Statsutskottets utlåtande Nr 104.

1

Nr 104.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1931 kl. 12.15 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1931/1932 till undervisningsanstalterna
för sjöfart jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1931/1932 har
Kungl. Majit i avseende å tionde huvudtiteln (punkterna 10—17 av det
vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1931/1932
beräkna anslagen till undervisningsanstalterna för sjöfart på sätt av
följande sammanställning framgår:

Ordinarie Extra

anslag anslag

kronor kronor

Navigationsskolorna ....................................................... 203,000

Provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid navigationsskolorna,
förslagsanslag ................................ 5,700

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter
för sjöfart, förslagsanslag ............................ 23,000

Navigationslärarkurs, reservationsanslag.................... —

Praktisk lärarkurs, reservationsanslag........................ 2,500

Praktisk utbildning av däcksbefäl för den svenska

handelsflottan, reservationsanslag ........................... 10,000

Kompletteringskurs vid tekniskt läroverk, reservationsanslag
.................................................................... 2,400

Maskinlaboratorier, reservationsanslag ........................ 15,000.

l:o) Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 20 februari
1931 dagtecknad proposition, nr 124, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det
vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
nämnda dag) att

dels fastställa följande stat för navigationsskolorna, att tillämpas från
och med den f juli 1931:

Navigationsskolorna.

[i*.]

* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.11. ti sami. 45 höft. (Nr Idb—105.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Stat för navigationsskolorna i riket.

1 rektor ......................................................

3 rektorer ...................................................

1 rektor .................................................—

1 lektor .....................................................

7 lektorer ..................................................

1 adjunkt ...................................................

13 adjunkter ................................................

1 adjunkt ...................................................

4 adjunkter ...............................................

Arvoden till extra lärare å nautiska linjen beräknade
å 150 kronor för undervisningstimme per
vecka (150 X 20.5) .......................................

Arvoden till extra lärare å nautiska linjen beräknade
å 120 kronor för undervisningstimme per,
vecka (120 x 118) .......................................j

Arvoden till extra lärare å nautiska linjen berak-!
nade å 40 kronor lör undervisningstimme peri
vecka (40 x 35) .............................. .........

Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen
beräknade å 150 kronor för undervisningstimme
per vecka (150 x 44.5) .................................

Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen
beräknade å 120 kronor för undervisningstimme
per vecka (120 X 43.5) ................................

Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen
beräknade ä 40 kronor för undervisningstimme
per vecka (40 x 3).......................................

Arvoden till extra lärare i hälso- och förbandslära
beräknade å 7 kronor 50 öre för undervisningstimme
(7.5 X 450)..............................

1 extra lärare i 3:e maskinistklassen..................

Kostnader för laborationer i maskinlära och elektroteknik
...................................................

Till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers
underhåll och förökande samt till utgifter
för bränsle, lyshållning m. m................

1 examensledare å maskintekniska linjen...........

Till extra lärarkrafter vid behov, vikariatsarvoden
m- m. enligt överstyrelsens bestämmande ......

Till Kungl. Maj:ts disposition...........................

Summa kronor

Lön

kronor

Tjänst-

görings-

pengar

kronor

Orts-

tillägg

kronor

Arvoden

kronor

Summa

kronor

3,050

1,950

_

_

5,000

9,150

5,850

—

—

15,000

2,850

1,650

—

—

4,500

3,900

1,900

—

—

5,800

27,300

13,300

—

—

40,600

2,150

1,050

300

—

3,500

27,950

13,650

3,900

—

45,500

2,150

1,050

—

—

3,200

8,600

4,200

—

—

12,800

—

—

—

3,075

3,075

—

—

—

14,160

14,160

—

—

—

1,400

1,400

—

—

—

6,675

6,675

—

—

—

5,220

5,220

—

—

—

120

120

_

_

_

3,375

3,375

—

—

—

1,200

1,200

—

—

—

—

5,100

_

_

_

_

9,850

—

—

—

1,500

1,500

_

_

—

—

10,000

—

—

—

—

1,425

—

—

—

—

199,000

Anm. 1. För rektor eller lektor kan avlöningen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor. För adjunkt kan efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring avlöningen höjas
varje gång med likaledes 500 kronor. Av varje ålderstillägg räknas 350 kronor till lönen och 150
kronor till tjänstgöringspenningarna.

Anni. 2. Bektor åtnjuter fri bostad, som upplåtes av den stad, där skolan är belägen.

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

3

dels förklara, att vad i kungörelsen den 26 januari 1912 (nr 6) angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i stat för navigationsskolorna
upptagna avlöningsförmåner stadgas i fråga örn föreståndareoch
ordinarie lärarbefattningar eller innehavare därav skall efter den
1 juli 1931 i tillämpliga delar gälla beträffande rektors- respektive lektorsoch
adjunktstjänst eller innehavare av dylik tjänst;
dels föreskriva,

att befattningshavare, som med eller efter den 1 juli 1931 tillträder ordinarie
befattning vid navigationsskola, skall, med bibehållande av
tjänstegrad och avlöning, vara pliktig att vid möjligen inträdande
förändrad organisation av undervisningsanstalterna för sjöfart, ävensom
eljest, då Kungl. Majit med hänsyn till undervisningsväsendets
behov prövar sådant nödigt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom området för samma undervisningsväsende, dock att befattningshavare,
som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad att av
statsverket erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad till det belopp,
Kungl. Majit för varje särskilt fall bestämmer;

att i fråga örn ålderstillägg nuvarande ordinarie befattningshavare vid
navigationsskolan må tillgodoräknas den tid, som före den nya statens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande ordinarie
tjänst å den gamla avlöningsstaten;

att den, som med ingången av juli månad 1931 eller därefter förordnas
till rektor vid navigationsskola, i fråga örn ålderstillägg må tillgodoräknas
den tid, under vilken han före förordnandet i avvaktan på navigationsskolornas
omorganisation innehaft stadigvarande förordnande såsom
föreståndare vid sådan skola;

att därest adjunkt, som befordras till lektor, intjänat tre ålderstillägg,
honom skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han må hava tjänstgjort som ordinarie
lektor vid tekniskt gymnasium, teknisk fackskola eller teknisk
elementarskola;

att den, som vid ingången av juli månad 1931 eller därefter utnämnes
till adjunkt vid navigationsskola, i fråga örn ålderstillägg må tillgodoräknas
den tid, under vilken han före utnämningen i avvaktan på navigationsskolornas
omorganisation innehaft stadigvarande förordnande att uppehålla
ordinarie lärarbefattning vid sådan skola;

att adjunkt må tillgodoräknas den tid, han må hava tjänstgjort såsom
ordinarie adjunkt vid högre lärarinneseminariet eller vid allmänt
läroverk eller efter vunnen behörighet till dylik tjänst såsom rektor vid
skeppsgosseskola;

att i de särskilda fall, då lektor vid allmänt läroverk, navigationsskola,
tekniskt gymnasium, teknisk fackskola eller teknisk elementarskola efter
ansökan varder utnämnd till adjunkt vid navigationsskola, honom må
tillgodoräknas den tid, han må hava tjänstgjort som lektor; samt
att adjunkt vidare må tillgodoräknas de tjänsteår utöver tre, han efter

4

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

vunnen behörighet till adjunktstjänst vid navigationsskola tjänstgjort såsom
ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mera än

10 år;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 juli 1931 tillträder ordinarie befattning
vid navigationsskola, skall vara pliktig att underkasta sig samtliga
förenämnda villkor och bestämmelser; samt

att för rektor vid navigationsskola skola med tillämpning av bestämmelserna
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension gälla samma pensionsunderlag och pensionsavgifter, som
örn han innehaft fullmakt å rektorstjänsten, samt att vad i övrigt blivit
stadgat genom nämnda lag skall i tillämpliga delar gälla sådan tillförordnad
rektor;

dels ock vid bifall till vad sålunda föreslagits beträffande staten för
navigationsskolorna höja det ordinarie anslaget till navigationsskolorna,
nu 171,000 kronor, med 28,000 kronor till 199,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Vid behandlingen av frågan örn anslag till undervisningsanstalterna för
sjöfart för budgetåret 1930/1931 avslog 1930 års riksdag av Kungl.
Maj:t då framlagt förslag angående omorganisation av undervisningen
vid navigationsskolorna m. m. under uttalande bland annat, att denna
organisationsfråga och därmed sammanhängande spörsmål enligt riksdagens
mening borde undergå en förnyad och skyndsam omprövning i olika
avseenden, innan ett slutligt avgörande skedde.

Med anledning av den utav riksdagen sålunda uttalade uppfattningen
örn behovet av ytterligare utredning i förevarande omorganisationsfråga
m. m. bemyndigade Kungl. Majit den 14 juli 1930 chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst fem personer att såsom sakkunniga inom
departementet verkställa och örn möjligt före den 1 december 1930 slutföra
den ifrågavarande utredningen.

Jämlikt detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 17 juli
1930 ledamoten av riksdagens första kammare, undervisningsrådet K. A.
W. Björck, ledamoten av samma kammare, verkställande direktören i Sveriges
redareförening O. A. Nordborg, navigationsskoleinspektören A. G.
Carell, verkställande direktören i Sveriges fartygsbefälsförening, sjökaptenen
N. P. Larssen, och verkställande direktören i svenska maskinbefälsförbundet,
övermaskinisten S. L. Åström att såsom sakkunniga inom departementet
verkställa berörda utredning. Dessa sakkunniga, vilka antogo
benämningen 1930 års navigationsskolesakkunniga, hava den 3 december
1930 avgivit betänkande med förslag i förevarande ämne (St. off. utr.
1930: 32.)

över de sakkunnigas betänkande och däri innefattade förslag hava
statskontoret den 15, skolöverstyrelsen den 21 och kommerskollegium den

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

5

24 nästlidna januari avgivit infordrade utlåtanden, varjämte statskontoret
den 29 i samma månad på given anledning ånyo yttrat sig.

Vid skolöverstyrelsens utlåtande äro fogade från styrelserna för de
tekniska läroverken i Norrköping, Borås, Malmö, örebro, Härnösand
och Eskilstuna samt styrelsen för tekniska skolan i Stockholm inkomna
yttranden.

Kommerskollegium har anmodat examensförrättaren i lia och 2:a
maskinistklasserna, samtliga navigationsskoledirektioner och föreståndarne
vid de olika navigationsskolorna att, de senare i samråd med skolans
lärare, till kollegium inkomma med yttranden i ärendet, varjämte kollegium
berett tillfälle för Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges
redareförening, Stockholms, rederiförening, Sveriges segelfartygsförening,
Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet
ävensom rederiaktiebolaget Portunus och Pollux (Alex. Pedersen) att
avgiva yttranden i ämnet.

Från samtliga dessa samt från Sveriges varvsindustri förening hava
yttranden inkommit till kollegium.

Innan departementschefen ingått på en redogörelse för de sakkunnigas
förslag och de däröver avgivna utlåtandena, har departementschefen lämnat
en översikt av den nuvarande organisationen av navigationsundervisningen
och tidigare framställda ändringsförslag.

Sagda översikt är i huvudsak av följande innehåll:

Navigationsskolornas nuvarande organisation grundar sig på beslut av
1911 års riksdag. Dessförinnan funnos i riket 10 navigationsskolor, förlagda
till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand, Strömstad, Karlshamn,
Kalmar, Västervik, Visby och Gävle. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
till 1911 års riksdag skulle skolornas antal begränsas till 7, förlagda
till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand, Kalmar, Gävle och
Västervik. Kiksdagen beslöt emellertid indragning av jämväl de två
sistnämnda skolorna.

Den organisation, navigationsundervisningen sålunda erhöll genom
1911 års riksdags beslut, kvarstår alltjämt i huvudsak oförändrad. I detta
sammanhang är emellertid att uppmärksamma, att kommerskollegium
på grund av beslut vid 1919 års riksdag från och med år 1920 fungerar
såsom överstyrelse för skolorna. Tidigare hade marinförvaltningen haft
sig detta uppdrag anförtrott.

I samband med utfärdandet den 29 mars 1912 av ny förordning angående
befäl å svenska handelsfartyg m. m. fastställdes samma dag nytt
reglemente för navigationsskolorna i riket. Detta reglemente är med
vissa sedermera vidtagna ändringar alltjämt gällande. Samtidigt utfärdades
jämväl särskild kungörelse med bestämmelser angående navigations!
är arexamen, vilka bestämmelser, med vissa genom kungörelse den
31 december 1919 vidtagna ändringar, fortfarande äga tillämpning.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Den nuvarande organisationen omfattar alltså fem navigationsskolor,
förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar. Av
dessa inrymma de fyra förstnämnda såväl navigationsavdelning som
maskinistavdelning. Skolan i Kalmar omfattar däremot endast navigationsavdelning.
Navigationsavdelning består av sjökaptens-, styrmansoch
skeppar klass, maskinistavdelning av lia maskinist- (övermaskinist-),
2:a maskinist- och 3:e maskinistklass. Beträffande navigationsskolan i
Malmö må emellertid framhållas, att genom Kungl. Majits beslut den 5
oktober 1923 en därstädes tidigare förefintlig 3:e maskinistklass indragits
från och med år 1924.

