Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om ändrade grunder för beskattningen av automobiltrafiken.

Till bevillningsutskottets behandling hava hänvisats följande inom
riksdagen väckta motioner, avseende ändrade grunder för beskattningen
av automobiltrafiken, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 164 i första kammaren av herr Julin
m. fl. och nr 273 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården
m. fl., i vilka motioner hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till nästa års riksdag örn
sådana ändrade grunder för beskattningen av motortrafiken, att fordonsskatten
reduceras och skattesatserna å förbrukningsartiklarna gummiringar
och motorbränsle i motsvarande grad höjas»;

2) motionen nr 43 i första kammaren av herr Johan Larsson, däri hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning
och framläggande av förslag med ändrade grunder för bilskattens
utgående på så sätt, att vagnsskatten sänkes till hälften och en höjning
företages å skatten för gummi och bensin»;

3) motionen nr 120 i första kammaren av herr Mellén, i vilken föreslagits,
»att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning,
huruvida icke genom förhöjning av skatten å automobilgummiringar
eventuellt i sammanhang med sänkning av automobilskatten för
lättare bilar, genom särskild skatt å lastbilar och automobilomnibusar
eller genom annan åtgärd dessa fordon, såsom framför alla andra vägslitande,
må i högre grad än vad nu är fallet deltaga i kostnaderna för
vägarna och deras underhåll, ävensom att Kungl. Majit därefter ville
snarast avlåta nådig proposition i ärendet med de förslag till ändringar
i angivet syfte, vartill utredningen kan föranleda».

Beskattning av automobiltrafiken infördes i Sverige år 1922. Förslag Utskottet,
i ämnet hade avgivits av 1911 års vägkommission, som under sin utred- '' Historik.
ning angående väghållningsbesväret m. m. kommit till den uppfattningen,
att till anordningarna för ett förbättrat vägväsen borde höra infö Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 27 höft. (Nr 40—42.J

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

randel av beskattning å automobiler. Enligt detta förslag skulle skatt
utgå med visst belopp för varje automobil samt därutöver i förhållande
till hästkraftantalet. I proposition nr 199 till 1922 års riksdag föreslog
Kungl. Majit, att såsom automobiltrafikens bidrag till väghållningen
skulle utgå dels en å själva fordonet lagd skatt, beräknad efter automobilens
vikt, för annan automobil än motorcykel åtta kronor för varje
etthundra kilogram, dels skatt å automobilgummiringar efter 1 krona
50 öre för kilogram. Sedan propositionen i huvudsak bifallits av riksdagen,
utfärdades den 2 juni 1922 förordningar (nr 260 och 261) örn automobilskatt
och örn särskild skatt å automobilgummiringar.

Vid 1924 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 206 förslag
örn höjning av den för fordon utgående skatten och örn upptagande
av, förutom en mindre tullavgift, en särskild skatt å bensin av 4 öre
för liter. Riksdagen ansåg emellertid, att någon höjning av skatten å
själva fordonen icke horde vidtagas, men godkände förslaget örn särskild
bensinskatt, därvid skattens belopp bestämdes till 5 öre för liter, i syfte
att åtminstone större delen av det skattebelopp, som beräknats skola inflyta
genom en höjning av skatten å fordonen, skulle ersättas. Tillika
beslöt riksdagen, att den särskilda skatten skulle omfatta jämväl motorsprit;
bestämmelserna i denna del skulle emellertid träda i tillämpning
först den 1 juli 1929.

