Statsutskottets utlåtande Nr 135.
1
Nr 135.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt
m. m.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i avseende å femte
huvudtiteln (punkt 78 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till bidrag till uppförande
av ny vanföreanstalt i Stockholm för budgetåret 1931/1932 beräkna
ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 13 februari
1931 dagtecknad proposition, nr 118, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden sagda dag, föreslagit riksdagen att
dels till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. i
huvudsaklig överensstämmelse med av föreningen för bistånd åt lytta och
vanföra i Stockholm i skrivelse den 3 december 1930 framlagt förslag bevilja
nämnda förening ett anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor,
motsvarande dels, enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, högst hela
verkliga kostnaden för uppförande vid den blivande anstalten av klinik,
poliklinik och bandageverkstad samt högst halva verkliga kostnaden för uppförande
därstädes av yrkesskolor och elevhem, dock, efter jämkning på grund
av särskilda omständigheter i enlighet med vad i samma statsrådsprotokoll
anförts, sammanlagt högst 2,310,000 kronor, dels hela verkliga beloppet för
ersättning till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område ingående
mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader, utgörande detta
belopp sammanlagt 244,550 kronor;
dels av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
reservationsanslag, att utbetalas till föreningen i den ordning Kungl. Majit
bestämmer, av 200,000 kronor;
dels medgiva, att ett i statsrådsprotokollet närmare angivet, på en handlingarna
bifogad, av arkitekten J. Åkerlund i november 1930 upprättad situationsplan
med gul och röd streckning utmärkt område av omkring 24,650
kvadratmeter — utgörande dels omkring 18,000 kvadratmeter av det s. k.
Norrbackaområdet, dels ett för närvarande av statens järnvägar disponerat
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 62 käft. [Nr 135.) lool 3i 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
område av omkring 6,650 kvadratmeter jämte en från Norrtullsgatans förlängning
ledande, över området framdragen tillfartsväg — må, tillika med
den del av nämnda väg, som ligger mellan Norrtullsgatans förlängning ock
sistberörda område, i den mån så erfordras kostnadsfritt med nyttjanderätt
upplåtas till omförmälda förening för den tid området av föreningen för
ifrågavarande ändamål i huvudsak disponeras i minst den omfattning, som
i statsrådsprotokollet angivits, med skyldighet för föreningen att vid den
tidpunkt, från och med vilken föreningen jämlikt beslut av Kungl. Majit
skall äga att disponera nyssnämnda område av omkring 6,650 kvadratmeter
och därå uppförda byggnader, till statens järnvägar utgiva ej mindre ersättning
för området med 99,750 kronor än även lösen för därå befintliga
byggnader med ett belopp, enligt verkställd värdering uppgående till sammanlagt
144,800 kronor;
dels föreskriva, att sist avsedda område samt nämnda vägdel skola från
och med senast angivna tidpunkt överföras från statens järnvägars till
domänstyrelsens förvaltning;
dels ock medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten att ikläda sig
garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden å tillhopa högst 1,000,000
kronor, som för bestridande av kostnaderna för uppförandet av berörda anstalt
må komma att av omförmälda förening upptagas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Den nuvarande vanföreanstalten i Stockholm, som äges av föreningen för
bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm — i det följande benämnd vanf&reföreningen
— är för närvarande inrymd i husen Grevturegatan nr 59, 61
och 63 samt Brahegatan nr 40 och 44, samtliga belägna inom kvarteret
Hinden. Av dessa hus inköptes de två förstnämnda av föreningen år 1900,
respektive år 1911. För möjliggörande av örn- och tillbyggnad av dessa hus,
så att de kunde användas till vanföreanstalt, beviljade 1912 års riksdag på
därom av Kungl. Majit gjord framställning föreningen ett anslag av 144,500
kronor. I berörda anstalt inrymdes, förutom yrkesskolor och elevhem, även
klinik och poliklinik. För att möta det starkt växande behovet av ökat
utrymme inköpte föreningen ytterligare år 1917 fastigheten nr 40 Brahegatan,
år 1923 fastigheten nr 63 Grevturegatan och år 1926 huset nr 44 Brahegatan.
Samtliga nämnda fastigheter hava numera helt och hållet tagits i anspråk för
anstaltens behov. Medel till inköp av förstnämnda två fastigheter hava huvudsakligen
erhållits genom lån från pensionsförsäkringsfonden, medan den
kontanta köpeskillingen för huset nr 44 Brahegatan, vilket hus vid inköpet var
starkt intecknat, kunnat finansieras utan upptagande av särskilt lån.
Antalet klinikplatser vid anstalten utgör för närvarande 88, varjämte
å anstaltens elevhem kunna intagas 113 elever, därav 71 manliga och 42
kvinnliga.
Förutom genom omförmälda byggnadsbidrag har staten sedan lång tid
tillbaka lämnat sin medverkan till anstaltens verksamhet genom årliga bi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 13ö.
3
drag till driften. Angående grunderna för dessa bidrag, vilka grunder äro
av Kungl. Majit fastställda genom brev den 11 april 1924 och den 9 maj
1930, torde få hänvisas till vad därom anförts i 1931 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln sid. 344—345).
I statsrådsprotokollet har lämnats en redogörelse för de olika förslag rörande
vanföreanstalt i Stockholm, vilka under senare år framkommit, ävensom
de åtgärder, vartill dessa förslag givit anledning. Denna redogörelse
är i huvudsak av följande innehåll.
I skrivelse den 16 juli 1927 hemställde vanföreföreningen hos Kungl.
Majit örn beviljande av ett anslag å 1,046,850 kronor — att fördelas med
600,000 kronor å budgetåret 1928/1929 och med återstoden å budgetåret
1929/1930 — för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av
den föreningen tillhöriga anstalten. Framställningen motiverades i huvudsak
med att vanföreanstalten i sitt dåvarande skick — särskilt vad beträffade
de kliniska och polikliniska avdelningarna, till vilka bland annat den
för medicine kandidater, som studera vid karolinska institutet, obligatoriska
undervisningen i ortopedi vore förlagd — icke tillnärmelsevis fyllde de anspråk,
som ur sjukvårdens och undervisningens synpunkt måste ställas på en
tidsenlig dylik anstalt.
Enligt det av föreningen framlagda förslaget skulle örn- och tillbyggnadsarbetena
i fråga erhålla den omfattning och vara av den beskaffenhet, att
det kunde förväntas, att anstalten skulle kunna kvarbliva å sin nuvarande
plats under en relativt avsevärd tid framåt. Härmed skulle emellertid icke
uppgivas en av föreningen tidigare framlagd plan om anordnande av en
ny vanföreanstalt i anslutning till ett blivande, för karolinska institutet
avsett större undervisningssjukhus. Tvärtom hemställde föreningen om
uppdrag åt 1926 års sjukhuskommission att vid fullgörande av det kommissionen
anförtrodda uppdraget att uppgöra förslag till ett för nyssnämnda
institut planerat undervisningssjukhus å det av 1927 års riksdag
för ändamålet anvisade Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde
för ifrågavarande vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan
Eugeniahemmet och å den andra det nya sjukhusets blivande ortopediska
klinik.
Sjukhuskommissionen, som i november 1927 erhöll tillfälle avgiva utlåtande
över ifrågavarande framställning, förklarade sig icke hava något att
erinra mot föreningens hemställan örn uppdrag åt kommissionen att vid
uppgörande av plan för karolinska institutets nya byggnader å Norrbaekaområdet
reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt på sätt föreningen
ifrågasatt. Vidkommande en av föreningen i samma skrivelse gjord hemställan
om uppdrag åt kommissionen att i samråd med föreningen upprätta
förslag till ny vaneföreanstalt hemställde kommissionen, att denna framställning
icke måtte föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
I den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen berörde chefen
för socialdepartementet i samband med behandling av frågan örn anslag
till vanföreanstalten i Härnösand nyssnämnda ansökan av den 16 juli 1927
4
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
från vanföreföreningen. Departementschefen omnämnde, att ombyggnadsförslaget
i huvudsak tillstyrkts av medicinalstyrelsen efter byggnadsstyrelsens
hörande samt av 1926 års sjukhuskommission men att departementschefen
icke kunde tillstyrka, att föreningens hemställan örn anvisande av
medel till utförande av örn- och tillbyggnader vid den nuvarande vanföreanstalten
gjordes till föremål för anslagsäskande bos 1928 års riksdag.
Som skäl för denna uppfattning anförde departementschefen, bland annat,
att det knappast kunde anses vara ur statsekonomisk synpunkt försvarligt,
att staten lämnade ett så ansenligt bidrag som det begärda till försättande
i tidsenligt skick av en anstalt, vilken visserligen därefter under relativt
lång tid framåt skulle kunna kvarbliva på sin nuvarande plats men vars
förflyttning till andra lokaler dock redan nu vore starkt ifrågasatt. I varje
fall syntes man böra avvakta, att frågan rörande utsikterna för ett blivande
ordnande av anstaltens lokalfråga i sist avsedda riktning bleve närmare
utredd.
Genom beslut samma dag som statsverkspropositionen behandlades eller
den 4 januari 1928 uppdrog däremot Kungl. Maj:t, efter gemensam framställning
av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen, åt sjukhuskommissionen
att vid uppgörande av jdan för uppförande å Norrbackaområdet
av det för karolinska institutet avsedda nya undervisningssjukhuset
reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt i omedelbar närhet av å
ena sidan Eugeniahemmet och å den andra sjukhusets blivande ortopediska
klinik.
Genom särskilda motioner (nr 85 inom första kammaren och nr 138 inom
andra kammaren) blev emellertid frågan örn verkställande av örn- och tillbyggnad
vid vanföreanstalten i Stockholm föremål för övervägande vid 1928
års riksdag. I dessa motioner hemställdes, att för bestridande av kostnaderna
för vissa örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm
ävensom för anskaffande av vissa inventarier, allt enligt upprättade
förslag, måtte anvisas ett anslag av 1,046,850 kronor att utgå med 246,850
kronor under budgetåret 1928/1929 samt med 400,000 kronor under vartdera
av budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.
