Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1931 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Majlis
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 18 § 1 morn. och 22 § 2 mom. förordningen den
15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 17, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Försl ag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom.
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket ''•

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tohaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset
eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels
ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda
belopp, nämligen:

1 Senaste lydelse, se beträffande 18 § 1 mom. 1927: 138 och beträffande 22 § 2 morn1926:
23.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 7 haft. (Nr 12.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Utskottet.

Gällande bestämmelser.

...

För inom

riket till-

För till riket införd

verkad vara

vara

procent av

belopp för

procent av

belopp för

priskurant-

priskurant-

priset eller

priset eller

värdet

1 st.

1 k?.

värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer .......................................

24

0.8

—

28

4

—

Cigarrcigarretter ...........................

33

0.4

—

34

2

—

Cigarretter...................................

50

0.2

—

41

1.8

—

Röktobak ....................................

41

—

1.50

41

—

1.60

Tuggtobak ...................................

31

—

1

41

—

1.50

Snus.............................................

37

—

0.76

39

—

1.60

1 skattehänseende---gram.

22 $.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt
18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta
moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 8 procent
av varans priskurantpris eller värde.

Till---avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931.

Till utskottet hava jämväl överlämnats två i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 117 i första
kammaren av herrar Bergman och Leander samt nr 136 i andra kammaren
av herr Ljunggren, däri hemställts, dels »att riksdagen utöver
vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 17 föreslås måtte besluta en ytterligare
höjning av skattesatserna på tobaksvaror, så att en genom denna
höjning ökad inkomst kan beräknas tillfalla statsverket av fem miljoner
kronor», dels ock »att bevillningsutskottet måtte på lämpligt sätt
avväga och föreslå de för ändamålet erforderliga skattesatser, som böra
åsättas de olika varuslagen».

Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflyta — bortsett från
den kronoskatt, som Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har att erlägga
— i väsentligen två olika former, nämligen dels såsom utdelning
å de staten tillhöriga stamaktierna i bolaget, dels ock såsom tobaksskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 3

Gällande bestämmelser örn skatt å tobaksvaror innehållas i förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, med däri vidtagna ändringar. I varje tobaksvaras
priskurantpris skall enligt 18 § 1 mom. av nämnda förordning skatt
ingå dels med ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset
eller, i visst fall, av varans värde, dels ock med nedan angivna,
i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

För inom riket till-

För till riket införd

verkad vara

vara

procent av

belopp för

procent av

belopp för

priskurant-

priskurant-

priset eller

priset eller

värdet

1 st.

1 kg.

värdet

1 st.

1 kg. ;

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ......................................

22

0.8

—

26

4

i

Cigarrcigarretter ...........................

31

0.4

—

32

2

“ j

Cigarretter....................................

48

0.2

—

39

1.8

—

Röktobak ....................................

39

—

1.50

39

—

1.50 i

Tuggtobak...................................

29

—

1.00

39

—

1.50

I Snus.............................................

37

—

0.75

39

—

1.50

För importerad tobaksvara skall enligt 22 § 2 mom. i monopolförordningen
erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan belöpande
skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för
täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med
samma priskurantpris eller, i visst fall, med samma värde. Nämnda
belopp må ej överstiga 10 procent av varans priskurantpris eller värde.

Sedan förslag till nytt avtal mellan staten och Aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet angående utövandet av statens tobaksmonopol genom
proposition nr 195 blivit underställt 1930 års riksdag, berörde riksdagen
i sin skrivelse nr 258 i anledning av samma proposition bland annat
frågan örn avvägningen mellan statens utdelning å stamaktierna i nämnda
bolag och intäkten av tobaksskatten ävensom frågan örn dispositionen
av bolagets vinstmedel samt anförde därvid följande:

Vid flera tillfällen hade statsmakterna givit uttryck åt den uppfattningen,
att statens vinst ur tobakshanteringen huvudsakligen borde uttagas i
form av skatt, medan utdelningen borde begränsas. Sålunda skulle det enligt
punkt 5 i tilläggskontrakt den 20 juni 1924 till avtalet mellan svenska
staten och monopolbolaget åligga bolaget att vid fastställandet av tobaks
varas priskurantpris så avväga den del av belastningen å varan, som avsåge
att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknades högre, än
som vore erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.
Enligt uttalande av 1924 års riksdag skulle 7 procent utdelning å preferensaktiekapitalet
kunna betraktas såsom skälig utdelning. Från och med år
1927 hade utdelningen utgjort å preferensaktierna 7 procent och å stamaktierna
13 procent.

