Statsutskottets utlåtande Nr 149.
1
Nr 149.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående
av viss del av allmänna arvsfondens rätt till danaarv
efter Erik Magnus Edvard Svedbom jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition,
nr 200, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, bär
Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet angivits må av den allmänna
arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard Svedbom
avstås
dels vad som åtgår för beredande av livräntor åt följande personer med
nedan angivna årsbelopp, nämligen: åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,200
kronor, åt Sylvia Justina Bergquist 1,800 kronor, åt Walborg Lagerwall 2,800
kronor, åt Hilda Nilsson 2,800 kronor, åt Hanna Strömqvist 1,200 kronor
och åt Maria Olsson 600 kronor, att utgå under vederbörande livräntetagares
återstående livstid,
dels ock vad som erfordras för beredande därutöver av följande understöd:
till Johanna Adolphina Wimmercranz 100 kronor och till Sylvia
Justina Bergquist 150 kronor, för varje månad räknat från den 1 april
1930 till dess ovannämnda livräntor börja utgå, ävensom till envar av
Walborg Lagerwall och Hilda Nilsson 230 kronor, till Hanna Strömqvist
100 kronor och till Maria Olsson 50 kronor, för varje månad räknat från
den 1 oktober 1930, till dess livräntorna börja utgå.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har utskottet till
behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion, nr
241, däri hemställts, att riksdagen — med bifall i övrigt till vad Kungl.
Majit i förevarande proposition nr 200 föreslagit — därutöver ville medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus
Edvard Svedbom må till förmån för stiftelsen Stockholms konserthus avstås
ett belopp av sexhundratusen (600,000) kronor;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 247, inom första kammaren
av herr R. Sandler m. fl. och den andra, nr 413, inom andra kamBihang
till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 73 haft. (Nr 1t9.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
maren av herr Bj. Holmgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 200, ville medgiva, att av den allmänna
arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard
Svedbom avstås
dels 500,000 kronor till Stiftelsen Stockholms Konserthus att användas på
sätt Kungl. Majit må, med beaktande av Svedboms efterlämnade testamentshandling,
föreskriva;
dels årliga avkastningen av ett kapitalbelopp av 300,000 kronor, förvaltat
på sätt Kungl. Majit bestämmer, i lika delar fördelad till envar av Nordvästra
Skånes, Norrköpings och Gävleborgs läns orkesterföreningar, att utgå
på sätt och under villkor, som Kungl. Majit äger föreskriva;
dels ock en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt
motion, nr 254, däri hemställts, att de till Johanna Adolphina Wimmercranz
och Sylvia Justina Bergquist föreslagna livräntorna måtte ökas till 3,000
kronor för var och en av dem.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Erik Magnus Edvard Svedhorn, som var född den 18 mars 1856, avled
den 11 april 1930 utan att, såvitt den efter honom upprättade bouppteckningen
utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen
i boet efter den avlidne utgjorde enligt bouppteckningen
1,237,879 kronor 7 öre.
Departementschefen har i detta ärende anfört följande-.
»Av utredningen i detta ärende framgår, att Erik Svedbom från sin tidigaste
ungdom fram till sin död lidit av sinnessjukdom. Beträffande frågan,
örn han det oaktat varit i stånd att vid tiden för upprättandet av
omförmälda såsom testamente bevakade handling av den 22 november
1928 göra ett testamentariskt förordnande, ha inom den medicinska sakkunskapen
olika meningar framträtt. Sålunda har det å ena sidan gjorts
gällande, att skäl saknas till antagande, att förordnandet tillkommit under
inflytande av rubbningen i Erik Svedboms själsverksamhet. Å andra sidan
har med stor bestämdhet även den uppfattningen hävdats, att Erik Svedbom
saknat nödiga förutsättningar för en viljehandling av ifrågavarande
art. Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet efter prövning av den i ärendet
förebragta utredningen anslutit sig till den senare meningen, och de enligt
handlingen insatta testamentstagarna därefter, utan att förbehåll
av något slag uppställts, avstått från varje anspråk på grund av de
gjorda förordnandena, står det emellertid fast, att arvet tillfallit allmänna
arvsfonden. Jag övergår sålunda till frågan i vad mån, oavsett
handlingen av den 22 november 1928, förutsättning finnes för ett eftergivande
av allmänna arvsfondens rätt.
