Riksdagens skrivelse Nr 386.
1
Nr 386.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1930.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm m. m. jämte tre i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 197.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Eders Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln (punkten 115 av det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av nytt kliniskt sjukhus i
Stockholm m. m. för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 14
mars 1930 dagtecknad proposition, nr 232, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag.
föreslagit riksdagen att dels besluta
att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya lokaler
för karolinska institutets teoretiska institutioner skola uppföras å det så kallade
Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits;
att i den första byggnadsetappen i huvudsaklig överensstämmelse med av
arkitekten C. Westman upprättade ritningar och kostnadsförslag skola utbyggas:
a)
följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirur
Bihang
till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 386. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 386.
gisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetrisk-
gynekologisk klinik, ävensom ett röntgen diagnostiskt institut;
b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell,
personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning;
samt
c) en patologisk institution;
att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras cancerföreningens
i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet,
ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som en av Hans Maj:t Konungen tillsatt kommitté i betänkande den
23 maj 1929 angivit och av honom godkänts, samt i enlighet med den närmare
överenskommelse, som Eders Kungl. Maj:t må träffa med styrelserna för
jubileumsfonden och cancerföreningen;
att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skall sammanslås med
karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder, som av chefen för försvarsdepartementet förordats;
att överenskommelse må träffas rörande samarbetet för sjukhusets uppförande
och drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting
i enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet
förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser;
att de av chefen för ecklesiastikdepartementet omförmälda åtgärderna för
Norrbackaområdets ianspråktagande, för markutbyte och för reglering av
tomtgränsen skola vidtagas; samt
att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig överensstämmelse med
av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet förordade grunder;
dels ock i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten i första
etappen anvisa ett extra reservationsanslag av 14,213,505 kronor, varav för
budgetåret 1930/1931 300,000 kronor att användas till förberedande arbeten,
uppgörande av definitiva ritningar m. m., av vilket sistnämnda belopp högst
30,000 kronor må disponeras för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt
å Norrbackaområdet.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta motioner, nämligen
dels en motion, (I: 333), vari hemställts, att riksdagen, med förklarande
att den icke finner sig beredd att nu taga slutgiltig ställning till det föreliggande
förslaget, i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
skyndsam utredning verkställes, huruvida och under vilka villkor överenskommelse
må kunna träffas med Stockholms stad örn förläggande av den
kliniska undervisningen inom karolinska institutet till stadens sjukvårdsinrättningar,
och att denna utredning och därav föranledda förslag föreläggas
riksdagen till omprövning antingen tillsammans med det nu föreliggande
3
Riksdagens skrivelse Nr 386.
eller, därest utredningen skulle visa, att den i motionen förordade lösningen
blir för statsverket förmånligare, ensamt, samt att de teoretiska institutionernas
byggnadsfråga måtte så utredas, att riksdagen kan bilda sig en mening
såväl örn denna frågas samband med det kliniska sjukhuset som ock
örn de anslagskrav, vilka under den närmaste tiden för nämnda institutioner
äro att förvänta från karolinska institutet;
dels en motion, (I: 341), vari hemställts, att riksdagen, under uttalande
att det föreliggande förslaget till kliniskt sjukhus icke kunnat godtagas,
ville besluta hos Eders Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsamt framläggande
av nytt förslag till sådant sjukhus med beaktande av de synpunkter och
önskemål, som i motionen framhållits för vinnande av en mera ändamålsenlig
och ekonomisk planläggning av byggnader och organisation;
dels ock en motion, (II: 520), vari hemställts, att riksdagen med avslag
å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 232 måtte hos Eders Kungl. Maj:t
hemställa örn förnyad utredning rörande det karolinska sjukhuset. Den nya
utredningen borde särskilt beakta nödvändigheten att åstadkomma besparingar
för statens del genom
a) ett bättre samarbete med Stockholms stad. Med hänsyn till detta samarbete
borde särskilt undersökas möjligheterna att vid stadens sjukhus helt
eller delvis på ett tillfredsställande sätt ordna den medicinska undervisningen,
t. ex. i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, vilka för
närvarande tillämpades i Lund,
b) nedbringandet av själva byggnadskostnaderna eventuellt genom tillämpandet
av andra och billigare principer för planläggningen än de, på vilka
det föreliggande förslaget byggde för de nyanläggningar, vilka slutligen
visade sig erforderliga.
I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att karolinska institutet, landets
största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av bättre, rymligare
och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att kunna
meddela en fullgod läkarutbildning. Häremot har, såvitt riksdagen kunnat
finna, icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna tillmätas
betydelse. Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess
uttalanden och beslut örn förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 och 1927
årens riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning»
om ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola
»synnerligen önsklig», och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet.
Även i fråga örn sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde beredas,
kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning.
