Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

1

tfr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrade villkor för underhåll och ''pensioner
till avskedat indelt manskap vid armén och marinen
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen avlåten, den 3 januari 1931 dagtecknad proposition
nr 13 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samina dag, föreslagit riksdagen
medgiva,

att från och med den 1 juli 1931 begravningshjälp efter avliden understödstagare
i Vadstena krigsmanshuskassa må ur nämnda kassa utgå med
60 kronor;

att från och med den 1 juli 1931 må såsom begravningshjälp efter avliden
pensionerad båtsman eller marinsoldat genom flottans pensionskassa utbetalas
60 kronor;

att avskedat indelt manskap från armén med minst 15 men under 20
tjänstår, som styrker sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, må
från och med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena
krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som gälla beträffande sådant
manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år;

att avskedad båtsman eller marinsoldat, som innehar minst 15 tjänstår
och som under tjänstetiden skickat sig redligt och väl, må från och med
den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av pension genom flottans pensionskassa,
såsom örn han tjänat i minst 20 år från 20 års ålder; samt

att indelningsverkets besparingsfonds kapitaltillgångar må anlitas för bestridande
av de kostnader, vilka uppkomma genom att rätt till underhåll ur
Vadstena krigsmanshuskassa tillerkännes avskedat indelt manskap med minst
15 men under 20 tjänstår samt med en sammanlagd tjänstgöringstid av
minst 600 dagar.

På grund av en vid 1929 års riksdag inom riksdagen väckt motion (II: 255)
angående vissa ändringar i villkoren för åtnjutande av underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa m. m. anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
den 15 mars 1929, nr 60, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande
frågan örn eventuella jämkningar i gällande villkor för rätt till dylikt

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 6 haft. (Nr 10) 302 31 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Propositio nen.

Begravnings hjälp.

underhåll. Riksdagen uttalade härjämte att därest ändringar i gällande
bestämmelser beträffande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa ansåges
böra genomföras, motsvarande ändringar syntes böra övervägas beträffande
pensionerna till avskedat indelt manskap vid flottan.

Genom beslut den 27 juni 1929 anbefallde Kungl. Majit arméförvaltningens
civila departement att inkomma med yttrande i anledning av vad riksdagen
i berörda skrivelse anfört. I skrivelse den 27 augusti 1929 har civila
departementet avgivit yttrande och förslag i ämnet. Över detta förslag hava
direktionen över flottans pensionskassa och statskontoret avgivit utlåtanden.

Med stöd av den sålunda förebragta utredningen har i den föreliggande
propositionen framlagts förslag dels örn höjning av begravningshjälpen
efter f. d. indelta, dels ock örn viss utsträckning av rätten till understöd
för ifrågavarande personal.

Enligt gällande bestämmelser utgår begravningshjälp efter såväl underhållstagare
i Vadstena krigsmanshuskassa som genom flottans pensionskassa
pensionerade båtsmän och marinsoldater med ett belopp av 30 kronor.

Arméförvaltningens civila departement har beträffande denna förmån anfört,
att den nu utgående begravningshjälpen, även örn densamma skulle, såsom
tidigare av statsmakterna uttalats, betraktas allenast såsom ett bidrag till
bestridande av begravningskostnaderna, måste anses vara alltför lågt tillmätt.
Departementet tillstyrkte för sin del en höjning av begravningshjälpen
till 75 kronor. Några särskilda medel för gäldande av de med ifrågavarande
förhöjning förenade kostnaderna syntes icke behöva hos riksdagen äskas.
Ifrågavarande merkostnader, vilka för de närmaste åren av departementet
beräknats uppgå till högst 20,000 kronor örn året för att därefter successivt
minskas, torde nämligen kunna bestridas av de för utbetalning av underhåll
m. m. till Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare tillgängliga medel.

Direktionen över flottans pensionskassa har anfört, att enär begravningshjälp
efter avliden pensionstagare, som tillhört marinens stammanskap, utginge
med 75 kronor, och flottans indelta manskap åtnjöte pensioner med väsentligt
lägre belopp än stammanskapet, en begravningshjälp efter avliden båtsman
eller marinsoldat av 75 kronor syntes vara väl hög och att beloppet
i stället skäligen borde sättas till 50 kronor. En höjning av begravningshjälpen
till 50 kronor skulle, vad marinen anginge, tillsvidare betinga en
merkostnad för år av 900 kronor.

