Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrdse
och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet numera fullgjort
detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda
granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med
den 10 januari 1980, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges
i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande
års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelserna
örn verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors
i orterna förvaltning under år 1929, dels ock fullmäktiges med
utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1930 ävensom de av styrelserna
för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors förvaltning
under samma år lämnade redogörelser.

I fråga örn metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare kännedom
örn hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,
som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer och fullmäktige
i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under ar 1930 har riksbanken erhållit
en vinst av 16,072,734 kronor 3 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch
avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma i fullmäktiges
nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade
berättelse.

%

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 9 käft. (Nr 13.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1 :o.

Äng.

inrättande
av tjänster
över stat.

Revisorernas

uttalande.

Revisorerna hava under § 11 i sin berättelse angående riksbanken (sid. 15—
16) anfört följande:

_ »Vid sammanträde den 17 oktober 1929 beslöto fullmäktige uppdraga åt
tjänstemannen i 22 :a lönegraden Erik Wilhelmsson att tillsvidare till den 1
april 1930 vara deputerade behjälplig med vissa utredningar. För ändamålet
beviljade fullmäktige Wilhelmsson tjänstledighet från innehavande ordinarie
tjänst och skulle Wilhelmsson, med avstående av egna löneförmåner, äga uppbära
avlöning till belopp, motsvarande lönen i lägsta löneklassen inom 26 :e
lönegraden, minskad med skillnaden mellan pensionsavgifterna i 22 :a och 26:e
lönegraderna. I sammanhang med detta förordnande uppdrogs åt deputerade
att, så länge Wilhelmssons uppdrag varade, meddela erforderliga förordnanden
i succession efter denne. Wilhelmssons förordnande i 26 :e lönegraden har sedermera
genom särskilda beslut av fullmäktige utsträckts att gälla först till
den 1 oktober innevarande år och sedermera till den 1 oktober 1931.

Under år 1930 hava fullmäktige vidare beslutat att över stat inrätta dels
två tjänster i 22 :a. lönegraden vid huvudkontoret med placering från och med
den 16 påföljande juni å valvsavdelningen dels ock från och med nämnda dag
en kammarskrivartjänst i 16 :e lönegraden vid avdelningskontoren med tjänstgöringsskyldighet
tillsvidare vid kontoret i Umeå.

Såsom motiv för inrättande av de båda tjänsterna å valvsavdelningen har
av vederbörande föredragande anförts, att göromålen å nämnda avdelning under
de senaste åren i hög grad ökats till följd av utvecklingen inom bankrörelsens
olika grenar samt att det för tillgodoseende av såväl kravet på skyndsam expedition
som erforderlig kontroll vore nödvändigt, att den fasta personalen på
avdelningen utökades från fem till sju tjänstemän. I fråga örn behovet av
ökad personal vid avdelningskontoret i Umeå har framhållits, att även där
förekommit en väsentlig ökning av bankgöromålen under senaste åren, särskilt
i vad det. gällt växeldiskontering, avbetalningslån och brevväxling samt att
rörelsen vid. kontoret alltjämt vore stadd i utveckling.

Fullmäktige hava såsom stöd för ovanberörda åtgärder åberopat bestämmelserna
i 60 § 2 morn., i gällande bankoreglemente. Ifrågavarande bestämmelser
medgiva fullmäktige rätt att, därest för göromålens obehindrade gång ökade
arbetskrafter för någon tid1 finnas oundgängligen behövliga, utöver stat anställa
den eller de tjänstemän, som erfordras. Det synes revisorerna uppenbart,
att den befogenhet riksdagen härigenom velat inrymma åt fullmäktige
avsett tillgodoseendet av ett rent tillfälligt behov av personalökning. I fall
däremot då, såsom ovan, en bestående ökning av riksbankens arbetsuppgifter
ansetts böra föranleda inrättande av nya tjänster inom banken, hade dessa frågor
bort hänskjutas till riksdagens prövning.

Revisorerna hava ansett det vara av principiell betydelse att fästa uppmärksamheten
vid dessa fullmäktiges åtgärder, då fullmäktiges tillämpning av § 60
mom. 2 bankoreglementet synbarligen skulle kunna leda till den konsekvensen,
att riksbankens arbetskrafter kunde obegränsat utökas utan riksdagens
hörande.»