I avseende å navigationsskolornas nuvarande organisation och vad därmed
äger samband torde här höra ytterligare erinras allenast örn följande.

Vid varje skola finnes en föreståndare, som jämväl undervisar i sjökaptensklassen.
Föreståndare utnämnes av Kungl. Majit. Därjämte
finnas en eller flera, vid samtliga skolor tillhopa 18, ordinarie lärare, som
utnämnas av överstyrelsen. I staten avsedda extra lärare förordnas jämväl
av överstyrelsen. Direktion för navigationsskola utses av stadsfullmäktige
i den stad, där skolan är förlagd. Staden tillhandahåller enligt
åtagande lokal för skolan samt hostad eller ersättning därför åt föreståndaren.
Elev erlägger vissa mindre avgifter till skolan. Dessa användas
— i den mån den skolan tillkommande andelen av anslaget till böckers,
undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll och förökande
samt till utgifter för bränsle, lyshållning m. m. hefinnes otillräcklig
— såsom bidrag för nämnda ändamål.

En redogörelse för de under senare åren framkomna ändringsförslagen
i den nuvarande organisationen återfinnes å sid. 5—9 i statsrådsprotokollet,
vartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Vid återgivande av innehållet av 1930 års navigationssakkunnigas förslag
har departementschefen till en början redogjort för en av de sakkunniga
verkställd undersökning av den med skolornas antal och erforderliga
klasser intimt sammanhängande frågan örn handelsflottans befälsbehov
samt därefter övergått till en redogörelse för själva omorganisationsspörsmålet.
De sakkunnigas förslag i nu berörda delar återfinnes
å sid. 10—25 i statsrådsprotokollet.

Å sid. 25—47 har departementschefen återgivit de sakkunnigas förslag,
i vad detsamma avser teoretiska inträdesfordringar vid navigationsskolorna,
inträdesprövningar, lärokursens längd, tiderna för lärokursernas
början, läroämnen, undervisningsplan och läsordning, läroböcker, undervisningsmateriel,
maskinlaboratorier, behörighetsfordringarna å lärarna,
deras avlöningsförhållanden, utbildning, kompetens och ställning ävensom
kostnadsberäkningar m. m. De av statskontoret, skolöverstyrelsen och kommerskollegium
i ärendet avgivna yttrandena återfinnas å sid. 47—60 i
statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 104. 7

Departementschefen har i ärendet anfört i huvudsak följande:

»I de uttalanden, varmed min företrädare i ämbetet mera allmänt motiverade
det för 1930 års riksdag framlagda förslaget till omorganisation
av navigationsskoleväsendet, betonades nödvändigheten utav att far tygsbefälets
utbildning anpassades efter den utveckling, som under senare tid
ägt rum såväl på det tekniska området som inom undervisningen. Dessa
allmänna uttalanden kan jag skänka min obetingade anslutning. Under
de tjugo år, som förflutit, sedan navigationsskolutbildningen i vårt
land senast omorganiserades, hava förhållandena i olika hänseenden undergått
genomgripande förändringar. För fartygsbefäl av olika kategorier
liksom för andra yrkesmän hava kraven på ökad facklig kompetens samt
på vidgad allmänbildning i hög grad skärpts. Vad särskilt maskinsbefälutbildningen
beträffar må erinras, att man här ställts inför helt nya
problem i och med maskinteknikens hastiga utveckling. Genom undervisningsmetodernas
omläggning på andra utbildningsområden hava de förefintliga
bristerna inom befälsutbildningen kommit att framträda med särskild
skärpa. I synnerhet hava de stegrade kraven på undervisningens
praktiska inriktning aktualiserat frågan örn därav betingade förändringar
inom navigationsutbildningen, vilken på grund av sitt syfte naturligen är
i särskild grad beroende av en dylik inriktning för att ett gynnsamt
utbildningsresultat skall kunna uppnås. Genom samtliga nu antydda förhållanden
hava slutligen ökade fordringar kommit att ställas på kompetensen
ur olika synpunkter hos navigationsskolornas lärarpersonal, något
som i sin tur återverkat jämväl på frågorna örn denna personals rekrytering
och avlöningsförhållanden.

Att en för vårt lands sjöfart så betydelsefull angelägenhet som däcksoch
maskinbefälets yrkesutbildning måste ägnas synnerlig uppmärksamhet
från det allmännas sida och att av utvecklingen betingade reformer på
detta område snarast möjligt böra genomföras, därom torde några delade
meningar icke förefinnas. Ej heller lär någon tvekan kunna föreligga
härutinnan, att staten bör påtaga sig de ökade kostnader, som kunna visa
sig nödvändiga för navigationsundervisningens uppehållande på en tillfredsställande
nivå. Då 1930 års riksdag ställde sig avvisande till det av
min företrädare i ämbetet tillstyrkta förslaget till omorganisation av
denna undervisning, orsakades detta uppenbarligen icke heller av bristande
intresse för frågan. Eiksdagens ståndpunkt grundade sig fastmera
främst på olikhet i uppfattningen beträffande vissa för det då framlagda
förslaget bärande principer, vartill kommo betänkligheter i skilda
detaljspörsmål.

Vid den förnyade utredning av frågan, som nu ägt rum genom de av
mig jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade sakkunniga — bland vilka
insatts även en representant för rederinäringen — hava de av riksdagen
framförda synpunkterna ägnats särskild uppmärksamhet, och i det förslag,
som av de sakkunniga avgivits, hava dessa synpunkter i allt väsentligt

8

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

vunnit beaktande. För min del bar jag funnit detta förslag i stort sett
innefatta en tillfredsställande och på olika punkter väl avvägd lösning
av föreliggande organisationsspörsmål, samtidigt som detsamma synes
mig ägnat att i allt väsentligt undanröja de meningsskiljaktigheter, som
tidigare gjort sig gällande. Som en särskild förtjänst hos förslaget vili
jag framhålla, att de sakkunniga med bibehållande av sådana organisa
tionsformer, som i det hela visat sig lämpade för den specialundervis
ning, varom här är fråga, sökt tillgodogöra navigationsutbildningen der
senaste tidens pedagogiska erfarenheter inom närgränsande undervisningsområden.
Av de sakkunnigas betänkande framgår också, att de under
utredningens gång strängt hållit i sikte nödvändigheten av att avhjälpa
befälsbristen och att underlätta möjligheterna för manskapet ombord
och för de medborgargrupper överhuvudtaget, som hittills rekryterat
en stor del av befälet, att förvärva erforderlig befälskompetens. I
enlighet härmed hava de sakkunniga, vilket må särskilt framhållas, bestämt
avvisat det år 1930 framförda förslaget örn avlagd realexamen
eller motsvarande kunskaper såsom villkor för inträde i styrmansklass.
Emellertid hava de därvid tillika framhållit, att en utveckling i antydd
riktning måhända kunde betecknas såsom i en nära framtid uppnåelig.
Möjligheterna att före sjömanstjänsten vinna utbildning till realexamen i
offentliga ungdomsskolor hade också icke oväsentligt vidgats. Med tanke
på att förhållandena å området sålunda äro på väg att anpassa sig efter
en ordning, som befunnits innesluta bestämda fördelar ur undervisningssynpunkt,
hava de sakkunniga funnit mindre välbetänkt att anlita tvångsåtgärder.
Denna principiella inställning till frågan örn befälspersonalens
rekrytering äger min fulla anslutning. Beträffande förslagets innehåll i
övrigt må i nu förevarande sammanhang ytterligare erinras, att de sakkunniga
— närmast i anslutning till av riksdagen därom uttalade önskemål
— verkställt fortsatt ingående utredning såväl angående kostnaderna
för den praktiska segelfartygstjänsten som beträffande frågan örn ordnande
av tillgång till maskinlaboratorier för vissa navigationsskolor.

Till grund för sina förslag beträffande navigationsskoleväsendets omfattning
hava de sakkunniga, som framgår av den av mig förut lämnade
redogörelsen för deras betänkande, sökt att verkställa en närmare beräkning
rörande befälsbehovet inom svenska handelsflottan. De ha därvid
kommit till det resultatet, att det för närvarande skulle föreligga ett
behov av 2,841 sjökaptener och styrmän samt 2,091 maskinister av lista
och 2:dra klass. Årsbehovet av styrmansaspiranter beräknas till 190 och
årsbehovet av maskinbefälsaspiranter (av 2:dra klass) likaledes till 190.
Dessa beräkningar, örn vilkas riktighet viss tvekan uttalats i ett par
av de inkomna yttrandena, hava av kommerskollegium betecknats såsom
omsorgsfulla och ingående, varför kollegium icke haft någon erinran att
framställa mot beräkningarna ifråga. Icke heller jag finner anledning
till anmärkning mot desamma.

Statsutskottets utlåtande Nr 104. i>

Då jag nu går att närmare angiva min egen uppfattning rörande det
föreliggande förslagets detaljer, torde den anmärkningen böra förutskickas
att ett flertal av de sakkunnigas förslag till reformering av undervis
ningen vid navigationsskolorna ävensom till ordnande av andra därmed
sammanhängande spörsmål äro av sådan innebörd, att förslagen böra
upptagas till avgörande först i samband med fastställande av nya bestämmelser
för skolorna och ny befälsförordning. Det är min avsikt att i
sinom tid i ett sammanhang underställa Kungl. Maj:ts prövning samt
liga hithörande frågor. Dessförinnan komma naturligen de erinringar,
som på några punkter framställts emot de sakkunnigas förslag i nu avsedda
delar, att efter den ytterligare utredning, som kan visa sig erforderlig,
göras till föremål för särskilt övervägande. På två punkter
anser jag mig emellertid redan i frågans nuvarande läge böra angiva min
ståndpunkt. I anslutning till mitt nyss gjorda uttalande beträffande min
principiella inställning till rekryteringsfrågan får jag sålunda framhålla
som min åsikt, att realexamen icke lämpligen bör uppställas som
villkor för inträde i styrmansklass eller för vinnande av behörighet som
styrman. Tungt vägande skäl tala för att inträdesmöjligheterna till en
praktisk levnadsbana icke beskäras genom alltför stränga formella fordringar.
Och med hänsyn till vad som upplysts rörande nuvarande förhållanden
å området, vill det förefalla, som örn tillgången på fartygsbefäl
med god allmänbildning även utan uppställande av formellt krav på realexamen
skulle efter hand ökas. Sannolikheten för att utvecklingen skall
gå i denna riktning synes mig så mycket större, som grundligare teoretiska
kunskaper i regel medföra ökade befordringsmöjligheter. Vidare
vill jag i fråga örn lärokursen för Irsta och 2:dra maskinistklasserna erinra
örn den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att en förläng
ning av dessa lärokurser syntes ofrånkomlig. En dylik åtgärd har emellertid
för dem icke framstått som rekryteringshämmande utan snarare
ägnad att verka i motsatt riktning. De hålla nämligen före, att man med
ledning av föreliggande erfarenheter måste vara berättigad göra gällande,
att kuggningsprocenten i särskilt 2 ulra maskinistklassen icke skulle
med ett något lugnare arbetstempo ha behövt nå den anmärkningsvärda
höjd, som fallet under senare år varit. Med. hänsyn till de föreslagna kursplanerna
och övriga på frågan inverkande förhållanden hava de sakkunniga,
som i det föregående angivits, icke velat motsätta sig, att 2: dra maskinistkursen
utökas med en månad och övermaskinistkursen med två
veckor. Med avseende å detta förslag, som synes hava skäl för sig, vill
jag nu endast uttala, att det i samband med frågans slutliga prövning
torde böra ytterligare noggrant undersökas, huruvida och i vad mån den
nämnda utökningen av kursernas längd må anses oundgängligen nödvändig.

Jag övergår nu till att yttra mig rörande de förslag, som närmast utgöra
föremål för min blivande hemställan i föreliggande ämne.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Till en början torde jag därvid få framhålla, att jag, i likhet med de
sakkunniga och på av dem anförda skäl, icke ansett mig kunna tillstyrka
någon sådan förändring i maskinbefälsutbildningens förläggning, att
denna skulle komma att skiljas från navigationsskolorna.

