Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1931 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning arv vissa framställningar angående pensioner
och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att
utgå av affärsdrivande verks medel.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 fehruari 1931 dagtecknad proposition
nr 154 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att reservpostexpeditören Wilhelmina
Katarina Bucht, född Svanström, må från och med dagen näst efter
den, då hon frånträder sin anställning vid postverket, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1,368 kronor, att utgå av
postmedel.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

Bucht, som är född den 19 april 1868, inträdde i postverkets tjänst den
24 september 1889 och antogs den 21 maj 1894 till extra ordinarie postexpeditör
samt den 1 januari 1895 till extra biträde. I sistnämnda egenskap
kvarstod hon till den 15 september 1911, då hon anställdes såsom reservpostexpeditör,
vilken tjänstebeteckning den 1 januari 1912 förändrades till
extra postexpeditör. Från och med den 1 juli 1920 antogs Bucht till reservpostexpeditör,
i vilken tjänsteställning hon alltjämt kvarstår. Under
sin 41-åriga anställningstid i postverket har hon tjänstgjort såsom

extra biträde ........................ 4 år 4 månader —

» postexpeditör ............ 17 » 2 » 22 dagar

postexpeditör ........................ 10 » 4 » 29 » .

Hennes sammanlagda tjänstgöringstid i postverket uppgår alltså till 31
år 11 månader 21 dagar.

År 1901 ingick Bucht äktenskap. På grund av sitt giftermål kunde
hon, jämlikt dåtida bestämmelser, icke erhålla anställning såsom ordinarie
postexpeditör, en befordran, som hon eljest torde hava vunnit.

I lönehänseende är fru Bucht för närvarande placerad i löneklass A 18,
som tilldelas allenast sådana reservpostexpeditörer, vilka under en följd
av år mera regelbundet anlitas till tjänstgöring, och uppbär på grund

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 19 höft. (Nr 28.)

Äng.
pension
dt reservpostexpeditören

Wilhelmina
Katarina
Bucht.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Äng.
pension
åt pottbiträdet
Anna Johanna
Lindell.

därav vid tjänstgöring å lägsta dyrort 7 kronor 5 öre för dag samt vid
tjänstgöring å högsta dyrort 9 kronor för dag, motsvarande omkring
2,570 kronor respektive 3,280 kronor för helt år räknat.

Rörande pensionsfrågan har generalpoststyrelsen i avgivet utlåtande
anfört:

Styrelsen, som funne det billigt och rättvist, att fru Bucht, vars
tjänstgöring vid postverket kunde väl vitsordas, vid avgången från
sin befattning i postverkets tjänst bereddes pension för sin återstående
livstid, ville erinra därom, att pension eller därmed jämförligt understöd
tidigare beviljats i liknande fall. Sålunda hade 1930 års riksdag tillerkänt
reservpostexpeditören Anna Christina Jakobina Lundholm en
pension av 1,368 kronor. I sitt yttrande över Lundholms ansökan örn
pension anförde styrelsen, bland annat, att 1921 års pensionskommitté
samt 1926 års pensionsutredning i yttranden över ett av kommunikationsverkens
lönekommitté på sin tid avgivet förslag rörande pensionering
av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken föreslagit
enahanda grunder beträffande pension åt extra ordinarie och med dem
jämställda befattningshavare som för ordinarie tjänstemän. Såsom pensionsunderlag
för icke-ordinarie kvinnliga befattningshavare i postexpeditörsgraden
— 11 :e lönegraden — hade därvid föreslagits 2,040 kronor,
av vilket belopp två tredjedelar skulle anses såsom statspensionsunderlag
och en tredjedel såsom avgiftspensionsunderlag. Då fru Lundholm
icke erlagt några tjänstepensionsavgifter, hade styrelsen ansett, att fru
Lundholm borde erhålla pension till belopp, motsvarande allenast statspensionsunderlaget,
d. v. s. 1,360 kronor eller, efter avrundning till närmast
högre med 12 delbara tal, 1,368 kronor för år, till vilket belopp fru
Lundholms pension också sedermera fastställts av riksdagen.

Efter dessa grunder syntes pension böra beräknas jämväl beträffande
fru Bucht; och då hon, i likhet med fru Lundholm, själv ej erlagt några
pensionsavgifter, syntes pensionen böra även för henne bestämmas till
1,368 kronor för år, att utgå av postmedel.

Beträffande utredningen i övrigt åberopas vad statsrådsprotokollet
innehåller.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har ej givit utskottet anledning
till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

2:o.

Under punkten 2 av samma proposition nr 154 föreslår Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att postbiträdet Anna Johanna Lindell, född Söderström,
må från och med dagen näst efter den, då hon frånträder sin anställning
vid postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 744 kronor, att utgå av postmedel.

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

3

I fråga om Lindells tjänstgörings- och avlöningsförhållanden framgår
av utredningen huvudsakligen följande:

Lindell, som är född den 5 december 1866, antogs den 3 september 1885
till extra ordinarie postexpeditör och den 13 maj 1891 till extra biträde.
Den 12 december 1902 förordnades hon till postexpeditör, i vilken egenskap
hon kvarstod till den 1 oktober 1907, då hon på grund av ingånget
äktenskap lämnade posttjänsten. Därefter förestod hon under tiden 1 oktober
1924—30 juni 1925 poststationen i Oscar Fredriksborg. Den 21 juni
1926 antogs hon till postbiträde vid postkontoret Stockholm 10 med 41/»
timmars tjänstgöring varje söckendag och överflyttades från och med den
21 januari 1929 i enahanda befattning till postkontoret Stockholm 14, där
hon fullgjort tjänstgöring 4 timmar varje söckendag.

Hennes sammanlagda tjänstgöringstid i postverket utgör sålunda

såsom extra postexpeditör, extra biträde och tillförordnad postexpeditör
22 år, såsom poststationsföreståndare 3A år, såsom postbiträde med 4 Va
respektive 4 timmars tjänstgöring för söckendag något över 4 år, eller
sammanlagt omkring 27 år.

Som tillförordnad postexpeditör har fru Lindell under de senare åren
uppburit en avlöning av 1,750 kronor för år och för liandhavande av
poststationen i Oscar Fredriksborg en ersättning av i medeltal 290 kronor
för månad. Under sin tjänstgöring såsom postbiträde erhåller hon
en avlöning av omkring 130 kronor för månad eller cirka 1,560 kronor
för år räknat.

Beträffande frågan örn understöd åt Lindell har generalpoststyrelsen
i avgivet utlåtande anfört bland annat:

Ehuru fru Lindell icke innehaft anställning vid postverket i oavbruten
följd, funne styrelsen dock billigt och rättvist, att fru Lindell, särskilt
med hänsyn till hennes långa och oförvitliga tjänstgöring, bereddes
ålderdomsunderstöd.

