Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1931 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
örn vissa ändringar iden vid avlöningsreglementet för
befattningshavare vid riksdagens verk fogade tjänstedr teckningen,
såvitt angår befattningar vid riksdagens hus, m. m.

I en till bankoutskottet avlåten, den 12 mars 1931 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning om dels överflyttning
på ordinarie stat av två e. o. reparatörstjänster vid riksdagens hus,
dels särskild ersättning för övertidsarbete till övermaskinisten vid samma
hus, dels ock indragning av en portvaktstjänst därstädes.

Fullmäktige hava till en början beträffande frågan om överflyttning på Fullmäktige,
ordinarie stat av två e. o. reparatörstjänster vid riksdagens hus anfört följande:

»I en till fullmäktige i riksgäldskontoret ställd skrivelse av den 3 januari
1931 (Bil. A) hava reparatörerna vid riksdagshuset Anton Harald Lind och
Ernst Gustaf Albert Beckman anhållit, att frågan örn överflyttande på ordinarie
stat av deras tjänster måtte av fullmäktige tagas under omprövning.

Sedan nämnda skrivelse delgivits föreståndaren för riksdagens ekonomiska
förvaltningsbyrå, byrådirektören E. Risling, har denne i yttrande av den
5 i samma månad (Bil. B) tillstyrkt berörda överflyttning och därvid framhållit,
att behovet och nyttan av ständigt anställda reparatörer i riksdagshuset
bekräftats av erfarenheterna under cirka 10 år och gjort sig mer
och mer gällande allt efter som åren gått. På begäran av fullmäktige har
även lönenämnden för riksdagens verk den 24 nästlidna februari avgivit
yttrande i förevarande fråga (Bil. C) och i likhet med Risling förordat, att
de båda reparatörsbefattningarna uppföras på ordinarie stat. Lönenämnden
föreslår, att Lind och Beckman, vilka för närvarande åtnjuta avlöning
enligt 7:e lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare, skulle såsom ordinarie
placeras jämväl i 7:e lönegraden; och borde förändringen av befattningarna
från icke-ordinarie till ordinarie genomföras från och nied den
1 juli innevarande år.

För egen del vilja fullmäktige, under hänvisning till av lönenämnden
anförda skäl, tillstyrka det nu väckta förslaget angående överflyttning av
ifrågavarande två befattningar på ordinarie stat och att i följd härav i
tjänsteförteckningen över befattningshavare vid riksdagens verk måtte från
och med den 1 juli 1931 under rubriken »Riksdagens hus» uppföras två
ordinarie reparatörstjänster med avlöning enligt 7:e lönegraden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. S samt. 23 höft. (Nr 43.)

2

Bankoutskotlets utlåtande Nr 43.

Lind och Beckman hava i omfönnälda skrivelse av den 3 januari 1931
anhållit, att inga retroaktiva pensionsavgifter måtte påläggas dem, då deras
framställning innebure inrättandet av nya ordinarie tjänster. Med anledning
härav vilja fullmäktige erinra, att tjänstemännen vid riksdagens verk,
i likhet med befattningshavarna inom statsförvaltningen i allmänhet, äro,
vad beträffar deras egen pensionering, befriade från erläggandet av retroaktivavgifter.
Vad åter angår familjepensioneringen för befattningshavare
vid justitieombudsmannens och militieombudsmannens expeditioner, riksdagsbiblioteket
och riksdagens hus, har densamma reglerats genom de av
1929 års riksdag i ämnet antagna bestämmelserna (se bankoutskottets
utlåtande nr 60), enligt vilka vederbörande hava att erlägga såväl årsavgift
som ock särskild retroaktiv- eller befordringsavgift. Då Lind och
Beckman, vilka äro ovillkorligen skyldiga att genom erläggande av stadgade
avgifter bereda pensionsrätt åt sina efterlevande, numera uppnått en
levnadsålder av 52 respektive 40 år, komma befordringsavgifterna att för
dem bliva synnerligen betungande. Med hänsyn härtill vilja fullmäktige
ifrågasätta, huruvida icke någon del av sagda avgifter skulle kunna bestridas
av statsmedel, och torde i så fall statsbidragets storlek lämpligen
kunna bestämmas efter de grunder, som äro angivna i sista stycket av
förenämnda bestämmelser.»