Såväl från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som
handhaft frågans utredning, har med styrka hävdats den s. k. enhetstanken,
d. v. s. önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner,
teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet
är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande
4
Riksdagens skrivelse Nr 386.
anläggning. Till denna tanke torde riksdagen få anses hava givit sin anslutning,
då riksdagen år 1927 beslöt att »till förläggningsplats för uppförande
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska
institutet» upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant förhållande
naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga, mödosamma
och ganska dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens förverkligande.
Riksdagen, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget till
frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade lokalförhållanden
för karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkommandet
av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande till ett helt, icke
av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den ståndpunkt,
riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har riksdagen, av
vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts i sin uppfattning
om det synnerligen berättigade i kravet på drägligare yttre arbetsförhållanden
för ifrågavarande medicinska högskola, och att en lösning av
frågan bör ske efter enhetstankens princip.
Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i motionen II: 520 och
även i motionen 1:333 dess berättigande eller nödvändighet dragits i
tvivelsmål. Häremot stå enhälliga uttalanden av karolinska institutets lärarkollegium
vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett
flertal offentliga utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter
onämnda. Riksdagen vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning
av enhetstankens betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande
i frågan och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl, propositionen.
Då det göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd,
kan därför riksdagen ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna
av den nuvarande splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling
betingade behovet av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna
och klinikerna synas riksdagen tvärtom på ett auktoritativt sätt
klarlagda. I jämförelse härmed måste ett blott och bart påstående i motsatt
riktning, utan närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt håll,
väga lätt.
Då riksdagen från nu angivna utgångspunkt går att granska det föreliggande
förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invändningarna,
vill riksdagen ytterligare betona, att riksdagen finner de skäl, som
anförts för ett omedelbart avgörande av karolinska institutets byggnadsfråga,
så starka, att riksdagen anser ett vidare undanskjutande av denna
fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon sådan
utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt
bestämda fördelar framför Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt
tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad
5
Riksdagens skrivelse Nr 886.
lösa lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket,
dels ock erhålla bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott sjukmaterial
för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat örn
1926 års riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse
med Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i tillämpliga
delar det s. k. Malmöhuslänssystemet kunde tjäna till ledning, samt velat
göra gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig riksdagens
anvisningar till efterrättelse.
Riksdagen vill då först med några ord beröra innebörden av detta system.
Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast
bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i den kungl, propositionen angives, har
staten delvis bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda
nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften
av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare
år lämnat bidrag till driftkostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av
utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna dagskostnad,
som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna
för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna vid
barnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes
— yttrar departementschefen — vara den, att staten bestrider byggnadsoch
underhållskostnaderna för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar,
som betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter,
samt täcker sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro
behövliga för undervisningen men ej krävas för sjukvårdsområdets eget
behov.
Riksdagen vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfråga
efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens synpunkt
ekonomiskt fördelaktigare. Men riksdagen har icke kunnat finna ådagalagt,
att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande. Riksdagen
har undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig att till någon
av stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de institutioner och kliniker,
som för karolinska institutets verksamhet äro erforderliga, och enligt
den uppfattning, vartill riksdagen kommit vid dessa överväganden, står någon
tomt, där alla dessa inrättningar med möjlighet till framtida utvidgning skulle
kunna inrymmas, icke till buds. De under den offentliga diskussionen i
sådant hänseende framkastade förslagen synas riksdagen icke vara av den
beskaffenhet, att de kunna anses förtjänta av ett närmare övervägande och
alltså utgöra tillräcklig anledning till ett uppskov med frågans avgörande.
Riksdagen vill tillägga, att även örn man från ginge enhetsprincipen så till
vida, att karolinska institutets teoretiska institutioner förlädes till annan
plats än klinikerna, riksdagen håller före, att det skulle möta stora svårigheter
att å någon av stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna
tillräckligt utrymme för institutets kliniker och därmed sammanhörande
anstalter.
6
Riksdagens skrivelse Nr 386.
Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke
närmare dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjen
torde även böra beaktas, att, då kommissionen hade att taga slutgiltig ståndpunkt
till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag av år 1925, efterföljts av 1927 års riksdags
beslut örn upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet, varigenom
spörsmålet i så måtto kom i ett annat läge än förut, att kommissionen hade
skäl att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprincipen och
med staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen synes vid sådant förhållande
knappast haft anledning att framlägga utredning rörande Malmöhuslänslinjen,
då denna väl icke kan tänkas tillämpad under annan förutsättning,
än att kommunen är tomt- och alltså också sjukhusägare.
En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av någon
annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårdsfrågan.
