Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad tid för kronouppbörden
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 6 mars 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 186, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
begärt riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag, dels
till kungörelse örn ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14
december 1917 (nr 838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär,
dels ock till kungörelse örn ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket
i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de
vid reglementet fogade formulär.

Förslagen äro införda såsom bilaga vid detta betänkande. Berörda
formulär, till antalet fyra, finnas bifogade propositionen, och får utskottet
beträffande innehållet i desamma hänvisa till propositionen.

Vidkommande de skäl föredragande departementschefen anfört till
stöd för förslaget, i den mån desamma ej här nedan återgivits, tillåter sig
utskottet hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottet hava jämväl överlämnats följande i ämnet väckta motioner,
nämligen:

l:o) de likalydande motionerna nr 155 i första kammaren av herr Tjällgren
m. fl. och nr 237 i andra kammaren av herr Edberg m. fl., vilka
motioner blivit väckta före avlåtandet till riksdagen av Kungl. Maj:ts
förenämnda proposition och i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t vid fastställandet av
nytt uppbördsreglemente måtte bestämma, att uppbörden av kronoskatt
skall fördelas på två terminer, den första förlagd till tiden 25 november
—5 december, den andra till tiden 25 april—5 maj»;

2:o) motionen nr 255 i första kammaren av herr Björnsson, i vilken
föreslagits, »att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
186 ville hemställa örn sådan ändring beträffande de föreslagna bestämmelserna,
att skatteskyldig i stad må få rätt att verkställa inbetalning

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 23 höft. (Nr 36.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

av kronoutskylder genom insättning å vederbörande uppbördst jäns temans
t jänstegir okonto»;

3:o) motionen nr 256 i första kammaren av herrar Hjalmarsson och
Berling, i vilken motion hemställts, »det riksdagen måtte besluta att
lämna Kungl. Maj:ts proposition nr 186 med förslag till ändrad tid för
kronouppbörden utan bifall»;

4: o) motionen nr 411 i andra kammaren av herr Hällgren, däri hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr
186 angående ändrad tid för kronouppbörden måtte besluta att bland de å
kronodebetsedeln förekommande delbara utskyldstitlarna även uppföres
lån ur avdikningslånefonden och egnahemslån»;

5:o) motionen nr 412 i andra kammaren av herrar vice talmannen
Bengtsson och Anderson i Råstock, i vilken motion föreslagits, »att riksdagen
måtte besluta att göra det uttalandet, att sådan ändring måtte
företagas i de i propositionen ifrågasatta bestämmelserna i uppbördsreglementet,
att tiden för den andra kronouppbörden bestämmes till den
25 april—5 maj»;

6:o) motionen nr 416 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg
m. fl., i vilken hemställts, »att, därest riksdagen med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 186 uttalar sig för att uppbörden av kronoutskylder
skall verkställas å tvenne uppbördsterminer, riksdagen samtidigt
uttalar sig för att den andra uppbördsterminen icke förlägges under
tiden januari—april»; samt

7:o) motionen nr 417 i andra kammaren av herr Ericson i Boxholm,
däri hemställts, »att riksdagen, vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 186 med förslag till ändrad tid för kronouppbörden, tar under
omprövning, huruvida icke uppbörden av landstings- och vägskatten
kan verkställas å andra tider än vid kronoskatteuppbörden, samt

örn så kan ske kronoskatteuppbörden på landsbygden verkställes under
en termin i november månad. Beträffande själva lagtexten hemställes
att densamma utformas av vederbörande utskott».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Propo sitionen.

Frågan
rörande reformerad

skatteuppbörd.

I propositionen har erinrats, att 1924 års uppbördssakkunniga i ett år
1929 avgivet betänkande angående rationell skatteuppbörd föreslagit en
vittgående omläggning av uppbördsväsendet, men att de myndigheter,
som yttrat sig över de sakkunnigas förslag, i allmänhet uttalat betänkligheter
mot detsamma. Föredragande departementschefen, som funnit
nämnda betänkande icke utan ytterligare utredningar och överväganden
kunna läggas till grund för en reformering av uppbörds- och indriv -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3

ningsväsendet, Ilar uttalat vissa synpunkter med avseende på ifrågavarande
reformarbete:

»Vad beträffar den del av betänkandet, som avser införandet av skattelikvid
medelst förskottsbetalningar, för anställda erlagda under obligatorisk
medverkan av löngivare, torde den kritik, som i de avgivna yttrandena
däröver framkommit, vara av den beskaffenhet, att ett anordnande
av skatteuppbörden efter denna linje ej lärer böra ifrågasättas,
i varje fall icke i den omfattning, som 1924 års uppbördssakkunniga föreslagit.
*

I stället torde böra närmare undersökas möjligheten av skatteuppbördens
anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan
av löngivare.

Föremål för ytterligare undersökningar synes vidare böra bliva frågan
örn sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala
utskylder och delning av denna gemensamma uppbörd å lämpligt
antal terminer. Därest man vill ernå, att uppbörden avslutas under första
hälften av kalenderåret nästefter taxeringsåret, lärer en dylik sammanslagning
dock näppeligen kunna komma till stånd utan att budgetåret
för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen,
municipalsamhällen och tingslag samt måhända jämväl för landsting
och väghållningsdistrikt omlägges till att omfatta samma tid som det
statliga budgetåret eller sålunda tiden 1 juli—30 juni.

Vidare lärer, i anslutning till vad riksdagen redan uttalat, frågan örn
civilbokföringen böra bliva föremål för särskild utredning. Detsamma
torde böra bliva fallet beträffande frågan örn ett mera rationellt ordnande
av indrivningsväsendet.

Då de ytterligare utredningar och överväganden, som sålunda måste
föregå framläggandet av ett enhetligt förslag i de ämnen, som 1924 års
uppbördssakkunniga haft sig förelagda, måste kräva avsevärd tid, har
jag ansett böra undersökas möjligheten av att inom den nuvarande
organisationens ram genomföra sådana förbättringar i avseende å uppbördsväsendet,
som kunna vara ägnade att tills vidare, i avbidan på en
mera genomgripande reform, avhjälpa de mest kännbara bristerna i det
nu tillämpade systemet.

Därvid har jag ansett böra i första hand undersökas, huruvida genom
delning av kronouppbörden å lämpligt antal terminer erläggandet av de
utskylder, som påföras å kronodebetsedel, må kunna underlättas.