Vad därefter angår skolornas centrala och lokala ledning, deras antal
och förläggning samt skolornas och avdelningarnas benämning, föreslå
de sakkunniga, att kommerskollegium bibehålies såsom överstyrelse men
att visst samarbete med skolöverstyrelsen därvid skall äga rum. Nuvarande
antalet skolor, nämligen en skola i envar av städerna Stockholm,
Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand, skulle vara oförändrat. Skolornas
nuvarande benämning, navigationsskolor, föreslås bibehållen. Liksom
nu skulle varje skola, utom skolan i Kalmar, vilken alltjämt avses
endast för utbildning av däcksbefäl, bestå av två avdelningar, den
ena för däcksbefälets och den andra för maskinbefälets utbildning. Av
delningarna skulle betecknas den förra »nautiska linjen» och den senare
»maskintekniska linjen». Den lokala ledningen skulle liksom hittills utövas
av en direktion, vars ledamöter skulle till halva antalet — förslagsvis
2 eller 3 —- förordnas för viss tid av statlig myndighet, Kungl. Majit
eller kommerskollegium, och till andra hälften utses av vederbörande
stadsfullmäktige. Direktionen skulle själv utse ordförande. För beredande
av tillgång på maskinteknisk sakkunskap inom den centrala ledningen
av navigationsskolorna föreslå de sakkunniga, att den nuvarande
examensförrättaren i lista och 2idra maskinistklasserna erhåller vidgade
arbetsuppgifter. I samband härmed skulle hans arvode höjas från 1,200
kronor till 2,400 kronor.

I allt väsentligt finner jag mig kunna biträda de sakkunnigas nu ifrågavarande
förslag. Beträffande sättet för utseende av direktionsmedlemmarna
torde, i överensstämmelse med vad som gäller vid de tekniska läroverken,
halva antalet ledamöter, däribland ordföranden, böra utses av
Kungl. Majit. Den under beteckningen examensförrättare å navigationsskolornas
stat upptagna befattningshavaren lärer med hänsyn till de honom
främst åliggande uppgifterna rätteligen böra benämnas examensledare.
Under sistnämnda beteckning torde han också, enligt vad jag numera
från de sakkunniga under hand inhämtat, komma att uppföras i ett från
dem införväntat förslag till stadga för navigationsskolorna. Det arvode,
som föreslagits skola utgå för nu ifrågavarande uppdrag, synes mig —- i
jämförelse med det arvode, som utgår till censorer vid studentexamen —
vara väl högt tilltaget. Även med beaktande av det ökade arbete, som
enligt förslaget skulle påläggas examensledaren, finner jag — under erinran
att dyrtidstillägg skulle utgå å förevarande arvode — en förhöjning
av arvodet till 1,500 kronor vara tillräcklig.

Beträffande därefter det av de sakkunniga föreslagna antalet klasser
av olika slag samt klassernas förläggning hava de sakkunniga, i anslutning
till resultaten av sina undersökningar beträffande handelsflottans

11

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

befälsbeliov, föreslagit bibehållande av nuvarande antal och förläggning
av sjökaptens-, styrmans- och 2:dra maskinistklasserna, nämligen två sjökaptensklasser
i Göteborg och en dylik klass vid envar av de övriga skolorna,
två styrmansklasser i envar av skolorna i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt en sådan klass i Härnösand och en i Kalmar ävensom
två 2:dra maskinistklasser i Göteborg och en dylik klass vid envar av
de övriga skolorna utom den i Kalmar. Beträffande lista maskinistklasserna,
som enligt förslaget skulle benämnas övermaskinistklasser,
synas de sakkunniga visserligen räkna med möjligheten av indragning
av en dylik klass. Med hänsyn bland annat till önskvärdheten av att
förefintliga utbildningstillfällen i görligaste mån fördelas å skilda landsdelar
samt i betraktande av det stora behov av maskinbefäl, som faktiskt
föreligger, anse de emellertid, att en eventuell indragning icke rimligen.,
såsom kommerskollegium på sin tid föreslog, bör drabba navigationsskolan
i Härnösand. De sakkunniga, som förutsätta 4 å 5 övermaskinistklasser
i den framtida organisationen, framhålla, att vid skolan i Göteborg
dubbla klassavdelningar icke böra inrättas med mindre elevantalet gör
detta nödvändigt.

Vad angår skepparklasserna föreslås icke någon förändring i nuvarande
antal, en klass vid varje skola.

I fråga örn 3:e maskinistklasserna förorda de sakkunniga sådan omläggning
av denna del av maskinbefälsutbildningen, att dylik undervisning
anordnas såsom ettårig aftonkurs vid navigationsskolorna i Stockholm.
Malmö och Göteborg, medan den nuvarande dagkursen skulle tills vidare
fortbestå vid skolan i Härnösand. Tillika uttala de sakkunniga med hänsyn
till möjligen inträdande svårigheter vid genomförande av en sådan
reform, att dagkurser vid skolorna i Stockholm och Göteborg kunde åtminstone
under en övergångstid tänkas fortfarande behövliga — med
ett antal av förslagsvis minst 6 elever i respektive klasser — vid sidan
av de nya aftonkurserna, och hava de sakkunniga vid beräkning av erforderliga
medel tagit denna omständighet i betraktande.

Beträffande högsta antalet elever i en klass förorda de sakkunniga, liksom
kommerskollegium, 24 med bibehållen rätt för överstyrelsen att i
undantagsfall medgiva någon förhöjning i detta antal. En förutsättning
härför angives emellertid vara, att vid sådan undervisning, där eleverna
äro sysselsatta med eget laborativt arbete, alltså vid elevlaborationerna
i maskinlära och elektroteknik, en uppdelning av klassen i två avdelningar
kommer till stånd, så snart elevantalet överstiger 16.

Mot de sakkunnigas ifrågavarande, i skilda hänseenden framställda
förslag beträffande klassernas antal och förläggning har ja£
icke någon erinran att framställa. Särskilt må framhållas, att förslaget
— i olikhet med vad fallet var i den för 1930 års riksdag framlagda propositionen
— avser bibehållande av lista maskinistklassen vid navigationsskolan
i Härnösand. Även kommerskollegium har numera på anförda

12

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

skäl förklarat sig frånfalla sin tidigare gjorda hemställan och biträder
de sakkunnigas förslag härutinnan. Beträffande förslaget örn anordnande
av undervisning i 3:e maskinistklasserna såsom aftonkurs torde
böra framhållas, att numera föreliggande erfarenheter bekräfta nyttan
och lämpligheten av en dylik deltidsundervisning. En sådan kurs har
nämligen, enligt vad jag inhämtat, nyligen anordnats vid navigationsskolan
i Göteborg, varvid ett icke ringa antal elever visa sig önska förvärva
teoretisk maskinteknisk utbildning jämsides med den praktiska
verkstads^ änsten.

Beträffande klassernas benämning hava de sakkunniga — i olikhet med
vad som var fallet i föregående års förslag — funnit sig bora bibehålla
nuvarande benämningar, dock med den ändringen att Irsta maskinistklassen
enbart skulle benämnas övermaskinistklass. För egen del har
jag ingen erinran mot förslaget i denna del. Frågan örn den tjänstetitel,
som övermaskinist lämpligen bör tilldelas ombord, torde, såsom kommerskollegium
framhållit, lämpligen kunna ordnas av vederbörande parter
själva — rederier och maskinbefäl.

Med den nu ifrågasatta inriktningen av undervisningen vid navigationsskolorna
påkallar givetvis frågan örn undervisningsmateriel och särskilt
det redan vid 1930 års riksdag aktuella spörsmålet om inrättande
av maskinlaboratorier särskild uppmärksamhet. På grundval av verkställda
undersökningar konstatera de sakkunniga, att möjligheter till anordnande
av elevlaborationer i maskinlära och elektroteknik kunna beredas
vid navigationsskolorna genom samarbete med tekniska högskolan
i Stockholm, Chalmers tekniska institut i Göteborg samt de tekniska
läroverken i Malmö och Härnösand, vad angår ämnet elektroteknik
för Stockholmsskolans del dock under den förutsättningen, att ett av
tekniska högskolan uppställt, ur undervisningssynpunkt otillfredsställande
villkor om laborationernas koncentration till två veckor icke oeftergivligt
upprätthålles. Då lärarkollegiet vid denna högskola betecknat sitt förslag
såsom allenast preliminärt, synes man emellertid, enligt vad de sakkunniga
uttalat, kunna hysa den förhoppningen, att en ur navigationsskolans
synpunkt gynnsam lösning av jämväl denna förläggningsfråga
skall kunna uppnås. Därest denna uppfattning skulle visa sig överensstämma
med verkligheten, syntes inrättandet av speciella maskinlaboratorier
vid navigationsskolorna under föreliggande omständigheter icke
vara av behovet påkallat. I detta läge har den föreliggande frågan för
de sakkunniga begränsat sig till att avse kostnaderna dels för utnyttjande
av de till förfogande ställda laboratorierna, dels ock för viss komplettering
av desamma. Efter förhandlingar med vederbörande samt på grundval av
verkställda beräkningar ifrågasätta de sakkunniga — förutom en anslagspost
i staten för skolorna å 5,100 kronor till täckande av kostnader för
laborationer i maskinlära och elektroteknik — ett belopp av 36,500 kronor

Statsutskottets utlåtande Nr 104. 13

för komplettering av laboratorieutrustningen vid förenämnda tekniska läroanstalter.

Beträffande äganderätten till nyförvärvad utrustningsmateriel föreslå de
sakkunniga, att denna bör tillförsäkras vederbörande navigationsskola.
Skolöverstyrelsen åter bar ansett, att vederbörande tekniska läroverk bör
vara ensam ägare av maskinlaboratoriet med all därtill anskaffad materiel.

Då det av de sakkunniga framlagda förslaget i denna del synes mig utgöra
en tillfredsställande lösning av den sedan lång tid på dagordningen
stående frågan örn förbättrad laboratorieutrustning för navigationsskolorna,
får jag för min del förorda bifall till samma förslag. Mot det föreslagna
anslaget å 5,100 kronor för nästa budgetår till täckande av kostnaderna
för laborationer i maskinlära och elektroteknik har jag ingen
erinran att göra. Till frågan örn kostnaderna för ifrågavarande laboratoriers
komplettering skall jag i det följande återkomma.

Sakkunnigförslagets ur organisatorisk synpunkt och i undervisningshänseende
viktigaste nyhet torde hänföra sig till lärarna. Beträffande dessa
förordas principiellt övergång från det hittills tillämpade klasslärarsystemet
till ämneslärarsystem. I samband härmed hava de sakkunniga företagit en
partiell avveckling av det nuvarande extralärarsystemet. Enligt förslaget
skulle lärarkåren vid de omorganiserade navigationsskolorna komma att
innesluta fyra olika grupper, varav en med nautisk utbildning (navigation
och sjömanskap), en med teknisk utbildning (maskinlära och maskinritning)
en med akademisk utbildning inom ämnesområdet matematik, fysik och
kemi (samt elektroteknik å nautiska linjen) ävensom en grupp omfattande
extralärare (timlärare).

En övergång till ämneslärarsystem även inom navigationsskolorna anser
jag, i likhet med de sakkunniga och de hörda myndigheterna, utgöra en
viktig förutsättning för undervisningens höjande i allmänhet i dessa skolor,
varför jag tillstyrker förslaget härutinnan.

Den fackliga utbildningen för lärare i nautiska ämnen förutsättes skola
liksom hittills ske genom en särskild navigationslärarkurs, vilken eventuellt
även borde kunna i vissa delar genomgås av sjökaptener, som önska
förvärva högre nautisk utbildning. Den fackliga utbildningen för lärarna
i maskinlära och maskinritning skulle såsom hittills meddelas vid högre teknisk
läroanstalt, men hinder torde icke heller böra möta för aspiranter,
som erhållit kvalificerad utbildning vid navigationsskola och bedrivit
fortsatta väl vitsordade studier inom ämnesområdet, att vinna behörighet
till nu förevarande lärartjänster. För båda nu nämnda lärargrupper
torde därjämte böra uppställas fordran på grundlig praktisk erfarenhet,
förvärvad genom tjänstgöring ombord å fartyg.

En beaktansvärd punkt i de sakkunnigas förslag beträffande lärarnas
kvalifikationer är uppställandet av krav å speciell pedagogisk utbildning.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Denna skulle för den universitetsbildade gruppen lärare förvärvas genom
deltagande i provår i den ordning, som är stadgad i fråga örn de allmänna
läroverkens m. fl. läroanstalters lärare. För lärarna inom grupperna med
nautisk respektive teknisk utbildning föreslås särskilt anordnad provårstjänstgöring
vid navigationsskola, s. k. praktisk lärarkurs, enligt viss av de
sakkunniga närmare angiven, tills vidare provisorisk plan. I enlighet med
de sakkunnigas förslag, till vilket jag ansluter mig, anser jag mig böra
tillstyrka, att för en första — försöksvis anordnad — praktisk lärarkurs av
dylik art erforderliga medel anvisas för instundande budgetår.

