Statsutskottets utlåtande Nr 15.
11
m 15.
Ankom till riksdagens kansli den 27 januari 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för banförmannen vid statens järnvägar
Jonas Jonsson från skyldighet att gälda vissa
skadestånds- och ersättningsbelopp.
(4:a avd.)
I en till riksdagen den 14 januari 1931 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 22, har Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att banförmannen vid statens järnvägar Jonas Jonsson må befrias
från honom jämlikt Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätts utslag
den 10 april 1930 åliggande skyldighet att till järnvägsstyrelsen utgiva skadestånd
med 415 kronor och ersättning för rättegångskostnader med 100
kronor samt att ifrågavarande belopp må ur järnvägsstyrelsens räkenskaper
avskrivas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Den 19 juni 1929 inträffade å statsbanelinjen Hörnsjö-—Vännäs en sammanstötning
mellan en i riktning från Hörnsjö framförd motordressin och
ett från Vännäs avsänt extratåg. Därvid dödades en arbetare, som medföljde
å dressinen. Dressinen förstördes, varjämte mindre skador uppstodo
å tågets lokomotiv. Såsom förare å dressinen tjänstgjorde vid tillfället
nyssnämnde banförmannen Jonas Jonsson.
Sedan allmän åklagare vid Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt
yrkat ansvar å Jonsson för vållande till sammanstötningen ävensom för
vållande till annans död, dömde häradsrätten genom utslag den 10 april
1930, vilket vunnit laga kraft, Jonsson jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, jämförd
med samma kapitels 22 § första stycket ävensom § 37 mom. 1 i 1924
års säkerhetsordning vid statens järnvägar, att för försummelse i tjänsten
böta 75 kronor till kronan, varemot yrkandet om ansvar för vållande till
annans död ogillades. På yrkande av järnvägsstyrelsen förpliktades Jonsson
tillika att ersätta styrelsen dels med 400 kronor för den förstörda dressinen
och 15 kronor för skadorna å lokomotivet, dels ock styrelsens rättegångskostnader
med 100 kronor jämte lösen för häradsrättens protokoll i målet.
Järnvägsstyrelsen lämnar beträffande omständigheterna i ärendet följande
redogörelse:
Utskottets
yttrande.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Jonsson, som förestod ett arbetslag på sex man, hade den 18 juni 1929
av banmästaren i Hörnsjö erhållit order att påföljande dag med sitt arbetslag
i god tid begiva sig till angiven plats å linjen Pengsjö—Vännäs för att
verkställa nödiga förarbeten för banvallens utgrävning därstädes.
Jonsson har uppgivit, att han i god tid före klockan 5.30 i bantelefonen
ringt till Vännäs station för att efterhöra, örn linjen vore fri. Han hade
emellertid icke erhållit något svar från Vännäs, oaktat stationen varit öppen
för tågklarerartjänst. Ehuru Jonsson visste, att något ordinarie tåg icke
vore att vänta, ville Jonsson dock försäkra sig örn, att linjen vore fri. Han
ringde därför ånyo upp Vännäs men erhöll icke heller nu något svar. Undertiden
hade arbetslaget samlats med undantag av en man, vilken lät vänta på
sig tio minuter. Även denna tid använde Jonsson för att upprepade gånger
ringa till Vännäs. Icke heller på dessa ringningar erhölls något svar. Då arbetarna
i laget nu påyrkade, att man skulle begiva sig av till arbetsplatsen,
för att man skulle kunna hinna utföra de förberedelser, som borde utföras,
innan det från Vännäs klockan 7.23 avgående tåget skulle passera platsen,
hade Jonsson låtit arbetarna taga plats å dressinen samt med densamma
begivit sig av norrut mot arbetsplatsen. Då Jonsson icke erhållit svar på
sina telefonpåringningar till Vännäs, hade Jonsson med spänd uppmärksamhet
givit akt på linjen framför sig. Då man färdats omkring fem kilometer
samt kommit in i en skarp kurva med skärning, hade Jonsson fått se det
från Vännäs kommande extratåget samt därvid genast kopplat från motorn
samt slagit till bromsarna. Omedelbart därpå hade dressinen emellertid
sammanstött med lokomotivet.
Med tagen hänsyn till de säregna omständigheter, varunder ifrågavarande
olycka inträffade, och de billighetskäl, som otvivelaktigt kunna åberopas för
Jonssons befrielse från den ådömda skadeståndsskvldigheten, får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva,
a) att banförmannen vid statens järnvägar Jonas Jonsson
må befrias från honom jämlikt Nordmalings och Bjurholms
tingslags häradsrätts utslag den 10 april 1930 åliggande skyldighet
att till järnvägsstyrelsen utgiva skadestånd med 415
kronor och ersättning för rättegångskostnader med 100 kronor;
b) att ifrågavarande belopp må ur järnvägsstyrelsens räkenskaper
avskrivas.
Stockholm den 27 januari 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se linder utlåtande nr 11.