Bankoutskottels utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgåldskonlorets
styrelse och förvaltning.

Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år 1930
församlade revisorer avgivna berättelsen örn granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 samt
genomläst de protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret
från och med den 10 januari 1930, intill vilken dag ansvarsfrihet
tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
till och med den 9 januari 1931, får utskottet meddela yttrande i
anledning av berörda, sålunda verkställda granskning.

l:o.

Revisorerna hava i sin förenämnda berätlelse (sid. 186—189) gjort föl- Äng. siatsjande
uttalande angående statens utlåning till enskilda järnvägsaktiebolag:

»Alltsedan år 1905 har i revisorernas årliga berättelse om granskningen järnvägar.
av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning redovisats förluster å lån, Revisorerna''
som lämnats enskilda järnvägar. Följande sammanställning av uppgifter
ur årets och tidigare revisionsberättelser anger ställningen i detta hänseende
vid slutet av vederbörande redovisningsperioder under följande år:

1921 ..................... Kr. 4 406 565:66 1926..................... Kr. 7 478 404:02

1922 ..................... » 4 406 565:66 1927..................... » 8 686 201:08

1923 ..................... » 4 391 565:66 1928..................... » 10 012 501:01

1924 ..................... » 4 391 565:66 1929..................... » 10 900 937:77

1925 ..................... » 7 478 404: 02 1930..................... » 18 587 467: 74

I dessa belopp ingår värdet av de av staten övertagna Svartälvs, Kävlinge
—Sjöbo och Limedsforsen—Särna järnvägar. Då emellertid dessa järnvägar
utvisa ren driftförlust och icke kunna förväntas inom överskådlig framtid
i någon mån förränta del i dem nedlagda kapitalet, torde de i ovanstående
tabell angivna talen utvisa den verkliga förlusten å lån, som av riksgäldskontoret
lämnats till enskilda järnvägar.

Under de senare åren hava vidare av statsmakterna å järnvägslån beslutats
ytterligare avskrivningar till belopp av 4 265 731 kronor 81 öre,
vilka emellertid vid utgången av budgetåret 1929/1930 av olika anledningar
ännu icke blivit genomförda.

Förutom genom avskrivningar har statsverket medgivit vederbörande
bolag lättnad i de ursprungliga lånevillkoren jämväl genom beviljandet i
Bihang till riksdagens protokoll 1931. <3 sami. 10 hafi. (Nr 14.) 1

2 Bankoutskottets utlåtande Nr li.

betydlig utsträckning av kapitalisering av förfallna belopp å äldre statslån
till enskilda järnvägsanläggningar.

På sätt framgår av den å sid. 16 i denna berättelse intagna tablån över
av riksgäldskontoret förvaltade utlåningsfonder uppgick den å järnvägslån
förfallna delen av skulden den 1 juli 1930 till sammanlagt 8 903 566 kronor
23 öre. Såvitt revisorerna kunna finna föreligger stor sannolikhet för att
detta belopp eller åtminstone större delen därav icke någonsin skall kunna
återgäldas. Sammanlagda summan av redan lidna förluster och sannolik
framtida förlust skulle sålunda även med en rätt kraftig reducering kunna
beräknas till åtminstone 25 miljoner kronor.

Den granskning av järnvägsaktiebolagens räkenskaper, som revisorerna
nu verkställt, utvisar ické någon ökning av bolagens betalningsförmåga i
jämförelse med förhållandena under närmast föregående år trots det att år
1929 varit ett för järnvägsväsendet ovanligt gott år. De bolag — till antalet
sexton — vilka år 1928 ej fullgjorde sin betalningsskyldighet till staten,
hava ej heller under år 1929 kunnat fullgöra densamma. Dessutom tillkomma
år 1929 två bolag, Dal—Västra Värmland och Åmål—Årjäng, som
på grund av de för lånen gällande bestämmelser tidigare icke haft någon
skyldighet att verkställa inbetalning å lånen, men beträffande vilka sådan
skyldighet år 1929 förelegat. Intetdera av dessa båda bolag har kunnat
fullgöra denna sin skyldighet. Vidare har ej heller Falkenbergs järnvägsaktiebolag,
som dock så sent som år 1928 fått sin skuld nedskriven, kunnat
fullgöra sin betalningsskyldighet under 1929. Ostkustbanans aktiebolag,
som hittills fullgjort sina förpliktelser mot staten, har uttryckligen förklarat,
att det ekonomiska resultatet av innevarande års järnvägsdrift knappast
torde komma att medgiva någon kapitalavbetalning och möjligen icke heller
någon ränteinbetalning å bolagets år 1926 beviljade statslån å 1 444 545
kronor.

Av bolagens förvaltningsberättelser framgår, att även åtskilliga andra
bolag under det nu löpande året av olika anledningar förvänta sämre ekonomiskt
resultat än förut. Sålunda framhålles i vissa fall, att genom nytillkomna
samtrafiksbestämmelser trafik kommer att avledas från vederbörande
bana, i andra fall att taxesänkningar blivit fastställda, vilka förväntas
komma att försämra driftresultatet, i åter andra fall bär såsom
orsak till nedgång i trafiken åberopats minskad betodling och jordbrukets
tryckta läge. Förvaltningsberättelserna lämna vidare synnerligen starkt
belägg för att huvudorsaken till mångå järnvägars prekära läge är att finna
i konkurrensen med automobilerna. Även banor med mycket svag ekonomi
hava för att i någon mån neutralisera verkan av denna konkurrens
nödgats nedlägga stora belopp på inköp av bilar och billinjer. Det torde
ligga i sakens natur, att de förväntade verkningarna av dessa utvidgningar
icke framträda förrän avsevärd tid förflutit och att i de flesta fall förlust
å automobillinjerna til! en början är ofrånkomlig.

Revisorerna vilja vidare fästa uppmärksamheten på att från och med den
1 januari 1931 lagen den 3 juli 1930 örn bokföring vid enskild järnväg
träder i kraft. Enligt denna lag skall bl. a. avsättning till förnyélsefond
årligen äga rum med belopp, motsvarande den värdeminskning, som av ålder,
nyttjande eller annan jämförlig orsak uppkommer å de till stadigvarande
bruk för bolaget avsedda tillgångarna. Avsättningen skall beräknas enligt
grunder, som fastställas av Konungen; ägande bolaget hos Konungen eller
myndighet, som Konungen förordnar, göra framställning örn tillstånd att

Bankoutskottels allålande Nr 74.

3

avsätta enligt andra grunder eller om befrielse för visst år från avsättning.
Kail avsättning ej till fullo verkställas, utan att årets verksamhet kommer
att utvisa förlust, som ej kan täckas av balanserad vinst från föregående
år eller av medel, avsatta till framtida förfogande, skall beloppet i erforderlig
utsträckning föras inom linjen. Vid avsevärd och varaktig förbättring
av bolagets ekonomiska ställning skola inom linjen förda avsättningar
uppföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden, i samband varmed motsvarande
belopp må upptagas å ett särskilt tillgångskonto, benämnt » kostnader
att framdeles täcka».