Då fråga tidigare varit om beredande av understöd åt befattningshavare,
med vilka fru Lindell närmast vore jämförlig och vilka icke varit
berättigade till pension, hade det ifrågasatta understödet i regel ansetts
böra utgå med 2/a av senast innehaft arvode. Av den till fru Lindell
nu utgående ersättningen, 1,560 kronor för år, kunde emellertid ett
belopp av 240 kronor anses utgöra dyrtidstillägg. Återstoden, 1,320 kronor,
skulle alltså utgöra det henne tillkommande arvode, varå understöd
skulle beräknas. Enligt nyss nämnd beräkningsgrund skulle understödet
sålunda komma att uppgå till (2/s X 1,320) 880 kronor.

Det syntes måhända, å ena sidan, kunna ifrågasättas, huruvida sagda
belopp borde i någon mån reduceras, bland annat med hänsyn därtill,
att fru Lindell icke erlagt pensionsavgifter. Å andra sidan funnes emellertid
skäl, som talade för att någon reducering icke borde komma till
stånd. Till grund för beräknande av understödets storlek hade nämligen
lagts det arvode, som hon under den sista tiden uppburit i egenskap av
postbiträde, utan att beaktande skett därav, att bon under den avgjort
största delen av sin tjänstgöring haft sig anförtrodda sådana göromål av
mera ansvarsfull natur, som i regel utfördes av postexpeditörer. Skulle
emellertid en reducering finnas böra ske, ansåge styrelsen skäligt, att
understödet icke sattes lägre än till 840 kronor för år; och hemställde
styrelsen, att årligt understöd med sistnämnda belopp måtto utverkas
åt fru Lindell.

Utskottet.

Ang.
pension
åt städerskan
Anna Charlotta
Morin.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Statskontoret Ilar i avgivet utlåtande anslutit sig till generalpoststyrelsens
hemställan.

Departementschefen har med hänsyn till det långa avbrottet i Lindells
statstjänst samt arten och omfattningen av hennes arbete efter återinträdet
i tjänst funnit den av generalpoststyrelsen ifrågasatta beräkningen av
pensionsbeloppet icke kunna godtagas. På grund av att pensionsavgifter
icke erlagts och med hänsyn till tjänstetidens längd har departementschefen
ansett reducering böra vidtagas, förslagsvis till 744 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Av utredningen framgår, att Lindell år 1907 lämnat sin befattning såsom
tillförordnad postexpeditör och först år 1924 vid en ålder av nära
58 år återinträtt i postverkets tjänst, där hon under de senaste åren endast
i begränsad omfattning fullgjort tjänstgöring. Att en befattningshavare,
på sätt här skett, antages vid en ålder, som närmar sig pensionsåldern,
finner utskottet ur principiell synpunkt mindre lämpligt.
Vad angår frågan örn pension åt Lindell, har utskottet emellertid, enär
hon sammanlagt under en avsevärd tid arbetat i statstjänst samt synes
vara i behov av understöd, icke velat motsätta sig, att sådan förmån beredes
henne till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

3:o.

I punkt 3 av förevarande proposition nr 154 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan Anna Charlotta Morin, född Storm,
må från och med dagen näst efter den, då hon frånträder sin anställning
vid postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
600 kronor, att utgå av postmedel.

Till stöd för framställning örn pension åt städerskan Morin har generalpoststyrelsen
anfört bland annat följande:

Morin, som vore född den 5 oktober 1868, hade under tiden 1 oktober
1906—14 september 1929 fullgjort städningsarbete inom Stockholms centralpostkontors
lokaler. Arbetet hade i regel krävt en tid av 5 timmar för
gång. I ersättning hade utgått följande belopp för helt år räknat, nämligen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

5

1906-1914..............................

........................... kronor

360

1915—1916..............................

........................... »

1,740

1917—1918..............................

........................... »

L920

1919 ..............................

........................... »

2,100

1920—1921.............................

........................... »

2,940

1922-1928.............................

........................... »

2,652

1929 .............................

........................... »

3,600.

Till grund för beräknandet av understöd kunde icke läggas hela det Morin
senast tillkommande ersättningsbeloppet, vari inginge gottgörelse
till av henne anlitade biträden vid städningens fullgörande. Av verkställd
utredning — i den mån sådan kunnat göras — hade framgått, att
fru Morins egen ersättning för av henne själv fullgjort arbete uppgått,
under åtminstone de sista 10 åren, till 130 kronor för månad eller
1,560 kronor för år räknat. Ett understöd beräknat till */* av sistnämnda
arvodesbelopp skulle uppgå till 1,040 kronor. Emellertid befunnes jämväl
ett på så sätt beräknat understöd vara för högt tilltaget. I det av
1926 års pensionsutredning avgivna förslaget till kungörelse angående
rätt till pension för viss arbetarpersonal vid bland annat postverket vore
pensionsunderlaget för kvinnlig befattningshavare i anställning, för vilken
särskild yrkesutbildning ej krävdes, upptaget till endast 756 kronor
för år, därvid förutsattes en anställningstid av 30 år. Beräknades understödet
med utgångspunkt från sistnämnda belopp, skulle understödet —
vid det förhållande att fru Morins tjänstetid såsom städerska hos post 7

X 756\

verket uppginge till allenast 23 år — böra fastställas till (756 --— I

580 kronor eller, med lämplig avrundning, till 600 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

4:o.

I punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre nattvakten Karl Johan Nyberg må från och
med dagen näst efter den, då han frånträtt sin anställning vid postverket,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 708 kronor,
att utgå av postmedel.

Av handlingarna framgår, att Nyberg, som är född den 29 december
1858, alltsedan den 1 september 1909 varit medelst kontrakt anställd såsom
nattvakt vid postkontoret Stockholm 2, Lilla Nygatan 6. På grund av

Äng.
pemion
dt farn
nattvakten
K. J. Nyberg.

Ang.

jpension åt
förra extra
ordinarie
telegr af expeditör^
Anna
Maria Hjelm.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

tilltagande ålderdomssvaghet har Nyberg till upphörande med utgången
av augusti månad 1930 uppsagt kontraktet.

Ersättningen till Nyberg för hans vakttjänstgöring har, för natt räknat,
från och med den 1 januari 1924 utgjort 7 kronor. För år räknat har
hans ersättning från postverket under de sista åren uppgått till i runt
tal 2,550 kronor. Fran och med den 1 januari 1920 har tjänstgöringen
varje natt omfattat 8 timmar, infallande under tiden klockan 21—5.

Angående beräkningen av understöd åt Nyberg har generalpoststyrelsen
anfört:

Till grund för bestämmande av understödets storlek syntes lämpligen
de principer böra läggas, vilka kommit till uttryck i det av 1926 års pensionsutredning
avgivna förslaget till kungörelse angående rätt till pension
för viss arbetarpersonal vid postverket m. fl. verk. Sagda kungörelse
upptoge bland annat 3 grupper manliga anställningshavare; och
Nyberg syntes höra hänföras till den av dessa grupper (den första), vilken
omfattade arbetare i anställning, för vilken särskild yrkesutbildning
ej krävdes. Pensionsunderlaget för denna kategori av manliga arbetare
upptoges till 1,008 kronor. Såsom villkor för erhållande av hel
pension. förutsattes _ minst 30 anställningsår. Då emellertid Nybergs
tjänstetid uppginge till allenast 21 år, syntes understödet icke kunna sättas
till nyss angivna belopp, utan borde sagda belopp reduceras med
/3o för varje år, varmed antalet anställningsår för Nyberg understege
30, d. v. s. med % o. Med sådan beräkningsgrund skulle pensionen komma att
utgå möd 706 kronor eller, efter avrundning till närmast högre med tolv
delbara tal, till 708 kronor för år.

