Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
7
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i lagen om allmän pensionsförsäkring.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 137 i första
kammaren av herr Sandén m. fl., nr 196 i andra kammaren av herr Persson
i Tidaholm m. fl. och nr 289 i sistnämnda kammare av herrar Johansson i Edsbyn
och Lundén.
I motionerna I: 137 och II: 196, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att sådant förslag till
tillägg till 7 § pensionsförsäkringslagen, att understöd, pension eller gratial
från arbetsgivare till hos honom förut anställda arbetare icke må, i den mån
de ej överstiga 600 kronor, tagas i betraktande vid tillämpningen av denna paragraf,
måtte föreläggas 1932 års riksdag.
I motionen II: 289 har hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående sådan ändring i lagen örn
allmän pensionsförsäkring av den 30 juni 1913, att
a) vid beräkning av underlaget för avgiftspension för äkta makar efter mannens
död åtminstone hälften av de av makarna erlagda tilläggsavgifterna må tillgodoräknas
hustrun för hennes avgiftspension;
b) att grunderna för beräkning av tilläggspensionen eller understöd måtte
ändras därhän, att de icke må motverka enskildas små bidrag till årliga understöd
till behövande pensionstagare, eventuellt genom höjning av det belopp å
vilket intet avdrag göres.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt gällande pensionsförsäkringslag utgår pension med viss procent å er- Gällande belagda
pensionsavgifter, därvid olika procenttal tillämpas för män och kvinnor, stäminelser.
Hänsyn tages därvid till såväl grundavgifter som s. k. tilläggsavgifter. I de
fall, då gift kvinna icke själv taxeras för inkomst, påföres henne endast grundavgift,
även örn hennes make åtnjuter inkomst av sådan storlek, att han är skyldig
erlägga tilläggsavgift. Avgiftspension för sådan gift kvinna beräknas därefter
endast å de av henne erlagda grundavgifterna, varemot hon icke får räkna
Frågornas
behandling
t. o. lii. riksdagen
1927.
Fördelning
av argiftspensioner
mellan äkta
makar.
° Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.
sig till godo av mannens guldna tilläggsavgifter. — Utöver avgiftspensionen utgår
av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare, som är till
arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 425
och for kvinna till 400 kronor. Pensionstillägget utgör för år räknat för man
225 och för kvinna 210 kronor med visst avdrag för det belopp, varmed pensionstagarens
årsinkomst överstiger 50 kronor. För vissa familjeförsörjare, vilka
äro till arbete varaktigt oförmögna, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår
för man till 425 och för kvinna till 400 kronor jämte 170 kronor för varje
barn under 15 år, med särskilt pensionstillägg för barnen. Tillägget utgår med
102 kronor för varje sådant barn med visst avdrag, beroende på vederbörandes
årsinkomst. I vissa fall skola understöd utgå enligt de nu angivna grunderna.
Enligt ( § pensionsförsäkringslagen skall i förenämnda avseenden såsom
årsinkomst räknas all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete, som
någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta. Dock skall
som inkomst icke räknas avgiftspension eller, intill ett belopp av högst 300 kronor,
pension på grund av frivillig försäkring enligt förevarande lag. Jämlikt
5 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen
skall vid bestämmande av årsinkomst uti ifrågavarande hänseende
ej medräknas understöd fran Vadstena krigsmanshuskassa, genom flottans
pensionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater
eller gratifikationer och pensioner från invalidhusfonden.
De spörsmål, som beröras i ue nu föreliggande motionerna, hava tidigare varit
föremål för riksdagens behandling.
Frågan örn förbättring i gifta och förut gifta kvinnors avgiftspensionering
behandlades redan vid 1916 års riksdag. I motion nr 102 i andra kammaren yrkades
utredning angående villkoren för och lämpligheten av sådan ändring i
pensionsförsäkringslagen, att gift kvinna påfördes hälften av mannens pensionsavgift,
i vad denna ginge utöver grundavgiften, och i motion nr 174 i
samma kammare hemställdes bland annat örn utredning, huruvida icke sådan
ändring av de i 4 § av lagen om allmän pensionsförsäkring meddelade bestämmelser
örn avgiftspåföring borde vidtagas, att viss del av makarnas inkomst
skulle anses belöpa å hustrun och läggas till grund för bestämmandet av
hennes pensionsavgift.