Vilken verkan dessa bestämmelser kunna hava på bolagens förmåga att
verkställa inbetalningar å sina statslån är givetvis svårt att bedöma. Då
emellertid många bolag nied dålig ekonomi hittills uraktlåtit att verkställa
erforderlig avskrivning eller avsättning till förnyelsefond, synes det icke
osannolikt att för framtiden särskilt stora avsättningar för sådant ändamål
komma att påfordras, i sin tur medförande ett rent bokföringsmässigt sett
sämre slutresultat och minskad möjlighet till avbetalning å lånen.

Såvitt revisorerna kunna tinna, är statens ställning såsom långivare till
enskilda järnvägar sådan, att framtiden ter sig bekymmersam. Riksgäldskontoret
har visserligen icke uraktlåtit att genom undersökningar, verkställda
av i järnvägsförhållanden sakkunniga personer, följa sina låntagares
verksamhet och påkalla nyttiga förändringar, där sådana kunnat av den
enskilde företagaren själv genomföras, men trots detta har ställningen i
stort sett icke förbättrats.

Utan att på något sätt vilja förringa värdet av det arbete riksgäldskontoret
under de senare åren nedlagt på att med till buds stående medel söka
åvägabringa en förbättring av de järnvägars ekonomi, vilka häftat i skuld
för sina statslån, hålla revisorerna före, att ytterligare åtgärder i sådant
syfte måste vidtagas.

Den huvudsakliga orsaken till många med statslån försedda järnvägars
dåliga affärsställning är uppenbarligen att söka i omständigheter sammanhängande
med de svårigheter, med vilka järnvägsväsendet i sin helhet nu
har att kämpa. Revisorerna tänka härvid främst på bilkonkurrensen. De
åtgärder, vilka kunna vidtagas för ett allmänt stärkande av de enskilda
järnvägarnas ekonomi, komma sålunda givetvis alt verka fördelaktigt jämväl
för staten i dess egenskap av långivare.

Revisorna vilja erinra, att Kungl. Majit redan uppmärksammat nödvändigheten
av åtgärder i sådant syfte. I enlighet med av Kungl. Majit den
11 november 1927 givet bemyndigande tillkallade sålunda statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet i slutet av nämnda år sakkunniga,
vilka fingo i uppdrag att verkställa undersökning rörande möjligheterna
att på frivillighetens väg åstadkomma sammanslagning av enskilda järnvägar
till större enheter samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning. Enligt vad revisorerna inhämtat torde ett betänkande av
de sakkunniga vara att förvänta under loppet av nästa års första kvartal.

Utan att på något sätt vilja föregripa resultatet av de sakkunnigas arbete
anse sig revisorerna böra erinra örn den allmänna tendens, som föreligger
inom industrien i övrigt, alt genom sammanslagningar konsolidera företagens
ekonomiska ställning. Det ligger i sakens natur att stora besparingar
på denna väg stå att vinna även ifråga örn järnvägar. Den rullande
inaterielen kan komma till ökat utnyttjande. Verkstadsdriften kan koncentreras
lill färre, mera tidsenligt utrustade verkstäder. Förrådsrörelsen kan

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Avvikande

mening.

Fullmäktige.

Utskottet.

Ang. lån lill
domkyrkan
i Västerås.

likaledes koncentreras. Inköpen bliva billigare, då de avse större mängder.
Antalet bolagsstyrelser kan reduceras, likaså den administrativa personalen.
Sålunda kunna trafikchefsbefattningar indragas, det vidlyftiga arbetet för
förandet av kassa, redovisning och statistik kan centraliseras och ombesörjas
av ett mindre antal tjänstemän än nu, kontrollkostnaderna kunna
nedbringas, åtskilligt expeditionsarbete å stationer med samtrafik bortfaller.

Ovanstående exemplifiering, som ingalunda är uttömmande, synes revisorerna
ägnad att ingiva förhoppning örn att järnvägsfusionssakkunnigas
arbete skall kunna utmynna i ett förslag, som anvisar goda vägar för
konsolidering av det splittrade svenska järnvägsväsendet och därmed även
större möjlighet till förräntning av de lån staten lämnat för att befrämja
tillkomsten av enskilda järnvägar.»

Mot revisorernas uttalande har reservation anförts av herr Magnusson i
Kalmar, som ansett det oriktigt, att revisorerna gjorde något som helst
uttalande i fråga örn ett väntat kommittébetänkandes innehåll, och på grund
därav inom revisionen yrkat, alt sista stycket i revisorernas uttalande
borde utgå.

I anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 9 januari 1931 erinrat, att fullmäktige vid utövandet
av den dem åliggande tillsynen över statsunderstödda järnvägsbolags förvaltning
haft sin uppmärksamhet riktad på de fördelar, som i olika avseenden
skulle kunna ernås genom fusion av mindre företag till större enheter.
Fullmäktige komme att även i framtiden låta sig angeläget vara
att, där så med fördel kunde ske, medverka till dylik konsolidering, vilken,
såsom revisorerna framhölle, kunde bereda större möjlighet till förräntning
av de lån, staten lämnat för att befrämja tillkomsten av enskilda järnvägar.

Med hänvisning till vad fullmäktige anfört har utskottet endast velat vad i
detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

2:o.

I sin förenämnda berättelse hava revisorerna vidare å sid. 189—190 anfört
följande:

»Vid 1860 års riksdag beviljade Rikets Ständer till utgående från riksgäldskontoret
i och för fortsättning av reparationsarbeten å Västerås domkyrka
ett statsbidrag av 28 000 rdr, under villkor, att det beviljade understödet
borde återgäldas i den mån domkyrkans inkomster framdeles därtill
lämnade tillgång. Lånet utbetalades den 31 dec. 1860. Någon avbetalning
har hittills ej ägt rum.

1892 års revisorer påpekade med hänvisning lill att domkyrkans behållning
vid 1891 års slut uppgick till 11 477 kronor 93 öre att en erinran
borde göras om verkställande av någon avbetalning. Domkyrkokommissionen
meddelade i avgiven förklaring, att det beräknades, att nödvändiga
reparationsarbeten komme att draga betydande kostnad. 1893 års riksdag
beslöt emellertid att uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att hos

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

5

domkyrkokommissionen göra erinran om avbetalning. Som svar på med
anledning härav av riksgäldsfullmäktige avlåten skrivelse anförde kommissionen,
''ali det icke lyckats kommissionen, oaktat trägna försök, att ännu
erhålla fullständiga kostnadsförslag till ifrågavarande reparationer’ och att
det därför icke kunde beräknas örn kyrkans tillgångar kunde medge någon
avbetalning. Efter ytterligare skriftväxling beslöto fullmäktige att tillsvidare
låta bero vid vad domkyrkokommissionen anfört.

1897 års revisorer hänledde återigen uppmärksamheten på den bristande
avbetalningen trots att domkyrkans behållning vid 1896 års slut uppgick
till 32 410 kronor 79 öre och ansågo anledning föreligga till förnyad anmaning.
Denna gång svarade domkyrkokommissionen, att den disponibla
behållningen uppginge till 24 024 kronor 35 öre och att dessa medel vore
bundna genom kontrakt om leveranser och arbeten.