Det stadgande, vars tillämpning det här gäller — 5 kap. 3 § lagen
örn arv — innehåller, att »arv, som tillfallit fonden, må, där det med
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
3
hänsyn till omständigheterna får anses billigt, av Konungen med riksdagens
samtycke helt eller delvis avstås till arvlåtarens skyldeman eller
annan, som stått arvlåtaren nära». Vad då först angår den av Johanna
Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist gjorda ansökningen
finner jag med hänsyn till vad i ärendet upplysts rörande deras ekonomiska
förhållanden rimligt, att de, som efter äldre lag skulle varit
Erik Svedboms närmaste arvingar och under de senare åren av hans liv
av hans förmögenhet uppburit visst årligt underhåll, fortfarande böra få
åtnjuta denna förmån. Härvidlag ansluter jag mig alltså till den uppfattning,
som uttalats av kammaradvokatfiskalen och Överståthållarämbetet,
dock att, med hänsyn till den av mig inhämtade utredningen, underhållsbeloppen
böra bestämmas till, för månad räknat, 100 kronor till
Johanna Adolphina Wimmercranz och 150 kronor till Sylvia Justina
Bergquist. Lika med nämnda myndigheter finner jag ock skäligt, att
understöd tillerkännes de fyra personer, vilka — tre av dem under lång
tid — under, med hänsyn till arten av Erik Svedboms sjukdom, ofta
synnerligen svåra förhållanden vårdat honom. Den omständigheten att
Walborg Lagerwall, Hilda Nilsson och Hanna Strömqvist äga vissa tillgångar,
som delvis synas kunna vara att hänföra till besparingar å den
ersättning de uppburit på grund av sin anställning i Erik Svedboms
hushåll, lärer ej böra utgöra hinder mot att nu tillerkänna dem en livränta,
vilken i själva verket blott är att betrakta som en rimlig tjänstepension.
I fråga örn sättet för beredande av livräntor åt nu omförmälda personer
vill jag erinra, att det icke lärer stå i överensstämmelse med lagen
örn allmänna arvs! onden — enligt vilken fondens avkastning blott får
användas till främjande av barns och ungdoms vård och fostran — om
man nu överlämnade kvarlåtenskapen i dess helhet till arvsfonden med
skyldighet för denna att betala ifrågavarande livräntor. Ej heller torde
man i detta fall böra, på sätt föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition detta
år, nr 104, angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt
till arv efter Olga Weidenhielm, anlita den i 34 § lagen örn allmän pensionsförsäkring
omförmälda s. k. frivilliga försäkringen. För inköp av
livräntor enligt denna försäkringsform skulle nämligen åtgå ett avsevärt
belopp ur kvarlåtenskapen, eller över 90,000 kronor. Här torde i stället
den anordning böra vidtagas, att erforderligt kapitalbelopp — efter en
räntefot av 4 procent uppgående till 260,000 kronor — överlämnas till
särskild förvaltning hos statskontoret, som skall hava att med avkastningen
gälda livräntorna. I mån som livräntetagarna avlida bör därefter det
sålunda avsatta kapitalet överföras till arvsfonden. Först i och med att
så sker bli följaktligen dessa medel att betrakta som influtna till fonden.
Att i övrigt rörande förvaltningen av det avsatta kapitalet med mera
meddela sådana bestämmelser, som kunna finnas erforderliga, torde
lämpligen ankomma å Kungl. Majit.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
På sätt de i ärendet hörda myndigheterna föreslagit böra understöden
i fråga beräknas, för Johanna Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina
Bergquist för tiden från den 1 april 1930 och för de övriga av nu förevarande
personer från den 1 oktober samma år. För tid, vilken sålunda
redan förflutit, fram till dess livräntorna kunna börja gäldas med avkastningen
av det avsatta kapitalet, torde de månatliga understödsbeloppen
böra utgå direkt av kvarlåtenskapen. Allmänna arvsfondens rätt
till den del av kvarlåtenskapen, som erfordras för utbetalande av dessa
belopp, torde därför — utöver vad som kommer att åtgå för beredande
av livräntor i den ordning, jag här förut förordat — jämväl böra avstås.