Beträffande vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

5:o.

Uti punkten 5 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förra extra
ordinarie telegrafexpeditören Anna Marla Hjelm, född Häggqvist, må från
och med dagen näst efter den, då hon avgått ur telegrafverkets tjänst,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,044 kronor, att
utgå av telegrafverkets medel.

I en hos Kungl. Majit gjord framställning örn pension har Hjelm anfört,
bland annat, följande:

Sökanden, som vore född den 31 maj 1866, hade varit anställd i telegrafverkets
tjänst under en tid av sammanlagt 23 år 1 månad, därav 21 år
såsom extra ordinarie telegrafist, nämligen under tiden den 12 december

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

7

1884—30 juni 1893 och den 21 december 1917—31 maj 1930, samt 2 år 1 månad
såsom extra telegrafist, nämligen under tiden den 1 maj 1915—1 juni
1917.

Anledningen till att sökanden år 1893 frånträtt sin anställning vid
telegrafverket hade varit, att hon ingått äktenskap samt till följd därav
enligt då gällande bestämmelser icke längre kunde få behålla sin anställning.

Under världskriget hade emellertid förhållandena utvecklat sig så, att
det för telegrafverket uppstått ett mycket stort behov av telegrafkunnig
arbetskraft, och hade sökanden då åter inträtt i tjänstgöring.

Ungefär samtidigt med sökanden hade i telegrafverkets tjänst återtaga
även flera andra gifta förutvarande telegrafister, av vilka några efter
införandet av ändrade bestämmelser i fråga örn kvinnors anställning i statens
tjänst blivit befordrade till ordinarie telegrafister. Vad sökanden
beträffade, hade hon, då de ändrade bestämmelserna trädde i kraft, nått
sådan ålder, att hon icke kunde ifrågakomma att befordras till ordinarie.

Sökanden vore sedan år 1921 änka efter förutvarande trafikinspektören
vid statens järnvägar Gustaf Hjelm och åtnjöte i denna sin egenskap
pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Statskontoret, som i avgivet utlåtande tillstyrkt pension åt Hjelm, har
föreslagit ett pensionsbelopp av 1,392 kronor.

Departementschefen har med frångående av statskontorets förslag förordat,
att samma grunder, som under punkt 1 här förut ifrågasatts för
beräkningen av där avsedd pension, måtte tillämpas jämväl i nu förevarande
fall och i enlighet härmed tillstyrkt, att Hjelm, som kan räkna 23
tjänstår, tillerkännes pension med 1,044 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

6:o.

I punkten 6 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre
extra ordinarie kronojägaren i Bönälvens revir Johan Henrik Asplund
må, räknat från och med den 1 januari 1931, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 1,284 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Asplund, som är
född den 16 december 1864, antogs till extra bevakare i Kalix revir år 1895,
till extra kronojägare den 18 augusti 1903 och till extra ordinarie kronojägare
från och med den 1 januari 1921, i vilken egenskap han oavbrutet

Äng.

pension dt
förre extra
ordinarie
kronojägaren
J. H. Asplund.

Äng.

pension åt
förre extra
ordinarie
kronojägaren
J. R. Johansson.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

tjänstgjort inom Bönälvens revir; att han såsom placerad i tjänstegrupp
5, lönegrupp E, löneklass VII i den för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket
avsedda löneplanen, sådan denna fastställts genom Kungl.
Maj:ts brev till domänstyrelsen den 11 oktober 1929, sedan den 1 juli 1929
åtnjutit en månadslön av 255 kronor, motsvarande en årslön av 3,060 kronor;
samt att Asplund från och med den 18 december 1929 på egen begäran
entledigats från sin anställning vid domänverket.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke haft anledning till erinran,
varför utskottet hemställer,

att Kungl. Majtts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

. 7:o.

Uti punkten 7 av förevarande proposition nr 154 har Kungl. Majit slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att förre extra ordinarie kronojägaren
i Grönbo revir Johan Ragnar Johansson må från och med dagen näst efter
den, då han efter uppnådd levnadsålder av 65 år lämnat sin anställning
vid domänverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 1,284 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Johansson, som.
är född den 15 augusti 1865, anställdes såsom inspektor vid Grimsö egendom
från och med den 1 oktober 1899 samt vid egendomens förvärvande
av kronan åtföljde densamma och från och med den 1 december 1912 vann
anställning som extra kronojägare vid skogsstaten; att han från och med
den 1 januari 1921 antogs till extra ordinarie kronojägare, i vilken egenskap
han oavbrutet tjänstgjort inom Grönbo revir; att han såsom placerad
i tjänstegrupp 5, lönegrupp B, löneklass VII i den för extra ordinarie
tjänstemän vid domänverket avsedda löneplanen, sådan denna fastställts
genom Kungl. Majits brev till domänstyrelsen den 11 oktober 1929, sedan
den 1 juli 1929 åtnjutit en månadslön av 225 kronor, motsvarande en årslön
av 2,700 kronor.

Domänstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande:

Genom beslut i ett flertal fall hade Kungl. Majit medgivit, att kronojägare,
som tidigare varit anställd såsom skogvaktare i enskild tjänst och
vid den enskilda skogens försäljning till kronan vunnit anställning såsom
kronojägare vid skogsstaten, finge efter avskedstagandet erhålla enahanda
pensionsförmåner som dem, till vilka han skulle varit berättigad, därest
skogen i fråga under hela hans tjänstetid där varit i statsverkets ägo.
Därest, såsom styrelsen ansåge rätt och billigt, enahanda principer till -

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

9

lämpades på Johansson, skulle Johansson, om han varit uppförd på ordinarie
stat, vid sin avgång den 15 augusti 1930 hava innehaft 30 för pension
heräkneliga tjänstår.

I avseende å vidare utredning må hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vissa av riksdagen tidigare fattade
beslut i liknande fall och har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Majits- förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

8:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren unden
nr 21 av herrar Boberg och Nilsson, Petrus, och den andra inom andra
kammaren under nr 40 av herr Heiding jämte fyra av kammarens övriga
ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att tilldela extra
brevbäraren Holger Hansson i Mönsterås en årlig pension av 700 kronor
från den dag, då han lämnar sin befattning vid postkontoret därstädes».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen nr 21 i första kammaren.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Hansson, som är född den 15
mars 1863 och alltså 68 år gammal, alltsedan år 1903 fullgjort väl vitsordad
tjänstgöring vid postkontoret i Mönsterås ävensom att Hansson uttryckt
önskan att i anledning av sin ålder få sluta denna tjänstgöring.
Arten av Hanssons anställning klarlägges icke av handlingarna, i vilka
han benämnes »posttransportör», »brevbärarebiträde» eller »extra brevbärare».
Ej heller förekommer i handlingarna uppgift angående omfattningen
av Hanssons tjänstgöring eller beträffande ersättningen för densamma.