1906 års revisorer funno det likaledes anmärkningsvärt, att någon avbetalning
ej ägt rum trots behållningens ökning under år 1905 med 5 004
kronor 56 öre. I förklaring anförde domkyrkokommissionen, att den ansåge
att senare upptagna lån i första hand borde återbetalas. Statsutskottet
vid 1907 års riksdag ansåg väl att domkyrkans skyldighet att en gång
återgälda denna sin skuld ingalunda syntes böra eftergivas men hemställde
dock att revisorernas framställning icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

År 1927 infordrade riksgäldsfullmäktige redogörelse för domkyrkans
ekonomiska ställning. Sådan lämnades och vidare förklarade domkyrkokommissionen,
’att avbetalning icke nu kunde ske, och att ej heller, såsom
det syntes, möjlighet funnes för framtida inbetalningar, då domkyrkan mer
än väl behövde alla sina medel’. Efter föredragning därav uppdrogs åt
ombudsmannen alt vid besök inhämta kompletterande upplysningar. I sin
redogörelse för detta besök anförde ombudsmannen, att domkyrkans tillgångar
förutom fastigheter och fastighetsfonden tillhöriga medel bestode av
en restaureringsfond örn 33 160 kronor 4 öre och domkyrkokassan om
10 872 kronor 81 öre. Inkomsterna under kommande år ansåg han kunna
uppskattas till omkring 12 000 kronor och utgifterna till 7 å 8 000 kronor.
Emellertid ansåg han att vissa restaurerings- och reparationsutgifter torde
bli nödvändiga under de närmaste åren och alt domkyrkan därför icke
inom överskådlig tid torde kunna fullgöra sina skyldigheter.

Behållningen i restaureringsfonden och domkyrkokassan uppgick enligt Revisorer
uppgift ovan den 8% 1927 till 44 032 kronor 85 öre. Den stegrades till uttalande,
den 80/e 1928 till 47 152 kronor 65 öre, till den "% 1929 till 50 373 kronor
19 öre och utgjorde den 3% 1930 52 540 kronor 55 öre. De väntade utgifterna
synas sålunda icke ha varit av mera trängande natur än att behållningen
årligen kunnat ökas med ett betydande belopp. Även örn del sjuttio
år gamla räntefria lånet till fullo infriades skulle ett belopp örn icke mindre
än 24 540 kronor 55 öre återstå enligt ställningen vid senaste budgetårs
utgång.

Det synes under sådana förhållanden revisorerna synnerligen anmärkningsvärt,
att trots detta icke ens någon avbetalning verkställts och revisorerna
anse en förnyad allvarlig erinran böra göras till domkyrkokommissionen
att detta gamla lån snarast måtte återbetalas.»

Sedan fullmäktige anmodat domkyrkokommissionen i Västerås att i Domkyrko
ärendet avgiva utlåtande, har kommissionen i skrivelse till fullmäktige den kommissio

neri i

29 december 1930 anfort bland annat följande: Västerås

6

Bankoulskottets utlåtande Nr lt.

Fullmäktige.

Utskottet.

»Kommissionen vill meddela, att den har att med sagda tillgångar svara
bl. a. för underhållet av domkyrkan, biskopshuset och domkapitelshuset,
av vilka domkyrkan är brandförsäkrad för 1 400 000 kronor, biskopshuset
för 158 800 kronor och domkapitelshuset för 50 000 kronor.

Vidare vill kommissionen påpeka, att dess årliga fasta utgifter uppgå till
omkring 5 300 kronor, samt att samtliga dess inkomster — av fastigheter,
tiondeersättning, fonder, inklusive Västerås stads ersättning för bänkrum oell
klockor — kunna beräknas till omkring 11 000 kronor, vadan till de nödigaste
reparationerna återstå omkring 5 700 kronor.

Kommissionen vill vidare fästa uppmärksamhet därpå, att samtliga de
byggnader, som stå under dess vård, äro av mycket hög ålder och representera
stora kulturella värden. Det säger sig under sådana förhållanden
själft, och Kungl. Byggnadsstyrelsen lär säkerligen kunna giva belägg för
detta påstående, att det är så långt ifrån, att tillgängliga medel bereda någon
möjlighet till betalning av omförmälda statslån, att de tvärt örn äro alldeles
otillräckliga för att hålla och försätta ifrågavarande byggnader i sådant
skick, som betingas av deras höga kulturella värde.

Den omständigheten att årliga besparingar uppkommit får sin enkla förklaring
däri, att Domkyrkokommissionen icke velat plottra bort sina tillgångar
på smärre förbättringar, utan velat i görligaste mån samla dem för
att i större omfattning komma till användning för förbättringar, vilka i alla
fall endast bliva obetydligheter i jämförelse med det föreliggande behovet.

Om det sålunda i denna stund faktiskt skulle låta sig göra att återbetala
statslånet, så skulle detta allenast innebära, att kommissionen bleve än mera
urståndsatt än vad nu är fallet att arbeta för byggnadernas hållande i någorlunda
värdigt skick, vilket även Riksgäldsfullmäktiges ombudsman ansett
sig kunna vitsorda.

Med hänvisning till det anförda får Domkyrkokommissionen vördsamt
anhålla, att Riksgäldsfullmäktige efter att i ärendet hava hört såväl Kungl.
Byggnadsstyrelsen som her Riksantikvarien behagade vidtaga åtgärder, för
att omförmälda statslån måtte bliva fullständigt avskrivet.»

För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande:

»Såsom revisorerna meddela,har domkyrkokommissionen i Västerås år 1927
avgivit redogörelse för Västerås domkyrkas ekonomiska ställning, i anledning
varav fullmäktige låtit genom sin ombudsman verkställa undersökning i
syfte att erhålla vissa kompletterande upplysningar. I sin nu avgivna förklaring
anhåller domkyrkokommissionen, att fullmäktige efter inhämtande
av yttrande från riksantikvarien och kungl, byggnadsstyrelsen måtte vidtaga
åtgärder för fullständig avskrivning av domkyrkans statslån. Med anledning
härav komma fullmäktige till en början att låta verkställa förnyad
utredning rörande domkyrkans nuvarande ställning i ekonomiskt avseende.
Eventuella vidare åtgärder i frågan bliva givetvis beroende på utredningens
resultat.»

Såsom framgår av fullmäktiges yttrande i ärendet, hava fullmäktige för
avsikt alt låta verkställa förnyad utredning rörande Västerås domkyrkas
nuvarande ställning i ekonomiskt avseende. Utskottet förutsätter, att efter
slutförandet av denna utredning förslag framlägges beträffande de åtgärder,
som lämpligen böra vidtagas med avseende å det till domkyrkan utbetalda

Dankoutskottels utlåtande Nr lb.

7

statslånet. Med hänsyn härtill har utskottet i detta sammanhang endast
velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

3:o.

Revisorerna hava vidare i sin ovannämnda berättelse (sid. 190—19l) an- An9- lån til1

Växjö domfört
följande: kyrka.

»År 1923 erhöll Växjö domkyrka ett räntefritt lån å 20 000 kronor från
fonden för låneunderstöd. I det kungl, brev, där Kungl. Majit förklarade
domkapitlet under vissa villkor äga uppbära lånet, yttrades ''åliggande det
domkapitlet att, sedan avgörande träffats i fråga om reglering av de ekonomiska
förhållandena mellan Växjö domkyrka och Kalmar domkyrka, till
Kungl. Majit inkomna med förslag beträffande tid och villkor för lånets
återbetalande’.