Till vad jag nu föreslagit måste jämlikt förenämnda stadgande i arvslagen
riksdagens samtycke inhämtas.
Vidkommande härefter framställningen från stiftelsen Stockholms konserthus
vill jag erinra, att olika meningar yppats därom, huruvida med
stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen överhuvud är förenligt, att arvsfondens
rätt till arv avstås till förmån för annan än fysisk person. Något uttryckligt
uttalande, som kunde tjäna till ledning vid denna frågas bedömande,
är icke att finna i förarbetena till lagen. Å andra sidan har vid
lagens tillkomst icke heller den uppfattningen kommit till uttryck, att under
stadgandet ej finge inrymmas jämväl möjlighet att avstå till förmån
för juridisk person. Vid dessa förhållanden och då paragrafens lydelse
knappast utgör något bestämt hinder mot denna mera vidsträckta tolkning,
finner jag väl den åsikten ej böra utan vidare avvisas, som anser
även juridisk person kunna -—- under de i paragrafen angivna särskilda
förhållanden — bli föremål för sådant efterskänkande, som där avses.
Även örn man utgår från att stadgandet i och för sig medger, att kvarlåtenskapen
efter Erik Svedbom avstås till stiftelsen, återstår emellertid
spörsmålet, örn denna kan anses ha stått den avlidne nära i den mening,
som åsyftas i nämnda lagrum. Härvidlag kan till en början tagas
fasta på att den familj, Erik Svedbom tillhörde, under ett par generationer
ägnat musiken, med vad därtill hör, ett utomordentligt starkt intresse
och att flera av dess medlemmar genom framstående musikalisk begåvning
och personliga insatser skapat sig ett namn inom vårt lands musikhistoria.
Det bör ej heller råda mer än en mening örn att också Erik
Svedbom själv var mäktig att omfatta, och även omfattade, musiken
med verkligt intresse. På grund härav finner jag den av Erik Svedbom
närstående personer uttalade uppfattningen ej sakna fog, att Erik
Svedbom, därest han varit vid sina sinnens bruk, sannolikt skulle
genom testamente ha sörjt för att hans stora förmögenhet kommit att
efter hans död helt eller delvis användas till musiklivets främjande. Och
då hans förut avlidna svägerska, Hilma Svedbom, till konserthusstiftelsen
testamenterat en ansenlig del av sin kvarlåtenskap, synes det jämväl
naturligt att häri finna en viss anknytning mellan Erik Svedbom och
nämnda stiftelse.
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
5
Med beaktande av alla dessa omständigheter kommer man dock näppeligen
längre än därtill, att det ändamål, konserthusstiftelsen avser att
främja, stått Erik Svedbom nära; örn stiftelsen som sådan kan detta ej
sägas. Här må ock anmärkas, att utredningen ej med säkerhet ger vid
handen, huruvida Erik Svedbom överhuvud ägt någon uppfattning örn
konserthusets existens. Vid dylikt förhållande har jag ej kunnat finna,
att det villkor i lagen är uppfyllt, som, därest avstående skall kunna ske,
fordrar att vederbörande varit på angivet sätt förbunden med arvlåtaren.
I själva verket står det klart för mig, att man under alla förhållanden,
såvitt gäller efterskänkande till förmån för juridisk person, allenast
med den största varsamhet bör tillämpa ifrågakomna stadgande i
arvslagen. Med avseende härå vill jag särskilt erinra, att det syfte, vilket
genom ett avstående till stiftelsen skulle tillgodoses, ej kan hänföras
till något av de ändamål, vartill arvsfondens medel enligt gällande lagstiftning
må begagnas. Vid nu angivna förhållanden har jag ansett mig
icke kunna tillstyrka, att den av stiftelsen gjorda ansökningen må föranleda
någon framställning till riksdagen.»
Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, återfinnes den bestämmelse, örn vars
tillämpning det i förevarande fall är fråga, i 5 kap. 3 § av lagen örn arv
den 8 juni 1928, däri stadgas, att arv, som tillfallit allmänna arvsfonden,
må, där det med hänsyn till omständigheterna får anses billigt, av Konungen
med riksdagens samtycke helt eller delvis avstås till arvlåtarens skyldeman
eller annan, som stått arvlåtaren nära.
Vad då först angår Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn beredande av livräntor
och understöd åt de med Erik Svedbom befryndade Johanna Adolphina
"Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist, har utskottet funnit sådana
omständigheter föreligga, att utskottet i likhet med departementschefen och
de i ärendet hörda myndigheterna ansett sig böra förorda, att sagda personer,
vilka sedan några år tillbaka erhållit kontanta bidrag till sitt uppehälle
från Svedboms förmögenhet, alltjämt komma i åtnjutande därav,
sedan det allmänna övertagit förmögenheten i fråga. Lika med departementschefen
och myndigheterna anser ock utskottet skäligt och billigt, att
Walborg Lagerwall, Hilda Nilsson, Hanna Strömqvist och Maria Olsson
tillerkännas livräntor från den Svedbomska kvarlåtenskapen ävensom
understöd, till dess livräntorna börja utgå.
Mot vad Kungl. Majit föreslagit ifråga örn sättet för beredande åt nu
omförmälda personer av livräntor och understöd, har utskottet icke funnit
skäl till erinran, liksom ej heller mot storleken av de föreslagna underhållsbeloppen.
Härav följer, att utskottet icke kan biträda det i motionen
1: 254 gjorda yrkandet örn ökning av de föreslagna livräntorna till Johanna
Wimmercranz och Sylvia Bergquist.
I statsrådsprotokollet har vidare till behandling upptagits väckt fråga örn
avstående av medel från Svedbomska kvarlåtenskapen till stiftelsen Stock
-
lm skott ets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
holms konserthus. Motionsvis har inom riksdagen förslag väckts härutinnan.
Sålunda har i motionen 1: 241 hemställts, att riksdagen ville medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
Svedbom måtte till förmån för sagda stiftelse avstås ett belopp av 600,000
kronor, och i motionerna 1: 247 och II: 413 har för nämnda ändamål föreslagits
ett belopp av 500,000 kronor. I sistnämnda motioner har därjämte
hemställts örn riksdagens medgivande, att den årliga avkastningen av ett
kapitalbelopp å 300,000 kronor måtte i lika delar fördelas å envar av
Nordvästra Skånes, Norrköpings och Gävleborgs läns orkesterföreningar.
Beträffande den sålunda väckta frågan örn avstående av medel från
Svedbomska kvarlåtenskapen till stiftelsen Stockholms konserthus har
departementschefen, efter att hava erinrat, att olika meningar yppats därom,
huruvida med stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen överhuvud är förenligt,
att arvsfondens rätt till arv avstås till förmån för annan än fysisk person,
på anförda skäl ansett sig icke kunna tillstyrka, att en av stiftelsen i
ämnet gjord ansökning må föranleda någon framställning till riksdagen.
Vad denna fråga beträffar, vill utskottet erinra örn, att kammaradvokatfiskalsämbetet
ansett, att ordalagen och sammanställningen i nyssnämnda
lagrum tyda på, att lagstiftningen endast avsett fysisk person. Ämbetet
har härom framhållit, att detta vunne stöd av lagberedningens motivering
i sitt förslag till bestämmelsen ifråga. Sedan lagberedningen där (s. 261)
talat örn avstående till arvlåtarens skyldemän, hade beredningen anfört, att
efterskänkande ock borde kunna ske till förmån för oskylda personer, som
stått arvlåtaren nära. Med uttrycket »oskylda personer» kunde, örn, såsom
borde ske, vanligt språkbruk lades till grund för tolkningen, icke gärna
menas annat än andra fysiska personer än arvlåtarens skyldemän. Eljest
hade meningen säkerligen uttryckts annorlunda, t. ex.: »andra fysiska eller
juridiska personer, som stått arvlåtaren nära», eller möjligen också: »oskylda
eller juridiska personer». Ämbetet har därför gjort gällande, att icke
juridiska personer och således icke heller stiftelser kunna inrangeras bland
dem, till vilka ett efterskänkande jämlikt nyssnämnda lagbestämmelse
kan ske.