. I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit hava fullmäktige i riksbanken
i skrivelse till utskottet den 15 januari 1931 anfört följande:

Fullmäktige. ° »Vad först den principiella sidan av frågan beträffar, vilja fullmäktige framhålla,
att fullmäktige tidigare vid olika tillfällen beslutit inrätta tjänster över
stat. .För att anpassa personalorganisationen efter rörelsens behov av arbetskraft
inrättades exempelvis under åren 1917—1921 ett antal överstatstjänster.

1 Kursiverat av revisorerna.

BanTcoutskottets utlåtande Nr 13.

3

Av dessa överfördes följande å den ordinarie stat, som tillämpades från och med
år 1922: * l

Datum för fullmäktiges beslut
angående tjänstens inrättande:

Grad, till vilken tjänsten hänfördes:

Avdelning å vilken tjänsten
placerades:

1917

den

31

december

dåvarande

varande

2 tjänstegraden nu-22 lönegraden.

1918

25

april

d:o

1919

»

18

december

d:o

1920

22

januari

d:o

1920

28

oktober

dåvarande

varande

3 tjänstegraden nu-24 o. 26 lönegraderna.

1920

»

25

november

dåvarande

varande

2 tjänstegraden nu-22 lönegraden.

1920

23

december

dåvarande

varande

3 tjänstegraden nu-24 o. 26 lönegraderna.

1921

»

20

januari

dåvarande

varande

3 tjänstegraden nu-24 o. 26 lönegraderna.

Huvudkontoret, avdelning
för deposita,
d. 10/ä 1921 flyttad
till sedelkontoret.

Huvudkontoret, giroavdelningen.

Kontoret i Malmö.

Huvudkontoret, sedelkontoret.

Huvudkontoret, sedelkontoret.

Huvudkontoret, låneavdelningen.

Huvudkontoret, giroavdelningen.

Huvudkontoret, depos
itaavdelningen.

Såsom ytterligare exempel må nämnas, att fullmäktige den 12 juni 1919 beslöto
inrätta en kontrollanttjänst över stat å sedeltryckeriet, vilken hänfördes
till dåvarande fjärde tjänstegraden, nuvarande trettionde lönegraden. Denna
tjänst bibehålies alltjämt men har ännu icke uppförts å ordinarie stat.

Av vad sålunda anförts, framgår, att i flera fall tjänster bibehållits över
stat under längre tid, i anförda fall mera än två år. Enligt fullmäktiges mening
ligger det ej heller i riksbankens intresse att alltför snävt tolka de av
revisorerna kursiverade orden »för någon tid». Den av fullmäktige tillämpade
friare tolkningen lämnar möjlighet öppen att låta med inrättandet av ordinarie
tjänst anstå i sådana fall, då ej med säkerhet kan förutses, att behov av tjänsten
kommer att förefinnas även framgent, ett förfaringssätt som mäste anses
vara till fördel för banken. Därigenom kan ett tillfälligt behov av arbetskraft
bliva tillgodosett utan att fullmäktige fördenskull tämligen omedelbart
nödgas hemställa om inrättandet av en ny ordinarie tjänst, för vars indragning,
även örn behovet visar sig snart övergående, man måste avvakta tjänstemans
befordran eller avgång.

Det synes böra e''rinras, att vid den granskning av fullmäktiges protokoll,
som varje år sker genom riksdagens revisorer och bankoutskott, även beslut angående
inrättande av tjänster över stat bliva föremål för prövning.

I och med att fullmäktige äga att i mån av behov anställa extra personal
— vilket icke av revisorerna satts i fråga — gäller ju i viss mån, att riksbankens
arbetskrafter kunna »obegränsat utökas utan riksdagens hörande». Inrättandet
av en tjänst över stat är emellertid för riksbanken ej i högre grad bindande
än anställandet av en extra ordinarie tjänsteman. En tjänst över, stat
tillsättes alltid endast tills vidare, och förordnandet å dylik tjänst kan såsom
redan antytts när som helst av fullmäktige återkallas. Banken ikläder sig ej
på grund av dylikt förordnande några ökade pensionsutgifter eller andra framtida
förpliktelser.

