Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning
av arbetstiden för arbetare inom industrien.

1 en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 287,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg
m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla om
utarbetande och framläggande för 1932 års riksdag av förslag dels till sådana
ändringar av lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden för arbetare
inom industrien i allmänhet fastställes till högst 7 timmar per dygn eller 42
timmar i veckan och för arbetare i särskilt tungt eller hälsofarligt arbete
samt för arbetare under 18 år till högst 6 timmar per dygn eller 36 timmar i
veckan, dels ock till sådana ändringar att lagens tillämpningsområde utvidgas
att omfatta samtliga arbetargrupper, som nu icke äro inbegripna under lagens
bestämmelser, och att övertidsarbete medgives endast vid sådana särskilda
arbetstillfällen, då genom natur- eller olyckshändelse, eller annan omständighet,
som ej kunnat förutses, fara föreligger för liv, hälsa eller egendom.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

De spörsmål, som beröras i föreliggande motion, förekommo i huvudsak till
behandling jämväl vid fjolårets riksdag.

I anledning av Kungl. Maj:ts då framlagda proposition med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 om arbetstidens
begränsning hemställde herr Karlsson i. Grängesberg m. fl. i en inom andra
kammaren väckt motion, nr 386, att riksdagen måtte besluta dels att antaga
ett av motionärerna framlagt förslag till lag om arbetstidens begränsning,
dels ock att anhålla om utredning och framläggande för 1931 års riksdag av
förslag till sådana ändringar i lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden,
för arbetare inom industrien i allmänhet, fastställdes till högst 7 timmar
per dygn eller 42 timmar i veckan, och för arbetare i särskilt tungt elier
hälsofarligt arbete till högst 6 timmar per dygn eller 36 timmar i veckan. Det
av motionärerna då framlagda lagförslaget avsåg att tillgodose de önskemål,

Bihang Ull riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 13 käft. (Nr 16.)

1930 åra
riksdag.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Medgivna undantag
från
arbetstidslagen
under
1929 och 1930.

som uti den nu framlagda motionen uttalas beträffande utsträckning av arbetstidslagens
tillämpningsområde och inskränkning av rätten till övertidsarbete.
Enligt sistnämnda förslag skulle arbetstidslagen äga tillämpning å varje
rörelse, industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares
räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning
eller annat dylikt arbetsföretag, ävensom å husligt och annat arbete, vari
arbetare på sådant sätt användes, därvid från lagens tillämpning endast skulle
undantagas arbete, som utfördes i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kunde anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande, samt arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens
familj. I fråga örn övertidsarbete innehöll detta förslag den bestämmelsen, att
sådant arbete skulle få förekomma endast, därest natur- eller olyckshändelse,
eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller
ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa
eller egendom.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 15, fann andra lagutskottet ej skäl att
tillstyrka bifall till motionen.

De i motionen framförda yrkandena vunno ej heller riksdagens bifall.

Med anledning av vad i motionen anförts angående övertidsarbete får utskottet
enligt inhämtade upplysningar meddela, att beträffande arbete, som
fortgår allenast under kortare tid eller medför synnerligen ringa ansträngning
eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse, arbetsrådet
enligt 5 § 3 mom. i arbetstidslagen medgivit undantag från den i lagen
fastställda begränsningen av arbetstiden under 1929 i 11 fall, avseende sammanlagt
172 arbetare, och under 1930 i 18 fall, avseende tillhopa 54 arbetare.
Efter tillstyrkande från vederbörande arbetare har jämlikt 5 § 5 mom. i arbetstidslagen
undantag från lagens bestämmelser medgivits, under 1929 i 390 fall
beträffande 2,343 arbetare och under 1930 i 452 fall beträffande 2,297 arbetare.
Övertidsarbete jämlikt 7 § 3 mom. i lagen har medgivits under 1929 i 650 fall,
avseende 9,783 arbetare och 400,823 arbetstimmar, samt under 1930 i 619 fall,
avseende 9,503 arbetare och 406,475 arbetstimmar. Av de medgivanden, som
enligt sistnämnda lagrum lämnades under 1929, hänförde sig 16 fall, omfattande
1,172 arbetare och 58,575 arbetstimmar, till arbete å skeppsvarv, 224 fall,
omfattande 2,439 arbetare och 138,293 arbetstimmar, till arbete i mekaniska
verkstäder samt andra järn- och metallvarufabriker och 275 fall, omfattande
3,836 arbetare och 85,525 arbetstimmar, till arbete i tryckerier och bokbinderier.
Under 1930 avsågo dessa medgivanden i 19 fall, omfattande 1,164
arbetare och 77,450 arbetstimmar, skeppsvarv, i 153 fall, omfattande 896 arbetare
och 61,876 arbetstimmar, mekaniska verkstäder o. dyl. samt i 276 fall,
omfattande 4,154 arbetare och 90,150 arbetstimmar, tryckerier och bokbinderier.
I fråga örn de enligt 7 § 3 mom. medgivna eftergifterna hade vederbörande
arbetare eller deras organisationer icke tillstyrkt eftergifterna, under

