Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Anborn till riksdagens kansli den 20 februari 1931 kl. 8 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering och
modernisering av hg reslag stiftning en.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
298, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hage m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl.
Majit måtte låta utreda huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser,
som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst, må kunna utformas,
främst i vissa uti motionen särskilt angivna hänseenden, under
hänsynstagande till nutida förhållanden samt i en social och humanitär
anda samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Av motionens innehåll framgår, att motionärerna åsyfta, att den ifrågasatta
utredningen till en början skall inrikta sig dels på frågan örn åtgärder,
som skulle förhindra hyresvärd att påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt
eller kontraktsbestämmelser, dels ock på frågan, om icke hyreslagens bestämmelser
i större utsträckning borde vara av tvingande natur, främst då
det gällde hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Den nu gällande hyreslagstiftningen återfinnes dels i 3 kap. i lagen den
14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom, vilket kapitel innehåller
de allmänna bestämmelserna örn rättsförhållandet mellan hyresvärd och
hyresgäst, dels ock i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser
rörande hyra, vilken lag meddelar föreskrifter huvudsakligen örn tid och
sätt för hyresbetalning i vissa fall samt örn förverkande av hyresrätt o. d.
Därjämte innehåller utsökningslagen åtskilliga stadganden med avseende å
vräkning av hyresgäst. I 1907 års lag föreskrives beträffande hyresavtal,
att sådant avtal skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid
understigande ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och
hyresgästen annorlunda åsämjas. Några direkta bestämmelser örn innehållet
i hyresavtal förekomma icke i denna lag. Detta sammanhänger
därmed, att lagens stadganden i regel icke äro av tvingande natur utan
kunna genom överenskommelse mellan parterna sättas ur kraft. Det står
alltså i allmänhet kontrahenterna i ett hyresavtal fritt att i kontraktet in
Bihang
till riksdagens protokoll 19.11. 9 samt. 2 avd. 0 höft. (Nr 8.)
Motionens
innehåll.
Gällande be
stämmelser
i ämnet.
2
Andra lagutskottens utlåtande Nr 8.
1930 ftrs
riksdag.
rycka de bestämmelser de önska. Endast i vissa, särskilt angivna fall föreskriver
lagen, att ett förbehåll i hyreskontrakt skall vara utan verkan. Så
är fallet t. ex. beträffande hyresgästs rätt att vid överlåtelse av fastigheten
kvarsitta i den förhyrda lägenheten. Andra stadgande!! äro till sin natur
sådana, att det icke kan anses tillkomma parterna att genom avtal förtaga
verkan av desamma. Det sistnämnda gäller t. ex. bestämmelserna örn
hälsovådliga lägenheter ävensom vissa föreskrifter om hyresrättens förverkande.
I motsats till vad som i regel gäller beträffande 1907 års lag
äro bestämmelserna i 1923 års lag så gott som undantagslöst av tvingande
natur. — I fråga om hyresvärds skyldigheter att hålla en uthyrd lägenhet
i gott skick meddelas i 3 kap. 9, 10, 12 och 13 §§ i 1907 års lag följande
bestämmelser: Därest lägenhet, innan tid för tillträde är inne, förstöres genom
vådeld eller annorledes, är hyresavtalet förfallet och hyresgästen äger
rätt till skadestånd, om vållande därtill ligger hyresvärden till last. Inträffar
före hyrestidens början å lägenheten mindre skada än nu nämnts och är
skadan icke avhjälpt vid tiden för tillträdet eller är lägenheten då icke i
det skick, hyresvärden utfäst eller hyresgästen utan utfästelse skäligen äger
fordra, äger hyresgästen, om hyresvärden icke genast på tillsägelse vidtager
åtgärder för bristens avhjälpande, själv ombesörja avhjälpandet på hyresvärdens
bekostnad. Hyresgästen äger vidare, om bristen icke utan uppehåll
kan avhjälpas eller hyresvärden underlåter att, efter tillsägelse, så snart
ske kan sörja för bristens botande, uppsäga hyresavtalet, såvitt bristen icke
är av endast ringa betydelse. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick
äger hyresgästen åtnjuta skälig nedsättning i hyran, varjämte hyresvärden
i vissa fall är skyldig att gälda skadestånd. Därest under hyrestiden å
lägenheten uppstår skada, för vilken hyresgästen ej är ansvarig, eller eljest
utan hyresgästens vållande för honom uppkommer hinder eller men i
nyttjanderätten, skola de nu angivna bestämmelserna äga tillämpning. Önskar
hyresgästen uti ifrågavarande fall uppsäga avtalet, måste detta ske inom
viss tid. Samtliga nu anförda bestämmelser om hyresvärds skvldighet alt
hålla lägenhet i gott skick äro emellertid icke av tvingande natur, utan
hyresvärd kan genom förbehåll i hyresavtal utesluta hyresgästs rätt till
hyresnedsättning, skadestånd och uppsägning på grund av brister i lägenheten
ävensom rätten för hyresgästen att på hyresvärdens bekostnad avhjälpa
förefintliga brister.