De löneförmåner, som beredas innehavare av överstatstjänster, söka fullmäktige
givetvis alltid anpassa i förhållande till de göromål, som hänförts till tjänsterna
i fråga.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

Mindre betydande fluktuationer i rörelsen behöva ej nödvändigtvis avspeglas
i variationer i fråga om personalens storlek. Arbetstiden för den redan
befintliga personalen kan vid livligare rörelse tillfälligtvis utökas eller intensivare
utnyttjas. Detta gäller dock blott inom vissa gränser, vilka ej kunna
teoretiskt fastställas. För att kunna möta påfrestningar därutöver synes det vara
ofrånkomligt, att ledningen av en sådan verksamhet som riksbankens måste,
örn den skall äga förutsättningar att i möjligaste mån tillämpa affärsmässiga
arbetslinjer och sparsam drift, tillerkännas viss handlingsfrihet beträffande
personaluppsättningen.

_ Med det nu^anförda hava fullmäktige åsyftat att framhålla, att fullmäktige
ej tillämpat någon ny princip vid inrättandet av här ifrågavarande tjänster.

Rörande de olika tjänster, varå revisorerna fäst uppmärksamheten, få fullmäktige
anföra följande.

Vad först angår den vid kontoret i Umeå inrättade tjänsten över stat få
fullmäktige meddela, att en kammarskrivartjänst i 16 :e lönegraden vid avdelningskontoren
varit vakant sedan den 1 februari 1930, från och medi vilken
dag kammarskrivaren J. Olson i Gävle förflyttats på pensionsstat. I samband
härmed hade fullmäktige beslutit, att de till nämnda tjänst hörande göromålen
skulle försöksvis tillsvidare bestridas av en extra befattningshavare. Vid
kontoret i Umeå hade tidigane, särskilt under första halvåret 1930, behovet
av ytterligare en kammarskrivare gjort sig alltmer gällande. Då det emellertid
vore ovisst, huruvida den vid kontoret i Gävle vakanta kammarskrivartjänsten
även i fortsättningen skulle kunna därstädes undvaras och då det tillika
vöre önskvärt, att ännu någon tids erfarenhet vunnes rörande behovet av en
dylik tjänst vid kontoret i Umeå, hade fullmäktige beslutit inrättande av förenämnda
överstatstjänst vid kontoret i Umeå. Det har sedermera visat sig, att
den vakanta tjänsten vid kontoret i Gävle icke behövde återbesättas, men att
tjänsten vid kontoret i Umeå icke kunde undvaras. Med anledning härav hava
fullmäktige numera beslutit, att den vid kontoret i Gävle vakanta tjänsten skall
flyttas till kontoret i Umeå; och har densamma anslagits ledig att tillträdas
den 1 februari 1931.

. Vad därefter angår de här ovan omförmälda å valvsavdelningen placerade
tjänsterna över stat, vilja fullmäktige erinra, att fullmäktige den 8 sistlidna
maj på anförda skäl beslutit inrätta dessa tjänster samt vissa därav föranledda
ändringar i § 3 andra stycket tjänstgöringsstadgama för huvudkontoret;
och hava fullmäktige, med överlämnande av protokollsutdrag i ärendet, underställt
beslutet i dess senare del 1930 års bankoutskotts prövning och stadfästelse.
Härefter har utskottet i skrivelse den 23 maj samma år meddelat,
att utskottet stadfäst berörda ändringar i tjänstgöringsstadgama.

Fullmäktige hava nu för avsikt att hos innevarande års‘ riksdag göra framställning
örn dessa tjänsters uppförande å ordinarie stat.

Beträffande slutligen den av Wilhelmsson uppehållna tjänsten hava revisorerna
erhållit uppgift örn vissa av de åligganden, som varit eller alltjämt äro
honom anförtrodda. Den erforderliga tiden för slutförande av de uppgifter, som
från början anförtrotts Wilhelmsson, kunde ej bestämt fastställas, och det honom
tilldelade förordnandet blev därför förlängt. Detta har emellertid även
berott därpå, att Wilhelmssons arbetsuppgifter successivt i hög grad utökats.
Det har nämligen befunnits erforderligt att låta Wilhelmsson i stor utsträckning
biträda deputerade jämväl med vissa ytterligare göromål, såsom verkställande
av utredningar för det löpande arbetet, uppsättandet av skrivelser i
synnerhet av mera teknisk och ekonomisk art, handläggning av korrespondens
m. m. Denna anordning har ur arbetsorganisatorisk synpunkt visat sig medföra
stora fördelar. Därigenom har bankledningen beretts ökad tid och möjlighet
för handläggning av mera viktiga och tidskrävande arbetsuppgifter. Full -

