Kungl. Majus proposition nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljningspriset
för en fastighet inom Malmköpings
köping; given Stockholms slott den 14 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

I proposition den 19 mars 1926 (nr 215), angående försäljning av Södermanlands
regementes förutvarande mötesplats Malma hed m. m., föreslog Kungl.
Majit riksdagen, bland annat, medgiva, att tomten nr 24 enligt 1831 års beteckning,
belägen inom Malmköpings köping, med därå befintliga byggnader
finge för en köpeskilling av 15,000 kronor försäljas under hand. Såsom villkor
för försäljningen skulle gälla, att köparen iklädde sig alla för avsöndring
och lagfart erforderliga kostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 76 käft. (Nr 98.)

337 30 1

2

Kungl. Majlis proposition nr 98.

Sedan riksdagen enligt skrivelse den 8 maj 1926 (nr 179) bifallit berörda
förslag, meddelade Kungl. Majit genom brev till arméförvaltningens fortifikationsdepartement
den 21 maj 1926 föreskrifter rörande ifrågavarande försäljning.

I skrivelse till Kungl. Majit den 29 januari 1930 bär arméförvaltningens
fortifikationsdepartement gjort framställning, i syfte att riksdagens medgivande
måtte inhämtas örn försäljning av förenämnda tomt med därå befintliga
byggnader för ett lägre pris än det, som bestämts av 1926 års riksdag.
Fortifikationsdepartementet har härvid anfört följande.

Till grund för ifrågavarande försäljningsbeslut hade legat arméförvaltningens
fortifikationsdepartements i nyssnämnda proposition nr 215/1926
närmare omförmälda framställning i ärendet. Av denna inhämtades, att
förrådsförvaltarén N. C. Cederlund avgivit anbud å berörda tomt samt''därvid
anhållit att få köpa fastigheten efter det värde, den vid värdering kunde
befinnas äga, ävensom att fastigheten dåmera varit taxerad till ett värde av

18.000 kronor. De för ärendets beredning tillsatta utredningsmännen, dåvarande
krigsrådet M. Morton, dåvarande domän tjänstemannen hos arméförvaltningen,
ryttmästaren B. Grill, häradsskrivaren N. Ödman och distriktslantmätaren
A. Gyllenbåge, hade emellertid ansett, att taxeringsvärdet, som
åsatts under kristiden, vore för högt och att verkliga värdet med hänsyn
till åbyggnadernas beskaffenhet kunde beräknas vara 15,000 kronor, varför
föreslagits, att fastigheten måtte få säljas för sistnämnda summa. Härtill
hade fortifikationsdepartementet anslutit sig.

Emellertid hade det visat sig, att, trots upprepade försök att få till stånd
en försäljning av fastigheten till det bestämda priset, detta icke lyckats.

I skrivelse den 8 maj 1928 hade chefen för Södermanlands regemente,
bland annat, upplyst, att förrådsförvaltaren Cederlund den 23 april 1926 anmält,
att han icke vidbleve sin framställning örn tomtens inköp, detta på
grund av det för tomten bestämda alltför höga priset. Härefter hade förhandlingar
förts med olika spekulanter, vilka dock icke varit villiga att erlägga
så stor köpeskilling som den fastställda. Byggnaderna å tomten i
fråga vore uppförda år 1792 och i behov av genomgripande reparationer.
Sex av Malmköpings ledande män hade anmodats verkställa en noggrann
besiktning å fastigheten samt härutinnan avgivit utlåtande, vilket av regementschefen
till riktigheten vitsordades. I anledning härav hade regementschefen
hemställt, att fortifikationsdepartementet måtte utverka, att försäljningssumman
för gården i enlighet med berörda utlåtande fastställdes till

10.000 kronor.

Vid sagda skrivelse hade fogats ett av trafikchefen A. Larsson, rektorn
C. I. Malm, byggmästaren C. A. Gustafsson, underlöjtnanten Gust. R. Larsson,
disponenten K. C. A. Petterson och nämndemannen G. Lovén, samtliga
ledamöter i en eller idera av kommunal-, byggnads- och taxeringsnämnderna
i Malmköping, den 4 maj 1928 på begäran av kasernofficeren vid Södermanlands
regemente avgivet utlåtande, däri de, efter att hava närmare redogjort
för fastighetens skick samt konstaterat, bland annat, att en mycket kostsam
ombyggnad av den större byggnaden vore ofrånkomlig och att vissa andra
byggnader vore nästan fallfärdiga, anfört, att på grund av vad sålunda blivit
utrönt och med hänsyn till att fastigheten aldrig torde kunna finna köpare
till det åsätta priset, 15,000 kronor, de såsom sin enhälliga och bestämda

3

Kanyl. Majda proposition nr 9S.

mening Hnge uttala, att fastighetens saluvärde icke gärna kunde anses motsvara
ett högre belopp än 10,000 kronor.

