Riksdagens skrivelse Nr 216.

1

Nr 216.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om ändring av viss bestämmelse rörande tillåggsersåttning
å livränta av statsmedel till följd av olycksfall i arbete.

(Bankoutskottets utlåtande nr 33.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 238) har hemställts, »att riksdagen
ville besluta, att § 1 i Kungl. Maj:ts kungörelse 1921 nr 410 angående
förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera av
statsmedel utgående livräntor m. m. måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

''Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst åsamkad
skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel, må, utöver
till honom på grund härav utgående livränta, från och med år 1931 uppbära
tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande 125 procent av
samma ränta.’»

Såsom antytts av de ämbetsverk, vilka hörts i ärendet, torde det visserligen
kunna ifrågasättas, huruvida icke i här avsedda fall av lättare olycksfallsskador
sådan anpassning numera i allmänhet vunnits, att något mera
trängande behov av tilläggsersättning knappast kan sägas vara för handen.
Å andra sidan synas dock vissa billighetsskäl tala för ett upphävande av
den onekligen i och för sig mindre tilltalande begränsning i rätten till tillläggsersättning,
som innefattas i de nu gällande bestämmelserna. Då, enligt
vad verkställd utredning visat, ett upphävande av denna begränsning numera
synes kunna ske utan större kostnader för staten, har riksdagen funnit
åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. Riksdagen har därför ansett sig
böra lämna medgivande till att tilläggsersättning med belopp, motsvarande
i kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) angiven procent av livräntebelopp,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 216—220.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 216.

må utgå jämväl å livräntor, vilka fastställts till belopp understigande 90
kronor årligen. På sätt ämbetsverken framhållit, bör emellertid en sålunda
utsträckt rätt till tilläggsersättning bliva gällande jämväl för de i kungörelsens
§ 3 avsedda personer, vilka — utan att vara berättigade till livränta
enligt 1901 års olycksfallsersättningslag — såsom ersättning i anledning av
olycksfall eller ådragen kroppsskada i särskild ordning tillerkänts livränta
eller årligt understöd enligt de i nämnda lag angivna grunderna.

De kostnader, som föranledas av ifrågavarande beslut, böra bestridas i
samma ordning, som gäller beträffande nu medgiven tilläggsersättning. Utgiftsökningen
har icke ansetts påkalla höjning av det under elfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till statsverket åliggande, av andra medel
ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att tilläggsersättning, som avses i
kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i
statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor
m. m., må utgå jämväl å livräntor och understöd, fastställda till belopp
understigande 90 kronor årligen.

Stockholm den 9 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.