Enligt inhämtad upplysning från domkyrkosysslomannen slutbehandlades Revisorernas
de ekonomiska förhållandena mellan Växjö och Kalmar domkyrkor för 2 uttalande,
ä 3 år sedan. Något förslag i enlighet med kungl, brevet har dock icke
avlämnats utan domkyrkan åtnjuter fortfarande lånet räntefritt utan att
något är bestämt om återbetalning. Revisorerna anse det önskvärt, att
bestämda villkor för lånet snarast böra utformas och att en anmaning till
Växjö domkyrka bör utfärdas i detta hänseende.»

I anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige anmodat dom- Domkapitlet
kapitlet i Växjö att i ärendet avgiva utlåtande. I skrivelse till fullmäktige
den 30 december 1930, vilken skrivelse är intagen såsom bilaga till revisorernas
berättelse (sid. 117), har domkapitlet bland annat meddelat, att
domkapitlet redan i skrivelser till Konungen av den 24 september 1925
och den 26 augusti 1926 gjort framställning örn befrielse för domkyrkan
att återbetala sitt statslån.

För egen del hava fullmäktige anfört, att fullmäktige hade för avsikt alt Fullmäktige,
låta verkställa utredning i fråga örn Växjö domkyrkas ekonomiska ställning
och, sedan densamma blivit slutförd, lill prövning upptaga frågan om, huruvida
och i vad mån en eventuell avskrivning av domkyrkans skuld till
staten kunde av fullmäktige förordas.

Utskottet, som förväntar att, sedan den av fullmäktige beslutade utred- utskottet.
ningen verkställts, förslag framlägges beträffande de åtgärder, som lämpligen
böra vidtagas med avseende å Växjö domkyrkas statslån, har endast velat
vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Slutligen hava revisorerna å sid. lill av sin förevarande berättelse gjort
följande uttalande beträffande kostnaderna för ullottning av vinster å premieobligationer: -

Äng. kostnaderna
för uttömning
av
vinster å premieobligationer.

8

Bankoutskoltels utlåtande Nr H.

Fullmäktige.

Utskottet.

Ang. vissa arbeten
i riksdagshuset
i
anledning av
ändringar i
värmeledningen
m. m.

»Vid utlottningen av vinster å statens premieobligationslån utövas kontrollen
av notarius publicus, som för detta arbete åtnjuter ersättning med
2 000 kronor. Tillsammans utgår således för detta ändamål ett belopp om
8 000 kronor för årets fyra dragningar. En dragning torde i regel, enligt
inhämtade upplysningar, försiggå under 5 a 6 dagar med 6 å 7 timmars
dragning dagligen. Kontrollanten har att under denna tid vara närvarande
samt att föra protokoll och granska dragningslistorna.

Revisorerna anse visserligen, att opartisk kontroll måste förekomma, men
finna kostnaden för densamma vara alltför hög och vilja ifrågasätta, om
icke ett avtal med lägre ersättningsbelopp kunde träffas eller kontrollen
eventuellt anordnas på annat betryggande men billigare sätt.»

I anledning härav hava lullmäktige meddelat, att överenskommelse numera
träffats med de fyra notarii publici, vilka kontrollera ifrågavarande
utlottningar, om nedsättning av arvodet för varje sådan förrättning till 1 500
kronor.

Såsom framgår av fullmäktiges yttrande, hava fullmäktige, med beaktande
av vad revisorerna anfört, redan vidtagit åtgärder för nedbringande av här
ifrågavarande kostnader för utlottning av vinster å statens premieobligationslån.
Vid sådant förhållande har utskottet endast ansett sig böra vad i detta
ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Med bifall till bankoutskottets i utlåtande nr 53 gjorda hemställan bemyndigade
1930 års riksdag fullmäktige i riksgäldskontoret dels att låta utföra
vissa förändringar beträffande värmeledning, beredning av varmvatten
ävensom sanitära anordningar inom riksdagshuset, dels ock att av förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens
hus för ändamålet använda erforderligt belopp. Genomförandet av de beslutade
förändringarna, vilka angivits i ett av ingenjören W- Dahlgren den 22
mars 1930 utarbetat »förslag till partiell varmvattenvärmeledning inom riksdagshuset
samt till utökad distribution av varmvatten och till förbättrade
sanitära anordningar», beräknades komma att medföra en sammanlagd kostnad
av 105 000 kronor. Härav belöpte sig 60 000 kronor på värmeledningen,
varmvattenberedningen och de sanitära installationerna, vartill skulle komma
ersättning för erforderliga ritningar samt för kontroll beträffande ledningsarbetena,
beräknad till 5 000 kronor. Återstoden av det antagna kostnadsbeloppet
eller 40 000 kronor utgjordes av approximativt uppskattad kostnad
för de byggnads- och målningsarbeten, som skulle erfordras i anledning
av de beslutade åtgärderna.

De byggnadsarbeten, som erfordrades för förslagets genomförande, bestodo
huvudsakligen i anordnande av ett nytt maskinrum samt utförande

Bankoutskottels utlåtande Nr 14.

9

av håltagningar och efterlagningar för de nya rörsystemen för värmeledning
och varmvattentillförsel. Efter dessa arbetens slutförande skulle vidare
verkställas erforderlig målning.

Vid läsningen av fullmäktiges protokoll har utskottet inhämtat, att anbud
å utförande av nu omförmälda, i samband med förändringen av
värmeledningen stående reparationsarbeten m. m. av deputerade införskaffats
från byggmästaren F. A. Petterson och ingenjören K. I. Edblom.

Edblom och Pettersson inkommo med sådana anbud. Dessa anbud äro
i avskrift såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (Bilaga A och Bilaga
B).

Enligt upplysning, som på begäran meddelats utskottet från riksgäldskontoret,
hade de båda anbudsgivarna räknat efter samma arbetsbeskrivning,
nämligen det av Dahlgren den 22 mars 1930 angivna förslaget med
därtill hörande ritningar. Till grund för deras beräkning hade även legat
en av Dahlgren lämnad uppgift å antalet håltagningar för ledningar, av
vilken framgår, att sådana skulle erfordras till ett sammanlagt antal av 112,
därav 7 genom källarmurar, 30 genom övriga väggar, 17 genom bjälklag
över källare och 58 genom övriga bjälklag.

Såsom av förenämnda bilaga A vid detta utlåtande framgår, innefattade
det av Edblom avgivna anbudet åtagande dels att för en sammanlagd
kostnad av 3 810 kronor utföra vissa närmare specificerade arbeten i riksdagshusets
maskinrum och utanför detsamma beläget förrum, dels ock att
utföra övriga arbeten — bilningar och efterlagningar för håltagningar i och
för rörledningar — på räkning. I fråga örn de grunder, som skulle tillämpas
beträffande beräkning av ersättning för sist avsedda arbeten, innehöll anbudet,
att ett tillägg av 25 öre per arbetstimme skulle (såsom byggmästararvode)
utgå utöver vad som tillkomme arbetarna, varjämte för verkmästare
beräknades en ersättning av 2 kronor 75 öre per timme, därvid dennes arbetstid
på arbetsplatsen uppskattades till 2 å 3 timmar per dag. Å räkningar
och inköpta materialier skulle dessutom beräknas ett tillägg (såsom
byggmästararvode) å 10 procent. Kostnaden för nu ifrågavarande arbeten,
som skulle uppföras på räkning — snickeriarbeten dock ej inberäknade —
uppskattades av Edblom approximativt till 4 650 kronor- Med inräknande
av denna approximativt beräknade kostnadssumma utgjorde sålunda de i
Edbloms anbud upptagna beloppen sammanlagt 8 460 kronor.