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

5

mäktige åsyfta därmed framför allt det arbete, som föranledes av riksbankens
valutavårdande verksamhet, och vilket bland annat innebär såväl att noggrant
följa utvecklingen på de viktigare utländska penningmarknaderna som ock att
inom landet — ej minst genom ständig kontakt med kreditinstitut av olika
slag — söka åstadkomma förutsättningar för en så effektiv diskontopolitik
som möjligt. I samband härmed torde böra framhållas de ökade finansiella
transaktioner mellan Sverige och utlandet, åt vilka riksbankens ledning måste
ägna allt mera tid och uppmärksamhet.

Med hänsyn till att nu berörda uppgifter framgent med säkerhet ej komma
att taga mindre tid i anspråk än för närvarande — snarare synes utvecklingen
komma att gå i motsatt riktning — måste det även i fortsättningen anses betydelsefullt
för deputerade att kunna påräkna tillgång till särskilt biträde. Fullmäktige
anse därför behovet av en tjänst, å vilken skulle vila en väsentlig
del av de göromål som Wilhelmsson för närvarande handlägger, redan nu vara
till fullo ådagalagt. Emellertid hava fullmäktige ansett det kunna med inrättandet
av en ordinarie tjänst för ifrågavarande behov anstå. I avvaktan härå
har Wilhelmsson tillerkänts ersättning med tjugusjätte lönegraden såsom beräkningsgrund.
Denna synes nämligen vara den lägsta grad som i detta fall
med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av Wilhelmssons åligganden
synes kunna ifrågakomma. Såsom belysande för göromålens omfattning torde
böra nämnas, att Wilhelmsson, bortsett från mycket ofta förekommande hemarbete,
haft en arbetstid i banken, som avsevärt överstigit den genomsnittliga
arbetstiden.

Därest fullmäktiges beslut angående inrättande av ifrågavarande överstatstjänst
skulle anses ej stå i överensstämmelse med innebörden av bestämmelserna
i 60 § 2 mom. bankoreglementet, komma fullmäktige redan innevarande år att
avlåta framställning angående uppförande å ordinarie stat jämväl av den tjänst,
som Wilhelmsson för närvarande uppehåller. Fullmäktige skulle emellertid
finna det bättre överensstämma med bankens intressen, därest det definitiva
beslutet rörande denna tjänst kunde anstå ännu ett år.»

Enligt utskottets mening är det för ett lämpligt handhavande av riksbankens
rörelse och förvaltning av betydelse, att bankens ledning äger möjlighet
att anpassa personaluppsättningen i förhållande till skiftningar i verksamhetens
omfattning på ett mera smidigt sätt än som kan ske allenast inom ramen
för de av riksdagen fastställda bestämmelserna angående antalet ordinarie tjänster
samt den fullmäktige tillkommande befogenheten att anställa icke-ordinarie
personal. Med hänsyn härtill lärer någon ändring i det i bankoreglementets
§ 60 mom. 2 innefattade stadgandet, vilket avser att bereda fullmäktige en
dylik möjlighet, icke vara påkallad. Ej heller synes det ur berörda synpunkt
vara önskvärt att framtvinga en så snäv tolkning av omförmälda stadgande,
att fullmäktiges rörelsefrihet i förevarande hänseende därigenom i alltför hög
grad inskränkes. Självfallet böra dock — såsom genom revisorernas i ämnet
gjorda framställning understrukits — ifrågavarande bestämmelser icke tilllämpas
på sådant sätt, att de utnyttjas för att möta ett personalbehov, som visat
sig vara av bestående karaktär och vars tillgodoseende alltså bör underställas
riksdagens prövning. Av vad fullmäktige i frågan anfört synes emellertid
framgå, att fullmäktige komma att skänka sistberörda förhållande tillbörligt
beaktande.

