Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
3
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1931 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänka)ide, i anledning av väckt motion angående
införande av importavgifter å fodermedel och däremot
svarande restitution vid export av vissa animaliska
jordbruksprodukter.
I en inom andra kammaren av herrar Olsson i Kullenbergstorp och
Andersson i Grimbo väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr
274, har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn utredning angående införande av importavgifter å fodermedel
och en mot denna avgift svarande restitution vid export av runmärkt
smör, fläsk, levande svin och ägg i syfte att därigenom bereda stöd åt den
animaliska produktionen, ävensom örn framläggande för riksdagen snarast
möjligt av förslag i ämnet».
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Det förödande prisfallet på jordbruksprodukter har nu träffat även
den animaliska produktionen över hela fältet. Man synes t. o. m. ha kommit
i det läget, att prisfallet hårdast drabbar de förädlade jordbruksprodukterna.
Den frågan inställer sig, örn det verkligen icke är möjligt
att i någon mån påverka prisutvecklingen, som hotar att helt underminera
våra lantbrukares existensvillkor. Då producenterna i vårt land
icke kunna i nämnvärd grad påverka prissättningen på världsmarknaden,
ställas de inför uppgiften att på andra vägar söka giva lantmännen ett
bättre utbyte av produktionen. Det senaste årets starka prisfall för smör
och fläsk på exportmarknaden har i hög grad aktualiserat frågan örn
stödåtgärder för exporten av dessa varuslag. Vid förra årets riksdag
framlades ett förslag örn införande av en avgift för importerade fodermedel
och denna avgifts restituerande vid export av den färdiga produkten,
vilken tanke vi fortfarande anse vara värd en närmare undersökning.
Kunde den realiseras, vore det kanske möjligt att bringa den del
av produktionen, det här gäller att bispringa, en god hjälp.
Restitutionsprincipen tillämpas i stor utsträckning på andra områden.
En å råvaran och halvfabrikatet åsatt tull återbekommes av tillverkaren
vid utförseln av färdigfabrikatet, vid vars tillverkning ifrågavarande
råvara eller råvara av enahanda slag tagits i bruk. En dylik tullrestitutionsprincip,
som sedan gammalt befunnits lämplig och gagnelig för
den industriella produktionens vidkommande, borde även kunna komma
till användning för jordbrukets produktion, varvid vi här närmast tänka
på framställningen av animaliska produkter. I en av dir. Nanneson
utförd beräkning, återgiven som bilaga till särskilda utskottets utlåtan
-
Utskottet.
Mononen.
Tullr estitution.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
de nr 2 vid 1930 års riksdag, angives noggrant, hur mycket en variation
i priset per foderenhet hetyder i variation av produktionskostnaderna
för den färdiga varan. Med hjälp av dylika beräkningar torde det icke
falla sig svårt att även för jordbrukets produkter tillämpa det nyssnämnda
restitntionsförfarandet. Då priset inom landet å animaliska produkter
i de flesta fall är beroende av det pris, som uppnås vid export, synes
här finnas en väg att indirekt gagna producenterna.
Då det torde vara otänkbart att under nuvarande finansiella förhållanden
ifrågasätta någon betydligare direkt statsutgift och den invändningen
brukar framställas, att direkt statsbidrag till en exportvara
verkar som exportpremie, varför man hyser en viss fruktan för repressalier
från importländernas sida, men såvitt vi veta aldrig ifrågasatts något
dylikt beträffande restitntionsförfarandet och någon invändning i dylik
riktning knappast med fog kan göras mot ett tillvägagångssätt, innefattande
importavgifter på fodermedel och restitution vid den färdiga
produktens utförsel, vilja vi föreslå ett system av detta slag. Som utgångspunkt
för ett förfaringssätt av ovan angivet slag ha vi tänkt oss
en importavgift av 2 öre per kilogram fodermedel samt en restitution
vid utförseln av smör å 40 öre per kilogram, fläsk 20 öre per kilogram,
levande svin 10 öre per kilogram och ägg 20 öre per kilogram. Dessa
siffror angivas dock endast som utgångspunkter och ej i något avseende
såsom normerande. Vi ha endast medtagit dessa fyra slag av förädlade
jordbruksprodukter, då dessa spela den ojämförligt största rollen för
jordbrukarna och för det mindre jordbruket helt enkelt äro avgörande
för dess existens. Såvitt vi kunnat finna har ej något rimligt förslag
framlagts, som verkligen går på djupet med det ekonomiska spörsmålet
om jordbrukets produktion av förädlade varor. Alla hittills framlagda
förslag ha endast berört organisation m. m„ frågor som i och för sig
äro tillräckligt viktiga men ej gå till själva grunden av det svåra ekonomiska
problemet. Detta ha vi ansett vara ytterligare ett skäl, varför nu
en utredning i av oss angiven riktning hör företagas för att örn möjligt
komma till ett verkligt resultat, som ger någon utsikt att kunna bereda
det mindre jordbruket existensmöjligheter i vårt land.»