Under erinran örn att frågan örn avstående till juridisk person av allmänna
arvsfondens rätt till arv varit föremål för behandling av innevarande
års riksdag (motionerna 1:136 och II: 23; första lagutskottets utlåtande
nr 11) får utskottet för sin del uttala, att, oavsett huruvida det endast är
fysisk person som enligt gällande lag kan komma i åtnjutande av arv från
fonden, utskottet i varje fall kommit till den uppfattningen, att den stiftelse
eller de föreningar, som i motionerna 1:241, 247 och II: 413 avses,
icke kunna anses hava stått arvlåtaren nära. Vid sådant förhållande kan
utskottet icke finna, att det villkor i lagen är uppfyllt, som, därest avstående
av arv skall kunna ske, fordrar, att vederbörande varit på angivet
sätt förbunden med arvlåtaren. Utskottet anser vidare i likhet med departementschefen,
att det syfte, vilket genom ett avstående till stiftelsen och
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
7
berörda föreningar skulle tillgodoses, ej kan hänföras till något av de ändamål,
vartill arvsfondens medel enligt gällande lagstiftning må begagnas.
Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intager till nu berörda fråga
och då utskottet icke finner sådana skäl föreligga, att ett frångående av
gällande lagbestämmelser må äga rum, anser sig utskottet alltså böra avstyrka
motionerna I: 241 och 247 samt II: 413, i vad de avse fondens disponerande
för de ändamål, motionärerna föreslagit.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å fröken Hesselgrens
motion, I: 254, medgiva,
att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över
finansärenden den 13 mars 1931 angivits må av den
allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
Erik Magnus Edvard Svedbom avstås
a) vad som åtgår för beredande av livräntor åt följande
personer med nedan angivna årsbelopp, nämligen:
åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,200 kronor, åt
Sylvia Justina Bergquist 1,800 kronor, åt Walborg
Lagerwall 2,800 kronor, åt Hilda Nilsson 2,800 kronor,
åt Hanna Strömqvist 1,200 kronor och åt Maria Olsson
600 kronor, att utgå under vederbörande livräntetagares
återstående livstid, samt
b) vad som erfordras för beredande därutöver av följande
understöd: till Johanna Adolphina Wimmercranz
100 kronor och till Sylvia Justina Bergquist 150 kronor,
för varje månad räknat från den 1 april 1930 till dess
ovannämnda livräntor börja utgå, ävensom till envar
av Walborg Lagerwall och Hilda Nilsson 230 kronor,
till Hanna Strömqvist 100 kronor och till Maria Olsson
50 kronor, för varje månad räknat från den 1 oktober
1930 till dess livräntorna börja utgå;
II:o) att herr Ekmans motion, I: 241, i vad densamma
icke avser bifall till Kungl. Maj:ts förslag, icke må
vinna riksdagens bifall; ävensom
lilio) att herrar Sandlers m. fl. och Holmgrens m. fl.,
motioner I: 247 och II: 413, icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
8 Statsutskottets utlåtande Nr 149.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, N. J. M. Svensson
i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. J. G. Rosén, C. I. Asplund, J. G. Walles, C. G. V. Hammarskjöld,
D. A. Petrén, K. E. Andersson i Eliantorp, I. Hj. E. Pauli och K. A. S. Nylander;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson
i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, E. J. Wigforss, B. F:son
Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, O.
E. F. Järte och J. Jönsson i Revinge.
Reservationer
1) av herrar Kvarnzelius, Rosén, Asplund, Pauli, Nylander och Jönsson
i Revinge, vilka ansett, att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och fröken Hesselgrens motion,
I: 254, medgiva, att i huvudsaklig enlighet med
vad i statsrådsprotokollet över finansärenden den
13 mars 1931 angivits må av den allmänna arvsfonden
tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard
Svedbom avstås
a) vad som åtgår för beredande av livräntor åt föl
jande
personer med nedan angivna årsbelopp, nämligen:
åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,800 kronor,
åt Sylvia Justina Bergquist 2,400 kronor,---
b) ------------------
II:o) -----------------
liim)----------------
2) av herr Holmgren, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Såsom i — — — arvlåtaren nära.
