Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

1

Nr 6 A.

Godkänd av första kammaren den 29 mars 1930.

Godkänd av andra kammaren den 29 mars 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa
av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret
1930—1931 under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,
m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Departementet.

l:o) Uti elen till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har
Eders Kungl. Maj:t i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen
till kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag) att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till extra byråchef
för tekniska ärenden för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag
av 12,000 kronor.

2:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit riksdagen att till ökad
föredragning i regeringsrätten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
av 13,500 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till ökad föredragning i regeringsrätten för
budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag av 13,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Beträffande de i riksstaten för innevarande budgetår uppförda ordinarie
anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till väg- och vattenfång’
till riksdagens protokoll 1030. 14 sami. Nr 6 A. c»8 so 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

byggnadsstyrelsens distriktstjänstemän, till expenser för allmänna arbeten
samt till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren har riksdagen
i skrivelse nr 54 anmält sina beslut.

4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 12) har riksdagen
beslutat, att det ordinarie reservationsanslaget till väg- och broundersökningar
skall ur riksstaten uteslutas.

5:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till byggande
av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 4,500,000 kronor.

Körande förevarande anslag har inom riksdagen väckts ett flertal motioner.

I två likalydande motioner (I: 26 och II: 60) har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att med 700,000 kronor höja det av Eders Kungl. Majit
begärda anslaget för byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, eller
från 4,500,000 till 5,200,000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner (1:51 och lii 96) föreslagits, att
som anslag till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret
1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5 miljoner kronor.

I en motion, lii 99, har hemställts, att till byggande av landsvägar och
vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag
av 5,800,000 kronor; att statsbidraget till nybyggnader må utgå
med tre fjärdedelar eller 75 procent av den beräknade kostnaden samt att
bidrag av förevarande anslag jämväl må kunna utgå till fortsättande av sådana
vägförbättringsarbeten, vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget.

I en motion, lii 104, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att
till byggandet av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 5,800,000 kronor samt att bidragsprocenten
av ifrågavarande anslag får utgå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag med tre fjärdedelar av den för vägföretag beräknade kostnaden.

Slutligen har i två likalydande motioner (I: 50 och lii 95) föreslagits, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående
statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., att statsbidrag må utgå
med högst tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden.

Med förevarande anslag till landsvägar och vanliga bygdevägar jämte anslaget
till enkla bygdevägar ävensom vissa andra i det följande angivna
anslag finansieras — vid sidan av automobilskattemedlen — pågående utbyggnad
och förbättring av landets vägnät.

Att arbetet på det svenska vägnätets utbyggnad för närvarande utgör en
av de angelägnaste och för landets fortsatta utveckling betydelsefullaste
samhällsuppgifterna lärer vara obestridligt. Motortrafikens raska framsteg
har som bekant medfört en genomgripande omläggning av transportmetoderna.
Vägarna, framförallt landsvägarna, hava åter kommit att intaga en
framskjuten plats inom samfärdselväsendet; i detta avseende må här endast
pekas på den ofantligt stegrade betydelse de olika landsdelarnas vägnät fått

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 3

för jordbrukets utveckling, enkannerligen för en bekväm oell lönande avsättning
av jordbrukets produkter.

Att anslagen till vägväsendet under denna dess omdaningstid måste tillmätas
efter andra mått än tidigare, borde enligt riksdagens mening vara för alla
och envar uppenbart. Visserligen må ej underskattas de möjligheter till vägnätets
modernisering, som öppnats genom automobilskattemedlen. Men vid
sidan härav lärer man jämväl få räkna med en ej oväsentlig ökning av de till
vägbyggnader och vägförbättringar sedan gammalt normalt utgående anslagen.

Nu närmast omliandlade anslag för byggnad av landsvägar och vanliga
bygdevägar höjdes — efter att tidigare hava utgått med sammanlagt 4,000,000
kronor — för budgetåret 1928/1929 till 4,500,000 kronor, vilket sistnämnda
belopp jämväl beviljats för 1929/1930 och nu av Eders Kungl. Majit föreslagits
för 1930/1931. Med tagen hänsyn till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda utredningen måste riksdagen finna en höjning av
anslaget vara befogad. Riksdagen har ansett, att detsamma för nästkommande
budgetår bör bestämmas till 5,000,000 kronor.