Till följd därav att motionärerna till stöd för det av dem ifrågasatta
systemet med importavgifter å fodermedel och en däremot svarande restitution
vid export av vissa animaliska jordbruksprodukter åberopat bestämmelserna
örn tullrestitution må rörande innebörden av dessa bestämmelser
följande erinras.
För åtnjutande av rätt till tullrestitution uppställes enligt gällande bestämmelser
krav på personlig identitet mellan importör, tillverkare och
exportör. Hinder anses emellertid ej möta för den restitutionssökande
att begagna sig av ombud i och för ombesörjandet av restitutionsvarornas
in- och utförsel. Ett fasthållande av fordran på personlig identitet lärer
icke vara förenligt med den av motionärerna föreslagna formen för restitution.
I fråga örn allmän industrirestitution fordras numera icke materiell
identitet mellan de införda materialierna och de i exportvaran ingående
materialierna utan endast ekvivalens mellan de in- och utförda varorna i
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11• **
avseende å varuslag och kvantitet. Ekvivalensen är dock uttryckligen
begränsad till utländska varor. Från denna regel galler emellertid det
undantaget, att efter Kungl. Maj:ts prövning tullrestitution må medgivas
i det fall, att det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller o
genhet att visa, att de använda artiklarna äro av utländskt ursprung,
men han ådagalagt, att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämma
med de av honom införda. Denna lättnad i det tidigare gällande identitetskravet
tillkom på förslag av 1925 års tulltaxerevision, som därvid med
styrka betonade att, till förekommande av att restitutionen finge kammaren
av exportpremie, ett medgivande av tullrestitution borde ifrågakomma
endast i sådana fall, då ingen som helst skillnad förelåge i kvalitetsavseende
eller eljest mellan det utländska och det inhemska råmaterialet.
Beträffande kvarnindustriens produkter åter gäller, att rätt till tullrestitution
medgives för den tull, som av idkare av kvarnrörelse erlagts for
en exportvaran motsvarande kvantitet från utlandet införd omalen spannmål
av samma slag. Ekvivalensen är sålunda här icke begränsad till utländska
varor; de utländska råvarorna må ersättas med en motsvarande
kvantitet inhemska varor av samma slag. I förhållande till de lättnader
med avseende å kravet på materiell identitet mellan de in- och utförda
varorna, som sålunda gälla för tullrestitution, skulle det av motionärerna
ifrågasatta restitutionssystemet innebära ytterligare utvidgningar. Motionärerna
torde nämligen hava åsyftat, att restitution skulle medgivas även
för det fall att vid produktionen av exportvarorna använts inhemska fodermedel
av helt annat slag än de införda och oberoende av huruvida
exportören över huvud taget infört några fodermedel.
I en vid 1930 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 543,
hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att för varje kilogram runmärkt
smör, som utfördes ur landet, skulle utgå ett exportstöd av 40 öre samt
att de därför erforderliga medlen eventuellt skulle anskaffas genom åsätande
av avgifter å importerade fodermedel. Av det vid nämnda riksdag
tillsatta särskilda utskottet upptogs denna motion till behandling
i samband med tre andra motioner, avseende införande av exportpremier
för smör och ost. I avgivet utlåtande nr 3, sid. 40, anförde utskottet, att
på grund av de konsekvenser i olika riktningar, som skulle kunna befaras
genom bifall till de i motionerna gjorda yrkandena, motionerna
enligt utskottets mening icke borde av riksdagen bifallas. I anslutning
därtill hemställde utskottet (sid. 45), att riksdagen måtte avslå motionerna
i fråga. I en vid utlåtandet fogad reservation (sid. 49—51) förklarade
en av utskottets ledamöter sig anse, att utskottet bort hemställa, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående
införande av importavgift å fodermedel och medgivande av en mot denna
avgift svarande restitution vid export av runmärkt smör, i syfte att
därigenom bereda stöd åt mjölkproduktionen, ävensom örn framläggan
-
1930 års
riksdag.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
de för riksdagen snarast möjligt av förslag i ämnet. I motiveringen till
denna hemställan anförde reservanten, att därest ett dylikt system komme
till genomförande torde motsvarande restitution medgivas jämväl vid
export av övriga animaliska produkter, såsom fläsk, ägg och levande
svin. Vid behandling av utskottets utlåtande beslöto håda kamrarna i
enlighet med utskottets hemställan avslå motionerna.