Utskottet.

6

B alik out sTcoitets utlåtande Nr 13.

Ang.

anslag till
barnhusinrättningar.

Revisorernas

uttalande.

Vid sådant förhållande har utskottet allenast ansett sig böra vad i ärendet
förekommit för riksdagen

omförmäla.

2 :o.

Revisorerna hava vidare under § 12 i sin berättelse anfört följande (sid. 16
-18):

»Enligt 45 § i gällande reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning
är överlämnat åt fullmäktige att låta av riksbankens medel utbetala anslag
till vissa barnhusinrättningar i riket. Örn inträffade förändringar rörande
dessa anslag skola dock fullmäktige göra anmälan hos bankoutskottet.

Under åren 1925—1929 hava av riksbankens medel utbetalts anslag till
följande barnhusinrättningar med nedannämnda belopp.

Allmänna barnhuset i Stockholm.......

Frimurarbarnhuset i Stockholm........

Malmqvistska barnnppfostringsanstalten i Stockholm
..................

Frimurarbamhuset i Göteborg........

Gustavianska barnhuset i Norrköping.....

Gävle stads barnhus............

Summa kr.,

1925

1926

1927

1928

1929

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

—

2,250

—

2,250

—

—

—

4,500

—

1,000

_

1,000

_

1,000

_

1,000

_

1,000

_

450

—

450

—

450

—

—

—

900

—

450

—

150

—

—

—

300

—

150

—

—

—

300

—

150

—

—

—

300

—

10,000

—

8,650

—

8,350

—

5,800

—

11,350

—

Såsom framgår av en av fullmäktige till bankoutskottet vid 1870 års riksdag
lämnad utredning angående dessa anslag hava årliga bidrag, med några
få undantag när, utgått av riksbankens medel till frimurarbarnhusen i Stockholm
och Göteborg sedan år 1762, till barnhuset i Norrköping sedan år 1799,
till barnhuset i Gävle sedan år 1780, till allmänna barnhuset i Stockholm
sedan år 1852 och till Malmqvistska barnuppfostringsanstalten i Stockholm
sedan år 1864.

I en vid 1870 års riksdag väckt motion hade yrkats, att de i bankoreglementet
då upptagna s. k. välgörenhetsbidragen, vilka huvudsakligen utgjordes av ovannämnda
anslag till barnhusinrättningar, icke måtte vidare från riksbanken utbetalas.
Fullmäktige anförde i anslutning till sin i ärendet meddelade utredning
beträffande ifrågavarande anslag, ’att örn än indragningen av anslagen
icke inverkade på inrättningarnas bestånd, det dock vore antagligt, att ett sådant
bidrags uteblivande skulle i påräknad inkomst lämna ett tomrum, som kunde
lända till inskränkning i en allmännyttig verksamhet’. På grund härav och
då bidragen blivit för lång tid tillbaka beviljade att framgent utgå, hemställde
fullmäktige, att desamma måtte än vidare få fortfara. Bankoutskottet fann
med hänsyn till vad fullmäktige anfört och då, i händelse dessa bidrag upphörde
att från riksbanken utgå, riksdagen, efter utskottets tanke, icke skulle
kunna undgå att på annan väg för desamma anvisa ersättning, icke skäl föreslå
någon ändring i dittills gällande förhållande.

Anslagen till bamhusinrättningar från riksbankens medel hava, enligt vad
revisorerna funnit, uppkommit under en tid, då barnavårdsverksamheten i stor
utsträckning hade att lita till enskild offervillighet. Genom senare tiders lagstiftning
har emellertid barnavården blivit en angelägenhet, som åvilar kommunerna,
dock med i stor utsträckning förekommande ekonomiskt understöd

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

7

från statens sida. Bland de anslag som i riksstaten upptagits för barnavårdsverksamhet
återfinnes även ett anslag å 115,830 kronor, som avser direkta bidrag
till en del av de inrättningar, som erhålla understöd från riksbankens
medel. Då det är av väsentlig betydelse att alla statliga anslagsfrågor av
ovan angiven karaktär behandlas av Kungl. Maj :t och riksdagen i ett sammanhang
och då vidare en understödsverksamhet sådan som denna faller helt utanför
riksbankens egentliga uppgift, anse revisorerna, att någon anvisning från
riksbankens medel av understöd åt bamavårdsinrättning icke bör ifrågakomma
samt att förty berörda bestämmelse i reglementet för riksbanken örn
bemyndigande för fullmäktige att utlämna dylika understöd bör utgå.»

