Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i fattigvårdslagen
och lagen örn samhällets barnavård.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 24,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Nordgren hemställt,

att riksdagen måtte besluta

dels sådan ändring av bestämmelserna i fattigvårdslagens 3 § tredje stycket
samt i lagen om samhällets barnavård 68 § 2 mom. tredje stycket, att vad i
dessa lagrum stadgas om makes underhållsskyldighet mot andre makens barn
i tidigare gifte eller utom äktenskapet måtte utgå eller, om detta icke kan
bifallas,

att bestämmelser införas i nämnda lagar, inskränkande makes underhållsskyldighet
för andre makens barn, evad det rör av fattigvårdssamhälle eller
barnavårdsnämnd lämnat understöd, till hälften av vårdkostnaden;

att den tid för framställande av krav från det allmänna på ersättning för av
fattigvårdssamhälle eller barnavårdsnämnd lämnat understöd eller vård inskränkes
till 120 dagar-i likhet med bestämmelserna örn fattigvårdssamhällenas
inbördes ersättningsskyldighet;

att sådana bestämmelser införas i lag örn samhällets barnavård, att barn,
som av samhället omhändertagits genom fattigvårds- eller barnavårdsmyndighet,
icke utan barnavårdsnämnds tillstyrkan måtte få förflyttas till moderns
hem i de fall, där modern ingått äktenskap med annan man än barnets naturlige
fader;

dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa örn utredning,
huruvida icke i fattigvårdslagen nu gällande bestämmelser örn hemortsrätt,
för att förebygga de skadliga verkningarna av desamma, böra reformeras
dels beträffande av samhället omhändertaget barn, som förbliver i samhällets
vård efter moderns giftermål, dels i fråga om ogift moder, som på grund
av barnafaderns försummelse måste anlita samhällets hjälp för försörjning av
sitt barn, och dels med hänsyn till att mannens hemortsrätt påverkas av underhåll
lämnat åt hustruns barn med annan man.

Motionären har tillika anhållit, att vederbörande utskott vid tillstyrkande av
motionen måtte föreslå de ändringar i förenämnda lagar, som kunna anses er Bihang

till riksdagens protokoll 1981. 9 sami. Zard. 19 haft. (Nr 22—23.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

fällande

bestämmel ser.

forderliga, samt de ändringar i giftermålsbalken, utsöknings- och införsellagarna
eller andra författningar, som härav kunna vara betingade.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av statens inspektör för fattigvård och barnavård. Det
yttrande, som i anledning härav kommit utskottet tillhanda, finnes fogat såsom
bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar utskottet till detsammas innehåll.

I samband med införande av nya giftermålsbalken utfärdades den 11 juni
1920 en lag örn makes underhållsskyldighet mot andra makens barn. Enligt
denna lag skall, därest make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller
utom äktenskap, andra maken jämte honom vara skyldig att, så länge äktenskapet
består, efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. Vad sålunda
föreskrivits skall emellertid ej medföra ändring i den underhållsskyldighet,
som kan åligga den andre av barnets föräldrar. Dessa bestämmelser, vilka äro
av civilrättslig natur, kompletterades 1921 därigenom, att i 3 § i 1918 års fattigvårdslag
infördes ett stadgande av innehåll, att make under de i 1920 års lag
angivna förutsättningar är pliktig att efter sin förmåga försörja andra makens
barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap, så att barnet ej faller fattigvården
till last. Härigenom infördes alltså underhållsskyldighet för en make
mot den andra makens barn jämväl i förhållande till det allmänna. Jämlikt
63 § i fattigvårdslagen äger fattigvårdssamhälle under förut nämnda betingelser
uttaga ersättning för kostnad, som samhället fått vidkännas för fattigvård
till barn, jämväl av barnets styvfader eller styvmoder, i den mån fattigvårdsstyrelsen
ej finner skäl till eftergift. Talan örn utfåenjle av sådan ersättning
skall anhängiggöras inom tio år från det fordringen uppkom. — I lagen den 6
juni 1924 örn samhällets barnavård hava uti ifrågavarande avseenden införts
bestämmelser, motsvarande de i fattigvårdslagen upptagna. I 68 § 2 momentet
stadgas sålunda, att make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra
makens barn, skall, då barnavårdsnämnd omhändertagit barnet för skyddsuppfostran
eller samhällsvård, vara skyldig att efter sin förmåga ersätta kostnaden
för barnet, såvitt detsamma är under sexton år. Beträffande dylika kostnader
gäller samma preskriptionstid som för fordringar enligt fattigvårdslagen.

