Riksdagens skrivelse Nr 287.
1
Nr 287.
Godkänd av första kammaren den 27 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motioner angående utökning och effektivisering av
yrkesinspektionens verksamhet.
(Statsutskottets utlåtande nr 151.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, I: 21 och II: 77, har
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj :t begära skyndsam
utredning och förslag till en utökning och effektivisering av yrkesinspektionsverksamheten
så att 1-årsfrekvens kan uppnås.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»De tvenne senaste decennierna ha medfört en mycket kraftig utveckling av
den industriella verksamheten i vårt land. Denna utveckling har icke endast
bestått i en kvantitativ ökning av industrianläggningarna, utan också i en
hastig utveckling på alla områden av den moderna maskintekniken och ett
effektivare utnyttjande av denna i det industriella livet. Som en följd av denna
hastiga utveckling har det arbete, som åvilar statens inspektionsmyndigheter,
da det gäller att övervaka de lagar och bestämmelser, som reglera exempelvis
arbetareskydd, arbetstid m. m., hastigt utökats. Det organ, som sköter denna
verksamhet, nämligen yrkesinspektionen, har däremot icke utvecklats i samma
raska tempo. Följden av detta har blivit, att övervakningens effektivitet icke
hållit jämna steg med utvecklingen på det industriella området. Samtidigt ha
de internationella fordringarna på denna inspektion höjts. Redan 1912, när
yrkesinspektionen fick den organisation, som den nu har, hade ett flertal andra
länder kommit upp till 1-årsfrekvens ifråga örn besök å arbetsplatserna. Utvecklingen
har sedan gått mycket raskt, främst därför att Internationella arbetsorganisationen
genom sin rekommendation drivit fram frågan i de skilda ländernas
parlament.
I fredsfördragets trettonde kapitel, artikel 427, punkt 9, heter det, att varje
stat skall organisera en yrkesinspektion, som skall omfatta även kvinnor, för
att trygga tillämpningen av de lagar och förordningar, som äro gällande för
arbetarnas skydd. Inom Internationella arbetsorganisationen har enighet varit
radande örn att icke utsätta staterna för något tvång i form av internationella
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 287. 1206 so
2 Riksdagens skrivelse Nr 287.
regler angående yrkesinspektionen. Emellertid har Internationella arbetsbyrån,
efter hemställan från vissa nybildade stater, som vid upprättandet av sin yrkesinspektion
önskade vägledning i anslutning till de erfarenheter, som gjorts i
olika länder, utarbetat vissa allmänna riktlinjer för yrkesinspektionen. Dessa
utarbetades 1923 och sammanfattades i en rekommendation riktad till samtliga
medlemmar av Internationella arbetsorganisationen. Som en minimifordran
uppställes i denna rekommendation, att varje företag bör inspekteras minst en
gång örn året. Som framgår av de svar staterna avgivit till arbetsbyrån, är
denna inspektionsstandard genomförd i många länder, och flertalet av de länder,
som icke vid denna tidpunkt genomfört en sådan inspektion, meddelade, att de
skola göra detta.
Yrkesinspektionen i vårt land kan icke fylla dessa fordringar till följd av
bristande tillgång på arbetskraft och i vissa fall ett mindre effektivt utnyttjande
av den arbetskraft, som finnes. 1905 års yrkesfarekommitté anför i sitt
betänkande av den 9 dec. 1909, att med 12 yrkesinspektörer och lika många
underinspektörer skulle det vara möjligt att inspektera varje företag i medeltal
vartannat eller vart tredje år. Denna utökning av arbetskrafterna ansågs
vara av förhållandena oeftergivligt påkallad. Enligt riksdagens beslut 1912
blev det emellertid endast 9 yrkesinspektörer, 9 assistenter samt 18 underinspektörer.
Detta antal har sedan bibehållits och fortfarande måste yrkesinspektionen
reda sig med detta fåtal arbetskrafter.
Sedan dess har den kraftiga industriella utveckling skett, som utökat yrkesinspektionens
arbetsområde kvantitativt och kvalitativt. Dessutom ha år 1919
tillkommit ytterligare tvenne lagar, som inspektionen har att övervaka tillämpningen
av, nämligen: Lagen örn arbetstidens begränsning och lag örn begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete. Detta är en så betydande belastning
av de krafter, som stå yrkesinspektionens myndigheter till buds, att
det icke kan påräknas, att de fordringar på inspektionsfrekvens, som uppställdes
av 1905 års yrkesfarekommitté, ens kan uppfyllas. Av det anförda torde
framgå, att det är nödvändigt att åstadkomma en utökning av yrkesinspektionen
och ett effektivt tillvaratagande av yrkesinspektörernas och underinspektörernas
arbete för inspektionsändamål.»