Enligt riksdagens mening tala starka skäl för ett nedläggande av det
nuvarande garnisonssjukhuset, vilket numera icke kan erhålla full beläggning
med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus med ett nytt särskilt
militärsjukhus synes av ekonomiska och andra skäl ej lämpligt. Under
sådana förhållanden synes det riksdagen vara en lycklig lösning av detta
sjukvårdsproblem, att samordna den militära sjukvården i Stockholm med
det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del av sitt platsbehov fyllt.
De invändningar mot en sådan organisation, som gjorts från vissa militära
myndigheter, förefalla riksdagen icke vara bärande. Och det militära sjukvårdsmaterialets
användbarhet för kliniskt ändamål har vitsordats av den
medicinska sakkunskapen. Örn man alltså i likhet med riksdagen utgår från
att den föreslagna omorganisationen bör komma till stånd, synes det riksdagen
uteslutet, att en dylik sam organisation skulle kunna inordnas i det
kommunala sjukhus väsen det på ett sådant sätt, att såväl statens, d. v. s.
de speciellt militära och undervisningens, som ock samtidigt kommunens
intressen kunde i tillbörlig grad tillgodoses.
Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset ej
skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt
genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområdets
behov, synes riksdagen dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen i de trakter,
där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig och visar en stark
tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna sjukvårdsbehovet i landet
med stor hastighet. Av sistnämnda anledning synes det riksdagen ej heller
befogat att i tillkomsten av det nya kliniska sjukhuset se ett hinder för
utvecklingen av landsbygdens centrallasarett. Bägge organisationsformerna
komma otvivelaktigt att hava sitt fulla existensberättigande och på erforderligt
sätt komplettera varandra.
I fråga örn det förslag till avtal med staden och länet, som av Eders Kungl.
Majit framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det riksdagen obe
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 386.
stridligt att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är för
staten ekonomiskt fördelaktigare än sj ukhusbyggnadssakkunnigas tidigare
förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna uppskattas
till omkring 15,300 kronor per säng; enligt nu föreliggande förslag är det
18,000 kronor. Enligt sj ukhusbyggnadssakkunnigas förslag skulle staden
svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden (med frånräknande
av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften; enligt det nu framlagda
förslaget kommer på staden hela denna skillnad. Jämväl i övrigt synes det
nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara sådana, att man kan säga, att
staden genom att godtaga desamma lagt i dagen sitt intresse för att icke
genom överdrivna anspråk förhindra frågans avgörande. Man torde alltså
med fog kunna göra gällande, att sistnämnda förslag fyller den av 1926
års riksdag uppställda fordran på ett avtal, som väsentligt bättre tillgodosåge
statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag.
Vad riksdagen nu senast anfört innebär emellertid icke, att riksdagen
anser det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill
återkommer riksdagen i det följande.
I kritiken mot Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag rörande det s. k.
karolinska sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje utredning
saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov och kostnaderna
för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav vill riksdagen
framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande byggnadsföretag,
vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under hela den tid,
utredningen i ämnet pågått -— mera än 10 år — har det aldrig varit fråga
örn annat än att i första hand tillgodose klinikernas byggnadsbehov, och
häremot har varken från karolinska institutets, Eders Kungl. Maj:ts eller riksdagens
sida framförts någon erinran. Även institutets teoretiska professorer
hava enhälligt ställt sig på denna ståndpunkt. Det ligger i sakens natur,
att fullständiga nybyggnader för de teoretiska institutionerna komma att
kräva ganska avsevärda kostnader. Men att redan nu uppgöra beräkningar
för ett byggnadsföretag, som ligger så långt i framtiden som detta, torde
vara skäligen meningslöst. Då de, som vid institutet bära ansvaret för den
teoretiska utbildningen, samfällt förordat frågans lösning på föreslaget
sätt, måste det förutsättas, att de också gjort klart för sig, att de teoretiska
institutionerna tills vidare kunna hjälpa sig fram utan omfattande nybyggnader.
Riksdagen kan därför icke tillmäta ovanberörda invändning någon
större betydelse.
Riksdagen anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invändningar,
som framställts mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, utom vad angår
själva byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C. Westman
upprättade ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets innehåll
i och för sig.
I fråga om byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen
8
Riksdagens skrivelse Nr 886.
beräknade kostnadssumman utgör 24,339,077 kronor och att departementschefen
genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen och ernanationslaboratoriet
kunnat minska detta belopp till 24,078,509 kronor. I sistnämnda
summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag samt
ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers bostadshus, vilka sistnämnda
kostnader äro avsedda att helt bestridas genom lån, som skulle förräntas och
amorteras av inflytande hyresmedel.
Mot byggnadsförslaget hava särskilt i motionen I: 341 riktats åtskilliga
anmärkningar, och i motionen har påkallats uppskov med frågans avgörande,
för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas riksdagen
till nedbringande av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig
planläggning av byggnaderna.