Pensionsstyrelsen avgav yttrande i anledning av dessa motioner den 30 mars
1916 och hänvisade däri till erhållet uppdrag att verkställa utredning rörande
möjligheten och lämpligheten av en omläggning av grunderna för pensionsavgifternas
beräkning m. m.
Lagutskottet anförde i utlåtande nr 42, att då de av motionärerna påyrkade
utiedningarna enligt pensionsstyrelsens uttalade uppfattning folie inom ramen
av nyssnämnda uppdrag och styrelsen, såsom nämnt, själv betecknat dessa
utredningar såsom önskvärda, vore enligt utskottets mening någon åtgärd från
riksdagens sida i förevarande hänseende icke påkallad.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
9
Motionerna blevo av riksdagen avslagna.
Sedan pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 23 februari 1921
förklarat sig av vissa skäl nödsakad att låta tills vidare ansta med utredning
om en förbättring i de gifta kvinnornas och änkornas avgiftspensioner, togs
frågan ånyo upp till övervägande vid 1921 års riksdag.
I anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 284, till sistnämnda års riksdag
med förslag till lag örn ändrad lydelse i vissa delar av lagen om allmän
pensionsförsäkring m. m. hemställdes bland annat i motion nr 198 i första kammaren,
att riksdagen måtte, med uttalande att förhöjning av folkpensioneringsavgifterna
icke borde äga rum utan samtidig ändring i grunderna för deras beräknande
därhän, att äkta makar finge erlägga lika avgift, avslå den kungl,
propositionen.
I andra kammaren avgavs en lika lydande motion, nr 296.
Vidare yrkades, likaledes med anledning av propositionen, i motion nr 210
i första kammaren och nr 309 i andra kammaren, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit ville hemställa örn utredning, huru ökning av avgiftspensionerna
måtte komma även gifta och f. d. gifta kvinnor tillgodo.
I skrivelse den 8 juni 1921, nr 287, angående förutnämnda proposition anhöll
riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning, huruvida
icke en förbättring av gifta och förut gifta kvinnors avgiftspensionering kunde
åstadkommas, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
I anledning av riksdagens berörda skrivelse uppdrog Kungl. Majit åt kommittén
för socialförsäkringens organisation att verkställa den av riksdagen begärda
utredningen.
Vid 1924 års riksdag väcktes åter motion i ämnet. I motion nr 68 i andra
kammaren yrkades nämligen, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa, det Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att avgiftspensionen till
äkta makar måtte tillkomma dem på sådant sätt, att mannen erhölle hälften
och hustrun hälften därav.
Sedan pensionsstyrelsen i infordrat yttrande förklarat, att — då kommittén
för socialförsäkringens organisation dåmera anbefallts att tills vidare avbryta
sitt arbete — styrelsen hade för avsikt att snarast upptaga ämnet till utredning,
hemställde andra lagutskottet uti sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 18,
örn avslag å motionen och anförde till stöd härför följande! Då det i motionen
berörda spörsmålet inom den närmaste tiden torde bliva föremål för utredning
inom pensionsstyrelsen och med anledning av riksdagens skrivelse den 8 juni
1921 förslag i ämnet därefter från Kungl. Majits sida torde kunna förväntas
till riksdagen, ansåge utskottet motionen icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.
Vid 1926 års riksdag förekom frågan åter till behandling. I de lika lydande
motionerna nr 138 i första kammaren och nr 289 i andra kammaren yrkades,
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit
måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar
av lagen örn allmän pensionsförsäkring att inom pensionsförsäkringen beräkningen
av äkta makars tilläggsavgift grundades på hälften av makarnas gemensamma
inkomst, att denna tilläggsavgift påfördes vardera maken med lika
belopp samt att avgiftspensionen beräknades efter för män och kvinnor gemensamma
grunder.
I de lika lydande motionerna nr 139 i första kammaren och nr 184 i andra
kammaren yrkades, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn verkställande av utredning angående fördelningen äkta makar emellan av
dem tillkommande avgiftspensioner enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,
så att den påförda pensionstilläggsavgiften på lämpligt sätt delades mellan man
och hustru, och örn framläggande för 1927 års riksdag av det förslag, som
härav kunde föranledas.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 4, hemställde andra lagutskottet, att
enär de i motionerna berörda spörsmålen vore under övervägande hos Kungl.