över förevarande förslag har yttrande i vederbörlig ordning införskaffats
från socialstyrelsen, vilket yttrande är såsom bilaga fogat vid denna skrivelse.
Såsom i motionerna anförts och i socialstyrelsens yttrande närmare utvecklats,
hava den fortgående industriella rationaliseringen och den alltjämt tilltagande
användningen av maskinella hjälpmedel föranlett, att behov föreligger av
en oftare återkommande inspektion på det område, varom fråga är. Nödvändigheten
av att åtgärder vidtagas för ernående av ökad inspektionsverksamhet
synes riksdagen för den skull påtaglig, och riksdagen har sålunda funnit, att
en undersökning i sådant syfte bör komma till stånd.
Riksdagen, som håller före att viss ökad effektivitet på berörda område bör
kunna ernås genom en bättre arbetsfördelning mellan den nuvarande personalen,
vill framhålla angelägenheten därav, att vid undersökningen även tages
under övervägande, huruvida icke ett mera utsträckt samarbete må kunna
Riksdagens skrivelse Nr 287. 3
åvägabringas mellan riksförsäkringsanstalten och yrkesinspektionen i syfte,
varom fråga är.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen i anledning av förevarande
motioner anhålla, att Eders Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning
rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet samt örn framläggande
för riksdagen av det förslag, som av utredningen må föranledas.
Stockholm den 27 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Bilaga.
Stockholm den 28 februari 1930.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 7 februari 1930 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen
att till Riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom första kammaren
väckt motion, nr 21, angående utökning och effektivisering av yrkesinspektionsverksamheten.
Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.
I sitt den 9 december 1909 avgivna betänkande med förslag till lag örn
arbetarskydd m. m. föreslog den s. k. yrkesfarekommittén en personal för allmän
yrkesinspektionst jäns! av 12 yrkesinspektörer, 1 yrkesinspektris, 12 yrkesinspektörsassistenter
och 24 underinspektörer. Med avseende å det föreslagna
antalet yrkesinspektörer framhöll kommittén härvid, att detta måste anses som
ett minimiantal samt att med nämnda antal yrkesinspektörer varje under yrkesinspektör
tillsyn stående arbetsställe kunde beräknas i regel bliva inspekterat
allenast vart annat eller vart tredje år.
Kommerskollegium, under vilket verk yrkesinspektionen då lydde, förklarade
sig i sitt utlåtande över kommitténs betänkande finna utökandet av yrkes
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 287.
inspektörernas antal till minst tolv vara av förhållandena oeftergivligt påkallat.
Kollegium ansåg det vidare med fog kunna ifrågasättas att redan från början
anställa mer än en yrkesinspektris. För det fall emellertid att blott en yrkesinspektris
bleve tillsatt, framhöll kollegium behovet av att hos henne redan
från början anställdes en kvinnlig assistent. I avseende å kommitténs förslag
rörande yrkesinspektörernas assistenter hade kollegium intet att erinra men
uttalade sig kollegium däremot för en minskning av underinspektörernas antal
till högst 18.
I Kungl. Majits proposition nr 239 till 1912 års riksdag angående anslag till
anordnande av yrkesinspektion föreslogs en organisation innefattande 9 yrkesinspektörer,
1 yrkesinspektris, 12 assistenter och 18 underinspektörer. Av vederbörande
departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet i ärendet framgår,
att Kungl. Maj:t vid bestämmandet av antalet yrkesinspektörer räknat med
att varje yrkesinspektör skulle kunna använda omkring 250 dagar örn året för
inspektioner, att antalet per år inspekterade industriställen skulle uppgå till
omkring 600 per inspekterande person samt att härigenom varje fabrik skulle
kunna beräknas bliva inspekterad vart annat år. Av samma yttrande framgår
även, att Kungl. Majit räknade med »en sannolikt erforderlig framtida ökning
av yrkesinspektörernas antal i mån av industriens tillväxt».
