Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

9

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om personliga lönetillägg
åt vissa tjänstemän vid flottans pensionskassa.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion nr 38 har herr Holmgren hemställt, »att
riksdagen ville medgiva, att till en var av kamreraren A. Sandquist, förste
revisorn I. Rudberg och kassören A. Åberg, samtliga vid flottans pensionskassa,
må från och med den 1 juli 1931 tillsvidare och intill dess frågan
örn det militära pensionsväsendet blivit löst utgå personligt lönetillägg med
1 200 kronor för år, att bestridas av medel, som äro anvisade för avlöning
av flottans pensionskassas befattningshavare».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån
redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Flottans pensionskassa har till uppgift att handhava såväl tjänste- som
familjepensionering beträffande marinens militära och civilmilitära beställningshavare
ävensom pensionsberättigade månadslönare. Kassan ombesörjer
därjämte pensioneringen av flottans gemenskap.

Nu gällande stat för kassan är fastställd av 1908 års riksdag samt är
— med viss sedermera av riksdagen beslutad ändring, avseende vaktmästartjänsten
vid kassan — av följande innehåll:

Stat (rd. skr. 211/1908 och 162/1911 samt k. kung. 836/1918).

Lön

Tjänstgörings-

Summa

penningar

1

kamrer..............................

3 000

2 000

5 000

Efter 5 års väl vitsordad

1

kassör ..............................

2 200

1 800

4 000

tjänstgöring ökas lönen

1

förste revisor ..................

2 200

1 800

4 000

med 500 kr. och efter 10

1

andre revisor ..................

1800

1 200

3 000

års sådan tjänstgöring

1

assistent ...........................

1200

800

2 000

med ytterligare 500 kr.

1

vaktmästare (inberäknat er-

Efter 3 år kan lönen höjas

sättning för eldning och

medJlOO kr., efter 6 år

tillsyn av värmeledning) ...

900

550

1 450

med ytterligare 100 kr.

och efter 9 år med än

ytterligare 100 kronor.

Missräkningspenningar till kassören

500

Summa 19 950

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utöver i staten angivna löneförmåner utgår till nedanstående befattningshavare
tillfällig löneförbättning med följande belopp för år räknat:

Lön

Tjänstgörings-

Summa

penningar

kronor

kronor

kronor

1

kamrerare .................................

............................ 600

300

900

1

kassör .......................................

............................ 600

300

900

1

förste revisor..............................

........................... 600

300

900

1

andre revisor..............................

........................... 450

300

750

1

assistent ....................................

........................... 300

200

500

Summa

3950

Förutom den i stat upptagna personalen finnas enligt inhämtade uppgifter
för närvarande vid kassan anställda följande befattningshavare med
nedan angivna avlöningsförmåner (inberäknat tillfällig löneförbättring i

förekommande fall):

1 sekreterare, arvode................................................ 1 500

1 ombudsman, » 800

I extra biträde ......................................................... 1 500

1 » » 1500

Inom kassans direktion finnes, utöver ordförande samt 3 direktörer, en
överkommissarie (föredragande i direktionen) med arvode av 2 000 kronor
för år.

Kostnaderna för avlöning åt kassans personal utgå från kassans pensionsfond
samt det under riksstatens elfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget
till pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar.

Såsom i motionen antytts, har frågan om förbättrade löneförhållanden
för befattningshavare vid flottans pensionskassa under senare år vid upprepade
tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Härutinnan må
med ledning av tillgängliga handlingar lämnas följande redogörelse.

I framställning till Kungl. Maj.t den 10 november 1917 anhöllo tjänstemännen
vid kassan — under åberopande bland annat av 1917 års riksdags
beslut om provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen — att
åtgärder måtte vidtagas för beredande åt personalen av avlöningsförhöjning
med vissa angivna belopp. Över denna framställning, som understöddes
av kassans direktion, avgavs utlåtande av 1902 års löneregleringskommitté.
Kommittén, som avstyrkte åtgärd i anledning av framställningen, anförde
bland annat följande:

Kommittén hade icke kunnat undgå att uppmärksamma, hurusom antalet
tjänstemän hos flottans pensionskassa knappast kunde anses stå i riktigt
förhållande till omfattningen av den rätt begränsade verksamhet, som av
kassan utövades. Jämte de ordinarie tjänstemännen — kamrerare, kassör,
förste revisor, andre revisor och assistent — vore nämligen hos kassan
anställda en överkommissarie, en sekreterare, en ombudsman, en extra

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

11

ordinarie assistent och två kvinnliga biträden, tillhopa elva personer, förutom
en vaktmästare. Kommittén ansåge det givet, att någon indragning
här skulle kunna ske, utan att verksamhetens behöriga handhavande därigenom
äventyrades. I samband med en dylik indragning borde givetvis
spörsmålet örn personalens avlöning upptagas till förnyat skärskådande.

