6
Riksdagens skrivelse Nr 263.
Nr 263.
Godkänd av lörsta kammaren den 30 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om
rätt för eldaren vid Stockholms hospital Frans Martin
Svensson att för placering i löneklass tillgodoräkna sig
viss tjänstgöring.
(Statsutskottets utlåtande nr 146.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion, II: 311, har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att eldaren av 2:a klass vid Stockholms hospital
Frans Martin Svensson måtte för placering i löneklass få tillgodoräkna
sig en tid av 8 år och 6 månader, han i enlighet med hospitalsdirektionens
åsikt innehaft sådan anställning i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens
art och omfattning svarade mot eller vore jämförbar med befattning
som eldare av 2:a klass.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse nr 270, av den 6 juni 1925 angående
ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, tillkommer, i enlighet med av
riksdagen fastställda grunder, för ordinarie tjänstemän rätt till s. k.
ålderstillägg, varom stadgas i 11 § 1, 2, 3. Första stycket innehåller sålunda
den bestämmelsen bland annat att ''örn den, som från icke-ordinarie
befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning
i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
ordinarie, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna
tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år
i en följd innehaft dylik anställning’.
Den 20 juni 1913 anställdes i hospitalstjänst såsom gårdsdräng (trädgårdsbiträde)
vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson, vilken befattning
han innehade — ehuru benämningen av densamma skiftat — tills
han från och med den 1 januari 1927 på grund av omläggning av arbets
-
Riksdagens skrivelse Nr 263. 7
fördelningen överfördes till maskinavdelningen såsom e. o. eldare från
nämnda dato och konstituerades till ordinarie eldare 1 år senare eller
från 1 januari 1928.
För bestämmandet av Svenssons placering i löneklass hemställde direktionen
för hospitalet i skrivelse den 16 december 1927 till medicinalstyrelsen,
att Svensson måtte få tillgodoräknas en tid av 8 år och 6 månader,
varunder han efter fyllda 18 år i en följd innehaft sådan anställning
i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning
svarade mot eller vore jämförbar med befattning som eldare av 2:a klass.
Vad som kan vara bestämmande för att den ena tjänsten kan anses
svara mot den andra, kan ju alltid bli föremål för olika uttolkningar. Då
emellertid eldarebefattningen av 2:a klass av riksdagen är placerad i den
lägsta lönegraden som satts för manliga B 5 och Svensson under sin tidigare
tjänstgöring såsom gårdsdräng och trädgårdsbiträde dels vikarierat
för post- och stadsbudet under dennes semester, sjukdom eller tjänstledighet,
vilken befattning är placerad i B 6, dels såsom ett faktotum fått
tjänstgöra å hospitalet i skilda sysslor, bland annat biträtt vid mottagning
av varor till och utdelning av varor från sysslomanskontorets förråd,
för vilket arbete finnes anställd särskild befattningshavare (magasinsföreståndare)
vid de större hospitalen, vilken är placerad i B 7. Hospitalsdirektionen
synes mig sålunda haft starka skäl för sin åsikt, att
befattningen, som Svensson tidigare bestritt, kunde i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning svara mot eller vara jämförbar med eldarebefattning
av 2:a klass. Medicinalstyrelsen avslog emellertid genom beslut
den 3 februari hospitalsdirektionens hemställan, vilket av medicinalstyrelsen
i yttrande till kammarrätten, där Svensson anförde besvär, motiverades
med, att befattningarna icke, frånsett befattningen såsom e. o.
eldare under ett år, kunde i avseende å tjänstgöringens art och omfattning
finnas svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
tjänsten. Men medicinalstyrelsen anförde därjämte till försvar
för beslutet, varigenom Svensson skulle såsom ordinarie komma f. n. i för
honom kännbar sämre löneställning såsom ordinarie än han ägt som
extra ordinarie, följande: ''Anledningen till att klaganden vid befordran
från e. o. till ordinarie eldare blivit nedflyttad i löneklass är uppenbarligen
den att någon motsvarighet till stadgandena i fråga örn placering
i löneklass vid befordran dels mellan e. o. befattningar och dels mellan
ordinarie befattningar icke finnes vid befordran från e. o. till ordinarie
befattning. På grund härav anser sig styrelsen, som finner klagandens
framställning fullt förståelig, icke mot de formella bestämmelserna äga
tillstyrka bifall till besvären.’ Kammarrätten fann ej skäl göra ändring
uti beslutet, utan det fastställdes sedermera den 18 april 1929.
Riksdagens mening med lönetillägg i form av ålderstillägg torde väl
vara en uppmuntran till de skilda befattningshavarna för det sätt på
vilket de fullgjort sina åligganden. Bestämmelsen örn restriktionen här
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 263.
utinnan, varom talas i § 10, stycket b), bestyrker detta. Meningen med
denna uppmuntran synes dock illa fylld, örn ej en befattningshavare,
tjänstgörande i den av riksdagen fastställda lägsta lönegraden för manliga
och som anställts vid 22 års ålder, ej förr än vid en ålder av närmare
50 år och en tjänstetid av 26 år skulle uppnå högsta löneklassen
för dylik befattning. Så ställer sig emellertid förhållandet för bemälda
Svensson, därest ej en ändring kommer till stånd. Genom vederbörandes
vägran för honom att få räkna ålderstillägg å tidigare innehavda
befattningar har han vid befordran från e. o. till ordinarie fått vidkännas
en nedsättning av månadslönen från 263 kronor, vartill lön och dyrtidstillägg
uppgick för december månad 1927, till 245 kronor, som utgjorde
lön och dyrtidstillägg för januari månad 1928. Därtill kommer
avgiften för egen pension med 4 kronor per månad. Avgift till civilstatens
änke- och pupillkassa, årsavgiften per månad 6 kronor 44 öre
och befordringsavgiften 7 kronor 36 öre eller per månad sammanlagt
17 kronor 80 öre i pensionsavgift. En löneminskning alltså av 156 kronor
per år, vilken örn minskningen av dyrtidstillägget på grund av den lägre
löneställningen och den nya utgiften för pensionering medräknas, vilket
skäligen synes böra göras, då det ju anses att de ordinaries högre löneställning
mot jämställd e. o. i viss mån är betingad av att de ordinarie
ha att bestrida pensionsavgifterna, för år 1928 utgjorde 419 kronor 60 öre.»
Enligt vad motionen utvisar, har eldaren Svensson på grund av gällande
avlöningsbestämmelser vid befordran till ordinarie befattning icke
kunnat få tillgodoräkna sig viss tjänstgöring, han före sin befordran fullgjort
i statens tjänst.
Riksdagen har emellertid i förevarande fall funnit sådana omständigheter
föreligga, att starka billighetsskäl synas riksdagen tala för att
sagda förmån likväl må tillerkännas befattningshavaren i fråga. Det
torde dock böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att efter ansökning av
befattningshavaren och den ytterligare utredning, som må anses erforderlig,
bestämma den omfattning i vilken tillgodoräkning må böra ske.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, 11:311, bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att efter därom av
eldaren av 2:a klass vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson
gjord ansökning besluta, att Svensson må utan hinder av bestämmelserna
i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, för uppfattning
i löneklass tillgodoräkna sig tjänstgöring före befordran till ordinarie
tjänst i den omfattning, Eders Kungl. Majit må anse såsom skäligt.
Stockholm den 30 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.