Riksdagen anslöt sig till Kungl. Maj lis förslag, dock att antalet assistenter
av riksdagen minskades från 12 till 11.
Någon förändring av antalet yrkesinspektörer, assistenter eller underinspektörer
har sedermera icke ägt rum. En tillfällig förstärkning av yrkesinspektionen
med en å två assistenter och tre underinspektörer skedde visserligen i samband
med tillkomsten år 1919 av de s. k. arbetstids- och bagerilagarna, vilkas
efterlevnad övervakas av yrkesinspektionen, men denna förstärkning upphörde
från och med den 1 juli 1924.
Däremot har den kvinnliga inspektionen blivit utökad efter 1912 års organisation
av yrkesinspektionen. I skrivelse den 23 oktober 1918 angående anslagsäskanden
för yrkesinspektionens verksamhet hemställde socialstyrelsen örn tillsättandet
av tre kvinnliga assistenter, vilka befattningshavare redan från början
borde uppföras å ordinarie stat. Detta styrelsens förslag upptogs också av
Kungl. Majit och framlades för 1919 års lagtima riksdag (statsverkspropositionen,
sjätte huvudtiteln). Riksdagen, som fann den i ämnet lämnade utredningen
ådagalägga behovet av att den kvinnliga yrkesinspektionen ordnades
på ett mera effektivt sätt än vad dittills varit förhållandet, ansåg det emellertid
vanskligt att på förhand bedöma den arbetsbörda, som kunde komma att
påvila ifrågavarande befattningshavare, och fann varsamheten bjuda, att antalet
tillsvidare begränsades till två. Båda assistenterna uppfördes emellertid
omedelbart (från och med år 1920) å ordinarie stat.
Efter 1912 har den fortgående industriella utvecklingen och den alltjämt tilltagande
användningen av maskinella hjälpmedel på alla områden givetvis ställt
ökade krav på yrkesinspektionens arbete. Därjämte ha helt nya tillsynsområden
tillkommit, i det, såsom förut anförts, tillsynen över efterlevnaden av arbetstids-
och bagerilagama uppdragits åt yrkesinspektionens befattningshavare.
Vissa andra efter 1912 tillkomna författningar lia jämväl tillfört yrkesinspektionen
nya eller utökade arbetsuppgifter. Uppenbart torde även vara, att 1916
års olycksfallsförsäkringslagstiftning och nu senast 1929 års lag örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar medfört stegrade anspråk på yrkesinspektionens
arbete.
Den fortgående utökningen av det ursprungliga arbetsområdet torde i viss
mån avspeglas av antalet för de olika åren hos yrkesinspektörerna och underinspektörerna
registrerade arbetsställen.
5
Riksdagens skrivelse Nr 287.
Antalet h&s yrkesinspektör erna och underinspektörerna registrerade arbets -
ställen under åren 1914—1929.
i 1* |
Hos yrkes-inspektörerna |
Hos under-inspektörerna |
Summa |
1914.............................................................. |
10,612 |
18,520 |
29,132 |
1915.................................... |
11,520 |
21,351 |
32,871 |
1916............................... |
12,217 |
23,536 |
35,753 |
1917.................................... |
13.125 |
25,270 |
38,395 |
1918........................ |
13,529 |
26,302 |
39,831 |
1919................. |
13,388 |
27,523 |
40,911 |
1920...................... |
13,562 |
29,989 |
43,551 |
1921................................................. |
14,085 |
30,768 |
44,853 |
1922............................... |
14,519 |
32,705 |
47,224 |
1923........................... |
14,964 |
34,379 |
49,343 |
1924........................ |
15,541 |
35,216 |
50,757 |
1925................... |
15,161 |
37,361 |
52,522 |
1926............................. |
15,313 |
39,138 |
54,451 |
1927................................... |
15,109 |
40,344 |
55,453 |
1928.......................... |
15,539 |
42,709 |
58,248 |
1929.......................... |
15,719 |
44.161 |
59,880 |
Vid bedömande av denna sammanställning bör ihågkommas den samtidigt
pågående förändringen från mindre till större arbetsställen samt den fortgående
mekaniseringen. De förändringar, som ägt rum i nämnda avseenden, ha givetvis
verkat i den riktningen, att inspektionerna blivit mera arbetskrävande än tidigare
varit fallet. Å andra sidan må framhållas, att den växande förståelsen
hos arbetsgivarna för betydelsen av goda arbetsförhållanden medfört en lättnad
i inspektionens arbete. Den samverkan till befrämjande av arbetarskyddet
på de enskilda arbetsplatserna, som särskilt på senaste tiden kommit till synes
mellan å ena sidan arbetsgivarna och arbetarna och å andra sidan dessa och
yrkesinspektionen, torde jämväl vara ägnad att med tiden verka i samma riktning.