Vid behandling av frågan örn regleringen för budgetåret 1928/1929 av utgifterna
under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet,
angav statsutskottet sin ståndpunkt till spörsmålet örn verkställande
av örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm
m. m. Härvid anförde utskottet:
Efter besök å anstalten hade utskottet i likhet med departementschefen
kommit till den uppfattningen, att det knappast syntes vara ur statsekonomisk
synpunkt försvarligt, att staten skulle lämna ett så ansenligt bidrag
som det ifrågasatta — motsvarande hela den beräknade totalkostnaden —
för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av en anstalt, vilken
visserligen därefter under relativt lång tid framåt skulle kunna kvarbliva
på sin nuvarande plats, men vars förflyttning till andra lokaler dock
redan vore starkt ifrågasatt. Anstaltens nuvarande förläggning samt dess i
äldre hyreshus inrymda, mer eller mindre otidsenliga och trånga lokaler mo
-
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
5
tiverade redan i och för sig starkt önskvärdheten av en snar förflyttning till
mera tidsenliga sådana.
Med hänsyn därtill och i betraktande av det samband, som denna anslagsfråga
ägde med det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik,
måste utskottet alltså obetingat ställa sig på den ståndpunkten, att en
grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till det för det nya
kliniska sjukhuset anvisade Norrbackaomrädet omedelbart borde igångsättas.
Utskottet förutsatte, att denna utredning skulle bedrivas med all möjlig
skyndsamhet, samt att därvid särskilt skulle tågås i sikte önskvärdheten av
att vanföreanstaltens eventuella förflyttning ej sammankopplades med det
successiva utbyggandet av det kliniska sjukhuset eller dess specialkliniker i
vidare mån än omständigheterna sådant strängt påfordrade.
Riksdagen, som anslöt sig till statsutskottets uttalande i denna punkt,
beslöt på utskottets hemställan, att motionerna icke skulle vinna bifall.
I sin skrivelse nr 5 A anförde 1928 års riksdag därefter, att riksdagen,
med hänsyn bland annat till det samband frågan örn anslag till örn- och
tillbyggnad av den nuvarande vanföreanstalten ägde med spörsmålet rörande
det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, obetingat måste
ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en
förflyttning av anstalten till Norrbackaomrädet omedelbart borde igångsättas.
Sedan sjukhuskommissionen med anledning av nyssberörda riksdagsbeslut
haft överläggningar med representanter för styrelsen för vanföreföreningen
samt därvid de krav å markutrymme m. m., som föreningen ansett sig böra
framställa för anstaltens behöriga tillgodoseende, blivit framlagda, visade
det sig, att plats för vanföreanstalten jämte ortopedisk klinik kunde beredas
å Norrbackaomrädet invid statens järnvägars område vid Stockholms norra
godsbangård.
Med anledning av vad sålunda förekommit avlät chefen för socialdepartementet
den 19 maj 1928 till styrelsen för omförmälda förening en skrivelse,
däri föreningen erhöll uppmaning att, därest föreningen ansåge en sådan
lösning av frågan lämplig, som innebure förläggande till nyss berörda del
av Norrbackaomrädet av en vanföreanstalt, avsedd att drivas av föreningen,
denna anstalt kombinerad med en ortopedisk klinik, till Kungl. Maj:t inkomma
med en av karta och närmare bestämning av det önskade området
åtföljd hemställan att få för ändamålet disponera detsamma. I denna
skrivelse framhölls vidare, att föreningen vid utarbetande av plan för den
tilltänkta vanföreanstalten borde uppehålla förbindelse med sjukhuskommissionen,
samt att föreningens framställning lämpligen borde vara åtföljd
av en skiss rörande blivande byggnaders läge, storlek och utseende. Över
en dylik framställning skulle sedermera utlåtande i vanlig ordning komma
att inhämtas från sjukhuskommissionen, varefter preliminärt beslut i platsfrågan
skulle kunna förväntas.
Med skrivelse den 24 oktober 1328 framlade sjukhuskommissionen betänkande
och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.
I nämnda betänkande behandlades även frågan om förläggande av en van
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
föreanstalt i anslutning till det nya sjukhuset. Betänkandets innehåll i
denna del återfinnes å sid. 5 och 6 i statsrådsprotokollet, vartill utskottet
tillåter sig att hänvisa.
Den 19 april 1929 ingick vanför ejor erling en med framställning till Kungl.
Majit angående uppförande av ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet, därvid
föreningen till en början yttrade sig angående behovet av en ny vanföreanstalt
i Stockholm samt förutsatte, att för anstaltens del skulle behöva
tagas i anspråk 18,000 kvm. av det egentliga Norrbackaområdet, 7,300 kvm.
av ett statens järnvägar tillhörigt område samt ett till föreningen De blindas
vänner i Stockholm upplåtet område å 4,700 kvm., eller sålunda sammanlagt
30,000 kvm.
Börande den nybyggnad för anstalten, som föreningen ansåg erforderlig,
meddelade föreningen, att den låtit genom arkitekten J. Åkerlund utarbeta
två olika förslag, i framställningen betecknade såsom alternativ I och alternativ
II. Enligt båda förslagen skulle för anstalten uppföras en sammanhängande
byggnad, omfattande ett centralparti med en mittflygel åt väster
samt en nordlig och en sydlig sidoflygel.
Av handlingarna framgick, att alternativ I i huvudsak innebar följande.
Anstaltens sjukavdelning utgjordes väsentligen av poliklinik och klinik,
båda förlagda till den södra flygelbyggnaden. Polikliniken omfattade väntrum,
expedition, omklädnadshytter, mottagningsrum, röntgen- och fotografiavdelning,
gipsnings- och operationsrum, förråd och laboratorium samt dessutom
för undervisning avsedd föreläsningssal örn cirka 90 platser, bibliotek, museilokal
och 2 sköterskerum. Kliniken inrymde sjukrum med cirka 70 vårdplatser,
därav 30 avsedda för småbarn och 40 för andra patienter, samt 5
sköterskerum. Till sjukavdelningen hörde dessutom en i mittflygeln inrymd
avdelning örn 6 rum avsedd för patienter från landsorten, som besökte anstalten
för erhållande av bandagepassning och därstädes kvarlåge endast några få
dagar.
Gymnastikavdelning förlädes intill kliniken.
I sjukavdelningen inreddes vidare bostäder för läkaramanuens och underläkare.
Bandageverkstad, som anordnades i den norra sjöflygeln, omfattade gipsrum,
sadelmakeri, stålverkstad, smedja, förnicklingsrum, skomakeri och förrådslokaler.
Denna avdelning innehöll även rum och hytter för bandageprovning.
För anstaltens yrkesskolor inrättades dels verkstäder för praktisk undervisning
och dels avdelning för teoretisk undervisning, den s. k. aftonskolan.
Verkstäderna voro olika för manliga och kvinnliga elever, varemot lokalerna
för aftonskolan skulle bliva gemensamma för båda könen. Verkstäderna för
de manliga eleverna avsågo undervisning i skomakeri, skrädderi, snickeri,
bokbinderi, tapetsering och målning. I varje manlig yrkesskola undervisades
10 ä 15 elever. De kvinnliga eleverna undervisades i olika slag av sömnad
och maskinstickning. I varje kvinnlig yrkesskola bereddes plats för 10 ä 16
elever. Dessutom anordnades ett skolkök. För aftonskolans behov inrättades
en större lärosal med minst 50 platser, två mindre lärosalar med vardera
20 platser och en ritsal med omkring 14 platser. Av yrkesskolorna förlädes
verkstäderna för manliga elever till samma flygel som bandageverkstaden,
samt verkstäderna för kvinnliga elever och lokalerna för aftonskolan till
byggnadens centralparti.
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
7
I byggnadens centralparti inrymdes jämväl elevhemmet, det s. k. internatet.
Detta bestod av två avdelningar, en för omkring 55 manliga elever, fördelade
å 14 rum, -och en för omkring 45 kvinnliga elever, fördelade å 11
rum. Till vardera avdelningen hörde dagrum, sjukrum, toalettrum m. m.
Mellan nämnda avdelningar förlädes en matsal med omkring 75 platser,
där utspisning skulle försiggå i två omgångar. Till mittflygeln förlädes köksavdelning
för hela anstalten samt en samlingssal med plats för omkring 250
personer.
Frånsett de i samband med kliniken förlagda personalrummen erfordrades
ytterligare 28 personalrum. Dessa fördelades i två grupper, av vilka den
ena förlädes till centralpartiet och den andra till mittflygeln.
I källarvåningen inrymdes en för internat och sjukavdelning ävensom
anstaltens personal avsedd maskintvättinrättning.
En för sjukhus, verkstäder och internat gemensam kontorsavdelning förlädes
till centralpartiet.
Pannanläggning för centraluppvärmning och varmvattenberedning för hela
anstalten inrymdes i mittflygeln.
Garage inreddes i samband med verkstäderna.
Anstalten skulle förses med en mathiss och fyra andra kissar.
Byggnaden skulle uppföras av sten med tegel- eller plåttak.
Alternativ II överensstämde i väsentliga delar med alternativ I. Medan
emellertid enligt alternativ I anstaltens centralparti och mittflygel skulle
byggas i fem våningar samt sidoflyglarna i fyra, skulle enligt alternativ II
centralpartiet i likhet med sidoflyglarna erhålla allenast fyra våningar, men
däremot mittflygeln bliva sju våningar hög.
Beträffande användningen av anstaltens lokaler skilde sig alternativ II
från alternativ I i huvudsak i följande avseenden.
Yrkesskolorna för kvinnliga elever hade överflyttats till sjätte och sjunde
våningarna i mittflygeln. Aftonskolans lokaler hade förlagts till de rum i
mittflygeln, vilka enligt alternativ I skulle disponeras såsom personalbostäder.
