Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
1
5r 24.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens
järnvägsbyggnader.
I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1931 dagtecknad proposition
nr 107, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
l:o) medgiva, att envar av följande tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,
nämligen biträdande ingenjörerna Erik August Nycander och
Johan Lennart Söderhielm, underingenjören Carl Ragnar Söderberg, bokhållaren
Anders Johan Hedin och förste schaktmästaren Carl August Widerström,
må, därest han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i
samband därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens
tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel
uppbära årlig pension med, Nycander och Söderhielm 2,984 kronor, Söderberg
2,616 kronor, Hedin 2,296 kronor och Widerström 2,160 kronor, att
utgå enligt av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 7 mars 1930 (proposition nr 202) förordade
grunder;
2:o) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder av föreskrifterna
i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa
för pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet
kvarstå såsom delägare i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen
erläggas, vid uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med
belopp, som med tillämpning av de utav departementschefen i nämnda
statsrådsprotokoll förordade grunderna för beräkning av avgiftsår skulle
hava tillkommit vederbörande, örn han intill nämnda ålder kvarstått i
tjänst; samt
3:o) medgiva, att underingenjören vid statens järnvägsbyggnader Otto
Herman Tufvesson och ritaren därstädes Alfred Elis Asplund må, under
i mom. l:o) här förut angiven förutsättning, av trafikmedel uppbära avskedsersättning
med belopp, motsvarande en månads arbetsförtjänst för
varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt
Bihang Ull riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 17 höft. (Nr 24—26.1
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock
med iakttagande dels att ersättning icke må utgå med högre belopp än för
Tufvesson 12,000 kronor och för Asplund 10,000 kronor, dels ock att beträffande
ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen i berörda
statsrådsprotokoll förordade grunder.
Den vid statens’järnvägsbyggnader sysselsatta tjänstemannapersonalen,
vilken icke innebar ordinarie anställning, är med hänsyn till anställningsförhållandena
uppdelad på tre kategorier, nämligen fast anställd personal,
extra personal och tillfällig personal.
De fast anställda, vilka utgöra det övervägande antalet, äro anställda
med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och åtnjuta
avlöning m. m. enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie
personalen vid statens järnvägar i motsvarande befattningar; de äro delaktiga
i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal och i sådan egenskap berättigade till en på egna avgifter
och statsbidrag grundad tjänstepension. Rätt till pension — till storleken
beroende av antal tjänstår och anledningen till avgången ur tjänst
— inträder bland annat vid uppnådd pensionsålder med förutsättning av
minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medför som
regel förlust av pensionsrätt från kassan; de av vederbörande tjänsteman
— och i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna
tillgodoräknas emellertid tjänstemannen för beredande av pension
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Den extra personalen är anställd med en ömsesidig uppsägningstid
av en månad och åtnjuter avlöning m. m. enligt i huvudsak samma
grunder som den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar men är
icke berättigad till pension.
Sedan järnvägsstyrelsen i skrivelser den 28 november 1928, den 6 februari
1929 och den 27 september 1929 med hänsyn till förestående inskränkning
av statens järnvägsbyggnadsverksamhet gjort framställning i fråga
örn beredande av förtidspension och avskedsersättning åt vissa vid järnvägsbyggnaderna
anställda tjänstemän, vilka till följd av inskränkningen
beräknades bliva entledigade, samt särskilda utlåtanden i ärendet avgivits
av statskontoret, framlades i proposition nr 202 till 1930 års riksdag
förslag beträffande förmåner av angiven art åt vissa befattningshavare
vid järnvägsbyggnaderna.
I fråga örn villkor och grunder för nämnda förmåner anslöt sig Kungl.