Riksdagen kan visserligen icke i allo dela de i berörda motion framförda
synpunkterna -—• sålunda synes den i motionen mot den radioterapeutiska
kliniken riktade kritiken icke befogad, örn hänsyn tages till utvecklingen
på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del
av sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en avsevärd
tid framåt — men i övrigt torde åtskilligt av vad i motion anförts
vara värt beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas. Aven
riksdagen har den uppfattningen, att kostnadssumman är hög, och håller
före, att man med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa densamma.
Riksdagen kan emellertid icke finna nödvändigt, att av denna anledning
ett positivt avgörande i frågan uppskjutes. Enligt vad riksdagen förvissat
sig örn, äro de nu äskade 300,000 kronorna väsentligen avsedda
för sådana förberedande arbeten — planering av tomten, väg- och ledningsarbeten
m. m. —, som kunna komma till utförande, oavsett hur det slutgiltiga
byggnadsförslaget kommer att te sig. Riksdagen anser därför, att
ett avgörande av frågan nu kan ske, oberoende av själva byggnadsförslaget.
I avseende å detta vill riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t låter verkställa en överarbetning av nämnda
förslag, i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt nedbringas.
En dylik revision får givetvis icke leda till ett eftersättande av ändamålsenligheten;
tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka, om ej vissa
ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen bättre
lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med hänsyn till
sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 års riksdag.
Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten och
Stockholms stad resp. län är sådant, att det nu bör av riksdagen godkännas,
har riksdagen ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt riksdagens mening
hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya sjukhuset
tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större utsträckning än som
skett. Härigenom skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen
och dess drift givetvis kommit att ställa sig billigare. Under
9
Riksdagens skrivelse Nr 386.
de hittills med staden förda förhandlingarna har visserligen från stadens
sida framhållits, att staden icke har något egentligt intresse av Norrbackasjukhuset
såsom förläggningsplats för en del av sin sjukvård. Men riksdagen
kan icke frigöra sig från fanken, att nya överväganden av denna
sak möjligen skulle kunna giva ett annat resultat. Staden står veterligen
för närvarande inför nödvändigheten att på flera av sina sjukvårdsinrättningar,
bl. a. det Norrbackaområdet relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga
omfattande ny- och ombyggnader. Enligt riksdagens tanke borde det
icke vara uteslutet, att staden vid nya förhandlingar kunde finna med sin
fördel förenligt att i samband med inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet
på en eller annan av sina nuvarande sjukvårdsinrättningar belägga
ett större antal platser på det blivande kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet.
Med hänsyn till vad nu anförts, synes det riksdagen att, då i allt fall
en överarbetning av byggnadsförslaget av riksdagen förutsatts, jämsides med
denna överarbetning nya underhandlingar i ämnet lämpligen borde upptagas
med staden, så att bägge dessa frågor kunde samtidigt på nytt föreläggas
1931 års riksdag. Vid sådant förhållande torde det icke vara tillrådligt,
att riksdagen nu fastslår omfattningen av första etappens utbyggnader
utan lärer härmed böra anstå till nästkommande riksdag, då detta spörsmål
uppenbarligen måste bedömas med hänsyn tagen till resultatet av de nya förhandlingarna
med staden. Detsamma gäller naturligtvis även frågorna örn
byggnadsföretagets finansiering och beviljandet av för anläggningen erforderligt
totalbelopp. Däremot torde vad riksdagen nu beslutat icke utgöra
hinder för ett godkännande vid denna riksdag av Eders Kungl. Majlis
förslag i övrigt, vilket riksdagen anser sig böra bifalla.
Under åberopande av vad ovan anförts får riksdagen ej mindre anmäla,
att riksdagen
dels beslutat
1) att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya
lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skola uppföras å
det så kallade Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet
upplåtits;
2) att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skall sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder, som av chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordats; samt
3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma statsrådsprotokoll
omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande för
markutbyte och för reglering av tomtgränsen skola vidtagas;
dels ock till förberedande arbeten för karolinska sjukhuset anvisat för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor, av vilket
belopp högst 30,000 kronor må disponeras för förberedande arbeten för en
ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet;
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 386, 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 386.
än även anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes dels låta verkställa och
till 1931 års riksdag framlägga en överarbetning av föreliggande förslag till
byggnader för karolinska sjukhuset, i syfte att kostnaderna för byggnaderna
må avsevärt nedbringas, dels ock låta upptaga nya förhandlingar med
Stockholms stad rörande samarbete för sjukhusets uppförande och drift
i syfte att staden må å sjukhuset belägga ett större antal platser än enligt
det nu förevarande avtalsförslaget samt för 1931 års riksdag framlägga
det förslag, vartill dessa förhandlingar kunna giva anledning.
Stockholm den 11 juni 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1930, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
302213