I väckta motioner har upptagits det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framförda förslaget, att ifrågavarande bidrag till vägbyggnader måtte höjas från
nuvarande normalt utgående 2/3 till :i/4 (75 %) av kostnaderna eller samma
bidrag som numera från automobil skattemedel lämnas till vägförbättringsarbeten.
Riksdagen har ansett sig böra medgiva ifrågavarande höjning,
varigenom bland annat skulle vinnas en önskvärd överensstämmelse mellan
grunderna för tilldelningen av bidrag från nu ifrågavarande anslag och från
automobilskattemedlen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels, i anledning av Eders Kungl. Majis förevarande förslag och de
i ämnet väckta motionerna I: 26 och II: 60 ävensom II: 99 och 104, de båda
sistnämnda i vad de avse höjning av ifrågavarande anslag, samt med bifall
till ovanberörda motioner I: 51 och II: 96, till byggande av landsvägar och
vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag
av 5,000,000 kronor; dels ock med anledning av de i ämnet väckta motionerna
II: 99 och 104, i vad de avse höjning av nu utgående statsbidrag, ävensom
ovanberörda motioner I: 50 och II: 95 beslutat, att statsbidrag till ifrågavarande
vägbyggnader må utgå med högst tre fjärdedelar av den beräknade
kostnaden.

6:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till byggande
av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 575,000 kronor.

I anledning av Eders Kungl. Majis förevarande förslag har i fyra motioner
(I: 183 samt II: 7, 101 och 322), hemställts, att riksdagen måtte besluta att
till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

4

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Enligt gällande författning äro ifrågavarande ödebygdsvägar avsedda att
dragas fram över fjäll, genom stora skogar och i andra trakter, där en väganläggning
bliver utav en avsevärd längd, dock utan att i övrigt äga den
för en landsväg eller bygdeväg nödiga förutsättningen, nämligen att vara för
allmänna samfärdseln nyttig och nödig.

Det stora behovet av anslag till förevarande ändamål har vitsordats ej
endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utan även av vederbörande länsstyrelser
liksom ock av ett stort antal motionärer.

För egen del vill riksdagen erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,
ifrågavarande ödebygdsvägar avse att fylla. Dessa väganläggningars
tillkomst är sålunda av en utomordentlig betydelse för en ej sällan talrik
och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning, som under nuvarande, all utveckling
hämmande isolering har att draga sig fram under synnerligen svåra
livsbetingelser.

- Goda skäl synas kunna anföras för en höjning av det utav Eders Kungl.
Maj:t föreslagna anslagsbeloppet. Riksdagen har ansett, att förevarande
anslag till ödebygdsvägar för nästkommande budgetår bör bestämmas till
800,000 kronor. Detta belopp innebär visserligen en ej oväsentlig ökning i
jämförelse med vad som för innevarande budgetår beviljats, men understiger
dock med 100,000 kronor det belopp, vars anvisande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
funnit motiverat och önskligt.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna
I: 183 samt II: 7, 101 och 322, till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 800,000
kronor.

7:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 16) föreslagit riksdagen att till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor.

I anledning av Eders Kungl. Majds förevarande framställning hava väckts
åtskilliga motioner.

Sålunda har i motionerna I: 88 och II: 145 hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

Vidare har i motionerna II: 21 och 102 hemställts, att till byggande av
enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra reservationsanslag
av 450,000 kronor.

I motionen II: 13 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 400,000 kronor.

Slutligen har i motionen II: 61 hemställts, att riksdagen till byggande av
enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930 1931 anvisar ett extra reservationsanslag
av 350,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

o

I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda
»enkla bygdevägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,
vilka genom 1919 års lag örn ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda
med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt
icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras
anläggande eller underhåll tvångsvis kunna av vederbörande kommuner uttagas.
Utfarts vägarna äro sålunda av enskild vägs natur, och ett understödjande
av desamma från statens sida har motiverats med de säregna och
svåra samfärdselförhållanden, som råda inom vissa delar av landet.

Avsikten med förevarande anslag är — såsom jämväl departementschefen
framhållit — att uppmuntra eller överhuvud göra det möjligt för befolkningen
i avlägset liggande byar eller gårdar att själv bryta väg fram till de allmänna
trafiklederna.

Statsbidrag utgår vanligen blott med 1/4—1/3 av totalkostnaden, varvid
förutsättes att jämväl vederbörande landsting i viss omfattning lämnar understöd.
Såsom härav framgår, är statens ekonomiska uppoffring i detta
fall jämförelsevis begränsad. Trots detta har, enligt vad av skilda myndigheter
vitsordats, anslaget under sin omkring tioåriga tillvaro gjort det möjligt
att inom vissa vanlottade trakter tillgodose de mest trängande vägbehoven
i betydligt större utsträckning än tidigare; allmänt erkännes, att anslaget
visat sig vara till stort gagn för vägväsendets och jordbrukets utveckling.
Gärdet av att på detta sätt kunna lämna jordbruket även i de ogynnsammast
ställda trakterna av landet ett verksamt stöd lärer under nuvarande
tidsförhållanden ej böra underskattas.