Det av Petterson avgivna anbudet (Bilaga B) innefattade erbjudande
att till ett bestämt belopp av 10 475 kronor utföra samtliga de ifrågavarande
arbetena.

Av fullmäktiges protokoll för den 11 juli 1930 framgår, såsom vid detta
utlåtande fogat utdrag av protokollet utvisar (Bilaga C), att deputerade av
de två föreliggande anbuden anlogo det av Edblom angivna. Den av deputerade
sålunda vidtagna åtgärden godkändes av fullmäktige genom beslut
sistnämnda dag.

10

Bankoulskottels utlåtande Nr l''i.

Enligt vad som framgår av rån riksgäldskontoret till utskotet meddelade
upplysningar, har något kontrakt mellan riksgäldskontoret och Edblom
icke avslutats rörande den senares utförande av de i det godkända anbudet
angivna arbetena. Icke heller hava, enligt vad för utskottet upplysts, några
särskilda förhandlingar förts i fråga om beräkningsgrunderna för den ersättning,
som skulle utgå till arbetarna för arbeten, utförda å räkning,
utan det har förutsatts att vid arbetena skulle utgå »sedvanlig ersättning»
till arbetarna, varmed enligt utskottets mening icke lärer kunna avses annat
än avtalsenliga löner. Av Edbloms till riksgäldskontoret ingivna räkningar
beträffande arbetena framgår emellertid, att redan från början såsom ersättning
utgått, förutom timlön enligt gällande kollektivavtal, ett tillägg,
s. k. »överskott», å 10 kronor till varje arbetare för hel arbetsvecka.

Arbetena på räkning började den 24 juli 1930. Sedan det under arbetets
gång visat sig erforderligt att vidtaga vissa ändringar bland annat beträffande
värmeelementens placering, uppdrogo fullmäktige genom beslut
den 11 september 1930 (Bilaga D) åt Edblom alt utföra härav föranledda
ytterligare bilnings- och lagningsarbeten. Beslutet synes hava inneburit
bland annat, att vissa av dessa arbeten skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av Edblom avgivet anbud för viss fixerad kostnadssumma.
Då Edblom, enligt vad utskottet inhämtat, icke underrättades om
anbudets antagande, kommo jämväl dessa arbeten att utföras på räkning.

I mitten av september månad framställde de av Edblom för ifrågavarandearbeten
anställda arbetarna hos Edblom krav om erhållande av
50 procent förhöjning å den till dem utgående timpenningen. Då Edblom
icke ansåg sig kunna tillmötesgå arbetarnas framställning, nedlade dessa
arbetet den 19 september. Förhållandet anmäldes av föreståndaren för riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå, byrådirektören E. Risling, vilken i
egenskap av vice värd för riksdagshuset instruktionsenligt har att utöva
tillsyn över i huset pågående byggnads- och reparationsarbeten, den 22
september för den då tjänstgörande förste deputeraden, herr P. A. Hansson.
Efter förslag av Risling erbjöd tjänstgörande förste deputeraden å riksgäldskontorets
vägnar arbetarna 30 procent förhöjning å timpenningen, räknat
från och med den 11 september. Detta erbjudande antogs av arbetarna,
varefter arbetet omedelbart återupptogs.

Den sålunda vidtagna åtgärden blev, såsom framgår av härvid fogade
protokollsutdrag (Bilaga E), av fullmäktige vid sammankomst den 25 september
1930 godkänd.

Då utskottet ansett det vara av vikt att erhålla ytterligare upplysningar
rörande de förhållanden, som varit anledning till fullmäktiges beslut om
nu ifrågavarande lönetillägg, har utskottet i sådant syfte hänvänt sig till
fullmäktige. I anledning härav har bland annat till utskottet överlämnats
en av den vid nyssnämnda tillfälle tjänstgörande förste deputeraden upprättad
promemoria av följande innehåll:

Bankoulskottets utlåtande Nr 14.

11

»Den allmänna gången av ärendets behandling framgår av riksgäldsfullmäktiges
protokoll och nedanstående kan betraktas såsom en komplettering
av detta.

Sedan aktionen för en förhöjning av timlönsersättningen anmälts för
mig i egenskap av t. f. förste deputerad, ansåg jag det angeläget att söka
förekomma en konflikt, som sannolikt skulle äventyra arbetenas slutförande
innan riksdagen samlades. Då det enligt min mening var entreprenörens
sak att göra upp nied arbetarna, avhöll jag mig från direkt ingripande.
Jag ansåg det emellertid vara av betydelse för bedömande av läget att
personligen inhämta fackförbundets och fackföreningens uppfattning. De
svar, som jag erhöll på mina frågor, visade, att från organisationernas sida
någon åtgärd icke kunde påräknas. Från fackföreningens sida meddelades
mig, att en förhöjning av timlönen med 50 °0, då arbetet icke kunde utföras
på ackord, var vanlig i Stockholm. (Observeras bör att entreprenören redan
betalade 10 kr. i veckan utöver timlönen.)

Med arbetarna ansåg jag mig icke böra träda i förbindelse. Jag hade
heller icke personligen något samtal med entreprenören. Riksdagshusets
vice värd, revisor Risling, hade upprepade samtal med honom. Entreprenören
förklarade, att han på grund av sin förbindelse till arbetsgivareorganisationen
och med hänsyn till sina övriga arbetsplatser icke kunde tillmötesgå
arbetarnas anspråk.

Omkring en vecka efter det jag först erhållit meddelande om arbetarnas
aktion nedlade arbetarna arbetet. Jag vidhöll alltjämt att det var entreprenörens
sak att ordna upp med arbetarna och ev. göra framställning till
riksgäldskontoret örn ersättning för ökade utgifter. Entreprenören hade
emellertid nu insjuknat och risk förefanns, att arbetsnedläggelsen skulle bli
långvarig och att arbetena icke hunne slutföras före riksdagens sammanträdande.
När därför vice värden anmälde, alt han trodde arbetarna vara
beredda att taga en kompromiss, innebärande 30 % förhöjning på den avtalsenliga
timlönen, medgav jag att ett sådant förslag fick göras. Jag utgick
därvid ifrån att riksgäldskontoret skulle ikläda sig utgiften för den ökade
arbetskostnaden, som enligt en överslagsberäkning skulle komma att uppgå
till omkring 2 000 kr. Arbetarna accepterade förslaget och återgingo omedelbart
i arbete.

Det intresse jag som förste deputerad hade att bevaka var att arbetena
blevo färdiga till beräknad tid. Hade jag beträtt vägar, som man tydligen
från vissa håll menar att jag skulle slagit in på, är det troligt icke blott
att arbetet blivit avsevärt försenat, utan även alt riksgäldskontoret åsamkats
betydligt större utgifter. Det är nämligen föga troligt att entreprenören
skulle lia velat inlåta sig på strejkbrytarvärvning eller att någon annan
entreprenör under rådande omständigheter skulle lia övertagit arbetet. Men
arbetet hade slutligen måst göras och en uppgörelse hade säkerligen åsamkat
riksgäldskontoret betydligt större kostnader än nu blev fallet.»

