Riksdagens skrivelse Nr 268.
1
Kr 268.
Godkänd av första kammaren den 23 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bildande av en fond hos Aktiebolaget
Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avveckling
av vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund
och därtill anslutna föreningar.
(Statsutskottets utlåtande nr 157.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 7 april 1930 avlåten proposition, nr 275, Ilar
Eders Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen dels medgiva, att Aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 må tillhandahålla Aktiebolaget Jordbrukarbanken
ett belopp av 3,000,000 kronor för bildande av en fond, avsedd
att möjliggöra beviljande åt Svenska lantmännens riksförbund och därtill
anslutna föreningar av ackord eller eftergift å förbundets och föreningarnas
skulder till banken i enlighet med de av departementschefen
angivna riktlinjerna, dels ock besluta, att till beredande av medel härför
från fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av
år 1922 ett belopp av 3,000,000 kronor skall överföras till Kreditkassans
kreditiv i riksgäldskontoret.
I anledning av förevarande proposition har inom riksdagen väckts
bland annat en motion 11:556, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
dels att utöver de av Eders Kungl. Majit äskade 3,000,000 kronorna
ställa ytterligare 1,500,000 kronor till Jordbrukarbankens förfogande för
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. Nr 2G8—269.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 268.
ändamålet ifråga, dels att från i propositionen angiven fond jämväl
ifrågavarande belopp skall överföras till Kreditkassans kreditiv i riksgäldskontoret.
Då vid 1923 års riksdag — i anslutning till en redan tidigare nödvändiggjord
stödaktion genom Kreditkassan beträffande vissa andra banker
— beslut fattades örn rekonstruktion av Svenska lantmännens bank,
fram b öl loa de vittgående följderna av bankrörelsens nedläggande med
hänsyn till den stora utbredning, som Svenska lantmännens riksförbund
med anslutna föreningar fått bland landets jordbrukare. Denna omständighet
och nödvändigheten att förhindra svåra ekonomiska förluster för
stora grupper medborgare med därav följande allvarliga rubbningar
inom vår jordbruksnäring angåvos som huvudmotiv för statens bildande
av Jordbrukarbanken. I konsekvens härmed har Jordbrukarbanken sedermera
stått som riksförbundets jämte dithörande sammanslutningars
huvudkreditgivare.
Av riksdagens vederbörande utskott företagna undersökningar hava
givit vid handen att, örn än ifrågavarande lantmannasammanslutningars
ekonomiska obestånd närmast föranletts av på hösten 1929 inträffade
häftiga prisfall på jordbruksprodukter, deras finansiella trångmål dock
till stor del härleder sig redan från tiden före Jordbrukar bankens tillkomst,
Som beklagligt framstår uppenbarligen att ej i samband med
rekonstruktionen av Lantmännens bank den därmed avsedda upprensningen
av bankens mellanhavanden med ifrågavarande jordbruksorganisationer
verkställdes tillräckligt grundligt. En tyngande förräntning
av tidigare ådragna skulder har sålunda alltjämt inverkat förlamande
på verksamheten och hämmat föreningsrörelsens utveckling.
Örn än stor tvekan måste hysas rörande lämpligheten av ytterligare
statliga uppoffringar för upprätthållandet av en rörelse, som visat sig så
ekonomiskt och organisatoriskt svag, anser sig dock riksdagen ej kunna
avslå den föreliggande propositionen. Ett bifall till propositionen
får betraktas allenast som ett fullföljande av den vid 1923 års riksdag
inledda stödaktionen. Att i svenska jordbrukets nuvarande krisläge undandraga
ifrågavarande lantmannasammanslutningar, av vilka större delen
räknar sin tillkomst ända från tiden omkring sekelskiftet, ett fortsatt
stöd vore enligt riksdagens mening mindre välbetänkt. Erfarenheterna
från främmande länder utgöra övertygande vittnesbörd örn vikten
för den enskilde lantmannen att hava dylika inköps- och försäljningssammanslutningar
att lita till vid framställningen och avsättningen av
jordbrukets produkter. Enligt vad från Jordbrukarbankens nuvarande
ledning framhållits, har banken stort intresse av att nämnda föreningsverksamhet
till väsentlig del kan fortleva och detta redan med hänsyn
till de betydande engagemang, vilka nu ingå i bankens portfölj. Ett sammanbrott
av lantmännens föreningsrörelse har av bankledningen angi
-
Riksdagens skrivelse Nr 268. 3
vits kunna under ogynnsamma förhållanden medföra stor skada för
banken.