Vad då---hörja utgå.
Mot vad---Sylvia Bergquist.
I statsrådsprotokollet--— läns orkesterföreningar.
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
9
Beträffande den sålunda väckta frågan om avstående av medel från
Svedbomska kvarlåtenskapen till stiftelsen Stockholms konserthus har
departementschefen, såsom förut omförmälts, till en början erinrat, att
olika meningar yppats därom, huruvida med stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen
överhuvud vore förenligt, att arvsfondens rätt till arv avstodes till
förmån för annan än fysisk person. Något uttryckligt uttalande, som kunde
tjäna till ledning vid denna frågas bedömande, vore icke att finna i förarbetena
till lagen. Å andra sidan hade vid lagens tillkomst icke heller
den uppfattningen kommit till uttryck, att under stadgandet ej finge inrymmas
jämväl möjlighet att avstå till förmån för juridisk person. Vid
dessa förhållanden och då paragrafens lydelse knappast utgjorde något
bestämt hinder mot denna mera vidsträckta tolkning, har departementschefen
väl funnit den åsikten ej böra utan vidare avvisas, som ansåge
även juridisk person kunna — under de i paragrafen angivna särskilda
förhållanden — bli föremål för sådant efterskänkande, som där avses.
Även örn man utginge från att stadgandet i och för sig medgåve, att
kvarlåtenskapen efter Erik Svedbom finge avstås till stiftelsen, återstode
emellertid enligt departementschefens mening spörsmålet, örn denna kunde
anses hava stått den avlidne nära i den mening, som åsyftades i nämnda
lagrum. Härvidlag kunde till en början tagas fasta på att den familj,
Erik Svedbom tillhörde, under ett par generationer ägnat musiken, med
vad därtill hör, ett utomordentligt starkt intresse och att flera av dess
medlemmar genom framstående musikalisk begåvning och personliga insatser
skapat sig ett namn inom vårt lands musikhistoria. Det borde ej
heller råda mer än en mening örn att också Erik Svedbom själv var mäktig
att omfatta, och även omfattade, musiken med verkligt intresse. På
grund härav har departementschefen funnit den av Erik Svedbom närstående
personer uttalade uppfattningen ej sakna fog, att Erik Svedbom,
därest han varit vid sina sinnens bruk, sannolikt skulle genom testamente
hava sörjt för att hans stora förmögenhet kommit att efter hans död
helt eller delvis användas till musiklivets främjande.
Med beaktande av nu angivna omständigheter har departementschefen
ansett sig näppeligen komma längre än därtill, att det ändamål, konserthusstiftelsen
avser att främja, stått Svedbom nära. Örn stiftelsen såsom
sådan kunde detta enligt departementschefens mening icke sägas och då det
i arvslagen föreskrivna villkoret att vederbörande skall på visst angivet
sätt hava varit förbunden med arvlåtaren, därest avstående av arv skall
kunna ske, ej syntes uppfyllt samt syftet, vilket genom ett avstående till
stiftelsen skulle tillgodoses, ej kunde hänföras till något av de ändamål,
vartill arvsfondens medel enligt gällande lagstiftning finge begagnas, har
departementschefen ansett förslag i ämnet icke böra föreläggas riksdagen.
Då utskottet förehaft den sålunda väckta frågan till prövning, har utskottet
kommit till den uppfattningen, att stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen icke
utesluter juridisk person att under de i paragrafen angivna särskilda förBlhang
till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 73 haft. (Nr Vid.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
hållandena bliva föremål för sådant efterskänkande, som där avses. På
sätt i motionerna I: 247 och II: 413 uttalats, utgör alltså huvudfrågan, örn de
i saken kända förhållandena med tillräcklig tydlighet giva vid handen, att
den eller de, till vilka avståendet av kvarlåtenskapen ifrågasättes, i lagens
mening stått arvlåtaren nära. Den tvekan, som härutinnan yppats, nämligen
huruvida stiftelsen Stockholms konserthus i tillräcklig utsträckning
representerar det ändamål, som stått arvlåtaren nära, synes utskottet i allt
väsentligt undanröjas, örn man, på sätt i sagda motioner ifrågasatts, vidgar
kretsen av de organ, genom vilka Svedboms yttersta vilja skulle förverkligas,
till att företräda den högre orkesterverksamheten — vilket ostridigt
varit Svedboms huvudintresse — i hela landet. Så sker uppenbarligen vid
bifall till motionärernas förslag örn tilldelande jämväl av visst understöd
åt de tre statsunderstödda orkesterföreningarna i landsorten.