I fråga örn särskild ersättning för övertidsarbete till övermaskinisten vid
riksdagens hus innehåller fullmäktiges skrivelse följande:

»Med skrivelse av den 15 april 1930 överlämnade fullmäktige till bankoutskottet
inkomna framställningar från vissa befattningshavare vid riksdagshuset,
däribland materialförvaltaren och övervaktmästaren L. Mårtensson
samt övermaskinisten Herman Teorell (Bil. D), om uppfattning av
deras tjänster till högre lönegrad jämte ett av lönenämnden för riksdagens
verk däröver avgivet yttrande. I detta yttrande avstyrkte lönenämnden
nämnda två befattningshavares framställningar örn uppflyttning av deras
tjänster, men hemställde, att särskild ersättning skulle, efter bestämmande
av fullmäktige, utgå till materialförvaltaren och övervaktmästaren för honom
under riksdagstiden åliggande övertidstjänstgöring, dock högst med 400 kronor
för år. I fråga örn övermaskinisten uttalade lönenämnden, att det icke
borde ifrågakomma att bereda denne särskild ersättning för övertidsarbete,
och åberopade såsom skäl härför att, då jämväl en biträdande maskinistbefattning
funnes inrättad i riksdagshuset, övermaskinistens arbete borde
kunna så ordnas, att övertidstjänstgöring för honom i största möjliga mån
undvekes. Utskottet avgav den 13 maj 1930 utlåtande i ärendet (nr 45)
och biträdde däri lönenämndens förslag.

I anledning av den utgång, frågan om löneförbättring för övermaskinisten
Teorell sålunda erhållit, har denne nu i skrivelse av den 10 december 1930
(Bil. E) anhållit, att fullmäktige ville vidtaga de åtgärder, som erfordras
för att den honom åliggande övertidstjänstgöringen i möjligaste mån kunde
undvikas. På anmodan av fullmäktiges deputerade har därefter byrådirektören
E. Risling i en den 13 nästlidna februari dagtecknad promemoria
(Bil. F) avgivit yttrande över berörda framställning och däri på anförda
skäl såsom sin mening uttalat, att någon möjlighet att villfara Teorell
framställning icke förelåge.

Av vad såväl Teorell som Risling anfört lärer med full tydlighet framgå,
att den av lönenämnden anvisade vägen icke kan leda därtill, att Teorell

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

3

befrias från allt övertidsarbete; särskilt under den tid, då riksdagen är
samlad, torde detta vara helt och hållet uteslutet. Med hänsyn härtill
ävensom till vikten och omfattningen av övermaskinistens tjänsteåligganden
hava fullmäktige efter förnyad prövning av frågan kommit till den uppfattning,
att nämnde befattningshavares avlöningsförmåner icke böra vara
lägre än materialförvaltarens. Fullmäktige vilja alltså föreslå, att särskild
gottgörelse beredes övermaskinisten för övertidsarbete under riksdagstiden,
och torde densamma böra utgå efter samma grunder som den åt materialförvaltaren
vid nästlidet års riksdag beviljade särskilda ersättningen.»

Slutligen hava fullmäktige i sin nu förevarande skrivelse beträffande
indragning av en portvaktstjänst vid riksdagshuset anfört följande:

»I tjänsteförteckningen över befattningshavare vid riksdagens verk äro
för närvarande uppförda två portvaktstjänster vid riksdagshuset, båda
placerade i 6:e lönegraden. Den ena av dessa tjänster innehaves av portvakten
Carl Herman Larsson, som den 23 nästlidna februari uppnådde en
ålder av 65 år och till följd därav är skyldig att avgå med pension. På
anhållan av Larsson hava fullmäktige emellertid medgivit honom rätt att
kvarstå i tjänst till utgången av september månad innevarande år.

Portvakten Larsson har under hela sin tjänstgöringstid ombesörjt bevakningen
av stora porten vid gatan mellan riksdags- och riksbankshusen.
Den andre portvakten, som tillträdde sin befattning år 1918, har under den
tid, då riksdagen varit samlad, tjänstgjort vid riksdagshusets huvudingång;
under övriga tider av året skötte han vakthållningen vid den till riksgäldskontorets
förutvarande lokal ledande ingången mot Norrbro, till dess riksgäldskontoret
under år 1926 avflyttade till sin nya lokal i Rosenbad, efter
vilken tid sistnämnda ingång hålles stängd under de tider, då riksdagens
arbete ej pågår.