Ytterligare ett spörsmål, som under ett fortsatt utredningsarbete torde
böra bliva föremål för övervägande, är möjligheten att nedbringa anta
let skattetitlar och att från kronodebetsedeln avskilja vissa avgifter, som
ej ha karaktär av skatter. Jag åsyftar i främsta rummet frågorna örn
avskaffandet av mantalspenningarna och den personliga sjukvårdsavgiften
samt örn upphörandet av rätten för vissa försäkringsbolag atl
få av dem debiterade avgifter uppburna och indrivna i samband med
uppbörd och indrivning av kronoskatten.

Vidare har jag för avsikt att till särskild behandling upptaga frågorna
örn vilka åtgärder, som kunna och böra vidtagas till uppmuntrande
av den s. k. intressekontorsrörelsen samt till främjande av skattebetalning
över postgiro.»

Vad angår frågan örn delning av kronouppbörden har departementschefen
funnit uppenbart, att det för flertalet av do skattskyldiga måste

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Förslagets

huvudinne håll.

mota stora svårigheter att på en gång verkställa den betydande utgift,
som kronoskatten numera representerade, särskilt som uppbördsterminen
infölle vid en tidpunkt av året, då av traditionella orsaker särskilda
utgifter förekomme. En delning av kronoskatten borde därför, i synnerhet
örn den anordnades så, att icke någon uppbördstermin förlädes till
julmånaden, för de skattskyldiga innebära en påtaglig lättnad och i sin
mån vara ägnad att befordra ett förbättrat uppbördsresultat. Stöd för
en sådan mening kunde även hämtas i dét förhållandet, att kommunerna
numera nästan undantagslöst delade sin uppbörd av kommunalskatt
å två eller flera stämmor. Det debiterade beloppet av egentliga kommunalutskylder
hade år 1930 uppgått till 338.G miljoner kronor. Samma
år hade kronouppbördens hela debiterade belopp, såsom framginge av en
vid propositionen fogad tabell, utgjort 304.5 miljoner kronor. Det syntes
härav vara tydligt, att i stort sett samma behov av bekväma uppbördstider
förefunnes med avseende å kronouppbörden som beträffande den
kommunala uppbörden. Även vissa skäl, som av representanter för bankväsendet
i riket anförts till förmån för ändrade tider för uppbörden av
kronoutskylderna, vore värda beaktande.

Med hänsyn till den betydelse, som sålunda tillmätts frågan örn delning
av kronouppbörden, har denna fråga gjorts till föremål för särskild
utredning inom finansdepartementet. En härvid utarbetad promemoria,
över vilken åtskilliga verk och myndigheter yttrat sig, ligger till grund
för de i föreliggande proposition framställde förslagen.

Förslaget innebär i huvudsak följande. Kronouppbörden uppdelas å
två terminer. Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel
påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt,
landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt
minst tio kronor, sker uppdelning av skatten, därvid hälften av nämnda
utskyldsposters belopp förfaller till betalning under vardera uppbördsterminen.
Övriga utskyldstitlar skola odelade föras till den första uppbördsterminen.
Där delning ej är medgiven, skola utskylderna erläggas under
första terminen. Från delning undantagna äro, oavsett det påförda
beloppets storlek, sådana utskylder, som utgå på grund av taxering inom
det för riket gemensamma taxeringsdistriktet. Skattskyldig äger att under
den första uppbördsterminen betala jämväl vad som förfaller under
den andra. Försummar skattskyldig att i behörig ordning erlägga, vad
som förfallit till betalning under den första terminen, äro även de utskylder,
som skolat gäldas under den andra terminen omedelbart förfallna
till betalning. Första uppbördsterminen å landsbygden skall infalla 10
—20 november. Första uppbördsstämman skall förläggas i städer utom
Stockholm till perioden 5—20 november och i Stockholm vara avslutad
den 20 november. Till underlättande av debiteringsförrättarnas arbete
har den tid, inom vilken debetsedlarna skola vara utsända före uppbör -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 5

den, minskats från tio till sju dagar. Tiden för den andra uppbörden
bar föreslagits till 1—10 februari året efter taxeringsåret. För Stockholm
skulle gälla att uppbörden skall vara avslutad den 10 februari.

Det har ansetts angeläget, att uppbördsboken erhåller en praktisk uppställning,
så att debiteringsförrättarens arbete ej försvåras utöver vad
som kan anses oundvikligt. I sådant syfte hava i formulären till uppbördsbok
de delbara och icke delbara utskyldstitlarna hänförts till särskilda
grupper. I de fall, då delning skall ske, behöver blott summan av
de delbara titlarna halveras. Debetsedeln förses med två postanvisningsblanketter,
en för varje uppbörd.

Vad angår kostnaderna för kronouppbördens delning har någon exakt
beräkning icke kunnat verkställas rörande den merkostnad, som på grund
därav kan uppkomma i form av höjd ersättning åt postverket. I propositionen
har dock förutsatts, att merkostnaden icke kan bliva av den storlek,
att höjning av det under sjätte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget
till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, vilket i årets
riksstat upptagits till 4,500,000 kronor, på grund av nu förevarande förslag
skulle behöva ifrågakomma.

Enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter skulle sammanlagda
kostnaderna utgöra för länsstyrelserna 34,000 kronor och för magistratsstäderna
143,000 kronor, vilka kostnader avse utgifter för personal, lokalhyra
och annonser m. m. Enär de beräknade utgifterna för magistratsstäderna
sinsemellan företett betydande ojämnheter, har i propositionen
antagits, att de för magistratsstäderna angivna kostnaderna blivit i enskilda
fall beräknade något för högt och att den sammanlagda årliga
kostnadsökningen för länsstyrelserna och magistratsstäderna icke skall
överstiga 150,000 kronor.

Då reformen icke är avsedd att träda i kraft förrän under hösten 1932,
hava icke erfordrats särskilda anslagsäskanden i den riksstat, som föreslagits
1931 års riksdag.

Med avseende å frågan vilka uppbär dst iilar, som böra delas å upphör
dster miner na, har i flera över nämnda promemoria avgivna yttranden
förordats, att delning skulle äga rum beträffande i kronodebetsedeln
uppförda annuiteter å egnahemslån och avdikningslån. Gentemot detta
förslag har föredragande departementschefen anfört, att det väl måste
anses behjärtansvärt att underlätta likviden av dessa lån. De hade
emellertid helt annan karaktär än vanliga skatter. Annuiteterna å
egnahemslån vore i verkligheten köpeskillingslikvider och annuiteterna
å avdikningslån kunde anses till sin art därmed jämförliga. De förra
annuiteterna förekommo dessutom blott i ett mindre antal av länen å kronodebetsedel.
I de övriga länen erlades dessa likvider medelst postanvisning,
över postgiro eller på annat sätt. Under sådana förhållanden
och då de delbara titlarnas antal måste såvitt möjligt begränsas, hade

Särskilda

frågor.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

departementschefen icke ansett sig höra biträda de framställda yrkandena
örn delning av omförmälda låneannuiteter.