Statskontoret har för sin del i princip intagit den ståndpunkten, att det med
fog kunde ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att överhuvudtaget bevilja f.d.
indelta soldater några ytterligare förmåner. Den tjänstgöring, de indelta soldaterna
fullgjort, hade nämligen i allmänhet ej upptagit för dem större del av året,
än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och flertalet av dem hade uppburit
den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten utan
av vederbörande rust- och rotehållare, varjämte deras anställning i statens
tjänst i huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna. Med

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

3

hänsyn härtill torde ifrågavarande underhållstagare genom till dem utgående
underhåll få anses hava blivit förhållandevis ekonomiskt väl tillgodosedda
av staten. Det borde även framhållas, att vid bestämmande av årsinkomst
enligt 7 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring hänsyn icke skulle tagas
till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa. Vad särskilt anginge be
gravningshjalpen ansåge statskontoret icke skäl föreligga för en höjning av
densamma, varför statskontoret avstyrkte, att åtgärder vidtoges för genomförande
av en sådan höjning.

Departementschefen har på denna punkt anfört, att ehuru begravningshjälpen
visserligen alltjämt syntes böra betraktas allenast såsom ett bidrag till begravningskostnaderna,
departementschefen för sin del kommit till den uppfattningen,
att en höjning av ifrågavarande förmån vore skälig, och funnit
sig i sådant hänseende böra förorda, att begravningshjälpens belopp fastställdes
till 60 kronor. Vad anginge frågan örn bestridande av härigenom
uppkommande kostnader, behövde, enligt vad arméförvaltningens civila departement
meddelat, i avseende å arméns f. d. indelta icke några särskilda medel
för ändamålet äskas. För marinens vidkommande bleve däremot för nästa
budgetår en ökning av det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till
pensionering av flottans gemenskap med 1,000 kronor erforderlig.

För erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa fordras
enligt nu gällande bestämmelser — med undantag för sådana fall, då avgång
ägt rum på grund av i tjänsten ådragen sjukdom — att vederbörande
innehar en minimianställningstid av 20 år. Understöden utgå till menig i
åldern mellan 50 och 60 år med 61 kronor, mellan 60 och 67 år med 100
kronor och efter uppnådda 67 år med 200 kronor. Härtill komma dyrtidstillägg
med 150 kronor till den, som vid ingången av det budgetår,
för vilket dyrtidstillägg av riksdagen beviljats, uppnått en ålder av 60 år,
samt pensionstillägg med 50 kronor till den, som vid ingången av det år,
för vilket pensionstillägg utgår, uppnått en levnadsålder av 67 år och styrkt
sig vara i behövande omständigheter. Korpraler och vicekorpraler uppbära
härutöver ett årligt belopp av respektive 60 och 30 kronor. Enligt dessa
grunder uppgå alltså totalbeloppen för underhållstagare, som uppnått 67 års
ålder och äro i behövande omständigheter, till: beträffande meniga soldater
400 kronor, beträffande vicekorpraler 430 kronor och beträffande korpraler
460 kronor årligen.

Motsvarande förmåner utgå till ''båtsmän och marinsoldater i form av
pension genom flottans pensionskassa, och därutinnan gälla i stort sett
samma regler som de nyssberörda, för indelta vid armén stadgade, dock att
den för vederbörande erforderliga minimianställningstiden — 20 år — här
räknas från 20 års ålder, varjämte uppställts fordran på att vederbörande
skall hava under tjänstetiden skickat sig redligt och väl. Pensionsrätten inträder
icke förrän vid en uppnådd levnadsålder av 55 år. Korprals- och vicekorpralstillägg
förekomma icke vid pensionering av marinens indelta manskap.

Utvidgning av
rätten till
understöd.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Arméförvaltningens civila departement Ilar anfört, att departementet ansett
sig kunna förorda, att rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
utsträcktes att omfatta även sådana f. d. indelta soldater, som fullgjort tjänstgöring
i minst 600 dagar, motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller den
tjänstgöring, som beträffande det indelta manskapet i allmänhet erfordrats
under 20 anställningsår. Därjämte borde dock vederbörande hava varit anställd
vid krigsmakten i minst 15 år. Denna tid hade nämligen ansetts
såsom minimianställningstid vid beviljande av pensioner åt arbetarpersonal
i statens tjänst.

