Bankoutskottets utlåtande Nr 3-i.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående anslag lill vissa
anordningar för ordnandet av riksdagshusets närmaste omgivningar.
I en inom andra kammaren under nr 178 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Lithander
gjort framställning örn anslag till vissa anordningar för ordnandet av riksdagshusets
närmaste omgivningar.
Frågan om åtgärder för ett tillfredsställande ordnande av riksdagshusets
omgivningar har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för behandling inom
riksdagen utan att dock hittills hava nått någon lösning. I avseende
härå tillåter sig utskottet, under hänvisning till den utförliga redogörelse
i ämnet, som lämnats i utskottets år 1928 avgivna utlåtande nr 44,
i detta sammanhang erinra om samma års riksdags beslut att uppdraga
åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i samråd med byggnadsstyrelsen verkställa
utredning och avgiva förslag i fråga om Helgeandsholmens ordnande.
Den sålunda beslutade utredningen verkställdes genom en särskild nämnd
Helgeandsholmskommittén — bestående av nio ledamöter, av vilka fyra
utsågos av fullmäktige, tre av byggnadsstyrelsen och två av Stockholms
stadskollegium. Kommittén, som den 1 februari 1929 avgav sitt betänkande,
hade för fullgörande av sitt uppdrag anmodat vissa arkitekter, som
deltagit i en år 1920 anordnad tävlan i fråga om ordnande av riksdagshusets
omgivningar, att i anslutning till vissa av kommittén angivna allmänna
synpunkter inkomma med nya förslag till åtgärder i detta syfte.
Vid bedömandet av de olika inkomna förslagen fann sig kommittén — på
skäl, vilka närmare framgå av den redogörelse i ämnet, som lämnats i 1929
års bankoutskotts utlåtande nr 53 — böra förorda ett av professor Ragnar
Östberg avgivet, såsom alternativ II betecknat förslag. Detta förslag, vars
genomförande av kommittén beräknades kosta 1 317 000 kronor, innebar
i huvudsak följande.
Platsen framför riksdagshuset nedschaktas lill ungefär samma höjdläge
över vattnet som Strömparterren. Närmast intill riksdagshuset sänkes dock
nivån endast till jämnhöjd med den blivande riksgatan, så att en terrass
bildas å byggnadens norra, östra och södra sidor. Det över holmen gående,
frilagda partiet av Norrbro förses i centrum med en genombrytning,
förenande Strömparterren nied riksdagshusplatsen, som i norr och söder
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 3 samt. 22 höft. (Nr M—36.) 1
2
Bankoutskotteis utlåtande Nr SA.
prydes nied planteringar. Genombrytningen har av kostnadsskäl begränsats
att endast omfatta ett valv, varvid arkitekten använt sig av ett under
Norrbro befintligt valv. Förbindelsen från Norrbro skei dels medelst de
befintliga trapporna ned till Strömparterren, dels medelst ramper för körning
ned på riksdagsplanen och fram till trappan framför riksdagshusets
huvudentré. Förenande den nedschaktade platsen med terrassen framför
riksdagshuset löper längs byggnadens hela huvudfasad en monumental
trappa. Körtrafik direkt till huvudentrén kan ske från Riksgatan.
Ett likaledes av professor Östberg avgivet förslag, alternativ I, ansågs
av kommittén komma att för sitt genomförande draga ^alltför höga kostnader,
beräknade till 2 180 000 kronor. Detta förslag skilde sig från alternativ
II huvudsakligen däri, att Norrbro över hela holmen skulle ombyggas
med fortlöpande valvöppningar.
Kommitténs förslag överlämnades av fullmäktige i riksgäldskontoret till
1929 års bankoutskott. Då det för frågans behandling ansågs vara av vikt
att vinna kännedom om Stockholms stads uppfattning, inleddes på initiativ
av utskottet i mars 1929 förhandlingar mellan delegerade av fullmäktige
och Stockholms sladskollegium, vilka förhandlingar jämväl avsågo att
få fastställt, huruvida och i vilken omfattning ekonomiskt bidrag till Helgeandsholmens
ordnande kunde vara att förvänta från stadens sida. Stadens
delegerade tillstyrkte för sin del, att därest riksdagen komme att bestämma
sig för ett ordnande av holmen i enlighet med Östbergs alternativ II, staden
därtill skulle bidraga med 350 000 kronor. Till ett genomförande av
Östbergs alternativ I tillstyrkte de, med hänsyn till det företräde, som efter
deras mening måste tillerkännas detta alternativ, ett avsevärt högre bidrag,
nämligen 1 200 000 kronor. Före angivandet av de delegerades framställning
hade en kontrollberäkning av kostnaderna för genomförandet av de
två alternativa förslagen verkställts av stadens gatukontor. Denna beräkning
gav till resultat, att kostnaderna skulle belöpa sig för alternativ I till
2 451 000 kronor och för alternativ II till 1 503 000 kronor. På hemställan
av stadskollegiet beslöto stadsfullmäktige i Stockholm sedermera i
maj 1929 i överensstämmelse med delegerades förslag.