Beträffande den gräns, som bör bestämmas för utskyldernas delbarhet,
har departementschefen anfört bland annat följande. Med den enligt propositionen
föreslagna begränsningen kunde av de undersökningar, som
verkställts inom finansdepartementet och av statistiska centralbyrån, beräknas,
att omkring hälften av de skattskyldiga finge sina kronoutskylder
delade. Måhända skulle likväl i hela riket ett något större antal av
de skattskyldiga än hälften få skatten delad. Medeltalet för utskyldernas
samlade belopp i de av statistiska centralbyrån räknade kommunerna
understege nämligen ej oväsentligt riksmedeltalet. Härvid borde dock
framhållas, att riksmedeltalet starkt påverkades av vissa mycket stora
skattebelopp, påförda aktiebolag och andra juridiska personer i taxeringsdistrikt,
vilka icke medtagits i den föreliggande statistiken. Dennas
utslag i förevarande hänseende finge därför anses jämförelsevis tillförlitligt.
Därest, såsom departementschefen hoppades, de personella skatterna
inom snar framtid komme att upphöra, medförde detta en väsentlig
minskning av antalet skattskyldiga, vilkas skatt ej bleve föremål för
delning. Det borde ock beaktas, att ett ej oväsentligt antal av de utskyldsbelopp,
som enligt det i promemorian förordade förslaget skulle
undantagas från delning, avsåge fastighetsskatt, påförd fastighetsägare
för tomter och andra mindre fastigheter, belägna i andra kommuner än
där ägaren vore mantalsskriven. Av det anförda franninge, att, därest
kronoutskylderna delades efter den regel, som föreslagits i förslaget, man
skulle kunna beräkna, att åtminstone hälften av de skattskyldiga komme
att få sina utskylder delade på två terminer. Enär detta resultat finge
anses jämförelsevis tillfredsställande och man i varje fall icke gärna
kunde sätta gränsen för utskyldernas delbarhet lägre än vid 10 kronor,
ansåge departementschefen sig böra förorda, att delning av uppbörden
allenast skulle ifrågakomma, när summan av de delbara utskyldstitlarna
uppginge till eller överstege 10 kronor.

Vidkommande frågan örn tiden för andra uppbörden har styrelsen för
svenska landskommunernas förbund förordat, att densamma förlägges
till april samt styrelsen för svenska stadsförbundet, att denna uppbörd
förlägges till maj.

Svenska landskommunernas förbund har till stöd för sitt förslag åberopat
dels att februari allmänt är uppbördsmånad för kommunalutskylder
inom landskommunerna dels att, därest första uppbörden för kommunalutskylder
bleve framflyttad till mars, svårigheter uppkomme för
kommunerna att reda sig utan upptagande av lån dels ock att ett förläggande
av första kommunaluppbörden till mars, sannolikt komme att
giva att sämre resultat, på grund av att kronouppbörd hållits månaden
före. Skattebetalarna komme också att ansträngas hårt genom att så
gott som vid årets början två skattemånader inträffade.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7

Svenska stadsförbundet har framhållit, att särskilt de smärre städerna
med hänsyn till behovet rörelsemedel behövde hålla kommunaluppbörd
i februari och att ett förläggande av andra kronouppbörden till februari
skulle medföra ett försämrat uppbördsresultat för städer, vilka av uppbördstekniska
skäl hade sin första kommunaluppbörd i mars.

Föredragande departementschefen har i detta ämne anfört följande:

»Valet av tidpunkt för den andra kronouppbördsterminen är onekligen
förenat med vanskligheter. Att så är fallet beror i första hand därpå,
att uppbörden av kommunalutskylder är helt skild från kronouppbörden.
Kommunerna hava hittills haft full frihet att bestämma antalet kommunaluppbördstämmor
och tiderna för dessa stämmor efter lokala hänsyn.
Kommunaluppbördsstämmor förekomma ock, såsom den vid promemorian
fogade tabell 6 utvisar, under en var av månaderna februari—
oktober. Det kan under sådana förhållanden icke undvikas, att en andra
kronouppbördstermin kommer att i ett större eller mindre antal kommuner
helt eller delvis sammanfalla med eller i allt fall i tiden ligga jämförelsevis
nära intill nu gällande tid för kommunaluppbördsstämma.

I åtskilliga yttranden har maj förklarats vara den mest lämpliga eller,
ur kommunal synpunkt, minst olämpliga tiden för andra kronouppbörden.
De skäl, som av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund anförts till stöd för en till maj förlagd kronouppbördstermin
och som gå ut på att för kommunerna helt reservera de två månader,
som anses ur uppbördssynpunkt förmånligast, nämligen februari
och mars, kan jag icke godkänna. För närvarande är staten hänvisad att
hålla sin uppbörd så sent som i slutet av budgetårets femte månad och i
början av den sjätte. En delning, som skulle medföra, att halva statsskatten
inflyter först under budgetårets elfte månad, måste anses olämplig
redan ur den synpunkten, att statens inkomster böra fördelas någorlunda
jämnt över budgetåret. En kommun, som bleve hänvisad att hålla
sin uppbörd under den femte och den elfte månaden av det kommunala
uppbördsåret, d. v. s. i maj och november, skulle säkerligen icke utan
skäl finna sina intressen eftersatta. Även för landstingen, som hava sin
ekonomi inställd efter den nuvarande ordningen, skulle, såsom landstingsförbundets
styrelse framhållit, kronouppbörd i maj medföra kännbar olägenhet.
Ett annat skäl emot förläggandet av den andra kronouppbördsterminen
till maj är, att tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande
skulle för inemot halva kronouppbörden förlängas med mer än
fem månader. En sådan förflyttning kan, i varje fall under tider, då lågkonjunktur
är rådande, befaras medföra försämrat uppbördsresultat även
i jämförelse med nuvarande ordning. Slutligen bör icke förbises den
ränteförlust, som skulle uppstå för det allmänna. Ett tillgodoseende av
statens berättigade intressen torde sålunda icke medgiva att andra uppbördsterminen
förlägges så sent som till maj månad.