Då portvakten Larsson nu kommer att inom kort avgå från sin befattning,
torde hans tjänst utan olägenhet kunna indragas. Den kvarvarande
portvakten skulle därefter hela året örn tjänstgöra vid porten mitt emot
riksbankshuset. För bevakning av riksdagshusets huvudingång mot Norrbro
under den tid, riksdagen är samlad, kan lämpligen extra arbetskraft
anställas.

I avlöningen för de vid riksdagshuset nu tjänstgörande portvakterna ingår
även förmånen av fri bostad. Därest fullmäktiges förslag om indragning
av portvakten Larssons tjänst bifalles, torde den åt honom upplåtna
lägenheten vid gatan mellan de båda riksbyggnaderna kunna anvisas till
bostad åt den kvarvarande portvakten och dennes bostadslägenhet, bestående
av två rum och kök samt vettande mot Norrbro, inredas till arbets-
och mottagningsrum för andra kammarens ledamöter. Fullmäktige
vilja erinra, att förslag härom redan framställts av de delegerade, vilka
elter uppdrag av fullmäktige år 1925 verkställde utredning angående dispositionen
av de lokaler i riksdagshuset, som efter riksgäldskontorets avflyttning
därifrån komme alt bliva lediga.*»

På grund av vad sålunda anförts liava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet
ville föreslå riksdagen besluta:

* Se bankoutskottets utlåtande nr 21 : 1926 sid. 13.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Lönenåmnden
för riksdagens
verk.

Utskottet.

alt i tjänsteförteckningen över ordinarie befattningshavare vid riksdagshuset
skall, räknat från och med den 1 juli 1931, uppföras två reparatörstjänster
med placering i 7:de lönegraden;

att därest e. o. reparatörerna A. H. Lind och E. G. A. Beckman konstitueras
till innehavare av nämnda tjänster, statsbidrag till de befordringsavgifter,
som de jämlikt 1929 års bestämmelser angående familjepensionering
för befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen, inilitieombudsmansexpeditionen,
riksdagsbiblioteket och riksdagens hus hava att erlägga,
må utgå enligt de i sista stycket av berörda bestämmelser angivna
grunder;

att till övermaskinisten vid riksdagshuset må utgå ersättning för honom
under riksdagstiden åliggande övertidstjänstgöring med belopp, som med
hänsyn till omfattningen av denna tjänstgöring bestämmes av fullmäktige
i riksgäldskontoret, dock högst 400 kronor för år;

samt att, sedan avsked beviljats portvakten vid riksdagshuset C H. Larsson,
dennes tjänst skall indragas.

Sedan utskottet anhållit om lönenämndens för riksdagens verk yttrande
över fullmäktiges framställning örn ersättning till övermaskinisten vid riksdagens
hus för övertidstjänstgöring under riksdagstiden, har lönenämnden
i skrivelse till utskottet den 14 april 1931 anfört i huvudsak följande.

Av byrådirektörens för riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå den 12
februari 1931 i ärendet avgivna yttrande framginge, att övermaskinisten vore
skyldig att utöver fastställd arbetstid, 7 timmar örn dagen, stå till förfogande
för beredskapstjänst, dygnet örn då så påfordrades. En uppdelning av beredskapstjänsten
skulle visserligen kunna genomföras med hänsyn till att
en biträdande maskinist vore anställd vid riksdagshuset. Men även genom
en sådan uppdelning skulle en betydande övertidstjänstgöring kvarstå för
övermaskinisten, särskilt under riksdagstiden. Med hänsyn härtill funne sig
lönenämnden böra tillstyrka bifall till fullmäktiges förevarande förslag, varigenom
övermaskinisten skulle komma i åtnjutande av övertidsersättning
efter samma grunder som övervaktmästaren och materialförvaltaren vid riksdagens
hus.

Vad först angår fullmäktiges förslag om överflyttning på ordinarie stat
av två e. o. reparatörstjänster vid riksdagens hus, har utskottet av den förebragta
utredningen funnit sig övertygat om behovet och lämpligheten av
en sådan anordning. Utskottet får därför tillstyrka bifall till framställningen i
denna del. Likaledes finner sig utskottet böra biträda fullmäktiges förslag,
att innehavarna av nämnda e. o. befattningar må, därest de konstitueras
till innehavare av de ordinarie befattningarna, tillerkännas visst statsbidrag
till gäldande av föreskrivna befordringsavgifter för erhållande av familjepensionsrätt.
Berörda befordringsavgifter skulle alltså — i anslutning till
vad år 1929 vid ikraftträdandet av nu gällande bestämmelser angående
familjepensionering för befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditio -

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

5

nen, militieombudsmansexpeditionen, riksdagsbiblioteket och riksdagens bus
medgivits för vissa tjänstemän — utgå av statsmedel till den del, densamma
överstiger vad befattningshavaren haft att erlägga, därest hans ålder den
1 juli 1931 uppgått till 35 år, eller, om han vid den nuvarande tjänstens
erhållande överskridit denna ålder, vad han då skulle haft att erlägga.