Den nu föreliggande frågan förekom till behandling jämväl vid fjolårets
riksdag.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 259, hemställde herr Hage
m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl.
Majit måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser,
som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst — hithörande
delar av lagen av år 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom samt lagen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
3
av den 10 mars 1923 nied vissa bestämmelser rörande hyra m- m. —
måtte sammanföras i en modern hyreseg, som samtidigt utformas under
hänsynstagande till nutida förhållanden inom detta område samt i en social
och humanitär anda efter ungefärligen de grundsatser, som i motionen
antytts.
Uti denna motion angåvo motionärerna i fem punkter de önskemål, som
en reformerad hyreslagstiftning främst borde tillgodose. Motionärerna anförde
sålunda:
En sådan lagstiftning, vars detaljbestämmelser i allmänhet borde vara
av »tvingande» natur, skulle enligt vårt förmenande främst böra syfta till
att åstadkomma,
1) att bostadsinnehavet vore tryggat, vilket mål i någon mån skulle kunna
nås genom stadgande!! örn optionsrätt eller prioritetsrätt för hyresgäst i en
lämplig form;
2) att bostaden vore sund, vilket skulle kunna nås genom tillfredsställande
bostadsinspektion, genom en fortsatt tillräcklig bostadsproduktion, som ersatte
de nu befintliga hälsofarliga bostäderna med nya bostäder i sådana
prislägen, att hyresgästerna i de hälsofarliga prisbilliga lägenheterna kunde
betala hyran i de nya lägenheterna samt genom införande i hälsovårdsstadga,
byggnadsstadga eller hyreslag av effektivare bestämmelser för undvikande
av hälsofarlighet i bostadslägenheter;
3) att bostaden alltid vore med avseende på underhåll i ett tillfredsställande
skick, vilket bland annat skulle kunna uppnås genom tillkomsten
av bestämmelser i sådan riktning och som bland annat fastslog vissa grunder
för hyresgäst att vid hyras betalande avdraga vad som utlagts för reparationer
eller för bostadens förbättrande samt som i övrigt införde rätt
till hyresprisreglering nedåt vid konstaterande av en bostads mindervärdiga
beskaffenhet;
4) att dep ständigt skeende hyresprisfördyringen — som i vårt land resulterat
i att en större procent av den samlade inkomsten uppslukas av
hyran än i något annat Iand — kunde i någon mån hållas tillbaka och
att framför allt oskäliga hyrespris (hyresocker) kunde beivras, varför en
effektiv bestämmelse örn åtgärder mot orimliga hyrespriser borde ingå i
den planerade lagstiftningen, vilken bestämmelse även borde få gälla för
de mycket ofta förekommande rent vanvettiga hyror, som uttagas för butiker
med gott läge; samt
5) att lagen förhindrade intagande i kontrakt av bestämmelser, som inskränkte
hyresgästens rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore
olämpliga (i denna fråga uttalade sig vissa reservanter inom första lagutskottet
år 1922 på sådant sätt, alt de med hänsyn till detta yrkande ifrågasatte,
örn icke avtalsfriheten borde ytterligare begränsas till förebyggande
därav att lagbestämmelser till hyresgästs förmån eluderades genom kontraktsvillkor).
Detta är endast några av de mest framträdande reformkraven, som framförts
på detta område och av vilka större delen torde kunna tillgodoses genom
bestämmelser i en hyreslag.
Andra lagutskottet, som behandlade denna motion, berörde i sitt över
densamma avgivna utlåtande, nr 29, till en början bostadsfrågans stora sam
-
4
Andra lagulskotteis ullålande Nr 8.
Hyres
kontrakt.
hälleliga betydelse och lämnade en kort översikt över de åtgärder, som under
de senaste åren av statsmakterna vidtagits för åstadkommande av
bättre förhållanden å bostadsmarknaden.