Nämnda bostäder hade till följd härav förlagts till ett av de å statens järnvägars
område belägna tre bostadshusen, vilket för ändamålet måste ombyggas.
De elevbostäder, som enligt alternativ I skulle inrymmas i centralpartiets
femte våning, hade flyttats till den norra flygelbyggnaden. Som
följd härav hade för måleri- och tapetserarverkstäderna tagits i anspråk
garagets förutvarande plats och garaget förlagts till en fristående byggnad.
Anläggningskostnaderna för de olika alternativförslagen beräknades i framställningen
på följande sätt.
Alt. I. Alt. II.
.............................. 1,075,200 1,099,450
............................... 270,000 271,150
Klinik och poliklinik.......
Bandageverkstad .............
Yrkesskolor och elevhem
1,924,800
Summa kronor 3,270,000
1,934,875
3,305,475
Därvid räknades icke med något belopp såsom ersättning för de markområden
och byggnader, vilka för närvarande disponeras av statens järnvägar,
respektive föreningen De blindas vänner.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Föreningen meddelade, att arkitekten Westman efter att hava tagit del
av ifrågavarande förslag i skrivelse till föreningen uttalat bland annat, att
av dessa förslag det med alternativ II betecknade enligt hans uppfattning
med hänsyn till det projekterade rikssjukhuset, framtida bebyggande av
Norrbackaområdet och stadsplanen i övrigt givet vore att föredraga.
För egen del yttrade föreningen, att den visserligen funne alternativet I
vara i vissa hänseenden att föredraga men att föreningen, då detta förslag
ansetts i arkitektoniskt hänseende icke stå i så god överensstämmelse med
det planerade rikssjukhuset som alternativ II, icke hade något att erinra
mot att anläggningen i enlighet med det senare alternativet komme till
utförande. I fortsättningen av sin framställning räknade därför föreningen
med att anstalten borde komma till utförande i enlighet med alternativet II.
Förande sättet för bestridande av anläggningskostnaderna anförde föreningen,
att meningen ursprungligen varit, att de delar av vanföreanstalten, nämligen
kliniken och polikliniken, som användes för undervisningen i ortopedi
vid karolinska institutet, skulle inrymmas såsom en avdelning av det stora
rikssjukhuset. Med hänsyn därtill förefölle det uppenbart, att kostnaderna för
uppförande av dessa delar av vanföreanstalten, vilka kostnader tillhopa beräknades
till 1,099,450 kronor, helt borde bestridas av statsmedel. Då vidare
en ortopedisk klinik icke kunde på ett tillfredsställande sätt skötas utan
tillgång till en bandageverkstad, syntes enligt föreningen även kostnaden
för anordnandet av en sådan, upjjskattad till 271,150 kronor, rimligen böra
utgå av statsmedel.
Vad härefter angår kostnaderna för yrkesskolor och elevhem, beräknade
till 1,934,875 kronor, yttrade föreningen, att densamma vore ur stånd att av
egna medel bestrida ens någon del av nämnda belopp, och anförde vidare
följande.
Enär den verksamhet, som vid anstalten bedreves för yrkesutbildning av
vanföra, vore av utomordentligt stor vikt för det allmänna — denna gren
av verksamheten åtnjöte ju betydande anslag av stat, landsting och kommuner,
varjämte pensions^ tyrelsen i stor utsträckning anlitade vanföreanstaltens
yrkesskolor för sina skyddslingar —- syntes det icke vara för mycket
begärt, att staten, utöver hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,
påtoge sig även omkring halva den återstående kostnaden eller
i runt tal 967,400 kronor. Det felande kostnadsbeloppet, omkring 967,475
kronor, skulle då lämpligen kunna anskaffas genom lån ur pensionsförsäkringsfonden.
Då föreningen emellertid icke syntes hava utsikt att få det
till vanf örean stalt avsedda området vid Norrbacka till sig upplåtet annat
äö med nyttjanderätt och således icke kunde erbjuda inteckningssäkerhet
för lånet, syntes det bliva erforderligt, att staten gent emot fonden iklädde
sig betalningsansvar för detsamma. Styrelsen hade under hand inhämtat,
att fullmäktige för sagda fond skulle vara villiga att under nyss angivna
förutsättning lämna föreningen erforderligt lån.
Enligt föreningen borde alltså staten bestrida dels hela kostnaden för
sjukavdelningen och bandageverkstaden 1,370,600 kronor, dels ock omkring
hälften av den övriga kostnaden för anstaltens uppförande, 967,400 kronor
eller tillhopa 2,338,000 kronor. Då byggnadstiden för den nya anstalten
Statsutskottets utlåtande Nr 135. 9
kunde beräknas till omkring fyra år, borde enligt föreningen statsbidraget
för varje år belöpa sig till 584,500 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställde vanföreföreningen, att
Kungl. Majit måtte ej mindre medgiva, att för anläggande av en vanföreanstalt
i huvudsaklig överensstämmelse med berörda, av arkitekten Akerlund
upprättade, med alternativ II betecknade förslag ett i det föregående
närmare angivet område örn tillhopa omkring 30,000 kvm, omfattande dels omkring
18,000 kvm av det egentliga Norrbackao mrådet, dels ett av statens järnvägar
disponerat område av omkring 7,300 kvm med därå uppförda byggnader,
dels ock ett till föreningen De blindas vänner i Stockholm tillsvidare
upplåtet område örn 4,700 kvm, jämte en från Norrtull sgatans förlängning
ledande tillfartsväg finge tills vidare och så länge området för ändamålet
vore behövligt kostnadsfritt med nyttjanderätt upplåtas till vanföreföreningen,
än även dels efter därom hos riksdagen gjord framställning
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för anläggningen anvisa ett
belopp av sammanlagt 2,338,000 kronor att utgå med 584,500 kronor under
vart och ett av budgetåren 1930/1931 till och med 1933/1934, dels ock föreslå
riksdagen medgiva, att Kungl. Majit finge förbinda svenska staten att ikläda
sig betalningsansvar för det lån å högst en miljon kronor, som för bestridande
av kostnaderna för anläggningens utförande kunde erfordras utöver
statsbidraget och som föreningen hade för avsikt att söka från pensionsförsäkringsf
onden.
I anledning av ifrågavarande framställning avgåvos utlåtanden av åtskilliga
verk och myndigheter.
Sålunda hava utlåtanden avgivits av domänstyrelsen (sid. 10 och 11),
statskontoret (sid. 11—13), järnvägsstyrelsen (sid. 13 och 14), Karolinska institutets
lärarkollegium och kanslern för rikets universitet (sid. 14) samt
medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen (sid. 14—16).
Vid behandling i 1930 års statsverksproposition av fråga örn anslag till
vanföreanstalten i Härnösand (se femte huvudtiteln, punkt 74) omnämnde
dåvarande departementschefen jämväl den av vanföreföreningen den 19 april
1929 gjorda framställningen. Departementschefen anförde därvid, bland
annat, att det i och för sig givetvis vore önskvärt, att frågan örn nybyggnad
för vanföreanstalten i Stockholm icke avgjordes, förrän ståndpunkt
definitivt intagits till spörsmålet örn det nya rikssjukliuset. Skulle, yttrade
departementschefen vidare, förslag rörande dylikt sjukhus komma att föreläggas
1930 års riksdag, syntes emellertid därav böra följa, att jämväl frågan
örn vanföreanstalten i samband därmed upptoges till prövning. I överensstämmelse
med vad sålunda anförts äskades i nämnda statsverksproposition
icke något anslag till uppförande av ny vanföreanstalt i Stockholm. Saken
kom emellertid under behandling vid 1930 års riksdag genom Kungl. Majlis
proposition nr 232.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Beträffande sjukhuskommissionens betänkande, i vad detsamma berörde
vanföreanstalten, hade vanföreföreningen samt medicinalstyrelsen och karolinska
institutets lärarkollegium yttrat sig. Föreningen hänvisade i sitt yttrande
allenast till sin framställning till Kungl. Majit den 19 april 1929.
Medicinalstyrelsen nöjde sig med att framhålla det trängande behovet av
nybyggnad för vanföreanstalten och fördelen för såväl sjukvård som läkarutbildning
av en ortopedisk klinik i nära förbindelse med det nya rikssjukhuset
samt hänvisade i övrigt till sitt utlåtande över nyssnämnda framställning.
Karolinska institutets lärarkollegium slutligen påpekade i sitt yttrande,
att det ej framginge av betänkandet, vilken ställning i ekonomiskt och administrativt
hänseende den ortopediska kliniken skulle komma att intaga
till sjukhuset i övrigt. Därest meningen vore, att vanföreanstalten framdeles
som hittills skulle vara fristående i förhållande till sjukhuset, måste mellanhavandet
mellan anstalten och institutet regleras genom särskilt avtal. Mot
förslaget att åt anstalten skulle upplåtas byggnadsplats å området hade
kollegiet intet att erinra utan fann tvärtom en sådan anordning, därest tillfredsställande
överenskommelse mellan anstalten och institutet kunde träffas,
vara till stor fördel för det nya sjukhuset.
På grundval av sjukhuskommissionens betänkande framlade Kungl. May.t
i nyssnämnda proposition nr 232 för 1930 års riksdag förslag angående uppförande
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. I denna proposition
irpptogs även till behandling vanföreföreningens år 1929 gjorda framställning.
Därvid anförde— efter gemensam beredning med min företrädare i ämbetet —
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet följande.