Såvitt av utredningen framgår, kvarstår Hansson fortfarande i sin anställning
vid postkontoret i Mönsterås. Därest han vid avgång från denna
anställning anses böra erhålla pension eller därmed jämförligt understöd,
torde enligt utskottets mening frågan härom böra i samband med
avgången göras till föremål för prövning av vederbörande myndighet och,
där så påkallas, av Kungl. Majit, varvid bör förebringas den utredning,
som erfordras för pensionsfrågans bedömande. Tillfyllestgörande sådan
utredning har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, icke framlagts
av motionärerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 21 och II: 40 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Ang.

pension åt
extra brevbäraren
JET.
Hansson.

Utskottet.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Äng.

ärligt understöd
åt
Margareta
Matilda
Nyberg.

9:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under
nr 165 av herr Walles och den andra i andra kammaren under nr 176
av herr Mosesson, har hemställts, »att riksdagen ville bemyndiga Kungl.
Maj:t att, med hänsyn till de särskilda skäl, som i föreliggande fall äro
att åberopa, låta till änkefru Margareta Matilda Nyberg från och med
den 1 januari 1931 under hennes återstående livstid utbetala årligt understödsbelopp
i enlighet med de grunder, som gälla för understöd till
f. d. poststationsföreståndare».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
nr 165 i första kammaren med därvid fogade bilaga.

Såsom i motionerna erinrats, var frågan örn pension åt Margareta Matilda
Nyberg föremål för prövning vid 1926 års riksdag i anledning
av en då i ämnet väckt motion.

Över nämnda motion inhämtade bankoutskottet utlåtanden av generalpoststyrelsen
samt statskontoret. Generalpoststyrelsen anförde i ämnet
bland annat följande:

Poststationsföreståndaren Nyberg, som var född den 2 oktober 1844,
var medelst personligt kontrakt anställd såsom föreståndare för poststationen
i Alnö under tiden 1 april 1897—31 mars 1924 eller under 27
år. Nyberg verkade även såsom predikant och ägde, sedan hans anställning
som sådan den 1 oktober 1924 upphört, i egenskap av f. d. predikant
—■ enligt av honom själv på sin tid till generalpoststyrelsen meddelad
uppgift — uppbära en pension av 500 kronor för år.

Vid avgången ur postverkets tjänst beviljade generalpoststyrelsen Nyberg,
jämlikt beslut den 14 mars 1924, ett ålderdomsunderstöd av 600
kronor för år att utgå från och med den 1 april 1924.

Sedan Nyberg den 6 november 1925 avlidit, har kyrkoherden G. E.
Mellberg, Alnö, på änkefru Nybergs vägnar i skrivelse till generalpoststyrelsen
den 1 december 1925 bland annat framhållit, att det i verkligheten
varit Nybergs hustru, Matilda Nyberg, som under mannens poststationsföreståndaretid
skött poststationen i Alnö. Kyrkoherden Mellberg
anhöll i samma skrivelse örn upplysning, huruvida änkefru Nyberg
kunde på grund härav beredas lämpligt ålderdomsunderstöd. Vid ärendets
föredragning den 4 december 1925 fann generalpoststyrelsen emellertid
änkefru Nyberg icke kunna på grund av gällande bestämmelser
tilldelas ålderdomsunderstöd såsom poststationsföreståndare. Härom
meddelades kyrkoherde Mellberg underrättelse.

Vid prövning av förenämnda framställning örn understöd åt änkan
Nyberg hade generalpoststyrelsen att följa de i Kungl. Maj:ts brev till
generalpoststyrelsen den 20 juni 1913 och 28 juni 1918 fastställda grunder
för tilldelande av ålderdomsunderstöd åt vissa anställningshavare.
Enligt nämnda grunder gäller att, då poststationsföreståndare, som varit
medelst personligt kontrakt anställd, eller lantbrevbärare avgått
från sin befattning efter att hava tjänstgjort minst 25 eller, i undantagsfall,
under kortare tid, understöd må, därest den avgångne befinnes vara

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

11

i behov därav, till honom utbetalas med lämpligt belopp dock högst med
två tredjedelar av till honom senast utgående arvode.

Dessa grunder, vilka iastställts efter riksdagens hörande, medgiva sålunda
icke tilldelande av understöd åt efterlevande till anställningshavare
inom nu omförmälda grupper.

Beträffande motionerna örn understöd åt änkefru Nyberg må —i anledning
av vad i sagda motioner uppgivits i fråga örn gift kvinnas rätt
att innehava poststationsföreståndarebefattning —• framhållas, att tidigare
lagbestämmelser icke lagt hinder i vägen för avslutande av kontrakt
med änkefru Nyberg örn poststationens i Alnö skötande. Generalpoststyrelsen
har — redan före år 1921 —- i flera fall träffat avtal med
gift kvinna örn skötseln av poststation. I dylika fall har generalpoststyrelsen
emellertid i regel sett sig föranlåten att, med hänsyn till
eventuellt uppkommande ersättningsanspråk, avfordra vederbörandes
mako viss ansvarsförbindelse. Därest kontrakt skulle hava upprättats
med änkefru Nyberg örn poststationens i Alnö skötande, hade dylik ansvarsförbindelse
sålunda sannolikt avfordrats predikanten Nyberg.

Då nu kontrakt örn poststationens i Alnö handhavande emellertid varit
avslutat med fru Nybergs man, som härför ägt räkna tjänstår och
som på grundval av bland annat dessa tjänstår beviljats ålderdomsunderstöd,
lärer det näppeligen kunna anses riktigt, att jämväl änkefru Nyberg
skall i och för erhållande av understöd få tillgodoräkna sig de år,
hennes man varit medelst kontrakt anställd såsom poststationsföreståndare.
Ett bifall till motionen skulle medföra, att två personer finge uppbära
ålderdomsunderstöd på grund av en och samma befattning, och såmedelst
innebära en dubbelräkning av tjänstår.

Med allt beaktande av de ömmande omständigheter, som i nu omhandlado
fall må kunna föreligga, får generalpoststyrelsen, under åberopande
av vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl till de konsekvenser,
ett medgivande av ålderdomsunderstöd i nu föreliggande fall väl kan
tänkas medföra, avstyrka bifall till den motionsvis gjorda hemställan
örn beviljande av årligt understöd åt änkan Matilda Nyberg.