Att april icke i städerna är lämplig uppbördsmånad synes uppenbart;
möjligen kunde man tänka sig att välja april såsom tid för andra kronouppbörden
å landsbygden, under det att motsvarande termin i städerna
hålles tidigare. Det är dock redan av praktiska skäl olämpligt att
bestämma olika tider för stad och å landet; i stället torde perioderna
böra så nära som möjligt sammanfalla. Härtill kommer, att uppbörd i
april bleve besvärande i de s. k. fögderistäderna samt i köpingar och
andra stadsliknande samhällen, där kvartalshyran har betydelse för de

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

skattskyldiga. För den rena landsbygden vore april säkerligen en ur
vissa synpunkter ganska lämplig uppbördsmånad, ehuru även däremot
kunna resas invändningar av liknande art som mot en uppbörd i maj.

Vad åter angår val mellan februari och mars, anser jag, på de i promemorian
anförda skälen, att den förra månaden är att obetingat föredraga.
Det är visserligen uppenbart, att en kronouppbörd i februari
skulle förorsaka huvudparten av landskommunerna ävensom vissa städer
olägenhet, i den mån de funne sig nödsakade att flytta sin uppbörd till
början av mars. Framflyttningen kommer dock icke att omfatta någon
avsevärd tid. Redan i promemorian har framhållits, hurusom det aritmetiska
medeltalet av de s. k. fullmäktigekommunernas i februari infallande
uppbördsdagar befunnits vara den 15 februari, dag har svårt att
tro, att en så pass obetydlig framflyttning, som det här gäller ■— i regel
högst t va eller tre veckor — skall kunna vålla någon kommun oöverkomliga
kassasvårigheter. Redan enligt nuvarande ordning måste kommunerna
finansiera åtminstone januari månads utgifter utan tillgång till
nya skattemedel. Dessutom äga kommunerna i statsbidragen till avlöning
åt lärare vid folk- och småskolor, vilka statsbidrag utbetalas förskottsvis
i början av varje halvår, ett värdefullt kassaförlag. Det vill
synas, som örn framflyttningen av tiden för kommunaluppbörden icke
skulle behöva få allt för stor omfattning; det är väsentligen de mindre
landskommunerna, som nu hava den tidigaste uppbörden, under det att
de större landskommunerna av uppbördstekniska skäl förlägga sin första
uppbörd till mars eller senare.1

Det måste antagas, att det icke så mycket är risken för kassabrist som
fastmera fruktan för konkurrens med en tidigare infallande andra kronouppbörd,
som orsakar det motstånd, som från de två kommunalförbunden
rests mot förslaget i förevarande del. Det synes mig möjligt, att en
sådan konkurrens kan få en viss inverkan på resultatet av den första
kommunala uppbörden, örn denna kommer mycket nära efter kronouppbörden,
men farhågorna i detta avseende torde dock i det väsentliga vara
ogrundade. Det har i flera yttranden över det föreliggande förslaget i
annat sammanhang framhållits, att regelmässigt samma personer år efter
år förekomma i restlängden. Man torde därav kunna draga den slutsatsen,
att gruppen av ordentliga skattebetalare tämligen regelbundet år
från år fullgör sina skattebetalningar. För denna grupp medför förslaget
icke någon ökning i det samlade belopp av kronoutskylder, som skall
erläggas under de månader, som föregå första kommunaluppbörden.
Tvärtom underlättas likviderna av kronoutskylderna genom dessas delning
på tvä terminer. Jag tror därför icke, att för kommunaluppbörden
verkligt betydelsefulla menliga verkningar av det föreliggande förslaget
äro att befara. Vad särskilt landsbygden angår, bör i detta avseende
bemärkas, att årliga medeltalet kronoutskylder för varje skattskyldig på
landsbygden är jämförelsevis lågt och icke under de senaste nio åren

överstigit siffran för år 1930, som var 63 kronor 32 öre;---. årsmedel talet

för kommunaluppbörden i riket år 1923, det enda år för vilket statistik
föreligger, var 68 kronor 4 öre.

Kommunerna och de i kommunerna skattskyldiga måste ock antagas

1 Enligt en av statistiska centralbyrån gjord sammanställning av uppgifter om kommunaluppbörden
år 1930 i omkring 800 s. k. fullmäktigekommuner å landsbygden sträckte sig
första uppbörden för 127 kommuner in i mars eller senare. Invånarantalet i dessa 127
kommuner var i medeltal 5,319.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 9

hava sammanfallande intresse i det spörsmål, som nu är i fråga. Örn en
delning av kronouppbörden är en för de skattskyldiga behövlig och nyttig
reform — vilket ganska allmänt vitsordats — kan den knappast vara
menlig för kommunerna som sådana. I varje fall föreligger för närvarande
— därest statens intressen skola hilva behörigen tillgodosedda
— näppeligen annat val än att förlägga tiden för andra kronouppbörden
till februari månad.»

Angående förslagets bestämmelser rörande restföring av oguldna utskylder
har departementschefen uttalat, att desamma kunde i enskilda
fall komma att verka hårdare än som måhända vore med billighet överensstämmande.
Särskilt syntes detta komma att bliva händelsen beträffande
skattskyldig, som ägde att erlägga honom å kronodebetsedel påförda
utskylder i två terminer men av glömska underläte eller på grund
av laga förfall bleve urståndsatt att inom första uppbördsterminens utgång
erlägga då till betalning förfallet belopp. Enligt förslaget förfölle
i dylik händelse debetsedelns hela belopp till omedelbar betalning och den
skattskyldigé måste tillika erlägga indrivningsavgift å hela beloppet.
Det syntes ytterligare böra övervägas, huruvida icke skattskyldig, som
vore berättigad att erlägga honom påförda kronoutskylder i två terminer
men försummade att inom utgången av första uppbördsterminen erlägga
vad av utskylderna å nämnda termin belöpte, borde berättigas att
utan erläggande av indrivningsavgift inom viss kortare tid efter första
uppbördsterminens utgång — förslagsvis sju dagar — till länsstyrelsen
respektive vederbörande uppbördsman i stad inbetala debetsedelns slutsumma.
Då emellertid i städerna särskild uppbörd av kronoutskylder
icke för närvarande funnes anordnad under annan tid, än då uppbördsstämma
påginge, syntes anordningen med betalning efter uppbördsstämmas
utgång, i allt fall vad städerna anginge, icke för närvarande kunna
genomföras. Emellertid kunde denna fråga lämpligen upptagas till förnyat
övervägande i samband med frågan örn åtgärder till främjande av
skattebetalning över postgiro.