Vidkommande därefter förslaget om beredande av särskild ersättning för
övertidsarbete till övermaskinisten vid riksdagens hus har utskottet med
hänsyn till det ansvar och den arbetsbörda, som påvila denne befattningshavare,
funnit rättvist och billigt, att för denne medgives sådan ersättning
enligt samma grunder, sorn av förlidet års riksdag bestämdes i fråga om
materialförvaltaren och övervaktmästaren vid riksdagshuset.

Mot fullmäktiges förslag om indragning av en portvaktstjänst vid riksdagshuset
har utskottet icke något att erinra.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, må

I) besluta, altiden vid avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen skola
från och med den 1 juli 1931 vid riksdagens hus uppföras
två reparatörstjänster med placering i 7:de lönegraden;

II) medgiva, att, däreste.o.reparatörerna A.H.Lind och E.G.
A. Beckman konstitueras till innehavare av nämnda tjänster,
statsbidrag till de befordringsavgifter, som de jämlikt 1929 års
bestämmelser angående familjepensionering för befattningshavare
vid justitieombudsmansexpeditionen, militieombudsmansexpeditionen,
riksdagsbiblioteket och riksdagens hus
hava att erlägga, må utgå enligt här ovan angivna grunder;

III) besluta, att gällande särskilda bestämmelser angående
tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk skola, med tillämpning från och med år
1931, i vad avser avdelning III. Riksdagens hus, erhålla
följande ändrade lydelse:

»1. Till vardera av materialförvallaren och övervaktmästaren
samt övermaskinisten må utgå ersättning för vederbörande
under riksdagstiden åliggande övertidstjänstgöring
med belopp, som med hänsyn till omfattningen av denna
tjänstgöring bestämmes av fullmäktige i riksgäldskontoret,
dock högst 400 kronor för år.

2. Materialförvaltaren----uniformsbeklädnad.

3. Portvakterna — — — — — — — meddelas»; samt

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

IV) besluta, att, sedan avsked beviljats portvakten vid riksdagshuset
C. H. Larsson, dennes tjänst skall indragas samt
därav föranledd ändring vidtagas i ovan omförmälda tjänsteförteckning.

Stockholm den 5 maj 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Johansson i Östersund, Ström
i Lidköping, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling, Lindmark* och Bengtsson*;

från andra kammaren: herrar Svensson i Betingetorp*, Lovén, Ryberg, Carlsson
i Solberga*, Höglund i Göteborg*, Törnkvist i Bjuv, Johansson i Edsbyn och Wirsell*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

7

Avskrift. Bil. A Till

herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

Undertecknade extra ordinarie befattningshavare vid riksdagshuset, anställda
år 1919 som reparatörer (snickare och elektriker), för närvarande i
7:de lönegraden, få härmed vördsamt anhålla, att herrar fullmäktige ville
taga under omprövning frågan om reparatörstjänsternas överflyttande å
ordinarie stat.

Under de c:a 11 år vår anställning hittills varat har sysselsättning inom
våra respektive arbetsområden icke saknats. Behovet av ständigt sysselsatta
reparatörer torde ej heller i fortsättningen kunna väntas bliva mindre,
snarare större i samma mån som fastigheten med inventarier äro underkastade
förslitning. Riksdagen har under senare åren medgivit vissa befattningshavare
vid riksdagens hus förbättrade löne- och anställningsförmåner,
vilka beslut också i sin mån kunna tala för reparatörstjänsternas
överflyttande på ordinarie stat.

Skulle vår framställning vinna beaktande och reparatörsbefattningarna
överföras till 7:de lönegraden enligt löneplanen för ordinarie befattningshavare,
anhålla vi vördsamt att få räkna oss till godo för ålderstillägg den
tid vi varit anställda som reparatörer samt att inga retroaktiva pensionsavgifter
påläggas oss i detta fall, då vår framställning innebär inrättandet
av nya ordinarie tjänster.