Riksdagen har ansett, att anslaget för nästkommande budgetår bör bestämmas
till 450,000 kronor. En höjning av anslaget synes riksdagen desto
mera välmotiverad, sedan rätten att erhålla bidrag från detsamma utsträckts
till även de sydligare delar av riket, som med avseende å stora avstånd och
befolkningens gleshet äro att jämställa med Norrland.

Enligt ett av departementschefen gjort uttalande skulle uti ifrågavarande
sydliga landsdelar endast utfartsvägar av mera avsevärd längd komma i fråga
till erhållande av statsbidrag. I anledning härav föranlåtes riksdagen framhålla,
att vid tilldelning av bidrag till en utfartsväg frågan örn väglängden ej
ensam bör tillmätas avgörande betydelse; hänsyn måste tagas jämväl till andra
faktorer såsom nyttan och behovet av anläggningen samt svårigheterna för
vederbörande intressenter att själva kunna bära anläggningskostnaderna.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna
II: 13, 21, 61 och 102 ävensom med bifall till motionerna I: 88 och II: 145,
till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930 1931 anvisat ett
extra reservationsanslag av 450,(XX) kronor.

8:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att till byggande
av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret 1930 1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 325,000 kronor.

6 Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning hava väckts
åtskilliga motioner.

Sålunda har i motionen I: 79 hemställts, att riksdagen måtte besluta att
höja anslaget för tillfartsvägar till Inlandsbanan från av Eders Kungl. Majit
föreslagna 325,000 kronor till 375,000 kronor samt att därav må utgå 50,000
kronor för byggande av väg på södra sidan av Tåsjön från Järnnäset till
Norrby och den därifrån utgående allmänna vägen till Inlandsbanan, allt i
Tåsjö socken av Västernorrlands län.

Vidare har i motionen II: 146 hemställts, att riksdagen med förklaring att
hinder ej möter för delaktighet i anslaget för byggande av tillfartsvägar
till Inlandsbanan för dylika tillfartsvägar inom Västernorrlands län måtte för
beredande av bidrag till det ifrågasatta vägföretaget inom Tåsjö socken höja
det för budgetåret 1930/1931 begärda extra reservationsanslaget från 325,000
till 375,000 kronor.

Ytterligare har i motionen I: 115 hemställts, att riksdagen måtte höja det
av Eders Kungl. Majit i statsverkspropositionen föreslagna extra reservationsanslaget
för budgetåret 1930/1931 för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan
med 100,000 kronor, varigenom vägbyggnaden Arjeplog—Slagnäs skulle
få det anslagsbelopp å 150,000 kronor, som för nämnda år förordats av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Slutligen har i två motioner, 1:182 och lii 214, hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 700,000 kronor.

Med ifrågavarande tillfartsvägar till Inlandsbanan har avsetts, förutom
att tillgodose de behjiirtansvärda samfärdselsyften, som väganläggningar
genom dessa avlägsna gränstrakter i allmänhet tjäna, också att åstadkomma
kompletterande föreningslänkar mellan Inlandsbanan och omkringliggande
bygd. Såsom redan tidigare uttalats i en till 1918 års riksdag avlåten proposition,
nr 418, angående vägbyggnader i Norrland, fordras oundgängligen
dylika vägkommunikationer för att Inlandsbanans trafikmöjligheter skola
kunna utnyttjas.

Vägarbetenas bedrivande i alltför långsam takt förminskar i motsvarande
grad nyttan av banbygget för de landsdelar, den genomlöper, samt också
för landet i övrigt. Överhuvud måste, såsom i väckta motioner framhållits,
ett dröjsmål med ifrågavarande vägnäts fullbordan anses oekonomiskt.

Från dessa utgångspunkter finner riksdagen goda skäl kunna anföras för
en höjning av det av Eders Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet.

Riksdagen anser, att anslaget för nästkommande budgetår bör bestämmas
till 500,000 kronor. Härigenom har i första hand avsetts att bereda tillfälle
till igångsättning av den i väckta motioner omförmälda vägbyggnaden utmed
Tåsjön i Västernorrlands län men också att tillgodose de likaledes motionsvis
framförda kraven på större anslag till den nya vägen från Arjeplog till
Inlandsbanan ävensom att i övrigt öppna möjlighet till ett något snabbare
bedrivande av arbetena på Inlandsbanans tillfartsvägar.

<

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag oell de i ämnet väckta motionerna
I: 79 oell 115, 1:182 oell II: 214 samt II: 146, till Intygande av tillfartsvägar till
Inlandsbanan för budgetåret 19301931 anvisat ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.

9:o) I enlighet nied Eders Kungl. Majis förslag (punkt 18) har riksdagen
till anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till Kicksisvaara
i Norrbottens län för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag
av 70,000 kronor.