Av vad föredragande departementschefen anfört torde framgå, att de
viktiga spörsmålen rörande förbättrad uppbörd och indrivning av utskylder
komma att göras till föremål för fortsatta utredningar. Då
dessa utredningar antagits kräva avsevärd tid och frågan örn kronouppbördens
delning på terminer synts särskilt trängande, har förevarande
förslag framlagts såsom ett provisorium i avbidan på en mera genomgripande
reform.

Den föreslagna ordningen beträffande kronouppbörden skulle komma
att undanröja två ofta påtalade missförhållanden inom uppbördssystemet,
nämligen skattebetalningens förläggande till en enda termin och dennas
infallande under julmånaden, som uppenbarligen måste anses såsom en
därför mindre lämplig tid. Vidare skulle en uppdelning säkerligen minska
de olägenheter den nuvarande kronouppbörden föranleder riksbanken

Utskottets

yttrande.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

och andra kreditinstitut. Det torde kunna antagas, att en uppdelning
av kronouppbörden kommer att leda till ett förbättrat resultat av densamma,
vilket i och för sig kan motivera de ökade kostnader delningen
medför. Utskottet har i detta sammanhang velat erinra örn, att erfarenheterna
från den kommunala uppbörden givit vid handen, att de
ökade kostnader och besvär flertalet kommuner iklätt sig för uppbördens
delning i allmänhet uppvägts av ett genom delningen åstadkommet förbättrat
uppbördsresultat. Genom kronouppbördens delning synas sålunda
vissa fördelar kunna vinnas såväl för flertalet skattebetalare som för
staten.

Å andra sidan synes den i propositionen föreslagna ordningen komma
att föranleda åtskilliga olägenheter ej mindre för skattebetalarna än även
för det allmänna. Den lättnad skattebetalaren erhåller under slutet av
året uppväges i viss mån av en ökad tunga under årets första hälft. Häremot
vore väl mindre att erinra, därest icke en betydande del av kommunalskatten
skulle erläggas under denna tid. Kommunerna hava hittills
haft full frihet att bestämma antalet kommunaluppbördsstämmor
och tiderna för dessa stämmor efter lokala hänsyn. Ett förläggande
av andra uppbördsstämman till första halvåret torde, även örn en för
kommunerna lämpligare tidpunkt för andra kronouppbörden än den i
propositionen föreslagna väljes, kunna komma att vara till nackdel för
dessa. Vilken tidpunkt under första halvåret än väljes för denna uppbörd,
blir det säkerligen nödvändigt för många kommuner att i skattebetalarnas
och det allmännas intresse vidtaga sådana omläggningar i
kommunaluppbörden, att skattebetalaren icke onödigt betungas under
första halvåret genom kronouppbördens förflyttande. Även för staten
medför förslaget, förutom ökade uppbördskostnader, den olägenheten, att
en del av utskylderna skulle komma att inflyta senare än för närvarande.

Mot förslaget att förlägga andra kronouppbörden till februari hava
starka betänkligheter uttalats såväl i de uti propositionen omförmälda
yttrandena av svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet
samt av flera ämbetsverk som i motionerna nr 256 i första kammaren
samt nr 412, 416 och 417 i andra kammaren. Av den vid propositionen
såsom bilaga fogade tabell 6 framgår, att övervägande antalet
landskommuner och flera städer hålla kommunal uppbörd i februari, medan
flertalet städer förrätta kommunal uppbörd i mars. Därest andra
terminen för kronouppbörden förlägges till februari, bleve förstnämnda
kommuner nödsakade att flytta kommunaluppbörden till en senare tidpunkt.
Härigenom komme ifrågavarande kommuner otvivelaktigt att förorsakas
svårigheter, då de äro i behov av medel för sina löpande utgifter
redan vid årets början. I vart fall torde denna kommunaluppbörd icke
kunna förläggas senare än till mars månad eller månaden efter den
kronouppbörd hållits. Ett så kort tidsavstånd mellan de båda uppbördsterminerna
skulle uppenbarligen ofördelaktigt påverka resultatet av upp -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 11

börden för kommunerna, som i regel äro nödsakade att hålla sådan uppbörd
redan under februari eller mars. Det torde i detta sammanhang
böra framhållas, att gällande bestämmelser rörande indrivningsavgifters
påförande, till följd av underlåtenhet att i rätt tid erlägga utskylder, im
nebära en direkt förmån för staten gentemot kommunerna, i det att denna
avgift utgår med 6 procent å kronoutskylder men endast med 3 procent å
kommunalutskylder. Verkningarna av denna olikhet göra sig givetvis
starkare gällande, i den mån tidsavståndet mellan statlig oell kommunal
uppbörd minskas. För skattebetalaren, vilkens intressen förslaget främst
avser att tillgodose, äro olägenheterna av den föreslagna förflyttningen
av kronouppbörden till februari månad uppenbara.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet icke ansett lämpligt,
att andra kronouppbörden förlägges till februari. Då utskottet haft
att taga ställning till frågan örn tidpunkten för denna uppbörd, har utskottet
ansett sig böra förorda den i motionen nr 412 i andra kammaren
föreslagna eller tiden 25 april—5 maj. Ur synpunkten av kommunernas
intresse, vilket enligt vad ovan framhållits under alla förhållanden blir
lidande genom kronouppbördens delning, torde denna tid vara den minst
olägliga. Vad angår statsverkets intressen har departementschefen visserligen
framhållit det olämpliga i att omkring hälften av statsskatten
härigenom skulle inflyta först under budgetårets elfte månad, samt vidare
erinrat, att tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande
skulle för inemot halva kronouppbörden förlängas med över fem månader.
Dessa erinringar synas emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse.
Vad särskilt den förra beträffar, torde det väl i regel knappast komma
att yppa sig svårigheter för statsverket att oberoende av tiden för
andra kronouppbörden disponera erforderliga medel. Jämväl landstingen
och väghållningsdistrikten synas kunna anpassa sig efter de ändrade
förhållanden, kronouppbördens förläggande till maj månad komme att
medföra.

Såsom en förutsättning att ansluta sig till förslaget örn kronouppbördens
delning har utskottet därför velat uppställa det villkoret, att andra
uppbördsterminen förlägges till maj månad. Med hänsyn till att vissa
fördelar stå att vinna genom en uppdelning av kronouppbörden, har utskottet
icke ansett ovan framförda betänkligheter böra föranleda förslagets
avstyrkande, helst såsom redan anförts reformen endast är av provisorisk
natur i avvaktan på de längre gående omläggningar, som kunna
föranledas av de utav departementschefen omförmälda utredningarna.