Stockholm den 3 januari 1931.

A. H. Lind. Ernst Beckman.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Avskrift. Bil. B.

Undertecknad, som tagit del av skrivelsen från reparatörerna Lind och
Beckman, tillstyrker att reparatörsbefattningarna vid riksdagshuset överföras
på ordinarie stat. Behovet och nyttan av ständigt anställda reparatörer
i riksdagshuset har bekräftats av erfarenheterna under c:a 10 år och
gjort sig mer och mer gällande allt eftersom åren gått.

Vinsten för de nuvarande reparatörerna skulle utom ordinarieskapet motsvara
ett ålderstillägg (180 kr.), eftersom deras avlöningsförmåner enligt
framställningen skulle utgå efter 7:e lönegraden för ordinarie befattnings -

8

Bankoutskottets utlåtande AJr 43.

havare i stället för efter 7:e lönegraden för extra ordinarie befattningshavare,
vilket för närvarande är fallet.

Stockholm den 5 januari 1931.

Eskil Risling.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Avskrift. BU c

LÖNENÄMNDEN

FÖR

RIKSDAGENS VERK

Till fullmäktige i riksgäldskontoret.

I skrivelse den 16 nästlidna januari hava fullmäktige anhållit, att lönenämnden
ville avgiva och till fullmäktige inkomma med yttrande över en
i avskrift överlämnad framställning av e. o. reparatörerna vid riksdagens
hus A. H. Lind och E. G. A. Beckman om överflyttande till ordinarie stat
av deras angivna befattningar.

Med anledning härav får lönenämnden anföra följande.

Lind och Beckman, vilka äro födda den 18 januari 1879 respektive den
17 maj 1891, antogos båda år 1919 till extra befattningshavare vid riksdagens
hus. Den föne anställdes såsom hantverkare och den senare såsom
extra eldare, ehuruväl hans göromål blevo de här nedan angivna. Lind
hai att vid förefallande behov utföra reparationer såväl å möbler och andra
inventarier i riksdagshuset som å den lästa träinredningen inom huset
ävensom att utföra mindre omfattande målningsarbeten därstädes. Beckman
har till åligganden att ombesörja erforderliga reparationer och mindre
ändringar å de elektriska ledningarna inom samma hus samt att avhjälpa
brister a de däistädes befintliga vatten-, avlopps- och gasledningarna.

Såväl Lind som Beckman hava sålunda under omkring elva år innehaft
stadigvarande anställning vid riksdagens hus. Enligt vad vice värden för
riksdagshuset vitsordat har behovet och nvttan av ständigt anställda reparatörer
vid riksdagshuset bekräftats av erfarenheterna under sagda tid
samt gjöl t sig alltmer gällande. Lönenämnden har den uppfattningen, att
det ar en mycket lämplig och ur ekonomisk synpunkt fördelaktig anordning
att för utförande av förekommande reparationer och dylikt inom
riksdagshuset städse kunna anlita med förhållandena därstädes fullt förtrogna
personer.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då, enligt vad lönenämnden
inhämtat, ifrågavarande befattningshavare med flit och skicklighet fullgjort
dem åliggande göromål vill lönenämnden förorda, att de beredas den trygghet,
som ordinarie anställning medför.

Da Lind och Beckman för närvarande åtnjuta avlöning enligt 7:e lönegraden
för icke-ordinarie befattningshavare, torde de såsom ordinarie befattningshavare
jämväl böra placeras i 7:e lönegraden. Hinder synes icke
möta, att de härvid få tillgodoräkna sig den tid utöver tre år, under vilken

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

9

de tjänstgjort såsom icke-ordinarie befattningshavare. Förändringen av
befattningarna fran icke-ordinarie till ordinarie synes böra genomföras från
och med den 1 juli innevarande år. Stockholm" den 24 februari 1931.

Lönenämnden för riksdagens verk:

A. Amnér.

/ Einar Falk.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Avskrift.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

Det torde vara erkänt, att befattningen som övermaskinist vid riksdagens hus
kräver en god såväl teoretisk som praktisk fackutbildning och även en betydande
erfarenhet på de värme-, elektricitets- och sanitärtekniska områdena för
att husets anordningar av skilda slag skola kunna skötas på ett i ekonomiskt
och tekniskt avseende tillfredsställande sätt. Likaså har det erkänts, att
tjänstgöringen under den tid av året, då riksdagen är samlad, är mycket
ansträngande och påfrestande. Den dagliga tjänstgöringstiden blir långt
över normalarbetsdagen och uppgår ofta vid nattplena till mer än det
dubbla, utan att någon extra ersättning härför utgår, i motsats till vad som
är fallet för t. ex. vaktpersonalen.