Maj .t samt det kunde förutsättas, att riksdagen inom en snar framtid med anledning
av proposition från Kungl. Majit komme att få tillfälle att taga
ståndpunkt till nämnda frågor, motionerna icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Frågan örn beräkning av årsinkomsten vid fastställande av rätt till pensionstillägg,
barntillägg eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen förelåg till
behandling vid 1927 års riksdag.
I motionen nr 64 i första kammaren hemställdes, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla örn utredning, huruvida och i vilken omfattning
understöd från donationer, välgörenhets fonder och dylikt, som stå under
kommunal myndighets förvaltning och av sådan utdelas, icke skulle medräknas
som inkomst vid bestämmandet av pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen,
ävensom att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I motionen nr 27 i andra kammaren föreslogs, att riksdagen måtte besluta i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn utredning, i vilken omfattning gratial
eller pensioner i naturaprodukter eller kontanter till arbetare från arbetsgivare
icke borde medräknas som inkomst vid bestämmandet av pensionstillägg,
och att för riksdagen framlägges det förslag, vartill utredningen gåve anledning.
Andra lagutskottet infordrade i anledning av motionerna yttrande från pensionsstyrelsen.
Under framhållande, att man torde kunna förvänta, att en allmän
revision av pensionsförsäkringen under närmaste framtiden skulle komma
till stånd samt att ifrågavarande spörsmål därvid torde komma under övervä
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr IS
11
gande, ifrågasatte styrelsen, huruvida en särskild framställning örn utredning
i berörda hänseenden kunde vara erforderlig.
Utskottet hemställde i sitt utlåtande, nr 17, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit, under förutsättning att en revision
av allmän omfattning av pensionsförsäkringen komme till stånd, måtte
i samband därmed låta de frågor, som berördes i motionerna Ii 64 och II: 27,
bliva föremål för en allsidig utredning, ävensom för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Till stöd härför anförde utskottet:
De önskemål, som framförts i förevarande motioner, äro enligt utskottets
mening av det intresse, att frågan i vad mån möjlighet föreligger att tillgodose
dem synes böra uppmärksammas. Att nu uttala något omdöme om den utsträckning,
vari dessa önskemål kunna förverkligas, synes icke böra ifrågakomma,
då man för närvarande icke kan överskåda de konsekvenser av principiell och
ekonomisk betydelse, som föranledas av ändringar av nu gällande lag i föreslagen
riktning.
När utskottet förordar, att de i motionerna upptagna spörsmålen göras till
föremål för utredning, förutsätter utskottet — under hänvisning till pensionsstyrelsens
yttrande -—- att en allmän revision av pensionsförsäkringen kommer
till stånd inom den närmaste tiden, så snart sjukkassefrågans läge det medgiver.
Vid en dylik allmän revision synas de spörsmål, varom här är fråga,
böra komma under övervägande.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid 1928 års riksdag väcktes åtskilliga motioner rörande ändringar i pen- Riksdagen
sionsförsäkringslagen. Vissa av dessa motioner åsyftade en revision av pensionsförsäkringen
i dess helhet, under det att andra togo sikte pa partiella
reformer.
Bland sistnämnda motioner äro att märka dels de likalydande motionerna
nr 38 i första kammaren och nr 70 i andra kammaren, vari hemställdes, att
riksdagen måtte besluta sådant tillägg till 7 § pensionsförsäkringslagen, att understöd
från välgörenhetsfonder eller dylikt samt pension eller gratial från arbetsgivare
till hos honom förut anställd arbetare icke matte, i den man sagda
understöd, pensioner eller gratial sammanlagt icke överstege 300 kronor, tagas
i betraktande vid beräkning av årsinkomst jämlikt 7 § av nämnda lag,
dels ock de likalydande motionerna nr 168 i första kammaren och nr 192 i
andra kammaren, vari yrkades, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av
lagen om allmän pensionsförsäkring, att inom pensionsförsäkringen beräkningen
av äkta makars tilläggsavgift skulle grundas på hälften av makarnas gemensamma
inkomst och att denna tilläggsavgift skulle påföras vardera maken med
lika stort belopp.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet, som till gemensam behandling
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
förehade ovannämnda motioner örn ändringar i pensionsförsäkringslagen, yttrade
i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 3, bland annat.
