Statsutskottets utlåtande Nr 112.
1
Kr 112.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anstånd
med igångsättande av sågverksdrift vid Sandvik å
Seskarö m. m.
(4:e avd.)
I två till statsutskottet hänvisade likalydande motioner, väckta den ena
inom första kammaren, nr 41, av herrar J. B. Johansson och E. Trygger och
den andra inom andra kammaren, nr 98, av herr A. Lindman m. fl., har
hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit göra framställning örn sådan
mera omfattande utredning rörande Kalixspörsmålet, som i motionerna blivit
nämnt, samt att i alla händelser riksdagen ville besluta att med vidare
åtgärder för igångsättandet av beslutad sågverksdrift vid Sandvik å Seskarö
skola anstå till dess att slutligen bestämts, huru driften vid Karlsborg i
Neder-Kalix socken skall bliva ordnad.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Inledningsvis må erinras, att tanken på en statlig sågverksdrift vid Seskarö
väcktes av 1929 års riksdag, som fann frågan härom förtjänt av skyndsamt
och ingående övervägande. Vid 1930 års riksdag hava, i anledning av väckta
motioner, därefter ställts medel till förfogande — 300,000 kronor från arbetslöshetsanslaget
— för igångsättande av det ena av öns sågverk, det vid
Sandvik.
Motionärernas yrkande går nu ut på uppskov med verkställigheten av
1930 års riksdags beslut och övervägande huruvida ej detta beslut bör ryggas.
Gentemot detta motionärernas yrkande må till en början framhållas de praktiska
olägenheter, ett bifall till detsamma skulle medföra. Sandviks sågverk
har redan — för ett pris av cirka 100,000 kronor — inköpts av domänverket.
Vissa förberedelser för driftens snara igångsättning hava också i övrigt vidtagits.
Denna avverkningssäsong hava pågått avverkningar av timmer, avsett
för Sandvik. För ändamålet hava utstämplats cirka 2,000,000 kbf. virke,
motsvarande en tillverkning av omkring 9,000 standards.
En överflyttning, på sätt i motionerna antydes, av sågverksarbetare från
Seskarö till Kalix skulle, enligt vad utskottet från sakkunnigt håll inhämtat,
nödvändiggöra nyanläggningar vid Kalix, vilka beträffande utlagt kapital
och omfattning knappast kunna sägas stå i rimligt förhållande till det syfte
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 49 haft. (Nr 112.)
Utskottets
yttrande.
Ifll 31
2
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
man ur arbetslöshetssynpunkt ville vinna. Härtill komma svårigheterna att
vid Kalix bereda bostäder för de nyinflyttade.
De motionsvis framförda synpunkterna beträffande en träförädlingsindustris
vanskligheter på Seskarö voro ej främmande för 1930 års riksdag. Dessa
vanskligheter framhöllos kraftigt i en vid statsutskottets utlåtande av 11 reservanter
avgiven reservation; en fortsatt drift av Sandviks sågverk angavs
sålunda av reservanterna stå i motsättning till utvecklingen i övrigt inom
sågverksindustrien, vilken utveckling, vad Norrbotten beträffade, innebure
en koncentration till de två största virkesförande vattendragens utlopp, nämligen
Piteälvens utlopp med därvarande hittills i statens järnvägars regi
drivna sågverksanläggning vid Lövholmen samt Kalixälvens mynning, där
under samverkan med staten Kalix trävaruindustriaktiebolag igångsatt ett
större modernt företag för kombinerad sågverks- och trämasseindustri.
Då, det oaktat, vid 1930 års riksdag beslut fattades örn fortsatt sågverksdrift
genom domänstyrelsen å Seskarö, lärer detta i huvudsak få tillskrivas
ett hänsynstagande till andra skäl, nämligen de ogynnsamma verkningarna
av ett fullständigt nedläggande av all industri på ön, i första hand för öbefolkningen
men också för kommunen i övrigt. Dessa, låt vara i huvudsak
rent sociala eller humanitära skäl torde ingalunda efter tillkomsten av 1930
års riksdags beslut i frågan hava förminskats. Den på sista tiden inträdda
försämringen av trävarukonjunkturerna, med därav följande ytterligare
minskning av arbetstillfällen vid sågverken och i skogarna, har för Seskaröbefolkningens
del medfört ytterligare skärpning av svårigheterna att på
andra platser vinna en utkomst. Till belysning av det katastrofartade
finansiella läge för vederbörande kommun — Nedertorneå kommun —, som
inträtt genom förhållandena på Seskarö, ina nämnas, att de kommunala utdebiteringarna
därstädes, statligt utjämningsbidrag oberäknat, stegrats från
kronor 41:96 för år 1930 till kronor 47:56 för år 1931.
Bokföringen är avsedd att så ordnas, att det ekonomiska resultatet av
driften klart framträder; detta sker bland annat för att eventuella förluster
under inga förhållanden skola falla på domänverket, utan vederbörlig täckning
häldor kunna beredas domänstyrelsen. I detta sammanhang må erinras,
att enligt 1930 års riksdags i ärendet gjorda uttalanden viss del av arbetslönerna
— i medeltal 7 procent — är avsedd att fonderas för att härigenom
underlätta sågverksdriftens överlåtelse på ett enskilt företag, därest
domänstyrelsen framdeles skulle finna förmånligare att för egen del upphöra
med driften. Aven örn en dylik överlåtelse ej kommer till stånd, böra
dock kraven på fondering av denna procent av lönen enligt gällande eller
blivande avtal upprätthållas för att staten må, om ock till ringa del, beredas
någon gottgörelse för i företaget nedlagt kapital.
