Riksdagens skrivelse Nr 892.
3
Nr 392.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1930.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 200.)
Till KONUNGEN.
Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har Eders
Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln förslagit riksdagen (punkt 9 av det
vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden
för nämnda dag) att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas
i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1930/1931 beräkna
ett extra reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 14 mars
1930 dagtecknad proposition, nr 255, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra reservationsanslag av 2,000,000 kronor;
dels ock medgiva, att av nämnda anslag må bestridas utgifter för avveckling
enligt av departementschefen i sagda statsrådsprotokoll förordade grunder
av arbetslösheten å Seskarö.
I samband med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen
till behandling förehaft, bland annat, följande motioner, nämligen:
dels två likalydande motioner I: 108 och II: 186, vari hemställts, att riksdagen
måtte för nästkommande budgetår ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 20 miljoner kronor att användas för utförande
4 Riksdagens skrivelse Nr 392.
enligt i huvudsak i motionerna angivna grunder av produktiva offentliga arbeten
;
dels två likalydande motioner, I: 331 och II: 544, vari hemställts, ej mindre,
att riksdagen måtte för kontantunderstöd åt arbetslösa och för understödjande
av för motverkande av arbetslösheten anordnade kommunala arbeten — i båda
fallen enligt av Eders Kungl. Majit fastställda grunder — för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 2,000,000 kronor, än även, därest
detta yrkande och de i de förstnämnda motionerna framställda yrkandena
icke vinna riksdagens bifall, att riksdagen måtte till bekämpande av arbetslösheten,
i huvudsaklig överensstämmelse med av motionärerna i sju punkter
angivna grunder, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
å 8,000,000 kronor;
dels en motion, II: 521, däri hemställts, att riksdagen i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts proposition nr 255 måtte bevilja ett förslagsanslag å 30 miljoner
kronor att användas för understödjande av kommunala och anordnande
av statliga produktiva arbeten för de arbetslösa, att riksdagen måtte som
villkor för anslagets användande föreskriva, att arbetslöshetskommissionen avskaffas
samt att hjälpverksamheten för de arbetslösa organiseras så, att ledningen
därav lägges direkt under socialdepartementet och under socialdepartementet
sorterande organ samt att kommunerna erhålla rätt att mot avtalsenliga
löner driva en självständig arbetslöshetspolitik, samt att riksdagen vid beviljande
av ovannämnda anslag måtte fastställa sådana direktiv för hjälpverksamheten,
att alla oförvållat arbetslösa skola i möjligaste mån beredas arbete
vid av kommuner eller stat anordnade produktiva arbeten och att, därest i
något fall arbete ej kan beredas de arbetslösa, dessa alltid beviljas tillräckligt
kontant understöd;
dels en motion, I: 339, vari hemställts, att riksdagen ville i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 255 angående anslag till bekämpande av
arbetslösheten, i vad den avser särskilda åtgärder beträffande arbetslösheten
å Seskarö, hos Eders Kungl. Maj :t hemställa örn upptagande genom domänverkets
försorg av sågverksdrift å Seskarö med avtalsenliga löner under förutsättning,
att de arbetare som anställas avstå viss procent, förslagsvis under
första driftsåret 5 och under följande år 10 procent av sin avlöning till en
fond, som jämte ränta skall användas till inlösen av sågverket, därest staten
efter viss tid, förslagsvis fyra år, finner sig böra nedlägga statsdriften och
i stället lämna garanti för en viss timmerleverans i händelse driften fortsattes
av arbetarna, eventuellt jämte andra enskilda företagare; samt för sin del
medgiva, att av arbetslöshetsanslag må bestridas utgifter för inköp av Sandviks
sågverk å Seskarö med tillhörig mark, byggnader och inventarier ävensom
för nödig modernisering för en årstillverkning av 9,000 standards, för ett
beräknat sammanlagt belopp av 295,000 kronor;
dels en motion, I: 340, däri yrkats, att riksdagen ville med avslag av den i
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 255 föreslagna avvecklingen å Seskarö
bemyndiga Eders Kungl. Majit att genom domänstyrelsen låta upptaga provisorisk
drift vid Sandviks sågverk för beredande av arbetstillfällen åt de
Riksdagens skrivelse Nr 398.
o
arbetslösa å Seskarö så långt detta kan ske ävensom att vidtaga åtgärder för
förflyttning till annat arbete av dem, som ej kunna beredas anställning vid
nämnda sågverk;
dels ock en motion, 11:555, vari hemställts, att riksdagen i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 255 ville dels bifalla Eders Kungl. Maj:ts
proposition för att myndigheterna skola hava medel för att låta en partiell
avveckling av Seskarö-historien ske enligt det i Eders Kungl. Maj:ts proposition
angivna programmet, dels också anvisa ett belopp av upp till 1,000,000
kronor för att därigenom ge Eders Kungl. Maj:t möjlighet att antingen genom
domänverket eller också genom bildandet av ett aktiebolag igångsätta
driften vid Seskarö.