Kostnaderna för genomförande av förslaget antoges av departementet icke
komma att överstiga 100,000 kronor under de första åren för att därefter
successivt avtaga.

Vad anginge sättet för bestridande av de med den utsträckta rätten
till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna, finge
departementet meddela, att varken Vadstena krigsmanshuskassa eller invalidhusfonden
kunde lämna något bidrag till kostnadernas bestridande.
Ej heller kunde medel för ändamålet erhållas ur de inom vissa län befintliga
s. k. uddemantalskassorna, enär Kungl. Maj:t och kronan ej hade någon
dispositionsrätt över de medel, som inginge i sagda kassor. Däremot syntes
det departementet, som örn indelningsverkets besparingsfond skulle kunna
tagas i anspråk för bestridandet helt eller delvis av kostnaderna i fråga.
Beträffande denna fond, som utgjordes av till statsverket indragna delar av
Västmanlands regementes knektelegomedelskassas och Jämtlands roteringskassas
tillgångar samt till dessa kassor influtna räntemedel, hade riksdagen
medgivit, att räntan av denna fond finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande
tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon
del av fonden icke vidare erfordrades för sådant ändamål, för enahanda
ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond och invalidhusfonden. I enlighet härmed tillgodofördes fondens
avkastning årligen det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till
ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap. Kondens avkastning
vore följaktligen redan disponerad för understöd åt f. d. indelt manskap
och kunde således icke tagas i anspråk för bestridande av de med den
ifrågasatta utsträckningen av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
förenade kostnaderna. Något hinder att använda fondens kapitaltillgång
för ifrågavarande ändamål syntes emellertid departementet icke
föreligga.

Direktionen över flottans pensionskassa har — under erinran att tidsmåttet
600 dagar vore beräknat motsvara ungefärligen 20 regementsmöten eller den
tjänstgöring, som beträffande det indelta manskapet vid armén i allmänhet
erfordrats under 20 anställningsår —- framhållit, att tjänstgöringen för båtsmän
och marinsoldater varit ordnad på helt annat sätt än vid armén. Av
båtsmanshållet hade nämligen i regel roteringskompanierna uppfordrats till
årstjänstgöring för vart tredje år och indelningskompanierna till tjänstgöring

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

5

fyra månader varje år. Genom extra uppfordring torde åtskilliga båtsmän
liava fullgjort oftare inträffande tjänstgöring. För båtsmännen erfordrades
således icke den av civila departementet ifrågasatta tjänstgöringstidsbestämmelsen,
då de redan vid 15 tjänstår bade en effektiv tjänstgöringstid av
omkring 1,800 dagar. Den vore ej heller behövlig för marinsoldaterna, som
tillhört ett värvat regemente och tjänstgjort hela året.

Direktionen funne det för båtsmän och marinsoldater gällande stadgandet
att tjänstetiden skulle räknas från 20 års ålder kunna bortfalla. I den
föreskrivna pensionsberättigande levnadsåldern av 55 år ansåge direktionen
någon ändring icke böra vidtagas.

Direktionen holle före, att kostnaderna för ifrågavarande förslags genomförande
kunde begränsas till ett belopp av 15,000 kronor, varmed det under
elfte huvudtiteln uppförda anslaget till pensionering av flottans gemenskap
borde höjas.

Statskontoret har, såsom redan nämnts, intagit den principiella ståndpunkten,
att lämpligheten av att överhuvudtaget bevilja f. d. indelta soldater
några ytterligare förmåner med fog kunde ifrågasättas. Ämbetsverket har
dock förklarat sig icke vilja förneka, att vissa skäl talade för förslaget örn
utsträckning av rätten till underhåll jämväl till sådan indelt soldat, som
visserligen ej innehade 20 tjänstår men som under anställningstiden fullgjort
tjänstgöring mellan mötena i sådan omfattning, att han i verkligheten tjänat
kronan lika länge som den, vilken under 20 tjänstår fullgjort allenast den
obligatoriska tjänstgöringen under mötena. Statskontoret ansåge sig fördenskull
icke böra motsätta sig en dylik utvidgning i underhållsrätten med
den av arméförvaltningens civila departement förordade inskränkningen,
varigenom underhåll endast skulle utgå till den, som kunde räkna minst 15
tj än står.

