Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mais 1931 ki. Vä 3 e. m,

Bevillning sutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
importtull å hö.

I en mona andra kammaren av kerr Aronson m. fl. vackt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 167, har hemställts, »att riksdagen
behagade besluta en sådan ändring i gällande tulltaxa, att hö åsättes en
importtull av 1 Va öre per kilogram».

Det föreliggande förslaget avser, att hö, som för närvarande är tullfritt
(tulltaxenummer 62), skulle åsättas en tull av 1.5 öre per kilogram.

Till stöd härför hava motionärerna anfört i huvudsak följande.

Såsom en av jordbrukskrisens mest ödesdigra yttringar måste man
betrakta den allt mer tilltagande svårigheten att finna avsättning för
jordbrukets produkter. Vissa varuslag vore så gott som osäljbara, även
örn de utbjödes till de mest orimliga underpris. I vissa delar av landet
— kanske mest i mellersta Sverige — kunde sålunda hö knappast säljas
till något pris. Detta berodde i första hand på riklig tillgång inom
landet, men även i betydande grad på en under förhanden varande förhållanden
fullständigt onödig import, vilken främjades av gällande tullfrihet
för hö, och den betydande fraktkostnad, som drabbade denna
skrymmande och billiga vara vid försändning från en del av landet till
en annan. Enda möjligheten att skydda vår höproduktion syntes vara
införande av en lämplig skyddstull. Någon fara för otillbörlig prisstegring
som följd av en dylik skyddsåtgärd kunde icke uppstå, då produktionen
av hö inom landet mer än väl täckte behovet.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter omfattade Sveriges in- och utförsel
av hö nedannämnda år följande kvantiteter och värden:

Är 1928 ............................

» 1929 ...........................

» 1990 (prel. uppgifter)

I n f ö i

r s e 1

U t f ö

r s e 1

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Ton

Kr.

Ton

Kr.

464

39,034

9,372

733,530

2,212

160.509

11,620

963,980

4,913

3,319

•

Av den totala införseln under år 1930, 4,913 ton, hänförde sig enligt en
av generaltullstyrelsens statistiska avdelning lämnad preliminär uppgift
4,590 ton eller omkring 93 procent å Haparanda tullkammardistrikt.

Bihang till riksdagens protokoil 1931. 7 sami. 10 hafi. (Nr 17—90.)

Utskottet

Motionen.

Statistik.

I

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Fråga om
fraktncdsättning
för hö.

Jämlikt statistiska centralbyråns preliminära beräkningar rörande
årsväxten i Sverige åren 1929 och 1930 uppgick skörden av hö nämnda
år till följande kvantiteter:

Hö från odlad
jord

Ton

Hö från naturlig
äng

Ton

Summa

Ton

År 1929,

hela riket......

....... 4,821,595

599,370

5,420,965

därav

Västerbottens

län .....

....... 177,204

71,880

249,084

»

Norrbottens

» .....

....... 114,410

108,213

222,629

Är 1930,

hela riket......

....... 5,044,928

654,054

5,698,982

därav

Västerbottens

län.........

....... 181,553

70,926

252,479

»

Norrbottens

» .........

....... 129,162

156,113

285,275

Utskottet har berett sig tillfälle att taga del av handlingarna i ett på
Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende angående fraktnedsättning för
hö. Av två i nämnda ärende i februari månad 1931 avgivna yttranden av
förvaltningsutskotten inom hushållningsskapen i de två nordligaste länen
må i detta sammanhang följande redogörelse lämnas.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Inom
länet förelåge mest årligen det förhållandet, att kustlandet producerade
hö i sådana kvantiteter att jämväl försäljning av stora kvantiteter vore
möjlig, örn blott någon köpare till skäliga priser funnes. Inom lappmarken
förekomma däremot tämligen regelbundet inköp av hö. Dock
syntes detta förhållande komma att ändras, då alla de strävanden, som
bedrivits för jordbrukets höjande och utveckling inom lappmarken, började
bära frukt. Man kunde därför förvänta att jämväl länets lappmark
inom en snar framtid skulle bliva självförsörjande i fråga örn hö,
för vilkets producerande lappmarkens jordbruksdrift vore särskilt ägnad.
—• För närvarande rådde inom lappmarken höpriser, som syntes
vara lägre än på mycket länge, varför nuvarande frakttariffer icke kunde
sägas hava orsakat höets fördyrande för köparna. I varje fall hade
den rikliga tillgången verkat prissänkande. Västerbottens kustland hade
för närvarande betydande hökvantiteter liggande för försäljning.
Under sådant förhållande kunde förvaltningsutskottet ej finna något skäl
föreligga till den s. k. Norr landstöm flens återinförande. Den skulle, vad
Västerbottens län beträffade och speciellt dess lappmark, endast verka
återhållande på dess jordbruks normala utveckling, varför en dylik åtgärd
bestämt avstyrktes. —• Inom länet hade någon konkurrens av finskt
hö dittills icke gjort sig märkbar.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Enligt
meddelande från järnvägsstyrelsen innebure den taxeändring, som den
t oktober 1930 genomfördes, en väsentlig sänkning i förutvarande tariffer
för hö i fulla vagnslaster men rätt mycket ökning över den tidigare
gällande s. k. norrlandstariffen. Huruvida denna sänkning av fraktsatserna
i det hela taget vore tillräcklig med hänsyn till jordbrukets pre -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