Huvudsyftet med här avsedda stödaktion får enligt riksdagens mening
anses vara att åstadkomma en nyorganisation av den till riksförbundet
anslutna jordbrukskooperationen under så betryggande former, att en
fullt bankmässig kreditgivning hädanefter möjliggöres. Härför lärer
emellertid erfordras en ingående undersökning från bankens sida av de
olika sammanslutningarnas finansiella ställning med hänsyn tagen bland
annat till de ekonomiska prestationer, som hos de särskilda föreningsmedlemmarna
kunna utkrävas på grund av lämnade reversförbindelser
av olika slag. Från riksförbundsledningen har inför riksdagens vederbörande
utskott vitsordats, att nuvarande organisation är behäftad med
svåra brister. Som ett oeftergivligt krav för bankens medverkan till
nuvarande skuldbördas lättande lärer därför böra uppställas en genomgripande
konsolidering av den nuvarande föreningsverksamheten. Därvid
lärer banken ej underlåta att anlita den sakkunskap, som kan stå till
förfogande. Ett viktigt problem är härvidlag möjligheten till rörelsens
framtida förseende med erforderligt driftkapital. Skall en sund framtida
utveckling av verksamheten kunna tryggas, lärer man härvid i
första hand böra bygga på egna kontantinsatser från de enskilda medlemmarnas
sida.
Riksdagen ansluter sig alltså till departementschefens uttalande därom,
att vid beviljande av tillskott åt banken för nu angivna ändamål bör
bestämt förutsättas, att bankens styrelse tillser, att med snabbhet och
grundlighet verkställes en ytterligare undersökning av de särskilda företagen,
på det att blivande åtgärder må grundas på tillräcklig kännedom
örn gäldenärernas verkliga ekonomiska läge. De förändringar i organisatoriskt
avseende, som befinnas önskvärda i syfte att befrämja en ändamålsenlig
förvaltning, höra, såsom departementschefen anfört, ovägerligen
av bankstyrelsen krävas och deras genomförande kontrolleras.
Huruvida det för avskrivningar beräknade beloppet, 3,000,000 kronor,
kan anses tillräckligt kan ej för närvarande tillförlitligt utrönas. Enligt
en av Jordbrukarbanken verkställd uppskattning, grundad på en preliminär
genomgång av de olika företagens ställning, lärer beloppet få anses knappt
tilltaget. Den brist, som möjligen kan komma att uppstå, har dock ansetts
kunna täckas med vinstmedel å bankens verksamhet. Motionsvis har
framställts krav på beloppets höjning till 4,500,000 kronor. Med hänsyn
tagen till att föreningsmedlemmarnas direkta ansvarighet i första hand
bör tagas i anspråk för förlusternas täckande, anser sig riksdagen ej
böra vidtaga någon utökning av beloppet.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till förevarande
proposition,
dels medgivit, att Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 må tillhandahålla
Aktiebolaget Jordbrukarbanken ett belopp av 3,000,000 kronor för
4
Riksdagens skrivelse Nr 268.
bildande av en fond, avsedd att möjliggöra beviljande åt Svenska lantmännens
riksförbund och därtill anslutna föreningar av ackord eller
eftergift å förbundets och föreningarnas skulder till hanken i enlighet
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 7 april 1930 angivna riktlinjerna,
dels ock beslutat, att till beredande av medel härför från fonden för
mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 ett belopp
av 3,000,000 kronor skall överföras till Kreditkassans kreditiv i riksgäldskontoret.
Stockholm den 23 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.