I fråga örn det i motionen berörda spörsmålet örn förflyttning av utackorderade
barn stadgar lagen örn samhällets barnavård följande. Örn barn under
sexton år, som vistas hos föräldrarna, på grund av deras sjukdom, liknöjdhet
eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd,
utan att likväl anledning att omhändertaga barnet för skyddsuppfostran eller
förebyggande åtgärder föreligger, och nödtillståndet icke bliver avhjälpt på
annat sätt, skall barnavårdsnämnden, då föräldrarna medgiva det, omhänder -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 3

taga barnet. Sålunda omhändertaget barn bör, där ej särskilda omständigheter
föranleda till annat, utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt hem. Utackordering
får därvid ske endast till personer, rörande vilkas lämplighet och
förmåga att uppfylla sina skyldigheter nämnden genom föregående undersökning
förvissat sig. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till
vård, fullgör sina skyldigheter. Under särskilda omständigheter kan omhändertaget
barn överlämnas till barnhem. När för samhällsvård omhändertaget barn
anses ej vidare vara i behov av sådan vård, skall densamma upphöra. Så skall
även ske då föräldrarna påkalla vårdens upphörande, så framt ej, bland annat,
fara förefinnes, att barnet i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig
vanvård eller annan fara till liv eller hälsa eller ock bliver vanartat. Då
samhällsvård upphör bör barnavårdsnämnden, där så prövas lämpligt, besluta,
att barnet skall stå under tillsyn under en tid av minst sex månader och högst
tre år från upphörandet, dock i intet fall längre än till fyllda aderton år. Tillkommer
vårdnaden örn barn allenast den ena av dess föräldrar eller särskilt
förordnad förmyndare, skall vad förut nämnts örn föräldrar gälla örn den, som
har vårdnaden.

Vad slutligen angår frågan örn hemortsrätt innehåller 7 kapitlet i fattigvårdslagen
i nu ifrågavarande delar följande bestämmelser. Hustru har som regel
samma hemortsrätt som mannen. Örn äktenskapet upplöses genom mannens död
eller eljest, behåller hustrun den hemortsrätt, hon senast under äktenskapet
ägde, till dess annan tillkommer henne. Barn inom äktenskap har, så länge det
är minderårigt, faderns eller, örn han är död och modern lever, moderns hemortsrätt.
Om båda föräldrarna äro döda, har barnet den hemortsrätt, som den
sist avlidne ägde vid sin död. Minderårigt barn utom äktenskap har samma
hemortsrätt som modern eller, örn hon är död, den hon senast ägde. Den hemortsrätt
barn äger, då det fyller sexton år, behåller barnet, tills det självt förvärvar
annan. Har någon under det år, för vilket han mantalsskrivits inom
visst fattigvårdssamhälle, åtnjutit fattigvård av vissa slag, vinner han ej hemortsrätt
på grund av nämnda mantalsskrivning. Därvid likställes med fattigvård,
som någon själv åtnjutit, bland annat fattigvård, som åtnjutits av hans
minderåriga barn, samt för mannen fattigvård, som tilldelats hans hustru eller
under bestående äktenskap åtnjutits av minderåriga barn, som hon ägt före äktenskapet,
såvitt barnet har hennes hemortsrätt. Däremot inverkar fattigvård
till barn utom äktenskap icke på faderns förvärv av hemortsrätt.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att, på sätt motionären
anfört, gällande bestämmelser örn makes underhållsskyldighet mot andra makens
barn och därav härflytande ersättningsskyldighet gentemot det allmänna
för vård, som lämnats sådant barn, äro ägnade att vid tillämpningen i viss omfattning
medföra olägenheter.

I sitt över förevarande motion avgivna yttrande har statens inspektör för
fattigvård och barnavård framhållit, att för undanröjande av förefintliga miss -

TJtskottH.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

förhållanden åtskilligt torde stå att vinna genom spridande av upplysning i
frågan och uppmaning till vederbörande myndigheter att vid lagtillämpningen
i första hand tänka på barnens bästa och söka handla så, att deras intressen
icke äventyras. Inspektören har även förklarat sig villig att genom fattigvårdsoeh
barnavårdskonsulenterna ävensom på annat sätt verka för större hänsynstagande
till barnens intressen och därav föranledd större försiktighet och varsamhet
vid tillämpning av de lagbestämmelser, varom fråga är.