<3

kära ekonomiska läge, saknade förvaltningsutskottet material att bedöma.
Då priset på jordbruksprodukterna i stort sett sjunkit ned till prisnivån
före kriget, i vissa fall Mn lägre, vore det givet, att fraktsatserna
på jordbruksprodukterna måste sänkas i förhållande till denna prissänkning,
örn ej dessa skulle i högre grad än förr hämma omsättningen
och handeln med jordbruksprodukter. Då därtill bomme, att landets
jordbruk under de senaste 20-tal åren alltmer förvandlats till småbruk
eller mindre jordbruk, för vilka det vore ett livsvillkor att för skäligt
pris kunna få ut sina småpartier av produkter i marknaden, måste det
anses som synnerligen angeläget, att staten på allt sätt och framför allt
genom billiga frakter på jordbruksprodukterna sökte underlätta för dessa
småbrukare distribueringen av deras produkter samt uppsamlingen
av deras småposter till större partier, som kunde befraktas efter ännu
billigare taxor. — Däremot ansåge förvaltningsutskottet en särskild undantagstariff
för Norrland, den s. k. norrlandstariffen för stråfoder,
icke erforderlig eller lämplig; den kunde rent av bliva till skada för icke
blott landets jordbruk utan framför allt för det övernorrländska jordbruket.
Därest jordbrukarna i de södra och mellersta delarna av landet hade
möjlighet att tack vai*e en särskild förbilligad taxa transportera jordbruksprodukter
till övre Norrland, komme de icke att söka reglera sin
produktion och avsättningen av sina produkter efter de ekonomiska förutsättningarna,
som landets jordbruk kunde hava. En sådan utveckling
eller inriktning av det sydsvenska och mellansvenska jordbruket, möjliggjord
genom understödstariffer, kunde ej vara sund, då under normala
förhållanden övre Norrland självt kunde tillgodose sitt höbehov.
För det norrbottniska jordbruket kunde en s. k. norrlandstariff medföra
de största svårigheter och förluster på jordbruket. Det hade inträffat,
att norrbottniskt hö icke kunnat finna avsättning i marknaden på grund
av det billiga och till låg taxa dittransporterade »sörlandshöet». Därtill
borde också beaktas den omständigheten, att genom åtkomsten av billigt
»sörlandshö» lockades jordbrukaren däruppe att hålla större djurbesättningar
än som vore ekonomiskt riktigt, vilket ledde till fluktuationer
och förhållanden på marknaden med jordbruksprodukter, som verkade
ruinerande för jordbruksbefolkningen. Det framstode därför icke
som något önskemål för Norrbotten att bliva tillgodosett med överskottsproduktionen
från övriga delar av riket, och detta gällde jämväl av det
skälet, att denna överskottsproduktion inträffade med sådan oregelbundenhet,
att inga hållbara ekonomiska kalkyler kunde grundas därpå,
utan desorganisation av marknaden bleve den enda följden. —- Förvaltningsutskottet
ställde sig därför avvisande mot de framkomna förslagen
örn generella fraktnedsättningar eller tillämpande av särskild norrlandstariff
för hötransporter till Norrbotten. — Däremot vore det angeläget
att, om sådan missväxt skulle inträffa i Norrbotten, att anskaffning
av stråfoder söderifrån bleve nödvändig för att rädda kreatursstammen,
åtgärder bleve vidtagna genom fraktlindringar oller understöd för
möjliggörande av foderanskaffning till rimliga priser. — Vad slutligen
angingo den finska konkurrensen på den svenska hömarknaden, måste
förvaltningsutskottet givetvis beklaga förekomsten av denna konkurrens.
Det måste emellertid anses helt uteslutet att kunna utestänga densamma
genom fraktnedsättningar. Även örn fraktfrihet kand© beviljas
för »sörlandshöet», kundo det ändock ej i gränstrakterna konkurrera ut
det billigare framställda finska höet. Olägenheterna av den finska hö -

