Riksdagens skrivelse Nr 295.

7

Nr 295.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion orri
viss lönefyllnad till vissa statstjänstemän i Malmslätts
stationssamhälle.

(Statsutskottets utlåtande nr 163.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion, II: 85, har hemställts, att riksdagen
måtte bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att till de statstjänstemän, som under
tiden 1 oktober 1925—30 september 1928 varit stationerade vid Malmslätts
station, då från och med den 1 oktober 1928 förenämnda station genom
Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 6 september 1928 uppflyttades i ortsgrupp
C, utbetala skillnaden i lön och dyrtidstillägg mellan B- och C-ort.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande.

»Vid den år 1925 verkställda dyrortsgrupperingen nedflyttades Malmslätts
stationssamhälle i Ostergötlands län från ortsgrupp C till ortsgrupp B, och
förklarades orsaken till denna omgruppering vara beroende på de av hyresvärdarna
lämnade uppgifterna i fråga om inom samhället gällande hyrespriser.
Sedan Kärna kommunalfullmäktige sedermera förehaft berörda dyrortsplacering
till behandling, beslöts att hos Kungl. Maj:t göra framställning
om Kärna kommuns placering i dyrortsgrupp D, och Ängö tvenne representanter
för kommunalfullmäktige i uppdrag att uppvakta statsrådet och
chefen för kungl, finansdepartementet, vilken uppvaktning ägde rum den
6 februari 1926, varvid omförmälda framställning samtidigt överlämnades.
Vid kommitterades uppvaktning inför statsrådet ställdes i utsikt skyndsam
behandling av ärendet, och detsamma var förhållandet vid det samtal som

8

Riksdagens skrivelse Nr 295.

kommitterade samma dag hade med en tjänsteman i kungl, socialstyrelsen, vilken
också den 16 oktober 1926 besökte Malmslätt och tillsammans med ovan
omförmälda av kommunalfullmäktige utsedda kommitterade undersökte uppgivna
hyrespriser och andra för dyrortsplaceringen bestämmande faktorer,
varvid kommitterade Ängö den bestämda uppfattningen, att den fastställda
dyrortsplaceringen vilade på oriktiga och vilseledande uppgifter samt att
starkt sakliga skäl för ortens uppfattning i högre dyrortsklass förefunnos.

Ehuru det sålunda relativt kort tid efter det dyrortsklassificeringen verkställts
kunde konstateras, att en felaktighet blivit begången, varav några
statstjänstemäns löneförhållanden voro beroende, dröjde det avsevärt lång
tid, innan k. socialstyrelsen över framställningen avgav infordrat utlåtande.
Framställningen tillstyrktes visserligen så till vida, att socialstyrelsen ansåg
rättvist, att en uppfattning i ortsgrupp C skedde, men uttalade sig icke örn
rättmätigheten i denna uppflyttnings retroaktiva verkan. Kungl. Majit förordnade
därefter genom kungörelse den 6 september 1928 (nr 343), att Malmslätts
station skulle från och med den 1 oktober 1928 hänföras till ortsgrupp
C.

Under den tid som förflutit från det dyrortsgrupperingen den 1 oktober
1925 fastställdes att träda i tillämpning och intill dess att Malmslätts stationssamhälle
uppflyttades i högre dyrortsklass den 1 oktober 1928 ha sålunda
de i nämnda stationssamhälle stationerade statstjänstemännen fått vidkännas
en minskning i sina löneinkomster, som icke varit sakligt motiverad.
Av sådan anledning ingåvo också av frågan berörda befattningshavare till
Kungl. Majit en framställning, vari hemställdes, att de tjänstemän, vilka varit
stationerade i Malmslätt under tidsperioden 1 oktober 1925—30 september
1928, måtte komma i åtnjutande av skillnaden i den lön, de uppburit under
ortens placering i dyrortsgrupp B och den de skulle hava uppburit, därest
platsen ifråga jämväl före den 1 oktober 1928 tillhört dyrortsgrupp C. Kungl,
järnvägsstyrelsen, som över berörda framställning bereddes tillfälle att avgiva
utlåtande, fann för sin del skäl föreligga yrka bifall till framställningen,
då den utlät sig på följande sätt:

''Vid den ortsgruppering, som genom kungörelsen den 16 oktober 1925
fastställdes att lända till efterrättelse från och med den 1 oktober 1925, hänfördes
Malmslätts stationssamhälle till grupp B i enlighet med socialstyrelsens
förslag i ämnet.

Enligt från denna myndighet under hand inhämtad upplysning har det
emellertid visat sig, att den utredning, som lagts till grund för socialstyrelsens
förslag i denna del, varit ofullständig och vilseledande samt att Malmslätts
station rätteligen bort hänföras till ortsgrupp C.

Med hänsyn härtill har järnvägsstyrelsen för sin del icke något att erinra
mot bifall till framställningen.’