I sitt ovanberörda utlåtande i ärendet anförde i929 års bankoutskott i
huvudsak följande:
Genom den ståndpunkt, som från stadens sida sålunda intagits och som
innebär, att staden vid bifall till ett annat förslag än det av Helgeandsbolmskommittén
förordade påtager sig en betydande del av kostnaderna för
ordnandet av riksdagshusets omgivningar, synes ärendet hava kommit i ett
väsentligen annat läge än det, som förelåg vid tiden för avslutandet av
Helgeandsholmskommitténs arbete.
Såväl med hänsyn till nu angivna omständighet som i betraktande av
ärendets omfattning och vikt torde en ingående prövning av olika föreliggande
förslag vara nödvändig, innan riksdagen går att taga ståndpunkt
i frågan. En dylik prövning har utskottet vid nuvarande tidpunkt icke
varit i tillfälle att verkställa. Utskottet har på grund härav ansett sig böra
Bankoutskoltels utlåtande Nr 3''t.
.‘5
ifrågasätta, att ärendet icke vid innevarande års riksdag företages till slutligt
avgörande. Utskottet håller ock före, att ett uppskov med ståndpunktstagande
i ämnet i och för sig måste anses välbetänkt, icke minst med hänsyn
därtill, att den allmänna diskussionen i denna omstridda och ur flera
synpunkter betydelsefulla fråga alltjämt synes fortgå samt alt uppfattningarna
i frågan ännu icke torde hava vunnit den stadga, som synes önskvärd
före ett definitivt beslut från riksdagens sida.
I överensstämmelse med den uppfattning, som utskottet sålunda antytt,
hemställde utskottet — under framhållande att utskottet icke på något sätt
tagit ställning i ämnet — att den av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade
utredningen rörande ordnandet av riksdagshusets omgivningar
icke för det dåvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Den nu föreliggande motionen går ut på att riksdagen skulle under vart
och ett av budgetåren 1932/1933—1934/1935 ställa 326 666 kronor till riksgäldsfullmäktiges
förfogande för att, i huvudsaklig överensstämmelse med
professor Östbergs förslag, alternativ I, träffa anordningar för ordnandet av
riksdagshusets närmaste omgivningar och i samband därmed stående
arbeten.
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen bland annat följande:
Då Stockholms stad nu holle på att bygga den nya riksbron, skulle därmed
uppnås, att körtrafiken såväl norr- som söderifrån nådde fram ej blott
till riksdagshusets entréer utan också, om professor Östbergs förslag genomfördes,
fram till riksdagshusets huvudentré. Körtrafiken från vilken punkt
som helst i Stockholm till riksdagshuset syntes efter riksbrons färdigbyggande
och Riksgatans framdragande omkring riksdagshuset kunna anses på
ett fullt tillfredsställande sätt löst. De personer, som från Norrbro önskade
komma till riksdagshuset, kunde använda de trappor, som direkt ledde
ned till Strömparterren, och därefter passera genom ett av brovalven över riksdagshusplanen.
De å ömse sidor örn Helgeandsholmen befintliga Norrströms vattenfåror
skulle genom det Östbergska förslagets genomförande bliva sjmliga från
själva riksdagspollett Då denna plan skulle bliva lagd i samma nivå och
förenas med Strömparterren, skulle ernås en väsentlig utökning av planen
framför riksdagshuset. Härigenom skulle skapas ett område av ovanlig naturskönhet
mitt i den forsande Strömmen och mitt i Stockholms hjärtpunkt.
Den ringa ökning nedåt av riksdagshusets sockel, som krävdes mot tre
sidor för att få riksdagshuset att runt örn ligga på Riksgatans nivå, syntes
med de stora mått, som byggnaden ägde, knappast bliva märkbar för ögal.
På dessa tre sidor, som komtne att ligga lika fritt som nu riksdagshusets
fasad mot Riksgatan, kunde i lämplig utsträckning plats beredas för plantering
av murgröna, som skulle kunna delvis täcka sockelns nedre del och
vara i stil med den tilltänkta vackra platsen nedanför. I sinom tid skulle
detta medverka att med liv och växtlighet giva ökat värde åt platsen.
örn riksdagen i år i nämnd riktning fattade sitt beslut i frågan, hade
för närvarande och kommande lider på ett lyckligt sätt lösts frågan örn
ordnandet av riksdagshusets närmaste omgivning. Lämpligt vore, alt arbetet
påbörjades omedelbart efter riksbrons färdigställande, vilket komiiie
Utskottet.