över motionerna 1:108 och II: 186 hava i vederbörlig ordning införskaffats
yttranden från arbetslöshetskommissionen och socialstyrelsen, vilka yttranden
äro såsom bilagor fogade vid riksdagens vederbörande utskotts utlåtande i
ärendet.
Av den i ärendet lämnade utredningen synes riksdagen ådagalagt, att åtgärder
från statens sida till bekämpande av arbetslöshet alltjämt äro av behovet
påkallade.
Enligt den föreliggande propositionen skulle statens hjälpverksamhet på
ifrågavarande område under nästkommande budgetår utövas i samma huvudformer
som hittills, dock att i propositionen ånyo framhållits angelägenheten
av att de s. k. reservarbetena, som bedrivas av arbetslöshetskommissionen eller
med bidrag från denna såsom s. k. statskommunala arbeten, undan för undan
inskränkas genom att arbetarna i så stor utsträckning som möjligt föras över
till likartade arbeten, bedrivna i den öppna arbetsmarknaden.
Olämpligheten av att under pågående utredningar örn arbetslöshetens karaktär
och orsaker samt medlen för dess bekämpande ävensom angående arbetslöshetsförsäkring
vidtaga ändringar i de på förevarande område gällande bestämmelserna
ansåg sistlidet års riksdag (skrivelsen nr 272) ligga i öppen dag,
och riksdagen framhöll ock samtidigt angelägenheten av att, under det
att utredningarna påginge, åtgärder, så långt möjligt vore, vidtoges i syfte
att genom effektiv arbetsförmedling, i den mån så kunde ske, återföra arbetskraft
till den allmänna arbetsmarknaden.
Motionsvis har nu inom riksdagen väckts förslag, avseende beträdande av
nya vägar i fråga örn åtgärder å berörda område, innan de många och invecklade
spörsmål, som sammanhänga med frågan örn de lämpligaste metoderna för
mildrandet av arbetslöshetens följder, hunnit att utredas.
Såsom av arbetslöshetskommissionens yttrande i ärendet framgår, har kommissionen
ansett det icke välbetänkt, att staten, innan dessa utredningar avslutats
eller eljest tvingande skäl anförts för en ändring av nuvarande ordning,
skulle kasta över ända det provisoriska system, som dock uppbyggts med ledning
av gjorda erfarenheter under en mer än tioårig verksamhet, för att i stället
övergå till ett alldeles nytt och fullständigt oprövat system. Denna uppfattning
synes, åtminstone i viss utsträckning, icke kunna frånkännas giltighet.
I enlighet härmed finner riksdagen motiverat, att ett anslag till arbetslöshetens
6 Riksdagens skrivelse Nr 392.
bekämpande genom arbetslöshetskommissionen jämväl denna gång beviljas enligt
oförändrade grunder.
Emellertid synas skäl kunna anföras för att de ovan berörda motionerna föranleda
viss utredning. Det skulle kunna tänkas, att ett reservationsanslag till
vissa allmänna arbeten ställes till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, att tagas i
anspråk i den mån påtaglig arbetslöshet, antingen generellt eller, t. ex. på grund
av industriella sammanbrott, mera lokalt uppstår; ett sådant anslag skulle
kunna vara av betydande värde vid arbetslöshetsfrågornas handläggning. Härigenom
komme, åtminstone till viss del, de offentliga arbetena att kunna mer
smidigt anpassas efter konjunkturerna, så att en större anpart av dessa arbeten
igångsättes under depressionsperioder än eljest blir fallet. Utredningen borde
sålunda omfatta frågan, huruvida och på vilket sätt en anordning med ett reservationsanslag
till utförandet av därför lämpade arbeten borde vidtagas. Utredningen
bör bedrivas skyndsammast möjligt, och resultaten därav böra föreläggas
riksdagen.
Vad beträffar medelsbehovet för nästa budgetår, vill riksdagen framhålla,
att, även om man kan säga, att enligt senast tillgängliga siffror ställningen på
arbetsmarknaden i vårt land förbättrats vid jämförelse med närmast föregående
år, de allmänna konjunkturerna dock visa tecken till en begynnande avmattning,
vilket synts riksdagen motivera, en höjning av det av Eders Kungl. Maj :t
äskade anslagsbeloppet, Riksdagen har med hänsyn härtill bestämt anslaget
till 2,500,000 kronor. Riksdagen vill därjämte erinra örn de år för år
ständigt stigande belopp, riksdagen anvisat till väganläggningar, vägförbättringar
och vägunderhåll, vilka tillsammans med vägskattemedel enbart för
nästkommande budgetår belöpa sig till över 80 miljoner kronor, samt att innevarande
års riksdag i anledning av framställningar från Eders Kungl. Majit till
nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk samt till skogsutdikning
anvisat anslag å tillhopa 1,800,000 kronor.