För att bereda statsverket ersättning för det ökade vägunderhållsbidrag,
som förorsakats av automobiltrafiken, föreslog Kungl. Majit sedermera
i proposition nr 173 till 1927 års riksdag höjning av automohilbeskattningen
såväl beträffande fordon som förbrukningsartiklar. Enligt
förslaget skulle skatten å automobiler med ringar av mjuk kautschuk
beräknas å automobilens vikt i driftfärdigt skick (tjänstevikt)
minskad med ett skattefritt viktavdrag av 300 kilogram, varjämte föreslogos
ändringar i skattesatserna samt införande av minimiskatt för automobil.
I skatten å gummiringar föreslogs höjning till en krona 75
öre per kilogram och i bensinskatten en ökning till 6 öre för liter. —
Bevillningsutskottet ansåg emellertid i sitt i ärendet avgivna betänkande,
nr 55, att fordonsskatten, som lede av åtskilliga praktiska olägenheter,
icke borde höjas i så avsevärd grad som Kungl. Majit föreslagit och förordade
i stället att, utan rubbning i övrigt av de föreslagna beskattningsgrunderna,
det skattefria avdraget å tjänstevikten ökades till 400 kilogram
samt att skatten å ringar höjdes till två kronor för kilogram. Genom
denna omläggning vunnes en ökad progressivitet i fordonsbeskattningen,
vilket enligt utskottets förmenande vore önskvärt särskilt i fråga
örn större personomnibusar och lastvagnar. Bevillningsutskottets förslag
bifölls av riksdagen.

Genom beslut vid 1929 års riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit
intill den 1 juli 1933, varjämte bestämdes, att skatten därå skulle

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

3

under tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934 utgå med
halvt belopp eller 3 öre för liter. Vidare beslöts vid nämnda riksdag sådan
ändring av bestämmelserna örn skatt å bensin, att dessa, som förut
behandlat endast importerad bensin, även träffade framställning av bensin
inom landet. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades
den 3 maj 1929 ny förordning (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Gällande bestämmelser örn beskattningen av automobiltrafiken återfinnas,
såsom framgår av det föregående, i förordningarna den 2 juni
1922 örn automobilskatt samt örn särskild skatt å automobilgummiringar,
med däri senare vidtagna ändringar, ävensom i förordningen den 3 maj
1929 örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Den egentliga automobilskatten — skatten å fordonen — utgår för motorcykel
utan bivagn med 10 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke
överstiger 75 kilogram, och eljest med 15 kronor, för motorcykel med
bivagn med 25 kronor samt för annan automobil med ringar av mjuk
kautschuk med 10 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med 400 kilogram, dock minst med 75 kronor,
allt för år räknat. Skatteplikten inträder i regel med den kalendermånad,
under vilken automobilen första gången införes i automobilregistret,
samt upphör med utgången av den kalendermånad, under vilken
automobilen avförts ur registret utan att hava blivit i annat sådant införd.
— Skatten å automobilgummiringar utgår för ringar av mjuk kautschuk,
som till riket införas eller där tillverkas, med 2 kronor per kilogram.
— Bensinskatten utgår enligt omförmälda förordning den 3 maj
1929 med 6 öre för liter. Restitution av skatt åtnjutes under vissa villkor
— förutom för bensin, som utföres ur riket — för bensin, som med
eller utan tillsats av annat ämne användes för annat tekniskt ändamål
än motordrift. Förordningen, som även stadgar skatt å motorsprit, träder,
i vad den avser sådan skatt, i kraft först den 1 juli 1933, men skall
skatten å motorsprit under tiden från och med sistnämnda dag till den
1 juli 1934 utgå med allenast 3 öre för liter.

Vid såväl 1929 som 1930 års riksdag väcktes i motioner förslag angående
omläggning av automobilbeskattningen.

Vid 1929 års riksdag föreslogs sålunda i en inom första kammaren väckt
motion, nr 88, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa örn utredning rörande sådan omläggning av skatten å motorfordon,
att denna skatt i görligaste mån bringades i överensstämmelse med
den princip, varpå nuvarande skattesystem i fråga örn motortrafik vilar.
Bevillningsutskottet hemställde i sitt betänkande nr 6, att sistnämnda motion
icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av
riksdagen.

Gällande bestämmelser
om
automobilbeskattn
ingen.