De av motionärerna framlagda riktlinjerna för den av dem ifrågasatta
anordningen med importavgifter å fodermedel och med en däremot svarande
restitution vid export av smör och andra animaliska jordbruksprodukter
medgiva icke vare sig ett bedömande, huruvida och i vad man det svenska
jordbruket skulle få nytta av en dylik anordning, eller en överblick av de
konsekvenser i övrigt, som därav skulle följa. Då utskottet icke heller
vid den prövning, som utskottet ägnat hithörande spörsmål, blivit övertygat
därom, att den av motionärerna anvisade vägen är framkomlig, har
utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka riksdagen att hos Kungl. Maj:t
göra framställning örn närmare utredning angående den av motionärerna
ifrågasatta anordningen. Utskottet får därjämte erinra, att jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande särskilda utredningsmän för närvarande äro tillkallade
inom jordbruksdepartementet för verkställande av utredning rörande jordbrukets
ekonomiska läge samt angående de åtgärder, som må kunna vidtagas
i syfte att höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande av
deras ställning, som hava sin utkomst av jordbruksarbete (jordbruksutredningen).
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att motionen II: 274 av herrar Olsson i Kullenbergstorp
och Andersson i Grimbo, angående införande av importavgifter
å fodermedel och däremot svarande restitution
vid export av vissa animaliska jordbruksprodukter, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1931.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,
Jönsson i Slätåker*, Björnsson, Leander*, Lövgren i Nyborg*, Olsson i Ramsta,
Björklund*, Olsson i Golvvasta, Wohlin*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby,
Aström, Ericson i Boxholm, Johansson i Krogstorp och Anderson i Norrköping.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 7
Reservationer:
1) av herrar Ericson i Oberga, Olsson i Golvvasta och Nilsson i Hörby,
som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Hittills framkomna förslag eller genomförda åtgärder på animalieproduktionens
område hava, såsom motionärerna framhållit, endast berört
den organisatoriska delen av detta frågekomplex, och det är därför blott
naturligt att värdet av dessa åtgärder kommer jordbruket till godo först
i framtiden. * I nuvarande kritiska situation är emellertid detta icke nog.
Lägets allvar manar mer än någonsin till övervägande av åtgärder, som
kunna leda till snabbare och mera effektivt verkande resultat.
Det har icke visat sig ogörligt att på brödsädesodlingens område bringa
en efter förhållandena god hjälp. De på detta område vidtagna åtgärderna
beröra dock endast en del av jordbruket och tarva därför komplettering,
så att balansen mellan jordbrukets olika grenar upprätthålles.
Utskottet anser sig icke här behöva närmare framhålla angelägenheten
av att denna balans icke upphäves. Skulle de nuvarande hjälpåtgärderna
verka därhän, att brödsädesproduktionen bleve större än landets självförsörjning
kräver, då är det fara värt, att jordbruksnäringen går förlustig
icke blott det stöd den tidigare haft genom tullskyddet utan även den
hjälp minimipriserna för närvarande avse att skänka. Jordbrukarna
finge vid sådant förhållande — och därtill under en enastående kris —
bära sin stora andel av industritullbördan utan någon tullkompensation
för egna produkter.