En viktig förutsättning för att det syfte, som avses med den föreslagna
omläggningen av navigationsskolornas verksamhet, skall kunna uppnäs,
ligger uppenbarligen däri, att åt lärarna beredes en sådan ställning, att
kvalificerade krafter ställa sig till förfogande. De sakkunniga hava erinrat,
att vid genomförandet av den nuvarande organisationen av navigationsskolorna
förutsattes, att lärarpersonalen skulle hava samma ställning
som de allmänna läroverkens adjunkter, och i sitt den 15 augusti
1923 avgivna förslag hävdade jämväl lärarlönekommittén principen om
full likställighet mellan navigationsskolornas och realskolornas lärare.
I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till lönereglering
för befattningshavare vid undervisningsväsendet har 1928 års lönekommitté
i fråga örn navigationsskolornas föreståndare förordat lön enligt
samma grunder, som föreslagits för läroverksrektorer. I fråga örn lärarna
vid navigationsskolorna erinrar sistnämnda kommitté, hurusom
desamma tidigare jämförts med adjunkter. Med hänsyn till tjänstgöringsskyldighet
och undervisningens krävande art har intet synts kommittén
vara att invända mot jämförelsen. Däremot kunde i avseende å utbildningskrav
samt tid och kostnader för kompetensens vinnande jämförelsen
icke sägas vara riktig. I betraktande härav har kommitténs majoritet
ansett sig höra förorda, att lärarna vid navigationsskolorna placeras
en lönegrad lägre än adjunkt. Reservationsvis hava emellertid två ledamöter
påyrkat, att likställighet genomföres.

För egen del anser jag ofrånkomligt, att den förut avsedda likställigheten
mellan ifrågavarande båda lärargrupper nu återställes i samband med övergång
till ämneslärarsystemet. Därest så icke sker, torde syftet med den
framlagda planen för undervisningens grundliga omläggning icke kunna
genomföras. Framhållas må, att den ställning 1928 års lönekommitté intagit
till frågan bör ses mot bakgrunden av de krav på utbildning m. m.,
som för närvarande gälla för lärarpersonalen vid navigationsskolorna. De
förslag till villkor för behörighet till adjunktsbefattning vid dessa skolor,
som 1930 års sakkunniga för sin del utformat och vilka jag tillstyrker,
ansluta sig emellertid i fråga örn kompetens och utbildning i allt väsentligt
till vad därom gäller för motsvarande lärare vid de allmänna oell
tekniska läroverken. Mot den nu föreslagna likställigheten även i fråga
örn avlöning lär därför enligt min mening någon befogad invändning icke

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

15

längre kunna göras. Statskontoret, som tidigare icke ansett sig kunna
tillstyrka åtgärder i här angivet syfte, har också, såsom redan framhållits,
i sitt nu avgivna utlåtande lämnat förslaget utan erinran.

Beträffande de sakkunnigas förslag om beredande åt vissa lärare av ställning
som lektorer synas mig med hänsyn till de krav, som böra ställas på
dessa lärares kvalifikationer, starka skäl tala för en sådan åtgärd. Jag
anser därför, i likhet med de sakkunniga, att vid de skolor, som innesluta
såväl nautisk som maskinteknisk linje, en huvudlärartjänst med lektors
ställning hör inrättas å vardera linjen. Genom en dylik anordning skulle
ur läroanstaltens synpunkt uppnås i huvudsak vad vid de tidigare utredningarna
avsetts genom särskilda avdelningsföreståndare, samtidigt som
genom tjänsternas självständiga ledigförklarande skulle skapas större garantier
för att till befattningarna kunde förvärvas teoretiskt och praktiskt
väl kvalificerade sökande. I avseende å de fordringar, som höra uppställas
på innehavarna av dessa tjänster, anser jag mig böra understryka,
att vid sidan av praktisk och pedagogisk erfarenhet vetenskapliga studier
och vetenskapligt författarskap måste bliva utslagsgivande. Med hänsyn
till svårigheten att på förhand i detalj fastställa kompetenskraven torde
behörigheten, på sätt fallet är vid tekniska läroverken, lämpligen böra
bliva beroende av Kungl. Maj:ts, efter prövning i varje särskilt fall,
meddelade beslut.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att man vid de nya lektorsbefattningarnas
tillsättning av billighetshänsyn ej torde höra förfara rigoröst med
hänsyn till nuvarande lärare, därest vederbörande befinnas redan nu
besitta nöjaktig reell kompetens till lektorstjänst. Lika med de sakkunniga
anser jag möjlighet höra beredas sådana lärare att inom viss tid, som
Kungl. Majit torde äga bestämma, komplettera utbildningen, varefter
befordringsfrågan må kunna upptagas till prövning utan tjänstens ledigförklarande.
Likaledes av billighetshänsyn synas mig anordningar böra
av Kungl. Majit vidtagas i syfte att möjliggöra för de av kommerskollegium
angivna tre extra befattningshavarna att fortfarande utan avbrott
bibehållas i navigationsskolornas tjänst. I sådant syfte torde 3 adjunktsbefattningar
böra tillsvidare hållas vakanta, en åtgärd som jämväl ur
andra synpunkter kan vara lämplig under övergångstiden, innan skolorganisationen
till fullo genomförts.

Behörighet till rektorstjänst, varå förordnande skulle meddelas av Kungl.
Majit för en tid av fem år, därest ej skäl förelåge för tillämpande av en
annan anordning, föreslå de sakkunniga skola tillkomma envar ordinarie
lärare vid navigationsskola, som styrkt sin lämplighet för densamma genom
lärarverksamhet och praktisk erfarenhet på sjöfartsområdet. Häremot har
jag ingen erinran att göra.

Beträffande härefter antalet lärare vid navigationsskolorna hava de sakkunniga
— med utgångspunkt från föreslaget antal klasser av olika slag
och under framhållande, att ämneslärarsystemet icke läte sig helt genom -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

föras, enär viss undervisning i matematik måste tilldelas såväl nautiskt som
tekniskt utbildad lärare samt viss undervisning i fysik även den senare
kategorien lärare — föreslagit uppförande i staten av, förutom arvoden till
ett antal extra lärare å respektive linjer, avlöning till 5 rektorer och 27
ordinarie lärare, därav 9 nautiskt utbildade, 9 tekniskt utbildade och 9 akademiskt
utbildade. Av nämnda ordinarie lärare förutsättas 8 skola vara
lektorer, därav 1 å vardera linjen vid navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Härnösand.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag, som tillstyrkts av samtliga hörda
myndigheter, finner jag välgrundat och vill därför uttala min anslutning
till detsamma.

Några avsevärda svårigheter vid övergången till den nya ordningen torde
ej komma att möta. Genom utbytet av klasslärare mot ämneslärare skulle
visserligen antalet nautiskt utbildade lärare minskas från nuvarande 13 till
9. För de övertaliga 4 lärarna synes mig emellertid ej erforderligt att inrätta
någon övergångsstat. Två nautiska lärarbefattningar bliva nämligen
lediga redan i år och de båda övriga övertaliga lärarna torde lämpligen i
avvaktan på ytterligare uppkommande ledigheter å tjänster av dylikt slag
tillsvidare kunna placeras på 2 av de för akademiskt utbildade lärare avsedda
tjänsterna.

Med avseende å sättet för ordnande av lärarnas avlöning hava de sakkunniga,
med hänsyn särskilt till förestående allmän lönereglering för
personal vid undervisningsväsendet, icke ansett sig böra föreslå ändring
i grundavlöningen. Den förut omförmälda likställigheten mellan ordinarie
lärarpersonalen vid navigationsskolorna och läroverkens lärarpersonal
hava de sakkunniga föreslagit skola realiseras genom ökning för
förstnämnda personal av den utgående tillfälliga löneförbättringen. Denna
skulle härefter utgöra för rektor å D-ort 1,800 kronor och å E-, F- och G-ort
1,400 kronor, för lektor 1,000 kronor samt för adjunkt å D-ort 1,900 kronor,
i Härnösand 2,000 kronor och å E-, F- och G-ort (utom Härnösand) 1,700
kronor, vilka belopp skulle fördelas å lön och tjänstgöringspenningar
efter i huvudsak samma grunder som nuvarande löneförbättring. Ett
genomförande av de sakkunnigas förslag påkallar höjning av tionde huvudtitelns
anslag till tillfällig löneförbättring med 23,000 kronor. Dess
utom skulle, i likhet med vad redan nu äger rum, provisorisk avlönings
förbättring utgå till lärarne å F- och G-orter.

Ifrågavarande förslag, vilka lämnats utan erinran av statskontoret, finner
jag mig böra biträda.

Vad sålunda föreslagits i fråga örn den tillfälliga löneförbättringen åt
navigationsskolornas lärare torde komma att beaktas av chefen för finansdepartementet
vid anmälan denna dag av frågan örn tillfällig löneförbättring
under budgetåret 1931/1932 för viss personal inom den civila
statsförvaltningen. Enligt vad jag inhämtat kommer nyssnämnde departementschef
vidare att i dag framlägga förslag örn provisoriskt dyrorts -

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

17

tillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst, enligt vilket förslag
lärarpersonal å dyraste orter skulle tillerkännas dyrortstillägg i form av
förhöjning av den provisoriska avlöningsförbättringen. Till frågan om
härav påkallad anslagsökning för navigationsskolelärarnas vidkommande
torde jag i det följande få återkomma.

Beträffande de villkor och bestiimmelser, som böra gälla i fråga örn
ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och förflyttningsskyldighet, förordar
jag vad kommerskollegium och statskontoret därutinnan föreslagit.

Innan jag lämnar frågan örn lärarnas löneförmåner och ställning i övrigt,
torde jag till sist få beröra ett annat med förevarande organisations
genomförande förbundet spörsmål, nämligen frågan om navigationsskolerektorernas
pension.

Navigationsskolornas föreståndare och lärare innefattas nu i fråga om
rätt till pension i 5 § mom. k) i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension (gruppen »andra ämnes- och Övningslärare vid statens
läroverk än de under e), g), h) och i) särskilt angivna»). Kommerskollegium
har jämte erinran att, örn nu föreslagna stat för navigationsskolorna
skulle för någon längre tid framåt förbliva oförändrat gällande, det i
vissa fall skulle kunna inträffa, att rektor vid avgång med pension skulle
med oförändrade pensionsbestämmelser erhålla till och med lägre pension
än lektor. Att kollegium i trots härav icke nu föreslagit införande av
särskilda bestämmelser i pensionshänseende beträffande rektor, sammanhänger
med det förhållandet, att vid den enligt kollegii mening till synes
nära förestående löneregleringen vid statens undervisningsväsende denna
pensionsfråga skulle rent automatiskt vinna sin lösning.

Några ändringar i pensionslagen eller meddelande av andra författningsbestämmelser
lära icke nu vara påkallade på grund av det ifrågasatta
förändrade sättet för tillsättandet av rektorstjänsterna. Oavsett vad kommerskollegium
i denna sak som skäl för ett uppskov anfört, synes mig
förevarande spörsmål rent interimistiskt kunna vinna en tillfredsställande
lösning på sådant sätt, att medgivande inhämtas av riksdagen, att för
rektor vid navigationsskola — vilken enligt det av mig förordade förslaget
i regel skulle tillsättas på förordnande under viss tid — må med
tillämpning av bestämmelserna i pensionslagen gälla samma pensionsunderlag
och pensionsavgifter, som om lian innehaft fullmakt å rektorstjänsten,
samt att även vad i övrigt blivit stadgat genom nämnda lag i tillämpliga
delar skall gälla sådan tillförordnad rektor.

Vad angår kostnadsberäkningarna ha till de sakkunnigas betänkande
fogats förslag till specialstater för navigationsskolorna, till vilka jag torde
få hänvisa. Fastställandet av dylika stater lärer efter närmare prövning
av desamma böra ankomma på Kungl. Majit. Den av de sakkunniga föreslagna
allmänna staten för navigationsskolorna (sid. 44) har givit mig anledning
till följande erinringar.