Enligt utskottets förmenande torde det vara lämpligt att avvakta, huruvida
icke genom de åtgärder, som av fattigvårdsinspektören ställts i utsikt, tillfredsställande
resultat kunna ernås. Under sådana omständigheter anser sig utskottet
icke nu behöva taga ståndpunkt till frågan, huruvida de fördelar, som
motionären avser att vinna genom ett upphävande av nuvarande föreskrifter,
skulle motvägas av de konsekvenser i viktiga avseenden, som den föreslagna
lagändringen skulle medföra.

Det av motionären berörda spörsmålet örn ändring i fattigvårdslagens bestämmelser
örn hemortsrätt har tidigare varit föremål för riksdagens övervägande.
I en vid 1928 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr
365, hemställdes nämligen örn sådan ändring i fattigvårdslagen, att underhåll
till minderårigt barn icke skulle utgöra hinder för förvärv av hemortsrätt,
därest barnafadern i fråga om barn utom äktenskap och modern i fråga örn
barn inom äktenskap genom försummelse eller oförmåga helt eller delvis uraktlåtit
att fullgöra sin underhållsskyldighet. I sitt över sistnämnda motion
avgivna utlåtande, nr 26, yttrade utskottet, att, även örn gällande bestämmelser
rörande hemortsrättsförvärv kunde medföra vissa olägenheter, utskottet dock
ansåge sig icke kunna förorda en lagändring i föreslagen riktning, då det funnes
anledning befara, att den föreslagna reformen å sin sida skulle medföra avsevärda
nackdelar. Utskottet framhöll vidare, att ett realiserande av det framlagda
förslaget skulle bryta mot den grundläggande principen, att fattigvård
lämnad åt någon, som i hemortsrättsavseende vore beroende av annan person,
inverkade på denne senares hemortsrättsförvärv. Den år 1928 i ämnet väckta
motionen vann ej heller riksdagens bifall. Utskottet finner sådana skäl icke hava
anförts i den nu föreliggande motionen, som kunna föranleda utskottet att
frångå den ståndpunkt, utskottet tidigare intagit i denna fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 13 mars 1931.

På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Österström, Gustaf Tamm , Norman ,

P. Sandström, Olof Carlsson och Löfvander,
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården,
Aronson, Hedvall, Skoglund*, Molander och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga.

Statens inspektör för fattigvård
och barnavård.

Till riksdagens andra lagutskott.

Anbefalld att avgiva yttrande över en inom andra kammaren väckt motion,
nr 24, örn vissa ändringar i fattigvårdslagen och lagen örn samhällets barnavård
får jag härmed vördsamt dels överlämna i ärendet införskaffade yttranden
från ledande personer å fattigvårdens och barnavårdens område i de sex
största städerna dels ock anföra följande.

Av förenämnda yttranden framgår, att i motionen påtalade olägenheter av
nuvarande lagstiftning i fråga örn styvfaders försörjningsplikt gentemot hustruns
barn utom äktenskap eller i ett tidigare äktenskap samt därav härflytande ersättningsskyldighet
gentemot det allmänna för sadant barn lämnad vård kunna
förekomma i större eller mindre utsträckning. Yttrandena giva dock samtidigt
vid handen, att i nämnda städer dessa olägenheter kunnat i stort sett undvikas
genom att vid lagtillämpningen iakttagits all möjlig aktsamhet.

Det är dock, framhålles det, icke något större antal fall i vilka det kommer
i fråga att utkräva ersättning av styvfader för dylik vårdkostnad. Av dessa
fall avser det stora flertalet barn utom äktenskap. Uppfattningen synes i allmänhet
vara den, att ett borttagande ur fattigvårds- och barnavårdslagarna av
ifrågavarande bestämmelser örn styvfaders försörjningsplikt mot hustruns barn
skulle medföra viss ökning av antalet fall, da det allmänna mäste ingripa, även
örn meningarna gå något isär i fråga om storleken och betydelsen av denna ökning.

Beträffande det lämpligaste sättet att komma till rätta med de missförhållanden,
som onekligen kunna förekomma, hava olika meningar, framförts.

De sociala nämndernas i Stockholm ombudsman anser, att ifrågavarande bestämmelser
i fattigvårdslagen vore av beskaffenhet att vålla förargelse utan
däremot svarande samhällsnytta, varför samma bestämmelser borde utmönstras
ur lagen. Däremot avstyrker han på det livligaste motionärens förslag om preskriptionstidens
förkortning från tio år till 120 dagar.