Efter behandling av ett utav motionärerna framlagt förslag om hyreslagstiftningens
sammanfattande i en fristående lag och redogörelse för det
aktuella läget på bostadsmarknaden övergick utskottet till behandling av
de särskilda spörsmål, som enligt motionärernas hemställan främst borde
komma i beaktande vid en reformering av hvreslagstiflningen.
Beträffande frågan örn införande av lagstadganden, varigenom skulle förhindras
intagande i hyreskontrakt av bestämmelser, som inskränkte hyresgästens
rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore olämpliga, anförde
utskottet först:
I det stora hela medgiver 1907 års hyreslag avtalsfrihet inom hyresrätten.
Med hänsyn till dessa avtalsförhållandens stora sociala betydelse har
lagstiftaren emellertid, med avsteg från huvudregeln, förlänat vissa bestämmelser
tvingande natur. Så är fallet med bestämmelserna i 3 kap. nyttjanderättslagen
6 § andra stycket, 7, 15, 19, 23 och 24 §§. Såsom de sociallt
viktigaste av dessa torde få anses de jämlikt 25 § tvingande regler,
som i 23 och 24 §§ meddelas angående de medgivna förbehållen i fråga
om hyresrättens förverkande.
1 1923 års hyreslag har gruppen regler av tvingande natur ytterligare utvidgats.
Härvid må bortses från 1—5 §§, vilka numera i det stora hela
loide sakna praktisk betydelse, från 9 §, som rör kommunal bostadsförmedling,
10 § (om hyresocker), som trätt ur kraft, samt från 12 §, vilken
rör åtals anställande och som alltså till sin natur ej kan vara dispositiv.
Bestämmelserna i de övriga paragraferna i lagen (6, 7, 8 och 11 §§) åter
äro —• om man undantager medgivandet i 11 §§ andra stycket sista punkten
— sådana att de ej kunna eluderas genom de avtalande parternas egna
dispositioner.
Utskottet uttalade betänkligheter mot kraven att, skenbart till hyresgästernas
förmån, alltför mycket kringskära avtalsfriheten och framhöll, att
bestämmelser i sådan riktning sannolikt skulle bliva till nackdel för båda
parterna samt att en icke alltför begränsad avtalsfrihet vore för dem oundgänglig,
då en mångfald olika förhållanden vid avtalets uppgörande spelade
in på ett sätt, som icke kunde i detalj förutses av lagstiftaren.
Därefter redogjorde utskottet för innehållet i ett av socialstyrelsen den
2 december 1922 avgivet utlåtande rörande hyreslagstiftning, däri styrelsen
även berört fiågan örn fastställande av formulär för hyresavtal. I berörda
utlåtande hade socialstyrelsen påpekat svårigheterna att i lag fastställa visst
formulär för hyresavtal på grund av den mångfald förhållanden, till vilka
hänsyn därvid måste tagas. Vidare hade styrelsen framhållit, att, även
om svårigheterna kunde övervinnas, det vore tvivelaktigt, om fastställande
av visst formulär för hyresavtal skulle bereda hyresgästerna någon fördel.
Man hnge nämligen antingen medgiva eller förbjuda införande av ytter
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
5
ligare bestämmelser i sådana formulär. I förra fallet stöde det vederbörande
part öppet att vid användande av formuläret avtrycka alla de »allmänna
bestämmelser», som plägade återfinnas i hyreskontrakten, och, örn
man förbjöde införande av särskilda tillägg, skulle hyresgästen betagas
möjlighet att fä i kontraktet införda bestämmelser till sin förmån. Även
örn man medgåve, att bestämmelser till hyresgästens förmån finge införas
i kontrakten, skulle svårigheter uppstå, då det ofta vore tveksamt, örn ömsesidiga
åtaganden vore till övervägande fördel för hyresgästen eller ej.
Efter denna redogörelse anförde utskottet slutligen uti ifrågavarande del:
Utöver vad socialstyrelsen sålunda anfört må framhållas, att allt för
långt gående regler av tvingande natur sannolikt skulle giva anledning till
åtgärder, som syftade att kringgå dessa och som vore svåra att effektiv
förekomma, helst som ett förbud mot muntliga hyresavtal knappast kan
införas, då del skulle leda till egendomliga konsekvenser.
Vidare må erinras, att hyresgästen, medan han ännu står såsom hyressökande
spekulant till en lägenhet, just då ur åtskilliga synpunkter befinner
sig i en relativt stark position gent emot hyresvärden, som under normala
förhållanden givetvis önskar uthyra den lediga lägenheten och alltså är beredd
till vissa eftergifter. Örn den hyressökande därför i detta ögonblick
vill och förmår hävda vissa krav, synes det rimligt, att uppnådd överenskommelse
därom bör kunna få inflyta i det träfiade skriftliga hyresavtalet.