1929 och 1930
år8 riksdagar.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat
följande:

Med automobilbeskattningen avsåges att av ägarna till motorfordonen
uttaga den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsakade, och att i
anslutning därtill skatten skulle beräknas i förhållande till den vägförstöring,
varje fordon kunde antagas utöva. Såsom i motionen framhållits
bröte fordonsskatten så till vida mot grundprincipen för skattesystemet,
att hänsyn väl toges till fordonens vägförstörande förmåga men däremot
icke till den ytterligare faktor, som vore bestämmande för själva vägslitningen,
nämligen den tillryggalagda vägsträckan. Då emellertid statsmakterna
godtogo sistnämnda beskattningsform, hade detta skett under
framhållande, att det måste anses rimligt, att automobilägare!! såsom sådan
finge sig ålagt att i skatteväg särskilt bidraga icke allenast till vägarnas
underhåll utan jämväl till erhållande av för automobiltrafik lämpade
och väl byggda vägar. Det sålunda anförda skälet för fordonsskattens
införande syntes utskottet med full giltighet kunna åberopas jämväl
för dess bibehållande och detta i än högre grad sedan skatt införts å bensin
samt skatten å gummiringar höjts från 1 krona 50 öre till 2 kronor
per kilogram. Därest fordonsskatten hölles inom måttliga gränser, syntes
berättigade anmärkningar knappast kunna göras mot densamma.

I tre särskilda vid 1930 års riksdag inom andra kammaren väckta motioner,
nr 25, 53 och 54, framställdes förslag, i syfte att fordonsskatten
måtte sänkas samt att en motsvarande höjning av skatten å förbrukningsartiklarna
måtte vidtagas. I enlighet med hemställan av bevillningsutskottet
(bet. nr 6) beslöt riksdagen avslå sistnämnda motioner.

Till motivering för sin hemställan anförde bevillningsutskottet i huvudsak
följande:

»De skäl 1929 års bevillningsutskott anfört till förmån för bibehållande
av de huvudgrunder, efter vilka skatten å automobiltrafiken utgår, äga
enligt utskottets mening fortfarande full giltighet. Beträffande åter frågan
örn skattebördans fördelning mellan de särskilda beskattningsföremålen —
fordonen, gummiringarna och bränslet — kunna givetvis olika meningar
göra sig gällande. Närmast med hänsyn till den omfattning, i vilken
automobiler utnyttjas i trafik, föreligga bland automobilägarna olikartade
intressen i fråga örn skattebördans fördelning å nämnda beskattningsföremål.
För personer, som i jämförelsevis ringa utsträckning utnyttja
sina automobiler i trafik, skulle ett överflyttande av skatt från
fordonen till förbrukningsartiklarna givetvis innebära en fördel. En dylik
överflyttning skulle däremot strida mot de intressen, som förefinnas
hos ägare av i yrkesmässig trafik eller eljest i intensiv drift begagnade
automobiler. Enligt här ovan meddelade statistiska uppgifter belöpte sig
skatten å gummiringar och bensin under budgetåret 1928/1929 till sammanlagt
25,118,966 kronor, motsvarande omkring 63 procent av den sammanlagda
automobilskatten. Med hänsyn tagen till de principer, som varit
ledande för ifrågavarande skattesystem, vill det synas, som örn skattebördan
vore i stort sett väl avvägd å de särskilda beskattningsföremålen.

Motionärerna hava erinrat, att lagen om trafikförsäkring å motorfordon
medfört en väsentlig höjning av de avgifter, som drabba innehavet
av automobil, och att härigenom olägenheterna av fordonsskatten skärpts.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 5

Enär det torde kunna antagas, att många av de automobiler, som utnyttjas
i jämförelsevis ringa utsträckning, icke tidigare varit försäkrade för
skada till följd av trafik samt vid premieberäkningen endast ringa hänsyn
tagits till fordonens större eller mindre användning, är det obestridligt,
att i ett stort antal fall avgifterna för innehavet kommit att bliva
avsevärda i förhållande till den fördel ägarna hava av sina automobiler.
Då emellertid försäkringsavgiften har att tillgodose ett helt annat intresse
än skatten, synes nu nämnda konsekvens knappast böra föranleda
ändrad avvägning av skattebördan, och detta desto mindre som tillräckliga
erfarenheter ännu icke kunnat vinnas rörande verkningarna av den
obligatoriska försäkringsplikten.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet förutsätter, att
Kungl. Majit, som enligt 9 § i trafikförsäkringslagen äger befogenhet att
fastställa maximibelopp för enligt lagen utgående premier och härigenom
kan reglerande inverka på premiesättningen, har sin uppmärksamhet riktad
på ifrågavarande spörsmål, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka
riksdagen att biträda något av de föreliggande förslagen.»