1930 års
riksdag.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Vid framläggande av proposition nr 36 till 1926 års riksdag med förslag
till förordning örn vissa ändringar i förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet
att, då det med hänsyn till omfattningen av bolagets
verksamhet kunde erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna
så, att bolaget för varje år erhölle just den vinst, som förutsattes i femte
punkten, han ansåge bolaget böra erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning.
I sistnämnda proposition, vilken vann riksdagens bifall, föreslogs
därför den ändring i kontraktet att, sedan utdelning verkställts å
preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning
finge äga rum till vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden
uppginge till 5 miljoner kronor, jämväl till andra, ej särskilt
angivna fonder. Av styrelsens förvaltningsberättelse rörande bolagets
verksamhet år 1929 framginge, att, för den händelse styrelsens förslag
till vinstens fördelning godkändes av bolagsstämman år 1930, vinstregleringsfonden
skulle uppgå till 5 miljoner kronor och dispositionsfonden
till något mer än 10.6 miljoner kronor.

I Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till avtal angående utövande
av statens tobaksmonopol hade gällande principer i fråga örn bolagets
vinstpolitik bibehållits. Sålunda föreskreves i § 4 i nämnda förslag, att
bolaget vid försäljning av tobaksvaror skulle tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att, under beaktande av önskvärdheten att undvika allt för
ofta återkommande ändringar i prissättningen, bolaget icke bereddes större
inkomst av rörelsen, än att bolaget efter avskrivning och avsättning
till fonder, i den mån sådan avsättning finge förekomma, med säkerhet
kunde lämna vederbörlig utdelning å aktiekapitalet, och att bolaget vid
prissättningen skulle tillse, att den konsumerande allmänheten skyddades
mot obehörig fördyring av varorna. Emellertid komme enligt förslaget
utdelningen å stamaktierna icke längre att stå i visst förhållande till
utdelningen å preferensaktierna, utan, sedan å de sistnämnda utbetalats
utdelning och avsättning till fonder ägt rum, kunde återstående vinst
disponeras för utdelning å stamaktierna.

Den under senare år tillämpade principen, att statens vinst ur tobakshanteringen
utöver skälig avkastning å statens i företaget nedlagda kapital
skulle uttagas genom tobaksskatten, borde även för framtiden upprätthållas
i full utsträckning. Därest utdelningen å stamaktierna komme
att växla i storlek efter resultatet av bolagets verksamhet, läge det antagandet
nära till hands, att bolagets prispolitik skulle komma att i viss
mån påverkas av budgetens behov och bolagets vinster sålunda utnyttjas
i budgetreglerande syfte. Såsom i motionen II: 505 framhållits, måste
det anses mindre lämpligt att på ett dylikt sätt utöva en av riksdagen
icke beslutad beskattning samtidigt som en sådan inverkan å prispolitiken
skulle kunna för monopolbolaget medföra svårigheter. Möjligheten
att inverka å storleken av utdelningen å stamaktierna genom prissättning
å bolagets varor borde därför icke längre hållas öppen. Den ordning,
som enligt vad ovan nämnts tillämpats alltsedan år 1927 och vilken innebure,
att statens utdelning å stamaktierna fixerats, torde följaktligen böra
bibehållas samt säkerställas genom föreskrift i bolagsordningen. Riksdagen
hade funnit utdelning å stamaktierna böra utgå efter samma procenttal
som å preferensaktierna eller med 5 */» procent. Härigenom hade
givetvis icke avsetts att minska vare sig storleken av den utdelning, som
enligt statsverkspropositionen beräknats komma att tillgodoföras statsverket
under nästkommande budgetår, eller den sammanlagda årliga in -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 5

komst, som statsverket vid ett bibehållande av utdelningen vid 13 procent
skulle kommit att uttaga ur tobakshanteringen. Riksdagen förutsatte
därlör, att minskningen av utdelningen kompenserades till erforderligt belopp
skattevägen.