Av utredningen i ämnet framginge, att vanföreanstalten i Stockholm vore
i stort behov av nya lokaler, vilket även riksdagen tidigare vitsordat. Yid
sökande av lämplig byggnadsplats för anstalten hade givetvis en förläggning
i nära anslutning till det karolinska sjukhuset ansetts fördelaktig. Norrbackaområdet
vore också enligt vad sjukliuskommissionens utredningar gåve
vid handen fullt tillräckligt att lämna plats även för denna anstalt. Då vanföreanstalten
genom sin ortopediska klinik vore behövlig för undervisningen
och det givetvis ur undervisningssynpunkt vore fördelaktigt, att denna klinik
så. nära som möjligt anslötes till övriga sjukhuskliniker, syntes sjukhuskommissionens
förslag att byggnadsplats för anstalten i fråga på vissa villkor
reserverades å Norrbackaområdet kunna godtagas.
Yad beträffade den av vanföreföreningen gjorda framställningen angående
statsbidrag till uppförande av ny anstalt å Norrbackaområdet, syntes
denna i huvudsak vara av beskaffenhet att böra bifallas. Då emellertid
vissa med framställningen sammanhängande detaljer, avseende bland annat
markdispositionerna, ännu tarvade närmare utredning, vore föredraganden
icke beredd att framlägga slutligt förslag i ämnet. Däremot syntes det
lämpligt, att det erforderliga utredningsarbetet med det snaraste fullföljdes,
så att definitivt förslag örn uppförande av ny vanföreanstalt kunde
föreläggas 1931 års riksdag. För underlättande härav syntes redan för budgetåret
1930/1931 vissa medel böra anvisas. I sådant hänseende föreslog föredraganden
att — därest riksdagen för nämnda budgetår anvisade anslag
till förberedande arbeten, uppgörande av definitiva ritningar m. m. för nytt
kliniskt sjukhus å Norrbackaområdet — av nämnda anslag ett belopp av
högst 30,000 kronor skulle, för den händelse riksdagen icke däremot fram
-
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
11
ställde någon erinran, få disponeras för förberedande arbeten för en ny
vanföreanstalt å berörda område, att sedermera ersättas av anslag, som för
budgetåret 1931/1932 torde komma att begäras av riksdagen för uppförande
av en ny vanföreanstalt därstädes. Nämnda belopp syntes för avsett ändamål
böra ställas till vanföreföreningens förfogande.
På grund av detta uttalande föreslog Kungl. Majit, i samband med förslag
örn anvisande av anslag å 300,000 kronor till förberedande arbeten för uppförande
av karolinska sjukhuset m. m. å Norrbackaområdet, att av nämnda
belopp högst 30,000 kronor skulle få disponeras för förberedande arbeten
för en ny vanföreanstalt å samma område.
I skrivelse den 11 juni 1930, nr 386, anmälde sedermera riksdagen, såvitt
i detta sammanhang är av intresse, att riksdagen dels beslutat att ett nytt
kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, m. m. skulle uppföras å det
så kallade Norrbackaområdet, dels och till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset anvisat för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av
300,000 kronor, av vilket belopp högst 30,000 kronor finge disponeras för
förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.
Med föranledande av vad riksdagen sålunda anmält anbefallde Kungl.
May.t genom beslut den 14 juli 1930 vanföreföreningen att skyndsamt inkomma
med förslag till de föreskrifter, som vore av beskaffenhet att böra
utfärdas i avseende å dispositionen av sistnämnda belopp å högst 30,000
kronor. Sådant förslag avgavs också av föreningen, som därvid även hemställde,
att Kungl. Majit täcktes bestämma, med vilket av de alternativa förslagen
föreningen borde räkna, när det gällde att disponera medlen till de
förberedande arbetena för den nya anstalten.
Föreningen förklarade sig i detta sammanhang beredd ej mindre att vid
uppgörandet av huvudritningarna till den nya anstalten, i vad anginge den
yttre arkitekturen, ävensom vid planerandet och iordningställandet av tomten
samt även i övrigt, där så kunde befinnas önskvärt, samråda med den institution
eller den eller de personer, åt vilka ledningen av arbetet med uppförandet
av karolinska sjukhuset kunde varda anförtrodd, än även att vid
det framtida byggnadsarbetet underkasta sig den kontroll, som Kungl. Majit
kunde finna skäligt föreskriva.
Över föreningens nyssnämnda förslag avgåvos yttranden av den utav Kungl.
Majit genom beslut den 14 juli 1930 tillsatta sjukhuskommissionen samt av
byggnadsstyrelsen. Kommissionen anförde därvid, att kommissionen, med
hänsyn till karolinska sjukhusets arkitektur, i likhet med dess arkitekt holle
före, att mittelpartiets femte våning å vanföreanstaltens byggnad borde uteslutas
och att de i densamma inrymda lokalei-na borde placeras å annat
håll, varjämte centralflygelbyggnaden mot väster borde ombildas till torn
eller i varje fall till ett dominerande, gärna högre, centralt parti. I överensstämmelse
med denna sin uppfattning förklarade kommissionen, att den
ansåge sig böra förorda att — med betraktande av ekonomiska synpunkter
— det i det föregående omförmälda alternativ II — med de jämkningar,
som kunde bliva en följd av att det i ärendet omnämnda, å statens järn
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
vägars område belägna stenhuset icke kunde disponeras för personalbostäder
— borde läggas till grund för utförande av slutliga ritningar till
vanf öreanstalten.
Byggnadsstyrelsen, som erinrade, att styrelsen tidigare förordat det med
alternativ II betecknade förslaget, anförde, att då den ekonomiska omfattningen
av ett genomförande av detta alternativ icke kunde överblickas,
förrän utredning verkställts rörande eventuellt förvärv av lämplig tomt för
bostadshus för personal samt beträffande kostnaderna för en sådan byggnad,
byggnadsstyrelsen icke ansåge sig då kunna avgöra, vilketdera av de föreliggande
förslagen, som vore att förorda till utförande.
Härefter ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 26 september 1930 av
förenämnda reservationsanslag till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset 30,000 kronor till förfogande av styrelsen för vanföreföreningen
att mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket användas huvudsakligen
till bestridande av kostnader för dels utförande av huvudritningar,
arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar för den blivande vanföreanstalten,
dels uppgörande av ritningar och program till värme-, elektricitets-,
vattenlednings- och sanitetsanläggningar för anstalten, dels upprättande av
förslag till erforderliga väg- och tomtarbeten, dels och, i den män medlen
försloge därtill och det i övrigt befunnes lämpligt, utförande av nödiga
breddnings- och planeringsarbeten å tillfartsvägen till anstalten. Tillika
föreskrev Kungl. Majit, att alternativ II skulle läggas till grund för utformande
av slutgiltiga ritningar till vanföreanstalten, varvid hänsyn skulle
tagas till vad 1930 års sjukhuskommission anfört, dels att arbetet i den mån
så prövades nödvändigt skulle företagas efter samråd med nämnda sjukhuskommission
och dess arkitekt, dels och att vid utarbetandet av ritningarna
m. m. skulle tillses, huruvida förenklingar och besparingar kunde vidtagas,
utan att anstaltens ändamålsenlighet därigenom minskades.
Vidare är att nämna, att i anledning av föreningens framställning av
den 19 april 1929 till följd av särskilda remisser avgivits ytterligare två utlåtanden,
nämligen av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 28
november 1930 och av fullmäktige i riksgäldskontoret den 11 december 1930.
Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden hava i sitt utlåtande, som avser
allenast det av föreningen ifrågasatta lånet, anfört följande.
Lån från fonden hade tidigare beviljats föreningen för dess anstaltsverksamhet
i Stockholm med sammanlagt belopp av 460,000 kronor mot säkerhet
av botteninteckningar i fastigheten nr 19 kvarteret Hinden vid Grevturegatan
och Brahegatan härstädes. Därest den planerade nya anstaltsbyggnaden
bomme till stånd och i samband därmed föreningens nuvarande
fastigheter i Stockholm försåldes, syntes emellertid nämnda lån komma att
till fonden återbetalas. Även till de andra vanföreanstalterna i riket hade
lån lämnats från pensionsförsäkringsfonden som regel mot inteckningssäkerhet,
men i ett fall mot garanti av svenska staten. I sistnämnda hänseende
förtjänade erinras att, sedan 1930 års riksdag (riksdagens skrivelse den 15
mars 1930, nr 69) dels medgivit, att Kungl. Majit finge förbinda svenska
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
13
staten att ikläda sig garanti för ett amorteringslån å högst 150,000 kronor,
som kunde komma att upptagas av föreningen för bistånd åt vanföra i
Norrland, dels ock bemyndigat riksgäldskontoret att i fall av behov infria
nämnda förbindelse, fullmäktige under förutsättning av nämnda garanti beviljat
detta lån av fondens medel.
I enlighet med vad fullmäktige tidigare i anledning av gjord förfrågan
under hand meddelat vanföreföreningen vore fullmäktige villiga att för
det i förevarande framställning avsedda ändamål bevilja föreningen lån å
erforderligt belopp under förutsättning, att staten iklädde sig borgen såsom
för egen skuld för den skuldförbindelse, som kunde av föreningen utfärdas
för lånet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som ävenledes inskränkt sitt utlåtande till
att avse berörda lånefråga, hava — efter erinran örn det genom nyssnämnda
riksdagsskrivelse lämnade medgivandet — anfört, att fullmäktige, därest
Kungl. Majit och riksdagen skulle finna skäl bifalla föreningens framställning,
icke hade något att erinra mot att staten —- i överensstämmelse med
vad som skett jämlikt nämnda medgivande av 1930 års riksdag — iklädde
sig garanti för ett lån till föreningen å högst en miljon kronor ur pensionsförsäkringsfonden
samt att riksgäldskontoret bemyndigades att i fall av behov
infria berörda förbindelse.
Sedan föreningen härefter låtit verkställa viss omarbetning av det såsom
alternativ II betecknade förslaget till ny vanföreanstalt, har föreningen med
skrivelse den 3'' december 1930 till Kungl. Majit överlämnat det sålunda omändrade
förslaget med därtill hörande ritningar och kostnadsberäkningar,
varjämte föreningen i skrivelsen gjort förnyad, å sistberörda förslag grundad
framställning i ämnet. I skrivelsen redogör föreningen för de delar, vari
föreningens senaste förslag — i det följande kallat 1930 års förslag — skiljer
sig från det med alternativ II betecknade förslaget, i fortsättningen benämnt
alternativ II, och anför i sådant avseende, bland annat, följande.