Vt 8 kott et s
yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

importen begränsades också därigenom, att det endast vore till Tornedalen
t^1'' ?raas®u som iinskt hö importerades samt möjligen i någon mån
ia.ll„x‘s.0L^?a rna’ ocl1 detta ditintills endast under missväxtår samt
ho,år } Finland. — Till belysande av vad det här rörde sig örn beträffande
storleken av importen av hö kunde nämnas, att höskörden inom
Norrbottens lan i medeltal per år under femårsperioden 1925—1929 utfart.
1 runt tal 230,000 ton, lägst 192,000 och högst 275,000 ton - inedeltel
tor 4 ar: 1926—1929 vöre i runt tal 218,000 ton. - Höimporten från
linland ar 1930 hade uppgivits till 4,000 ton och utgjorde sålunda 1.7
procent av medelskörden (230,000 ton). Hösändningarna söderifrån i medeltal
för treårsperioden 1928—1930 hade uppgivits till i runt tal 6,500 ton
och utgjorde sålunda 2.8 procent av medelskörden. Införseln av hö till
länet motsvarade 4.5 procent av skörden och utgjorde för dessa svagår
endast en bråkdel av skillnaden mellan årsskördarnas storlek. Detta
tydde på, att införseln vore överflödig, därest överskottet från de goda
arén sparades för de onda åren och ej flera djur hölles än medelskörden
räckte till, vilket aven stöde i överensstämmelse med en god ekonomisk
hushållning.

llikets införsel av hö sker i övervägande grad till övre Norrland. Av
gammalt har denna del av landet i viss utsträckning fyllt sitt behov av
hö dels från andra delar av landet och speciellt från de inom Norrland
befintliga områden, varest hö produceras utöver det lokala behovet, dels
ock genom import huvudsakligen från Finland. Genom det väckta förslaget
örn asättande av en tull a hö av 1.5 öre för kilogram hava motionärerna
nu i främsta rummet åsyftat, att för det överskott av hö, som
inom vissa produktionsorter särskilt i mellersta Sverige förefinnes, vinna
ökade avsättningsmöjligheter i övre Norrland. Enligt ovan återgivna,
av föi valtningsutskotten inom hushållningssällskapen i de två nordligaste
länen avgivna yttranden rörande fraktnedsättning för hö framstår det
emellertid icke för dessa förvaltningsutskott såsom något önskemål för
jordbruket inom övre Norrland, som alltmer inriktats på att under normala
skördeförhållanden vara självförsörjande beträffande stråfoder, att
bliva tillgodosett med överskottsproduktionen av hö från övriga delar av
riket. Beträffande Norrbottens län har dock, enligt vad som framhållits,
en ej önskvärd finsk konkurrens å den svenska hömarknaden i viss ututsträckning
förekommit, en konkurrens som hushållningssällskapets i
nämnda län förvaltningsutskott emellertid ej ansett möjligt utestänga
genom ifrågasatt fraktnedsättning för s. k. Borlandsbo.

Enligt bevillningsutskottets uppfattning skulle den föreslagna tullen
icke i någon mera avsevärd mån kunna verka återhållande på importen
av hö till övre Norrland, då det här i allmänhet torde gälla en på naturliga
förutsättningar grundad gränshandel. Denna har för övrigt, av
de ovan anförda siffrorna att döma, hittills haft en i förhållande till
höpj.oduktionen inom dessa trakter av landet jämförelsevis ringa omfattning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

5

Med beaktande av vad sålunda anförts har bevillningsutskottet, utan
att i övrigt ingå på de skäl, som kunna anföras mot det föreliggande förslaget,
ansett sig böra avstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 167 av herr Aronson m. fl., om
importtull å hö, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,
Jönsson i Slätåker*, Björnsson*, Lövgren i Nyborg*, Wohlin, Olsson i Gävle,
Nilsson i Hörby*, Åström, Larsson i Örbyhus*, Ericson i Boxholm, Ljunggren*,
Werner, Anderson i Norrköping, Larson i Tönnersa* och Svedberg.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.