1 de motioner, där kravet på en allmän revision av pensionsförsäkringen
framförts, har detta krav motiverats från skilda utgångspunkter. Enligt den
uppfattning, som företrädes av vissa motionärer, bör utredningens huvudsyfte
vara att skapa en lagstiftning örn folkpensionering, varigenom medborgarna
utan uppskov tillförsäkras ålderdoms- och invaliditetspensioner tillräckliga
att leva på. För uppnående av det sålunda angivna målet torde det enligt
dessa motionärers mening bliva erforderligt att underkasta den nuvarande
pensionsförsäkringens ekonomiska struktur en revision från grunden, varvid
bl. a. frågan örn den utsträckning, i vilken fondering av avgifter lämpligen bör
äga rum, bör upptagas till ingående prövning.
Andra motionärer hava motiverat det framförda revisionskravet under starkare
betonande av de statsfinansiella synpunkterna. Även för dessa motionärer
har spörsmålet örn pensionsförsäkringsfonden trätt i förgrunden, men de
ha dessutom framhållit ett flertal andra omständigheter, som enligt deras uppfattning
göra en revision av pensionsförsäkringen oundgänglig, såsom de lokala
organisationsproblemen, önskvärdheten av en mera systematisk gränsreglering
och ett mera effektivt samarbete mellan de olika sociala försäkringsgrenarna,
pensionsstyrelsens omstridda sjukvårdande verksamhet, farhågorna för
försäkringens parasitära utnyttjande m. m.
De synpunkter, som här återgivits, motivera enligt utskottets mening att en
allmän revision av pensionsförsäkringen skyndsammast kommer till stånd.
Utredningens huvuduppgift synes böra vara att i ljuset av den samlade erfarenhet,
som vunnits under de år pensionsförsäkringen varit i kraft, undersöka
i vilka avseenden nu gällande lag örn allmän pensionsförsäkring bör underkast
tas ändringar för att såväl ur landets som individens synpunkt på bästa möjliga
sätt tillgodose denna lagstiftnings syfte. Härvid synes särskilt uppmärksamhet
böra ägnas bl. a. åt frågan rörande storleken av de pensioner, som med
hänsyn till olika orters växlande levnadsomkostnader kunna anses såsom erforderliga
för en nödtorftig försörjning samt åt det likaledes betydelsefulla
spörsmålet i vad mån möjlighet kan anses föreligga för att under pensionsförsäkringens
form eller på annat sätt säkerställa dessa pensionsbelopp. I samband
härmed anser sig utskottet böra förorda en ingående prövning av frågan
huruvida folkpensioneringen bör uppbyggas efter gängse försäkringstekniska
principer med ty åtföljande fondering av avgifterna, eller huruvida något annat
system helt eller delvis bör ersätta detta.
En annan grupp av frågor, varåt uppmärksamhet bör ägnas, äro de organisatoriska
problemen och då i främsta rummet de, som avse den lokala kontrollen.
Utom de förhållanden, som ovan berörts, och som enligt utskottets uppfattning
äro av den art, att de göra en ingående revision av pensionsförsäkringen
erforderlig, tillkomma även vissa i särskilda motioner framförda frågor, som
synas böra omfattas av den föreslagna utredningen. Bland dessa frågor märkas
bl. a. den i motionerna I: 38 och därmed likalydande II: 70 behandlade frågan
angående viss utvidgning av området för den s. k. fria inkomsten samt det
i motionerna I: 168 och II: 192 framförda och enligt utskottets uppfattning behjärtansvärda
kravet angående ändring i grunderna för fördelningen av avgiftspensionerna
äkta makar emellan.
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t, under beaktande av i utskottets utlåtande anförda synpunkter,
täcktes låta verkställa utredning snarast möjligt rörande revision av lagen
örn allmän pensionsförsäkring och ''för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
I anledning av riksdagens sistberörda framställning tillsatte Kungl. Maj :t 1928 års penden
30 juli 1928 en kommitté med uppdrag att verkställa en fullständig utredning
rörande revision av pensionsförsäkringslagen. Vid kommitténs tillsät- mitte,
tande anförde chefen för socialdepartementet efter redogörelse lör de förslag
om ändring av nämnda lag, som från skilda håll framförts, följande:
Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att från olika håll föreslagits utredning
antingen rörande den allmänna pensionsförsäkringen i dess helhet eller
beträffande särskilda till densamma hörande frågor. Dessa framställningar
synas mig giva vid handen, att med en dylik utredning icke längre bör anstå.