Medan enligt alternativ II det å statens järnvägars nuvarande område
belägna, förut omförmälda stenhuset skulle användas för beredande av bostäder
åt en del av vanföreanstaltens personal, hade man vid uppgörande
av 1930 års förslag — i överensstämmelse med direktiven i Kungl. Majlis
beslut den 26 september 1930 — utgått från att nämnda stenhus icke kunde
disponeras för dylikt ändamål utan måste rivas. För att erhålla bostäder
åt sagda personal hade enligt 1930 års förslag anstaltens mittflygel påbyggts
med ytterligare två våningar. Denna flygel, som enligt alternativ II skulle
erhålla en höjd av sju våningar, skulle alltså enligt 1930 års förslag bliva
nio våningar liog. Även i ett par andra avseenden skilde sig nämnda två förslag.
Sålunda skulle enligt alternativ II på vardera sidan örn huvudbyggnaden
uppföras två mindre byggnader, den ena avsedd att användas som filmarkiv
och den andra såsom smedja m. m. Dessa byggnader skulle enligt 1930 års
förslag bliva obehövliga. Enligt detta förslag skulle nämligen filmarkivet förläggas
till huvudbyggnadens vind, medan plats för smedja m. m. skulle erhållas
i samband med den särskilda garagebyggnad, vilken skulle uppföras
bakom den norra sidoflygeln. Vidare skulle enligt alternativ II ledningarna
för gas, vatten och avlopp dragas i en kostsam kulvert genom statens järnvägars
område och delvis under järnvägsspåren till Hälsingegatan. Genom
underhandlingar med Stockholms stad hade emellertid nu föreningen er
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
hållit preliminärt tillstånd att fa anslutning för gas- oell vattenledningar
från stadens anläggningar vid Norrtullsgatan i stället för vid Hälsingegatan,
varvid ledningarna skulle dragas fram utefter tillfartsvägen från Norrtulisgatan
s förlängning till vanföreanstaltens tomt. Endast spillvattenledningen
skulle behöva dragas genom statens järnvägars område, men för detta erfordrades
icke någon kulvert.
De möjligheter till förenklingar i ledningsnätet, som därigenom uppkommit,
hade beaktats i 1930 års förslag.
I detta sammanhang kunde anmärkas, att då enligt 1930 års förslag anstaltens
inittflygel skulle uppföras i nio våningar men stadens vattenledningstryck
icke räckte för de tre översta av dessa våningar, i nämnda förslag
räknats med en särskild hydroforanläggning.
Av handlingarna framgår, att 1930 års förslag örn påbyggnad av anstaltens
mittflygel beräknats medföra en merkostnad i förhållande till
alternativ II av 94,600 kronor. Å andra sidan hava de nu föreslagna ändringarna
beträffande filmarkivet och smedjan ävensom rörande sättet för
framdragande till anstalten av gas- och vattenledningar beräknats medföra
betydande kostnadsminskningar. De sammanlagda kostnaderna för anstaltens
uppförande hava enligt 1930 års förslag uppskattats till 3,270,000 kronor,
vilket belopp är detsamma, som beräknats för utförande av det med alternativ
I betecknade förslaget, och med 35,475 kronor understiger den för
alternativ II beräknade kostnaden.
I det nu angivna beloppet ingå emellertid icke kostnader för inlösen av
mark eller byggnader. Hörande behovet av dylik inlösen samt därmed förbundna
utgifter har föreningen i skrivelsen den 3 december 1930 anfört i
huvudsak följande.
I sin framställning den 19 april 1929 hade föreningen räknat med att i
vanföreanstaltens markområde borde ingå dels ett markområde med därå
uppförda byggnader, tillhörigt statens järnvägar, dels ock en staten tillhörig
tomt, som tills vidare kostnadsfritt upplåtits åt föreningen De blindas
vänner i Stockholm och å vilken tomt funnes uppfört ett denna förening
tillhörigt blindhem.
I sitt yttrande den 31 augusti 1929 hade järnvägsstyrelsen såsom villkor
för marköverlåtelsen från statens järnvägar förutsatt, att statens järnvägar
skulle erhålla ersättning såväl för den avträdda marken som för de å densamma
belägna byggnaderna.
Enligt vad vanföreföreningen inhämtat, utgjorde det område, som järnvägsstyrelsen
förklarat sig villig avstå — med undantag av tillfartsvägen —
omkring 6,650 kvm. Detta område hade järnvägsstyrelsen för omkring 30
år sedan inköpt av enskild person efter ett pris av 17 kronor per kvm.
Kostnaden för inlösen av detsamma efter det av järnvägsstyrelsen nu fordrade
pris av 15 kronor per kvm skulle uppgå till 99,750 kronor.
Styrelsen för vanföreföreningen hade den 11 september 1930 låtit värdera
såväl de å statens järnvägars område som de å blindhemstomten belägna byggnaderna.
Denna värdering hade givit följande resultat.
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
15
1. Statens järnvägars byggnader:
Boningshus av trä om 7 rum och 1 kök (stationsföre
ståndarebostaden)
........................................
Boningshus av trä örn 5 rum och 2 kök......
Boningshus av sten örn 14 rum och 14 kök
Uthusbyggnad av trä ......................................
............... kronor 24,000: — |
|
................ » |
17,000: — |
................ » |
90,000: — |
................ » |
7,500: — |
...... » |
6,300: — |
Summa kronor 144,800: —. |
2. Blindföreningens byggnader:
Boningshus av trä örn 18 rum och 1 kök
Uthusbyggnad av trä ..................................
» » » ..................................
Staket av trä samt grindar.......................
................ kronor |
60,000: — |
................ » |
3,000: — |
................ » |
800: — |
............... » |
900: — |
Summa kronor |
64,700: —. |
Yad anginge frågan örn inlösen av de å statens järnvägars mark belägna
byggnaderna förefölle det, som örn sådan inlösen borde ske efter deras nuvarande
värde, sammanlagt 144,800 kronor, och icke efter den beräkningsgrund,
från vilken järnvägsstyrelsen i sitt berörda yttrande utgått, nämligen vad det
skulle kosta statens järnvägar att låta uppföra ersättande byggnader. Då
statens järnvägars område icke torde behöva disponeras för vanföreanstaltens
behov förrän under näst sista eller sista året av den beräknade byggnadstiden,
kunde med frågan örn inlösen av detta markområde med därå
befintliga hus anstå ännu något år. Visserligen torde ett mindre område
av denna mark omedelbart erfordras till upplagsplats och tillfart, men
örn disposition därav borde överenskommelse kunna träffas med järnvägsstyrelsen.
Utan egentligt men för vanföreanstalten kunde det till stationsföreståndarbostad
använda huset tills vidare kvarstå och efter inlösningen uthyras.
Vid besiktningen av blindhemmet hade befunnits, att detsamma visser-*
ligen vore gammalt men väl underhållet och i jämförelsevis gott skick. Det
hade då ifrågasatts, huruvida icke detsamma tills vidare kunde användas
såsom bostad åt den tjänstepersonal, söm enligt alternativ II skolat inrymmas
i det å statens järnvägars mark belägna, förut omnämnda stenhuset.
Frågan hade dock fått förfalla, därför att utrymmet i blindhemmet visat sig
otillräckligt för ändamålet, varjämte det skulle bliva svårt att utöva nödig
tillsyn över den personal, som skulle bo där. Avståndet från denna tomts
sydvästra gräns till anstaltens blivande huvudbyggnad vore ganska obetydligt
—- cirka 6 ä 7 meter — och tomten vore vackert trädbevuxen. Ehuru
det således av flera skäl skulle vara önskligt att införliva densamma med
anstaltens område, kunde det för närvarande icke anses vara absolut nödvändigt.
För att nedbringa kostnaderna för hela anläggningen hade styrelsen
därför funnit sig nu böra avstå från den ursprungliga planen att få även
blindhemstomten till sig upplåten. I följd därav behövde man icke nu räkna
med några kostnader för uppförande å annan plats av nytt blindhem. Föreningen
ville emellertid framhålla, att blindhemstomten i framtiden kunde
bliva erforderlig exempelvis för utvidgning av vanföreanstalten eller för anläggande
av en särdeles välbehövlig asyl för svårt vanföra.
I enlighet med det anförda har föreningen beräknat kostnaderna för inlösen
av mark och byggnader för vanföreanstaltens räkning till (99,750 +
144,800) 244,550 kronor.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Vad angår sättet för bestridande av de med den nja vanföreanstaltens
tillkomst i olika avseenden förenade kostnaderna Ilar föreningen härefter
anfört följande.
Kostnaden för själva uppförandet av anstalten fördelade sig å anstaltens
olika avdelningar på ungefärligen följande sätt:
Klinik och poliklinik ............................................................. kronor 1,080,000
Bandageverkstad..................................................................... » 270,000
Yrkesskolor och elevhem ........................................................ » 1,920,000
Summa kronor 3,270,000
Liksom i den år 1929 gjorda framställningen utginge föreningen från att
staten skulle bestrida hela kostnaden för kliniken, polikliniken och bandageverkstaden
samt hälften av återstående kostnader. I överensstämmelse därmed
beräknade föreningen nu statens andel i kostnaderna för den nya vanföreanstaltens
uppförande till omkring (1,080,000 + 270,000 + 960,000)
2,310,000 kronor. Det därutöver erforderliga beloppet av 960,000 kronor
borde,^ då föreningen saknade medel att bekosta beloppet, anskaffas genom
lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket lån svenska staten skulle ikläda
sig borgen. Föreningen hade tänkt sig en byggnadstid av fyra år. Den på
staten belöpande delen av omkostnaderna för själva anstalten syntes lämpligen
böra fördelas med 400,000 kronor på budgetåret 1931/1932, med 635,000
kronor på vartdera av de två följande budgetåren och med återstoden,
640,(XX) kronor, på budgetåret 1934/1935.