Det syntes knappast bliva möjligt för bolaget att, under beaktande av
kravet att undvika allt för otta återkommande ändringar i prissättningen,
lora en sådan prispolitik, att just den för en dylik förräntning
av aktiekapitalet erforderliga årsvinsten skulle erhållas. För att bereda
bolaget möjlighet att föra en mera obunden prispolitik samt för att
den sålunda bestämda avkastningen å statsverkets i företaget nedlagda
kapital med säkerhet skulle kunna utgå borde bolaget förfoga över
en vinst- och prisregleringsfond. Till denna fond borde de vinstmedel
överföras, som återstode sedan utdelning å aktier ägt rum samt erforderlig
avsättning till andra tönder samt eventuell avskrivning å monopolrätten
skett. Storleken av en dylik fond borde emellertid begränsas och
hade det synts riksdagen, som örn det högsta belopp, vartill densamma
skulle lå uppgå, borde sättas till 10 miljoner kronor.

Med den sålunda föreslagna anordningen vore det angeläget tillse, att
icke hos bolaget, som under de senaste åren fonderat mycket avsevärda
belopp, medel bomme att kvarhållas, som icke vore direkt behövliga för
rörelsen. Genom att bolaget under år 1931 torde komma att till statsverket
utbetala utöver utdelning med 13 procent en tillfällig utdelning
med ett belopp av 4,350,000 kronor samt bolaget, sedan av preferensaktiekapitalet
16 miljoner kronor inlösts, kunde använda tillgängliga överskottsmedel
till amortering av för nämnda inlösning upplånade medel,
syntes det möjligt att undgå nyss nämnda konsekvens.

Genom föreliggande avtalsiörslag komme det förutvarande hindret
för bolaget att verkställa avskrivning å den till 38 miljoner kronor bokförda
monopolrätten att undanröjas. De betydande fonderingar, över
vilka bolaget förfogade jämväl i form av s. k. dolda reserver, lämnade
bolaget möjlighet att på en gång å monopolrätten avskriva ett betydande
belopp. Vid bedömandet av frågan, med vilken hastighet monopolrätten
borde avskrivas genom disposition av bolagets årsvinster, komme
Kungl. Majit säkerligen att taga hänsyn till den omständigheten, att bolaget
skulle äga avsätta betydande belopp till vinst- och prisregleringsfonden.

Den föreliggande propositionen avser i huvudsak en höjning av skatten Proposition<*.
å tobaksvaror och är föranledd av 1930 års riksdags beslut örn sänkning
av utdelningen å staten tillhöriga stamaktierna i Aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet från 13 till 5 procent samt riksdagens i samband
därmed gjorda uttalande, att den sålunda uppkomna minskningen
av utdelningen borde till erforderligt belopp kompenseras skattevägen.

Med utgångspunkt från att minskningen i utdelning skulle belöpa sig
till 2,175,000 kronor, vilket belopp det sålunda skulle gälla att i stället
tillgodoföra staten såsom tobaksskatt, bär i propositionen i anslutning
till förslag av styrelsen för Tobaksmonopolet, förordats höjning av den
procentuella värdeskatten å de olika varuslagen med 2 procent, varvid
dock snus skulle undantagas från skattehöjningen. Föredragande de -

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Motionerna.

partementschefen har enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokottet
anfört följande i fråga om det framlagda förslaget:

Förslaget ntginge från att skatteökningen skutte genomföras utan
prisförhöjning å tobaksvaror. Emellertid syntes, enligt vad styrelsen
för Tobaksmonopolet uttalat, en höjning av skatten å snus nu icke kunna
genomföras utan att priset å snus ökades. På grund härav och då
riksdagen redan vid behandling av den år 1927 beslutade regleringen av
skattesatserna å tobak — däri ingått höjning av myckenhetsskatten å
snus från 50 titt 75 öre per kilogram — uttalat sig emot ökning av priset
å snus, hade i förslaget snus undantagits från den ifrågasatta skattehöjningen.
Detta hade desto hellre låtit sig göra, som redan vid en höjning
av den procentuella värdeskatten å andra tobaksvaror än snus med
föreslagna 2 procent ett överskott kunde väntas uppstå utöver vad som
komma att erfordras såsom kompensation för minskad vinstutdelning.
Genom en höjning av värdeskatten å andra tobaksvaror än snus med
2 procent uppkomme, därest man utginge från 1929 års omsättningssiffror,
en ökning av skatteintäkterna med cirka 2,250,000 kronor etter
cirka 75,000 kronor mera än som beräknats vara erforderligt för att
täcka minskningen av vinstutdelningen. Man syntes sålunda kunna utgå
från att vid genomförande av den av styrelsen föreslagna skattehöjningen
statens inkomster av Tobaksmonopolet skutte bliva i stort sett
oförändrade.