Enligt den för yrkesinspektionens befattningshavare gällande instruktionen
äger yrkesinspektör låta hos honom anställd assistent på yrkesinspektörens ansvar
utföra inspektion av arbetsställen, som äro underkastade yrkesinspektörens
tillsyn. Till belysning av omfattningen och intensiteten av den inspektionsverksamhet,
som under de gångna åren utövats av yrkesinspektörerna och assi
-
stenterna gemensamt må nedanstående sammanställning återgivas.
1 r |
Antal registerade arbetsställen |
Antal inspekterade arbetsställen |
Varje arbetsställe |
t 1914................................................ |
10,612 |
3,379 |
3,i |
1915............................................. |
11,520 |
3,766 |
3,i |
1916............................................ |
12,217 |
3,901 |
3.1 |
1917.............................................. |
13,125 |
3,631 |
3.6 |
1918................................................ |
13,600 |
4,118 |
3.3 |
1919......................................... |
13,388 |
3,726 |
3.6 |
1920................................................ |
13,562 |
3,686 |
3.7 |
1921............................................... |
14,085 |
3,434 |
4.i |
1922............................................... |
14,519 |
3,701 |
3.9 |
1923............................ |
14,964 |
4,429 |
3.4 |
1924............................................... |
15,541 |
4,630 |
3.4 |
1925............................................... |
15,161 |
4,138 |
3.7 |
1926..................................... |
15,313 |
4.440 |
3.4 |
1927............................. |
15,109 |
4,267 |
3.5 |
1928............. .............. |
15,539 |
4,628 |
3.4 |
1929..................... .......... |
15,719 |
4,501 |
3.5 |
6
Riksdagens skrivelse Nr 287.
Antalet inspektions- och resedagar har under hela tiden i allmänhet hållit
sig omkring 2,000 örn året, motsvarande i medeltal omkring 225 per år och
yrkesinspektör (assistents inspektions- och resedagar inräknade). Att det oaktat
antalet per år inspekterade arbetsställen vuxit och inspektionsfrekvensen —
visserligen redan från början så låg, att ett arbetsställe icke kunde beräknas
bliva besökt oftare än i genomsnitt vart tredje år —- trots det starkt ökade antalet
registrerade arbetsställen kunnat i stort sett bibehållas, torde väsentligen
vara att tillskriva den ökade omfattning, vari automobilen tagits i anspråk som
fortskaffningsmedel. Under de senaste åren har medeltalet inspekterade arbetsställen
uppgått till c:a 500 per år och yrkesinspektör.
Omfattningen och intensiteten av underinspektörernas inspektionsverksamhet
belysas av följande sifferuppgifter.
o A r |
Antal registrerade arbetsställen |
Antal inspekterade arbetsställen |
Varje arbetsställe |
1914............................................... |
18,520 |
9,792 |
1.9 |
1915................................................ |
21,351 |
11,761 |
1.8 |
1916............................................... |
23,536 |
9,558 |
2.5 |
1917............................................ |
25.270 |
9,758 |
2.6 |
1918............................................... |
26,302 |
10,471 |
2.5 |
1919............................................... |
27,523 |
10,800 |
2.5 |
1920............................................... |
29,989 |
10.847 |
2.8 |
1921................................................ |
30,768 |
11,124 |
2.8 |
1922................................................ |
32,705 |
12,663 |
2.e |
1923................................................ |
34,379 |
11,588 |
3.o |
1924............................................... |
35,216 |
12,349 |
2.9 |
1925................................................ |
37,361 |
13,030 |
2.9 |
1926............................................... |
39,138 |
13,307 |
2.9 |
1927................................................ |
40,344 |
13,837 |
2.9 |
1928................................................ |
42.709 |
13,601 |
3.1 |
1929.............................................. |
44,161 |
13,717 |
3.2 |
Av de anförda siffrorna framgår, att även för underinspektörernas vidkommande
antalet årligen inspekterade arbetsställen avsevärt tilltagit men att inspektionsfrekvensen
på grund av den synnerligen starka ökningen av antalet
registrerade arbetsställen likväl icke kunnat upprätthållas utan i betydande grad
nedgått och närmat sig den för yrkesinspektörema angivna frekvensen. Aven
för de under underinspektörernas tillsyn stående arbetsställena gäller sålunda,
att de i genomsnitt icke kunna beräknas bliva inspekterade oftare än vart
tredje år.