Tvingande regler rörande avtalets innehåll kunde lätt nog, till hyresgästens
egen nackdel, ställa sig hindrande i vägen härför.
Ej heller må förglömmas, att vissa förbehåll av restriktiv natur, vilka
pläga uppställas från hyresvärdens sida, avse att tillgodose ö\riga i fastigheten
boende hyresgästers krav på trevnad och andra berättigade anspråk
från dessas sida.
Utskottet vill emellertid med det anförda icke bestrida, att vissa bestämmelser
i gängse hyresavtal, sådana de komma till uttryck bland annat
i en del brukliga tryckta formulär till hyreskontrakt, alltför ensidigt taga
sikte på tillvaratagandet av hyresvärdens intressen. I anslutning till en av
socialstyrelsen i ovan berörda sammanhang framförd tanke finner utskottet
del kunna ifrågasättas, huruvida icke lämpliga, opartiskt hållna avtalsformulär
åtminstone försöksvis kunde utarbetas, genom det allmännas försorg
att ställas till allmänhetens fria disposition.
Slutligen må nämnas, att till utskottets kännedom kommit vissa, sannolikt
enstaka fäll, där hyresvärd genom speciella avtalsbestämmelser sökt
kringgå meddelade lagbud. Sålunda har utskottet fått sig bekant, all hyresvärd
i eli och samma hyresavtal örn smålägenhet betingat sig visst hyresbelopp
i fall av kvartalsbetalning och, alternativt, ett annat väsentligt
högre belopp i händelse av månadsbetalning. Atl här föreligger ett försök att
åsidosätta de tvingande bestämmelserna i ö § 1923 års hyreseg, som i socialt
syfte medgiva hyresbetalning månadsvis i fråga örn förskottshyra för
smålägenheter, lärer vara uppenbart.
Vidkommande frågan, huruvida hyreslagens bestämmelser borde i vidare HyreslagstiftuIsträckning
än nu är fallet vara av hängande natur, främst då det jäller
hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick, erinrade utskottet,’
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr S.
att gällande bestämmelser i sistnämnda hänseende återfunnes i 3 kap.
10 och 12 §§ i 1907 års lag. Efter redogörelse för innehållet i dessa lagrum
ävensom för tolkningen av det i 10 § förekommande uttrycket »brist»,
yttrade utskottet:
Såsom av det föregående framgår lämna stadgandena domstol stor frihet
att ingå i prövning, huruvida en lägenhet »enligt ortens sed eller allmänna
uppfattning» är att anse såsom bristfällig.
Vidare må erinras, att parterna självfallet ej förmå att genom bestämmelser
i avtalet försätta ur kraft hälsovårdsstadgans ovan återgivna offentligrättsliga
bestämmelser rörande hälsovådliga bostäder.
Emellertid torde hyresgästen genom förbehåll i hyresavtalet kunna avsäga
sig den rätt, som stadgandena i 3 kap. 10 och 12 §§ i nyttjanderättslagen
tillerkänna honom. Ehuru utskottet, såsom i det följande utvecklats,
anser betänkligt att genom regler av tvingande natur alltför mycket inskränka
avtalsfriheten . på hyresrättens område, lärer tvekan kunna råda
om lämpligheten av full avtalsfrihet i denna speciella fråga. Utskottet anser
likväl det sålunda väckta spörsmålet vara av den beskaffenhet att det
bör upptagas till utredning endast i ett större sammanhang.
Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt anförts fann utskottet tillräckliga
skäl ej anförda för att frågan om en revidering av hyreslagen, på sätt
motionärerna anfört, då upptoges till behandling. Utskottet hemställde folden
skull, att den då föreliggande motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Läget ä
bostadsmarknaden.
Innan utskottet övergår till närmare behandling av den föreliggande
motionen, vill utskottet i största korthet erinra om läget å bostadsmarknaden.
Världskriget medförde även å detta område abnorma förhållanden, vilka
kännetecknades av stark tillbakagång av byggnadsverksamheten, kraftig
hyresstegring och eftersatt underhåll av bostäder. Den bostadskris, som
sålunda framkallades, kan för vårt lands vidkommande sägas hava nått
sin avslutning 1923. Från sistnämnda år märkes en tydlig utveckling till
det bättre. Bostadsproduktionen börjar raskt ökas för att år efter år bliva
allt livligare. De nytillkomna bostäderna torde genomgående utmärka sig
för relativt hög kvalitet.
