Riksdagens skrivelse Nr 277.
3
Nr 277.
Godkänd av första kammaren den 27 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
jämte i ämnet väckta motioner.
(Bankoutskottets utlåtande nr 43.)
Till KONUNGEN.
1 en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr
202 har Eders Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
l:o) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader
Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren därstädes
Anders Reijlitz må, därest han till följd av inskränkning i den statliga jämvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,
från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel uppbära årlig pension
med 1,624 kronor, att utgå enligt av föredragande departementschefen i
nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder;
2 :o) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder av föreskrifterna
i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa för
pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare
i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid
uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som med tillämpning
av de utav departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade grunderna
för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande, örn han
intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt
3:o) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid statens järnvägs -
4
Riksdagens skrivelse Nr %77.
byggnader, nämligen underingenjörerna Fritz Efraim Thenberg, Bernhard Henrik
Elias Boberg, Viktor Emanuel Engvall och John Sigurd Natanael Thoursie
samt kontoristerna John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och Gustav Adolf
Förare må, under i mom. l:o) här förut angiven förutsättning, av trafikmedel
uppbära avskedsersättning med belopp, motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt två
månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock med
iakttagande dels att ersättning icke må utgå med högre belopp än för underingenjör
12,000 kronor och för kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffande
ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade grunder.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft vissa inom riksdagen
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 317 samt inom andra kammaren nr 517 och nr 524.
I motionerna I: 317 och II: 517 har hemställts, bland annat, att riksdagen
måtte uttala att riksdagen förväntar, att fortsatt arbete i statens tjänst så vitt
möjligt beredes övertaliga tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.
I motionen II: 524 har framställts förslag i fråga örn beredande av förtidspension
och avskedsersättning åt vid statens järnvägsbyggnader anställda förmän
och arbetare, vilka till följd av inskränkning av den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst.
Vidkommande först frågan om behovet av särskilda förmåner åt övertaliga
tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader lärer, såsom föredragande departementschefen
framhållit, vid bedömandet av den av järnvägsstyrelsen i ämnet
gjorda framställningen böra beaktas, att omständigheterna för närvarande i
väsentlig mån avvika från dem, som förelågo vid framläggandet av styrelsens
förslag år 1928. Till en början torde sålunda — nied hänsyn till den
ståndpunkt, som av innevarande års riksdag intagits till frågan om inlandsbanebyggets
fortsättande — under ett antal år framåt komma att erfordras
flera tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna än vad järnvägsstyrelsen tänkt sig.
Vidare torde vissa möjligheter föreligga att bereda en del befattningshavare,
vilka bliva överflödiga vid järnvägsbyggnaderna, annan arbetsanställning i
statens tjänst. Härutinnan synes nian kunna räkna med att på grund av statsmakternas
beslut i fråga örn elektrifiering av statsbanan Järna—Malmö samt
vissa angränsande bandelar ävensom beträffande utbyggnad av vattenfall vissa
tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader kunna Wiva sysselsatta vid dessa
arbetsföretag. Ytterligare lärer det kunna förväntas, att överflyttningar till
statens trafikerade järnvägar i åtskilliga fall skola kunna äga rum. Vad
departementschefen yttrat i fråga örn nu berörda utvägar till beredande av fortsatt
anställning i statens tjänst för ifrågavarande tjänstemän finner riksdagen
vara värt allt beaktande, och riksdagen vill — i anslutning till vad härutinnan
anförts i motionerna I: 317 och II: 517 — för sin del kraftigt understryka
vikten av att de möjligheter, som i omförmälda hänseenden föreligga,
bliva av vederbörande myndigheter noggrant tillvaratagna. Därest så sker,
Riksdagens skrivelse Nr 277.
5
vill det i betraktande av att antalet tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
för närvarande utgör endast omkring 90 — synas, som örn mera omfattande
åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i anledning av jämvägsbyggnadsverksamhetens
inskränkning knappast skulle bliva behövliga.
Med hänsyn till möjligheten av att, även med beaktande av nyssberörda omständigheter,
entlediganden i vissa fall kunna hilva erforderliga utan att annan
statsanställning kan beredas, har i propositionen framlagts förslag om understöd
fran statens sida åt vissa tjänstemän. Förslaget avser ett antal befattningshavare,
vilka redan av järnvägsstyrelsen blivit uppsagda från sina anställningar.