Frågan om en omorganisation av kassan syntes dock icke befinna sig i
sådant skick, att densamma kunde omedelbart upptagas till avgörande.
Förslag förelåge nämligen om en fullständig omläggning av det militära
pensionsväsendets handhavande. I det betänkande angående förändrat oidnande
av det militära pensionsväsendet, som den 31 maj 1912 avgivits av
särskilda kommitterade, hade sålunda bland annat ifrågasatts inrättande av
en för armén och marinen gemensam pensionsanstalt, vars styrelse skulle
handhava all militär pensionering med undantag av manskapspensioneringen
vid armén. Även andra förslag rörande det militära pensionsväsendets
handhavande hade framkommit och varit föremål för utredning.

Genom beslut den 14 juni 1918 fann Kungl. Majit framställningen icke
föranleda någon Kungl. Marits åtgärd.

Sedermera gjorde direktionen över kassan den 20 december 1918 hemställan
örn att för kassan måtte fastställas ny stat, innebärande vissa
avlöningsförhöjningar. Jämväl över denna framställning avgav lönereglering
skommittén utlåtande, därvid kommittén framhöll, att det icke syntes
låta sig göra att skrida till en definitiv lönereglering för kassans personal,
innan frågan örn det militära pensionsväsendets handhavande vunnit sin
lösning, samt att en dylik lönereglering enligt kommitténs mening borde
förbindas med en reduktion av kassans personal. Framställningen, som
anmäldes i statsrådet den 21 november 1919, föranledde icke någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

Innan sistnämnda framställning avgjordes, hade tjänstemännen vid kassan
genom beslut av 1919 års lagtima riksdag tillerkänts tillfällig löneförbättring
med belopp, som därefter årligen utgått och som i det föregående
angivits.

I den från finansdepartementet i juli 1921 meddelade arbetsplanen för
1902 års löneregleringskommittés utredningar i fråga om ny definitiv lönereglering
för vissa grenar av statsförvaltningen var bland då ännu återstående
verk även upptagen flottans pensionskassa. Löneregleringskommittén
hemställde emellertid i skrivelse till chefen för finansdepartementet den
16 december 1922, att några åtgärder för det dåvarande icke måtte vidtagas
för lönereglering för pensionskassan, enär en sådan lönereglering
skulle kunna verka föregripande vid ett slutgiltigt ordnande av det militära
pensionsväsendet eller åtminstone kunna föranleda betungande övergångsförhållanden
vid en eventuell omläggning av pensioneringens handhavande.

I skrivelse den 31 december 1923 gjorde därefter direktionen över pensionskassan,
på uppdrag av kassans fullmäktige, hemställan att avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

12

Bankontskottels utlåtande Nr 18.

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, måtte — i
avvaktan på en definitiv lösning av avlöningsfrågan i samband med ett
slutgiltigt ordnande av det militära pensionsväsendet —- tillsvidare tilllämpas
å vissa befattningshavare vid kassan. Till stöd härför anfördes,
att utgående avlöningar icke tillnärmelsevis motsvarade ökningen i levnadsomkostnaderna
efter lönestatens tillkomst, varför det icke kunde anses
annat än rättvist, att pensionskassans tjänstemän, som i följd av sammankopplingen
av frågan om deras lönereglering med frågan om det militära
pensionsväsendets ordnande dittills i avlöningshänseende blivit starkt
eftersatta, nu finge sina avlöningsförhållanden reglerade på ett för dem
tillfredsställande sätt, även om denna reglering, för att icke verka föregripande
vid ett slutgiltigt ordnande av det militära pensionsväsendet, måste
bliva av provisorisk natur.

I ett den 31 januari 1924 avgivet utlåtande över denna framställning
anförde statskontoret bland annat följande:

Statskontoret kunde visserligen icke förneka, att såsom av löneregleringskommittén
tidigare framhållits det kunde synas i viss mån betänkligt att,
innan pågående utredning om det militära pensionsväsendets omorganisation
slutförts och i samband därmed väckt fråga örn sammanslagning av
flottans pensionskassa med annan eller andra dylika kassor blivit avgjord,
vidtaga någon mera genomgripande omgestaltning av avlöningsförhållandena
för personalen. Men mer än tio år hade förflutit, sedan berörda förslag
framställdes i sammanhang med den militära pensionskommitténs
betänkande; och ännu kunde frågan icke anses vara så utredd, att den
kunde till avgörande upptagas. Vid sådant förhållande syntes det icke
kunna anses rimligt, att denna svävande fråga skulle alltjämt stå hindrande
i vägen för anordnande av bättre avlöningsförhållanden för personalen.
Omförmälda omständighet, som i lika mån berörde arméns pensionskassas
ställning, hade icke fått utgöra hinder för en såsom behövlig ansedd reglering
av lönerna för personalen vid sistnämnda kassa, varvid emellertid
tillsetts att icke några nya hinder skulle uppstå för genomförande av den
tilltänkta sammanslagningen, örn sådan befunnes ändamålsenlig.