Statskontoret anförde följande:

Statskontoret åberopar den utredning, som framlagts i generalpoststyrelsens
förenämnda skrivelse. Då mannen Nyberg varit medelst personligt
kontrakt anställd såsom poststationsföreståndare, kan givetvis såsom
generalpoststyrelsen framhållit ålderdomsunderstöd icke författningsenligt
tilldelas änkan Nyberg, vilken formellt icke haft någon anställning
vid postverket. Men just med hänsyn till att kontrakt örn poststationsföreståndarskap
eventuellt kan leda till ålderdomsunderstöd åt
innehavaren, borde det vara angeläget att tillse, det kontrakt upprättas
med rätter vederbörande, som åtager sig att själv eventuellt med hjälp
av biträden ombesörja arbetet. Från styrelsens sida har icke bestritts,
att änkan Nyberg såsom i motionerna uppgivits helt skött göromålen å
poststationen, under det att däremot mannen ägnat sig åt annan verksamhet.
Vid sådant förhållande och då understödet, därest det varit riktigt
ordnat, skulle hava hittills utgått och i fortsättningen bort utgå till
Matilda Nyberg, samt vad styrelsen aniört rörande en dubbelräkning av
tjänstår icke kan enligt statskontorets mening tillmätas avgörande betydelse,
anser statskontoret, att det bör ordnas så, att Matilda Nyberg,
vilken såvitt handlingarna utvisa är i behov av understöd, kommer i åt -

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

njutande av det mannen tilldelade ålderdomsunderstödet. Detta understöd
torde kunna anvisas att utgå från det å postverkets stat för driftkostnader
upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd.

För egen del anförde bankoutskottet i ärendet följande:

»Utskottet finner i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att
något ålderdomsunderstöd icke kan på grund av gällande bestämmelser
tilldelas änkan Nyberg, då hon formellt icke haft någon anställning vid
postverket. Att tillerkänna henne någon änkepension bör enligt utskottets
mening icke heller ifrågakomma. Då det emellertid är ostridigt, att
änkan Nyberg och icke hennes man skött befattningen såsom föreståndare
för den ifrågavarande poststationen och det vill synas, som om makarna
Nyberg hyst den uppfattningen, att hustrun icke kunnat underteckna
kontrakt örn poststationsföreståndarskap, anser utskottet, att
staten på något sätt hör träda hjälpande emellan. På de skäl, generalpoststyrelsen
åberopat, torde något årligt understöd ej böra ifrågakomma.
Däremot lärer det vara möjligt, att Kungl. Majit, på därom gjord
ansökan, kan tillerkänna henne någon gratifikation en gång för alla.
Under sådana förhållanden lära motionerna icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.»

Åberopande det anförda hemställde utskottet, att de väckta motionerna
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt
i överensstämmelse med utskottets hemställan.

I de nu föreliggande motionerna bär omnämnts, att Kungl. Majit,
efter ansökan av Nyberg och på tillstyrkan av generalpoststyrelsen, genom
beslut den 13 augusti 1926 beviljat henne en gratifikation till belopp
av 1,200 kronor men att en år 1927 av Nyberg gjord ansökning örn
förnyat understöd av Kungl. Majit, i enlighet med hemställan av generalpoststyrelsen,
lämnats utan bifall.

I motionerna har vidare framhållits, att änkan Nyberg, på sätt ett vid
motionen fogat intyg utvisade, vore i otvetydigt behov av ytterligare
understöd.

Jämväl över de nu föreliggande motionerna har utskottet införskaffat
utlåtanden av generalpoststyrelsen och statskontoret.

Generalpoststyrelsen har anfört:

På skäl, som generalpoststyrelsen utvecklat i sitt år 1926 avgivna yttrande,
har generalpoststyrelsen ansett sig sakna befogenhet att i förevarande
fall utanordna understöd av postmedel. Styrelsen vill emellertid
icke bestrida, att samma skäl, som år 1926 förestavade statsmakternas
ställningstagande till frågan örn understöd åt änkefru Nyberg och
resulterade i Kungl. Majits beslut av den 13 augusti 1926, tala för, att
ytterligare ekonomisk hjälp i någon form utbetalas till fru Nyberg.
Styrelsen finner sig nu icke böra ställa sig helt avvisande mot att tillstyrka
bifall till motionen. En bidragande orsak till den ställning, styrelsen
sålunda intagit, är, att de lokala postmyndigheterna måhända ej
med tillräcklig tydlighet gjort klart för makarna Nyberg konsekven -

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

13

serna av den ordning för kontraktet om poststationens skötsel, som tilllämpats
i förevarande fall, en omständighet som motionärerna i år särskilt
understryka. Förutsättningen för ett bifall synes emellertid styrelsen
också vara, att statsmakterna, med hänsyn till eventuella konsekvenser
av ett medgivande utav årligt understöd till änkefru Nyberg, uttryckligen
angiva, att medgivandet sker med hänsyn till de särskilda
skäl, som i detta fall föreligga.

Statskontoret har för egen del yttrat, att då generalpoststyrelsen numera
icke ställde sig avvisande mot beviljande av årligt understöd i
detta fall, statskontoret kunde — under åberopande av sitt år 1926
avgivna utlåtande örn understöd åt änkan Nyberg — ansluta sig till
generalpoststyrelsens mening.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och under framhållande
att — såsom generalpoststyrelsen antytt — förhållandena i förevarande
fall synas vara av den säregna beskaffenhet, att ett tillmötesgående av
motionärernas hemställan icke torde behöva medföra några betänkliga
konsekvenser, har utskottet funnit sig kunna tillstyrka, att änkan Nyberg
må, räknat från och med ingången av år 1931, tillerkännas ålderdomsunderstöd
såsom poststationsföreståndare, oaktat hon formellt icke
innehaft dylik anställning.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
1:165 och 11:176, må medgiva, att Margareta Matilda
Nyberg må, räknat från och med den 1 januari
1931, av postmedel tillerkännas ålderdomsunderstöd
med belopp, som av generalpoststyrelsen bestämmes i
anslutning till gällande grunder för dylikt understöd
åt poststationsföreståndare.

10 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Andersson i Löbbo och Fast väckt
motion nr 78 har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att f. d. lådbrevbäraren
och posttransportören Vilhelm Johansson i Gislaved må under sin
återstående livstid av postmedel tillerkännas ett årligt ålderdomsunderstöd
av 800 kronor eller det belopp, som riksdagen kan finna skäligt».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johansson, som är född den 27
april 1870 och således närmare 61 år gammal, under tiden 1 januari 1917—
31 oktober 1929 eller icke fullt 13 år enligt kontrakt besörjt posttransporter -

Ut8kottet.

Ang.

Ärligt understöd
dt förre
lådbrevbäraren
och posttransportör
en
V. Johansson.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

na mellan järnvägsstationen i Gislaved och postanstalten å platsen samt
s. k. lådbrevbäring i Gislaveds municipalsamhälle och Gyllenfors fabrikssamhälle.
I ersättning för dessa bestyr har Johansson under de två första
åren av kontraktstiden uppburit omkring 1,100 kronor för år. Därefter
har ersättningen år från år ökats, så att den vid tiden närmast före
avtalets upphörande utgick med omkring 2,600 kronor för år.