Genom vad sålunda från socialstyrelsen blivit upplyst och av järnvägsstyrelsen
anförts, hava de uppgifter, som legat till grund för Malmslätts pia -

Riksdagens skrivelse Nr 295. 9

cering i dyrortshänseende, icke allenast varit ofullständiga, utan även vilseledande.
Under sådana förhållanden kan det icke vara rimligt och riktigt,
att de tjänstemän, vilka få sina löner avvägda med hänsyn till den ena
eller andra platsens dyrhetsförhållanden, baserade på en av statsmakterna
genomförd ortsklassificering, skola åtnjuta en för låg lön under en längre
tidsperiod till följd av de ofullständiga och vilseledande uppgifter, som legat
till grund vid ovanberörda samhälles inrangerande i dyrorts- och därmed
tjänstemännens placering i löneskalan.

Då statsmakterna gått in för att från viss tidpunkt reglera de konstaterade
missförhållandena, har man i princip erkänt en förut vidtagen åtgärds oriktighet,
beroende på förhållanden över vilka de enskilda tjänstemännen icke
kunnat råda. Dessa hava tvärt örn redan från början varit på det klara
med orättmätigheten i den genomförda dyrortsklassificeringen vad Malmslätt
beträffar och för den skull omedelbart vidtagit åtgärder för rättelses vinnande.
Att det sedan dröjt tre hela år innan någon ändring vidtagits kan
knappast i något avseende läggas de av frågan berörda tjänstemännen til!
last. Man kan under sådana förhållanden icke utan fog göra gällande, att
billighet och rättvisa kräva det kungörelsen den 6 september 1928 gives
retroaktiv tillämpning. Att så likväl icke blivit förhållandet torde bero på
omständigheter, som för oss äro okända, men dessa omständigheter, vilka
de än må vara, kunna aldrig upphäva rättmätigheten i anspråken på den
retroaktiva tillämpningen, därför att det här gäller ekonomiskt vederlag för
utfört arbete, vilket enligt gällande avlöningsreglemente skall utgå efter en
dyrortsindelning, som har sin grundval i den utredning ifråga örn levnadskostnaderna,
som kan konstateras vara tillfinnandes å de undersökta orterna.
Örn denna utredning icke bara är bristfällig utan till och med vilseledande,
då har ju själva den grundval, varpå lönetillämpningsprincipen bygger,
blivit rubbad. I förevarande fall är konstaterat, att ett uppenbart fel blivit
begånget, varför det synes som en enkel gärd av rättvisa kräver, att berörda
fel blir rättat i sådan utsträckning, att de tjänstemän, som under den tid
felet förefunnits, uppburit för låg lön, erhålla dem tillkommande författningsenlig
gottgörelse för utfört arbete.

Örn och i den mån ovan berörda framställning lämnats utan bifall av
den anledningen, att motsatsen kunde tänkas medföra konsekvenser, torde
böra påpekas, att vid Åmotfors järnvägsstation i Värmland stationerade
tjänstemän, vilka under tiden 1 juli 1920—30 september 1925 uppburit lön
enligt ortsgrupp A, retroaktivt erhöllo skillnaden i lön å dyrortsgrupperna
A och B, sedan det blivit konstaterat, att järnvägsstationen i fråga rätteligen
skulle tillhöra B-gruppen. Kungl. Maj:ts beslut i berörda ärende fattades
på en av svenska järnvägsmannaförbundet under år 1925 gjord framställning,
och den retroaktiva verkan av beslutet sträckte sig tillbaka under
bela ovan angivna tidsperiod.

Även för Malmslätts stationssamhälles vidkommande bar frågan om retro -

10

Riksdagens skrivelse Nr 295.

aktiv tillämpning för tiden 1 oktober 1925—30 september 1928 av lön enligt
dyrortsgrupp C till de statstjänstemän, som under denna tid varit där
placerade och på vilka dyrortsgrupperingen är tillämplig, varit föremål för
Kungl. Majlis prövning, men har Kungl. Maj:t av formella skäl funnit sig
förhindrad bifalla framställningen.»

Såsom i motionen framhålles, har järnvägsstyrelsen icke haft något att
erinra mot, att de tjänstemän, varom fråga är, erhålla retroaktivt tillägg i
sina löneförmåner i överensstämmelse med vad i motionen föreslagits. Enligt
vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, har erinran mot framställningen
ej heller gjorts från generalpoststyrelsens sida, och statskontoret
har i avgivet yttrande ansett starka billighetsskäl tala för att retroaktiv omräkning
av tjänstemännens avlöning med hänsyn tagen till den högre dyrortsgrupperingen
må äga rum.

Riksdagen har ock, med hänsyn till vad i ärendet anförts, för sin del funnit
det vara med billighet förenligt att tillmötesgå motionärernas framställning
och får alltså anmäla, att riksdagen bemyndigat Eders Kungl. Maj:t
att till de statstjänstemän, som under tiden 1 oktober 1925—30 september
1928 varit stationerade vid Malmslätts stationssamhälle, utbetala skillnaden
i på nämnda tid belöpande lön och dyrtidstillägg mellan B- och C-ort.

Stockholm den 28 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.