10:o) Eders Kungl. Maji har (punkt 19) föreslagit riksdagen att till tillläggsbidrag
till vissa väganläggnings- och brobyggnads- lii. fl. företag, utöver
förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

I två inom riksdagen väckta motioner, I: 181 och II: 319, har hemställts,
att riksdagen måtte till tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads-
ni. fl. företag till fördelning efter samma grunder, som bestämdes
av 1918 års riksdag, utöver förut för ändamålet beviljade medel, förbudgetåret
1930,1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,664,600 kronor.

Till en början bör i avseende å förevarande fråga hållas i minnet, att
sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor förberedande
av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt
detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag
ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde
för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att
under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i regel beviljats
med högsta medgivna belopp. Till stöd härför kunde dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åberopas, att vid statsmakternas ställningstagande år
1918 till frågan det förutsattes, att ifrågavarande tilläggsbidrag skulle utgå
efter i genomsnitt samma procentsats, varmed det ursprungliga statsbidraget
tidigare beviljats (d. v. s. i allmänhet två tredjedelar av kostnaden). Med
hänsyn till att även under normala förhållanden en merkostnad i förhållande
till de ursprungliga kalkylerna ej sällan plägar uppkomma — för vilken merkostnad
intet meranslag lämnas — ansågs dock, att 10 % av merkostnaden
borde fråndragas vid tilläggsbidragets beräkning. Därjämte förutsattes emellertid
hänsynstagande till vederbörande vägdistrikts ekonomiska bärkraft,
vilket också uttryckligen angavs i 1918 års kungörelse i ämnet. Något sådant
hänsynstagande skedde dock, såsom ovan nämnts, under de första åren
icke. Tvärtom voro de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade direktiven
sådana, att vägdistrikten hade anledning räkna med maximitilläggsbidraget
såsom det normalt utgående.

Oavsett vad som sålunda förelupit med avseende å statsmakternas tidigare
ställningstaganden i frågan och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tillvägagångssätt
vid tidigare beviljade medels fördelning, lärer det enligt riksdagens
mening framstå som en billig fordran, att staten bestrider sin skäliga
anpart av kostnaderna för ifrågavarande under kristiden utförda anlägg -

8

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

ningar, i regel vägföretag till nytta för den allmänna samfärdseln. Örn redan
den tredjedel av kostnaden för en väganläggning, som ett vägdistrikt hittills
normalt haft att vidkännas, i många fall anses synnerligen betungande, måste
detta i ännu större utsträckning vara förhållandet beträffande vägarbeten,
som planlagts före kriget eller i varje fall innan någon större prisstegring
hunnit göra sig gällande, men genomförts under följande år med då förefintliga
abnormt uppdrivna pris. Än mera kännbara bliva ifrågavarande
kapitalutlägg, da vägdistrikten härför nödgats ikläda sig skuld, som måste
betalas efter den numera åter inträdda lägre prisnivån, ett förhållande, som
i och för sig kunde tänkas motivera ett högre statligt tilläggsbidrag än det
ursprungligen avsedda.

I verkligheten har dock ej ens den år 1918 föreslagna grunden för dessa tillläggsbidrags
beräkning kunnat upprätthållas. På grund av de förefintliga medlens
otillräcklighet har en allmän inknappning i tilldelningen av anslag
under de sista aren ägt rum, långt under vad som år 1918 angavs som normalt
och vad som vederbörande vägdistrikt — på grund bland annat av
tidigare direkt från den anslagsbeviljande myndigheten väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda meddelanden — också haft befogad anledning räkna
med. Sålunda har en stor del vägdistrikt, oftast de svagast ställda, fått
atnöjas med ett statligt bidrag av allenast cirka 25 procent för den inträdda
merkostnaden (d. v. s. omkring 40 procent av maximitilläggsbidraget).

Att märka är att den uppkomna merkostnaden å ifrågavarande kristidsarbeten
ofta varit högst betydande. Ej sällan torde kostnadsökningen uppgå till det
dubbla av det belopp, varmed man i den ursprungligen fastställda planen räknat.

Vid nu angivna förhållanden kan riksdagen ej biträda ett förslag örn nedsättning
i det belopp av 300,000 kronor, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för ändamålet begärts. Även detta belopp måste anses knappt tilltaget.
Men genom detsammas beviljande skulle åtminstone beträffande de hårdast
betungade väghållningsdistrikten kunna i ej oväsentlig grad undanröjas
ojämnheterna och orättvisorna vid det ursprungliga anslagets fördelning.
Någon höjning av detta belopp, 300,000 kronor, anser sig riksdagen å andra
sidan ej kunna medgiva med hänsyn till den så sent som 1929 av riksdagen
i frågan intagna ståndpunkten. Enligt vad riksdagen då uttalade borde anvisande
av ytterligare medel endast ifrågakomma, i den mån detta vore erforderligt
för åstadkommande av visst begränsat ytterligare bistånd till
de hårdast betungade väghållningsdistrikten. Genom att nu 300,000 kronor
beviljas skulle dock bliva möjligt att tillförsäkra distrikt med en vägskatt
av 35 44 öre ett tilläggsbidrag, uppgående till 55 % av det ursprungligen
tänkta maximitilläggsbidraget. För vägdistrikt, betungade av ännu högre
vägskatt, bliver nämnda procentsats än högre; vid en vägskatt av 55 öre
eller däröver kommer den att uppgå till 75 %.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna 1:181 och
II: 319, till tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobgggnads- m. fl.