Denna låga inspektionsfrekvens måste självfallet betecknas som otillfredsställande.
Visserligen torde det icke utan fog kunna göras gällande, att ett icke
ringa antal arbetsställen finnes, där arbetet bedrives under sådana förhållanden,
att något egentligt behov av tätare — exempelvis minst en gång varje år återkommande
— inspektioner knappast kan anses föreligga. Särskilt torde detta
möjligen gälla örn en del av de arbetsställen, som skola tillses av underinspektörerna.
Detta förhållande torde emellertid fullt motvägas därav, att å andra
sidan ett stort antal arbetsställen finnes, ifråga örn vilka det icke kan anses tillfyllest,
att de i genomsnitt besökas blott en gång örn året.
Effektiviteten i förevarande hänseende hos den svenska yrkesinspektionen ter
sig också högst otillfredsställande vid jämförelse med den standard, som internationellt
förordats. Den rekommendation angående de allmänna grunddragen
för yrkesinspektionen, vilken enhälligt antogs vid den internationella arbetskonferensens
femte sammanträde i Genéve år 1923, innehåller nämligen i här
berörda avseende följande uttalande:
Riksdagens skrivelse Nr 287.
7
»Under erkännande, att skiljaktigheter förefinnas mellan olika anläggningar
i avseende å storlek och betydenhet och att svårigheter kunna förorsakas av det
förhållandet, att anläggningarna stundom ligga spridda i trakter av lantlig
karaktär, är det önskvärt, att varje anläggning för allmän inspektion besökes
av en inspektör minst en gång örn året och detta oberoende av de särskilda
besök, som kunna nödvändiggöras av särskilda klagomål eller andra skäl. Det
är likaledes önskvärt, att betydande anläggningar och sådana, i vilka anordningarna
icke äro tillfredsställande i avseende å arbetarnas säkerhet eller hälsa,
ävensom anläggningar, vari hälsoskadliga eller farliga arbeten utföras, besökas
mycket oftare. För det fall att ett allvarligt missförhållande upptäckts i en anläggning,
är det önskvärt, att densamma, till konstaterande örn missförhållandet
avhjälpts, snart ånyo besökes av inspektören.»
Mot detta uttalande har vid rekommendationens behandling hos Kungl. Majit
och riksdagen någon erinran ej framställts.
I det föregående har behandlats den inspektionsverksamhet, som bedrives av
den för allmän yrkesinspektionstjänst anställda personalen. Dylik verksamhet
utövas emellertid även av kommunala tillsynsorgan samt specialinspektörer.
Den kommunala tillsynen, vilken utövas av personer, som äro ledamöter av
de olika kommunernas hälsovårdsnämnder eller anställda av dem, omfattar
huvudsakligen mindre arbetsställen utan maskinella hjälpmedel inom handel,
hantverk och byggnadsverksamhet. Mera tillförlitliga sifferuppgifter rörande
dessa tillsynsorgans verksamhet är styrelsen ej i tillfälle att lämna. Som totalomdöme
örn den kommunala tillsynen torde emellertid kunna sägas, att den i
vissa större samhällen icke varit utan värde men att den i övrigt och särskilt
i landskommunerna visat sig vara praktiskt taget nära nog betydelselös.
Specialinspektörerna, vilka öva tillsyn å visst slag av verksamhet, utgöras
för närvarande av bergsstatens tjänstemän (bergmästare och gruvingenjörer),
vilka med avseende å bergverksarbete fullgöra de funktioner, som eljest åligga
den egentliga yrkesinspektionskåren, vidare av inspektören för sprängämnestillverkningen,
statens inspektörer för elektriska anläggningar, tvenne befattningshavare
hos järnvägsstyrelsen (för statens järnvägsdrift), en befattningshavare
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (för enskild järnvägsdrift) samt
skogs- och flottledsinspektören. Örn samtliga ifrågavarande befattningshavare
utom den sistnämnde gäller emellertid, att de fullgöra yrkesinspektionsverksamheten
vid sidan av sin egentliga, andra ehuru närliggande uppgifter avseende
tjänst. En eventuell utredning i motionens syfte torde dock böra omfatta
även deras tillsynsverksamhet. Vad skogs- och flottledsinspektionen beträffar
har styrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 28 september 1929 i enlighet
med erhållet uppdrag avgivit förslag angående lämpliga åtgärder till
höjande av effektiviteten av den inspektion, som äger rum enligt skogs- och
flottledshärbärgeslagarna, och har Kungl. Majit sedermera i årets statsverksproposition,
femte huvudtiteln, framlagt förslag härutinnan, vartill styrelsen
får hänvisa.