För att den av handlandena bedrivna importen av tobaksvaror ej titt
följd av höjningen av skattesatserna skutte komma i mera ogynnsamt
läge än hittills, borde Tobaksmonopolets andel i den licensavgift, som
utginge å tobaksvaror importerade av handlande, sänkas från för närvarande
utgående tio titt åtta procent av den importerade varans priskurantpris
etter värde; och borde denna senare siffra i förordningen
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket angivas såsom den
högsta procentsats, som kunde ifrågakomma.

Motionärerna hava såsom motivering för sin hemställan, att riksdagen
utöver Kungl. Maj:ts förslag måtte besluta en ytterligare höjning av
skattesatserna på tobaksvaror, så att en genom denna höjning ökad inkomst
kunde beräknas tillfalla statsverket av fem miljoner kronor, åberopat
vad av motionärerna anförts i av dem väckta motioner (1:116 och
II: 134) örn avslag å Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda
förslag, att ur fonden för statsskuldens amortering skutte för nästkommande
budgetår tagas i anspråk ett mot vissa kapitalökningsanslag å
skattebudgeten svarande belopp av 13.46 miljoner kronor. I sistnämnda
motioner, titt vilka utskottet torde få hänvisa, har föreslagits, att täckning
för omförmälda anslagsbelopp i stället måtte beredas dels ur statsverkets
kassafond och dels genom höjning av tobaksskatterna. Dessa
skatter vore, anföra motionärerna, liksom alkoholskatterna av den beska!-

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 7

lenhet, att ingen behövde underkasta sig dem, då de icke drabbade någon
nödvändighetsvara utan en lyxvara, men i olikhet mot alkoholskatterna
inginge de i den allmänna budgeten.

Såsom av det föregående framgår, är det i förevarande proposition
framlagda förslaget örn höjning av tobaksskatten föranlett av nästlidet
års riksdags uttalanden örn avvägningen mellan statens utdelning å stamaktierna
i Tobaksmonopolet och intäkten av tobaksskatten.

Vad åter angår det av motionärerna framställda förslaget, att utöver
vad Kungl. Maj:t föreslagit en ytterligare höjning skulle vidtagas i
skattesatserna på tobaksvaror, medförande en ökad inkomst för statsverket
av 5 miljoner kronor, sammanhänger detta med samma motionärers
i andra motioner gjorda hemställan örn avslag å Kungl. Maj:ts förslag,
att fonden för statsskuldens amortering skulle för nästa budgetår i viss
utsträckning tagas i anspråk för skattebudgeten. Enligt motionärernas
förslag skulle medel för budgetens finansiering i stället bland annat beredas
genom nyssnämnda höjning av tobaksskatten. Utskottet har alltså
haft att överväga, huruvida en ytterligare höjning av tobaksskatten är
att förorda framför ett disponerande av tillgångar, härrörande av rusdrycksmedel.
Med beaktande av de synpunkter, som kunna inverka på ett
dylikt val, har utskottet för sin del funnit sig böra avstyrka motionärernas
förslag örn tobaksskattens höjning.