A andra sidan har den uppfattningen kommit till synes, att arbetsbördan
under tiden mellan riksdagarna skulle vara betvdligt lättare än för t. ex.
motsvarande befattningshavare vid riksbankens" huvudkontor, där den är
lika året örn. Denna uppfattning utgår ifrån, att riksdagshusets tekniska
anordningar ej alls eller mycket ringa användas under tiden mellan riksdagarna.
I verkligheten är det så, att ångpanneanläggningen är i drift hela
året med undantag av några dagar, då den måste nedläggas i och för
»skrotning». I övrigt hålles ånga under hela sommaren, vilket jag allt
sedan mitt tillträdande av befattningen funnit nödvändigt för undvikande
av fuktskador på särskilt plenisalarnas inredning samt på den dyrbara
elektriska installationen i husets källare-, jord- och bottenvåningar. Vad
tillsyn och underhåll av övriga tekniska anordningar beträlfar, så förekomma
under tiden mellan riksdagarna underhålls-, reparations- och ofta
även ändringsarbeten i större utsträckning, än som skulle vara fallet i en
lika stor byggnad med likformig användning året örn. Med rätta ställes
det kravet, att driftsstörningar ej böra få förekomma under riksdagstiden.
Under sådana omständigheter måste jag mellan riksdagarna genom noggranna
undersökningar bedöma, vilka lämpliga åtgärder som böra vidtagas
tor undvikande av driftsstörningar, åtgärder, som i vanliga fall gott skulle
ha kunnat anstå, tills slitning eller annan försvagning nått längre. Å andra
sidan gäller det naturligtvis att ej reparera eller utbyta anordningar eller
delar därav i onödan. Vore nu riksdagshuset ur bruk under tiden mellan

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

riksdagarna funnes ju god tid för antydda arbeten. Men i verkligheten upptagas
husets lokaler i mycket stor utsträckning året om. Dags dato är ett
20-tal kommittéer och myndigheter inrymda härstädes. Och detta tillhör
vanligheten.

Det vore ur skötselsynpunkt givetvis lättare, örn man omedelbart från
uppvärmningsperiodens början holle ordinär rumstemperatur inom hela byggnaden.
När emellertid ej huset i sin helhet kommer till direkt användning
vore det ju ekonomiskt oansvarigt att så sköta uppvärmningen. Nu hålles
s. k. rumstemperatur endast i den mån lokalerna bliva upptagna, under
det att alla andra lokaler endast hållas vid den lägre temperatur, som kan
erfordras för att inredningen skall vara säkrad för skada. Genom ett sådant
aktgivande uppnås naturligtvis en betydande bränslebesparing, men
det kräves å andra sidan av den därför ansvarige en uppmärksamhet, som
är större än vad som skulle fordras, örn huset i sin helhet under hela tiden
vore i användning. Sålunda vågar jag påstå, att de säregna förhållandena
göra, att även under tiden mellan riksdagarna kräves mera arbete och omtänksamhet
av riksdagshusets övermaskinist än vad som skulle vara fallet,
örn det gällde en lika stor byggnad, som vore i sin helhet likformigt använd
till ämbets- och tjänsterum året runt.

Då jämförelse tid efter annan gjorts mellan övermaskinistbefattningen vid
riksdagshuset och motsvarande befattningen vid riksbanken vill jag erinra
örn att riksdagshusets ventilationsanläggning icke har motsvarighet på annat
håll inom landet och att skötseln av densamma är kanske rent av det
viktigaste av mina åligganden samt kräver både insikter, intresse och arbete
i hög grad. Vad särskilt arbetet beträffar kan nämnas, att övertidstjänstgöringen
utöver 8 timmar per dag, enligt protokoll, som förts över ventilationen,
uppgått för t. ex. de fyra sista riksdagarna till:

1926 ......... 159 timmar före kl. 11 e. m. och 22 timmar efter kl. 11 e. m.