Vad anginge kostnaderna för inlösen av mark och byggnader — av föreningen
beräknade till sammanlagt 244,550 kronor — borde dessa kostnader
bestridas av statsmedel. Med anvisande av härför erforderliga medel syntes
emellertid utan olägenhet för anstaltsbygget kunna anstå ännu ett par år.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har föreningen hemställt
dels örn kostnadsfritt upplåtande för ifrågavarande ändamål under nyttjanderätt
till föreningen av det för den nya anstalten avsedda området, dels örn
statsbidrag till bestridande av kostnaderna för anläggningen å sammanlagt
2,310,000 kronor, varav 400,000 kronor skulle utgå under budgetåret 1931/1932,
dels örn medels anvisande för inlösen senast under år 1934 av ifrågavarande,
statens järnvägar tillhöriga område, dels ock örn sådan åtgärd beträffande
statlig borgen å ett föreningens lån hos pensionsförsäkringsfonden,
som föreslagits i föreningens framställning den 19 april 1929.
I anledning av föreningens framställning den 3 december 1930 hava infordrade
utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den 15 januari 1931, av
medicinalstyrelsen den 6 februari 1931 och av 1930 års sjukhuskommission
den 9 februari 1931.
Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat utan erinran de ändringar i
det med alternativ II betecknade förslaget, vilka företagits i 1930 års förslag,
samt förklarat sig icke heller hava något att erinra mot de i sistnämnda
förslag ingående kostnadsberäkningarna.)
Medicinalstyrelsen har — under framhållande av att nu föreliggande förslag,
frånsett av vanföreföreningen i dess framställning den 3 december 1930
angivna olikheter, överensstämde med det tidigare ingivna, med alternativ II
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
17
betecknade förslaget — förklarat, att styrelsen vidhölle sina i utlåtande den
3 oktober 1929 beträffande alternativ II framställda anmärkningar, samt vidare
anfört följande.
I övrigt hade styrelsen ingen annan erinran att framställa mot de föreliggande
ritningarna, än att röntgenrummet, som förlagts mellan fotografiateljén
och en korridor, saknade möjlighet till direkt vädring, vilket måste
betecknas såsom en allvarlig olägenhet.
Styrelsen hade emellertid under hand inhämtat, att samtliga av styrelsen
förut och nu gjorda erinringar med undantag av den mot tvättanläggningen,
vilken föreningen ansett nödvändig för anstaltens drift, vore avsedda att
beaktas vid upprättandet av huvudritningar till anstalten. Mot ansökningen
i övrigt hade styrelsen icke något att erinra.
Under förmälan att medicinalstyrelsen sålunda hade anledning att förmoda,
att styrelsens önskningar i huvudsakliga delar komme att beaktas,
har styrelsen tillstyrkt föreningens förevarande framställning.
1930 års sjulchuskommission har uttalat, att med hänsyn till de intressen,
kommissionen hade att bevaka, intet vore att erinra mot föreliggande förslag.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Vid personligt besök på den nuvarande vanföreanstalten i Stockholm har
jag erhållit ett livligt intryck av de svårigheter, under vilka anstalten arbetar
och vilka måste anses vara av beskaffenhet att snarast möjligt böra undanröjas.
I överensstämmelse med den uppfattning, som kom till synes i 1930
års statsverksprojjosition och hos samma års riksdag, anser jag därför, att
det icke längre bör anstå med vidtagande av åtgärder för åstadkommande
av en ny vanföreanstalt i Stockholm ävensom att den nya anstalten bör —
liksom den nuvarande — anordnas och drivas av vanföreföreningen. Ävenledes
ansluter jag mig till den, som det synes, från alla intresserade håll
godkända uppfattningen, att den nya anstalten lämpligast bör förläggas till
det s. k. Norrbackaområdet. Därigenom vinnas ju de högst avsevärda fördelar,
som måste vara förenade med närbelägenheten till det blivande karolinska
sjukhuset. Jag utgår härvid bland annat från den förutsättningen, att den
ortopediska undervisningen för medicine kandidater vid karolinska institutet
framgent liksom hittills skall meddelas vid vanföreanstalten i Stockholm,
och vill i detta sammanhang allenast påpeka, att enligt föreningens samtliga
byggnadsförslag i den nya anstaltens poliklinik skulle inrymmas bland annat
en föreläsningssal med 90 sittplatser, avsedd att användas just för berörda
undervisning. De närmare formerna för ifrågavarande samarbete torde liksom
hittills kunna fastställas genom överenskommelse mellan karolinska
institutet och vanföreföreningen; i sista hand bör dock givetvis föreningen
vara skyldig att därutinnan underkasta sig Kungl. Maj:ts avgörande.
I fråga örn sättet för anstaltens anordnande kan jag i allt väsentligt ansluta
mig till det av vanföreföreningen i dess skrivelse den 3 december 1930
framlagda förslaget, vilket förslag ur olika synpunkter synes mig äga bestämda
företräden framför tidigare uppgjorda planer. Särskilt anser jag
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 62 helft. (Nr 135.) 1004 8i 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
frågan om anskaffande av erforderliga personalbostäder Lava genom det
senaste förslaget erhållit en lycklig lösning, som, bland annat, medför den
stora vinsten, att den till föreningen De blindas vänner upplåtna tomten icke
nödvändigtvis behöver tagas i anspråk för vanföreanstaltens räkning och
att i följd därav den av sistnämnda förening bedrivna verksamheten kan
— i varje fall tills vidare — få på nuvarande plats ostört fortgå. Emellertid
förutsätter jag, att vanföreföreningen vid uppgörande av de slutliga ritningarna
för anstalten tager vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar mot
förslaget, vilka i de avgivna utlåtandena framställts av byggnadsstyrelsen och
medicinalstyrelsen. Yad särskilt angår tvättinrättningen, vilken av medicinalstyrelsen
ansetts kunna med hänsyn till det blivande karolinska sjukhuset
uteslutas, vill jag framhålla önskvärdheten av att den så anordnas, att den
kan utan kostsamma örn ändringar eller nyanordningar tagas i anspråk för
andra anstaltens ändamål, snarast kanske arbetslokaler, efter det anstalten
eventuellt blivit i tillfälle att få tvätt utförd i en planerad tvättinrättning i
nämnda sjukhus.
Genom att på sista tiden antalet platser å den nuvarande anstalten ökats
med 25 å kliniken och med 19 å elevhemmet — dessa platser hava medräknats
i den här tidigare lämnade uppgiften angående totala platsantalet — skulle
platsantalet å den nya anstalten bliva något mindre än å den nuvarande.
I anledning härav må framhållas, att, enligt vad från föreningen upplysts,
nämnda ökning är att betrakta såsom ett provisorium, som måst vidtagas för
att i någon mån nedbringa den långa väntetiden för inträde å anstalten.
Med tillkomsten av den nya vanföreanstalten i Härnösand kommer emellertid
en väsentlig avlastning att beredas Stockholmsanstalten. Därjämte må
påpekas att, därest en ökning av platsantalet å den nya Stockholmsanstalten
framdeles skulle visa sig erforderlig, möjligheter till utvidgning utan större
svårigheter eller olägenheter finnas, närmast genom att de nu till personalbostäder
avsedda utrymmena i anstaltens mittflygel tagas i anspråk till patientlokaler
och bostäder åt personalen i stället beredas på annat sätt.
Det område, som erfordras för anstaltens räkning, synes mig i enlighet med
föreningens senaste förslag böra omfatta dels en areal av omkring 18,000 kvm
av det egentliga Norrbackaområdet och dels ett av statens järnvägar disponerat
område av omkring 6,650 kvm med därå uppförda byggnader jämte tillfartsväg
från Norrtullsgatans förlängning. Dessa områden torde böra av Kungl. Majit
kostnadsfritt upplåtas till föreningen med nyttjanderätt tills vidare och så
länge områdena äro för anstaltens ändamål erforderliga och därför användas
i nu avsedd omfattning. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, lärer
emellertid det av statens järnvägar disponerade området icke omedelbart
behöva upplåtas till föreningen, utan torde därmed ännu kunna anstå något
eller några år. Då den å nämnda område belägna byggnad, vilken för närvarande
användes såsom tjänstebostad åt stationsföreståndaren vid Stockholms
norra station, under viss tid framåt torde bliva behövlig för sitt nuvarande
ändamål, lärer järnvägsstyrelsen böra berättigas att, efter det berörda
upplåtelse ägt rum, så länge det utan olägenhet för anstalten låter sig
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
19
göra, förhyra densamma av föreningen mot vederbörlig ersättning, som i brist
på överenskommelse torde böra bestämmas av Kungl. Majit.
Beträffande blindhemstomten — som, enligt vad nyss anförts, jämlikt det
senaste förslaget icke nu skulle behöva tagas i anspråk för vanföreanstalten —
torde emellertid redan här böra uttalas den meningen, att vanföreföreningen
bör äga företrädesrätt till disposition av denna tomt, därest blindhemmet
skulle nedläggas eiler förflyttas, ävensom att Kungl. Majit synes, därest
vanföreföreningen därom gör framställning, böra framdeles taga under övervägande
att genom bidrag av statsmedel till blindhemmets förflyttning förhjälpa
föreningen att komma i besittning av nämnda tomt.
Kostnaderna för uppförandet av anstalten m. m. hava enligt föreningens
förslag beräknats till 3,270,000 kronor. Mot denna uppskattning, som godtagits
av vederbörande myndigheter, har jag icke funnit något vara att erinra.