Med det nu anförda har utskottet jämväl angivit sin ställning till de
likalydande motionerna nr 155 i första och nr 237 i andra kammaren
ävensom till motionerna nr 256 i första samt nr 412 och 416 i andra kammaren.

I motionen nr 411 i andra kammaren har föreslagits att bland de delbara
utskyldstitlarna å kronodebetsedeln måtte uppföras annuiteter å

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

avdikningslån och egnahemslån. Då utskottet delar den av departementschefen
uttalade meningen i denna fråga samt vid andra uppbördens förläggande
till maj annuiteter å egnahemslån icke komme att, vid bifall till
motionen, i sin helhet inbetalas inom nu föreskriven tid eller före mars
månads utgång, har utskottet icke ansett densamma höra föranleda någon
utskottets åtgärd.

Det i motionen nr 255 i första kammaren framställda förslaget, att
skattskyldig även i annan stad än Stockholm måtte tillerkännas rätt att
verkställa inbetalning av kronoutskylder genom insättning å vederbörande
uppbördstjänstemans tjänstepostgirokonto, har utskottet ansett för-,
tjäna beaktande. Inom ett välordnat uppbördssystem bör nämligen sättet
för skattens betalande anordnas så ändamålsenligt och bekvämt som möjligt.
Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, även utan direkt
framställning, kommer att, innan författningsbestämmelser i ämnet utfärdas,
göra frågan örn sättet för skattelikvids fullgörande i städerna,
exempelvis genom postgiro och medelst check, till föremål för undersökning.

Vad slutligen angår det i motionen nr 417 i andra kammaren framställda
förslaget, innefattar detta ett ämne, till vilket utskottet med hänsyn
till frågans omfattning icke nu kunnat intaga ställning. Denna fråga
synes lämpligen böra tagas under omprövning vid den fortsatta utredningen
av uppbördsväsendet.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av ej mindre
Kungl. Maj :ts proposition nr 186 än även de likalydande
motionerna 1:155 av herr Tjällgren m. fl. och II: 237
av herr Edberg m. fl. ävensom motionen II: 412 av herrar
vice talmannen Bengtsson och Anderson i Råstock,
samt med avslag é motionerna I: 256 av herrar Hjalmarsson
och Berling, II: 411 av herr Hällgren och
II: 416 av herr Andersson i Falkenberg m. fl., i skrivelse
till Kungl. Majit anmäla, att riksdagen vid
granskning av de vid förevarande proposition nr 186
fogade förslagen till kungörelse örn ändring i vissa delar
av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr
838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär
samt till kungörelse örn ändring i vissa delar av reglementet
för uppbördsverket i Stockholms stad den 1
april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade
formulär icke funnit skäl att mot desamma göra
annan erinran, än att vid delning av uppbörden utav
kronoutskylder andra uppbörden bör i Stockholms stad
vara avslutad den 5 maj året efter taxeringsåret och

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

i landet i övrigt förläggas till tiden den 25 april—den
5 maj året efter taxeringsåret; samt
2) att motionerna I: 255 av herr Björnsson och II: 417
av herr Ericson i Boxholm, i den mån desamma icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet i sitt yttrande
anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1931,

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i
Slätåker, Björnsson, Leander, Olsson i Ramsta,* Björklund, Olsson i Gävle,
Nilsson i Hörby,* Åström, Östergren, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm,
Lithander,* Andersson i Katrineholm, Anderson i Norrköping,* Larson i Tönnersa
och Svedberg.

'') Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av uppbördsreglementet
den 14 december 1917 (nr 838) ävensom av de vid
reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9, § 10 mom. 1 och 2,
§ 11 mom. 1 och 2, § 12 mom. 3 samt § 17 mom. 1 uppbördsreglementet
den 14 december 1917 skola, § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9 samt § 10 mom. 1 och
2 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse ävensom att de
vid reglementet fogade formulär nr 1, 2 och 3 skola hava den lydelse härvid
fogade bilagor utvisa:

§ 3.

Mom. 1. Å landet---formuläret nr 2. Vid debetsedel å utskylder,

som förfalla till betalning under allmän upphördstermin, skola, på sätt
nämnda formulär utvisar, vara fogade två genom perforering frånskiljbara
skattepostanvisningar, utställda å Konungens befallningshavande i
länet och i erforderlig omfattning av häradsskrivaren utskrivna. Vid
annan debetsedel skall vara fogad en dylik postanvisning.

Blanketter---häradsskrivaren.

Häradsskrivaren---angivas.

§ 5.

Mom. 1. Å landet skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla
till betalning under allmän upphördstermin, med tillhörande skattepostanvisningar
sist sju dagar före den i § 9 första stycket angivna första
uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till
de skattskyldiga under adress, som i mantalslängden antecknats eller
blivit hos häradsskrivaren anmäld.

Vid debetsedlarnas utsändande iakttages:

att debetsedlarna---adresspostanstalter;

att debetsedlar---sammanbuntade; samt

att debetsedlar, adresserade till avlägset belägna eller med färre postförbindelser
försedda postanstalter, i den mån omständigheterna det medgiva,
för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.

Därest skattskyldig, som icke före första uppbördsterminens början
erhållit sin debetsedel, inom fyra dagar före uppbördsterminens utgång

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 15

hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäler, att debetsedeln
ej kommit honom till banda, åligger det landskontoret att under i anmälningen
uppgiven adress till den skattskyldige skyndsamt översända
nytt, å debetsedelblankett utfärdat utdrag av uppbördsboken beträffande
den skattskyldige jämte vidfästade skattepostanvisningar.

Örn debetsedlarnas utsändande skall Konungens befallningshavande
årligen i god tid före första uppbördsterminens början låta i den eller de
ortstidningar, som Konungens befallningshavande äger bestämma, införa
kungörelse, tillika innehållande uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt
möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna
av uppbördsterminen ävensom underrättelse örn vad den skattskyldige
har att iakttaga, för den händelse att debetsedel icke före första uppbördsterminens
början kommit honom till handa.

Debetsedel med tillhörande skattepostanvisningar, som icke avhämtats å
adresspostanstalten inom åtta dagar efter första uppbördsterminens början,
kommer att av nämnda postanstalt omedelbart översändas till Konungens
befallningshavande och att av landskontoret sändas till vederbörande
landsfiskal för att vara tillgänglig vid restindrivningen.