Till belysande av bostadsmarknadens utveckling under senare år må här
meddelas vissa siffror för 39 större städer (med över 10 000 inv.), som pu
-
blicerats |
i Sociala |
Meddelanden (nr |
4/1930, |
sid. 2 |
80). |
|||||
1913 1920 |
1921 |
1922 |
1923 |
1924 |
1925 |
1926 |
1927 |
1928 |
1929 |
|
Tillkomna |
bostadslägenheter |
|||||||||
antal ... |
6 155 2 348 |
4 313 |
3 350 |
6 205 |
8 843 |
10 303 |
11 308 |
12 356 |
13 476 |
12 938 |
index ... |
100 38 |
70 |
54 |
101 |
144 |
167 |
184 |
201 |
219 |
210 |
antal ... 19 306 7 037 |
13 110 |
11 367 |
22 435 |
28 670 |
32 254 |
34 080 |
34 845 |
37 007 |
36 197 |
|
index ... |
100 36 |
68 |
59 |
116 |
149 |
167 |
177 |
181 |
192 |
187 |
Andra lagutxkotlels utlåtande Nr k.
7
Samtidigt med den livliga nybyggnadsverksamheten har, särskilt i de
större städerna, rivning av äldre bostäder bedrivits i stor omfattning, därvid
rivningsarbetet givetvis främst avsett mindre goda bostäder. Antalet
genom rivning avgångna bostäder, vilket beträffande de större städerna
före världskriget plägade motsvara 10 procent av nytillskottet, nedgick helt
naturligt under krisåren, men utgjorde under åren 1927, 1928 och 1929
resp. 9, 11 och 15 procent (Soc. Medd. 4/1930, sid. 283).
De anförda siffrorna giva vid handen, att för närvarande en omfattande
nybyggnadsverksamhet pågår samtidigt med att äldre bostäder försvinna
från bostadsmarknaden. Det betydande bostadstillskottet har hittills begärligt
absorberats. Detta torde bero dels på att stadsbefolkningen i vårt land är
stadd i kraftig tillväxt, främst genom inflyttning från landsbygden, dels
ock på en icke oväsentlig höjning av de mindre bemedlades bostadsstandard.
Den antydda utvecklingstendensen på bostadsmarknaden lärer icke kunna
betraktas annat än som önskvärd. Emellertid är läget ur annan synpunkt
långt ifrån tillfredsställande. Den allmänna hyresnivån ligger nämligen
relativt högt. Det forcerade byggnadsarbetet har icke kunnat undgå att
verka fördyrande på byggnadskostnaderna och höjningen av de mindre
bemedlades bostadsstandard har medfört, att tillgången på goda bostäder
icke motsvarat efterfrågan, vilket i sin ordning föranlett en hög hyresnivå.
Det torde icke råda delade meningar om att bostadsfrågan, såväl å landsb}^gden
som i städerna, är ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen,
förtjänt av statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Att åstadkomma goda
bostadsförhållanden är ett önskemål, vars tillgodoseende är av synnerlig
vikt. Det allmännas intresse för denna fråga har också tagit sig uttryck på
åtskilliga sätt. Vid olika tillfällen hava från statsmakternas sida vidtagits
åtgärder i syfte alt frambringa goda och ändamålsenliga bostäder. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om den år 1920 upprättade statens bostadslånefond,
vilken numera är under avveckling, samt Svenska bostadskreditkassan,
varom beslut fattades vid 1929 års riksdag.
Vid behandling av bostadsfrågan intager hyreslagstiftningen en framstående
plats. Stora delar av vårt folk äro för tillgodoseende av sitt
bostadsbehov hänvisade till förhyrning av bostadslägenheter. Det torde
utan tvekan böra betecknas som en viktig statsuppgifl att genom lagstiftning
skydda dessa befolkningsgruppers berättigade intressen. Under de
senaste åren hava även genomförts flera bestämmelser, som avse att trygga
hyresgästernas ställning. Genom 1923 års hyreslag bereddes innehavare av
bostadslägenheter, särskilt mindre sådana, åtskilliga förmåner i fråga örn tid
och sätt för erläggande av byra m. m. År 1925 vidtogos ändringar i utsökningslagen,
vilka inneburo mildring av föreskrifterna om vräkning från lägenhet.
Slutligen är att märka den år 1930 genomförda lagen om bostadsrättsföreningar,
som berör åtskilliga frågor, vilka tidigare fallit inom hyresrättens
Utskottet.