Av dessa tjänstemän skulle 3 erhålla förtidspension, medan de
övriga, till antalet 7, skulle beredas avskedsersättning.
Riksdagen finner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt att,
örn entledigande äger rum, förtidspension tillerkännes nyss avsedda tre
tjänstemän, vilka alla uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och innehava
ett avsevärt antal tjänstar. Beträffande grunderna för pensionsförmånernas
bestämmande har riksdagen funnit Eders Kungl. Maj :ts förslag vara väl avvägt.
Beträffande fragan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare har
inom riksdagen rått någon tvekan, huruvida tillräckliga skäl i detta fall kunna
anses föreligga för beredande av sådan förmån. Med hänsyn till vad i ärendet
anförts och i betraktande av statsmakternas beslut i fråga örn motsvarande
understöd åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet har riksdagen emellertid
ansett sig böra medgiva, att dylik ersättning jämväl i här föreliggande
fall beviljas, därest entledigande kommer att äga rum. Mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag beträffande grunderna för ersättningen har riksdagen icke haft
något att erinra.
I propositionen har förutsatts att — därest i vissa fall, utöver de nu avsedda,
beslut om förtidspension eller avskedsersättning skulle bliva erforderligt —
fråga härom skulle underställas prövning av en kommande riksdag samt att
Eders Kungl. Maj:t skulle vara oförhindrad att i avvaktan på sådan prövning
vid behov bevilja tillfälligt understöd nied skäligt belopp. Mot vad härutinnan
anförts finner riksdagen icke anledning till erinran.
Vidkommande härefter den i propositionen berörda och i motionen II: 524
upptagna frågan örn särskild ersättning jämväl åt arbetare vid statens järnvägsbyggnader,
delar riksdagen departementschefens mening, att det icke för
närvarande synes erforderligt att taga ställning till denna fråga. Såsom departementschefen
framhållit, torde med avseende å arbetarna i än högre grad
än beträffande tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna gälla vad i det föregående
anförts rörande möjligheter till fortsatt anställning i statens tjänst.
Riksdagen vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att berörda möjligheter
i görligaste mån utnyttjas. Därest det emellertid skulle visa sig, att
entledigande av mera fast anställda järnvägsbyggnadsarbetare skulle behöva
ske under förhallanden, vilka skäligen kunna påkalla särskilda åtgärder för
understöd från statens sida i anslutning till vad som medgivits beträffande
vissa tjänstemän, torde frågan härom längre fram få upptagas till prövning.
6 Riksdagens skrivelse Nr 277.
1 ärendets nuvarande läge saknar riksdagen anledning att ingå på bedömande
av de olika utvägar, som i berörda avseende ifrågasatts. I detta sammanhang
har riksdagen emellertid velat framhålla, att -— därest behov av åtgärder
av nyss antydd art skulle inträda •— Eders Kungl. Maj :t torde vara oförhindrad
att, där sådant prövas erforderligt, i avvaktan på framställning till
riksdagen bevilja tillfälligt understöd med belopp, som må finnas skäligt.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, med bifall
till Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
l:o) medgivit, att envar av schaktmästama vid statens järnvägsbyggnader
Erans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren därstädes
Anders Reilitz må, därest han till följd av inskränkning i den statliga jämvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,
från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel uppbära årlig
pension med 1,624 kronor, att utgå enligt av föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 7 mars 1930 förordade
grunder;
2:o) förklarat, att nämnda befattningshavare må, utan hinder av föreskrifterna
i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa för
pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare
i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid
uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som med tillämpning
av de utav departementschefen! i nämnda statsrådsprotokoll förordade
grunderna för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande,
örn han intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt
3:o) medgivit, att envar av följande befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,
nämligen underingenjörema Fritz Efraim Thenberg, Bernhard
Henrik Elias Boberg, Viktor Emanuel Engvall och John Sigurd Natanael
Thoursie samt kontoristerna John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och
Gustav Adolf Förare må, under i morn. l:o) här förut angiven förutsättning,
av trafikmedel uppbära avskedsersättning med belopp, motsvarande en månads
arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning
samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,
dock med iakttagande dels att ersättning icke må utgå med högre
belopp än för underingenjör 12,000 kronor och för kontorist 6,800 kronor,
dels ock att beträffande ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll förordade grunder.
Stockholm den 27 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.