Vad i detta mom. sägs örn debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla
till betalning under allmän uppbördstermin, skall hava motsvarande tilllämpning
beträffande debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla under
sådan särskild uppbördstermin, varom förmäles i § 9 tredje stycket.

Mom. 2. I stad skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla vid allmän
uppbördsstämma, senast sju dagar före den i § 11 mom. 1 angivna
första uppbördsstämmans början tillhandahållas de skattskyldiga. Debetsedlar
å kronoutskylder, som förfalla vid särskild uppbördsstämma,
skola såväl å landet som i stad tillhandahållas de skattskyldiga senast
sju dagar före uppbördsstämmans början. Medelst---skattskyldiga.

I de städer---efterrättelse.

§ 6.

Uppbördsbok skall av häradsskrivare och magistrat till Konungens befallningshavande
ingivas sex dagar före första uppbördsterminens eller
första uppbördsstämmans början samt uppbördslängd å utskylder, som
förfalla till betalning under särskild uppbördstermin eller vid särskild
uppbördsstämma, sex dagar före sådan uppbördstermins eller uppbördsstämmas
början. Uppbördsbok och uppbördslängd må ock med allmänna
posten till Konungens befallningshavande så tidigt insändas, att de inom
nyss nämnda tid kunna till Konungens befallningshavande inkomma.
Särskild uppbördslängd---upprättats.

För landet---uppbörden (uppbördsförrättaren).

För stad---början.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

§ 9.

Å landet försiggår den årliga allmänna uppbörden under två allmänna
uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20
november taxeringsåret, och den andra från och med den 1 till och
med den 10 februari nästföljande år; dock skall, örn särskilda omständigheter
för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning
av Konungens befallningshavande och efter generalpoststyrelsens
hörande sådant föreskriver, med erläggandet av de utskylder, som enligt
nedan givna stadganden förfalla under första uppbördsterminen, anstå
till andra uppbördsterminen.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres
i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, landstingsskatt,
vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt minst tio
kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med hälften av sina belopp
under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel
påföres, förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

För erläggande---bestämma.

§ 10.

Mom. 1. Å landet har skattskyldig att under uppbördstermin, å vilken
fast postanstalt som helst inom riket (postkontor eller poststation), med
företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen
avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda
kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen.
Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel* påförda
utskylder under två terminer, äger han under första uppbördsterminen,
med företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd
skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen.
Inbetalningen---växel.

Efter det postanstalten sålunda mottagit likvid, frånskiljer och behåller
postanstalten skattepostanvisning, för vilken betalning erlagts, samt
återställer till den skattskyldige debetspdeln, av vederbörande posttjänsteman
kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å
debetsedeln.

Därest — — — arbetsanställning. Skattskyldig, för vilken pensionsavgift
genom särskild skattepostanvisning redan guldits, äger att under
första uppbördsterminen i ett sammanhang erlägga återstoden av honom
å. kronodebetsedel påförda, under samma uppbördstermin eller under såväl
första som andra uppbördsterminen till betalning förfallna utskylder;
och åligger honom därvid att med företeende av sin debetsedel och kvitto
å erlagd pensionsavgift avlämna ny skattepostanvisning å återstående
belopp, varefter posttjänstemannen å debetsedeln utfärdar kvitto å vad
sålunda erlagts.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

Kvitto---gällande.

När uppbördstermin tilländagå^, emottager postverket icke vidare
skattepostanvisning å kronoutskylder, som under uppbördsterminen förfallit
till betalning. Ej heller emottager postverket i vidare mån än
ovan sägs skattepostanvisning å kronoutskylder till belopp, som icke motsvarar
vad vid uppbördsterminen förfallit till betalning.

Morn. 2. Örn---debiterats.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder under två terminer, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet,
är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen
till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger landskontoret att särskilt för varje kommun eller kommundel
inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet skyndsamt i två
exemplar låta upprätta specifika förteckningar, benämnda restlängder,
över till betalning förfallna men under uppbördsterminen icke guldna
kronoutskylder. Ena exemplaret av dessa restlängder skall av landskontoret
inom en månad efter uppbördstermins slut för resternas indrivning
översändas till vederbörande landsfiskal.

§ 11.

Moni. 1. I stad förrättas den årliga allmänna uppbörden vid två allmänna
uppbördsstämmor, som äga rum, den första viss dag eller vissa dagar
under tiden från och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret,
och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den
1 till och med den 10 fehruari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter
för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning
av Konungens befallningshavande sådant medgiver, med erläggandet
av de utskylder, som enligt nedan angivna stadganden förfalla
vid första uppbördsstämman, anstå till andra uppbördsstämman.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres
i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och landstingsskatt
uppgår till sammanlag minst tio kronor, förfalla dessa utskylder
med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman. Vad eljest
den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid
första uppbördsstämman.

Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda
utskylder vid två uppbördsstämmor, äger han vid första uppbördsstämman,
med företeende av debetsedeln erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman.

Morn. 2. Före den 15 september och så tidigt, som för utsättande å debetsedlarna
av tider och ställen för den allmänna uppbördens förrättande
anses erforderligt, skall magistraten till Konungens befallningshavande

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 23 haft. (Nr 36.) 2

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. .

inkomma med förslag angående nyssnämnda tider och ställen; åliggande
det Konungens befallningshavande ej mindre att inom åtta dagar efter
det sådant förslag inkommit lämna magistraten besked, huruvida förslaget
godkänts eller i vilka avseenden det ändrats, än även att senast fjorton
dagar före första allmänna uppbördsstämman låta genom allmän
kungörelse på lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga örn tider och ställen
för de allmänna uppbördsstämmorna och den ordning, som därvid
kommer att iakttagas.

§ 12.

Mom. 3. Försummar skattskyldig, som äger rätt att betala honom å
kronodebetsedel påförda skatter och avgifter vid två uppbördsstämmor,
att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första uppbördsstämman
är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid
andra uppbördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över
till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke guldna kronoutskylder.
Ett exemplar av restlängden skall senast en månad efter uppbördsstämmans
slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen
för indrivning av däri upptagna belopp.

§ 17.

Mom. 1. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina kronoutskylder
i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande
utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full
krona av resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger
tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å
varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem
kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

19

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket
i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de
vid reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 4 mom. 1, § 6 mom. 1, § 10 mom. 1, § 11, § 13
mom. 1, § 16 mom. 1, samt §§ 19 och 24 reglementet för uppbördsverket i
Stockholms stad den 1 april 1921 skola, § 4 mom. 1, § 6 mom. 1, § 11, § 16
mom. 1 samt §§ 19 och 24 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 4.