I november 1929 gjorde Johansson hos Kungl. Majit framställning örn erhållande
av ålderdomsunderstöd av postmedel i anledning av det arbete,
han fullgjort för postverkets räkning. Till stöd för ansökningen åberopades
bland annat ett läkarintyg, enligt vilket Johansson lede av betydlig
hjärtförstoring med oregelbunden hjärtverksamhet, som invalidiserat honom
så, att han vore oförmögen till arbete och måst lämna sin verksamhet
hos postverket, varjämte''in tygsgivaren tilläde, att det vore svårt att säga,
huruvida arbetet för postverkets räkning kunnat grundlägga hans sjukdom,
men att med visshet kunde påstås, att detsamma bidragit att förvärra
och påskynda utvecklingen av sjukdomen.

I avgivet utlåtande över Johanssons framställning anförde generalpoststyrelsen
bland annat följande:

Sökanden hade velat göra troligt, att hans sjukdom grundlagts och förvärrats
i postverkets tjänst. Av läkarintyget syntes man icke kunna draga
den slutsatsen, att sjukdomen åsamkats genom posttjänsten. Att densamma
förvärrats genom arten av det arbete, Johansson åtagit sig för postverkets
räkning, vore däremot helt naturligt, då detta arbete givetvis icke
lämpade sig för en person, som lede av mer eller mindre utvecklad hjärtsvaghet.

Rörande Johanssons personliga förhållanden hade styrelsen inhämtat,
att han, som hade försörjningsplikt mot hustru, vore medellös. På grund
av sjukdomen syntes han vara oförmögen till arbete. Enligt uppgift hade
ansökan örn pension från allmänna pensionsförsäkringen ingivits.

Jämlikt gällande bestämmelser ägde generalpoststyrelsen tilldela ålderdomsunderstöd
åt poststationsföreståndare, som varit medelst personligt
kontrakt anställd, ävensom åt lantbrevbärare. Enligt dessa bestämmelser
kunde understöd till belopp, motsvarande högst 2/s av senast utgående ersättning,
tilldelas dylik funktionär, vilken vore i behov av understöd och
tjänstgjort minst 25 år eller undantagsvis kortare tid. Dylikt understöd
hade dock icke ansetts kunna beviljas, då tjänstetiden mera avsevärt understigit
25 år.

Åt annan kontraktsanställd personal saknade generalpoststyrelsen möjlighet
att tilldela understöd. I skrivelse den 27 augusti 1929 hade styrelsen
hemställt örn bemyndigande att tilldela lådbrevbärare ålderdomsunderstöd
enligt de beträffande poststationsföreståndare och lantbrevbärare
gällande grunderna. I proposition nr 13 till 1930 års riksdag hade Kungl.
Majit framlagt förslag i enlighet med styrelsens hemställan.

Även örn generalpoststyrelsen haft befogenhet att, på sätt sålunda ifrågasatts,
tilldela lådbrevbärare ålderdomsunderstöd enligt angivna grunder,
skulle styrelsen i förevarande fall ansett sig förhindrad att bevilja
dylikt understöd åt Johansson, vars anställningstid uppginge till allenast
12 år 10 månader.

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

15

Styrelsen hemställde, att den gjorda framställningen icke måtte till någon
Kungl. Majrts åtgärd föranleda.

Över ansökningen avgavs vidare utlåtande av statskontoret, som yttrade
följande:

Då sökanden på grund av sjukdom, vilken örn ej grundlagts så dock
väsentligen förvärrats genom posttransporten, vore alldeles oförmögen till
arbete samt saknade medel till sitt uppehälle, kunde statskontoret icke
undgå att finna ömmande omständigheter i detta fall föreligga av beskaffenhet,
att ett mindre understöd motsvarande högst 1U av hans senaste
årsinkomst av postverket skulle kunna anses vara på sin plats. Då sökanden
emellertid först vid inemot 50 års ålder börjat arbeta för postverket
och hans anställningtid därstädes utgjorde allenast 12 år 10 månader samt
generalpoststyrelsen på grund därav motsatt sig, att understöd i detta
fall bereddes, ville statskontoret icke påyrka någon åtgärd till sökandens
förmån.

Genom beslut den 21 februari 1930 fann Kungl. Maid den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den tid av icke fullt 13 år, varunder Johansson enligt kontrakt full- utskottet.
gjort arbete för postverkets räkning, har synts utskottet vara alltför kort
för att därå skulle grundas rätt till pension eller därmed jämförligt understöd.
På grund härav och under erinran, att ärendet nyligen prövats
av Kungl. Majit utan att föranleda framställning till riksdagen, får
utskottet avstyrka bifall till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion 11:78 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

lim.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 181 har herr Selberg hem- Äng.
ställt, »att riksdagen måtte bevilja Johan August Olofsson i Hundsjö det
understöd eller den pension, som med hänsyn till hans arbete vid statens befaren
järnvägar kan befinnas lämplig». J. A. Olofsson.

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.

Frågan örn pension åt Olofsson har tidigare vid två tillfällen varit underställd
järnvägsstyrelsens prövning, senast år 1930.

Av handlingar, som nämnda år voro tillgängliga i ärendet, inhämtas i
huvudsak följande:

Olofsson, som är född den 10 augusti 1865, har under åtskilliga år innehaft
anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa andra statliga arbetsföretag.
I en den 21 november 1930 dagtecknad skrift anhöll Olofsson hos
järnvägsstyrelsen att komma i åtnjutande av pension i anledning av berörda

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

anställningar. Han åberopade därvid de arbetsanställningar som framgå av
följande sammanställning:

År 1888—1889 anställd vid arbeten å Gällivarebanan,

»

1891—1892

»

»

»

» »

» -

1894-1895

»

»

bangårdsomläggning i Malmberget,

»

1896—1897

»

»

» » »

»

1898 febr.—oktober

»

»

järnvägsbyggnaden Boden—Morjärv,

»

1899—1902

»

»

> » »

och vid riksgränsbanan,

1903

»

»

bangårdsombyggnad i Stockholm,

»

1904

»

»

arbeten å Holmfors tegelbruk (arrén-

deråt

av kungl, fortifikationen),

1905

»

»

bangårdsombyggnad i Stockholm,

»

1906

»

»

järnvägsbyggnaden Morjärv—Lapp-

träsk,

»

1907—1908 (vissa tider)

»

»

arbeten å S. J:s 25:e bansektion,

»

1909 juni—okt.

