Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om mildring i fordringarna
å formell säkerhet för lån m. m. från de statliga fonderna
till jordbrukets befrämjande.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 89, av herr Wachtmeister har hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn åtgärder till mildring av för
stränga krav på formell säkerhet vid utbekommande av lån m. m. från
statliga fonderna till jordbrukets främjande.

Beträffande de skäl, som anförts härför, hänvisas till motionen.

Över motionen hava i vederbörlig ordning inhämtats yttranden från
statskontoret och lantbruksstyrelsen, vilka yttranden såsom bilaga fogats
till detta utlåtande.

Motionären avser, att vid utlämnande av lån från statliga fonder annan
säkerhet än borgen borde godtagas samt att lån borde kunna beviljas
enbart på lånesökandes goda namn.

De i motionen avsedda fonderna torde vara statens avdikningslånefond,
allmänna nyodlingsfonden, norrländska nyodlingsfonden, täckdikningslånefonden,
gödselvårdslånefonden och fiskerilånefonden. Av dessa
fonder utlämnas lån från statens avdikningslånefond av statskontoret
och från övriga fonder av hushållningssällskapen.

Beträffande statens avdikningslånefond gäller, att för fullgörande av
kontrakt örn utförande av ett torrläggningsarbete ävensom, därest mot
kontraktet brytes, för återbäring av lyftad del av lånet jämte därå upplupen
ränta skall med visst undantag ställas säkerhet, som av lantbruksstyrelsen
godkännes. Lantbruksstyrelsen har i sitt över motionen avgivna
yttrande framhållit att, därest annan säkerhet än borgen skulle
godtagas för arbetets fullgörande, skulle lantbruksstyrelsen — för den
händelse låntagare icke fullgjorde sina åligganden — vara hänvisad
till att realisera de som säkerhet deponerade värdehandlingarna och att
vidtaga åtgärder för arbetets fortsatta bedrivande med tillhjälp av de
sålunda erhållna penningmedlen, men att med styrelsens nuvarande organisation
och do arbetskrafter, som stodo styrelsen till buds, ett dylikt
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 10 sami. 38 höft. INr 76—77.)

Utskottet.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

direkt ingripande från styrelsens sida i utförandet av statsunderstödda
arbeten finge anses vara helt uteslutet. Såsom framgår av lantbruksstyrelsens
yttrande är styrelsen emellertid beredd att i stället för borgensförbindelse
godtaga mellan kontraktstagaren och bank träffad överenskommelse,
varigenom banken ikläder sig ansvaret för fullgörande av
kontraktet. I detta sammanhang vill utskottet hänvisa till det av lantbruksstyrelsen
gjorda uttalandet, att krav på ställande av säkerhet för
arbetets utförande icke framställes, för den händelse någon utbetalning
av statsunderstöd icke ifrågasättes, förrän arbetet blivit slutfört och av
lantbruksstyrelsen godkänt. Av den av lantbruksstyrelsen lämnade redogörelsen
synes det utskottet framgå, att någon ändring i nu gällande
bestämmelser rörande säkerhet för dikningsföretags fullgörande icke
lämpligen bör ske. Vad härefter angår den säkerhet, som till statskontoret
skall avlämnas för återbetalning av lån från statens avdikningslånefond,
framgår av statskontorets yttrande över motionen, att dylik säkerhet
icke, såsom motionären synes förmena, nödvändigtvis behöver utgöras
av borgen utan kan bestå av vilken säkerhet som helst av beskaffenhet
att kunna av statskontoret godkännas.

Beträffande säkerhet för de lån, som utlämnas genom förmedling av
hushållningssällskapen, torde på de skäl lantbruksstyrelsen anfört några
direktiv från statens sida ej böra meddelas rörande säkerhetens art.

Då utskottet — såsom av ovanstående torde framgå — anser, att någon
ändring i gällande bestämmelser beträffande säkerhet för lån in. m.
från de statliga fonderna för jordbrukets befrämjande icke lämpligen
bör vidtagas, hemställer utskottet,

att motionen II: 89 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1931.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Granath,
Tjällgren, Dalberg och friherre Lagerfelt samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Uddenberg,
Andersson i Grimbo, Månsson i Erlandsro, Gustafson i Vimmerby och Andersson i Löbbo.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

3

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom nådig remiss den 20 nästlidne februari Ilar Kungl. Maj :t anbefallt
statskontoret att avgiva yttrande över den inom andra kammaren
väckta motionen nr 89 örn mildring i fordringarna å formell säkerhet för
lån m. m. från de statliga fonderna till jordbrukets befrämjande; och får
med anledning härav statskontoret anföra följande.

