Berntining sitt skottets betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens Jkansli den 15 april 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
ändring av skattelagarnas bestämmelser örn avdrag
för värdeminskning.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 270, har herr Olson i Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t ville låta utreda* vilka
åtgärder som böra vidtagas för att vissa föreskrifter i skattelagarna bringas
i överensstämmelse med aktiebolagslagens (respektive bokföringslagens)
bestämmelser, och för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen
må föranledas».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den män densamma ej
här nedan åter givits, får utskottet hänvisa till motionen.

Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt får enligt i kommunalskattelagen
samt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelade bestämmelser avdrag från bruttointäkt av fastighet
eller av rörelse icke göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av
fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå. Avdrag
får däremot i viss utsträckning årligen ske för värdeminskning å
byggnad ävensom å maskiner och andra inventarier av längre varaktighet.
I fråga örn byggnad skall avdraget bestämmas till viss procent av
byggnadens värde, olika allt efter den tid, byggnaden anses kunna utnyttjas
för sitt ändamål. Det årliga värdeminskningsavdraget i fråga örn
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier skall avpassas
efter tillgångens varaktighet sålunda, att anskaffningskostnaden
för en tillgång kan till fullo avdragas under den tidrymd, densamma är
ekonomiskt användbar, varvid avdraget i regel bör bestämmas till viss
bråkdel av anskaffningskostnaden, dock att, där detta på grund av bristande
utredning icke kan ske, avdrag får äga rum med viss procent å bokförda
värdet eller efter annan grund, som kan finnas skälig. Blir en tillgång
av förevarande slag, innan kostnaden för dess anskaffande fått i sin helhet
avdragas, utsliten eller föråldrad, så att dess fortsatta användande i
driften icke är ekonomiskt lämpligt, får avdrag äga rum för den ännu
icke avdragna anskaffningskostnaden, i den mån denna återstående an Rthang

Ull riksdagens protokoll 19.11. 7 sami. 17 hafi. (Sr 29—10.) \

Utskottet.

Gällande le■
stämmelser.

Motionen.

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

skaffningskostnad överstiger vad som influtit vid försäljning av den utrangerade
tillgången.

Avdrag är icke medgivet för förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.
Beträffande förvärvskällan rörelse har i 8 punkten i anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen angivits vad som hänföres till
driftförlust och till kapitalförlust. Nämnda punkt i anvisningarna är av
följande lydelse:

8. I anslutning till vad som enligt anvisningarna till 28 § betecknats såsom
intäkt i rörelse, skall såsom driftförlust i denna förvärvskälla anses
uteblivandet av en intäkt, som normalt bort inflyta i rörelsen. Detta innebär,
att intäktens uteblivande skall vara av sådan beskaffenhet, att det i
den förvärvsverksamhet, varom fråga är, kan räknas med eventuellt uppkommande
förlust i stället för vinst samt att förlusten alltså ingår såsom
ett led i förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså exempelvis till följd av
köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som den
skattskyldige fört i handel eller tillverkat, prisfall under inköps- eller tillverkningspris,
förstöring eller försämring av varulager, tillverkningar,
lager av råvaror och förbrukningsartiklar eller dylikt, utebliven återbetalning
av lån, som skattskyldig i av honom driven penningrörelse utlämnat
på förfalskade lånehandlingar m. m. dylikt. I dylika fall är skattskyldig
berättigad att i beskattningsavseende göra nödig nedskrivning å
varulagrets värde eller erforderlig avskrivning å utestående fordringar
eller vidtaga därmed jämförlig åtgärd för minskande av sin eljest skattepliktiga
inkomst. Däremot räknas icke hit förlust, som skattskyldig kan
hava lidit vid sidan av vad som normalt ingår såsom ett led i förvärvsverksamheten,
således i regel icke genom borgensförbindelse eller genom
prisfall å eller förstöring genom brand eller olyckshändelse av sådana
tillgångar, som användas till stadigvarande bruk i rörelsen. Den förlust,
som föranledes av en dylik, oberoende av rörelse uppkommen skada, är att
anse såsom kapitalförlust.

I motionen har erinran framställts mot, att överensstämmelse icke råder
mellan de avskrivningar å tillgångar, avsedda för stadigvarande bruk,
som enligt aktiebolags- och bokföringslagarna skola verkställas, samt
de avdrag för värdeminskning å sådana tillgångar, som enligt skattelagarna
äro medgivna, ävensom att begreppet kapitalförlust icke angivits
tillräckligt klart i skattelagarna. Motionären har, under erinran,
att enligt kommunalskattelagen 29 § 4 mom. avdrag icke får göras
för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelsen använd fastighet, såsom anmärkningsvärt
framhållit, att begreppet ombyggnad sammanförts med
de tydligt värdeökande begreppen ny- och tillbyggnad, medan ombyggnad
bestode av ett nedrivande och ett uppbyggande moment, som tillsammans
ej tillförde byggnaden ett ökat värde.

Enligt utskottets mening är det ur principiell synpunkt riktigt,
att vid inkomsttaxering avdrag icke medgives för kostnad för ombyggnad
av skattskyldigs egen i rörelse använda byggnad, vilken
kostnad har karaktär av kapitalöverflyttning. Däremot kan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 3

givetvis icke sällan inträffa, att sådan byggnad av olika skäl inom
jämförelsevis kort tid blir föråldrad och att i följd härav, innan
densamma i tillräcklig utsträckning avskrivits i beskattningshänseende,
måste ombyggas eller nedrivas och ersättas ined en ny byggnad.
Frågan örn rätt att vid taxering åtnjuta avdrag från bruttointäkt av
rörelse för värdeminskning å byggnader ävensom å andra tillgångar, avsedda
för stadigvarande bruk, är emellertid redan föremål för utredning.
Sedan 1924 års skatteberedning i en år 1927 utarbetad promemoria föreslagit,
att aktiebolag och andra affärsdrivande juridiska personer skulle
i allmänhet äga erhålla avdrag för dylik värdeminskning med de belopp,
vilka i bokföringen avskrivits å nämnda tillgångar, men chefen för finansdepartementet
funnit frågan böra ytterligare utredas, är densamma för
närvarande föremål för utredning inom 1928 års bolagsskatteberedning.

Vad åter angår frågan örn fullständigare bestämmelser rörande när
förlust skall hänföras till kapitalförlust och icke till driftförlust har utskottet
velat erinra örn, att dessa bestämmelser i sin nuvarande avfattning
tillkommit så nyligen som år 1928, efter det vederbörande myndigheter
och sammanslutningar beretts tillfälle att yttra sig över ett i ämnet framlagt
förslag. Uppenbarligen skulle det möta oöverstigliga tekniska svårigheter
att så avfatta bestämmelserna, att dessa konjme att täcka alla de
skiftande fall, som kunna uppkomma, och i motionen har ej ens angivits,
i vilka hänseenden föreskrifterna äro i behov av förtydligande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 270 av herr Olson i Göteborg, angående
ändring av skattelagarnas bestämmelser om
avdrag för värdeminskning, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 april 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Jönsson i Slätåker,
Björnsson, Leander, Björklund, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle, Nilsson i
Hörby, Åström, Andersson i Boda, Ericson i Boxholm, Lithander, Andersson
i Katrineholm, Anderson i Norrköping, I.arson i Tönnersa och Ander.