I enlighet med vad jag förut anfört torde det åt examensledaren å
Bihang till riksdagens protokoll 1931. <> saini. 45 haft. (Sr lin -105.) 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

maskintekniska linjen av de sakkunniga ifrågasatta arvodet böra nedsättas
med 900 kronor till 1,500 kronor. Vidare lärer en sänkning av anslagsposten
till extra lärarkrafter m. m. respektive den till Kungl. Majit®
disposition ställda anslagsposten utan olägenhet kunna ske med 2,000 kronor
respektive 1,100 kronor till 10,000 kronor respektive 1,425 kronor. De
sakkunnigas förslag till stat, som slutar å ett belopp av 203,000 kronor,
skulle sålunda minskas med (900 + 2,000 + 1,100 =) 4,000 kronor till
199,000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn kommerskollegii förut omnämnda
förslag örn införande av ämnet handelsgeografi i timplanen för sjökaptensklasserna,
vid vilket förslags genomförande enligt kollegii mening
å staten borde uppföras ytterligare ett arvode åt extra lärare av
1,200 kronor. Någon anslagsökning för nu avsedda ändamål synes mig
icke oundgängligen av behovet påkallad. Även örn det vid utformandet
av de erforderliga nya författningsbestämmelserna skulle befinnas lämp
ligt, att handelsgeografi beredes plats å undervisningsplanen på sätt kollegium
föreslagit — en åtgärd som synes mig hava skäl för sig — lärer
nämligen den härav uppkommande kostnaden för arvode åt lärarkrafter
i ämnet, vilket arvode torde böra få fastställas av Kungl. Majit, kunna
rymmas inom ramen för anslaget till extra lärarkrafter m. m.

Till praktisk lärarkurs skulle i enlighet med de sakkunnigas av mig
förut tillstyrkta förslag böra anvisas ett extra anslag av 2,500 kronor. På
av statskontoret anförda skäl torde anslaget höra upptagas obetecknat.

Vad angår det ordinarie anslaget till navigationslärarkurs hava
de sakkunniga, med hänsyn till bland annat den nuvarande tillgången
på nautiskt utbildade lärare, icke ansett sig böra äska medel för dylik
kurs under nästkommande budgetår. Detta anslag lärer alltså böra upptagas
utan angivet belopp.

För komplettering m. m. av maskinlaboratorierna vid vissa tekniska
läroanstalter hava de sakkunniga, som förut nämnts, föreslagit ett reservationsanslag
å 36,500 kronor. Anslaget borde enligt förslaget fördelas
på tre budgetår, varav för budgetåret 193l/l932 skulle utgå 15,000
kronor.

För egen del får jag med tillfredsställelse konstatera, att de högst avsevärda
kostnader, anskaffningen av maskinlaboratorier för cirka ett år sedan
beräknades draga, genom det nu föreslagna samarbetet med andra läroanstalter
kunnat begränsas till mindre än en tredjedel av det förut
ifrågasatta beloppet. Även det nu föreslagna anslaget synes mig emellertid
kunna något nedsättas. Vissa av de beräknade kostnaderna för nyanskaffningar
och komplettering av maskinutrustningen å laboratorier;-na böra nämligen enligt min mening kunna genom erforderlig förtänksamhet
vid inköpen i någon mån minskas. Även den allmänt nedgående
prisnivån lärer komma att bidraga härtill. För egen del förordar jag

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

19

alltså, att anslagssumman i dess helhet bestämmes till 30,000 kronor och
att därav ett belopp av 10,000 kronor upptages å riksstaten för nästkommande
budgetår.

Beträffande spörsmålet örn vem äganderätten till den nyanskaffade
ntrustningsmaterielen skall tillkomma — navigationsskolan eller vederbörande
tekniska läroanstalt — synes detta utgöra ett ämne, som i sinom
tid, då riksdagens beslut i själva anslagsfrågan föreligger, torde böra
närmare prövas i samband med fördelningen av anslaget i fråga på de
olika laboratorierna.»

Såsom ovan erinrats, avslog 1930 års riksdag ett av Kungl. Majit för
riksdagen då framlagt förslag angående omorganisation av undervisningen
vid navigationsskolorna m. m. under uttalande bland annat, att denna
organisationsfråga och därmed sammanhängande spörsmål enligt
riksdagens mening borde undergå en förnyad och skyndsam omprövning
i olika avseenden, innan ett slutligt avgörande skedde.

Då utskottet nu till behandling förehaft det av Kungl. Majit på 1930
års navigationsskolesakkunnigas betänkande i ämnet grundade förslag,
har utskottet med hänsyn till önskvärdheten och vikten av att de
spörsmål, varom fråga är, snarast erhålla en definitiv lösning, velat uttala
sin tillfredsställelse över, att ärendet nu föreligger i sådant skick,
att slutlig ståndpunkt kunnat tagas till detsamma samt att vid ärendets
beredning de synpunkter, varåt riksdagen givit uttryck, i allt väsentligt
vunnit beaktande. Utskottet har ock vid granskning i skilda hänseenden
av Kungl. Majlis förslag funnit desamma innebära en väl avvägd
lösning av föreliggande orgauisationsspörsmål. samtidigt som de synas i
allt väsentligt undanröja de meningsskiljaktigheter i ämnet, som tidigare
gjort sig gällande.

Vad nu närmast angår Kungl. Majits under förevarande punkt framlagda
förslag, innebär detsamma i avseende å navigationsskolornas centrala
och lokala ledning, deras antal och förläggning samt skolornas och
avdelningarnas benämning, att kommerskollegium skulle bibehållas såsom
överstyrelse, men att visst samarbete med skolöverstyrelsen därvid
skulle äga rum. Nuvarande antalet skolor och avdelningar vid dessa
skulle vara oförändrat och skolornas nuvarande benämning bibehållas.
Den lokala ledningen skulle liksom hittills utövas av en direktion, vars
ledamöter skulle till halva antalet, däribland ordföranden, förordnas för
viss tid av Kungl. Majit och till andra hälften utses av vederbörande
stadsfullmäktige. För beredande av tillgång på maskinteknisk sakkunskap
inom den centrala ledningen av navigationsskolorna har föreslagits,
att den nuvarande examensförrättaren i lista och 2idra maskinistklasserna
skulle erhålla vidgade arbetsuppgifter, i samband varmed hans arvode
skulle höjas från 1,200 kronor till 1,500 kronor och befattningen
upptagas å navigationsskolornas stat under benämning examensledare.

Utskottets

yttrande.

20 Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Mot förslaget i nu nämnda delar har utskottet icke funnit skäl till erinran.

Vidkommande härefter frågan örn antalet klasser av olika slag samt
klassernas förläggning delar utskottet de sakkunnigas, av departementschefen
biträdda uppfattning, att någon ändring i det nuvarande antalet
och i förläggningen av sjökaptens-, styrmans- och 2:dra klass maskinistklasserna
icke hör äga rum. Att lista maskinistklasserna under benämning
övermaskinistklasser bibehållas vid sitt nuvarande antal får utskottet
ävenledes tillstyrka, dock att, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, dubbla
klassavdelningar vid skolan i Göteborg icke höra inrättas med mindre
elevantalet gör det nödvändigt. I antalet skepparklasser — en vid varje
skola — torde ej heller någon ändring böra vidtagas.

Vad slutligen angår 3:e maskinistklasserna, har departementschefen i
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag förordat sådan omläggning
av denna del av maskinbefälsutbildningen, att dylik undervisning
skulle anordnas såsom ettårig aftonkurs vid navigationsskolorna i
Stockholm, Malmö och Göteborg, medan den nuvarande dagkursen skulle
tillsvidare fortbestå vid skolan i Härnösand. Tillika har med hänsyn till
möjligen inträdande svårigheter vid genomförande av en sådan reform
uttalats, att dagkurser vid skolorna i Stockholm och Göteborg skulle åtminstone
under en övergångstid kunna tänkas fortfarande behövliga —
med ett antal av förslagsvis minst 6 elever i respektive klasser —• vid
sidan av de nya aftonkurserna.

Jämväl till detta förslag får utskottet giva sin anslutning.

I detta sammanhang har utskottet förehaft till behandling Kungl.
Maj :ts förslag örn anslag till undervisningsmateriel vid navigationsskolorna.
Härför skulle erfordras dels ett anslag för nästkommande
budgetår å 10,000 kronor för komplettering av vissa laboratorier vid
tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut samt tekniska läroverken
i Malmö och Härnösand ävensom reparationer av samt anskaffning av
viss materiel vid navigationsskolan i Härnösand, dels ock uppförande av
en särskild anslagspost i staten för navigationsskolorna å 5,100 kronor till
täckande av kostnader för laborationer i maskinlära och elektroteknik.
De sammanlagda kostnaderna för komplettering m. m. av laboratorierna
hava beräknats till 30,000 kronor, varav, såsom nyss nämnts, 10,000 kronor
ansetts böra anvisas för budgetåret 1931/1932 och det i övrigt för
ändamålet erforderliga beloppet fördelas å de två därpå följande budgetåren.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit det i nu berörda
hänseende framlagda förslaget utgöra en tillfredsställande lösning av den
sedan lång tid tillbaka på dagordningen stående frågan örn laboratorieutrustning
vid navigationsskolorna och utskottet får sålunda, då de beräknade
kostnaderna för förslagets genomförande icke givit utskottet
anledning till erinran, tillstyrka förslaget i fråga.

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

21

Såsom departementschefen framhållit, lärer sakkunnigförslagets ur organisatorisk
synpunkt och i undervisningshänseende viktigaste nyhet
vara att hänföra till lärarna. Beträffande dessa förordas principiellt
övergång från det hittills tillämpade klasslärarsystemet till ämneslärarsystem,
i samband varmed företagits en partiell avveckling av det nuvarande
extralärarsystemet. Enligt förslaget skulle lärarekåren vid de
omorganiserade navigationsskolorna komma att innesluta fyra olika
grupper, varav en med nautisk utbildning (navigation och sjömanskap),
en med teknisk utbildning (maskinlära och maskinritning), en med akademisk
utbildning inom ämnesområdet matematik, fysik och kemi (samt
elektroteknik å nautiska linjen) ävensom en grupp omfattande extralärare
(timlärare).

Lika med departementschefen har utskottet ansett den sålunda förordade
övergången till ämnes]ärarsystem utgöra en viktig faktor för undervisningens
höjande i de skolor, varom fråga är, och utskottet får sålunda giva
sin anslutning till sagda förslag. I detta sammanhang vill ock utskottet
hava uttalat, att utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
i fråga örn kraven å utbildning för lärarna vid navigationsskolorna. Genom
de åtgärder, som härutinnan föreslagits, synas navigationsskolornas
undervisning vinna en kvantitativ förstärkning till gagn för arbetet och
arbetsresultatet vid skolorna.

En likaledes viktig faktor för uppnående av det syfte, som avses med
den föreslagna omläggningen av navigationsskolornas verksamhet, ligger
givetvis —- på sätt departementschefen framhållit — däri, att åt lärarna
beredes en sådan ställning, att kvalificerade krafter kunna erhållas.

Vid övervägande av de förslag, som härutinnan framställts av de sakkunniga
och Kungl. Majit, har utskottet av skäl, departementschefen anfört,
kommit till den uppfattningen, att den förut avsedda likställigheten
mellan navigationsskolornas lärare och allmänna läroverkens adjunkter nu
bör återställas i samband med övergång till ämneslärarsystemet. Förslaget
örn beredande av ställning som lektorer åt vissa lärare har utskottet
ock funnit vara av beskaffenhet att böra förordas.

Vad slutligen angår Kungl. Majits förslag i fråga örn antalet lärare vid
navigationsskolorna, sättet för ordnandet av lärarnas avlöning, villkor
och bestämmelser, som böra gälla i fråga örn ålderstillägg, tillfällig löneförbättring
och förflyttningsskyldigliet, har utskottet ansett sig böra giva
sin anslutning till vad härutinnan föreslagits. I fråga örn storleken av de
ifrågasatta beloppen, varmed den tillfälliga löneförbättringen må böra utgå,
kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.

Ender åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet i övrigt icke
funnit skäl till erinran mot Kungl. Majits förslag, får utskottet alltså
under förevarande punkt hemställa,

att riksdagen må

a) fastställa följande stat för navigationsskolorna.
att tillämpas från och med den 1 juli 1931:

22 Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Stat för navigationsskolorna i riket.

Lön

Tjänst-

görings-

Orts-

Arvoden

Samma

kronor

pengar

kronor

tillägg

kronor

kronor

kronor

1 rektor ......................................................

3,050

1,950

_

5,000

3 rektorer ..................................................

9,150

5,850

—

—

15,000

1 rektor ......................................................

2,850

1,650

—

—

4,500

1 lektor ......................................................

3,900

1,900

—

—

5,800

7 lektorer ...................................................

27,300

13,300

—

—

40,600

1 adjunkt ...................................................

2,150

1,050

300

—

3,500

13 adjunkter...................................................

27,950

13,660

3,900

—

45,500

1 adjunkt ...................................................

2,150

1,050

—

—

3,200

4 adjunkter...................................................

8,600

4,200

—

—

12,800

Arvoden till extra lärare å nautiska linjen beräk-nade å 150 kronor för undervisningstirnrne per
vecka (150 x 20.5) .......................................

3,075

3,075

Arvoden till extra lärare å nautiska linjen beräk-nade å 120 kronor för undervisningstimme per
vecka (120 X 118) ......................................

