t
Riksdagens skrivelse Nr Nr 250.
Nr 250.
Godkänd av första kammaren den 21 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående intressekontorsrörélsen
bland statens befattningshavare.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Inom riksdagen har framställning gjorts örn att utredning måtte föranstaltas
rörande möjligheterna för staten att medverka till inrättande av och stöd
av intressekontor eller därmed jämförliga välfärdsanordningar för inom statsförvaltningen
anställda.
Yttranden över motionen hava i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver,
av vederbörande utskott införskaffats från statskontoret och generalpoststyrelsen,
varjämte sådana inkommit från statsförvaltningens tjänstemannaförening,
statstjänarnas centralorganisation och trafiktjänstemännens
riksförbund.
Intressekontoren för anställd personal inom enskilda företag eller ämbetsverk
hava till uppgift att för de anställda, som så önska, möjliggöra att på
lämpligt antal avlöningsdagar fördela vissa mera tyngande utgifter, t. ex.
skatter, räntor, amorteringar och försäkringsavgifter, vilka annars skulle förfalla
till betalning vid tillfällen, då intressekontorskunden icke samtidigt hade
inkomst att lyfta. Betydelsen för den anställde och för hans fordringsägare
av en sådan anordning är tydlig och har från alla håll, där intressekontor
anordnats, till fullo vitsordats. Genom anordningen har för de till kontoren
anslutna kunnat skapas ordning i deras ekonomi, och härigenom har också
en förmånlig inverkan åstadkommits för arbetsro och arbetsprestation. Särskilt
dessa sistnämnda förhållanden äro av betydelse jämväl för arbetsgivaren.
Enskilda arbetsgivare hava också ansett intressekontor för sin personal vara
av det värde för hela företaget, att dessa kraftigt bidragit till kontorens upprättande
och vidmakthållande. Jämväl riksdagen har, såsom framgår av den
i motionen och statskontorets yttrande över densamma lämnade historiken,
vid olika tillfällen ekonomiskt understött vid ämbetsverk upprättade intressekontor.
Förnämsta syftet med detta stöd synes hava varit att underhjälpa
intressekontorens verksamhet för främjande av rationell skatteuppbörd. Men
Riksdagens skrivelse Nr 250.
5
det är givet, att statens stöd härvidlag konnnit jämväl andra grenar av de
berörda intressekontorens verksamhet till del, då skatteuppbörden endast är
■en del, för visso en mycket betydande del, av kontorens arbetsområde.
I motionen föreslås nu utredning om möjligheterna för staten att i större
utsträckning än hittills skett medverka vid inrättandet och stödjandet av
intressekontor för inom statsförvaltningen anställda. Olika vägar för uppnående
härav hava antytts i motionen. Antingen kunde redogörarna inom
statsförvaltningen åläggas uppgiften att tillhandagå av tjänstemännen bildade
centralkassor för deras självbjälpsorganisationer och därvid för sin korrespondens
och sina penningremissor i denna sin funktion erhålla tjänstebre^srätt,
eller också kunde staten i viss utsträckning anordna fullständiga intressekontor
för olika verk efter mönster av de kontor, som finnas i stort
antal inom privatföretag. Och slutligen kunde tänkas den möjligheten, att
staten upprättade ett hela riket och alla statsfuuktionärer omfattande intressekontor.
Detta kunde enligt motionärens åsikt icke förläggas till någon annan
institution än statens egen sparbank, postsparbanken, vars möjligheter härför
generalpoststyrelsen i sitt yttrande också vitsordar.
I sitt över motionen avgivna utlåtande har statskontoret förklarat sig anse
den här behandlade frågan vara av den vikt, att den bör göras till föremål
för närmare utredning. Ämbetsverket har i detta sitt yttrande framkommit
med ett beaktansvärt uppslag, i det att där framkastats tanken på intressekontor,
omfattande alla slag av medborgare, och tillkomna genom kommunernas
medverkan. Staten kunde då enligt förslaget för varje till intressekontoret
ansluten person, som genom detsamma erlägger sin skatt, lämna
visst mindre bidrag till kontorets förvaltningskostnader. Därest intressekontoret
komme att omfatta även annan verksamhet än skatteuppbörd, syntes den
person, som anlitade kontoret för andra uppdrag än inbetalning av skatt,
härför böra erlägga särskild avgift.
De från personalsammanslutningar gjorda uttalandena hava samtliga livligt
understrukit önskvärdheten av motionens hemställan om statlig utredningav
här berörda frågor.
Även riksdagen håller före, att frågan örn statens stödjande av intressekontorsrörelsen
är av den vikt, att den bör göras till föremål för en närmare
utredning. De olika förslag, som i motionen anförts, liksom även statskontorets
uppslag böra därvid prövas. Riksdagen, som i frågans nuvarande
läge givetvis icke vill förorda något visst av dessa förslag, vill dock påpeka,
att redan förslagen och det utredningsmaterial, som riksdagens vederbörande
utskott införskaffat, giva vid handen, hurusom det syfte, som en intressekontorsrörelse
inom statsförvaltningen avser att främja, torde kunna nås
genom jämförelsevis obetydliga kostnader för staten och att intressekontor
för statsanställda säkerligen låta sig utformas så, att de kunna bliva till
tjänst för alla tjänstemannagrupper, oberoende av om dessa äro fåtaliga
eller stora. Ehuruväl från statens synpunkt intressekontorens skatteindrivande
verksamhet är av mycket stor betydelse, synes det dock riksdagen
som örn denna verksamhet icke får göras till den alltför dominerande, när
6
Riksdagens skrivelse Nr Nr 250.
frågan skall utredas. Utredningen synes därför enligt riksdagens mening
icke nödvändigtvis böra, såsom statskontoret ifrågasatt, sammankopplas med
den ytterligare bearbetning, som 1924 års uppbördssakkunnigas förslag till
ordnandet av rationell skatteuppbörd möjligen kan komma att underkastas.
Med stöd av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:! täcktes föranstalta om utredning rörande möjligheterna för staten att
medverka till inrättande av och stöd åt intressekontor eller därmed jämförliga
välfärdsanordningar för inom statsförvaltningen anställda.
Stockholm den 21 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.