Riksdagens skrivelse Nr 54.

13

Nr 54.

Godkänd av första kammaren den 5 mars 1930.

Godkänd av andra kammaren den 5 mars 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa
av Kungl. Magit i statsverkspropositionen under sjätte
huvudtiteln gjorda framställningar om anslag till
väg- och vattenhyggnadsväsendet jämte i ämnet väckta
motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 30.)

Till Konungen.

l:o) Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd oell behov under budgetåret 1930/1931 har
Eders Kungl. Majit förutsatt uppförande i riksstaten för budgetåret 1930/1931
av det ordinarie förslagsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med
oförändrat belopp 167,500 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra i förevarande sammanhang till behandling
upptaga ett flertal väg- och vattenbyggnadsväsendet berörande, under sjätte
huvudtiteln upptagna anslag.

I förevarande ämne har i två inom riksdagen väckta likalydande motioner,
(I: 89 och II: 181) hemställts, att riksdagen vid överförandet av de ordinarie
tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten till indragningsstat måtte
i vad beträffar såväl förmåner på indragningsstat som pension likställa t. f.
distriktscheferna Lundström, Insulander och Nilson med de ordinarie distriktscheferna.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag — som avser genomförande från och
med den 1 juli 1930 av en ny lokal vägorganisation och så gott som helt utformats
efter riktlinjer, angivna i den av föregående års riksdag godkända propositionen
i ämnet — innebär en genomgripande omläggning av hittillsvarande system med
anlitande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän och de hos
länsstyrelserna anställda vägkonsulenterna för de statliga väguppgifterna ute
i orterna. I stället skulle hos länsstyrelserna nyanställas helt statsavlönade vägingenjörer,
varvid alltså förutsättes upphörande av nuvarande avlöningssystem,
enligt vilket de hittillsvarande tjänstemännen för sin utkomst stått i beroende
av de uppdrag att planlägga, kontrollera och leda vägarbeten, som de kunnat
förskaffa sig från vägdistrikten.

14

Riksdagens skrivelse Nr 54.

Förslaget har i stort sett ej givit riksdagen anledning till erinran. I avseende
å några av dess detaljer anser sig dock riksdagen böra anföra följande.

J-Pinligen givet är att de nytillsatta vägingenjörernas huvuduppgift måste
bliva att lämna de länsstyrelser, hos vilka de anställts, sakkunnigt biträde vid
handläggningen av den mångfald vägärenden av skilda slag, som redan nu åvila
nämnda ämbetsmyndigheter och som är avsedd att i än mer vidgad omfattning
påläggas dem. Under förutsättning av en lämplig organisation av arbetet och
dettas ändamålsenliga uppdelning å den hos varje vägingenjör anställda personalen
bör det dock vid sidan härav vara vägingenjörerna möjligt att i lämplig
utsträckning ombesörja vägundersöknings- och renstakningsarbeten m. m. åt
vägdistrikten, allt mot ersättning, som tillfaller statsverket. Såsom av 1929
års riksdag framhållits, är en dylik ej alltför ensidig inriktning av arbetet önskvärd
ej endast med hänsyn till den statsanställda vägpersonalens fulla utnyttjande
utan ock för att den må upprätthålla kontakt med vägverksamheten ute i
bygderna.

Enligt förslaget skulle anställas — förutom 23 vägingenjörer, varav en gemensam
för Uppsala och Gotlands län — 10 biträdande vägingenjörer samt 10
vägingenjör,sassistenter. Även dessa sistnämnda skulle inneliava viss teknisk
kompetens eller torde i varje fall få förutsättas besitta praktisk yrkeskunskap.
Om än ifrågavarande beräkning över antalet erforderliga biträdande vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter lärer få godtagas, anser sig dock riksdagen böra
uttala den förväntan, att dessa hjälparbetskrafters blivande fördelning å olika
län må ske efter sorgfällig prövning av göromålens mängd inom de olika länen
och respektive vägingenjörers behov av medhjälpare.