Beträffande förslaget att bestrida de kostnader, som skulle vara förenade
med en utvidgning av rätten till underhållsbidrag, av indelningsverkets besparingsfonds
kapitaltillgångar har statskontoret uttalat viss tveksamhet
samt anfört, att i varje fall icke hela fondens kapital lämpligen kunde disponeras
under de närmaste åren. Av de den 30 juni 1929, räntefordringar
oberäknade, till 1,358,921 kronor 52 öre uppgående tillgångarna, hade 61 kronor
27 öre utgjort kontant behållning, 895,012 kronor 68'' öre hade av statskontoret
placerats i obligationer eller i bankinrättning, och 463,847 kronor 57
öre hade utgjorts av utav vederbörande länsstyrelse ursprungligen från berörda
knektelegomedelskassa utlämnade amorteringslån mot inteckningar i
jordbruksfastigheter. Å ifrågavarande lån betalades endast en jämförelsevis
obetydlig årlig amortering. Visserligen löpte lånen med tre månaders uppsägning,
men då det vid indragning till statsverket av knektelegomedelskassan
blivit förutsatt, att låntagarna i kassan icke skulle föreläggas någon
viss förkortad amorteringstid utan få oinskränkt åtnjuta sina ursprungliga
lånevillkor (prop. nr 302/1921 sid. 25), syntes det icke böra ifrågakomma att
uppsäga lånen till inbetalning. På grund härav kunde under de närmaste

Motion

11:325.

6 Bankoutskotteis utlåtande Nr IQ.

åren endast fondens övriga tillgångar, i runt tal 895,000 kronor, jämte inflytande
amorteringar anses disponibla.

Arméförvaltningens civila departement Ilar i förnyat utlåtande bemött vad
statskontoret anfört rörande finansieringsfrågan.

Föredragande departementschefen har biträtt myndigheternas ovanberörda
förslag rörande utvidgning av rätten till understöd för f. d. indelta.

Direktionens över flottans pensionskassa förslag örn upphävande av den
för marinens personal gällande bestämmelsen, att tjänstetiden skall räknas
från 20 års ålder, har departementschefen tillstyrkt, enär han ansett lämpligt,
att arméns och marinens personal i förevarande avseende likställdes.

Rörande kostnadsfrågan har departementschefen anfört, att då, såsom civila
departementet i sitt senast avgivna yttrande i ärendet framhållit, indelningsverkets
besparingsfonds tillgångar i första hand vore avsedda för understöd
åt f. d. indelta, något principiellt hinder icke syntes föreligga mot att använda
dessa tillgångar för bestridande av berörda kostnader. Departementschefen
tillstyrkte därför civila departementets förslag även i denna del. I
likhet med statskontoret förutsatte dock departementschefen, att från fonden
utlämnade amorteringslån mot inteckningar i jordbruksfastigheter icke skulle
av nu omförmäld anledning uppsägas till betalning, utan att de ursprungliga
lånevillkoren allt fortfarande skulle förbliva gällande. Departementschefen
har vidare anfört, att någon risk för att den disponibla delen av fonden —
för närvarande omkring 900,000 kronor — icke skulle förslå för här avsett
ändamål, enligt vad civila departementet meddelat, icke syntes förefinnas.

Departementschefen har slutligen framhållit, att vad marinen beträffade
här ifrågavarande kostnader borde gäldas av anslaget till pensionering av
flottans gemenskap. Då dessa kostnader beräknats under den närmaste
tiden uppgå till omkring 15,000 kronor, och kostnaden för begravningshjälpens
höjning, såsom förut nämnts, uppskattats till 1,000 kronor, allt för år
räknat, skulle den sammanlagda merutgiften å nyssberörda anslag för budgetåret
1931/1932 utgöra 16,000 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr Bäcklund jämte sex av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 325, vari hemställts, »att riksdagen
med ändring av Kungl. Maj:ts i proposition nr 13 framlagda förslag ville
besluta, dels att f. d. indelta manskap från armén med minst 18 tjänsteår
utan avseende å fullgjort antal tjänstgöringsdagar må bliva berättigat till
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, dels att beträffande f. d. indelt
manskap, som varit i tjänst före 1901 års härordnings genomförande, regementsmöte
skall anses hava haft en varaktighet av 30 dagar, då det gäller
att beräkna det antal tjänstgöringsdagar, som efter 15 års tjänst berättigar till
erhållande av underhåll från nämnda kassa».