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

1929 i 254 fall, omfattande 4,166 arbetare och 94,815 arbetstimmar, samt under

1930 i 283 fall, omfattande 4,548 arbetare och 96,775 arbetstimmar. Slutligen
har arbetsrådet medgivit användande av arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år,
till arbete, som avses i arbetstidslagens 7 §, under 1929 i 145 fall beträffande
1,282 arbetare för en tid av sammanlagt 63,724 timmar och under 1930 i 132
fall beträffande 1,137 arbetare för en tid av tillhopa 61,550 timmar.

Utskottet vill, med hänsyn till vad i motionen anförts örn den rådande arbetslösheten,
erinra om den pågående utredningen rörande arbetslöshetens omfattning,
karaktär och orsaker ävensom åtgärder för dess bekämpande. Enligt den
till innevarande års riksdag avgivna berättelsen örn vad i rikets styrelse sedan
sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit är betänkande rörande de
delar av utredningens uppdrag, som avse arbetslöshetens omfattning m. m., att
vänta inom den närmaste tiden. Kommittébetänkandet angående åtgärder
för arbetslöshetens bekämpande torde föreligga under hösten 1931.

Såsom ovan nämnts förekommo de i föreliggande motion framförda önskemålen
i viktiga delar till behandling vid fjolårets riksdag utan att då vinna beaktande.
I vissa avseenden gå de nu framställda yrkandena längre än det vid
1930 års riksdag framlagda förslaget.

Utskottet finner motionärerna icke hava anfört skäl, som kunna föranleda utskottet
att frångå sin vid fjolårets riksdag i ämnet intagna ståndpunkt.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 27 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Sigfrid Hansson,
von Geijer och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Magnusson i Skövde,
Hage, Wallerius, Aronson, Björnberg*, Gardell i Gans och Hansson i
Trollhättan.

Utskottet.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Olof Carlsson, Magnusson i Kalmar, Hage
och Hansson i Trollhättan, vilka anfört:

Med den ekonomiska depressionen har följt en oanad ökning av den redan
stora arbetslösheten ute i världen och i vårt land. Av allt att döma har den
under de senaste åren bedrivna rationaliseringen bidragit härtill. För att förebygga
arbetslöshetens ytterligare utbredning hava inskränkningar av arbetstiden
här och var vidtagits. Härvidlag gäller det emellertid mer eller mindre provisoriska
åtgärder, ofta godtyckligt genomförda och avsedda att lika godtyckligt
upphävas, när arbetsgivaren så finner för gott. Men med tanke på framtiden och
i direkt anslutning till rationaliseringssträvandena har man på sina håll, särskilt
i utlandet, börjat taga under övervägande, huruvida icke en mera rationell
och allmän arbetstidsförkortning bör genomföras i arbetslöshetsförebyggande
syfte. Det är icke blott inom arbetarevärlden, som denna diskussion föres, även
om man där måhända tillmäter sådana åtgärder större betydelse än man är benägen
att göra i andra kretsar.

Enligt vår mening förtjänar kravet på ytterligare begränsning av arbetstiden
beaktande även i vårt land, men det torde tills vidare lämpligen böra överlåtas
åt arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer att överenskomma därom i de
fall förutsättningar för en sådan reform förefinnas. En allmän, lagstadgad
arbetstidsbegränsning under redan i lag föreskrivna maximum lär i varje fall
icke kunna åstadkommas med mindre än att en internationell överenskommelse
därom träffas. Men f. n. måste framförallt strävandena inriktas på ett genomförande
av den redan inom den internationella arbetsorganisationen upprättade
konventionen angående arbetstidens begränsning till åtta timmar pr dag eller
fyrtioåtta timmar per vecka. Då Sverige ännu icke anpassat sin arbetstidslagstiftning
till denna konvention, men då det i egenskap av medlem av den internationella
arbetsorganisationen förpliktat sig därtill, anse vi oss böra med anledning
av den föreliggande motionen yrka,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn
skyndsamma åtgärder i syfte att bringa lagen örn arbetstidens begränsning
i sådan överensstämmelse med den år 1919 av internationella
arbetsorganisationens konferens i Washington antagna konventionen
angående begränsning av arbetstiden i industriella företag,
att denna konvention kan av Sverige ratificeras.

Stockholm 1931. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.