»

»

»

» » 27:e » ,

»

1910 > »

»

»

»

» » » » ,

1911 15/s

»

»

»

» » 25:e » ,

»

1911 21/8—27Ao

»

»

»

» banan Gällivare—Porjus,

»

1912

»

»

»

» » » »

samt vid S. J:s 25:e bansektion,

»

1913

»

7>

arbeten å S. J:s 24:e bansektion,

10/4 1914—1% 1916

»

»

bangårdsombyggnad i Malmö,

18/s

1917—3/n 1917

»

»

arbeten å S. J:s 25:e bansektion,

S0U

1918—18/(j 1918

»

»

»

» » » » ,

10/,

1919—26/8 1919

»

»

» » » » ,

16/6

1920—30/10 1920

»

»

»

» » » » ,

1921—1922

»

»

»

» » » » ,

21/s

1923—29/9 1923

»

»

»

» » » » ,

lä/8

1924—6/9 1924

»

»

»

» » » » ,

3%

1925—13/10 1925

»

»

»

» » » » ,

10A

1926—n/10 1926

»

»

»

» » » » ,

v
/ 6

1927—26/10 1927

»

»

» » » » ,

22/

/ 8

1928—19/10 1928

»

»

»

» » » » ,

“/t

1929—17/10 1929

»

»

»

» » 20:e » ,

26/

/ 6

193 0 —23/j 1930

»

»

»

» » » » ,

Vid en inom järnvägsstyrelsen verkställd utredning i ärendet befanns av
sålunda uppgivna 32 1/a år kunna såsom tjänstetid för Olofsson för erhållande
av pension tillgodoräknas en tid av allenast 17 år 3 månader, därav
6 år svagt styrkta. Styrelsen — som tidigare genom beslut den 26 april
1929 förklarat sig icke kunna bifalla en tidigare gjord ansökan av Olofsson
örn pension — fann vid förnyad prövning av ärendet den 9 december 1930

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

17

det fortfarande icke vara tillförlitligt styrkt, att Olofssons tjänstetid vid statens
järnvägsbyggnader eller andra liknande statens företag uppgått till den
för erhållande av pension föreskrivna, minimitiden, 25 år, varför styrelsen
beslöt lämna framställningen utan bifall.

I fråga örn Olofssons ekonomiska förhållanden hade av vederbörande kommunalnämndsordförande
intygats, att Olofsson icke hade annan egendom än en
torplägenhet, enligt senaste fastighetstaxering taxerad till 2,000 kronor, å
vilken enligt Olofssons egen uppgift vilade en skuld av 800 kronor.

Ytterligare utredning har nu av motionären förebragts rörande Olofssons arbetsanställningar
genom nya intyg av personer, som uppgivit sig vara banmästare
eller arbetsförmän vid vissa arbeten för statens järnvägars räkning.
Enligt nämnda intyg skulle Olofsson, utöver tidigare av järnvägsstyrelsen
prövade anställningstider, innehava en ytterligare tjänstetid av tillhopa omkring
6 månader under åren 1917, 1919 och 1920.

Till utskottet hava vidare överlämnats dels läkarintyg utvisande att
Olofsson på grund av äggvita samt kronisk degeneration av pulsådrorna
(arteriosclerosis) är oförmögen att utföra tungt kroppsarbete, dels ock ett
av vederbörande kommunalnämndsordförande utfärdat intyg, enligt vilket
Olofsson icke äger andra tillgångar än en lägenhet, taxeringsvärderad
till 2,000 kronor, å vilken vilar en skuld av 800 kronor.

Med ledning av föreliggande utredning i ärendet har utskottet ansett sig
kunna uppskatta Olofssons styrkta tjänstetid vid statliga arbeten till omkring
18 år. Vid sådant förhållande och då Olofsson numera synes vara
ur stånd att med arbete försörja sig samt befinner sig i behövande omständigheter,
har utskottet, örn ock med någon tvekan, ansett sig böra tillstyrka,
att en mindre årlig pension beviljas honom under hans återstående livstid.
Pensionen har ansetts böra bestämmas till samma belopp, som i punkten 56
av utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 27 samt i punkten 12 av detta
utlåtande tillstyrkts för vissa där avsedda jämförliga fall eller 420 kronor.
Pensionen lärer böra beviljas av trafikmedel samt utgå från och med ingången
av år 1931.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 181, må medgiva, att förre arbetaren Johan August
Olofsson må från och med den 1 januari 1931 under
sin återstående livstid av trafikmedel åtnjuta en årlig
pension av 420 kronor.

Bihang Ull riksdagens protokoll 19.11. S sami. 19 höft. (Nr 28.)

Utskottet.

Äng.

pension åt
förre bart arbetaren
J. H.
Henriksson.

IS Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

12:o.

I en inom andra kammaren av ‘herr Gravenson väckt motion nr 183
kar hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre banarbetaren Johan Mikael
Henriksson i Gällivare för lians återstående livstid den pension eller
det understöd, som vederbörande utskott kan finna rättvist och skäligt
föreslå.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, må hänvisas till
motionen.

Av vid motionen fogade handlingar framgår, att Henriksson är född den
18 maj 1873 och alltså 58 år gammal; att han är norsk undersåte men alltsedan
år 1899 vistats i Sverige samt år 1905 ingått äktenskap med svensk
medborgare; att han under åren 1905—1929 med vissa avbrott innehaftolika
anställningar i statens järnvägars tjänst under en sammanlagd tid av
omkring 17 1/2 år; samt att han enligt läkarintyg lider av vissa sjukdomar,
på grund av vilka han är oförmögen att försörja sig med allt tyngre arbete.

Sedan statskontoret på anhållan av utskottet anbefallts avgiva utlåtande
över ifrågavarande motion, har ämbetsverket i ärendet införskaffat yttrande
av järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att Henrikssons anställningstid vid
statens järnvägar varit kortare, än som under vanliga förhållanden fordras
för erhållande av pension eller gratifikation. Emellertid lider Henriksson
enligt i ärendet åberopat läkarintyg av sjukdom, som synes hava
omöjliggjort för honom att fortsätta sitt arbete i statens järnvägars tjänst.
Då riksdagen tidigare i åtminstone ett annat fall ansett arbetare, som i nu
angivna hänseenden intagit ungefärligen samma ställning som Henriksson,
böra komma i åtnjutande av pension (riksdagens beslut den 28 maj 1929
i anledning av motion örn understöd åt järnvägsarbetaren Karl Andersson
Fors), vill styrelsen icke motsätta sig, att jämväl Henriksson beviljas
en mindre pension av statsmedel. Beloppet av denna förmån torde, i
likhet med vad som skett i ovannämnda fall, böra bestämmas så, att detsamma
jämte dyrtidstillägg enligt vanliga grunder motsvarar vad styrelsen
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande högst äger, för år räknat, bevilja såsom
gratifikation, eller 500 kronor. I enlighet härmed har styrelsen beräknat
detsamma till 420 kronor. Beloppet torde böra bestridas av trafikmedel och
utgå från och med ingången av år 1931.

För egen del har statskontoret anfört:

Järnvägsstyrelsen, som icke velat motsätta sig att en mindre pension beviljas
Henriksson, har ansett, att beloppet av dylik förmån, i likhet med
vad som skett i ett av styrelsen omnämnt tidigare fall, borde bestämmas
så, att detsamma jämte dyrtidstillägg enligt vanliga grunder motsvarade
vad styrelsens enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande högst ägde för år räknat
bevilja såsom gratifikation, eller 500 kronor. I enlighet härmed har styrelsen
beräknat detsamma till 420 kronor. I det av styrelsen omnämnda fallet

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

19

beviljade riksdagen en årlig pension å 396 kronor. På grund härav och då
dyrtidstillägg å en pension uppgående till 420 kronor enligt för innevarande
kvartal gällande grundtal utgår med 84 kronor, vill statskontoret, som anser
billighetsskäl tala för att Henriksson erhåller någon pension av statsmedel,
förorda, att pensionen bestämmes till 500 kronor årligen med föreskrift
tillika, att dyrtidstillägg därå ej må utgå. Såsom järnvägsstyrelsen
föreslagit, torde pensionen böra bestridas av trafikmedel och utgå från och
med den 1 januari 1931.