Barnavårdsdirektören i Stockholm liksom ordföranden i barnavårdsnämnden
i Norrköping förorda en närmare utredning av förevarande frågor. Barnavårdsdirektören
fäster därvid största avseendet vid hemortsråttsfragan.

Barnavårdsnämndens i Göteborg ordförande anser det önskvärt, om lagändring
komme till stånd, som kunde förhindra, att barn rycktes från goda fosterhem
till moders eller faders hem, där deras vistelse mången gång bleve ett
martyrium.

Från några håll har förslaget örn preskriptionstidens förkortande vunnit ett
visst stöd.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2%.

I övrigt har man däremot ställt sig rätt skeptisk beträffande möjligheten att
åstadkomma något genom lagändringar. Sådana hava t. o. m. ansetts kunna
leda till försämring av ifrågavarande harns ställning. Man anser, att vad som.
erfordras närmast är ett smidigare och varsammare handhavande från fattigvårdsstyrelsers
och barnavårdsnämnders sida av tillämpningen av ifrågavarande
bestämmelser. Någon ny eller ändrad lagstiftning vore icke av behovet påkallad.
Därtill förelåge icke tillräcklig anledning. Även de, som uttalat sig för
lagändringar i ena eller andra hänseendet, förklara, att mycket vore att vinna
genom en mera hänsynsfull och förstående lagtillämpning.

Barnavårdsdirektören i Malmö påvisar den möjlighet till upphävande av styvfaders
ersättningsskyldighet, som läge i ett överflyttande av förmyndarskapet
för barnet och därmed även vårdnaden från modern till barnets fosterföräldrar.
Exempel på sådan efter framställning från modern företagen överflyttning hade
förekommit i Malmö.

Motionärens förslag att råda bot på de olägenheter, som kunna följa av ifrågavarande
bestämmelsers tillämpning, har således icke vunnit någon större anslutning
från de av mig hörda personernas sida, även örn man på intet håll förnekar,
att sådana olägenheter kunna förekomma. För egen del är jag icke heller
övertygad om, att nämnda förslag innefatta den rätta lösningen av förevarande
spörsmål. De bestämmelser, örn vilka här är fråga, hava tillkommit efter
grundliga utredningar och moget övervägande och utan att därvid motstånd
rests från något håll, varför synnerligen starka skäl synas böra krävas för att
ändra desamma. Det synes, som örn i varje fall, innan något steg tages på den
av motionären föreslagna vägen, först borde undersökas, om icke tillfredsställande
resultat skulle kunna vinnas genom spridande av upplysning i frågan
och uppmaning till dem, som hava lagtillämpningen örn hand, att därvid i första
hand tänka pa barnets bästa och alltid söka handla så. att dess intressen
icke äventyras, även om kommunens ekonomi därmed skulle få sitta emellan.

Jag anser mig alltså icke för närvarande kunna tillstyrka genomförandet av
motionärens lagändringsförslag, vare sig i vad de avse ett fullständigt borttagande
av fattigvårds- och barnavårdslagarnas bestämmelser om makes underhållsskyldighet
mot andra makens barn eller i vad de gå ut på att med bibehållande
helt eller delvis av samma skyldighet neutralisera de skadliga verkningar,
som därav kunna följa. Därest dessa förslag av riksdagen avslås, är
jag emellertid villig att, i vad på mig ankommer, söka —- dels genom fattigvårds-
och barnavårdskonsulenterna dels ock genom införande av lämpliga upplysningar
i de meddelanden, som tid efter annan utgivas från socialdepartementets
byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden — verka för ett större
hänsynstagande för barnens intressen och därav föranledd större försiktighet
och varsamhet vid tillämpningen av de bestämmelser i fattigvårds- och barnavårdslagarna,
örn vilka i motionen är fråga. Sålunda skulle uppmärksamheten
även kunna fästas därpå, att barnavårdsmännen här torde hava åtskilligt att
uträtta till utjämnande av förefintliga motsättningar. Det rör sig ju företrädesvis
om barn utom äktenskap.

Örn det emellertid skulle befinnas önskvärt, att de i motionen berörda spörsmålen
göras till föremål för en grundlig och allsidig utredning, vill jag naturligtvis
icke motsätta mig, att en sådan utredning kommer till stånd.

Stockholm den 27 februari 1931.

G. H. von KOCH.