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

7

Till stöd för yrkandet hara motionärerna anfört bland annat följande:

»I Kungl. Majis proposition räknas med 600 tjänstgöringsdagar såsom
motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller den tjänstgöring, som beträffande
det indelta manskapet i allmänhet erfordrats under 20 anställningsår.
Sedan 1901 års härordnings genomförande hava ock infanteriets
indelta haft att årligen fullgöra ett regementsmöte örn 30 dagars varaktighet,
och därutöver har var och en också genomgått rekrytutbildning under
150 dagar. En indelt soldat, som började göra tjänst fr. o. m. 1902, lär
alltså hava fullgjort minst 600 dagars tjänstgöring under en tjänstetid av 15
år, och hail blir sålunda vid ett bifall till Kungl. Majis proposition berättigad
till underhåll. En sådan f. d. indelt soldat kan nu beräknas vara något över
50 år gammal, då han kommer ifråga till underhåll.

För äldre indelt manskap lär emellertid det fullgjorda antalet tjänstgöringsdagar
icke komma att uppgå till 600, såvitt de icke fullgjort extra
tjänstgöring, under sina 20 tjänsteår. De indelta lära nämligen hava fullgjort
tjänstgöring av samma varaktighet som de värnpliktige, och före 1901
års härordnings genomförande hade ju regementsmötet en varaktighet av 22
dagar och rekrytutbildningen pågick under 68 dagar. Före 1892 var motsvarande
tjänstgöring respektive 15 och 30 dagar. En f. d. indelt soldat, som var i
tjänst åren 1885—1900 lär alltså icke hava fullgjort mera än omkring 320
tjänstgöringsdagar såsom honom åliggande minsta tjänstgöring, och han
skulle alltså behöva hava fullgjort 280 dagars extra tjänstgöring för att enligt
Kungl. Majds förslag bliva berättigad till underhåll. En sådan f. d.
indelt soldat torde nu vara omkring 65 år gammal, och på grund av sin
ålder torde han vara i större behov av underhåll än en yngre kamrat. Yisserligen
har den äldre gjort kortare effektiv tjänstgöring, men lian har, såsom
allt indelt manskap, varit skyldig att när som helst inställa sig till tjänstgöring,
då myndigheterna så påkallat.

Med hänsyn till ovannämnda förhållanden beträffande tjänstgöringsperiodernas
längd kan det ock hända, att en f. d. soldat, som räknar 18 års tjänst
eller däröver, icke har fullgjort 600 tjänstgöringsdagar, och alltså skulle ej
heller han bliva underhållsberättigad, därest Kungl. Maj:ts förslag i här avsedd
del utan ändring bifalles. Riksdagen har emellertid under de senare
åren i anledning av väckta motioner alltid medgivit, att f. d. indelta soldater,
vilka räknat minst 18 tjänsteår, må komma i åtnjutande av underhåll utan
avseende på det antal tjänstgöringsdagar, som de kunna hava fullgjort. Vid
ett bifall till Kungl. Majlis förslag oförändrat, skulle alltså dylika indelta få
mindre möjligheter att erhålla underhåll än f. n., då riksdagen efter prövning
i varje särskilt fall förklarat dem berättigade att erhålla det för fulla
20 års tjänst bestämda underhållet. Då något sådant icke torde vara riksdagens
avsikt, synas skäl föreligga, att riksdagen i samband med beslut örn
bifall till Kungl. Majlis proposition beslutar, att avskedat indelt manskap
från armén med minst 18 tjänsteår må från och med den 1 juli 1931 åtnjuta
understöd ur Vadstena krigsmanshuskassa.

Vad angår sådant avskedat indelt manskap, som fullgjort sin tjänstgöring
helt eller delvis före 1901 års härordnings genomförande, synes, för att dylikt
manskap ej skall ställas sämre än övrigt, böra stadgas, att varje före 1901
års härordnings genomförande fullgjort regementsmöte skall anses hava haft
en varaktighet av 30 dagar, då det gäller att beräkna tjänstgöringstid, som
berättigar att åtnjuta underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa».