Enligt utskottets mening skulle sålunda de nya utredningar av Seskaröfrågan,
motionärerna begärt, med all sannolikhet ej komma att leda till något
upphävande av 1930 års riksdags beslut örn Sandvikssågens igångsättande
utan blott medföra ytterligare uppskov med sagda besluts förverkligande
till ytterligare besvikelse för den redan förut hårt prövade öbefolkningen.
Statsutskottets utlåtande Nr 112, 3
Med avstyrkande alltså av förevarande motioner får utskottet hemställa,
att herrar J. B. Johanssons och Tryggers samt Lindmans
m. fl. ovanberörda motioner (1:41 och IL 98) ej må av riks.
dagen bifallas.
Stockholm den 28 april 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Viel förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L.
Widell, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, G. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M.
Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. J. G. Bosén, E. A. Lundell, C. I. Asplund
och J. G. Walles;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, S. Bengtsson i Norup,
A. A:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. J. Wigforss,
B. Kson Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs,
O. Andersson i Höör, O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.
Reservation
av herrar Widell, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Blädinge,
Holmgren, Järte och Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Inledningsvis må erinras, att sågverksdriften å Seskarö alltsedan år 1924
varit delvis och sedan år 1928 helt nedlagd, samt att dess förnyade återupptagande
avstyrkts av såväl länsstyrelsen jämte tillkallade sakkunniga som
socialstyrelsen och statens arbetslöshetskommission. Då trots detta och trots
att propositionen i ämnet ej innefattade förslag härom, medel, i anledning
av väckta motioner, anvisades vid 1930 års riksdag för ett igångsättande
ånyo av det ena av öns båda sågverk (vid Sandvik), förutsatte riksdagen,
att detta skulle kunna ske för en engångskostnad av 300,000 kronor. Genom
nedläggande av detta engångsbelopp beräknades sysselsättning kunna beredas
åt cirka 150 av öns 250 arbetare; detta hjälpal temati v ansågs effektivare
och mindre kostsamt än propositionens förslag, som gick ut på beredande
av flyttningshjälp åt befolkningen samt en del andra hjälpåtgärder.
Vid de kompletterande kostnadsberäkningar, som sedermera av domänstyrelsen
utförts, har det emellertid visat sig, att en fullt rationell framtida
drift av nya sågen vid Sandvik skulle kiliva moderniseringsåtgärder för en
kostnad av icke mindre än 6b5,000 kronor eller dubbelt den summa, man
vid 1930 års riksdag räknat med. Domänstyrelsen har emellertid nu anbe
-
4
Statsutskottets utlåtande* Nr 112.
fällts igångsätta sågning efter ett mindre omfattande alternativ, upptagande
moderniseringsåtgärder för högst den av riksdagen angivna summan 300,000
kronor. Härvid Ilar man dock alltjämt utgått från en ärlig sågning av 9,000
standards, vilket är möjligt genom att sågningen tidvis bedrives i dubbla
skift. Antalet sysselsatta arbetare beräknas komma att vida understiga vad
som angavs av 1930 års riksdag. Man synes det oaktat redan nu, enligt
vad utskottet inhämtat, hava att räkna med ett överskridande av den angivna
summan av 300,000 kronor med inemot 40,000 kronor.
Det program för ett återupptagande av sågyerksdriften vid Seskarö, som
låg till grund för riksdagsbeslutet år 1930 i frågan, har alltså ej kunnat
förverkligas. Redan detta förhållande lärer göra en förnyad omprövning av
ärendet motiverad. Härtill kommer emellertid ärendets samband med frågan
örn ytterligare finansiellt understöd — med 2,000,000 kronor till Kalix
träindustriaktiebolag. Fog torde, på sätt i motionerna närmare utvecklas,
föreligga för att man i samband med sistnämnda fråga överväger, huruvida
ej en ytterligare utvidgning av Kalixföretagets moderna sågverksanläggning
vid Kalixmynningen erli jode en rationellare, även ur arbetslöshetssynpunkt
möjlig lösning av Seskaröproblemet än förbrukande av ett ytterligare ej obetydligt
kapital på iståndsättande av Sandviks gamla sågverk på den icke
mer än omkring två mil därifrån belägna Seskarön. Ett rimligt krav får i
varje fall anses vara, att möjligheterna till ett övervägande av en dylik lösning
ej föregripas genom att några omedelbara moderniseringsåtgärder vid
Sandvik företagas. På sätt motionärerna yrkat, torde med vidare åtgärder
för ett återupptagande av sågverksdriften å Seskarö böra få anstå, för att
frågan härom må av Kungl. Maj:t omprövas i samband med frågan örn eventuellt
utlämnande av ytterligare hjälp till Kalixföretaget. Skulle härvid
något ytterligare bidrag till sistnämnda företag erfordras, torde sådant kunna
utlämnas från arbetslöshetsanslaget, från vilket ju tidigare sågverksanläggningen
vid Seskarö ansetts böra finansieras.
Att härigenom en ytterligare tid av ovisshet måste uppkomma för öbefolkningen
är visserligen beklagligt. Det lärer dock under alla förhållanden
endast bliva fråga örn någon eller några månaders uppskov, och olägenheterna
härav lära få vika inför vikten av att Seskaröfragan ma ännu en
gång få prövas i det förändrade läge, den numera kommit.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av herrar J. B. Johanssons och
Tryggers samt Lindmans m. fl. ovanberörda motioner (1:41
och II: 98), må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att möjligheterna
att vid Kalix träindustriaktiebolags anläggningar vid
Karlsborg bereda arbetstillfällen för arbetare från Seskarön
måtte skyndsamt övervägas samt att i avvaktan härpå må med
vidare åtgärder för igångsättande av sågverksdrift å Seskarö
tillsvidare anstå.»
Stockholm 1931. K. L. Beckmans Boktr.