Vad därefter angår frågan örn åtgärder för att bringa hjälp åt befolkningen
å Seskarö får riksdagen inledningsvis erinra om det utomordentligt svåra
läge, vari denna avskilda öbefolkning liksom ock den kommun, Nedertorneå
kommun, som ön tillhör, oförskyllt försatts genom sågverksdriftens nedläggande.
Behovet av en särskild hjälpaktion får anses fastslaget genom riksdagens
tidigare uttalanden i denna sak.
Vid övervägande av de olika former, under vilka hjälp lämpligast bör lämnas,
gäller det i första hand att taga ställning till den motionsvis framförda
tanken på en fortsatt sågverksdrift å ön. I detta avseende får riksdagen anföra
följande.
Vid denna frågas bedömande måste beaktas de ödesdigra verkningar det
totala nedläggandet av all industri på ön skulle få ej endast för öbefolkningen,
som skulle tvingas på främmande ort i konkurrens med andra arbetslösa söka
en oviss utkomst, utan även för Nedertorneå kommun, vars utskylder, företrädesvis
på grund av förhållandena på Seskarö, för närvarande överstiga 40 kronor
per skattekrona. Möjligheterna att fortsätta sågverksdriften synas ej vara
Riksdagens skrivelse Nr S9S.
7
så ogynnsamma, att sådana ytterlighetsåtgärder skola behöva tillgripas som de
i propositionen föreslagna.
I ärendet tillkallade sakkunniga hava framlagt olika alternativ för frågans
lösning. Det alternativ (alt. III), som de sakkunniga ansett böra ifrågakomma
för en eventuell provisorisk drift vid Sandvik, avser en tillverkning av endast
4.000 standards och har beräknats medföra en årsförlust av omkring 90,000
kronor. En så hög årlig förlustsiffra måste tvivelsutan väcka betänkligheter
och kan förklara domänstyrelsens avvisande hållning.
Enligt de sakkunnigas utredningar finnes emellertid ett annat alternativ
(alt. I), som medför ett mindre ofördelaktigt ekonomiskt resultat och dessutom
medgiver en större del av befolkningen stadigvarande arbete. Detta alternativ
avser full drift av sågverket med en årstillverkning av 9,000 standards eller
samma tillverkningssiffra som tidigare. Även detta senare större alternativ
skulle visserligen enligt de sakkunnigas kalkyler medföra en förlust, som dock
uppgår till ej fullt 19,000 kronor per år. Härvid har man emellertid utgått från
en så hög ränta på anläggnings- och driftskapital som G1^ procent. För det
kapital, som tillhandahålles av riksgäldskontoret, betalar dock domänstyrelsen
för närvarande allenast 4*^ procent. Denna ränteskillnad på 2 procent motsvarar
en sänkning av ränteposten med 34,469 kronor, vilket täcker den beräknade
förlusten av 18,970 kronor och därutöver lämnar en vinst å driften av
15,499 kronor, varvid full ränta därutöver erhållits å allt använt kapital. Lägges
denna nettovinst, 15,500 kronor, till den beräknade årliga amorteringen,
36.000 kronor, möjliggöres en total årlig amortering av 51,500 kronor eller på
fyra år tillsammans 206,000 kronor, som sålunda nedbringar den beräknade
kostnaden för inköp av hela sågverksegendomen med 10 pråmar jämte modernisering
av sågverk och brädgård, inköp av flisverk samt 40 nya pråmar, tillsammans
295,000 kronor, till 89,000 kronor.
Örn arbetarna, som till riksdagens statsutskott avlämnat skriftlig, av dem
personligen undertecknad förbindelse att medverka enligt det i motion 1: 339
framlagda förslaget, medgiva fondering av i medeltal 7 % av dem tillkommande,
avtalsenliga löner, erhålles med 41/2 % enkel ränta, beräknad från slutet av
varje år, 89,000 kronor, motsvarande just den oamorterade delen av anläggningen,
vilken därefter skulle kunna överlämnas till ett på grundval av arbetarnas
besparingar bildat enskilt företag för eventuellt övertagande av driften.
I kalkylerna för alt. I hava de sakkunniga utgått från att sågavfallet skall
användas för tillverkning av sulfatflis. Detta medför —- förutom anläggning
av flisverk för en kostnad av 33,000 kronor — att det för sågningen använda
timret måste vara barkat. I enlighet härmed har räknats med en betalning för
råvarorna av 56 öre per cylinderkubikfot (barkat timmer fritt älvsmynningen),
medan motsvarande kostnad för obarkat timmer utgör 53^2 öre. De årliga utgifterna
för timrets barkning och flisens upphuggning äro så stora, att värdet
av den försålda flisen endast obetydligt överstiger desamma. Användes som
hittills skett avfallet i stället till kolning, torde det ekonomiska årsresultatet
kunna ytterligare förbättras, så att man med nuvarande kolpriser bör kunna
8
Riksdagens skrivelse Nr 39%.
räkna med ett årligt nettoöverskott av cirka 40,000 kronor i stället för ovan
angivna 15,500 kronor.