Slutligen vill styrelsen här något beröra ytterligare en fråga, som äger samband
med motionens ämne, nämligen behovet av en vid yrkesinspektionen mera
fast knuten medicinskt utbildad arbetskraft. Styrelsen äger nu tillgång till en
sakkunnig för hygieniska frågor, vilken avlönas med ett årligt arvode av 2,000
kronor. Tydligt är, att styrelsen väsentligen är hänvisad till att utnyttja denne
sakkunnige för medicinska spörsmål, som äro förknippade med de löpande
ärendenas handläggning, men däremot icke annat än undantagsvis kan taga
honom i anspråk för större undersökningar eller utredningar eller för mera omfattande
inspektionsuppgifter. De industriella arbetsförhållandena ställa emellertid
yrkesinspektionen inför en mångfald betydelsefulla problem, som tarva
undersökning och behandling jämväl ur medicinsk synpunkt. Ventilations-,
8
Riksdagens skrivelse Nr 287.
dammbortsugnings-, belysnings- och bullerproblemen kunna här särskilt nämnas.
Den hastiga vetenskapliga och tekniska utvecklingen på det kemiska området
medför en ständigt ökad användning inom industrien av olika ämnen, varav
många äro mer eller mindre giftiga eller på annat sätt skadliga. Den med dessa
ämnens användning förenade faran och lämpliga åtgärder till förebyggande av
densamma erbjuda ett annat problemkomplex, örn vars aktualitet den förra
året utfärdade lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar i sin mån bär
vittne. Det nämnda lärer vara tillräckligt för att klargöra angelägenheten av
att till yrkesinspektionen knyta åtminstone en på ifrågavarande viktiga område
särskilt skolad läkare, och torde denna fråga därför böra komma under omprövning
vid en eventuell utredning rörande yrkesinspektionens organisation
och verksamhet.
Yad här ovan i olika avseenden anförts torde otvivelaktigt giva vid handen,
att en förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter måste anses påkallad.
Huru och i vilken utsträckning denna förstärkning lämpligen bör åvägabringas
lärer en blivande utredning få ådagalägga. Vissa ändringar av de bestämmelser,
som reglera de skilda tillsynsorganens verksamhetsområden, torde jämväl
kunna påräknas vara ägnade att höja inspektionsverksamhetens effektivitet.
Med hänsyn till nu berörda förhållande får styrelsen erinra örn att styrelsen
redan i sitt den 2 november 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad
lag örn arbetarskydd hemställt örn vissa ändringar i de nu gällande bestämmelserna
angående inspektionsverksamhetens organisation. Slutligen vill styrelsen
i detta sammanhang icke underlåta betona den synnerliga vikten av att en
sådan ekonomisk ställning tillerkännes yrkesinspektionens olika befattningshavare,
att ej alltför stora svårigheter möta för en god rekrytering av kåren.
Särskilt vad angår yrkesinspektörsassistenterna, från vilkas krets ju i regel
yrkesinspektörsbefattningarna rekryteras, ha härvidlag synnerliga svårigheter
gjort sig gällande — svårigheter som givetvis icke lindrats genom det
system med vakanssättning av tjänster, som tillämpats under de senaste åren.
Styrelsen tillåter sig i förevarande avseende som sin på erfarenhet grundade
uppfattning framhålla, att det ur effektivitetssynpunkt måste anses synnerligen
viktigt för staten att söka upprätthålla en väl kvalificerad yrkesinspektionskår.
I detta ärendes handläggning hava deltagit generaldirektören Huss, byråchefen
Molin och tillförordnade byråchefen Stenholm samt socialfullmäktige
von Sydow och Lindqvist.
GUNNAR HUSS.
W. Stenholm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.