Motionen synes, i vad den berör statskontorets verksamhetsområde, närmast
avse säkerheten för de lån, som utlämnas från den av statskontoret
förvaltade statens avdikningslånefond. Bestämmelserna angående villkoren
för lån från nämnda fond innefattas i kungörelsen den 11 juni 1926,
nr 258, med däri genom kungörelsen den 14 juni 1929, nr 166, vidtagna
ändringar. I berörda kungörelser stadgas, bland annat, att lan, som av
Kungl. Majit beviljats, skall utbetalas till vederbörande låntagare, sedan
till statskontoret överlämnats en till ämbetsverket eller order ställd, med
behörig borgen eller annan säkerhet försedd skuldförbindelse. Säkerheten
för ett avdikningslån behöver sålunda icke, såsom motionären synes förmena,
nödvändigtvis utgöras av borgen, utan kan bestå av vilken annan
säkerhet som helst av beskaffenhet att kunna av statskontoret godkännas.
Att säkerheten för dylika lån så gott som alltid utgöres av borgen,
torde bero på att vederbörande låntagare icke varit i tillfälle att erbjuda
annan säkerhet.

Motionären ifrågasätter, huruvida, därest låntagaren själv »presterar
erforderlig säkerhet, den må ligga i taxeringsvärden eller värdepapper»,
något behov av borgen behöver föreligga. Givetvis kan det i visst fall
konstateras, att en låntagare vid tiden för lånets utgivande besitter sådan
solvens, att särskild säkerhet då kan vara obehövlig. Med hänsyn
emellertid till de förändringar i en låntagares ekonomiska ställning, som
under lånetiden kunna inträffa — förhållanden, vilka statskontoret som
långivare icke har möjlighet att i det särskilda fallet närmare följa
torde kravet på någon ytterligare säkerhet utöver låntagarens personliga
ansvarighet få anses rimligt.

Någon ändring av nu gällande föreskrifter i fråga örn säkerhet för
lån från statens avdikningslånefond synes statskontoret sålunda icke böra
vidtagas.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Tottie samt t. f.
statskommissarierna Alve och Örtengren.

Stockholm den 12 mars 1931.

A. EM. GRILSSON.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Pegron.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom remiss bär Kungl. Maj:t anbefallt kungl, lantbruksstyrelsen
att till eder avgiva yttrande över den inom riksdagen väckta, till eder
remitterade motionen 11:89 örn mildring i fordringarna å formell säkerhet
för lån m. m. från de statliga fonderna till jordbrukets befrämjande.
Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

De i motionen avsedda statliga lånefonderna, i vad det ankommer på
lantbruksstyrelsen eller hushållningssällskapen att pröva för låns utbekommande
erforderlig säkerhet, är o följande:
statens avdikningslånefond,
allmänna nyodlingsfonden,
norrländska nyodlingsfonden,
täckdikningslånefonden,
gödselvårdslånefonden och
fiskerilånef olldén.

För uppbärande av lån från samtliga dessa fonder är den enskilde låntagaren
skyldig att ställa säkerhet för lånets behöriga återbetalning. Med
undantag för avdikningslånefonden förmedlas ifrågavarande lån av hushållningssällskapen,
och det tillkommer då självfallet också sällskapen att
pröva den säkerhet, som i varje särskilt fall erbjudes för lånets återbetalande.
I fråga örn lån från avdikningslånefonden prövas säkerheten för
länets återbetalning av kungl, statskontoret.

Beträffande sistnämnda lån har låntagaren därjämte att för fullgörandet
av vissa, här nedan närmare angivna åligganden ställa säkerhet, som
skall prövas av lantbruksstyrelsen.

För fullgörandet av enahanda åligganden skall jämväl, i vad beträffar
erhållande av bidrag från statens avdikningsanslag, bidragstagaren ställa
säkerhet, som skall prövas av lantbruksstyrelsen.

Vad först angar statens avdikningslånefond och statens avdikningsanslag,
beträffande vilka det ankommer på lantbruksstyrelsen att pröva viss
erforderlig säkerhet, må följande anföras.

Enligt för nämnda statsunderstöd gällande bestämmelser har vederbörande
lån- eller bidragstagare, med undantag dock för stad och sådan menighet,
som Kungl. Maj :t finner böra därifrån befrias, att i fråga örn dels
utförandet av det arbete, vartill understödet beviljats, och dels återbäring
under vissa förutsättningar av lyftad del av sådant understöd, ställa säkerhet,
som av lantbruksstyrelsen godkännes. Dylik, av lantbruksstyrelsen
prövning beroende säkerhetsförbindelse, skall enligt förenämnda bestämmelser,
sedan densamma av styrelsen godkänts, överlämnas till statskontoret
för att där förvaras.