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 9

företag, utöver förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931
anvisat ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.

Illo) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator
och vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag
av 8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;

dels och antaga följande

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn
särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och
motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i
förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)
skola i räkenskaperna från vederbörande anslag under riksstatens
sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av de enligt
gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn
ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,
dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels och vad som,
jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt förenämnda
förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna medlen skall
ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens
befrämjande.

Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets städer Klätt
användas till dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna
samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

2§-

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas
mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen. 3

3 §•

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:

10

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,
dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt
att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av samma kostnad,
må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt
till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län.

2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst
en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens
förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,
som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas
på sätt Konungen förordnar.

4 §■

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad myndighet
äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och 2 mom. skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar och broar inom länet.

Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen bevilja bidrag
till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar
och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad
försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för
automobiltrafiken.

Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall
besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning
utdelat eller örn dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och med vilken dag
förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel
upphör att gälla; dock att beträffande bidrag, som avses i 3 § 1
mom. a), de äldre bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen
av de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.

11

Riksdagens skrivelse Kr 6 A.

Riksdagen Ilar ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, att
det extra bidraget från aidomobilskattemedd till vägarnas underhåll på landsbygden
liöjes till 45 procent.

I avseende å frågan om varaktiga beläggningar får riksdagen anföra följande.

En vägs permanentbeläggning (med gatsten, cementbetong, asfalt eller
annat mera bestående beläggningsmateriel) är, som allmänt torde vara känt,
ett synnerligen kapitalkrävande arbete, vilket ej sällan för vederbörande vägdistrikt
gör låns upptagande erforderligt. Mot att hänföra utgifterna för ett
så omfattande företag till vanlig underhållskostnad måste därför självklart
tvekan hysas. Så sent som år 1928 har också riksdagen — i anslutning till
ett av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen då gjort uttalande
— som sin mening framhållit, att djdika arbeten vore i bidragshänseende
att betrakta, ej som underhållsarbeten utan som vägförbättringsföretag,
till vilka statsbidrag endast finge utgå i den för dylika förbättringsarbeten
stadgade ordning.

För egen del måste riksdagen — lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— anse de sålunda anförda betänkligheterna alltjämt äga sitt berättigande.
Örn riksdagen det oaktat ej velat motsätta sig ett frångående av den
sålunda tidigare intagna ståndpunkten, har detta i huvudsak skett med hänsyn
till följande omständigheter.

Bestämmande vid statsmakternas tidigare ställningstagande i frågan lärer
bland annat hava varit det förhållandet, att arbeten, hänförliga till vägarnas
underhåll (exempelvis grusning m. m.), i motsats till vägförbättringsföretagen,
i allmänhet ej äro föremål för någon statlig förhandsgranskning med avseende
å deras planläggning m. m. Enligt det nu framlagda förslaget förutsiittes,
vad permanentbeläggningarna beträffar, dylik granskning även om
kostnaderna för desamma betraktas som underliållsutgifter. \ ägdistrikt, som
önskar att i underhållskostnad inräkna kostnaderna för lån, upptaget för
varaktiga beläggningar, skulle sålunda vara skyldigt att låta planen för beläggningsarbetet
underkastas statlig granskning och fastställelse, allt i överensstämmelse
med vad som sker beträffande de statsunderstödda vägförbättringsföretagen.
Härigenom uppnås alltså en önskvärd kontroll över arbetet
såväl i tekniskt avseende som beträffande dess ekonomiska förutsättningar.

Ett annat förhållande, vartill hänsyn också bör tagas, är önskvärdheten
av att den till vägförbättringsarbeten avsedda delen av automobilskattemedlen
må kunna i största möjliga utsträckning disponeras för andra vägförbättringsarbeten
än permanentbeläggningar. Som bekant kommer denna
vägförbättringsarbetenas anpart i automobilskattemedlen — vilken redan tidigare
åtminstone inom vissa län varit knapp i förhållande till de alltjämt
stegrade behoven — att ytterligare nedskäras, efterhand som beslutade ökningar
i underhållsbidragens procentsats hinna träda i kraft. Det underhållsbidrag,
varmed man för budgetåret 1928/1929 hade att räkna, utgjorde
allenast 55 % (varav 25 % i extra bidrag av automobilskattemedel); enligt

