Riksdagens skrivelse Nr 150.
15
Nr 150.
Godkänd av första kammaren den 9 april 1930.
Godkänd av andra kammaren den 9 april 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
örn förnyad utredning rörande det svenska försvarsväsendets
ändamål senligheet m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 89.)
Till KONUNGEN.
Uti två inom riksdagen väckta, lika lydande motioner (1:100 och II: 187),
har hemställts, att riksdagen måtte, dels vidtaga de nedsättningar av vissa anslag
under fjärde huvudtiteln, som vid granskning befinnas möjliga, och dels
hos Eders Kungl. Majit hemställa örn föranstaltande av en snar förnyad omprövning
av hela vårt försvarsväsendes ändamålsenlighet.
Motionärernas yrkanden örn vidtagande av nedsättningar i vissa anslag under
fjärde huvudtiteln har riksdagen icke funnit böra nu föranleda till någon särskild
åtgärd från riksdagens sida, utan komma desamma att vid behandlingen
av anslagen under nämnda huvudtitel av riksdagen beaktas.
Då 1925 års riksdag fattade beslut om en ny och begränsad försvarsorganisation,
torde det ha varit en förhärskande uppfattning, att man hade att avvakta
någon tids erfarenhet örn den nya organisationen, innan hela frågan örn våra
militära försvarsanstalter ånyo upptoges till utredning. De förutsättningar,
varpå denna uppfattning byggde, ha emellertid i olika avseenden rubbats. Innan
den nya organisationen blivit fullt genomförd, visade det sig att utgifterna
bomme att överskrida den år 1925 åsyftade kostnadsramen. Krav på utvidgningar
och tillägg framfördes omedelbart av de militära myndigheterna och
vunno understöd från deras sida, som varit motståndare till 1925 års beslut.
Den nuvarande regeringen har också på olika sätt verkat i samma riktning. De
framlagda försvarsbudgeterna ha icke inneburit väntade begränsningar i utgifterna,
utan i stället avsett stegrade kostnader. Även de av regeringen igångsatta
utredningarna ha uppenbarligen till syfte att gå kraven på utökningar till
mötes. Något stillestånd i striden örn våra militära försvarsanstalter och deras
omfattning har sålunda icke emåtts. Under dessa förhållanden har tanken på
16
Riksdagens skrivelse Nr 150.
en förnyad omprövning av försvarsfrågan vunnit insteg även hos dem, som eljest
funnit det naturligt att lata därmed tillsvidare anstå. Jämväl riksdagen finner
av dessa skäl en utredning nu vara motiverad.
Den utredning, som riksdagen salunda förordar, har givetvis att undersöka
de möjligheter, som erbjuda sig till en begränsning av nu utgående försvarsutgifter,
och att därvid i första hand inrikta sig på att snarast möjligt nå den
i 1925 ars riksdagsbeslut asyftade kostnadsramen. Den av regeringen i utsikt
ställda parlamentariska utredningen bör alltså enligt riksdagens mening erhålla
direktiv i nu angiven riktning.
Inom en given kostnadsram kunna emellertid rymmas olika grader av militär
effektivitet. Denna senare kan å andra sidan icke bedömas utan hänsyn tagen
till tle uppgifter, för vilka vara försvarsanstalter äro avsedda. De senare åren
har exempelvis frågan örn de nya stridsmedlen ofta skjutits i förgrunden. Dessa
ha av manga ansetts medföra ett helt förändrat läge i försvarspolitiskt hänseende
åtminstone för de mindre staterna. Då frågorna örn effektiviteten och ändamålsenligheten
framföras till prövning, leder detta följaktligen till ett övervägande
av vårt lands försvarsproblem i hela dess vidd.
Även andra omständigheter tala för att den nu föreslagna utredningen erhåller
denna omfattning. Svårigheterna att genom internationella överenskommelser
na fram till en snar och effektiv begränsning av rustningarna ha visat
sig vara stora, och detta har ökat deras antal, som anse åtgärder från de enskilda
staternas sida vara den mest framkomliga vägen till en minskning eller
avskrivning av rustningarna. Utredningen synes sålunda icke kunna underlåta
att pröva de skäl, som åberopas dels för starka militära försvarsanstalter, dels
för avrustning av förefintligt försvar pa grundval av internationella överenskommelser
och dels för isolerad nationell avrustning.
En utredning, vari de olika meningsriktningarna äro vederbörligt företrädda,
synes kunna skapa större klarhet än för närvarande råder örn de förutsättningar,
under vilka man pa skilda hall anser en minskning eller avskrivning av de militära
försvarsanstalterna kunna förordas. På detta område äro emellertid meningarna
starkt delade även bland dem, som önska en begränsning av våra nuvarande
försvarsutgifter. Det synes dock vara ett gemensamt intresse, att de
olika ståndpunkterna bli på ett ingående sätt belysta.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen, i anledning av förevarande
motioner (1:100 och II: 187), anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
en allsidig utredning av vårt lands försvarsfråga i enlighet nied här ovan
angivna riktlinjer.
Stockholm den 9 april 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
301957