1927 ......... 163 » » » » » »36 » » » » »

1928 ......... 180 » »»»» »38» »»»»

1929 ......... 184 » »»»» »35» »»»»

Skulle övertidserältning härför hava utgått och beräknats enligt bestämmelserna
för befattningshavare i 15 de lönegraden vid verk tillhörande den
civila statsförvaltningen skulle ersättningsbeloppen under de nämnda åren
uppgått till resp. kr. 432: —, 489: —, 533: —och 532: —.

Ventilationsanläggningen användes emellertid icke endast under riksdagarna
utan även vid ofta förekommande kongresser m. m.

Då lönegradsplaceringen för ifrågavarande befattning, enligt vad jag numera
tror mig förstå, bestämts utan hänsyn till de säregna omständigheter
jag ovan anfört, anser jag, att en uppflyttning av befattningen i högre lönegrad
torde vara motiverad.

Som ett annat skäl för en löneförbättring ber jag få framhålla, att jag
på eget initiativ av Stockholms elektricitetsverk utverkat rättighet som elektrisk
entreprenör för riksdagshuset, vilket torde medföra en avsevärd besparing
för det allmänna. Numera behöver en utomstående entreprenör ej
anlitas i annat än rena undantagsfall, då det är omöjligt att medhinna nödvändiga
elektriska ledningsarbeten med husets egen personal. Ehuru nämnda
rättighet är personlig, torde kompetenskravet på kommande innehavare av
min befattning ställas så, att rättigheten kan bibehållas vid befattningen.

Vidare vill jag erinra örn den skyldighet, som sedan senaste lönereglering

Bankoutskottets utlåtande Nr i3.

11

blivit praxis, nämligen att i viss utsträckning taga befattning nied arbetens
utförande för riksgäldskontoret i Rosenbad.

Slutligen påpekas, att endera övermaskinisten eller biträdande maskinisten
alltid bör vara tillgänglig inom riksdaghuset, dag och natt, söndag och
vardag, varför verklig beredskapstjänst alltså erfordras, men ersättning härför
har aldrig, såvitt jag vet, begärts eller på annat sätt ifrågasatts.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört och vid jämförelse mellan de löner
och arvoden, som utgå till jämförliga befattningshavare bland riksdagens
egen personal och inom dess verk anställda, anser jag det berättigat att
begära löneförbättring, och anhåller därför vördsamt,

att herrar fullmäktige ville hos riksdagen göra framställning om
att övermaskinisten vid riksdagens hus placeras i 17:de lönegrad
eh.

Stockholm den 19 november 1929.

Herm. Teorell.

Övermaskinist vid riksdagens hus.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Avskrift. Bil. E.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

I en till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret ställd skrivelse den 19
november 1929 anhöll undertecknad vördsamt att herrar fullmäktige ville
hos riksdagen göra framställning om viss löneförbättring för övermaskinisten
vid riksdagens hus. Därvid åberopades bland annat, för att ej säga
huvudsakligen, den långa och oberäkneliga dagliga arbetstid som erfordras
för skötseln av ventilationen och belysningen m. m. under riksdagens kvällsoch
nattplena. Jag påvisade i nämnda skrivelse att övertidstjänstgöringen
för undertecknad (utöver 8 timmar per dygn) skulle, örn bestämmelserna
för befattningshavare i den civila statsförvaltningen finge tillämpas, medfört
en övertidsersättning under åren 1926—1929 av resp. 432: —, 489: —,
533: — och 532: — kronor. Jag framhöll vidare bl. a. att det är felaktigt
att anse att riksdagshusets personal och däribland undertecknad hava särskilt
lindrig tjänstgöring under den tid riksdagen ej är samlad utan att
tvärtom övertidstjänstgöring i stor utsträckning förekommer även undertiden
mellan riksdagarna.

Förenämnda skrivelse remitterades till lönenämnden för riksdagens verk,
som emellertid icke fäste avseende vid vad jag anfört utan hemställde alt
framställningen icke måtte till någon åtgärd föranleda. Då varken herrar
riksgäldsfullmäktige eller bankoutskottet gjorde någon erinran häremot
blev detta även riksdagens beslut. Däremot föreslogs att materialförvaltaren-övervaktmästaren,
som väl ej behöver tjänstgöra vid kvälls- och nattplena,
skulle erhålla en övertidsersättning av 400 kronor per år, vilket för -

12

Bankoutskotlels utlåtande Nr -''iS.

slag även bifölls av riksdagen. Någon anledning att bereda övermaskinisten
särskild ersättning för övertidsarbete ansågs ej föreligga.