Det synes fördenskull i hög grad påkallat, att jordbruksproblemet angripes
jämväl från andra utgångspunkter. Ett uppslag härutinnan erbjuda
de av motionärerna framförda synpunkterna beträffande införande
av ett system med införselavgifter för fodermedel. Uppenbarligen kan
ett dylikt system, kombinerat med en däremot svarande restitution vid
export av lantbruksprodukter, icke göra animalieexporten mera lönande,
eftersom meningen därmed icke vore, att staten skulle vare sig direkt eller
indirekt subventionera denna export, vilket för övrigt på grund av eventuella
handelspolitiska konsekvenser på intet vis vore tillrådligt. Däremot
förefaller det, som örn ett dylikt på restitutionsförfarandet grundat
arrangemang skulle kunna givas den verkan, att tullarna på animalier
utnyttjades, vilket som bekant för närvarande icke sker.
Kraftfoderförbrukningen i Sverige belöpte sig år 1929 till i runt tal
300,000 ton, varav importerades omkring 190,000 ton i form av oljekakor,
sojamjöl m. m., medan återstoden framställdes inom landet av importe
rade oljeväxter. Under förutsättning att man införde en tull av 2 öre per
kilogram för kraftfoder och en med hänsyn till foderutbytet däremot
svarande tull för oljeväxter, skulle detta tillföra statskassan omkring 6
miljoner kronor, vilket belopp sålunda bleve tillgängligt för restitution
vid export av den vara här närmast kan komma ifråga, nämligen smör.
Smörexporten utgjorde år 1929 cirka 25 miljoner kilogram och år 1930
8 Bevillning sutskottets betänkande Nr 11.
cirka 28 miljoner kilogram. Den för restitution tillgängliga summan
skulle alltså motsvara något mer än 20 öre per kilogram exportsmör.
Därest nu en tullrestitution av 20 öre per kilogram exportsmör infördes,
blir frågan närmast bur ett så beskaffat tull- och restitutionssystem i
praktiken komme att verka. Enligt vanligt ekonomiskt händelseförlopp
uppstode påtagligen en tendens till ökad export; denna tendens motverkades
emellertid omedelbart av inträdande knapphet på smör för inhemsk
konsumtion, med den påföljd att smörpriset snabbt dreves upp mot tullgränsen.
En jämvikt måste sålunda mycket snart inträda. Det inhemska
priset komme följaktligen att ökas med tullens belopp eller det lägre belopp
än tullens, till vilket restitutionen kunde komma att fixeras; det
pris importörerna finge betala bleve däremot oförändrat. Nyttan för
jordbrukarna bestode alltså däri, att de er holle ett så mycket högre pris
för smöret på hemmamarknaden som smörtullen utgör.
Denna fördel är emellertid ingalunda obetydlig. Smörproduktionen under
år 1929 kan uppskattas till lågt 70 miljoner kilogram, därav inemot
50 miljoner kilogram mejerismör och resten lantsmör. Då exporten nämnda
år utgjorde nära 25 miljoner kilogram, kan således den inhemska konsumtionen
beräknas till 45 miljoner kilogram. Utgår man ifrån, att av
denna kvantitet 20 å 25 miljoner kilogram saluföras, skulle ett effektivt
utnyttjande av tullskyddet innebära en ökad intäkt för jordbruksbefolkningen
av 4 å 5 miljoner kronor, vartill komme prisförbättringen på den
saluförda konsumtionsmjölken.
Det ligger i öppen dag, att en anordning sådan som den skisserade
måste innebära en viss belastning för den icke jordbrukande befolkningen,
såtillvida att den medger utnyttjande av det tullskydd, som tillmätts
producenterna inom denna gren av jordbruket. Ett konstaterande av
detta får dock icke undanskymma det faktum, att jordbrukets utövare
redan lida av den vida större tullbörda, som industriskyddet utgör; en
utjämning framstår därför icke blott som en hjälpåtgärd i ett beträngt
läge utan också som en akt av ekonomisk rättvisa.
Det av motionärerna framförda uppslaget synes alltså öppna möjlighet
för ett mera verksamt stöd åt animalieproduktionen än vad hittills vidtagna
åtgärder förmått lämna. Utskottet får emellertid erinra därom,
att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda utredningsmän för
närvarande äro tillkallade inom jordbruksdepartementet för verkställande
av utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge samt angående de åtgärder,
som må kunna vidtagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska
bärkraft till förbättrande av deras ställning, som hava sin utkomst av
jordbruksarbete (jordbruksutredningen). Dessa utredningsmän torde enligt
meddelade direktiv vara oförhindrade att utan särskild anmaning
upptaga förslaget till närmare granskning enligt här antydda linjer.»
2) av herr Örne beträffande viss del av motiveringen.
810709. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.