14,160

14,160

1 Arvoden till extra lärare å nautiska linjen beräk-nade å 40 kronor för undervisningstimme per
j vecka (40 x 35) ..........................................

_

1,400

1,400

i Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen
beräknade å 150 kronor för undervisningstimme
per vecka (150 X 44.5) .................................

6,675

6,675

Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen
beräknade å 120 kronor för undervisningstimme
per vecka (120 x 43.5) .................................

5,220

5,220

Arvoden till extra lärare å maskintekniska linjen
beräknade å 40 kronor för undervisningstimme
per vecka (40 x 3) .......................................

120

120

Arvoden till extra lärare i hälso- och förbands-lära beräknade å 7 kronor 50 öre för under-j visningstimme (7.5 x 450)..............................

3,375

3,375

j 1 extra lärare i 3:e maskinistklassen..................

—

—

—

1,200

1,200

Kostnader för laborationer i maskinlära och elek-troteknik ..................................................

_

_

_

_

5,100

Till böckers, undervisningsmateriels och andra in-ventariers underhåll och förökande samt till
utgifter för bränsle, lyshållning m. m.............

9,850

1 examensledare å maskintekniska linjen............

—

—

—

1,500

1,500

Till extra lärarkrafter vid behov, vikariatsarvoden
m. m. enligt överstyrelsens bestämmande ......

_

_

_

10,000

Till Kungl. Maj:ts disposition...........................

—

—

—

—

1,425

Summa kronor

—

-

—

199,000

Anm. 1. För rektor eller lektor kan avlöningen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 Simed
ytterligare 500 kronor. För adjunkt kan efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring avlöniigen höjas
varje gång med likaledes 500 kronor. Av varje ålderstillägg räknas 350 kronor till lönen och 150
kronor till tjänstgöringspenningarna.

Anm. 2. Bektor åtnjuter fri bostad, som upplåtes av den stad, där skolan är belägen.

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

23

b) förklara, att vad i kungörelsen den 26 januari
1912 (nr 6) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i stat för navigationsskolorna upptagna
avlöningsförmåner stadgas i fråga örn föreståndare-
och ordinarie lärarbefattningar eller innehavare
därav skall efter den 1 juli 1931 i tillämpliga delar
gälla beträffande rektors- respektive lektors- och adjunktstjänst
eller innehavare av dylik tjänst;

c) föreskriva,

att befattningshavare, som med eller efter den 1
juli 1931 tillträder ordinarie befattning vid navigationsskola,
skall, med bibehållande av tjänstegrad och
avlöning, vara pliktig att vid möjligen inträdande
förändrad organisation av undervisningsanstalterna för
sjöfart ävensom eljest, då Kungl. Maj:t med hänsyn
till undervisningsväsendets behov prövar sådant nödigt,
låta sig förflyttas till annan befattning inom området
för samma undervisningsväsende, dock att befattningshavare,
som varder förflyttad till annan ort,
skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig
ersättning för flyttningskostnad till det belopp, Kungl.
Majit för varje särskilt fall bestämmer;

att ifråga örn ålderstillägg nuvarande ordinarie befattningshavare
vid navigationsskola må tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till motsvarande ordinarie
tjänst å den gamla avlöningsstaten;

att den, som med ingången av juli månad 1931 eller
därefter förordnas till rektor vid navigationsskola, ifråga
örn ålderstillägg må tillgodoräknas den tid, under vilken
han före förordnandet i avvaktan på navigationsskolornas
omorganisation innehaft stadigvarande förordnande
såsom föreståndare vid sådan skola;

att därest adjunkt, som befordras till lektor, intjänat
tre ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodoräknas
ett ålderstillägg som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han må hava
tjänstgjort som ordinarie lektor vid tekniskt gymnasium,
teknisk fackskola eller teknisk elementarskola;

att den, som vid ingången av juli månad 1931 eller
därefter utnämnes till adjunkt vid navigationsskola,
ifråga om ålderstillägg må tillgodoräknas den tid, under
vilken han före utnämningen i avvaktan på navigationsskolornas
omorganisation innehaft stadigvarande

24

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Provisorisk
avlöning sförbättring
för
lärare vid
navigationsskolorna.

[2.]

förordnande att uppehålla ordinarie lärarbefattning vid
sådan skola;

att adjunkt må tillgodoräknas den tid, han må hava
tjänstgjort såsom ordinarie adjunkt vid högre lärarinneseminariet
eller vid allmänt läroverk eller efter
vunnen behörighet till dylik tjänst såsom rektor vid
skeppsgosseskola;

att i de särskilda fall, då lektor vid allmänt läroverk,,
navigationsskola, tekniskt gymnasium, teknisk fackskola
eller teknisk elementarskola efter ansökan varder
utnämnd till adjunkt vid navigationsskola, honom må
tillgodoräknas den tid, han må hava tjänstgjort som
lektor; samt

att adjunkt vidare må tillgodoräknas de tjänsteår
utöver tre, han efter vunnen behörighet till adjunktstjänst
vid navigationsskola tjänstgjort såsom ordinarie
ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mera
än 10 år;

d) förklara,

att envar, som med eller efter den 1 juli 1931
tillträder ordinarie befattning vid navigationsskola,
skall vara pliktig att underkasta sig samtliga före»
nämnda villkor och bestämmelser; samt

att för rektor vid navigationsskola skall med tilllämpning
av bestämmelserna i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
gälla samma pensionsunderlag och pensionsavgifter,
som örn han innehaft fullmakt å rektorstjänsten, samt
att vad i övrigt blivit stadgat genom nämnda lag skall
i tillämpliga delar gälla sådan tillförordnad rektor;
ävensom

e) vid bifall till vad av chefen för handelsdepartementet
i statsrådsprotokollet över handelsärenden den
3 januari 1931 föreslagits beträffande staten för navigationsskolorna
höja det ordinarie anslaget till navigationsskolorna,
nu 171,000 kronor, med 28,000 kronor
till 199,000 kronor.

2:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) angående anslag till
provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid navigationsskolorna för
budgetåret 1931/1932 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

25

3:o) I enlighet med Kungl. Marits förslag (punkt 3) hemställer utskottet, Navigation»-

lärarkursen.

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1931/1932 [3.]

upptaga det ordinarie reservationsanslaget till navigationslärarhursen,
nu 2,200 kronor, utan angivet belopp.

4:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen att i riksstaten upptaga det or
dinarie förslagsanslaget till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter
för sjöfart med oförändrat belopp, 23,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i riksstaten upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter
för sjöfart med oförändrat belopp,
23,000 kronor.

5:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 4) att till praktisk Praktisk
lärarkurs för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 2,500 kronor. lärarkurs.

l4-J

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 1 här ovan anfört, får
utskottet hemställa,

att riksdagen må till praktisk lärarkurs för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 2,500
kronor.

6io) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 5) Maskin dels

besluta komplettering av vissa laboratorier vid tekniska högskolan, iabor<^oritrChalmers
tekniska institut samt tekniska läroverken i Malmö och Härnösand
ävensom reparationer av samt anskaffning av viss materiel vid
navigationsskolan i Härnösand, allt i huvudsaklig överensstämmelse med
föreslagen plan, för en beräknad kostnad av 30,000 kronor,

dels ock för detta ändamål för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 10,000 kronor.

Under åberopande av vad utskottet under punkt 1 anfört, hemställer
utskottet,

Ålderstillägg
för personalen
vid undervisningsanstalter

för sjöfart.

att riksdagen må

a) besluta komplettering av vissa laboratorier vid
tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut samt
tekniska läroverken i Malmö och Härnösand ävensom
reparationer av samt anskaffning av viss materiel vid
navigationsskolan i Härnösand, allt i huvudsaklig

26

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Kompletteringskurs
vid
tekniskt läroverk.

[6.]

överensstämmelse med föreslagen plan, för en beräknad
kostnad av 30,000 kronor; samt
b) för detta ändamål för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

7:o) Kungl. Majit bar föreslagit riksdagen (punkt 6) att för anordnande
av kompletteringskurs vid tekniskt läroverk för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra anslag av 2,400 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 77—84 i statsrådsprotokollet.

Närmast i anslutning till sin behandling av frågan örn maskinbefälsutbildningens
förläggning hava de sakkunniga upptagit tanken på
att bereda möjlighet för elev vid tekniskt läroverk att tillgodoräkna
sig sin där erhållna utbildning för vinnande av befälsbehörighet. Denna
tanke, som först framförts av Sveriges redareförening, har i princip vunnit
anslutning från kommerskollegii sida.

Detta spörsmål var även föremål för behandling vid 1930 års riksdag. I
särskilda motioner (I: 146 och 11:296) hade, under framhållande av den rådande
bristen på maskinbefäl inom handelsflottan, hemställts örn skrivelse
till Kungl. Majit med begäran örn skyndsam utredning och därpå grundat
förslag i syfte att vissa vid de tekniska läroanstalterna avlagda examina
skulle berättiga till viss maskinistbehörighet utan förnyad prövning vid
navigationsskola, efter det att vederbörande fullgjort föreskriven praktisk
tjänstgöring.

Sedan riksdagens i det föregående omförmälda beslut i anledning av
Kungl. Majits förslag till viss omorganisation av navigationsskolorna
m. m. förelåg, uttalade i utlåtande den 11 mars 1930 första kammarens
andra tillfälliga utskott bland annat följande: »Med anledning av
detta riksdagens beslut och då sålunda de av motionären framlagda synpunkterna
vid den förnyade och skyndsamma prövning av frågan örn utbildning
av bl. a. maskinister, vilken riksdagen nu begärt, lära komma
under övervägande, finner utskottet här förevarande motion icke böra
föranleda något riksdagens ytterligare yttrande». Utskottet hemställde för
den skull, att motionen icke skulle till någon kammarens åtgärd föranleda,
vilken hemställan ock bifölls. Den inom andra kammaren väckta motionen
föranledde motsvarande uttalande av vederbörande utskott och lämnades
i enlighet därmed utan bifall.

De sakkunniga hava uttalat, att de vid sina överväganden rörande
nu åsyftade spörsmål funnit förslaget ifråga innebära uppslag till en
godtagbar och lämplig anordning, vilken kunde förväntas i sin mån bidraga
till en ökad rekrytering av maskinbefälskåren utan att befaras medföra
några avsevärda kostnader för det allmänna eller nämnvärda olägenheter
i andra avseenden.

Statsutskottets utlåtande Nr 104. 27

För kursen i fråga hava de sakkunniga framlagt följande kostnadsberäkning: Till

lärare i maskinlära, författningskunskap samt hälso- och förbandslära
har föreslagits ett arvode i ett för allt av 12 kronor för undervisningstimme
eller för 130 timmar 1,560 kronor. Till ledare av kursen
skulle dessutom beräknas ett arvode av 500 kronor. Därtill komme dels
kostnad för förbrukad materiel, dels ock ersättning till vaktmästare, förslagsvis
tillhopa 340 kronor. Kostnaden för kompletteringskursen skulle
alltså uppgå till (1,560 + 500 + 340 =) 2,400 kronor.

Över de sakkunnigas förslag hava skolöverstyrelsen och kommerskollegium
avgivit utlåtanden, vilka finnas återgivna å sid. 82 och 83 i statsrådsprotokollet.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:

»De sakkunnigas nu ifrågavarande förslag, som framkommit i anslutning
till deras ståndpunkttagande beträffande maskinbefälsutbildningens bibehållande
vid navigationsskolorna, innebär, att eleverna vid vissa tekniska
läroanstalter, nämligen maskintekniska linjen vid tekniska gymnasiet i
Örebro, maskinfackskolan och gymnasiet vid tekniska läroverket i Malmö,
maskinfackskolan i Eskilstuna samt tekniska gymnasiet i Härnösand,
skulle kunna hänvisas att efter avlagd examen omedelbart fullfölja utbildningen
till övermaskinist vid det eller de tekniska läroverk, som av vederbörande
överstyrelse bestämmes. För detta ändamål skulle vid ett eller
flera dylika läroverk anordnas särskild kompletteringskurs, där eleverna
skulle kunna inhämta sådana delar av maskinläran, som vid den föregående
undervisningen icke erhållit en tillräckligt djupgående behandling,
samt vinna erforderliga insikter i de i examen vid det tekniska läroverket
ej ingående ämnena hälso- och förbandslära samt författningskunskap.
Kursen beräknas taga i anspråk en tid av sammanlagt omkring 130 timmar
eller, med en daglig undervisningstid av sex lektioner, omkring 25
dagar. För prövande av en anordning av nu avsett slag föreslås, att
redan sommaren 1931 en dylik kurs anordnas vid tekniska läroverket i
Malmö och att på grundvalen av de erfarenheter, som därvid inhämtas,
det sedermera skulle bliva föremål för övervägande, huruvida och i vilken
utsträckning ytterligare dylika utbildningstillfällen i fortsättningen borde
beredas.