Några föreskrifter angående arten av ifrågavarande säkerheter, för att
desamma skola kunna godtagas, finnas icke meddelade. I vad det ankommer
på lantbruksstyrelsen att pröva dylik säkerhet, kräver styrelsen borgen
av minst två personer, vilkas vederhäftighet, var för sig, för minst
så stort belopp, som motsvarar statsunderstödet, skall vara styrkt av
vederbörande länsstyrelse, domare, landsfogde eller landsfiskal. Värdehandlingar
av ett eller annat slag har lantbruksstyrelsen ansett sig icke
kunna mottaga för här ifrågavarande ändamål.

Med avseende härå må framhållas, att ifrågavarande säkerhet i främsta
rummet har till syfte att garantera arbetets behöriga utförande och att
därför borgensmännen, därest kontraktstagaren skulle brista i arbetets

5

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

fullgörande enligt nied lantbruksstyrelsen avslutat kontrakt, hava genom
sin borgen iklätt sig skyldighet att i kontraktstagarens ställe fullborda
arbetet. Understundom förekommer även, att ett utav kontraktstagaren
försummat företag övertages oell slutföres av borgensmännen. Vinnande
av detta syfte, arbetets fullbordande, skulle emellertid icke vara säkerställt,
därest annan säkerhet än borgen godtoges, till exempel värdepapper
eller annan realsäkerhet. För den händelse lån- eller bidragstagare-icke
fullgör sina åligganden beträffande arbetets kontraktsenliga utförande,
skulle lantbruksstyrelsen för sådant fall vara hänvisad till att realisera
de såsom säkerhet deponerade värdehandlingarna och att vidtaga åtgärder
för arbetets fortsatta bedrivande med tillhjälp av de sålunda erhållna
penningmedlen. Med lantbruksstyrelsens nuvarande organisation
och de arbetskrafter, som stå styrelsen till buds, måste tydligen ett dylikt
direkt ingripande från styrelsens sida i utförandet av statsunderstödda
arbeten få anses vara helt uteslutet. Ett godtagande av annan säkerhet
än personlig borgen måste också förutsätta prövning i åtskilliga fall av
den erbjudna säkerhetens värde. Då emellertid lantbruksstyrelsens verksamhet
icke är direkt inriktad på dylika uppgifter, torde styrelsen få
anses sakna förutsättningar för verkställande av sådan prövning. Vidare
bleve styrelsen, därest dylika handlingar skulle ställas såsom säkerhet,
intilldess ärendet hunnit behandlas och värdehandlingarna blivit överlämnade
till statskontoret, ansvarig för deras förvaring, något som lantbruksstyrelsen
emellertid icke kan påtaga sig, då styrelsen icke är utrustad
härför.

Framhållas må i övrigt, att krav på ställande av säkerhet för arbetets
kontraktsenliga utförande icke framställes, för den händelse någon utbetalning
av statsunderstödet icke ifrågasättes, förrän arbetet blivit slutfört
och av lantbruksstyrelsen godkänt.

Likaså må nämnas, att i det av motionären åsyftade fallet kontraktstagaren
blev av lantbruksstyrelsen underrättad örn nyssnämnda möjlighet
att bliva befriad från skyldigheten att ställa säkerhet, varförutom
lantbruksstyrelsen anvisade den utvägen, att i stället för vanlig borgensförbindelse
kunde godtagas mellan kontraktstagaren och någon bank träffad
överenskommelse, varigenom banken iklädde sig ansvaret för fullgörande
av kontraktet. Även med sistnämnda förslag till säkerhet åsyftade
lantbruksstyrelsen givetvis att vinna garanti för att arbetet i fråga
verkligen bleve utfört.

Vad slutligen beträffar övriga här ovan uppräknade lånefonder, så
äro vederbörande hushållningssällskap förmedlare av lånen och ansvariga
för återbetalning till staten av genom deras förmedling utanordnade lånemedel.
Enär utanordningen av ifrågavarande medel sålunda sker på
hushållningssällskapens egen risk, ankommer också frågan om skyldighet
för låntagare att ställa säkerhet för kontrakterade förpliktelser helt och
hållet på sällskapets eget avgörande. Vid sådant förhållande torde det
icke kunna sättas i fråga att i dylika fall meddela några direktiv beträffande
säkerhetens art.

På grund av vad ovan anförts finner lantbruksstyrelsen sig för sin del
böra avstyrka bifall till föreliggande motion.

Stockholm den 13 mars 1931.

ERIK INSULANDER.

Olof Fredholm.