4 Bankoulskottets utlåtande Nr 34.
att ske inom detta års utgång, så att hela riksdagsplatsens ordnande kunde
vara färdigt till det år riksdagen firade sin 500-åriga tillvaro, 1935.
Anmärkas bör i detta sammanhang, att motionären i sin hemställan utgått
från den av Helgeandsholmskommittén beräknade kostnadssumman
2 180 000 kronor, för genomförandet av professor Östbergs förslag, alternativ I.
Såsom i det föregående framhållits, skulle enligt en av Stockholms stads
gatukontor verkställd kontrollberäkning av kostnaderna dessa belöpa sig
till 2 451 000 kronor.
Emellertid har motionären till utskottet med skrivelse den 9 april 1931
ingivit ett från en större byggnadsfirma infordrat definitivt anbud att till
bestämt pris utföra arbetet med ordnandet av riksdagshusets omgivningar
enligt professor Östbergs nyssberörda förslag. Detta anbud slutar på ett
belopp av 1 800 000 kronor. Däri ingår emellertid icke kostnaden för två
fontäner med skulpturer, vilka enligt förslaget skulle anordnas å riksdagshusplanen
och av kommittén beräknats kunna utföras för 150 000 kronor, ej
heller ingå däri kostnaderna för arkitektsarvode, kontroll och administration,
av professor Östberg beräknade till 135 000 kronor. I sin ovanberörda
skrivelse har motionären meddelat, att grundad anledning funnes att antaga,
att det belopp å 150 000 kronor, som erfordrades för utförandet av de två
fontänerna, skulle kunna på privat väg åstadkommas. Med hänsyn härtill
skulle, med utgångspunkt från det nu föreliggande anbudet, de totala
kostnaderna för genomförande av professor Östbergs förslag, alternativ I,
belöpa sig till 1935 000 kronor (1 800 000 + 135 000). Då Stockholms
stad förklarat sig beredd att härtill bidraga med 1 200 000 kronor, skulle
av statsmedel erfordras ett anslag av 735 000 kronor.
Vid den förnyade behandling, som utskottet med anledning av den föreliggande
motionen ägnat frågan om Helgeandsholmens ordnande, har utskottet
kommit till den uppfattningen, att ej heller för närvarande definitiv
ståndpunkt bör tagas till nämnda fråga.
För ett ytterligare uppskov med slutlig prövning av detta spörsmål synas
flera omständigheter tala.
Till en början må framhållas, att byggandet av den nya Riksbron mellan
Strömgatan och Helgeandsholmeh numera påbörjats och att nämnda
arbete beräknats bliva slutfört under loppet av innevarande år. Färdigställandet
av detta broföretag torde vara ägnat att i flera hänseenden påverka
karaktären av riksdagshusets närmaste omgivningar. Genom att
före ett beslut beträffande Helgeandsholmens ordnande avvakta brobyggnadens
avslutande skulle man därför enligt utskottets uppfattning vinna
tillförlitligare grundval såväl för bedömande av de estetiska förutsättningarna
för mera genomgripande åtgärder till holmens iordningställande som
ock för prövning av de icke oviktiga spörsmål av trafikteknisk art, som
därmed sammanhänga.
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
5
Härtill komma vidare de avsevärda kostnader, som enligt samtliga av
Helgeandsholmskommittén behandlade förslag skulle påkallas för ett värdigt
ordnande av riksdagshusets omgivningar. Vid godkännande av det i motionen
förordade förslaget av professor Östberg (alternativ i) skulle visserligen
enligt erbjudande av Stockholms stad en mycket betydande del av
utgifterna bestridas av staden, och på grund av omständigheter, för vilka
i motionärens ovan omförmälda skrivelse den 9 april 1931 redogjorts, vill
det synas, som örn återstående kostnader för företaget skulle kunna icke
obetydligt reduceras i förhållande till tidigare beräkningar. Såsom ytterligare
erforderlig kvarstår dock fortfarande, även vid ett biträdande av
detta förslag, en kostnadssumma av sådan storleksordning, att densamma
måste ingiva tvekan angående lämpligheten av företagets genomförande
för närvarande.
Under här antydda förhållanden har utskottet, utan att för egen del taga
ställning till de olika förslag, som beträffande Helgeandsholmens ordnande
framförts, ansett sig böra hemställa,
att förevarande motion II : 178 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 april 1931.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Guslafsson i Stensholm, Lindgren,
Stendahl, Berling*, Bjurström*, Forslund* och Bodin-,
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Svensson i Betingetorp,
Lovén, Höglund i Göteborg, Svedman, Johansson i Edsbyn och Edberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Stendahl mot utskottets motivering.