Enligt föreningens plan skulle av detta belopp 2,310,000 kronor erhållas
genom av staten för ändamålet anvisade anslag, medan återstoden
eller 960,000 kronor skulle bestridas av föreningen medelst hos pensionsförsäkringsfonden
upplånade medel. Uppenbart är, att föreningen icke är
i stånd att själv bestrida hela kostnaden för den nya vanföreanstaltens an
ordnande, utan att därför fordras mycket kraftigt bistånd från statens sida.
Mot det sätt, varpå det föreslagna statsbidraget beräknats, synes mig intet
vara att erinra; särskilt vill jag framhålla, att det icke synes vara mera än
billigt att staten bestrider hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,
eftersom, åtminstone beträffande de båda förstnämnda avdelningarna,
motsvarighet därtill eljest skolat ingå i det karolinska sjukhuset. Givetvis bör
emellertid föreningen i mån av egna tillgångar bidraga till byggnadskostnaderna.
I vilken utsträckning föreningen genom realiserande av sina nuvarande
fastigheter kan erhålla medel till sådant bidrag kan dock för närvarande
icke med säkerhet avgöras. Under sådana förhållanden synes det mig icke
möjligt att nu fixera det sammanlagda anslagsbelopp, varmed staten bör
bidraga till byggnadskostnaderna för anstalten, utan synes detta belopp
för närvarande böra bestämmas till högst 2,310,000 kronor med avdrag för
den behållning av köpeskillingen för nämnda fastigheter, som efter gäldande
av nu i desamma intecknade lån eller lån till däremot svarande belopp kan
återstå. Maximeringen bör givetvis, i enlighet med det sätt, varpå sagda
bidragsbelopp uppskattats, beräknas särskilt för de olika avdelningarna, så att
statsbidraget må, enligt vederbörligen granskade räkningar, uppgå till hela
verkliga kostnaden för klinik och poliklinik, dock högst 1,080,000 kronor, hela
verkliga kostnaden för bandageverkstaden, dock högst 270,000 kronor, och
halva verkliga kostnaden för yrkesskolor och elevhem, dock högst 960,000
kronor. Vid den sålunda föreslagna fixeringen av statsbidraget har emellertid
hänsyn icke tagits till i det följande omförmälda extra räntekostnad.
För bestridande av den del av byggnadskostnaderna, som erfordras utöver
beräknat statsbidrag, har föreningen, såsom nämnt, tänkt sig att erhålla
medel genom att söka lån från pensionsförsälcringsf onden å högst 1,000,000
kronor. På grund härav har föreningen hemställt om vidtagande av åtgärd
20
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
för att staten skulle kunna iklädas betalningsansvar för ett dylikt lån. Denna
hemställan, som tillstyrkts av såväl fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
som fullmäktige för riksgäldskontoret, anser även jag mig böra biträda.
Såsom framgår av det föregående, hava motsvarande åtgärder under senare
år i likartade fall vid flera tillfällen medgivits. För ställande av den här
ifrågasatta statsgarantien bör givetvis riksdagens medgivande utverkas. Det
torde böra överlämnas åt Kungl. Majit att sedermera bestämma de villkor
och former, varunder garantien skall lämnas. Därest riksdagen bifaller detta
förslag, torde statskontoret böra erhålla bemyndigande att teckna den erforderliga
garantiförbindelsen.
Såsom framgår av det anförda, ingår i det för vanföreanstalten avsedda
området visst av statens järnvägar disponerat område jämte därå befintliga
byggnader. Föreningen torde böra förpliktas dels att till statens järnvägar
utgiva ersättning för nyttjanderätten till området, dels ock att från statens
järnvägar inlösa byggnaderna. Kostnaderna härför torde, såsom föreningen
hemställt, böra bestridas av statsmedel, och synas desamma lämpligen böra
gäldas från det anslag, som kan komma att anvisas till bidrag till uppförande
av ifrågavarande anstalt. I överensstämmelse med föreningens förslag torde
ersättningen för markområdet böra uppskattas till 99,750 kronor och lösesumman
för byggnaderna till 144,800 kronor. Sammanlagda beloppet skulle
alltså bliva 244,550 kronor, med vilket belopp alltså statens kostnader för
anstalten och ifrågavarande anslag bör ökas.
Då, såsom redan anförts, sistberörda område och byggnader icke äro
för vanföreanstalten erforderliga under de närmaste budgetåren, behöver
sistnämnda belopp icke tills vidare utbetalas. Därför behöver icke för nästa
budgetår beräknas några medel för detta ändamål. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att senare på framställning av vanföreföreningen fastställa den
tidpunkt, från vilken föreningen skall äga disponera ifrågavarande område
och byggnader och då alltså ersättning bör erläggas och inlösen äga rum.
Från nämnda tidpunkt torde området böra överföras från statens järnvägars
till domänstyrelsens förvaltning och byggnaderna med äganderätt tillfalla
föreningen.
Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932 till bidrag för uppförande av den
nya vanföreanstalten har av föreningen uppskattats till 400,000 kronor, därvid
föreningen beräknat, att uppförandet skulle fördelas på fyra budgetperioder.
Enligt vad jag inhämtat har man vidare räknat med att upptaga lånet ur
pensionsförsäkringsfonden successivt under byggnadstiden i mån av behov,
detta för att så vitt möjligt undvika dubbel räntebelastning — föreningens
nuvarande lån ur fonden å 460,000 kronor mot säkerhet i nuvarande fastigheter
kan nämligen icke inlösas förrän i samband med försäljningen av
nämnda fastigheter, d. v. s. först sedan den nya anstalten öppnats. På grund
av det statsfinansiella läget synes det emellertid önskvärt att begränsa anslaget
för ändamålet för nästa budgetår till det i riksstaten preliminärt
uppförda beloppet 200,000 kronor. Därvid förutsätter jag dock, att i den
mån föreningen för byggnadsarbetets rationella bedrivande nödgas under
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
21
nämnda period för utfyllande av det erforderliga beloppet upptaga större
lån hos pensionsförsäkringsfonden än avsett varit, sistnämnda anslagsbelopp
skall i den omfattning, som senare kan komma att bestämmas, kunna få anlitas
även för täckande av därigenom uppkommande extra räntekostnad.
Ett liknande förfaringssätt kan tänkas bliva nödvändigt jämväl under ett
följande budgetår. Därest direkta statsbidrag till anstaltens uppförande
komma att under byggnadstiden anvisas i långsammare takt än den, varmed
föreningen räknat, samt föreningen på grund därav måste i högre grad än i
finansieringsplanen förutsatts anskaffa medel genom upptagande av lån, synes
mig den sålunda uppkommande högre räntekostnaden böra ersättas föreningen
av statsmedel och därvid jämväl böra få bestridas av ifrågavarande anslag.
Ersättning för nämnda räntekostnad torde skäligen böra få utgå, även örn
därigenom det beräknade kostnadsbeloppet för anstaltens uppförande skulle
komma att överskridas. Enligt denna uppfattning bör alltså ifrågavarande
anslag bestämmas till summan av statens bidrag till kostnaden för själva uppförandet
av anstalten, högst 2,310,000 kronor enligt nyss angivna, på olika
avdelningar specificerade maximering, samt kostnaderna för ersättande och
inlösen av omförmälda av statens järnvägar disponerade område och byggnader,
244,550 kronor, eller alltså sammanlagt till högst 2,554,550 kronor,
vilket belopp emellertid bör å ena sidan minskas med det på nyss angivna
sätt beräknade nettobelopp, som inflyter vid försäljning av föreningens nuvarande
fastigheter, men å andra sidan ökas med nyssnämnda räntekostnad.
Då den vid fastigheternas försäljning inflytande behållningen lärer kunna
antagas komma att överstiga sagda räntekostnad, torde det totala anslaget,
såvitt nu kail bedömas, icke behöva överstiga 2,554,550 kronor.
Det för nästa budgetår erforderliga beloppet lärer böra anvisas i form
av extra reservationsanslag. I enlighet med vad som förutsattes vid anvisande
av omförmälda belopp å 30,000 kronor till förberedelsearbeten, torde
av detta anslag motsvarande belopp böra återföras till det för karolinska
sjukhuset avsedda riksstatsanslaget.
Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle ifrågavarande byggnadsarbete
verkställas genom nämnda styrelses försorg. Då här emellertid är fråga
örn statsbidrag till en enskild förening, som skulle bliva ägare till de nya
byggnaderna, synes det mig lämpligare, att nämnda förening själv får ombesörja
byggnadernas uppförande. Nödig kontroll över anslagets användning
torde kunna åvägabringas i annan ordning nied tillämpning av allmänna
principer vid beviljande av statsbidrag till byggnadsändamål. Bestämmelser
i sådant hänseende torde få meddelas av Kungl. Majit eller efter Kungl.
Majits förordnande av medicinalstyrelsen. I den mån det lämpligen låter
sig göra och kan verka till kostnadernas nedbringande, bör givetvis förbindelse
upprätthållas med de byggnadsarbeten, som samtidigt kunna komma
att pågå beträffande det karolinska sjukhuset.
Såsom förut nämnts har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke för beviljande
av anslag till uppförande av den nya vanföreanstalten borde uppställas
det villkor, att staten berättigades utse förslagsvis två representanter
22
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Utskottets
yttrande.
i vanföreföreningens styrelse, medan medicinalstyrelsen i samma ämne anfört,
att det syntes kunna tagas under övervägande, om icke särskilda bestämmelser,
avseende ett tryggande av statens intresse vid förvaltningen av
den tillämnade anstalten, borde åvägabringas. Medicinalstyrelsen har dock
icke framlagt något direkt förslag i ämnet, detta under hänvisning till att
frågan örn vanföreanstalternas ställning i förhållande till staten komme att
upptagas till behandling inom statens sjukvårdskommitté.
Med hänsyn till de stora ekonomiska uppoffringar, staten måste ikläda sig
för tillkomsten av ifrågavarande anstalt, synes mig det framställda förslaget
örn statlig kontroll över verksamheten vid anstalten i och för sig fullt befogat.