Enligt justitiekanslersämbetets uttalade uppfattning och den utredning, som
departementschefen i övrigt i detta avseende framlagt, skulle någon skyldighet
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nuvarande ordinarie distriktstjänstemän
att inträda i den nya organisationen ej föreligga. Författningsenligt böra de
alltså från och med den 1 juli 1930 överföras på indragningsstat, där de skulle
äga åtnjuta, 4 distriktschefer envar lön 3,000 kronor och tillfällig löneförbättring
750 kronor samt 6 distriktsingenjörer envar lön 1,500 kronor och tillfällig
löneförbättring 375 kronor ävensom dyrtidstillägg och viss gottgörelse för mistade
arvodesinkomster, vilken sistnämnda ersättning skulle utgå efter samma
beräkningsgrund för distriktschef och distriktsingenjör. I förberörda motioner
har gjorts gällande, att en sådan beräkningsgrund komme att ställa sig i viss
man orättvist missgynnande för tre i motionerna angivna ordinarie distriktsingenjörer,
vilka alltsedan år 1922 uppehållit befattningar som t. f. distriktschefer.
Såsom av statsverkspropositionen inhämtas, har emellertid statskontoret
av principiella skäl avstyrkt att ifrågavarande tre befattningshavare med avseende
å blivande löneförmåner å indragningsstat jämställas med ordinarie
distriktschef. Riksdagen måste visserligen dela de sålunda anförda betänkligheterna,
men anser dock förtjänt av övervägande, huruvida de t, f. distriktscheferna
ej, med hänsyn till sina tidigare anställningsförhållanden, vilka lära få
betraktas som tämligen undantagsmässiga, i allt fall skulle kunna beredas någon

Riksdagens skrivelse Nr 54.

15

lämpligt avvägd särskild gottgörelse liksom ock huruvida ej deras tjänstgöring
som distriktschef^ borde motivera ett högre pensionsunderlag än det för
distriktsingenjör gällande.

Riksdagen har, med hänsyn till vad sålunda anförts, ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag till genomförande av ny vägorganisation
och därav betingade ändringar i väg- och vattenbyggnadsadministrationen.

De av departementschefen uppgjorda anslagsberäkningarna hava ej givit
riksdagen anledning till erinran. I överensstämmelse härmed anmäler riksdagen
under nu förevarande och följande punkter sina beslut örn att, med uteslutande
ur riksstaten av vissa till väg- och vattenbyggnadsväsendet nu uppförda anslag,
bevilja för ändamålet erforderliga belopp, allt i enlighet med Eders Kungl.
Majlis framställningar.

Riksdagen får alltså under nu förevarande punkt anmäla, att riksdagen i
riksstaten för budgetåret 1930/1931 under sjätte huvudtiteln uppfört det ordinarie
förslagsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med oförändrat belopp
107,500 kronor.

2:o) Under hänvisning till vad förut under punkt l:o) anförts, får riksdagen
anmäla, att riksdagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet
för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag av 50,000 kronor.

3:o) Åberopande vad i det föregående under punkt l:o) anförts beträffande
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän, får riksdagen anmäla,
att riksdagen, med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie anslaget till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän, godkänt de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 3 januari 1930
förordade grunderna i fråga örn indragningen av de nuvarande befattningarna i
väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

4:o) Hänvisande till vad förut under punkt l:o) anförts, får riksdagen vidare
anmäla, att riksdagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverksamhet
för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag av 46,500 kronor.

5:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) har riksdagen,
med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie reservationsanslaget till expenser
för allmänna arbeten, till expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret
1930/1931 anvisat ett extra anslag av 65,000 kronor.

6:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) har riksdagen
i riksstaten uppfört det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt medlemmar
av väg- och vattenbyggnadskåren utan angivet belopp.

7:o) Hänvisande till vad förut under punkt l:o) anförts beträffande vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, får riksdagen
anmäla, att riksdagen till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av
310,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

8:o) Åberopande vad riksdagen förut under punkt l:o) anfört, får riksdagen
härefter anmäla, att riksdagen lill diverse kostnader för vägorganisalionen i

16 Riksdagens skrivelse Nr 54.

länen för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av 215,000
kronor.

9:o) Under hänvisning till vad förut under punkt l:o) anförts, anmäler riksdagen
vidare, att riksdagen till resekostnader för vägingenjörer, biträdande vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter för budgetåret 1930/1931 anvisat ett
extra förslagsanslag av 150,000 kronor.

10 :o) Åberopande vad riksdagen förut under punkt l:o) anfört, får riksdagen
slutligen anmäla, att riksdagen till engångskostnader för anskaffande av
kontorsinventarier m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag
av 105,000 kronor.

Stockholm den 5 mars 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.