12

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Eders Kungl. Marits av riksdagen bifallna förslag kommer motsvarande procentsats
att för budgetåret 1930/1931 uppgå till 75 % (varav 45 % i extra bidrag
av automobilskattemedel). Till vägförbättringsarbeten stodo under budgetaiet
1928/1929 i runt tal 19,000,000 kronor till förfogande, medan motsvarande
siffra för budgetåret 1930/1931 kunnat beräknas till allenast cirka

13,500,000 kronor till följd av höjningarna i underhållsbidraget.1)

För att i någon mån motverka den sålunda inträdda minskningen i tillgängligt
anslag till vägförbättringar under en tid, då hela vårt vägväsen är
statt i kraftig utveckling, framstår självfallet som önskvärt, att ytterligare
medel må kunna frigöras genom att åtminstone en del av utgifterna för
permanentbeläggningar överflyttas från vägförbättringarnas andel i automobilskattemedlen
till underhållsandelen. Detta bör dock endast få ske i
sådana fall, då underhållskostnaderna, enkannerligen statens andel i dessa
kostnader, ej härigenom ökas, d. v. s. att permanentbeläggning ej förutsättes
äga rum, förrän vinsten härav är säker och påtaglig. Såsom exempel
härå må anföras det av två reservanter i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivna
tänkta fallet, att ett väghållningsdistrikt för underhåll av en grusad huvudväg
nu har en utgift på 100,000 kronor örn året, men denna kostnad efter
genomförd varaktig beläggning bevisligen kan nedbringas till 80,000 kronor
(däri inbegripet ränta och amortering å upptaget lån samt kostnad för den
nya beläggningens underhåll).

Vid lämnande av ett medgivande örn inräknande av permanentbeläggningskostnader
i vägunderhållet måste alltså enligt riksdagens mening vissa begränsningar
vidtagas. För att beläggningskostnaden må med avseende å ränta
och amortering betraktas som underhåll, bör sålunda först och främst fordras,
att medgivande härtill av Eders Kungl. Majit lämnats. Från vägdistriktets
sida bör härvid förebringas tillförlitlig utredning om å ena sidan verkliga
kostnaden för vanligt underhåll, d. v. s. vägens makadamisering och gräsning
samt övriga löpande utgifter av beskaffenhet att rätteligen böra påföras
underhållet, och å andra sidan motsvarande kostnader efter vägens
permanentbeläggning, innefattande jämväl vad som erfordras för gäldande av
ränta och amortering å för ändamålet upptaget lån. Amorteringstiden bör
ej få tillmätas längre än som med en försiktig beräkning av tiden för beläggningens
bestånd kan anses rättmätigt. Ifrågavarande kalkyler böra verifieras
och som riktiga betecknas, förutom av vederbörande vägingenjör, jämväl av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utredning bör ock förebringas därom,
att vägen ej endast beträffande förefintlig trafik utan ock i fråga örn läge
och sträckning är av sådan beskaffenhet, att den lämpligen bör permanentbeläggas.
Innan arbetet igångsättes, måste alltså rätningar av kurvor, omläggningar
av vägens sträckning med hänsyn till järnvägskorsningar och
broombyggnader samt andra förbättrings- och utvidgningsåtgärder av olika
slag vara företagna. I den man statsbidrag kräves även till dessa förbätt 1

För budgetåret 1929/1930 kan likaledes förbättringsarbetenas anpart beräknas till cirka
13,500,000 kronor. Underhållsbidraget uppgår till 70 % (varav 40 % i extra bidrag av automobilskattemedel).

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 13

rings- oell utvidgningsåtgärder bör detta utgå från vederbörande läns ordinarie
andel i automobilskattemedlen (den s. k. länsfonden).

I den mån ansökning även erfordras örn tillstånd att för arbetet upptaga
lån, bör dylik ansökning göras samtidigt med framställningen örn här ovan
avsedda medgivande, detta med hänsyn till att vägdistriktets möjligheter att
ekonomiskt gå i land med företaget må kunna prövas.

Under sålunda angivna förutsättningar oell på de villkor, som i övrigt i
statsverkspropositionen angivits, anser riksdagen att Eders Kungl. Maj:t bör
äga rätt att medgiva, att ränta och amortering å för varaktig beläggning av
vägbana upptaget lån må inräknas bland övrig underhållskostnad. Riksdagen
anser sig dock härvid böra ytterligare erinra örn angelägenheten av
en allsidig och ingående prövning av ifrågavarande, i ekonomiskt avseende
i allmänhet tämligen vittutseende ärenden örn tillstånd till vägars permanentbeläggning,
på det att största grad av säkerhet må kunna vinnas för att de
erforderliga betingelserna härför föreligga.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av

8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;

dels ock med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag antagit
följande

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn
särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och
motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i
förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automohilskattemedel)
skola i räkenskaperna från vederbörande anslag under riksstatens
sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av de enligt
gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt
örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,
dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels ock
vad som, jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt förenämnda
förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna

14

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

medlen skall ställas till lantbruksstyrelsen förfogande att användas till
fiskerinäringens befrämjande.

Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets städer för
att användas till dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna
samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

* §•

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas
mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.

3§-

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående
kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt
att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av samma kostnad,
må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt
till nu omförmält bidrag förklaras förverkad. .

b) Vad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län.

2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst
en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens
förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,
som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas
på sätt Konungen förordnar.

4 §•

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad myndighet
äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och 2 mom. skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar och broar inom länet.

Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen bevilja bidrag
till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och

15

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras,
ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för
automobiltrafiken.

Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall
besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning
utdelat eller örn dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och med vilken
dag förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel
upphör att gälla; dock att beträffande bidrag, som avses i 3 §
1 mom. a), de äldre bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen
av de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.

12:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) har riksdagen
till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden
för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av 32,552,000
kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

13:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 22) föreslagit riksdagen att höja det
ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet m. m.,
nu 5,400,000 kronor, med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor.

Kostnaderna för bestridande av ordinarie underhållsbidraget av 30 procent
enligt väglagen hava för nästkommande budgetår beräknats uppgå till 12,000,000
kronor, varav enligt tidigare fastslagen norm 6,000,000 kronor skulle utgå av
automobilskattemedel och 6,000,000 kronor på vanligt sätt uppföras å budgeten.
Eders Kungl. Majlis förevarande förslag har ej givit riksdagen anledning
till erinran. Rörande sistnämnda belopp anmäler riksdagen sitt beslut under
nästföljande punkt.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till vägunderhållet på landet m. rn., nu 5,400,000 kronor, med 600,000
kronor till 6,000,000 kronor.

14:o) I anslutning till vad under punkten 13:o) anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till ytterligare bidrag till
vägunderhållet på landet rn. m.. att direkt utgå av automobilskattemedel, nu

5,400,000 kronor, med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor.

15:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 24) har riksdagen
till statsverkets andel i kostnaden för vågdelningar för budgetåret 1930/1931
anvisat ett extra förslagsanslag av 1,000 kronor.

16:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 25) har riksdagen
till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt för budgetåret
1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Vägtrafikväsendet.

17:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 31), vilket ej
givit riksdagen anledning till erinran, har riksdagen höjt det ordinarie re -

16 Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

servationsanslaget till bidrag till vissa kommunikat iöns ändamål, nu 30,000
kronor, med 5,000 kronor till 35,000 kronor.

18:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32) har riksdagen
minskat det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader, nu

70,000 kronor, med 20,000 kronor till 50,000 kronor.

Luftfartsväsendet.

19:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 36) har riksdagen
till belysningsanordningar å Bulltofta flygplats för budgetåret 1930,1931 anvisat
ett extra reservationsanslag av 20,500 kronor.

20:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj.ts förslag (punkt 37) har riksdagen
till bidrag till uppförande av en hangar vid Stockholms stads flyghamn vid
Lindarängen för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av

100,000 kronor.

Byggnadsväsende^

21 :o) Eders Kungl. Majit har (punkt 38) föreslagit riksdagen att till bvggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
av 95,200 kronor.

Med hänsyn till den av departementschefen lämnade utredningen kar
riksdagen till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisat
ett extra anslag av 95,200 kronor.

22:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 39) har riksdagen
till länsarkitekter för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag av 62,000
kronor.

23:o) I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931 har Eders Kungl.
Majit upptagit ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer
med oförändrat belopp, 525,000 kronor.

Riksdagen, som anser, att för ifrågavarande ändamål bör beviljas, utöver
det ordinarie reservationsanslaget till oförändrat belopp, det under nästföljande
punkt omförmälda, av Eders Kungl. Majit äskade extra anslaget å

800,000 kronor, får under nu förevarande punkt anmäla, att riksdagen beslutat
i riksstaten upptaga det ordinarie reservationsanslaget till byggnader oell
reparationer med oförändrat belopp 525,000 kronor.

24:o) Under åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt
får riksdagen anmäla, att riksdagen till förstärkning av reservationsanslaget till
byggnader och reparationer för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag
av 800,000 kronor.

25:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 41) och under
uppmärksammande att ifrågavarande anslag utgör återstoden av vad som
enligt en av 1929 års riksdag godkänd plan bör för ändamålet anvisas, har
riksdagen till restaurering av rikssalen å Stockholms slott m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 118,000 kronor.