Enligt statskontorets mening borde därför utan vidare uppskov åtgärd
vidtagas till beredande åt personalen vid flottans pensionskassa av avlöning,
som kunde anses motsvara vad andra grupper av befattningshavare
med motsvarande arbetsuppgifter uppbure i avlöning.

I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att ifrågavarande
tjänstemän icke innehade fullmakt å de befattningar, de uppehölle. Kungl.
Maj:t hade den 16 juni 1911 beslutit att å kamrerartjänsten endast meddela
förordnande tillsvidare, och direktionen över pensionskassan hade
beträffande övriga befattningar meddelat mot Kungl. Maj:ts beslut svarande
bestämmelser.

Därest en lönereglering ansåges böra genomföras, syntes det lämpligt,
att det vid centralförvaltningen genomförda avlöningssystemet därvid vunne
tillämpning.

Statskontoret framställde härefter förslag beträffande de lönegrader, till
vilka befattningshavarna borde hänföras.

Bankoutskottcts utlåtande Nr 18.

13

I ärendet avgavs vidare den 5 mars 1925 utlåtande av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, som yttrade bland annat följande:

Såsom statskontoret framhållit, hade betänkligheter tidigare yppats mot
vidtagande av någon mera genomgripande omgestaltning av avlöningsförhållandena
för personalen vid kassan, innan pågående utredning örn det
militära pensionsväsendets omorganisation slutförts och frågan om kassans
framtida ställning blivit avgjord. För sin del hade statskontoret emellertid
ansett, att dessa sedan länge svävande frågor icke alltjämt borde stå hindrande
i vägen för beredande av bättre avlöningsförhållanden.

Med anledning av vad statskontoret föreslagit tilläte sig lönenämnden
bringa i erinran, hurusom frågan örn det militära pensionsväsendets omorganisation
kommit i ett väsentligt förändrat läge efter det statskontorets
yttrande i ärendet avgivits. Sedan 1921 års pensionskommitté på grund
av Kungl. Majis beslut under sommaren 1924 återupptagit sin verksamhet,
påginge, enligt vad lönenämnden inhämtat, inom sagda kommitté arbeten
i och för avgivande av förslag till det militära pensionsväsendets ordnande,
och kommitténs betänkande härutinnan syntes vara att förvänta under
loppet av år 1925. Det syntes alltså vara möjligt att, såsom ur många
synpunkter vore önskligt, nämnda fråga skulle kunna i hela sin omfattning
föreligga till avgörande vid 1926 års riksdag.

Då sålunda ett förslag av ingripande organisatorisk betydelse för flottans
pensionskassa inom en nära framtid borde kunna bliva föremål för statsmakternas
övervägande, syntes det lönenämnden mindre lämpligt att redan
nu, med utgångspunkt från sagda pensionskassas förhandenvarande organisation
och den befintliga personaluppsättningen därstädes, för ifrågavarande
befattningshavare verkställa en definitiv lönereglering, vilken sannolikt
skulle komma att i olika avseenden föregripa eller försvåra åtgärder i
fråga örn kassans blivande organisation. Mot en dylik reglering under
nuvarande omständigheter talade enligt lönenämndens mening jämväl det
från olika håll påtalade och till synes obestridliga förhållandet, att även
vid ett bibehållande i huvudsak av kassans hittillsvarande verksamhet en
viss omorganisation av densamma i syfte att nedbringa kassans personalantal
i lämpligt förhållande till arbetsmängden vore av behovet påkallad.

Genom beslut den 24 maj 1928 fann Kungl. Majit i enlighet med lönenämndens
hemställan framställningen icke föranleda någon Kungl. Majlis
åtgärd.