Då Henriksson, som räknar en anställningstid i statens järnvägars tjänst
av inemot 18 år, på grund av sjukdom blivit före vanlig pensionsålder urståndsatt
att vidare arbeta i statsanställning, har utskottet funnit sig böra
tillstyrka, att en mindre årlig pension av statsmedel beviljas honom under
hans återstående livstid. Pensionen torde, i enlighet med vad järnvägsstyrelsen
föreslagit, böra bestämmas till 420 kronor årligen, att från och
med ingången av innevarande år utgå av trafikmedel.

Med stöd av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 183,
må medgiva, att förre banar befaren Johan Mikael Henriksson
må från och med den 1 januari 1931 under sin
återstående livstid av trafikmedel åtnjuta en årlig pension
av 420 kronor.

13:o.

I en inom andra kammaren av herr Grapenson väckt motion nr 279 har
hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre banarbetaren Elov PetterssonTörn
för hans återstående livstid det understöd, som vederbörande utskott
anser sig rättvisligen och lämpligen kunna föreslå».

I motionen har anförts, bland annat, att Pettersson-Törn, som är född den
15 juni 1865, uppgivit sig hava varit anställd vid järnvägsbyggnader m. fl.
statliga arbeten under omkring 30 år, nämligen åren 1885—1915, varjämte
han innehaft statliga anställningar under kortare perioder åren 1916, 1917
och 1922. Intyg över den uppgivna anställningstiden saknades emellertid
med undantag beträffande vissa tidrymder av tillhopa omkring 3 1/2 år,
avseende åren 1912—1915, 1916 samt 1922.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med
därvid fogade bilagor.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i frågan hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att enär i ärendet verkställd utredning icke
givit vid handen, att Pettersson-Törns anställning i statens tjänst varit av

Utskottet.

Äng.

årligt understlid
åt förre
banarbetaren
E. PetterssonTörn.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Äng.

pension eller
gratifikation
åt arbetaren
B. Fredriksson.

den omfattning, som borde fordras för erhållande av understöd, styrelsen
funne motionen icke kunna tillstyrkas.

Statskontoret har anslutit sig till järnvägsstyrelsens mening.

Då den i ärendet verkställda utredningen icke givit vid handen, att
Pettersson-Töm haft anställning i statens tjänst i den omfattning, som bör
fordras för erhållande av pension eller därmed jämförligt understöd, har
utskottet ansett sig böra avstyrka beslut örn dylik förmån. Med framhållande
tillika att, såvitt handlingarna utvisa, Pettersson-Törn efter år 1915, då han
blott uppnått 50 års ålder, sammanlagt endast omkring 7 månader under
åren 1916 och 1922 haft arbete för statens räkning, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 279 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

14 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 179 har herr Lövgren hemställt,
»att riksdagen måtte tillerkänna arbetaren Helmer Fredriksson i
Porjus en tilläggspension å 400 kronor per år, eller ock en lämplig gratifikation
i en summa att utbetalas på en gång».

Med avseende å motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Fredriksson, som är född
den 18 oktober 1886 och alltså 44 år gammal, från och med den 10 april
1919 erhöll anställning vid Porjus revirs sågverk i Porjus, där han tjänstgjorde
såsom förkantare, klampare och sorterare; att han i juni 1919
drabbades av olycksfall i arbetet, i anledning varav han av riksförsäkringsanstalten
tillerkänts livränta med 360 kronor för år, därvid nedsättningen
i arbetsförmågan uppskattats till 30 procent samt arbetsförtjänsten
beräknats till 1,800 kronor; att han oaktat den genom olycksfallet
honom åsamkade skadan (inskränkning av rörelseförmågan i högra
tummen samt högra långfingret och pekfingret m. m.) kunnat vid sågverket
deltaga i lämpliga arbeten; att Fredrikssons arbetsförtjänst vid
sågverket under åren 1924—1928 uppgått till i medeltal för år omkring
2,800 kronor; att anställningen från och- med 1 januari 1930 upphörde
i anledning av att domänstyrelsen, sedan sågen nedbrunnit, beslutit nedläggande
av sågverksrörelsen; samt att Fredriksson är gift och har 9
barn. ,

Efter erhållen uppsägning från anställningen vid sågverket gjorde
Fredriksson i november 1929 hos Kungl. Maj:t framställning örn erhållande
av pension eller understöd utöver den honom tillerkända livräntan.

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

21

Ansökningen tillstyrktes av t. f. jägmästaren i Porjus revir.

Vederbörande Överjägmästare yttrade, att av jägmästarens utredning
rörande Fredrikssons arbetsförtjänst vid huvudsakligen ackordsarbete under
åren 1924—1928 syntes framgå, att lians arbetsförmåga ej vore i
högre grad nedsatt. Med hänsyn härtill samt till hans korta anställningstid
och relativt låga ålder avstyrkte överjägmästaren bifall till
framställningen.

Domänstyrelsen avstyrkte likaledes, på de av överjägmästaren anförda
skälen, bifall till ansökningen. Därest likväl Kungl. Majit med hänsyn
till de särskilt ömmande omständigheter, som förelåge, skulle finna att
någon ersättning borde beredas Fredriksson, syntes detta enligt domänstyrelsens
mening böra ske genom en gratifikation, förslagsvis 1,000
kronor.

Statskontoret anförde, att tillräckliga skäl för beredande av pension
i detta fall knappast kunde anses föreligga, men att det ville synas ämbetsverket
billigt, att ett tillfälligt understöd, såsom domänstyrelsen
ifrågasatt, beviljades honom från statens domäners fond.

Genom beslut den 27 juni 1930 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Då Fredriksson —- som endast uppnått 44 års ålder och, såvitt handlingarna
utvisa, är arbetsför — under en tid av allenast omkring 10 år
fullgjort arbete i statens tjänst, kan utskottet icke tillstyrka, att pension
eller därmed jämförligt understöd skulle beviljas honom. Ej heller har
utskottet ansett sig böra förorda, att riksdagen skulle fatta beslut örn
beredande av gratifikation åt Fredriksson.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 179 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar C. E. Svensson, Johansson i Östersund, Lindgren, Johansson
i Friggeråker, Stendahl, Berling och Norman;

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Lovén, Ryberg,
Carlsson i Solberga, Höglund i Göteborg, Svedman och Johansson i Edsbyn.

Utskottet.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.31. 8 sami. 19 höft. (Nr 28.)

3

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Reservation

vid punkten 10 (ang. årligt understöd åt förre lådbrevbäraren och posttransportören
V. Johansson):
av herrar Bäcklund och Höglund, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:78, må medgiva, att förre lådbrevbäraren och posttransportören
Vilhelm Johansson må från och med
den 1 januari 1931 under sin återstående livstid av
postmedel uppbära ett årligt understöd av 420 kronor.

''

311142. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.