Den erfarenhet, som vunnits sedan den nu gällande pensionsförsäkringen trädde
i kraft, giver vid handen, att nämnda försäkring trots de ändringar dari,
som vid olika tillfällen genomförts, är behäftad med vissa brister. Dessa brister
torde icke kunna undanröjas utan en föregående fullständig utredning rörande
pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Även de med försäkringen
förenade, växande kostnaderna för det allmänna själas motivera en undersökning
beträffande försäkringens grunder och de med densamma förenade organisatoriska
problemen.
Huvudsyftet med den sålunda förordade utredningen synes, såsom riksdagen
framhållit, böra vara att med den erfarenhet, sorn vunnits under pensionsförsäkringens
tillämpning, undersöka, i vilka avseenden nu gällande lag i ämnet
bör underkastas ändringar för att kunna på bästa möjliga sått tillgodose denna
lagstiftnings syfte.
Härvid måste beaktas ej blott den enskildes intresse att erhålla effektiv
hjälp vid ålderdom eller invaliditet utan även samhällets intresse att de bördor,
som i detta syfte påläggas det allmänna, stå i rimligt förhållande till de resultat,
som ernås. Ett tillgodoseende av förstnämnda intresse torde förutsätta
undersökning, huruvida pensionsbeloppen böra göras beroende av levnadskostnaderna
å olika orter. Med hänsyn till samhällets intresse är det nödvändigt,
att ställning tages till frågan, huruvida huvudvikten vid försäkringen skall
läggas på bidrag från de försäkrade eller fran det allmänna. I detta hänseende
bör särskilt beaktas önskvärdheten av att det allmännas understöd såvitt
möjligt får karaktären av hjälp till självhjälp. Ett avgörande härutinnan
torde ej kunna träffas utan en undersökning rörande folkpensioneringens verkan
i psykologiskt avseende och framför allt dess betydelse för de enskildas intresse,
att själva sörja för sin ålderdom. Härmed sammanhänger i viss man
frågan, huruvida den gällande pensionsförsäkringen öppnar möjligheter för
mindre nogräknade element att genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt
tillskansa sig oberättigade fördelar.
Undersökas bör även spörsmålet huruvida skyldighet bör åläggas arbetsgivare
att i någon form bidraga till försäkring av hos dem anställda personer.
Tillika bör utredas, örn och efter vilka grunder det allmännas kostnader böra
fördelas mellan staten och kommunerna, därvid alltid mäste förutsättas, att
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.
primärkommunerna i icke allt för ringa grad göras direkt intresserade i försäkringens
handhavande.
Riksdagen har även förordat prövning, huruvida pensioneringen bör uppbyggas
efter gängse försäkringstekniska grunder med åtföljande fondering av avgifterna
eller huruvida något annat system helt eller delvis bör komma till
användning. Jämväl denna viktiga fråga synes böra bliva föremål för undersökning.
En utredning angående pensionsförsäkringen bör naturligen omfatta även
dithörande betydelsefulla organisatoriska problem. Jag avser då icke blott frågan
örn pensionsstyrelsens organisation — särskilt spörsmålen örn handläggningen
av pensionsärendena, bokföringen av pensionsavgifter samt lämpligaste
formen för fondförvaltningens ordnande — utan framför allt frågan örn de
lokala pensionsorganen. Ur såväl samhällets som de enskildas intresse torde
det vara nödvändigt, att de lokala organen erhålla en sammansättning, som
möjliggör en på ingående kännedom örn de sökandes förhållanden grundad
handläggning av pensionsärendena och en effektiv kontroll att försäkringen
icke missbrukas. Sannolikt är, att ett tillfredsställande resultat i detta hänseende
icke kan vinnas utan en väsentlig utvidgning av pensionsdistrikten. I
samband med dessa frågor bör även beaktas önskvärdheten av att pensionsansökningarna
kunna avgöras med mindre tidsutdräkt samt att en lämpligare besvärsordning
än den nuvarande införes. Det bör även undersökas, huruvida de
lokala pensionsorganen böra erhålla sådan organisation, att de kunna tjänstgöra
såsom organ jämväl för andra grenar av socialförsäkringen och eventuellt
även för statens direkta hjälpverksamhet. Samtidigt bör utredning verkställas
rörande andra former för samverkan mellan pensionsförsäkring och fattigvård.