Enligt utskottets mening bör alltså höjningen av tobaksskatten begränsas
till vad som angivits i propositionen. Mot de där föreslagna ändringarna
i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Vid behandlingen av förevarande proposition och motioner har inom
utskottet till stöd för en ytterligare höjning av tobaksskatten anförts, att
inkomsten av Tobaksmonopolets rörelse under det gångna året föranlett
sänkningar av utförsäljningspriset å vissa tobaksvaror. I anledning härav
har utskottet ansett sig böra erinra, att Tobaksmonopolet enligt gällande
avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol har att beakta
önskvärdheten att undvika allt för ofta återkommande ändringar i prissättningen
samt att bolaget äger möjlighet att disponera det överskott å
rörelsen, som ej erfordras för aktiekapitalets förräntning, för avsättning
till en vinst- och prisregleringsfond ävensom, efter Kungl. Maj:ts medgivande,
till avskrivning å den till 38 niiljoner kronor bokförda monopolrätten.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 17 och med aaslag å de
likalydande motionerna 1:117 av herrar Bergman
och Leander samt 11:136 av herr Ljunggren, antaga

Utskottets

yttrande.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

ovan införda, vid. propositionen fogade förslag till
förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och
22 § 2 mom. förordningen den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket.

Stockholm den 5 mars 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg*, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,
Jönsson i Slätåker, Björnsson, Leander, Lövgren i Nyborg*, Olsson i Ramsta,
Björklund*, Olsson i Golvvasta, Wohlin, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Åström,
Ericson i Boxholm, Johansson i Krogstorp och Anderson i Norrköping.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herrar Bergman, Leander och Olsson i Ramsta, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

»Såsom av det föregående--(= utskottet, sid. 7)--tobaksskatten.

Vad angår det av motionärerna--(= utskottet, sid. 7)--rusdrycks medel.

I detta avseende ha tobaksmedlen den fördelen att deras användning
icke möter den betänklighet som disponerandet av en för visst annat
ändamål bildad fond framkallar. Emellertid har frågan örn en höjning
av tobaksskatten även, oavsett dess statsfinansiella betydelse, en icke
oviktig innebörd med hänsyn till önskvärdheten av att tohakshrukets utbredning
i folkhälsans intresse motverkas bland ungdomen. Den ur sociala
synpunkter berättigade kritiken mot beskattning av allmänna konsumtionsartiklar
kan, som motionärerna erinrat, icke med fog göras gällande
gent emot beskattningen av i och för sig skadliga lyxvaror, en beskattning
som ju ingen mot sin önskan behöver underkasta sig.

Utskottet vill därför med tillstyrkande av de ovannämnda motionerna
hemställa att, förutom den skattebeläggning, som i Kungl. Maj:ts proposition
föreslås såsom en konsekvens av den under fjolåret genomförda
nya organisationen av tobaksmonopolet, vilken skattebeläggning icke avses
innebära någon ökning av nuvarande försäljningspriser för tobaks -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

9

varor, en ytterligare höjning av den procentuella värdeskatten å de olika
varuslagen nied 4 procent måtte beslutas. Härigenom skulle vid oförändrad
konsumtion det i motionerna angivna beloppet fem miljoner kronor
något överskridas, men då genom skattens böjning med ytterligare 4 procent
en motsvarande prisförhöjning av varorna förutsättes, torde man
kunna beräkna att någon minskning av konsumtionen inträder, som kompenserar
detta överskott. En förbandsberäkning måste enligt sakens natur
i ett sådant fall alltid bliva endast ungefärlig.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 17 och med bifall till de
likalydande motionerna 1:117 av herrar Bergman och
Leander samt 11:136 av herr Ljunggren, antaga följande Förslag

till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom.
i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å

tobakstillverkningen i riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
skola i nedan avgivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset
eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels
ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp,
nämligen:

För inom riket till-verkad vara

För till riket införd
vara

procent av
priskurant-

belopp för

procent av
priskurant-

belopp för

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ....................

28

0.8

—

32

4

—

Cigarrcigarretter ........

37

0.4

—

38

2

—

Cigarretter ...............

54

0.2

—

45

1.8

—

Röktobak ...............

45

—

1.60

45

—

1.50

Tuggtobak ................

35

—

1.00

45

—

1.50

Snus.........................

41

—

0.7 6

43

—

1.50

1 Senaste lydelse, se beträffande 18 § 1 morn. 1927 : 138 och beträffande 22 § 2 moni. 1926: 23.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 7 höft. (Nr 12.)

2

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1 skattehänseende —--gram.

22 $.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt
18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris eller i lall, som avses i fjärde stycket av detta
moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 8 procent
av varans priskurantpris eller värde.

Till---avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931.»

310768. Stockholm, Isaac Mateus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.