Lönenämnden anförde visserligen att »det arbete som åvilar nämnde
befattningshavare kräver visserligen ständig uppmärksamhet och omtänksamhet,
men då jämväl en biträdande maskinistbefattning är inrättad vid
riksdagens hus, synes det som om arbetet skulle kunna så ordnas, att
övertidstjänstgöring kunde i största möjliga mån undvikas.»

Hur lönenämnden tänkt sig detta ordnande är mig obekant. Möjligen
så att arbetstiden indelas i vakter, men enligt min erfarenhet erfordras
både övermaskinistens och biträdande maskinistens tjänstgöring samtidigt
— här lika väl som t. ex. i riksbanken — under så lång tid av dygnet
att normalarbetsdagen betydligt överskrides redan under dylik samtidig
tjänstgöring. I skrivelse till lönenämnden den 2 december 1930 har jag
vördsamt anhållit om åtgärder till förverkligande av den tanke som ligger
till grund för dess ovan citerade yttrande. Lönenämnden återställde emellertid
skrivelsen lill mig med hänvisning att i stället lämna denna framställning
till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

Jag får därför vördsamt hemställa,

att herrar fullmäktige ville vidtaga de åtgärder som erfordras för att
arbetet inom riksdagshusets maskinavdelning kan så ordnas att övertidstjänstgöring
i största möjliga mån kan undvikas samt att tillfälle örn möjligt
beredes mig att personligen inför fullmäktige få framföra mina synpunkter
i ärendet.

Stockholm den 10 december 1930.

Herm. Teorell.

Övermaskinist vid riksdagshuset.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Avskrift. Bil. F.

P. M.

I en skrivelse till herrar fullmäktige har övermaskinisten H. Teorell
begärt, att åtgärder skulle vidtagas, varigenom hans tjänstgöringsskyldighet
begränsades till bestämda vakter.

Teorell är i likhet med materialförvaltaren och biträdande maskinisten
skyldig att, utöver fastställd arbetstid 7 timmar om dagen, stå till förfogande
för beredskapstjänst dygnet örn, då så påfordras. Visserligen synes
en uppdelning av beredskapstjänsten för övermaskinisten kunna tänkas
genom förefintligheten av en biträdande maskinist, men genom sådan uppdelning
kan under inga förhållanden minskningen i tjänstgöringstid för
någondera av dessa inskränka beredskapstjänsten tillnärmelsevis till vanlig
tjänstgöringstid, i all synnerhet är detta otänkbart under riksdagstid. Beredskapstjänsten
innebär icke blott skötsel av ventilationen och värmeregleringen
utan även snabbt avhjälpande av uppkommande fel å hissar, ljus -

Bankoulskotteis utlåtande Nr 43.

13

och signalledningar, avlopps- och vattenledningar, vilket allt icke medger
någon som helst tidsspillan utan fordrar omedelbar tillgång på erfaren
arbetskraft.

Materialförvaltaren är visserligen ensam i sin beredskapstjänst, sammanhängande
med hans förmanskap för portvakter och vaktbetjäning samt
skötsel av förråden för skrivmaterialier och tryckpapper, men ett avbrott
i denna beredskapstjänst är till mindre fara och obehag. Sådana avbrott
äro i praktiken för materialförvaltarens del tillåtna men kunna icke medgivas
på de arbetsområden, som i första hand påvila övermaskinisten.

Någon möjlighet, att villfara Teorells framställning synes icke föreligga.

Jag kan i detta sammanhang icke underlåta erinra om, att biträdande
maskinisten av senaste riksdag placerades i ll:e lönegraden i stället för
tidigare i 8:e lönegraden och att 400 kronor ställdes till förfogande för att
ersätta materialförvaltaren för beredskapstjänst. Däremot avstyrktes ett
förslag örn ersättning till övermaskinisten för enahanda arbetsbörda av det
skäl att biträdande maskinist funnes anställd. Övermaskinisten åtnjuter i
övrigt samma fasta avlöning som materialförvaltaren.

Under dessa förhållanden synes ånyo böra prövas, huruvida icke ersättning
för beredskapstjänst borde utverkas åt övermaskinisten i samma utsträckning,
som nu gäller för materialförvaltaren.

Stockholm den 13 februari 1931.

Eskil Risling.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.