Den nu förordnade utredningen bör icke utgöra något hinder för upptagande
till behandling av frågan om en reform i elen ena eller andra riktningen av vår
nuvarande sociala sjukförsäkring. På vilka principer en sådan reform än må
grundas, måste sambandet mellan nämnda verksamhet och pensionsförsäkringen
i nu förevarande utredning särskilt beaktas. På sätt riksdagen framhållit,
böra således tillgodoses å ena sidan behovet av effektivt samarbete mellan
socialförsäkringens olika grenar och å andra sidan önskemålet att erhålla en
klar avgränsning såväl mellan dessa grenar inbördes som i möjligaste mån
mellan socialförsäkringen och annan försäkringsverksamhet.
Redan vid pensionsförsäkringslagens antagande uttalades, att det föreslagna
debiterings- och uppbördssystemet med ganska stor sannolikhet kunde förutses
komma att i tillämpningen visa brister och ofullständigheter. Detta antagande
har i viss mån besannats, och det synes uppenbart, att åtskilliga ändringar
måste vidtagas beträffande påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter.
Därest en höjning kommer att ske av nämnda avgifter blir en omläggning
av uppbördsväsendet än mera påkallad. Tydligen kan emellertid
denna fråga icke lösas utan samband med spörsmålet örn en reform av uppbörden
av skatter och andra allmänna avgifter. Jag erinrar därom att Kungl.
Majit den 23 maj 1924 uppdragit åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet
verkställa utredning angående åtgärder till åvägabringande av
en rationell skatteuppbörd. De sakkunniga hava meddelat, att deras betänkande
antoges kunna avlämnas under år 1928. Vid den nu föreslagna pensionsutredningen
bör behörig hänsyn tagas till de bestämmelser örn uppbördsväsendet.
som sålunda kunna komma att framlägga^.
Vad angår de mera speciella frågorna inom pensionsförsäkringen torde lös -
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
15
ningen av desamma i viss mån bliva beroende av de grunder, på vilka folkpensioneringen
kommer att byggas. Vid utredningen böra givetvis de uppslag
komma under övervägande, som enligt vad jag tidigare berört framkommit från
olika håll. Jag vill här endast erinra örn några av dessa.
Med frågan örn pensionstilläggens storlek sammanhänger nära problemet örn
fastställande av den inkomst, som skall läggas till grund vid beräknande av
pensionstillägg. Rörande detta ämne föreligga flera ändringsförslag. Särskilt
bör i detta hänseende utredning verkställas, örn och i vilken utsträckning
vid pensionstilläggs bestämmande hänsyn bör tagas till pensioner och
understöd av olika slag.
Ett annat spörsmål, som bör beaktas, är frågan örn fördelningen mellan äkta
makar av dem tillkommande avgiftspensioner. Undersökas bör även, huruvida,
utöver vad nu äger rum, understöd i en eller annan form kan beredas
obempdlade eller mindre bemedlade personer med försörjningsplikt mot minderåriga
barn.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan örn pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet. Härvid bör — efter utredning rörande resultatet av
denna verksamhet i såväl medicinskt som ekonomiskt hänseende — undersökas,
huruvida verksamheten bör i sin nuvarande form bibehållas eller några förändringar
beträffande densamma kunna anses påkallade. Tillika bör ett klarläggande
ske av förhållandet mellan denna verksamhet och den allmänna sjukvården
och särskilt tillses, att densamma begränsas till sådana områden, där
vårdbehovet ej bör på annat sätt tillgodoses.
Beaktas bör slutligen den av pensionsstyrelsen bedrivna, på frivilliga avgifter
grundade försäkringen. I denna del synes utredningen böra avse såväl
frågan om denna försäkringsgrens bibehållande som spörsmålet örn försäkringens
lämpligaste anordnande. Jag avser härvid särskilt frågorna örn statsbidrag,
örn kostnaderna för förvaltningen och om den frivilliga pensionens inverkan
vid bestämmande av pensionstillägg. De förändringar, som nyligen
vidtagits beträffande denna försäkring, torde få anses provisoriska och böra
icke få hindra en allsidig undersökning beträffande dithörande frågor.