Till riksgäldskontoret har Edblom ingivit två räkningar å de utförda ändrings-
och reparationsarbetena, slutande å tillhopa 24 526 kronor 82 öre.
I detta belopp ingå dels den i anbudet för vissa arbeten fixerade kostnadssumman
å 3 810 kronor, dels kostnaden för vissa under arbetets gång beslutade
tillläggsarbeten, tre poster å tillsammans 1 163 kronor, dels ock kostnaderna
för de på räkning utförda arbetena, tillhopa utgörande 10 553 kronor
82 öre. Sistnämnda belopp fördelar sig på följande sätt:

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Avtalsenliga arbetslöner (24 juli—24 december 1930) ......... kr.

Därutöver till arbetarna utbetalt:

»överskott» ........................................................................... »

30 % förhöjning å timpenningen (11 september—24 december
1930)..................................................................... »

Verkmästararvode.................................................................... »

Byggmästararvode (25 öre per arbetstimme) ....................... »

Hyra för elektrisk hammare och borrmaskin m. m.......... »

Diverse räkningar å inköpta materialier m. m. kr. 1 452: 78

Diverse arbeten utförda av annan firma ...... » 1 086: 65 »

Byggmästararvode (10 % å sistnämnda belopp) .................. »

10 250: 79

1 478: 25

2 258: 44
521: 50

1 704: 87
546:60

2 539: 43
253: 94

Summa kr. 19 553: 82

Här ifrågavarande räkningar äro ännu icke slutlikviderade. Ej heller föreligger,
såvitt för utskottet är känt, beslut av fullmäktige eller deputerade
angående deras godkännande. I avräkning å likviden har Edblom från
riksgäldskontoret i olika poster uppburit sammanlagt 22 000 kronor.

De verkliga kostnaderna för de på räkning utförda arbetena överstiga
alltså väsentligt det i Edbloms anbud approximativt beräknade beloppet 4 650
kronor. Såsom av ovan meddelade räkningssammandrag framgår, uppgick
statsverkets merkostnad för den medgivna timlönsförhöjningen av 30 %
till 2 258 kronor 44 öre. I övrigt föranleddes kostnadsökningen, enligt vad
från riksgäldskontoret uppgivits, dels av de under arbetets gång beslutade
ändringarna i den ursprungliga arbetsplanen, varigenom antalet håltagninar
kommit att överstiga det av Dahlgren ursprungligen beräknade med icke
mindre än 108, dels ock därav att vatten- och avloppsledningar i toaletterna
i stor utsträckning under arbetets gång befunnits vara odugliga på grund
av rost och fördenskull måst ersättas med nya, vilket förorsakat en hel
del opåräknad kilning.

Vad därefter beträffar frågan om utförandet av de betydande målningsarbeten
inom riksdagshuset, som erfordrats i anledning av ovanberörda
rörlednings- m. fl. arbeten och till vilka hänsyn tagits vid beräknandet av
det för genomförandet av de utav riksdagen beslutade åtgärderna erforderliga
anslagsbeloppet, har denna fråga, såvitt utskottet vid läsningen av fullmäktiges
protokoll kunnat finna, icke varit behandlad av fullmäktige. I fullmäktiges
protokoll för den 11 september 1930 meddelas visserligen, att fullmäktige beslutat
antaga ett av slottsmålarmästaren A. Palmquist den 8 september avgivet,
å 4 258 kronor slutande anbud å utförande av vissa målningsarbeten i riksdagshuset.
Dessa arbeten synas emellertid avse målning, som är att hänföra
till fastighetens fortlöpande underhåll. Utskottet har inhämtat, att
även de av rörledningsarbetena föranledda målningsarbetena, utan att anbud
å desamma infordrats, på uppdrag av föreståndaren för riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå utförts av Palmquist. Kostnaderna för såväl
förstnämnda som sistnämnda målningarbeten äro av Palmquist upptagna
å en och samma räkning, vilken utvisar en slutsumma av 13 513 kronor

Bankoulskotlets utlåtande Nr 14.

13

35 öre. Av detta belopp hänföra sig, enligt vad som meddelats utskottet,
3 082 kronor lill det av fullmäktige godkända anbudet, medan av återstoden
1 179 kronor 89 öre utgöra kostnader för diverse smärre målningsarbeten
för underhåll av olika lokaler samt 9 251 kronor 46 öre motsvara
kostnader, vilka direkt föranletts av rörledningsarbetena, huvudsakligen
målning av element och rörledningar.

Det sätt, varpå det av förlidet års riksdag åt fullmäktige lämnade uppdraget
att låta verkställa här ifrågavarande, med ändringar av värmeledningssystemet
m. m. sammanhängande b)''ggnads- och målningsarbeten i
riksdagshuset av fullmäktige handlagts, har synts utskottet i vissa avseenden
vara sådant, att detsamma måste från utskottets sida påtalas.

Till en början synas fullmäktiges åtgärder i och för meddelande av
uppdrag att utföra arbetena lämna rum för kritik. Av den föregående
redogörelsen framgår, att fullmäktige under hand anmodat två firmor att
inkomma med anbud å utförande av de byggnadsarbeten, som ursprungligen
förutsattes komma att bliva erforderliga. De i anledning härav avgivna
anbuden voro emellertid icke jämförbara; det ena innebar nämligen
åtagande att för ett visst bestämt belopp utföra samtliga de ifrågavarande
arbetena, under det att det andra anbudet endast till en del avsåg ett fast
erbjudande, medan kostnaderna för övriga arbeten icke angåvos i vidare
mån, än alt desamma approximativt uppskattades till visst belopp.
Vid sådant förhållande saknades möjlighet att bedöma, vilketdera av
de två anbuden som var det fördelaktigaste. Att fullmäktige likväl utan
närmare undersökning beträffande de båda anbudens jämförbarhet samt
jämväl utan närmare förhandlingar rörande beräkningsgrunderna i fråga
om ersättning för de arbeten, som enligt sistberörda anbud skulle utföras
å räkning, antogo detsamma såsom varande det lägsta, ådagalägger enligt
utskottets mening, att ärendets prövning icke skett med den omsorg, som
bort iakttagas.

Än betänkligare synes utskottet vara, att fullmäktige icke med den godkända
anbudsgivaren, ingenjören Edblom, avslutat skriftligt kontrakt, vari
omfattningen och beskaffenheten av åtagandet, särskilt i vad det avsåg arbeten
att utföras på räkning, samt grunderna för ersättnings utgående för
dessa arbeten tydligt angivits. Den form, vari överenskommelsen ingåtts,
synes utskottet icke uppfylla de krav på affärsmässighet och förtänksamhet,
som skäligen kunna uppställas.

Såsom i det föregående omnämnts, har ingenjören Edblom å sina räkningar
till riksgäldskontoret bland annat upptagit ett av honom till arbetarna
utöver avtalsenlig timlön utbetalt tillägg, benämnt »överskott» och
beräknat efter 10 kronor för arbetare och hel arbetsvecka. Då emellertid
utbetalning av sådant lönetillägg icke står i överensstämmelse med inne -

U t skottet.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Ang.

åtgärder i
fråga om
Åbyggnaderna
«
Helgeandsholmen.

hållet i det av Edblom avgivna anbudet, förutsätter utskottet, att fullmäktige
ej komma att godkänna räkningarna till utbetalning i denna del.