Fördelningen av intäkterna av automobilbeskattningen från och med
år 1924 till och med budgetåret 1929/1930 på de särskilda beskattningsföremålen
framgår av nedanstående, på uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
grundade tablå:

T i d

Influtna antom

obilskattem

edel

Fordonsskatt

Ringskatt

Bensinskatt

Summa

1924..............................

5,330,874

2,868,221

5,026,292

13,225,387

1925..............................

7,029,938

3,509,036

9,160,726

19,699,700

1926..............................

8,405,787

3,321,021

9,868,182

21,594,990

>/i—80/e 1927..................

9,276,896

2,110,959

4,690,031

16,077,886

1927/1928 ....................

12,454,087

5,761,340

14,805,391

33,020,818

1928/1929 .....................

14,708,034

6,670,977

18,447,989

39,827,000

1929/1930 ....................

16,230,455

7,098,760

20,934,067

44,263,282

Sedan år 1929 obligatorisk trafikförsäkring blivit införd, har till stöd
för en omläggning av automobilbeskattningen anförts, att vid den nu
stadgade skyldigheten att erlägga premier för nämnda försäkring de avgifter,
som drabba innehavet av automobil, blivit oskäligt höga samt att
härigenom olägenheterna av en förhållandevis hög fordonsskatt skärpts.
Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra lämna en översikt över de
för närvarande tillämpade huvudprinciperna för premieberäkningen vid
trafikförsäkringen.

Enligt av svenska automobiltarifföreningen antagna bestämmelser äro
motorfordon i försäkringshänseende indelade i vissa huvudgrupper, vilken
indelning i enlighet med försäkringens natur skett med avseende å

Skattebeloppens
fördelning
å
fordon, ringar
och bensin.

Grunderna för
premieberäkning
vid
trafikförsäkringen.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

det med användningen av de olika slagen av fordon beräknade större
eller mindre riskmomentet. Sålunda liava exempelvis personautomobiler
för privat bruk och personautomobiler i yrkesmässig trafik hänförts
till olika tariffgrupper med högre premier för sistnämnda slag av automobiler.
En följd av den angivna indelningsgrunden har blivit, att i vissa
fall lättare automobiler kommit att belastas med högre premier än tyngre
automobiler. Såsom exempel kan anföras, att lätta lastautomobiler hänförts
till en huvudgrupp för sig med högre premier än de som fastställts
för tunga lastautomobiler. Inom de särskilda huvudgrupperna förekommer
icke någon gradering av premierna för trafikförsäkringen i förhållande
till automobilernas vikt eller värde eller med hänsyn till deras större
eller mindre användning, och har icke annan hänsyn tagits till det i det
särskilda fallet med automobils användning förenade riskmomentet än
att viss premienedsättning, s. k. bonus, medgives efter skadefritt år samt
att beträffande en del huvudgrupper viss differentiering ägt rum ur lokal
synpunkt genom uppdelning av riket i särskilda tariffområden med
olika premier allt eftersom en automobil är att hänföra till det ena eller
andra av dessa områden. I regel har uppdelningen härvid skett på det
sätt, att automobiler hemmahörande i Stockholm eller Göteborg med omnejder
hänförts till en grupp, automobiler hemmahörande i Malmöhus
län till en grupp samt övriga automobiler till en grupp. Såsom exempel
på trafikförsäkringspremiernas storlek kan nämnas, att desamma för
Stockholm — enligt svenska automobiltarifföreningens tariffer — utgöra
för personautomobiler (såväl för privat bruk som affärsbruk) samt lätta
lastautomobiler 105 kronor, för tunga lastautomobiler 90 kronor, för droskautomobiler
165 kronor, för omnibusar lägst 280 kronor samt för motorcyklar
utan sidvagn 80 kronor och för motorcyklar med sidvagn 70 kronor.
För landet i övrigt äro premierna i regel bestämda till lägre belopp.