Arméförvaltningens dåvarande domäntjänsteman, ryttmästaren B. Grill
hade sedermera till fortifikationsdepartementet överlämnat en den 2o juli
1928 dagtecknad skrivelse från ovannämnda distriktslantmätare!! Gyllenbåge,
vari denne, bland annat, framhållit, att han i egenskap av medlem i den
tidigare värderingsnämnden icke ville kritisera det år 1926 åsätta värdet å
fastigheten, som enligt hans förmenande då haft sitt berättigande. Emellertid
hade det visat sig, att fastigheten på grund av de gammalmodiga byggnaderna
icke vore begärlig. Att upphjälpa värdet å fastigheten kunde blott
ske genom en nybyggnad, vilket knappast vore för kronan ekonomiskt. För
undvikande av de förluster, innehavet av fastigheten åsamkade kronan, borde
därför försäljning få äga rum till ett pris av lägst 10,000 kronor.

Domäntjänstemannen Grill hade i ett den 30 juli 1928 dagtecknat yttrande
tillstyrkt fastighetens försäljning för lägst 10,000 kronor.

Till fortifikationsdepartementet hade jämväl insänts protokoll, fört vid
fastighetsprövningsnämndens i Södermanlands län sammanträde den 11 juni
1928, vilket protokoll utvisade, att taxeringsvärdet å ifrågavarande fastighet
nedsatts från 15,000 till 10,000 kronor, därav 3,000 kronor markvärde och

7.000 kronor byggnadsvärde. Fortifikationsdepartementet hade vidare inhämtat,
att fastigheten, efter att vissa tider hava stått obebodd, numera
sedan den 1 juli 1928 vore uthyrd till Helga Reutermark för tiden intill
den 1 oktober 1930 mot en årshyra av 720 kronor.

Då fortifikationsdepartementet hade ansett ytterligare försök böra göras
för att örn möjligt få fastigheten försåld till det åsätta värdet av 15,000
kronor, hade departementet genom skrivelse den 18 december 1929 uppdragit
åt chefen för Södermanlands regemente att vidtaga åtgärder i sådant avseende.
Från regementschefen hade sedermera inkommit en den 18 januari
1930 dagtecknad redogörelse över vad han i anledning härav åtgjort. Av
redogörelsen framginge, bland annat, att annonsering därom, att fastigheten
vore till salu, anställts i fyra av länets tidningar, men att likväl vid den i
annonserna utsatta anbudstidens utgång endast ett anbud inkommit, nämligen
från nuvarande hyresgästen Helga Reutermark. Att icke flera anbud inkommit
syntes vara beroende därpå, att gårdens byggnader på grund av
ålder vore i ett ganska dåligt skick och inom kort komme att kräva jämförelsevis
stora kostnader för nödvändiga reparationer, ett förhållande, som
gjorde, att gården ur köpsynpunkt ej vore vidare begärlig. Då fastigheten
sålunda vore att anse såsom svårsåld, hade regementschefen ansett, att den
borde försäljas i enlighet med det enda inkomna anbudet.

Detta anbud, som avgivits av Helga Reutermark, lydde å 10,800 kronor,
att erläggas kontant vid tillträdet. Enligt ett av underlöjtnanten Gust. R. Larsson
den 11 januari 1930 utfärdat intyg hade Helga Reutermark på egen
bekostnad låtit utföra reparationer å fastigheten till ett belopp av 800 kronor.

Sedan fortifikationsdepartementet anmodat nuvarande domäntjänstemannen,
översten N. Wikander att med biträde av sakkunnig person värdera byggnaderna
å fastigheten, hade denne till departementet överlämnat ett den 9
januari 1930 dagtecknat, av Wikander och byggmästaren O. Akerlind underskrivet
värderingsinstrument, slutande å ett sammanlagt byggnadsvärde av
10,300 kronor. Därest härtill Indes taxeringsvärdet å tomtmarken, skulle
fastighetens värde alltså kunna beräknas till 13,300 kronor.