Med avseende å de av ifrågavarande ändringar inom riksdagshuset föranledda
målningsarbetena har utskottet uppmärksammat att, såvitt tillgängliga
handlingar utvisa, beträffande dessa arbeten icke infordrats något anbud
och att desamma ej heller varit föremål för något beslut vare sig av
fullmäktige eller av deras deputerade. Då dessa arbeten betingat en kostnad
av över 9 000 kronor och ingå såsom led i ett av riksdagen genom
särskilt beslut åt fullmäktige lämnat uppdrag, hade det enligt utskottets
mening varit med god ordning överensstämmande, att — efter det att kostnadsförslag
rörande arbetena införskaffats från olika firmor -— frågan av
fullmäktige upptagits till avgörande.

Såsom synnerligen anmärkningsvärt måste enligt utskottets uppfattning
anses, att — sedan de för byggnadsarbetena av Edblom anställda arbetarna
hos honom framställt krav på att utöver avtalsenliga timlöner erhålla
viss förhöjning av timlönen men Edblom ansett sig förhindrad
bifalla denna framställning — fullmäktige funnit sig böra i anledning av
inträffad arbetsnedläggelse medgiva sådan förhöjning med 30 procent.
Oavsett att staten härigenom åsamkats en onödig merutgift, måste medgivandet
av en dylik i strid med gällande arbetsavtal stående förhöjning,
i och för sig principiellt förkastligt, framstå såsom så mycket mera
olämpligt som det här var fråga om arbeten för en offentlig myndighets
räkning. Vad i ovanintagna promemoria antytts därom, att ett uteblivande
av förhöjningen skulle kunnat äventyra arbetenas färdigställande
inom beräknad tid, synes för övrigt näppeligen kunna vinna avseende, då
det här gällde ett avtalsstridigt krav, beträffande vilket — enligt vad i
promemorian upplysts — vederbörande fackorganisationer förklarat sig
icke vilja vidtaga någon åtgärd.

Vad i detta ärende i här angivna avseenden förekommit har synts utskottet
vara av den beskaffenhet, att utskottet icke kunnat underlåta att
detsamma för riksdagen

omförmäla.

Ö:o.

Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga
fullmäktige i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder,
som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga örn nya
byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse
med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser den 11 och 12
maj 1888 och den 6 april 1906 blivit av riksdagen meddelade.

Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige för utförande
av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad utskottet inhämtat, icke

Bcmkoutskottets utlåtande Nr li.

15

ägt rum under den tid, utskottets granskning omfattat; vilket utskottet
härmed får för riksdagen
anmäla.

7 :o.

Vad i revisorernas berättelse örn granskningen av riksgäldskontorets

ställning och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet funnit icke vara Äng.

av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något Yttrande; och har revisions

. berättelsei

utskottet vid läsningen av fullmäktiges protokoll ej funnit något förhållande, m. m.
utöver vad ovan blivit nämnt, som ansetts böra föranleda någon anmälan
eller hemställan; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.

8:o.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruk -

tionen vill utskottet slutligen meddela, att med avseende på riksgäldskontorets
ställning och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet
ej funnit anledning till erinran i annat avseende, än vad förut
blivit anfört, samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör

Äng. tillstyrkande
av
ansvarsfrihet.

beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens år 1930 församlade
revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret
under tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 än även för
alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1930 till och
med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindley,
Johansson i Östersund, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och
Stendahl;

från andra kammaren herrar Winkler, Räcklund, Wikström, Lovén, Ryberg*,
Carlsson i Solberga*, Leffler och Paulsen.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Reservationer

vid punkten 5 (ang. vissa arbeten i riksdagshuset i anledning av ändringar
i värmeledningen m. m.):

av herrar C. E. Svensson, Lindley, Ström i Lidköping, Bäcklund, Lovén
och Paulsen; samt

av herrar Johansson i Östersund och Wikström.

Bankoutskottets utlåtande Nr lb.

17

Avskrift.

Till

Bilaga A.

Stockholm den 10 juli 1930.

Herr vice värden för Riksdagshuset J. Risling,

Stockholm.

Ang. Riksdagshuset.

Undertecknad har härmed nöjet offerera följande arbeten.

Maskinrum och förrum.

Golven uppbilas, underliggande fyllning vattnas och tillstampas 200: 00

I golvet inläggas 4 st. balkar ......................................................... 280: 00

Nytt korsarmerat 10 cm stålslipat golv ....................................... 420: 00

Betonfundament i golv..................................................................... 290: 00

Nyputs av väggar och tak............................................................... 592:00

Befintligt dörrparti flyttas och väggöppningen förminskas medelst

putsade väggbitar ........................................................................ 80: 00

Putskompl. efter borttagel dörrparti ............................................. 15: 00

Ny 10 cm cementplattvägg (putsad å båda sidor)........................ 144: 00

1 st. brandfri dörr i ovanstående väggparti ................................. 130: 00

Ställningar, körslor och rengöring efter ovanstående .................. 49: 00

Kronor 2 200: 00

Skulle golvet i maskinrummet samt väggarna i samma rum

till 1,80 m beklädas med plattor tillkommer härför......... Kr. 1610:00

De erforderliga bilningarna samt efterlagningarna för håltagningarna för
rörledningar kunna endast approx. beräknas. Antalet hål haT uppgivits
av Firman Wilh. Dahlgren.

C:a 7 st. genom källaremurar (granit och beton)

» 30 » » tegelväggar

» 17 » » bjälklag över källare i betonbjälklag

» 58 » » övriga bjälklag

Denna kostnad beräknas approx. till ....................................... Kr. 4 650: 00

Snickeriarbeten äro ej inberäknade.

Här föreligga svårigheter av oanad art, men det kan ju även tänkas
att sådana ej förefinnas. Undertecknad föreslår, att ett dylikt arbete utföres
på räkning. Beräkningsgrunden härför skulle bliva ett tillägg av 0,25 kr.
pr. arbetstimme utöver den, som tillkommer arbetaren. A räkningar och
materialier beräknas 10 % pålägg.

För verkmästare beräknas 2,75 kr. pr. timme och anslås hans tid på
arbetsplatsen till 2 å 3 tim. pr dag.

Jag vore tacksam för att få inkomma med anbud å takstolsförstärk.
ningar.

Högaktningsfullt
Karl I. Edblom.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i Riksgäldskontoret.

bihang lill riksdagens protokoll 1931. S sami. 10 höft. (Nr 1b.)

o

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 14

Bilaga B.

Avskrift.

Stockholm den 11/7 1930.

Riksgäldskontoret.

Stockholm.

Undertecknad erbjuder sig härmed att inom Riksdagshuset för indragning
av värmeledning utföra håltagningar och lagningar för värmeledningsoch
varmvattenledningar samt erforderliga byggnadsarbeten för inredning
av maskinrum. I rum utanför maskinrum flyttas ett pär järndörrar, väggar
och tak putsas, golv lägges av cement.

Ovanstående utföras till ett pris av
Kronor Åttatusensexhundrasjuttiofem (8 675:—■)

Om golv och väggar utföres med plattor tillkommer
Kronor Ettusenåttahundra (1 800:—)

Högaktningsfullt
Frans A. Petterson.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i Riksgäldskontoret.

Bilaga G.