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Enligt utskottets mening kunna vissa billiglietsskäl anföras för någon utsträckning
av rätten till understöd ät f. d. indelt manskap vid armén och

Utskottet.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

marinen. Med hänsyn härtill och då den utredning, som numera genom Kungl.
Maj:ts försorg verkställts i ämnet, synes giva vid handen, att en utvidgning
av understödsrätten kan inom skäliga gränser äga rum utan alltför vittgående
ekonomiska konsekvenser, har utskottet ansett sig böra förorda, att
åtgärder i sådant syfte vidtagas.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle de nuvarande bestämmelserna i ämnet
ändras därhän, att understöd skulle tillerkännas jämväl manskap med kortare
anställningstid än nu föreskrivna 20 år, dock icke understigande 15 år.
Beträffande manskap från armén skulle emellertid härvid uppställas såsom
ytterligare villkor, att vederbörande fullgjort tjänstgöring i minst 600 dagar,
d. v. s. den minsta tjänstgöringstid, som efter ikraftträdandet av 1901 års härordning
erfordrats under den för underhållsrätt nu fastställda anställningsperioden.
För båtsmän och marinsoldater är stadgandet av sistnämnda
villkor icke behövligt, enär dessa vid en tjänstålder av 15 år samtliga fullgjort
tjänstgöring under väsentligt längre tid än 600 dagar.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna, vilka innebära en icke oväsentlig
lättnad i nu gällande villkor, har utskottet icke funnit anledning till
erinran. Att, såsom i förenämnda motion påyrkats, för fastställande av antalet
tjänstgöringsdagar skulle beträffande regementsmötes varaktighet före
genomförandet av 1901 års härordning tillämpas särskild beräkningsgrund
synes utskottet med hänsyn till därav möjligen uppkommande konsekvenser
icke vara tillrådligt. Ej heller har utskottet ansett sig kunna tillstyrka motionärernas
förslag, att indelta med minst 18 års anställning skulle utan avseende
å längden av den verkliga tjänstgöringstiden tillerkännas rätt till
understöd. Visserligen torde ett * undantagslöst fasthållande vid villkoret
örn minst 600 tjänstgöringsdagar måhända kimna i enstaka fall medföra
obilliga konsekvenser, men då den effektiva tjänstgöringstid, som förutsatts
för understöd srätt, i och för sig måste anses vara mycket kort, lärer
ett generellt medgivande av dylik rätt utan hänsyn till antalet tjänstgöringsdagar
näppeligen kunna anses försvarligt, även örn anställningstiden
uppgått till 18 år, vid vilken anställningstid riksdagen under senare år
plägat under förutsättning av ömmande förhållanden i särskilda fall medgiva
understöd.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om höjning av begravningshjälpen
efter avlidna f. d. indelta har utskottet funnit sig böra förorda.

Kungl. Maj:ts förslag beti-äffande sättet för bestridande av kostnaderna
för det förordade förslagets genomförande föranleder icke erinran från utskottets
sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, nied bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
och med avslag å omförmälda motion II: 325, må
medgiva,

I) att från och med den 1 juli 1931 begravningshjälp efter
avliden understödstagare i Vadstena krigsmanshuskassa må ur
nämnda kassa utgå med 60 kronor;

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

9

II) att från och med den 1 juli 1931 må såsom begravningshjälp
efter avliden pensionerad båtsman eller marinsoldat genom
flottans pensionskassa utbetalas 60 kronor;

III) att avskedat indelt manskap från armén med minst 15
men under 20 tjänstår, som styrker sig hava tjänstgjort i sammanlagt
minst 600 dagar, må från och med den 1 juli 1931
komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa
enligt samma grunder, som gälla beträffande sådant manskap,
som tjänat i minst 20 men ej 25 år;

IV) att avskedad båtsman eller marinsoldat, som innehar
minst 15 tjänstår och som under tjänstetiden skickat sig redligt
och väl, må från och med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande
av pension genom flottans pensionskassa, såsom örn han
tjänat i minst 20 år från 20 års ålder; samt

V) att indelningsverkets besparingsfonds kapitaltillgångar
må anlitas för bestridande av de kostnader, vilka uppkomma
genom att rätt till underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa
tillerkännes avskedat indelt manskap med minst 15 men under
20 tjänstår samt med en sammanlagd tjänstgöringstid av minst
600 dagar.

Stockholm den 10 februari 1931.

På banko utskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren*, Ström i Lidköping**
Johansson i Friggeråker, Stendahl*, Berling, Bjurström* och Bengtsson-,

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Svensson i Betingetorp**
Lovén, Byberg, Leffler*, Törnkvist i Bjuv* och Johansson i Edsbyn*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Bäcklund.

Reservation

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 8 sami. 6 höft. (Nr 10.)

302 31 2