För nu ifrågavarande försökskurs föreslå de sakkunniga i anslutning
till verkställda kostnadsberäkningar ett extra reservationsanslag för budgetåret
1931/1932 av 2,400 kronor.

De sakkunnigas förslag i denna del synes mig värt särskilt beaktande
såsom en ur olika synpunkter lämplig utväg för att bereda ökade möjligheter
till rekrytering av maskinbefälskåren. Genom förslagets realiserande
skulle också vinnas en önskvärd närmare anknytning mellan den
lägre tekniska utbildningen i allmänhet och den mera speciella gren av

28

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

^densamma, som maskinbefälsutbildningen utgör. Lika med kommerskollegium
delar jag de sakkunnigas uppfattning, att den ifrågasatta kompletteringskursen
lämpligen bör förläggas till för ändamålet utvalda tekniska
läroverk. Att man, som de sakkunniga förordat, till en början gör
försök med anordnande av en dylik kompletteringskurs för vinnande avnödig
erfarenhet på området synes mig välbetänkt. Då frågan örn fortsättning
på den inslagna vägen sedermera upptages till behandling, bliver
tillfälle att närmare överväga vilka läroanstalter i detta sammanhang
kunna komma ifråga. Någon erinran mot att försökskursen ifråga förläggas
till tekniska läroverket i Malmö torde icke vara att göra, liksom,
ej heller mot det för ändamålet beräknade anslagsbeloppet 2,400 kronor.
Anslaget torde, i motsvarighet till vad som tillämpas ifråga örn anslag
för andra fristående kurser, böra uppföras såsom obeteeknat anslag.»

Vtikotiets Utskottet, sorn funnit Kungl. Maj:ts i anslutning till de sakkunnigas

yttrande, förslag gjorda framställning välbetänkt och icke haft något att erinra
mot storleken av de beräknade kostnaderna, får alltså hemställa,

att riksdagen må för anordnande av kompletteringskurs
vid tekniskt läroverk för budgetåret 1931/1982
anvisa ett extra anslag av 2,400 kronor.

Fartygs- 8:o) Kungl. Maj:! har föreslagit riksdagen (punkt 7) att för praktisk
praktiska utbildning av däcksbefäl för den svenska handelsflottan för budgetåret
utbildning. 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 85—105 i statsrådsprotokollet.

Gällande bestämmelser angående erhållande av styrmansbrev och skepparhrev
$v Ira klass återfinnas i §§ 15 och 16 i förordningen angående
befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 29 mars 1912.

Yad angår styrmansbrev, fordras med avseende å praktisk tjänstgöring
att hava, efter uppnådd ålder av 14 år, tjänstgjort till sjöss 42 månader i
tjänst på däck i Östersjö- eller vidsträcktare fart, därav minst 12 månader
å segelfartyg med en dräktighet av 100 ton eller därutöver samt minst
12 månader i europeisk eller vidsträcktare fart. För erhållande av skepparbrev
av lia klass kräves i motsvarande hänseende att hava, efter uppnådd
ålder av 14 år, tjänstgjort 36 månader till sjöss i tjänst på däck»
därav minst 12 månader å segelfartyg i Östersjö- eller vidsträcktare fart
och minst 6 månader å ångfartyg.

Enahanda bestämmelser gälla för rätt till inträde i styrmans- resp. skepparklass.

Med hänsyn till den fortgående tendensen till minskning av segelfartygsbeståndet,
varigenom svårigheterna att vinna anställning å segelfartyg
i hög grad skärpts, framlade kommerskollegium i skrivelse till Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

29

Majit den 2 december 1929 förslag beträffande ordnandet av fartygsbefälsaspiranternas
praktiska utbildning för erhållande av styrmansbrev
-och skepparbrev av lia klass. Beträffande berörda förslag må hänvisas
till innehållet å sidorna 52—65 av tionde huvudtiteln i 1930 års statsverksproposition.
I korthet må här blott erinras örn, att kommerskollegium
till underlättande av förvärvande av erforderlig segelfartygstjänst
ifrågasatte en sänkning till 90 bruttoton från den storleksgräns
av 100 bruttoton, som segelfartyg med nu gällande bestämmelser minst
skall äga för att därå utövad tjänst skall godtagas. Segelfartygstjänsten
skulle dock alternativt kunna ersättas av viss tids anställning såsom
befälselev å maskindrivet fartyg örn minst 1,000 bruttoton i nordsjö-
eller vidsträcktare fart, under förutsättning att vederbörande före
anställningen avlagt realexamen med godkända betyg i vissa ämnen eller
medelst betyg, utfärdat av vederbörande lärare vid vissa angivna läroanstalter,
styrkte motsvarande kunskaper i samma ämnen.

Erinras må ock, hurusom i en sistnämnda år inom andra kammaren
väckt motion, nr 75, förslag framställdes örn sådan ändring i befälsförordningen,
att de uppställda fordringarna örn tjänstgöring å segelfartyg måtte
utgå.

Under hänvisning till riksdagens beslut beträffande förslaget örn navigationsskolornas
omorganisation uttalade andra kammarens andra tillfälliga
utskott i utlåtande den 11 mars 1930, att, då frågan rörande den praktiska
utbildningen av däcksbefäl avsåges komma att undergå förnyad omprövning
i samband med spörsmålet angående omorganisationen av undervisningen
vid navigationsskolorna, utskottet funne motionen icke böra
föranleda något riksdagens vidare yttrande. Utskottets i anslutning härtill
gjorda hemställan bifölls av kammaren.

Spörsmålet örn fartygsbefälets praktiska utbildning har upptagits till
ingående behandling av 1930 års navigationsskolesakkunniga.

De sakkunnigas förslag och ämbetsverkens däröver avgivna utlåtanden
återfinnas å sid. 84—102, vartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Spörsmålet huruvida tjänstgöring å segelfartyg alltjämt bör ingå som
ett obligatoriskt led i fartygsbefälets praktiska utbildning har varit föremål
för delade meningar. Å ena sidan har sålunda hävdats, att segelfartygstjänsten
vore alldeles oumbärlig för att aspiranterna skulle kunna
förvärva nödiga kvalifikationer såsom fartygsbefäl. Från andra håll har
den åsikten däremot förfäktats, att under nuvarande förhållanden det
nämnda kravet icke borde upprätthållas. De sakkunniga hava bestämt
anslutit sig till den förstnämnda meningen, och vid remissbehandlingen
har förslaget i denna del vunnit nära nog enhälligt understöd från olika
sammanslutningar liksom i allmänhet från navigationsskolorna och från

30

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

kommerskollegium. Endast i förhållandevis ringa utsträckning har den
motsatta ståndpunkten funnit förespråkare.

För egen del har jag visserligen icke kunnat undgå att hysa viss tveksamhet
rörande bibehållandet av kravet på segelfartygstjänst såsom obligatoriskt
villkor för vinnande av behörighet som fartygsbefäl. Emellertid
har detta icke betingats av tvivel örn lämpligheten och önskvärdheten av
utbildningen ifråga utan främst föranletts av betänkligheter med avseende
å de kostnader för statsverket, som upprätthållandet av det nämnda kravet
kan befaras efter hand komma att medföra. Med hänsyn till utvecklingen
på sjöfartsområdet, som medfört en alltjämt fortgående minskning,
i tillgången på segelfartygstonnage, synes mig nämligen detta krav i längden
knappast kunna vidhållas under annan förutsättning än att skolskeppsverksamhet
i egentlig mening kommer till stånd. Ätt en sådan
skulle draga med sig högst avsevärda kostnader för det allmänna torde
vara uppenbart.

Då jag likväl ansett mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna
del, har detta berott därpå, att jag — såsom förhållandena ligga till —
icke funnit tillrådligt att nu bryta med den ordning, som i förevarandeavseende
bestått under en lång följd av år. Så länge utbildningsmöjligheter
på segelfartyg förefinnas och dylik praktik kan förvärvas till rimliga
kostnader, torde — med hänsyn till den av flertalet sakkunniga vitsordade
betydelsen av denna utbildning —kravet på dylik tjänst också böra
upprätthållas. Då dessa utbildningsmöjligheter emellertid påtagligen
kunna bliva otillräckliga för säkerställande av en jämn rekrytering av
däcksbefälet, synes mig angeläget, att man redan nu söker finna någon
lämplig ersättning för segelfartygstjänsten såsom ett led i befälsutbildningen.
I sådant avseende är enligt min mening det under utredningsarbetets
gång framkomna uppslaget att ersätta segelfartygspraktiken med
viss tids anställning som befälselev å maskindrivet fartyg (apprenticesystemet)
värt beaktande som en lämplig övergångsform. Till detta uppslag,
som jag alltså i princip finner mig böra förorda, skall jag i det följande
närmare återkomma.

På sätt 1930 års riksdag uttalat, måste det anses vara av grundläggande
betydelse, att de »för örn masten» seglande sjömännen bibehållas vid obeskurna
möjligheter att uppnå befälsställning. Till främjande av detta
syfte hava de sakkunniga ifrågasatt dels att sänka tontalsgränsen för de
ur utbildningssynpunkt godtagbara segelfartygen från nu föreskrivna 100
bruttoton till 30 bruttoton, dels att bereda tillgång till friplatser för obemedlade
elever å de större och mindre segelfartyg, å vilka statsunderstödd
utbildningsverksamhet skulle bedrivas.

Det förstnämnda uppslaget har i de inkomna yttrandena bedömts ganska
olika. Enighet synes visserligen i det hela råda därutinnan, att med
hänsyn till segelfartygsflottans successiva minskning en sänkning av tongränsen
är ofrånkomlig. Erinras må sålunda, att kommerskollegium i det

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

31

förlidet år framlagda förslaget ifrågasatt en gräns av 90 bruttoton. Men å
andra sidan göras från åtskilliga håll betänkligheter gällande mot att godtaga
tjänstgöring å så små fartyg som sådana å 30 bruttoton. Ehuru
jag icke kunnat frånkänna de yppade betänkligheterna visst fog, har
jag i allt fall icke funnit välbetänkt att under förhandenvarande omständigheter
frångå de sakkunnigas ståndpunkt. Särskilt synes mig i detta sammanhang
förtjänt att uppmärksammas, att de små fartygen i avsevärd
utsträckning hava karaktär av »familjefartyg», vilkas besättning i regel
direkt rekryteras bland ungdomen ur kustbefolkningens led. Vidare
har det vitsordats, att den föreslagna åtgärden skulle vara ägnad att åt
fiskarehefolkningen bereda ökade möjligheter att förvärva formella kvalifikationer
för framtida befälsställning inom handelsflottan. På den ifrågasatta
vägen skulle sålunda obestridligen kunna uppnås, vid sidan av
ökad rekrytering i det hela, lättnader i tillträdet till befälsbanan för sjöfolket
»för örn masten». Icke sällan gäller det här ynglingar, som från
barnaåren fått växa in i sjömanstjänsten och i realiteten förvärvat en segelfartygsutbildning
ej sällan mera värdefull än den föreskrivna.

Vid bedömandet av den nu föreliggande frågan har jag vidare icke kunnat
underlåta att beakta, att den nuvarande 100-tonsgränsen liksom den
ifrågasatta 30-tonsgränsen såtillvida utgör en klart markerad gräns som
gällande föreskrifter med avseende på befälsbehörigheten å fartyg inom
den förra gruppen uppställa krav på skeppar brev av Ira klass och inom.
den senare på skepparbrev av 2:a klass. Lägges åter gränslinjen någonstädes
emellan de angivna fartygstontalen, måste avgörandet bliva behäftat med
en viss godtycklighet och därmed följande icke önskvärd osäkerhet. Slutligen
har jag icke kunnat bortse från den omständigheten, att ett frångående
av sakkunnigförslaget i nu berörda punkt torde leda till ökade
krav på ekonomiskt understödjande av elevutbildning ombord å segelfartyg,
en eventualitet som jag av lätt insedda skäl icke önskat framkalla.

Jag är följaktligen på de grunder, som jag i det föregående utvecklat,
benägen giva min ansliitning till den av de sakkunniga intagna ståndpunkten.

Vad därefter beträffar frågan örn statsunderstöd för däeksbefälets praktiska
utbildning å segelfartyg hava de sakkunniga efter ingående utredning
av frågan närmare angivit vilka kostnader man för det allmännas vidkommande
skulle ha att räkna med. Betänkandet utmynnar i denna del i en hemställan
örn årligt anslag för ändamålet å 58,900 kronor, varav 25,000 kronor
skulle bestridas ur handels- och sjöfartsfonden och återstoden 33,900 kronor
skulle anvisas å riksstaten såsom extra reservationsanlag. Med hänsyn
till beräknade besparingar å handels- och sjöfartsfondens bidrag till
segelfartygsutbildningen under innevarande budgetår hava de sakkun
niga dock ansett, att anslaget å riksstaten för budgetåret 1931/1932 kunde
begränsas till 10,000 kronor.