1. Så snart---kronodehetsedlar.

Inom tid---uppbördskommissarierna.

Har---posten.

Har Stockholms stads prövningsnämnd annorledes än i anledning av
besvär höjt skattskyldigs taxering och har prövningsnämndens beslut i
ärendet fattats senare än den 20 oktober, skall den ökning i kronoutskyldernas
belopp, som den skattskyldige till följd av höjningen av taxeringen
har att utgöra, förfalla till betalning först vid den i § 10 angivna andra
kronouppbördsstämman. Har prövningsnämnden i den ordning och å
tid, som nyss sagts, upphävt eller nedsatt skattskyldigs taxering, åligger
den skattskyldige att erlägga vad å den i § 10 angivna första kronouppbördsstämman
av utskylderna belöper enligt taxeringsnämndens beslut;
och äger den skattskyldige i den ordning, som för restitution av utskylder
är stadgad, återbekomma vad han för mycket erlagt.

§ 6.

1. Genom taxeringskommmissariernas försorg---litt. B.

Uppbördshoken litt. A.---lösen. Denna uppbördsbok skall, veder börligen

summerad, å tid, som Överståthållarämbetet bestämmer, avlämnas
till ämbetets avdelning för uppbördsärenden och, försedd med överståthållarämbetets
föreskrift örn uppbördens verkställande, före början av
första kronouppbördsstämman det år, taxeringen skett, av ämbetet överlämnas
till uppbördskommissarierna.

Uppbördsboken litt. B---uppbördskommissarierna.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

§ 10.

1. Å debetsedlar upptagna utskyldsbelopp skola inbetalas vid de uppbördsstämmor,
till antalet fem, som av Överståthållarämbetet för sådant
ändamål utsättas och genom kungörelse tillkännagivas. Den årliga kronouppbörden
försiggår vid två uppbördsstämmor, som skola vara avslutade,
den första den 20 november taxeringsåret, och den andra den 10
februari nästföljande år.

Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påföres i
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt uppgår till
sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med
hälften av sina belopp vid vardera kronouppbördsstämman. Vad eljest
den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid
första kronouppbördsstämman.

Skattskyldig, vilkens taxering jämlikt 77 § 2 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 verkställes av den i 3 § 2 mom. samma förordning
omförmälda, för riket gemensamma taxeringsnämnden, har att erlägga
honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid första uppbördsstämman.

Vid första kommunaluppbördsstämman erlägges fulla beloppet av allmän
kommunalskatt till församlingarna eller av allmän kommunalskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, all påförd skogsaccis, 20 procent av
staden tillkommande allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt
ävensom debetsedelslösen samt å andra och tredje kommunaluppbördsstämmorna
återstoden av påförd allmän kommunalskatt och kommunal
progressivskatt till staden, hälften å varje.

Skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder
vid två uppbördsstämmor, må vid första uppbördsstämman gälda
jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först
vid andra uppbördsstämman. Vidare må skattskyldig vid första eller
andra kommunaluppbördsstämman erlägga de utskyldsbelopp, som först
vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

§ 11.

Försummar skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder vid två uppbördsstämmor, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda vid första kronouppbördsstämman är till betalning förfallet,
är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra kronouppbördsstämman
till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, som underlåtit att å tid och i den ordning, som föreskrivits,
inbetala honom å kronodebetsedel påförda utskylder, skall, därest utskylderna
ej, enligt Arnd känt är, böra föras till avskrivning eller avkortning,
för indrivningen av resterande utskylder påföras ersättning för
indrivningen, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona

21

bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

av resterande belopp av andra utskylder än kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, då detta belopp ej överstiger tjugufem
kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full
krona av dylikt oguldet utskyldsbelopp, när detta överstiger tjugufem
kronor. För uraktlåten betalning sålunda stadgad avgift tillfaller stadskassa^
dock skall, därest utskyIdema bliva annorstädes än i Stockholm
uttagna, lända till efterrättelse vad i restindrivningsförordningen därutinnan
föreskrives. Rörande ersättning för indrivning av kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsavgift och
olycksfallsförsäkringsavgift gäller vad därom är särskilt stadgat.

Örn---stadgat.

§ 13.

1. Sedan vid uppbördsstämma influtna belopp blivit avförda i därför
avsedd kolumn i uppbördsboken, utföras i bokens restlängd specifika uppgifter
å samtliga till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke
guldna poster ävensom för uraktlåten betalning stadgad avgift, varefter
beloppen summeras. Utdrag av restlängden, upptagande en var skattskyldigs
debetnummer, namn, titel eller yrke, adress, anställning och summan
av honom påförda belopp, skola särskilt för varje uppbördsmans distrikt
eller del därav utskrivas och senast 14 dagar efter upphördsstämmans slut
för indrivning till honom överlämnas.

§ 16.

1. Restantieposter från kronouppbördsstämma skola av uppbördsmännen
fullständigt redovisas före utgången av tredje månaden näst efter den,
under vilken stämman hållits, antingen med kontanta medel (leverering)
eller, där hinder mött för restantiernas uttagande, på sätt och i den ordning
under mom. 3 sägs.

Från---början.

Resterande---10 juli.

§ 19.

Senast fyra månader efter kronouppbördsstämmas avslutande skola uppbördskommissarierna
upprätta och till överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden avlämna förteckningar, upptagande för varje församling
såväl sådana restskyldiga efter senaste kronouppbördsstämman, som
avflyttat till uppgiven ort utom Stockholm, som ock sådana, vilkas vistelseort
antecknats vara okänd. Dessa förteckningar överlämnas till mantalskommissarien,
vilken har att förse dem med anteckningar örn alla tillgängliga
upplysningar örn restskyldigs vistelseort samt att därefter snarast
möjligt och senast fem månader efter uppbördsstämmas avslutande
återställa dem till Överståthållarämbetet, som omedelbart överlämnar dem

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 23 höft. (Nr 3G.)

3

22 Éeviltningsutskotiets betänkande Nr 36.

till uppbördskommissarierna för vidtagande av de åtgärder, vartill upp
lysningarna för varje särskild restskyldig föranleda.

Mot---uppbördskontor.

Då---

I övrigt —
Därest — -

- avkortningslängd.

--uppbördsman.

--konsulatet.

§ 24.

Såväl---längderna.

För restantierna efter kronouppbördsstämma må i § 13 stycket 1 omför
mäld specificerad restlängd tjäna såsom redovisningshandling.

Denna kungörelse träder i kraft den

811386. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.