Vad angår storleken av de belopp, som skulle avstås av allmänna arvsfonden
till nu berörda ändamål, har i motionerna I: 247 och II: 413 ifrågasatts,
att 300,000 kronor skulle — i enahanda ordning som föreslagits i
propositionen beträffande livräntorna — ställas under förvaltning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, och den årliga avkastningen därav till lika delar
utgivas till de tre statsunderstödda orkesterföreningarna. Skulle deras verksamhet
komma att nedläggas, skulle kapitalbeloppet återfalla till arvsfonden.
Av kvarlåtenskapen skulle vidare 500,000 kronor överlåtas till stiftelsen
Stockholms Konserthus, att användas på sätt i testamentshandlingen angivits,
i främsta rummet till bildandet av en pensionsfond för Stockholms Konsertförenings
orkester.
Utskottet, som enligt vad ovan anförts, ansett sig böra ansluta sig till
det i de båda förstnämnda motionerna väckta förslaget örn arvsfondens
tagande i anspråk för understödjande av den högre orkesterverksamheten i
hela landet, har ej funnit något att erinra mot den fördelning av arvsfondens
medel, som i sagda motioner ifrågasatts.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Ekmans, Sandlers m. fl.
och Holmgrens m. fl. ovanberörda motioner, 1:241 och
247 samt II: 413 ävensom med avslag å fröken Hesselgrens
motion, I: 254, medgiva,
I:o) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över
finansärenden den 31 mars 1931 angivits må av den
allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
Erik Magnus Edvard Svedbom avstås
a) vad som åtgår för beredande av livräntor åt följande
personer med nedan angivna årsbelopp, nämligen:
åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,200 kronor, åt
Sylvia Justina Bergquist 1,800 kronor, åt Walborg
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
11
Lagerwall 2,800 kronor, åt Hilda Nilsson 2,800 kronor,
åt Hanna Strömqvist 1,200 kronor och åt Maria Olsson
600 kronor, att utgå under vederbörande livräntetagares
återstående livstid, samt
b) vad som erfordras för beredande därutöver av
följande understöd: till Johanna Adolphina Wimmercranz
100 kronor och till Sylvia Justina Bergquist 150
kronor, för varje månad räknat från den 1 april 1930
till dess ovannämnda livräntor börja utgå, ävensom till
envar av Walborg Lagerwall och Hilda Nilsson 230
kronor, till Hanna Strömqvist 100 kronor och till Maria
Olsson 50 kronor, för varje månad räknat från den 1
oktober 1930 till dess livräntorna börja utgå; samt
II:o) att av sagda fond tillfallna kvarlåtenskapen efter
Svedbom må avstås
a) 500,000 kronor till Stiftelsen Stockholms Konserthus
att användas på sätt Kungl. Maj:t må, med beaktande
av Svedboms efterlämnade testamentshandling,
föreskriva, ävensom
b) årliga avkastningen av ett kapitalbelopp av 300,000
kronor, förvaltat på sätt Kungl. Maj:t bestämmer, i lika
delar fördelad till envar av Nordvästra Skånes, Norrköpings
och Gävleborgs läns orkesterföreningar, att utgå
på sätt och under villkor som Kungl. Maj:t äger
föreskriva.»
3) av herrar Oscar Olsson och Petrén, vilka instämt i herr Holmgrens reservation
med undantag av att de ansett, att livräntorna till Johanna
Adolphina Winnercranz och Sylvia Justina Bergquist borde bestämmas
till respektive 1,800 och 2,400 kronor.