Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension åt vice häradshövdingen
J. M. Stuarts änka.

I en inom första kammaren under nr 44 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande behandling, hava herrar von Geijer och Kvarnzelius
hemställt, »att riksdagen må besluta, att till framlidne vice häradshövdingen
John Magnus Stuarts änka Hanna Marianne, född Hjärpe, må
från och med den 1 juli 1931 från riksgäldskontoret, så länge hon lever
ogift, under hennes återstående livstid utgå en årlig pension av tvåtusen
kronor.»

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts följande:

ȁr 1913 beviljade riksdagen efter motion av Wachtmeister, Fredrik, m. fl.
åt vice häradshövdingen John Magnus Stuart, vilken under en lång följd
av år varit anställd som tjänsteman i statsutskottet och statsrevisionen, en
årlig pension av 4,000 kronor, att utgå från den 1 januari 1914 under hans
återstående livstid.

I motionen lämnades angående Stuarts tjänsteförhållanden hos riksdagen
följande uppgifter:

''Stuarts arbete i riksdagens tjänst saknar i avseende på den tidrymd, över
vilken den sträcker sig, motsvarighet. År 1873 anställdes han som kanslist
hos statsutskottet. I 16 år var han därefter notarie inom utskottet och de
senaste 23 åren har han skött den ytterst maktpåliggande posten som utskottets
sekreterare. Dessutom har han varit anställd hos riksdagens revisorer
under en enastående lång tid. Under de 100 år, statsrevisionen ägt bestånd,
har den varit samlad till 75 revisionsförrättningar. Därest Stuart även i
år anställes som sekreterare vid den sjuttiosjätte revisionsförrättningen, så
kommer han att hava tjänstgjort vid de senaste 38, eller jämnt halva antalet.

Örn beskaffenheten av det arbete Stuart utfört i statsutskottets och statsrevisionens
tjänst kunna alla de generationer av riksdagsmän vittna, som
under de senaste 40 åren varit ledamöter av statsutskott och statsrevision.
Alla skola häröver icke avgiva mera än ett omdöme, att Stuart med synnerlig
omsorg och skicklighet, med rutin och framför allt med en ingående kännedom
örn konstitutionell praxis i statsregleringsfrågor, som särskilt för statsutskottet
varit ovärderlig, utfört sitt arbete som den ledande och sammanhållande
kraften inom statsutskottets och statsrevisionens kansli.

Med hänsyn till Stuarts enastående långa verksamhet i riksdagens tjänst
och än mer som en erkänsla för hans gedigna arbete inom två av riksdagens
mest arbetstyngda delegationer synes oss, att riksdagen bör — ehuru formell
pensionsrätt icke föreligger — bevilja Stuart en årlig pension. Beloppet

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 21 haft. (Nr 30—33.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

synes böra sättas till i/s av de inkomster, som han uppburit för sina båda
tjänster som sekreterare hos statsutskottet och statsrevisionen.’

Stuart avled år 1920, efterlämnande sin hustru Hanna Marianne Hjärpe,
född den 24 august 1865, och en makarnas dotter, född år 1889.

Fru Stuart åtnjuter från riddarhuset, i vars direktion John Stuart varit
anställd som sekreterare, en årlig änkepension av 1,750 kronor, som med inberäknat
dyrtidstillägg för närvarande utgår med 2,271 kronor. Utöver detta
belopp kan fru Stuart icke påräkna någon inkomst; på grund av äktenskapsförord
ägde fru Stuart icke rätt till del i boet efter mannen.»

Enligt motionen närslutet läkarintyg är fru Stuart på grund av ledgångsreumatism
oförmögen till allt arbete.

Av motionen framgår, att vice häradshövdingen Stuart» änka på grund av
mannens anställning hos riddarhusdirektionen är i åtnjutande av pension,
vilken jämte dyrtidstillägg för närvarande utgår med 2,271 kronor. Härjämte
torde hon kunna påräkna ekonomiskt stöd av sin dotter, vilken enligt vad utskottet
inhämtat innehar befattning i statens tjänst. Vid dessa förhållanden
och under erinran, att mer än tio år redan förflutit efter Stuarts frånfälle, har
utskottet, i överensstämmelse med hittills tillämpade principer beträffande
pensionering av efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, funnit
sig icke kunna tillstyrka, att pension av statsmedel i detta fall beredes.

Utskottet hemställer forty,

att förevarande motion I: 44 icke må till någon riksdägens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1931.

På bankoutskottets vägnar:

c. e: svensson.

Närvarande-'' se anteckning å utlåtande nr 29.