Maj :ts förslag till vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt med viss däri av statskontoret
påyrkad modifikation. Beträffande förtidspensioner gick
förslaget ut på, att fast anställda tjänstemän, som uppnått minst 45
levnadsår och räknade en tjänstetid av minst 20 år, skulle tillerkännas
pension till belopp, som med tillämpning av närmare angivna grunder för
3
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
t jäns tårsberäkning skulle liava tillkommit vederbörande, örn de intill fastställd
pensionsålder kvarstått i tjänst. Av pensionsbeloppet skulle emellertid
omedelbart utgå allenast statspension motsvarande del, medan avgiftspension
skulle tillkomma först vid uppnådd pensionsålder; i följd
härav skulle vederbörande tjänstemän till pensionsåldern kvarstå såsom
delägare i förenämnda pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal och dit erlägga pensionsavgifter. Med avseende å avskedsersättning
innebar järnvägsstyrelsens av föredragande departementschefen
biträdda förslag, att sådan förmån skulle beredas befattningshavare
— såväl fast anställda som extra — vilka ej enligt nyss angivna grun
der kunde tillerkännas förtidspension men som överskridit en levnadsålder
av 30 år och hade minst 10 års anställningstid i statens tjänst. Avskedsersättningen
skulle beräknas till belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års
anställning samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning
därutöver, dock med iakttagande av följande maximibelopp, nämligen
för sektionsingenjör 16,000 kronor, för biträdande ingenjör 14,000 kronor,
för underingenjör 12,000 kronor, för ritare och kontorsskrivare 10,000 kronor
samt för schaktmästare, förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist
samt kontorist 6,800 kronor.
Kungl. Majlis omförmälda framställning blev av riksdagen bifallen. I
sin skrivelse i ämnet (nr 277) anförde riksdagen i huvudsak följande:
»Vidkommande först frågan örn behovet av särskilda förmåner åt övertaliga
tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader lärer, såsom föredragande
departementschefen framhållit, vid bedömandet av den av järnvägsstyrelsen
i ämnet gjorda framställningen böra beaktas, att omständigheterna
för närvarande i väsentlig mån avvika från deni, sorn förelågo
vid framläggandet av styrelsens förslag år 1928. Till en början torde
sålunda — med hänsyn till den ståndpunkt, som av innevarande års
riksdag intagits till frågan örn inlandsbanebyggets fortsättande — under
ett antal år framåt komma att erfordras flera tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna
än vad järnvägsstyrelsen tänkt sig. Vidare torde vissa
möjligheter föreligga att bereda en del befattningshavare, vilka bliva
överflödiga vid järnvägsbyggnaderna, annan arbetsanställning i statens
tjänst. Härutinnan synes man kunna räkna med att på grund av statsmakternas
beslut i fråga örn elektrifiering av statsbanan Järna—Malmö
samt vissa angränsande bandelar ävensom beträffande utbyggnad av
vattenfall vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader kunna bliva
sysselsatta vid dessa arbetsföretag. Ytterligare lärer det kunna förväntas,
att överflyttningar till statens trafikerade järnvägar i åtskilliga fall
skola kunna äga rum. Vad departementschefen yttrat i fråga örn nu berörda
utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst för
ifrågavarande tjänstemän finner riksdagen vara värt allt beaktande, och
riksdagen vill---för sin del kraftigt understryka vikten av att de
möjligheter, som i omförmälda hänseenden föreligga, bliva av vederöd
rando myndigheter noggrant tillvaratagna. Därest så sker, vill det — i
betraktande av att antalet tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
för närvarande utgör endast omkring 90 — synas, som örn mera omfat
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
tande åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i anledning av
jarnvagsbyggnadsverksamhetens inskränkning knappast skulle bliva behövliga.
Med hänsyn till möjligheten av att, även med beaktande av nyssberorda
omständigheter, entledigande i vissa fall kunna bliva erforderliga
utan att annan statsanställning kan beredas, bar i propositionen
framlagts förslag örn understöd från statens sida åt vissa tjänstemän.
I1 orslaget avser ett antal befattningshavare, vilka redan av järnvägsstyreisen
blivit uppsagda från sina anställningar. Av dessa tjänstemän
skulle 3 erhålla förtidspension, medan de övriga, till antalet 7, skulle beredas
avskedsersättning.