Transumt av protokoll vid herrar
fullmäktiges i riksgäldskontoret sammankomst
den 11 juli 1930.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,
herrar Tamm,

Hallin,

A. Anderson,

Hanson,

G. Andersson och
Bäckström.

§ 16.

Vidare hade herrar deputerade från byggmästaren F. A. Petterson och
ingenjören K. I. Edblom införskaffat anbud å utförande av vissa reparationsarbeten
m. m. i samband med förändringen av värmeledningen samt
därefter beslutat antaga det å den lägsta kostnadssumman lydande anbudet,
nämligen det av Edblom angivna anbudet, vilket var av följande lydelse:

»Stockholm den etc......................................................................... Bil. G.*

De av herrar deputerade sålunda vidtagna åtgärderna godkändes av
herrar fullmäktige.

Det skulle slutligen antecknas, att Dahlgrens arvode såsom kontrollant för
berörda arbete skulle utgöra, inberäknat gottgörelse för upprättade ritningar,
5 000 kronor. '' Som ovan.

Enligt protokollet:
Eric Öhlin.

Tryckt som bilaga A till detta utlåtande.

Bankoulskotlets utlåtande Nr 14.

19

Bilaga 1).

Utdrag av protokoll vid herrar fullmäktiges
i riksgäldskontoret sammankomst
den 11 september 1930.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,
vice ordföranden herr Kobb,
herrar Hallin,-

A. Anderson,

Hansson och
G. Andersson.

§ 16-

Vid sammankomsten den 11 juli 1930, § 16 i protokollet, hade herrar
fullmäktige antagit ett av ingenjören K. I. Edblom avgivit anbud å utförande
av vissa reparationsarbeten lii. lii. i riksdagshuset i samband nied
beslutad förändring av värmeledningen därstädes.

Herr förste deputeraden meddelade nu, att han efter hemställan av ingenjören
W. Dahlgren i dennes egenskap av utsedd kontrollant för ifrågavarande
ändrings- och reparationsarbeten uppdragit åt arkitekten Aron
Johansson att inkomma med förslag till vissa ytterligare i anledning av
värmeledningens ombyggnad erforderliga arbeten, och hade Johansson i
anledning härav till herr förste deputeranden ingivit följande två promemorior: »P.

M. Till etc............................................................................... Bil. E*

»P. M. Till etc............................................................................... Bil. F*

Sistintagna promemoria åtföljdes av däri omförmälda ritning.

De i samma promemoria omnämnda anbuden, som avgivits av ovannämnda
Edblom, hade arkitekt Johansson senare översänt till herr förste
deputeranden, och voro dessa anbud av följande lydelse:

»Stockholm den etc.............................. Bil G.

»Stockholm den etc......................................................................... Bil. H*

Med godkännande av herr förste deputeradens åtgärd beslöto herrar fullmäktige
härefter, att värmeelementen i bottenvåningens matsal icke skulle
inbilas i fönsteröppningarna utan endast upphängas och målas i samma
färg som väggen, varemot elementen i konstitutions-, jordbruks- och bevillningsutskottets
lokaler samt i kamrarnas klubbrum skulle inbilas med
iakttagande av att fönsterplattorna borde bibehållas, och skulle dessa element
målas i lämplig färg. Galler framför elementen skulle ej anbringas
någonstädes.

Herrar fullmäktige uppdrogo tillika åt ingenjören K. I. Edblom att utföra
dessa ytterligare ändringsarbeten.

In fidem:

Arne Bergenholtz.

Ex protocollo:
Eric Öhlin.

* Ej tryckt.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr H.

Avskrift.

Bil. G till protokollet deli
11 september 1030.

Stockholm den 9 sept. 1930.

Herr Arkitekt Aron Johansson.

Stockholm.

Ang. Riksdagshuset.

Genom Herr Mårtensson ombedd att inkomma med anbud å div. arbeten
har undertecknad denna dag besökt Herr Arkitekten Aron Johansson och
därvid fått följande informationer i och för anbudsavgivande:

I bottenvåningen — matsal — uppbilas..................

... 6

st. fönsternischer

I huvudvåningen Ista K. klubbrum — hörnrum ...

... 3

» »

I » 2dra K. » »

3

» »

I jordbruksutskottet ............................................

2

» »

I bevillningsutskottet.............................................

... 3

» »

I konstitutionsutskottet .............................................

... 3

20

> »

st.

Ovanstående arbeten omfatta uppbilning till c:a 30 cm. djup i fönsternischerna,
varefter putsen här på nytt anbringas; bortforsling av avskräde,
skydd och rengöring.

Ovanstående arbeten utföras för en sammanlagd kostnad av
Kronor Sexhundra (600:—).

Högaktningsfullt
Karl I. Edblom.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Bankoutskottets utlåtande Nr H.

21

Bilaga E.

Utdrag av protokoll vid herrar fullmäktiges
i riksgäldskontoret sammankomst
den 25 september 1930.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,
vice ordföranden herr Kobb,
herrar Tamm,

A. Anderson,

Hansson och
G. Andersson.

Herr Hallin hade anmält, att han på grund av sjukdom vore förhindrad
närvara vid denna sammankomst.

§ 13.

Vid sammankomsten den 11 sistlidna juli, § 16 i protokollet, hade herrar
fullmäktige antagit ingenjören K. I. Edblom till entreprenör för utförande
av vissa reparationsarbeten m. m. i riksdagshuset i samband med beslutad
förändring av värmeledningen därstädes.

Herr Hansson meddelade nu, att byrådirektören vid riksdagens ekonomiska
förvaltningsbyrå, E. Risling, till honom i egenskap av tjänstgörande
förste deputerad den 22 innevarande månad anmält, att de av
Edblom anställda arbetarna i framställning till Edblom anhållit om 50 %
förhöjning å den till dem utgående timpenningen. Dittills hade utgått ett
tillägg utöver timpenningen med 10 kronor per vecka. På grund av de
för Stockholms Byggmästareförening, varav Edblom vöre medlem, gällande
bestämmelserna hade Edblom icke utan föreningens tillstånd kunnat bevilja
en dylik hemställan. Sådant tillstånd hade Edblom, som på entreprenad
utförde flera större arbeten för stadens räkning, emellertid icke velat
utverka, enär konsekvensen därav skulle hava blivit att han blivit tvingad
företaga en motsvarande förhöjning av timpenningen för de i sistnämnda
arbeten anställda arbetarna. En sådan allmän förhöjning av arbetslönerna
skulle vållat Edblom alltför stora förluster och på grund därav hade han
icke kunnat tillmötesgå arbetarnas hemställan. I anledning av Edbloms
vägran hade arbetarna emellertid inställt arbetet.

1 den sålunda uppkomna situationen hade herr Hansson, efter törslag
av byrådirektör Risling, å riksgäldskontorets vägnar erbjudit arbetarna 30 %
förhöjning å timpenningen fr. o. m. den 11 innevarande månad. Detta
erbjudande hade antagits och hade arbetet omedelbart återupptagits. Vid
hänvändelse till grovarbetarefacktöreningen, innan nämnda erbjudande
gjorts, hade herr Hansson erhållit den upplysningen, att det vore kutym,
att 50 % å timlönen betalades då ackord icke kunde anordnas.

Herrar fullmäktige godkände nu herr Hanssons åtgärd.

In fidem:

Ex protocollo:
Eric Öhlin.

Arne Bergenholtz.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM lill