2
Riksdagens skrivelse Nr 249.
Nr 249.
Godkänd av första kammaren den 21 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åtgärder)'' till förebyggande
av eldsolyckor vid biografföreställningar.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har framställning gjorts därom, att utredning
måtte komma till stånd rörande åtgärder för förebyggande av eldsolyckor
vid biografföreställningar samt att för riksdagen måtte framläggas
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Riksdagens vederbörande utskott har i grundlagsenlig ordning inhämtat
utlåtanden över motionen från socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Göteborg,
Malmö och Falun, varjämte utskottet under hand inhämtat yttrande av
svenska brandskyddsföreningen. Sagda utlåtanden och yttrande äro intagna
i vederbörande utskotts betänkanden i ärendet.
Såsom med all tydlighet framgår såväl av förevarande motion som av de
över densamma avgivna yttrandena äro de nuvarande förhållandena på hithörande
område icke tillfredsställande. Risk för svåra eldsolyckor i samband
med biografföreställningar är på åtskilliga håll uppenbarligen för handen
och är särskilt framträdande på landsbygden vid filmförevisningar i skoloch
samlingslokaler, avsedda för huvudsakligen andra ändamål. Olyckshändelser
— i andra länder ofta av utomordentligt svårartad beskaffenhet, i vårt
eget land dessbättre av mindre omfattning — hava dessutom ställt denna
fråga i skarp belysning. Riksdagen finner sig därför icke böra avvisa den
föreliggande motionen vare sig med hänvisning till att det i vårt land icke
inträffat några mera förödande olyckshändelser på detta område eller med
hänsyn till ekonomiska svårigheter.
Filmen är som åskådningsmaterial och som allmänt bildningsmedel numera
av så stor betydelse, att den ingalunda kan anses begränsad till biograferna.
Även en mängd andra lokaler, mer eller mindre rustade för filmförevisning,
3
Riksdagens skrivelse Nr 240.
måste tagas i åtminstone tillfälligt bruk för detta ändamål, särskilt skolor
och samlingslokaler av olika slag. Behovet av nya bestämmelser, som i
brandskyddshänseende kunna skänka trygghet även vid dessa filmlorevisningar,
gör sig enligt riksdagens mening starkt gällande.
De bestämmelser, som i förevarande avseende tydligen äro av nöden, böra
helt naturligt vara enhetliga. Det är emellertid av vikt, att de ej göras alltför
rigorösa, så att deras genomförande kommer att medföra betungande
kostnader. Även där man med sådana bestämmelser ej kan uppnå full
trygghet, bör dock en avsevärd förbättring kunna vinnas. Vid ny- och ombyggnad
av sådana byggnader och lokaler, som kunna komma att tagas i
anspråk för filmförevisningar, kunna i varje fall anordningar träffas, som
erbjuda större trygghet.
Då det år 1922 av en inom vederbörande departement tillkallad sakkunnig
utarbetade förslag till stadga för offentliga samlingslokaler, däribland även
biografer, ofta tjänat till ledning för större företag meu ej i oförändrat skick
lärer kunna tillämpas på mindre och tillfälliga filmförevisningar, torde en
ny utredning med beaktande av vunna erfarenheter och ekonomiska synpunkter
böra företagas.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Majit täcktes skyndsamt låta verkställa utredning om förebyggandet av eldsolyckor
vid biografföreställningar och för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 21 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.
i