Riksdagen finner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt
att, örn entledigande äger rum, förtidspension tillerkännes nyss avsedda
tre tjänstemän, vilka alla uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och
innehava ett avsevärt antal tjänstår. Beträffande grunderna för pensionsförmånernas
bestämmande har riksdagen funnit Eders Kungl. Maj -ts
förslag vara väl avvägt.
Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare
bär inom riksdagen rått någon tvekan, huruvida tillräckliga skäl i detta
lall kunna anses föreligga för beredande av sådan förmån. Med hänsyn.
till vad i ärendet anförts och i betraktande av statsmakternas beslut
i fråga örn motsvarande understöd åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet
har riksdagen emellertid ansett sig böra medgiva, att dylik
ersättning jämväl i här föreliggande fall beviljas, därest entledigande
kommer att äga rum. Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande
.grunderna for ersättningen har riksdagen icke haft något att erinra »
I skrivelse den 17 december 1930 bär nu järnvägsstyrelsen gjort framställning
om beredande av förtidspension och avskedsersättning åt vissa
ytterligare tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna enligt samma grunder,
som år 1930 godtagits av statsmakterna.
Statskontoret har i avgivet utlåtande biträtt järnvägsstyrelsens framställning.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
,Q£?a. Satt-iaVj den begående redogörelsen framgår förutsattes i den till
.."V .ars riksdag avlåtna propositionen om förtidspension och avskedsersattning
at vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader liksom även
vid propositionens behandling i riksdagen, att beslut örn sådan förtidspens!?nt.
ocl}. avskedsersättning kunde bliva erforderligt i vissa fall utöver de
da föreliggande.
Järnvägsstyrelsen Ilar nu gjort framställning i syfte att vinna möjlighet
att mot förtidspension eller avskedsersättning skilja ytterligare ett antal
tjänstemän fran anställning vid järnvägsbyggnaderna. Med hänsyn
ull vad styrelsen anfört till stöd för sin framställning och under betonande
av att avskedande mot sådan gottgörelse icke bör äga rum, utan
att styrelsen i enlighet med 1930 års riksdags uttalanden dessförinnan
noga Provat möjliga utvägar till beredande åt vederbörande tjänstemän
av sysselsättning vid statens järnvägars elektrifieringsarbeten eller annan
anställning i statens tjänst, vill jag icke motsätta mig bifall till berörda
iramstallmng. Mot storleken av de av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen,
vilka uträknats i enlighet med de av 1930 års riksdag god
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
5
kända grunder, har jag icke funnit anledning till erinran. Beträffande
avskedsersättningarna torde bestämmelser böra meddelas i överensstämmelse
med 1930 års riksdags motsvarande beslut med iakttagande av vad
statskontoret föreslagit i fråga örn maximibelopp för ritare.
Jag tillåter mig i detta sammanhang meddela, att — enligt vad jag inhämtat
— av de tjänstemän, till vilkas förtidspensionering 1930 års riksdag
lämnade sitt medgivande, två stycken entledigats mot förtidspension,
under det att en tills vidare kunnat beredas fortsatt anställning vid järnvägsbyggnaderna.
Avskedsersättning bar hittills icke utgivits till någon
av de i 1930 års riksdagsbeslut omförmälda sju tjänstemännen, av vilka
febi tills vidare kunnat sysselsättas för järnvägens räkning och två berhts
anställning i annat statens verk.» .
Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att här ifrågavarande tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
tillerkännas förtidspension, respektive avskedsersättning under de förutsättningar
och enligt de grunder, som i 1930 års riksdags förenämnda skrivelse
nr 277 angivits beträffande där avsedda fall. Med biträdande av
Kungl. Maj:ts föreliggande framställning får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 19 mars 1931.
På bankoutskottets vägnar:
*
0. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson i
Östersund, Lindgren*, Ström i Lidköping, Stendahl*, Berling* och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Svensson i Betingetorp,
Lovin*, Byberg, Carlsson i Solberga och Johansson i Edsbyn*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering -
Utskottet.