I sin ovanberörda skrivelse hava fullmäktige — jämte det fullmäktige över- Fullmäktige,
lämnat en från direktionen över allmänna barnhuset i Stockholm i ämnet avgiven,
den 24 december 1930 dagtecknad skrift — anfört, att fullmäktige redan
haft sin uppmärksamhet riktad på nu ifrågavarande för bankens uppgift
främmande utbetalningar, samt uttalat, att de i likhet med revisorerna ansåge,
att dylika anslag icke vidare borde lämnas av bankens medel. Fullmäktige
hade följaktligen icke något att erinra mot, att den åberopade bestämmelsen i
bankoreglementet finge utgå.

Utskottet delar den av revisorerna och fullmäktige uttalade meningen, att Utskottet.
ifrågavarande för riksbankens verksamhet främmande understöd under nu rådande
förhållanden icke kunna anses påkallade samt att fördenskull det stadgande
i bankoreglementet, varpå understödens utbetalande grundats, bör uteslutas
ur reglementet. Förslag i sådant avseende torde utskottet bliva i tillfälle
att, efter framställning från fullmäktige, senare under riksdagen framlägga,
vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

3:o.

Slutligen hava revisorerna under § 19 i sin förenämnda berättelse i samband
med meddelande av sammandrag av Tumba bruks räkenskaper för år 1929 å
sid. 24 anfört följande:

»Revisorerna hava uppmärksammat, att vissa kostnader för år 1929, som
äro hänförliga till Tumba bruks förvaltning, nämligen dels dyrtidstillägg till
tjänstemän vid bruket å 9,009 kronor dels ock pension och därå belöpande
dyrtidstillägg åt f. d. tjänsteman vid bruket å 2,301 kronor, icke bestritts av
brukets från huvudkontoret uppburna förskott för bruksrörelsen utan utbetalts
direkt från huvudkontoret och därigenom redovisats bland kostnaderna för detta
kontor.

Då det emellertid för bedömande av resultatet av bruksdriften är av bedoise,
att samtliga kostnader för densamma upptagas till redovisning i
brukets räkenskaper, torde en rättelse i ovan anmärkta redovisningssätt för
framtiden böra genomföras.»

Äng.
redovisningen
av
kostnaderna
f ör dyr -

in. m. vid
Tumba bruk.

Revisorernas

uttalande.

Med anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalande hava fullmäktige i Fullmäktige,
sin ovanberörda skrivelse meddelat, att det förfaringssätt, mot vilket revisorerna
uttalat sig, tillämpats under hela den tid dyrtidstillägg och pension utbetalts
till ifrågavarande befattningshavare. Emellertid hade ändring genom -

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Ang. protokoll
och
berättelser.

Ang. tillstyrkande

av ansvarsfrihet.

forts i bokslutet för år 1930, som verkställts i enlighet med det av revisorerna
förordade redovisningssättet.

Med hänsyn till den av fullmäktige, i överensstämmelse med revisorernas
åsikt, numera genomförda ändringen beträffande bokföringen av ifrågavarande
utgifter lärer något uttalande i ämnet från utskottets sida icke påkallas,
vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

[Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i övrigt
ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande fran utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

5:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1929 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att med
avseende på riksbankens förvaltning under den tid, granskningen omfattat, revisorerna
ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen förekommit,
samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i orterna
förvaltning år 1929, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse och
förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning
till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas
fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels
för förvaltningen under år 1929 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för de
beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll
från och med den 10 januari 1930 till och med den 9
januari innevarande år.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.

B anie out slottets utlåtande Nr IS.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar O. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindley,
Lindgren, Johansson i Friggeråker, Berling, Bjurström och Bengtsson*;

från andra kammaren: herrar Winhler, Svensson i Betingetorp, Wikström,
Lovén, Ryberg*, Carlsson i Solberga*, Höglund i Göteborg och Törnkvist i Bjuv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

t

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 8 sami. 9 haft. (Nr 18.)

2