Av nu föreliggande motioner avse de av herr Julin m. fl. och herr
Johanson i Hallagården m. fl. samt av herr Johan Larsson väckta motionerna
utredning örn sänkning av fordonsskatten och höjning av skatten
å gummiringar och motorbränsle, under det att herr Melléns motion
täger sikte på en höjning av beskattningen av lastbilar och automobilomnibusar,
eventuellt genom en ökning av skatten å automobilgummiringar.

På sätt framgår av 1929 och 1930 års bevillningsutskotts här återgivna
yttranden, har bevillningsutskottet tidigare avstyrkt bifall till gjorda
yrkanden örn ändring i gällande grunder för beskattning av automobiltrafiken.
Det är emellertid uppenbart, att med den snabba
utveckling, som ägt och alltjämt äger rum på förevarande område,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 7

beskattningen visar tendens att hastigt föråldras och att förty inom en
näraliggande framtid beskattningen är i behov av omläggning. Så har
otvivelaktigt lagen örn trafikförsäkring å motorfordon skärpt de olägenheter,
som fordonsskatten i många fall medfört. Vidare torde under senare
år gjorda förbättringar i fråga örn ringarnas konstruktion ökat
dessas livslängd, vilket i sin ordning medfört en sänkning av den anpart
av skatten ringarna hava att bära. Det synes sannolikt, att framdeles
även andra ämnen än bensin med fördel kunna komma att utnyttjas såsom
motorbränsle. Utskottet vill endast erinra örn den ökade betydelse,

råoljan synes komma att erhålla, särskilt för framdrivande av automobiler
i yrkesmässig trafik samt lastautomobiler. Då bensinskatten utgör
den ojämförligt största delen av automobilskatten, måste det anses angeläget,
att statsmakterna i så god tid som möjligt inrätta sig efter de ändrade
förhållanden i fråga örn beskattningen, vilka kunna bliva en följd
av en dylik övergång från bensin till andra slag av motorbränslen. Slutligen
torde den ökade användningen av automobilomnibusar och lastautomobiler
påkalla en utredning beträffande beskattningen av dylika
automobiler.

På grund härav har utskottet ansett frågan rörande beskattning av

automobiltrafiken böra göras till föremål för utredning. Redan av det

anförda är likväl uppenbart, att utskottet saknat möjlighet att närmare
angiva riktlinjerna för den blivande utredningen i ämnet. Utskottet vill
emellertid framhålla önskvärdheten av att densamma göres allsidig. Då
det måste anses såsom en riktig utgångspunkt för beskattningen, att automobiltrafiken
får så vitt möjligt bära de merkostnader denna förorsakar
vägväsendet och denna trafik för närvarande knappast synes bestrida erforderlig
del av dessa kostnader, torde utredningen även böra omfatta
frågan örn storleken av det bidrag automobiltrafiken bör lämna.

Frågan örn fördelningen av skatten å de olika beskattningsföremålen
bör givetvis ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid synes man böra bibehålla
de grundläggande principerna för gällande beskattning, nämligen
att denna skall drabba såväl innehavet av automobil som även och främst
utgå i förhållande till den omfattning, i vilken automobilerna brukas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna 1:164 av herr Julin m. fl. och 11:273 av
herr Johanson i Hallagården m. fl. samt motionerna
I: 43 av herr Johan Larsson och 1:120 av herr Mellén,
i skrivelse hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville låta verkställa utredning rörande automohilbe -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

skattningens anordnande samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 18 maj 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Bergman*, Boman», Jönsson i Slätåker,
Björnsson, Jönsson i Boa*, Lövgren i Nyborg, Björklund, Wohlin, Olsson i Gävle,
Nilsson i Hörby», Wahlmark, Åström, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm»,
Heiding, Anderson i Norrköping och Ander*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.