Såsom kompensation för utebliven lönereglering beslutade 1925 års fullmäktige
i pensionskassan att av kassans gratialfonds medel tillerkänna vissa
dåvarande befattningshavare vid kassan årliga gratifikationer, att från och
med den 1 juli 1924, så länge dessa tjänstemän kvarstode i då innehavda
befattningar och tilldess lönereglering blivit för kassans befattningshavare
genomförd, utgå med vissa belopp. Sedan fullmäktige underställt detta beslut
Kungl. Majits fastställelse, fann Kungl. Majit genom beslut den 17 december
1926 framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

1 motionen har till stöd för förslaget att bereda tre av kassans tjänstemän
personliga lönetillägg anförts bland annat följande:

»Det torde utan svårighet inses, vilka känslor av bitterhet och besvikelse
det måste medföra för en tjänstepersonal att icke få komma i åtnjutande

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

av en erkänt välbehövlig förbättring i sin ställning av den anledningen,
att för ett verk, åt vilket denna personal under ett avsevärt antal år ägnat
sina krafter, sedan 20 år tillbaka är ifrågasatt en omorganisation. Detta
skäl har emellertid icke fått hindra, att befattningshavarna vid arméns
pensionskassa, vilket verk även det står under omorganisation, redan från och
med år 1922 fått sina löner avsevärt förbättrade. Genom nådigt brev den
27 januari 1922 förordnade nämligen Kungl. Majit, att sistnämnda befattningshavare
skulle från och med den 1 januari 1922 i fråga om lön, dyrtidstillägg
m. m. likställas med motsvarande i avlöningsreglementet den 22
juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, avsedda befattningshavare.

Att åter väcka förslag örn definitiv lönereglering — — — torde med
erfarenhet av den utgång, som föregående försök i den vägen fått, numera
hava föga utsikt att lyckas. I högsta grad behjärtansvärt och önskligt
måste det emellertid ovillkorligen anses, att åtminstone de äldsta av dessa
befattningshavare beredas någon förbättring i sin ställning.»

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, hava under senare år upprepade
framställningar gjorts om förbättrad löneställning för flottans pensionskassas
i stat upptagna befattningshavare eller vissa av dem. Dessa framställningar
hava emellertid icke föranlett åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Anledningen härtill lärer vara att söka bland annat i den omständigheten,
att ändringar i avlöningsförhållandena ansetts olämpliga, så länge den sedan
åtskillig tid på dagordningen stående frågan om ny lagstiftning rörande de
militära pensionsförhållandena jämte därmed sammanhängande, på kassans
ställning och organisation inverkande spörsmål om den militära pensioneringens
handhavande ännu icke vunnit sin lösning. En bidragande orsak
torde ock vara att det, på sätt från olika håll betonats, ansetts nödvändigt
att — även vid ett bibehållande i huvudsak av kassans verksamhet —
före beslut om ändrad löneställning pröva frågan om vissa organisationsändringar
i syfte att nedbringa kassans personalantal.

Det förhållandet, att flottans pensionskassas personal ännu kvarstår pä
en år 1908 fastställd lönestat, medan löneförhållandena för flertalet övriga
statliga institutioner — och däribland även arméns pensionskassa — under
senare år reglerats, innefattar givetvis vissa skäl för en lönereglering jämväl
för flottans pensionskassa. Enligt utskottets mening måste det emellertid
anses uteslutet att före ett avgörande i fråga örn det militära pensionsväsendets
omorganisation vidtaga en definitiv lönereglering för kassan. Det
må i detta sammanhang erinras, att enligt senast framlagda kommittéförslag
beträffande den militära pensioneringens handhavande all tjänstepensionering
skulle övertagas av statskontoret, medan arméns och flottans
pensionskassor skulle omändras till pensionsanstalter, avsedda att med statsbidrag
till förvaltningskostnaderna handhava allenast familjepensionering
för kassornas delägare, dock att flottans pensionskassa skulle tillsvidare

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

15

övergångsvis ombesörja även viss tjänstepensionering beträffande flottans
gemenskap.

Huruvida tillräckliga skäl föreligga att i avvaktan på lösning av nu berörda
frågor medgiva en provisorisk löneförbättring för flottans pensionskassas befattningshavare
eller vissa av dem, har utskottet ansett sig icke kunna på
grundvalen av föreliggande utredning bedöma. Prövningen av detta spörsmål
lärer i första hand ankomma på Kungl. Majit, och det torde kunna antagas,
att Kungl. Majit, om en dylik åtgärd finnes vara av omständigheterna
påkallad, därutinnan framlägger förslag. Enligt utskottets förmenande är det
emellertid ofrånkomligt, att vid bedömande av berörda fråga även kassans
personalorganisation upptages till granskning i syfte att utröna, huruvida
personalantalet kan anses stå i riktigt förhållande till kassans arbetsuppgifter.

Av det anförda lärer framgå, att utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka
någon riksdagens åtgärd i anledning av den föreliggande motionen.

Utskottet får hemställa,

att förevarande motion II : 38 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm,
Lindley, Johansson i Östersund, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker
och Stendahl;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Wikström, Ryberg*, Carlsson
i Solberga*, Olson i Torsby, Johansson i Sollefteå och Andersson i Falkenberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.