Arbetarnas nuvarande nödläge och skuldsättning förutsätter, att de få rätt
att i mån av behov till annan transportera sina insatser, exempelvis å sina fordringsägare.
Härigenom kunde ett allmännare intresse även hos utomstående
för driftens fortsättande genom enskilt företag förväntas framväxa, så att, örn
domänstyrelsen efter någon tid skulle finna det fördelaktigare att upphöra med
driften för egen del, det hela kunde överlämnas till enskilt företag, grundat på
de av arbetarna gjorda insatserna. Detta bleve en helt annan och bättre utgångspunkt
än att omedelbart söka få till stånd ett enskilt företag, som måste
grundas med nödlidande och skuldsatta arbetare som enda intressenter. Förlagskrediten
kan i det förra fallet mycket lättare anskaffas mot säkerhet i de
skuldfria anläggningarna och i inneliggande virkeslager. Ett enskilt företag,
som därtill icke har några medel disponibla ens för inköp av verket och inga
egna skogar, måste också räkna med hög ränta och erhåller ingen bankkredit,
vare sig anskaffnings- eller driftskapital, utan att det kan prestera mångåriga
virkeskontrakt till betydligt lägre pris än dagspriserna å råvaran, detta för att
bilda säkerhetsmarginal för prisfall å det sågade virket.
Örn man bortser från de rent tillfälliga vinster, som skulle kunna uppstå för
domänstyrelsen å försäljning av oförädlat virke, då vid försäljningen konjunkturen
råkar ligga högre än då det sågade virket skall säljas, en vinst, som givetvis
motsvaras av en förlust, då priserna gå i motsatt riktning, så borde innehavet
av detta sågverk för domänstyrelsen medföra större trygghet för att
vid varje tillfälle utfå ett skäligt netto å råvaran, allt inför den faktiska monopolisering
av den norrländska sågverksrörelsen, såväl i södra som i övre Norrland,
sorn under den senaste tiden så starkt utvecklats.
Vid sin prövning av ärendet har riksdagen kommit till den uppfattningen, att
en fortsatt drift av Sandviks sågverk enligt nu angivna alt. I måste vara att
föredraga framför propositionens förslag örn en fullständig utflyttning från
ön med en omfattande inlösen av egna hem m. m. I avvaktan på att sågverksdriften
ånyo kan igångsättas, torde sågverket utan dröjsmål böra inköpas samt
de arbetslösa få sysselsättning med framskaffande av timmer, reparations- och
moderniseringsarbeten å såg och brädgård samt tillverkning av pråmar m. m.,
vari de äro fullt kunniga. Därvid torde inbesparas ett betydande belopp, som
eljest bliver erforderligt till nödhjälpsarbeten och understöd. Räknar man med
att minst 150 arbetare skulle få framtida sysselsättning vid sågning och skeppning
utav samtliga de 250, som nu finnas å Seskarö, så torde man därutöver
kunna inbespara 213,000 kronor X355,000) av kostnader för i propositionen
2oO
föreslagna utflyttning m. m. Arbetslöshetsanslaget skulle alltså på detta sätt
bliva mindre belastat än enligt propositionens förslag.
Sammanlagt skulle enligt de sakkunnigas beräkningar kostnaderna för inköp
av Sandviks sågverk med tillhörig mark, byggnader och inventarier ävensom för
nödiga kompletteringsarbeten ej behöva överstiga 300,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså
Riksdagens skrivelse Nr 892.
9
dels anmäla, att riksdagen till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret
1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 2,500,000 kronor;
dels anhålla, att Eders Kungl. Maj :t måtte låta verkställa skyndsam utredning
huruvida och under vilka villkor ett reservationsanslag må böra beviljas för att
efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande tagas i anspråk vid tillfällen av ökad
arbetslöshet av mera betydande omfattning;
dels och anmäla, att riksdagen medgivit, att Eders Kungl. Maj :t må — under
beaktande av de synpunkter riksdagen ovan anfört — av arbetslöshetsanslag
för nästkommande budgetår bestrida utgifter för inköp av Sandviks sågverk
å Seskarö med tillhörig mark, byggnader och inventarier ävensom för
nödiga kompletteringsarbeten för en årstillverkning av 9,000 standards till ett
sammanlagt belopp av högst 300,000 kronor.
Stockholm den 11 juni 1930.
Med undersåtlig vördnad.