Den utredning jag sålunda förordar synes böra anförtros åt en särskild
kommitté. Med hänsyn till frågans vikt och arbetets omfattning torde inom
denna böra inrymmas representanter för olika politiska och sociala åskådningar.
Tillika torde företrädare böra finnas för kvinnornas särskilda önskemål
liksom för medicinsk sakkunskap. Vid nu angivna förhållande synes antalet
medlemmar i kommittén kunna bestämmas till tolv. I den mån det befinnes
lämpligt bör för utredningens underlättande och koncentration detaljarbetet
överlämnas åt en eller flera subkommittéer. Utredningen bör ske under
samverkan med pensionsstyrelsen och kommittén erhålla tillgång till det material
och den erfarenhet, som samlats inom styrelsen. Arbetet bör så bedrivas,
att kommitténs betänkande må kunna avgivas senast under förra hälften av
år 1980.
Vid fjolårets riksdag voro de till pensionsförsäkringskommittén hänskjutna Riksdagen
frågorna i viss omfattning föremål för behandling. IWO.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 344, hemställde nämligen herr
Andersson i Stockholm m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, dels, alt den av 1928 års riksdag beslutade pensionsutredningen måtte
så påskyndas, att förslag i ärendet kunde föreläggas 1931 års riksdag, dels och
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet.
att därvid, jämte andra spörsmål, frågan örn den inkomstgräns, som skulle utgöra
villkor för erhållande av tilläggspension, måtte tagas under allvarligt
övervägande.
Andra lagutskottet, som behandlade denna motion, hemställde i sitt över
motionen avgivna utlåtande, nr 6, om avslag å densamma under framhållande,
att utskottet förutsatte, att ifrågavarande utredningsarbete komme att bedrivas
med all den skyndsamhet, som förhållandena medgåve, samt att, då utredningen
skulle omfatta pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd, det icke
syntes lämpligt att anhålla, att vissa frågor skulle, såsom motionärerna föreslagit,
tagas under allvarligt övervägande.
Motionen blev av riksdagen avslagen.
De önskemål, som framförts i de föreliggande motionerna, äro enligt utskottets
förmenande av den betydelse, att frågan örn möjlighet att tillgodose dem snarast
bör undersökas. Ett dröjsmål med lösningen av det nu ånyo väckta spörsmålet
örn s. k. fri inkomst är ägnat att väcka betänkligheter, då gällande bestämmelser
i ämnet torde motverka den mångenstädes i vårt land förekommande
sedvänjan, att arbetsgivare bidraga till sina förutvarande arbetares underhåll
på deras ålderdom. Jämväl är ytterligare uppskov med frågan örn förbättring
av gifta eller förut gifta kvinnors avgiftspensionering beklagligt, icke minst
ur den synpunkten, att många redan nu ålderstigna kvinnor ej bliva delaktiga
i de ifrågasatta förbättringarna, därest en ändring i pensionsförsäkringslagens
stadganden icke inom en nära framtid kommer till stånd.
Utskottet — som utgår från att utredningen om revision av pensionsförsäkringslagen
kommer att bedrivas med all den skyndsamhet, som omständigheterna
medgiva — förutsätter, att pensionsförsäkringskommittén, därest densamma
finner förevarande frågor kunna lösas utan sammanhang med övriga till
kommittén överlämnade uppgifter, företager dessa frågor till undersökning
snarast möjligt och utan avbidan på slutförande av utredningen i övrigt framlägger
de förslag, vartill en sådan undersökning kan leda.
Med hänsyn härtill får utskottet hemställa.,
A) att motionerna 1:137 och II: 196 ävensom motionen II:
289, i vad densamma avser ändring av grunderna för beräkning
av tilläggspension eller understöd, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda; samt
B) att motionen II: 289 ej heller i övrigt måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1931.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
17
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Geijer och Petrén, fröken Hesselgren
samt herrar Gustaf Tamm*, Norman, P. Sandström och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Magnusson i Skövde, Hage,
Wallerius, Johanson i Hallagården*, Olovson i Västerås, Skoglund* och Osberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1981. 9 sami. 2 avd. 10 haft. (Nr 12—18.) 2