För egen del ansåge fortifikationsdepartementet, att vad i ärendet förekommit
givit vid handen, att det torde vara utsiktslöst att åvägabringa en
försäljning av ifrågavarande fastighet till det år 1926 fastställda priset av

15.000 kronor. Ä andra sidan vore det för kronan angeläget, att en för -

Departements chefen.

4 Kungl. Marits proposition nr 98.

säljning snarast komme till stånd. Byggnaderna erfordrade, såsom i ärendet
upplysts, genomgripande reparationer. Även borde beaktas, att de under
de senare åren vissa tider måst stå outhyrda. Skulle den nuvarande hyresgästen
säga upp sitt kontrakt, bleve det sannolikt svårt att ånyo uthyra
fastigheten i dess nuvarande dåliga skick, och kostnaderna för en reparation
skulle med säkerhet icke på lång tid förränta sig samt knappast heller bliva
fullt ersatta vid en försäljning. I värjo fall syntes det vara olämpligt, att
kronan iklädde sig de risker, som skulle följa av ett bibehållande i kronans
hand av ifrågavarande för kronan numera onödiga fastighet, vars förvaltning
dessutom givetvis medförde vissa olägenheter.

Vidkommande det pris, vartill fastigheten borde försäljas, vore det visserligen
önskvärt, att så kunde ske till det vid ovannämnda värdering den
9 januari 1930 åsätta beloppet, 10,300 kronor för byggnaderna jämte 3,000
kronor för marken eller sammanlagt 13,300 kronor. Med hänsyn såväl till
taxeringsvärdet, 10,000 kronor för fastigheten i dess helhet, som därtill, att
densamma, såsom nämnts, år 1928 av sex sakkunniga personer i Malmköping
värderats till sistnämnda belopp, syntes det likväl icke vara möjligt
att erhålla en spekulant å fastigheten till så högt pris som 13,300 kronor,
helst helt nyligen i sådant hänseende gjorda försök icke krönts med framgång.
Det av Helga Reutermark avgivna anbudet, 10,800 kronor, syntes
såsom icke oväsenligt överstigande taxeringsvärdet och såsom i allt fall det
högsta, vilket för närvarande torde kunna ernås, böra antagas. För övrigt
borde vid anbudets prövning beaktas den omständigheten, att Helga Reutermark
å fastigheten nedlagt en kostnad av 800 kronor, vilket förhållande
givetvis varit ägnat att förmå henne att bjuda högsta skäliga pris för fastigheten,
på samma gång som det billigtvis borde i viss mån räknas henne
till godo vid köpeskillingens bestämmande. Anbudet vore dessutom för
kronan fördelaktigt därutinnan, att köpeskillingen erbjudits kontant betalad
å tillträdesdagen.

Fortifikationsdepartementet ansåge således, att det av Helga Reutermark
ingivna anbudet vore med hänsyn till föreliggande förhållanden fördelaktigt,
och att riksdagens medgivande borde utverkas till fastighetens försäljning i
enlighet därmed. Några ändringar i övrigt beträffande de genom ovannämnda
brev den 21 maj 1926 stadgade bestämmelserna angående ifrågavarande
försäljning syntes icke erforderliga.

Med åberopande av det anförda hemställde fortifikationsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens medgivande att försälja ifrågavarande
tomt med därå befintliga byggnader till Helga Reutermark eller
hennes rättsinnehavare mot en köpeskilling av 10,800 kronor och i övrigt
enligt de i förenämnda kungl, brev och riksdagsskrivelse meddelade bestämmelser.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att det av 1926 års riksdag bestämda
priset av 15,000 kronor vid försäljning av ifrågavarande tomt med därå befintliga
byggnader icke torde kunna påräknas. Då, såsom fortifikationsdepartementet
framhållit, det av Helga Reutermark erbjudna priset för fastigheten,
10,800 kronor, torde vara det högsta, som under nuvarande förhållanden
står att erhålla, samt fastigheten icke är för något statsändamål behövlig,
synes mig anledning föreligga att tillstyrka godtagande av den sålunda
erbjudna köpeskillingen. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

5

Kungl. Majus proposition nr 98.

att tomten nr 24 enligt 1831 års beteckning, belägen inom Malmköpings
köping, med därå befintliga byggnader må försäljas till den nuvarande hyresgästen
Helga Reutermark eller hennes rättsinnehavare för en köpeskilling
av 10,800 kronor och i övrigt enligt de av 1926 års riksdag bestämda villkoren
för fastighetens försäljning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samt. 10 haft. (Hr 98.) M> so 2