17

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

26:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 42) har riksdagen
till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1930/1931 anvisat ett
extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

27:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 43) föreslagit riksdagen att till
ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000
kronor.

Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen har utskottet ansett
sig böra bifalla Eders Kungl. Majits förevarande förslag.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till ämbetsbyggnad å tomterna nr 8
och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för budgetåret 1930/1931 anvisat
ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

28:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 44) föreslagit riksdagen att för omoch
tillbyggnad av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

Då en snar ombyggnad av ifrågavarande länsresidens synes oundviklig,
har riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Majits förslag, för om- och
tillbyggnad av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisat
ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

29:o) Med bifall till Eders Kungl. Majits förslag (punkt 46) har riksdagen
till inköp av tomt samt uppförande därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i
Kronobergs län för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag
av 90,000 kronor.

30:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 47) har riksdagen
till restaurering av Malmöhus slott förbudgetåret 1930/1931 anvisat ett extra
reservationsanslag av 127,000 kronor.

31:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 49) har riksdagen
till konservering sarbeten å Bohus fästningsruin för budgetåret 1930/1931 anvisat
ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.

32:o) Med bifall Eders Kungl. Majits förslag (punkt 50) har riksdagen
till inköp av visst markområde invid länsresidenset i Falun på de i ett i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 3 januari 1930 omförmält
köpekontrakt upptagna villkor för budgetåret 1930/1931 anvisat ett
extra anslag av 15,000 kronor.

33:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 51) har riksdagen
för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden i Ostersund för budgetåret
1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 230,000 kronor.

34:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 52) har riksdagen
till nybyggnad för lantmäterikontoret i Norrbottens län för budgetåret
1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Diverse.

35:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 53) har riksdagen
dels medgivit, att kostnaden för av ledamöter av riksdagen under sorn Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 6 A. gös so 2

18

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

maren 1929 företagen studieresa till Norrland må jämväl i vad angår den
del av resan, som företagits å enskilda järnvägar, bestridas av anslag till
ersättning åt statens järnvägar för av EdersKungl. Majit medgivna lindringar
i befordringsavgifterna för vissa resor; dels ock till ersättning åt statens järnvägar
för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för
vissa resor för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av 15,000
kronor.

36:o) Eders Kungl. Majit bar (punkt 54) föreslagit riksdagen att som bidrag
till utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion, lii 138, har föreslagits, att riksdagen
ville besluta att för budgetåret 1930/1931 såsom bidrag till Svenska brandskyddsföreningen
och såsom bidrag till utgivandet av tidskriften Brandskydd
anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor under de villkor, som omnämnas i
föreningens underdåniga skrivelse av den 15 oktober 1929.

Med tagen hänsyn till att propagandaverksamheten för ett effektivare brandskydd
måste anses i hög grad samhällsgagnande, vill utskottet medgiva,
att anslaget till Svenska brandskyddsföreningen liksom ock det under nästföljande
punkt omförmälda anslaget till Svenska brandkårernas riksförbund
bestämmes till 2,000 kronor.

Biksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag och den i ämnet väckta motionen II: 138, som
bidrag till utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1930/1931
anvisat ett extra anslag av 2,000 kronor.

37:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att som
bidrag till utgivande av »Brandkårstidskrift» för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra anslag av 1,000 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion, 1:112, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 5,000 kronor såsom bidrag till förbundets
verksamhet.

Under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående punkt anfört,
får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag och den i ämnet väckta motionen I: 112, som bidrag till
utgivande av »Brandkårstidskrif7» för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra
anslag av 2,000 kronor.

38:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 56) har riksdagen
av det av 1929 års riksdag såsom bidrag till upprättande av en regionplan
för Stockholm med omgivningar beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret
1930/1931 såsom extra reservationsanslag anvisat ett belopp av 19,000
kronor.

39:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 57) föreslagit riksdagen att höja det
ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,
nu 3,850,000 kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.

I avvaktan på slutförandet av utredningen örn ändrade bestämmelser rö -

19

Riksdage7is skrivelse Nr 6 A.

rande tjänstebrevsrätten har riksdagen ansett, att, på sätt departementschefen
tillstyrkt, ifrågavarande anslag bör beräknas med utgångspunkt från
hittillsvarande bestämmelser och alltså upptagas med det av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet 3,910,000 kronor.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget
till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 3,850,000
kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.

40:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 58) har riksdagen
höjt det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,
nu 80,000 kronor, med 5,000 kronor till 85,000 kronor.

41 :o) Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 60) rörande det ordinarie
förslagsanslaget till tryckningskostnader kommer riksdagen att framdeles
under riksdagen anmäla sitt beslut.

42:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetår äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen beslutat att i riksstaten för budgetåret
1930/1931 uppföra samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, med oförändrade belopp.

Stockholm den 29 mars 1930.

Med undersåtlig vördnad.