Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1931 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner angående biträdande från Sveriges sida av
ett av sovjetregeringen inför Nationernas förbund
framlagt avrustning sför slag.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr
189 i första kammaren av herr Nerman och nr 242 i andra kammaren
av herr Kilbom m. fl. har hemställts, att riksdagen ville »i skrivelse till
Kungl. Majit dels i princip uttala sig för i Genéve föreliggande, av sovjetregeringen
framförda avrustningsförslag samt dels anhålla, att regeringen
ville genom den svenska delegationen i Nationernas förbund och dess
avrustningskonferenser i alla instanser och i alla detaljer verka för och
rösta i enlighet med denna riksdagens ståndpunkt».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Är 1925 tillsatte Nationernas förbund en förberedande nedrustningskommission,
som fick i uppdrag att förbereda den blivande allmänna
konferens, vid vilken de olika staterna skulle genom internationell överenskommelse
förbinda sig att under viss tidrymd icke överskrida vissa vid
konferensen överenskomna gränser för sina rustningar av olika slag. Denna
kommission, som hållit ett stort antal möten, vid vilka olika förslag diskuterats,
avslutade sitt arbete den 9 december 1930 genom framläggande
av ett utkast till nedrustningskonvention, avsett att ligga till grund för
arbetet vid den blivande allmänna nedrustningskonferensen, för vilken tid
skulle utsättas av förbundsrådet. Konferensen lär komma att hållas i början
av år 1932.
Vid den förberedande nedrustningskommissionens möte i mars 1928
framlade den ryska sovjetregeringens delegerade ett förslag till omedelbar,
fullständig och allmän avrustning, vilket, efter en ingående behandling i kommissionen,
avvisades av nära nog samtliga vid mötet närvarande ombud. Efter
detta avvisande utsände sovjetdelegationen vid samma möte till kommissionens
medlemmar ett nytt förslag, avseende proportionell minskning av
rustningarna med förordande av en kraftigare minskning av stormakternas
rustningar än av de mindre makternas. Detta förslag kom under behandling
först vid det möte, som hölls av den förberedande nedrustnings
Bihang
lill riksdagens protokoll 1931. 5 sami. 4 haft. (Nr 4.)
815 31
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
kommissionen år 1929, varvid beslöts, att förslaget skulle bifogas kommissionens
slutrapport, varigenom det komme att underställas den blivande
nedrustningskonferensen.
Uti det konventionsutkast, som enligt vad ovan antytts blev slutresultatet
av förberedande nedrustningskommissiouens arbete, intogs den inledande
allmänna bestämmelsen, att de fördragsslutande parterna skulle förbinda
sig att, på sätt i övrigt i konventionen föreskreves, begränsa och så mycket
som möjligt minska sina rustningar. Uttrycket »så mycket som möjligt
minska», vilket måste uppfattas så, att den ifrågasatta begränsningen skulle
innebära i möjligaste mån en minskning av då förefintliga rustningar, tillkom
med anledning av sovjetdelegationens förslag örn en sänkning av den
existerande rustningsnivån.
Av de föreliggande motionernas avfattning torde framgå, att motionärerna
önska, att riksdagen skall uttala sig för den ryska sovjetregeringens första
förslag, som inriktade sig på omedelbar, fullständig och allmän avrustning.
Utskottet anser, att det icke kan komma ifråga, att riksdagen söker
binda Sveriges ombud vid den blivande nedrustningskonferensen att uttala
sig för nämnda förslag. I fråga örn Sveriges ombuds ställningstagande
vid konferensen erinras örn det direktiv, som enligt statsministerns
uttalande i riksdagens andra kammare den 19 sistlidne januari meddelats
de svenska ombuden i Genéve, att »söka biträda varje praktisk och genomförbar
åtgärd, som kan medverka till det internationella nedrustningsarbetet».
Ett sådant direktiv torde vara fullt betryggande i fråga örn
Sveriges medverkan i detta arbete. Denna riktlinje bär också följts alltsedan
Sverige anslöt sig till Nationernas förbund.
Utskottet får på grund härav hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 februari 1931.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström*, Hellberg, Mellén, Magnusson
i Tumhult, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken, Forssell, Andersson i
Igelboda*, Karlsson i Vadstena, Fast, Petersson i Broaryd och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
3
Reservationer:
l:o) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottets yttrande bort hava
följande lydelse:
Motionärerna synas avse, att riksdagen skulle genom framställning till
Kungl. Maj:t omedelbart ingripa i ledningen av Sveriges utrikespolitik. Den
av grundlagen anvisade vanliga vägen för riksdagens medverkan vid denna
är emellertid en annan än då frågan gäller godkännande av överenskommelser,
nämligen genom utrikesnämnden. Anledning synes icke föreligga för riksdagen
att nu inslå på någon annan väg, även örn möjlighet därtill funnes.
Utskottet, som dessutom ansett tveksamt, huruvida ej dessa motioner snarare
bort behandlas av tillfälligt utskott, men dock funnit sig kunna upptaga
dem, hemställer därför,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
2:o) av herr Forssell, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:
Då utskottet finner, att det av motionärerna framlagda förslaget är i
avsaknad av allt positivt värde ur svensk eller allmän västerländsk synpunkt,
får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.