Hyres
kontrakt.
Hyreslagsiift
ningens
tvingande
natur.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
område och vilka varit föremål för de bostadsintresserades särskilda uppmärksamhet.
De spörsmål, som den av motionärerna ifrågasatta utredningen enligt deras
förmenande främst bör taga sikte på, äro dels frågan om åtgärder, som
skulle förhindra hyresvärd alt påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt eller
kontraktsbestämnieber, och dels frågan örn hyreslagstiftningens tvingande
natur, särskilt beträffande hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott
skick.
Vad först angår frågan om hyreskontrakt lärer det, som utskottet framhöll
i sitt utlåtande vid fjolårets riksdag, icke kunna bestridas, att uti nu
förekommande hyreskontrakt ofta intagas bestämmelser, som alltför ensidigt
avse tillgodoseende av hyresvärdarnas intressen. Det torde dock möta
oövervinneliga svårigheter att i lag fastställa normalkontrakt. Lagstiftningen
har i stället slagit in på den vägen att inskränka hyresvärdens rätt att fastställa
de påföljder, som vid åsidosättande av kontraktsbestämmelserna skola
drabba en hyresgäst. Enligt 3 kap. 23 § i 1907 års lag medför nämligen
underlåtenhet från hyresgästens sida att fullgöra sådana förpliktelser, som
hyreskontraktet utöver vad i lag föreskrives ålägger honom, hyresrättens
förverkande endast under den förutsättningen, att förpliktelsens fullgörande
måste anses vara av synnerlig vikt för hyresvärden. Denna bestämmelse
är av tvingande natur. Även örn i hyreskontrakt intages en förklaring,
att åsidosättande av däri angivna skyldigheter medför hyresrättens förlust,
inträder denna påföljd icke, såvitt ej vederbörande domstol finner, att skyldigheternas
fullgörande är av synnerlig vikt för hyresvärden. Åtskilliga av
de förpliktelser, som i de vanligen förekommande hyreskontrakten åläggas
hyresgästen, äro av den art, att underlåtenhet att fullgöra desamma icke
torde medföra förlust av hyresrätten. En försummelse uti ifrågavarande
avseenden kan däremot medföra skadeståndsskyldighet, men endast i den
mån hyresvärden kan visa, att han verkligen lidit någon skada.
Det kan icke förnekas, att förekomsten i hyreskontrakt av en mängd
bestämmelser, som ålägga hyresgästen förpliktelser i olika hänseenden,
under alla omständigheter kan för denne medföra en känsla av osäkerhet.
Eör undanröjande av de olägenheter, som föreligga på ifrågavarande område,
skulle det möjligen vara till gagn, att genom offentlig myndighets försorg,
lämpligen genom socialstyrelsen, i vägledande syfte utarbetades vissa, för
ett antal vanligen förekommande fall avsedda normalkontrakt.
■ Utskottet övergår härefter till frågan om hyreslagstiftningens tvingande
natur, särskilt vad angår hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott
skick. Såsom den föregående utredningen utvisar, medgiver gällande lag
möjlighet för hyresvärd att fritaga sig från skadeståndsskyldighet o. d. på
grund av brister i lägenheten. Endast för det fall, att lägenheten är hälsovådlig,
gälla lagens bestämmelser oberoende av vad parterna avtalat. Som
Andra lagulskotlels utlåtande Nr 8.
9
utskottet vid fjolårets riksdag framhöll, kan tvekan råda om lämpligheten
av full avtalsfrihet på berörda område. Hyreslagstiftningens framsteg förutsätta
emellertid för att få praktiskt gynnsam verkan, att desamma ej ske
snabbare än att de komma att motsvaras av den förbättring av bostadsbeståndet,
som de avse att främja och som till väsentlig del är beroende
av det ekonomiska livets förhållanden. Under erinran om det livliga
arbete, som för närvarande pågår för att förbättra bostadsbeståndet för
vårt folk, anser utskottet rätta tidpunkten icke nu vara inne för att upptaga
det lagstiftningsarbete, som motionärerna önska igångsätta.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 februari 1931.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, von Geijer, Hagman
och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Norman;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Aronson,
Sandström i Nyland*, Björnberg, Hedvall* och Gardell i Gans.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herrar Linder, Hagman, Norman, Magnusson i Kalmar, Hage och
Hedvall, vilka ansett, att utskottet borde hava hemställt örn bifall till motionen.
2) av herr Aronson.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 6 hafi. (Nr 8.)