För egen del bar jag ingen erinran att göra mot det sålunda föreslagna

32

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

understödsbeloppet eller mot detsammas fördelning å handels- och sjöfartsfonden
samt å riksstaten.

De sakkunnigas förslag örn statsunderstöd för segelfartygsuthildningen
bygger på grunder, som redan tidigare vunnit statsmakternas godkännande,
örn än principerna för understödets beräkning i vissa hänseenden ansetts
böra bliva föremål för revision. I huvudsak synes förslaget, som i allt
väsentligt tillstyrkts av kommerskollegium, hava lämpligen avvägts. Förslagets
detaljer torde sedermera få underställas Kungl. Maj:ts prövning.
I detta sammanhang vill jag begränsa mig till att understryka
ett par synpunkter av mera allmän natur, vilka vid det slutliga ställningstagandet
i ärendet synas förtjänta av särskilt beaktande. Jag vill sålunda
redan nu uttala min anslutning till tanken att medellösa elever skulle
i föreslagen utsträckning erhålla utbildning utan egna ekonomiska
uppoffringar. Vidare förefaller välbetänkt att understöd lämnas allenast
för övertalig elev. Beträffande beskaffenheten av de för statsunderstödd
elevutbildning ifrågakommande fartygen synes det mig självfallet, att dessa
fartyg skola underkastas noggrann prövning såväl ur allmän sjövärdighetssynpunkt
som ock med hänsyn till de förutsättningar, som i övrigt föreligga
för att å desamma meddela en fullgod utbildning. Ur dessa synpunkter
torde det i regel icke böra förekomma, att med statsmedel understödja
utbildning å allt för små fartyg, utan torde härvid böra tillses, att
i första hand de större fartygen, örn 100 bruttoton eller däröver, anlitas
för ändamålet.

Med hänsyn bland annat till betänkligheter av statsfinansiell natur mot
att på understödsvägen tillgodose hela det erforderliga utbildningsbehovet
hava de sakkunniga, såsom jag förut antytt, i samband med behandlingen av
frågan örn segelfartygstjänsten jämväl upptagit den av kommerskollegium
tidigare väckta tanken på att segelfartygstjänst alternativt skulle kunna
ersättas av anställning såsom befälselev å maskindrivet fartyg. För sådant
ändamål skulle ifrågakomma allenast fartyg örn minst 1,000 bruttoton
i nordsjö- eller vidsträcktare fart. Befälseleven skulle därvid icke inräknas
i den ordinarie besättningen utan vara övertalig.

Detta sistnämnda förslag torde i sinom tid, i samband med fastställande
av nya författningsföreskrifter för navigationsskolorna och ny befälsförordning,
få underställas Kungl. Maj:ts slutliga prövning. Jag tillåter mig
i detta sammanhang endast framhålla, att kommerskollegium numera
frånträtt sitt tidigare framlagda förslag örn krav på avlagd realexamen
med godkända betyg i vissa ämnen eller på visst sätt redovisade, däremot
svarande kunskaper såsom villkor för tillgodoräknande av tjänst som elev
å maskindrivet fartyg.

Även de sakkunnigas förslag till ändringar i skilda hänseenden av gällande
bestämmelser angående kraven på praktisk tjänst såsom ett led i maskinbefälsutbildningen
äro av beskaffenhet att först senare böra av Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

33

Majit upptagas till slutlig prövning. Endast ett spörsmål, ifråga örn vilket
kommerskollegium och vissa organisationer anmält en från de sakkunnigas
uppfattning avvikande mening, torde i detta sammanhang böra av mig
beröras.

Såsom av min förut lämnade redogörelse framgår, hava Sveriges allmänna
sjöfartsförening, Stockholms rederiförening och maskinbefälsförbundet
beträffande de ifrågasatta praktiska fordringarna för erhållande av maskinistbrev
av 2:a klass uttalat sig mot sänkning av den erforderliga tiden
för den kvalificerade verkstadstjänsten från nuvarande 15 månader till 12
månader, inklusive pannarbete (nitade högtryckluftkärl). Kommerskollegium
har icke heller för sin del ansett tillrådligt att eftergiva fordran på
15 månaders kvalificerad verkstadskusk Däremot har det synts kollegium
kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande fordran å 3 månaders
tjänst i arbete med ångpannor (nitade högtryckluftkärl) fortfarande, såsom
de sakkunniga förordat, borde vara obligatorisk.

Med hänsyn till de erinringar, som sålunda framställts mot de sakkunnigas
ifrågavarande förslag, torde detta spörsmål, innan slutlig ställning
tages till detsamma, böra göras till föremål för ytterligare övervägande.
Utan att nu binda mig för en bestämd ståndpunkt anser jag mig
emellertid böra uttala, att den av kollegium antydda utvägen synes mig
innebära en godtagbar lösning av denna ur rekryteringssynpunkt ingalunda
oviktiga fråga.

Vidkommande slutligen det framkomna uppslaget örn statliga åtgöranden
för ytterligare underlättande av verkstadstjänstens förvärvande finner
jag, i likhet med kommerskollegium, välbetänkt att avvakta verkningarna
av de ifrågasatta jämkningarna i gällande bestämmelser, innan denna angelägenhet
blir föremål för närmare övervägande.»

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen:

nr 231 inom första kammaren av herrar K. A. Andersson och A. Sundberg,
vari hemställts, att riksdagen måtte förklara, att tjänstgöring å
fiskefartyg försett med segel och motor, vare sig sådant fartyg går på
fiske eller fraktfart, skall under i övrigt gällande villkor kunna tillgodoräknas
såsom för fartygsbefäls praktiska utbildning föreskriven tjänstgöring
å segelfartyg;

nr 379 och 380 inom andra kammaren av herr A. Ström m. fl., vari hemställts,
i den förstnämnda motionen, att riksdagen måtte besluta anslå

25,000 kronor, att ställas till Kungl. Majits förfogande, för att användas
till att understödja maskinbefälselevernas praktiska verkstadsutbildning,
enligt de riktlinjer, som i motionen angivits, samt i den senare,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn, att vid
fastställandet av nya författningsföreskrifter för navigationsskolorna och
ny befälsförordning fordringarna angående segelfartygsutbildning för

bihang lill riksdagens protokoll Will. G sami. 45 haft. (Nr 10b —105.) 3

34

Statsxitskottets utlåtande Nr 104.

erhållande av sjökaptens-, styrmans- och skepparbrev av l:a klass, respektive
inträde i styrmans- och skeppareklass vid navigationsskolorna slopas
utom för dem som önska erhålla hefälshrev för förande av segelfartyg;
samt

nr 388 inom andra kammaren av herr O. Osberg m. fl., däri hemställts,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj.:ts proposition nr 124 angående
anslag för budgetåret 1931/1932 till undervisningsanstalter för sjöfart och
med hänsyn till den del av propositionen, som berör fartygsbefälets praktiska
utbildning, måtte uttala sig för likvärdigheten i utbildningshänseende
av all däckstjänst å segelfartyg med motor oberoende av motorns
hästkraftantal.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.

utskottets Såsom departementschefen framhållit, har spörsmålet, huruvida tjänstyttrande.
göring å segelfartyg alltjämt hör ingå som ett obligatoriskt led i fartygsbefälets
praktiska utbildning, varit föremål för delade meningar. Å
ena sidan har sålunda den ståndpunkten intagits, att sådan tjänst vore
oumbärlig för att aspiranterna skulle kunna ernå tillräcklig utbildning
såsom fartygsbefäl och å andra sidan har hävdats, att krav på segelfartygstjänst
icke bör hädanefter upprätthållas.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hava 1930 års navigationsskolesakkunniga
bestämt anslutit sig till den förstnämnda meningen och vid
ärendets remissbehandling har de sakkunnigas förslag i denna del vunnit
nära nog enhälligt understöd från olika sammanslutningar, liksom
i allmänhet från navigationsskolorna och från kommerskollegium. Departementschefen
har ock på anförda skäl funnit sig böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag härutinnan.

Vid det övervägande, utskottet ägnat detta spörsmål, har utskottet lika
med departementschefen ansett, att, så länge möjligheter till utbildning på
segelfartyg föreligga, kravet på dylik tjänst även bör upprätthållas, och
finner sig utskottet på grund härav och med hänsyn till vad departementschefen
rörande detta spörsmål anfört, böra avstyrka det av herr
Ström m. fl. i motionen nr 380 gjorda yrkandet.

Beträffande de i motionerna nr 231 inom första kammaren och nr 388
inom andra kammaren framställda yrkandena har utskottet väl funnit
de av motionärerna anförda synpunkterna värda beaktande, men utskottet
har dock ansett, att definitiv ståndpunkt nu icke bör tagas till de
spörsmål, som i motionerna beröras, förrän dessa blivit föremål för ytterligare
utredning av Kungl. Maj:t.

Till främjande av att de »för örn masten» seglande sjömännen må bibehållas
vid obeskurna möjligheter att uppnå befälsställning, har departementschefen
i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag ifrågasatt
dels att sänka tontalsgränsen för de ur uthildningssynpunkt godtagbara

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

35

segelfartygen från nu föreskrivna 100 bruttoton till 30 bruttoton dels att
bereda tillgång till friplatser för obemedlade elever å de större oell mindre
segelfartyg, å vilka statsunderstödd verksamhet skulle bedrivas.

Såsom i statsrådsprotokollet framhållits, råder visserligen enighet i det
hela därutinnan, att med hänsyn till segelfartygsflottans successiva minskning
en sänkning av tonnagegränsen är ofrånkomlig, men å andra sidan
har från åtskilliga håll betänkligheter gjorts gällande mot att godtaga
tjänstgöring å så små fartyg som sådana å 30 bruttoton.

Visserligen har utskottet i likhet med departementschefen ansett de
framförda betänkligheterna icke kunna frånkännas visst fog, men utskottet
har efter övervägande funnit sig under förhandenvarande förhållanden
böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Vad beträffar frågan örn statsunderstöd för däcksbefälets praktiska utbildning
å segelfartyg, skulle de årliga kostnaderna i detta hänseende utgöra
58,900 kronor, varav 25,000 skulle bestridas från handels- och sjöfartsfonden
och återstoden, 33,900, anvisas å riksstaten såsom extra reservationsanslag.
Med hänsyn till beräknade besparingar å handels- och sjö
fartsfondens bidrag till segelfartygsutbildningen under innevarande budgetår
har dock ansetts, att anslaget å riksstaten för budgetåret 1931/1932
kan begränsas till 10,000 kronor. Mot det sålunda föreslagna understödsbeloppet,
dess fördelning å handels- och sjöfartsfonden och å riksstaten
samt grunderna för segelfartygsutbildningen har utskottet ej haft något
att erinra.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen ansett,
att de sakkunnigas förslag till ändringar i skilda hänseenden angående
kraven på praktisk tjänst såsom ett led i maskinbefälsutbildningen äro
av beskaffenhet att först senare böra av Kungl. Maj:t upptagas till prövning.
Beträffande denna fråga har, såsom nämnts, i motionen nr 379
inom andra kammaren hemställts, att riksdagen måtte besluta anvisa

25,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, för att användas
till att understödja maskinbefälselevernas praktiska verkstadsutbildning
enligt vissa i motionen angivna riktlinjer. Då, enligt vad nyss sagts,
departementschefen ställt sig avvaktande till detta spörsmål, har utskottet
ansett sig ej böra biträda det motionsvis framförda yrkandet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, och då utskottet ej funnit
något att erinra emot vad Kungl. Maj:ts förslag i övrigt innebär, får
utskottet alltså hemställa,

a) att riksdagen må för praktisk utbildning av
däcksbefäl för den svenska handelsflottan för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av

10,000 kronor;

b) att herrar K. A. Anderssons och Sundbergs ovan -

36

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

berörda motion, 1:231, må anses besvarad genom vad
utskottet anfört;

e) att herr Ströms m. fl. motion, II: 379, icke må
vinna riksdagens bifall;

d) att herr Ströms m. fl. motion, II: 380, likaledes
icke må av riksdagen bifallas; samt

e) att herr Osbergs m. fl. motion, II: 388, må anses
besvarad genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, J. Nilsson
i Malmö, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. J. G. Rosén, E. A. Lundell,
J- G. Walles, A. Thelin, K. A. TV. Björck och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,P. Nilsson
i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. G. E.
Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, C. A. Anderson i Storegården,
J. Jönsson i Revinge och C. J. Högström.

Reservation

vid -punkt 8 (fartygsbefälets praktiska utbildning) mom. b) av utskottets
hemställan: av herrar Widell och Törnkvist i Karlskrona.