Enligt vad jag har mig bekant, har icke vanföreföreningen eller dess
styrelse något att erinra mot fastställande av bestämmelser i enlighet med
de framkomna förslagen. Hedan för närvarande synes det mig därför såsom
villkor för det ifrågasatta statsanslaget böra föreskrivas, att Kungl. Majit skall
äga att utan kostnad för statsverket dels tillsätta två ledamöter av vanföreföreningens
styrelse jämte suppleanter för dem, dels utse en revisor att deltaga
i granskningen av föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning. I vad
mån ytterligare föreskrifter örn statligt inflytande på anstaltens ledning böra
meddelas är en fråga, som är föremål för utredning inom statens sjukvårdskommitté
och som torde böra behandlas enhetligt för samtliga statsunderstödda
vanföreföreningar. Förslag i detta ämne torde därför icke böra i
detta sammanhang framläggas, men synes det mig vara lämpligt att tydligt
utsäga, att vanföreföreningen i Stockholm såsom följd av det nu ifrågasatta
statsanslaget bör bliva skyldig underkasta sig de ytterligare bestämmelser
i dylikt hänseende, vilka som resultat av nämnda kommittés arbete kunna
bliva föreskrivna. Ävenledes lärer det för formens skull böra fastslås, att
därest föreningen skulle försälja eller till annat, icke statsunderstött ändamål
begagna de byggnader, som med ifrågavarande statsbidrag skulle uppföras,
eller viss del därav, föreningen skall vara skyldig att, på sätt som gäller
i liknande fall, återbära det uppburna statsanslaget eller motsvarande del
därav, dock med avdrag, såsom jämväl plägar tillämpas i liknande fall,
motsvarande den tid, under vilken byggnaderna använts för vanföre vår den.
Upplåtelsen av det blivande anstaltsområdet torde i enlighet med vad
redan antytts böra bestämmas till att avse den tid området av föreningen
disponeras för vanförevård i huvudsak i minst den nu avsedda omfattningen.
»
Såsom av det förestående framgår, anvisade sistlidet års riksdag i samband
med beslut örn uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus å det s. k.
Norrbackaområdet för förberedande arbeten därstädes för innevarande budgetår
ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor, av vilket belopp högst
30,000 kronor finge disponeras för sådana arbetens utförande för en ny vanföreanstalt
å sagda område.
Kungl. Majit ställde den 30 september 1930 sistnämnda belopp till
styrelsens för vanföreföreningen förfogande att mot redovisningsskyldighet
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
23
inför riksräkenskapsverket användas huvudsakligen till bestridande av kostnader
för dels utförande av huvudritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar
för den blivande vanföreanstalten, dels uppgörande av ritningar
och program till värme-, elektricitets-, vattenlednings- och sanitetsanläggningar
för anstalten, dels upprättande av förslag till erforderliga vägoch
tomtarbeten, dels ock, i den mån medlen försloge därtill och det i övrigt
befunnes lämpligt, utförande av nödiga breddnings- och planeringsarbeten
å tillfartsvägen till anstalten. Härvid föreskrev Kungl. Majit, att det i det
föregående omförmälta alternativ II skulle läggas till grund för utformande
av slutgiltiga ritningar till vanföreanstalten, varvid hänsyn skulle tagas till
vad 1930 års sjukhuskommission anfört, dels att arbetet, i den mån så prövades
nödvändigt, skulle företagas efter samråd med nämnda sjukhuskommission
och dess arkitekt, dels ock att vid utarbetandet av ritningarna m. m.
skulle tillses, huruvida förenklingar och besparingar kunde vidtagas, utan
att anstaltens ändamålsenlighet därigenom minskades.
Statsmakterna kunna sålunda anses hava i princip godkänt den från alla
intresserade håll framförda uppfattningen, att den nya anstalten bör förläggas
till det s. k. Norrbackaområdet, varigenom, på sätt i propositionen
framhållits, högst avsevärda fördelar kunna vinnas genom närbelägenheten
till det blivande karolinska sjukhuset.
Då utskottet nu till prövning forehaft frågan örn statsbidrag till den nya
vanföreanstalten m. m., har utskottet i likhet med departementschefen ansett,
att åtgärder för densammas uppförande utan uppskov böra vidtagas
samt att den nya anstalten bör — liksom den nuvarande — anordnas och
drivas av vanföreföreningen.
Vad angår frågan örn sättet för anstaltens anordnande, har utskottet ansett
sig kunna i stort sett ansluta sig till det av vanföreföreningen i dess
skrivelse den 3 december 1930 framlagda förslaget, dock att utskottet förutsätter,
att föreningen tager vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar,
som framställts mot detsamma, varigenom, bland annat, en ökning av platsantalet
skulle kunna utvinnas.
Det område, som enligt det föreliggande förslaget erfordras för anstaltens
räkning, omfattar dels en areal av omkring 18,000 kvadratmeter av det
egentliga Norrbackaområdet och dels ett av statens järnvägar disponerat
område av omkring 6,650 kvadratmeter med därå uppförda byggnader jämte
tillfartsväg. Områdena ifråga skulle av Kungl. Majit kostnadsfritt upplåtas
till föreningen med nyttjanderätt tillsvidare och så länge områdena vore
för anstaltens ändamål erforderliga och därför användes i nu avsedd omfattning.
Mot förslaget härutinnan har utskottet icke haft något att erinra.
Vidkommande härefter kostnaderna för uppförandet av anstalten m. m.
hava dessa enligt föreningens av myndigheterna utan erinran lämnade förslag
beräknats till 3,270,000 kronor, av vilket belopp 2,310,000 kronor
skulle anvisas å riksstaten, under det att återstoden eller 960,000 kronor
skulle bestridas av föreningen medelst hos pensionsförsäkringsfonden upplånade
medel.
24
.Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Lika med departementschefen anser utskottet uppenbart, att kraftigt bistånd
måste lämnas föreningen från statens sida för anstaltens ordnande,
och utskottet finner sig, under framhållande av att skäl synas tala för att
staten bestrider hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,
böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag i denna del. I överensstämmelse
med vad departementschefen därom uttalat, torde dock föreningen i mån av
egna tillgångar böra bidraga till byggnadskostnaderna. Den föreslagna
maximeringen av de för de olika ändamålen beräknade bidragsbeloppen har
ej heller föranlett erinran från utskottets sida.
Till Kungl. Marits förslag ifråga om dispositionen av det av statens järnvägar
nu iigda området vid Norrbacka har utskottet ock ansett sig böra giva
sin anslutning.
Då utskottet, vad slutligen angår anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932
till bidrag till vippförande av den nya vanföreanstalten, icke funnit skäl till
erinran mot vad härutinnan och i övrigt i detta sammanhang föreslagits, får
utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må
a) till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av föreningen för
bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm i skrivelse den 3
december 1930 framlagt förslag bevilja nämnda förening ett
anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor, motsvarande
dels, enligt i statsrådsprotokollet över socialärenden den 13
februari 1931 angivna grunder, högst hela verkliga kostnaden
för uppförande vid den blivande anstalten av klinik, poliklinik
och bandageverkstad samt högst halva verkliga kostnaden för
uppförande därstädes av yrkesskolor och elevhem, dock, efter
jämkning på grund av särskilda omständigheter i enlighet med
vad i sagda statsrådsprotokoll anförts, sammanlagt högst
2,310,000 kronor, dels hela verkliga beloppet för ersättning till
statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område ingående
mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader, utgörande
detta belopp sammanlagt 244,550 kronor;
b) av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag, att utbetalas till föreningen
i den ordning Kungl. Majit bestämmer, av 200,000 kronor;
c) medgiva, att ett i statsrådsprotokollet närmare angivet, på
en handlingarna bifogad, av arkitekten J. Akerlund i november
1930 upprättad situationsplan med gul och röd stackning utmärkt
område av omkring 24,650 kvadratmeter — utgörande dels
omkring 18,000 kvadratmeter av det s. k. Norrbackaområdet,
dels ett för närvarande av statens järnvägar disponerat område
av omkring 6,650 kvadratmeter jämte en från Norrtullsgatans
förlängning ledande, över området framdragen tillfartsväg — må,
tillika med den del av nämnda väg, som ligger mellan Norrtulls
-
25
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
gatans förlängning och sistberörda område, i den mån så erfordras
kostnadsfritt med nyttjanderätt upplåtas till omförmälda förening
för den tid området av föreningen för ifrågavarande ändamål
i huvudsak disponeras i minst den omfattning, som i statsrådsprotokollet
angivits, med skyldighet för föreningen att vid
den tidpunkt, från och med vilken föreningen jämlikt beslut av
Kungl. Maj:t skall äga att disponera nyssnämnda område av
omkring 6,650 kvadratmeter och därå uppförda byggnader, till
statens järnvägar utgiva ej mindre ersättning för området med
99,750 kronor än även lösen för därå befintliga byggnader med
ett belopp, enligt verkställd värdering uppgående till sammanlagt
144,800 kronor;
d) föreskriva, att sist avsedda område samt nämnda vägdel
skola från och med senast angivna tidpunkt överföras från
statens järnvägars till domän styrelsens förvaltning; samt
e) medgiva, att Kungl. Maj:t må förbinda svenska staten
att ikläda sig garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden
å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som för bestridande
av kostnaderna för uppförandet av berörda anstalt ma komma
att av omförmälda förening upptagas.
Stockholm den 12 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L.
Widell, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M.
Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. A. Lundell, C. I. Asplund, 1. Hj. E.
Paidi och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup,
A. Lson Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. J.
Wigforss, B. F.son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Orebro, S.
Persson i Fritorp, O. Andersson i Höör och O. E. F. Järte.
Lilläng till riksdagens protokoll ISSI. 6 sami. 62 käft. (Nr 135.)
Mill 31 3