Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dispositionen
av förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel;
given Stockholms slott den 14
februari 19740.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro;

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kunql. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anföi chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg.

På förslag av Kungl. Majit beslöt 1928 års riksdag (skrivelse nr 20), att
reservationsanslag finge, med iakttagande av de anordningar, som vid övergången
befunnes lämpliga, disponeras allenast till och med andra budgetaret
efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört, dock med rätt för
Kungl. Majit att, då anslagets bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särDihang
till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 75 käft. (Nr 97.) 309 3(1

2

Kungl. Majit! proposition nr 97.

skild olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes förfogande under
ytterligare högst ett år.

I anslutning härtill har Kungl. Majit den 14 juni 1928 utfärdat kungörelse
(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag. Kungörelsen
innehåller bland annat följande föreskrifter. Med äldre reservationsanslag
avses i kungörelsen sådant reservationsanslag, varå behållning
kvarstår vid ingången av andra budgetåret efter det, för vilket anslaget blivit
i riksstaten sist uppfört (riksstatsåret). Senast den 30 september under andra
budgetåret efter riksstatsåret åligger det myndighet, till vars förfogande äldre
reservationsanslag ställts, att till Kungl. Majit i finansdepartementet inkomma
med utredning angående den behållning, som kan beräknas kvarstå å anslaget
vid budgetårets utgång. Anser myndigheten, att särskild olägenhet
skulle vållas därav, att äldre reservationsanslag icke finge användas utöver
andra budgetåret efter riksstatsåret, har myndigheten att i samband med
ingivandet av ovanberörda utredning hos Kungl. Majit i finansdepartementet
göra framställning örn fortsatt anlitande av anslaget, därvid skola angivas
beskaffenheten av de utgifter, vilka beräknas återstå till bestridande från
anslaget, samt dessa utgifters fördelning på andra och tredje budgetåren
efter riksstatsåret. Har Kungl. Majit medgivit, att behållning å äldre reservationsanslag
eller del därav må användas ytterligare ett budgetår, skall
vad som kan återstå av anslaget vid utgången av tredje budgetåret efter
riksstatsåret omföras till inkomsttitel för i anspråk tagna reservationer.

Kungörelsen har trätt i kraft den 1 juli 1928. Vid kungörelsens tillämpning
å reservationsanslag, anvisade för budgetåret 1926/1927 eller dessförinnan,
skall såsom riksstatsår anses, beträffande anslag, som sist anvisats å
riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 eller å tidigare stat, budgetåret
1926/1927 och beträffande anslag, som sist anvisats för något av budgetåren
1923/1924-1926/1927, budgetåret 1927/1928.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 september 1929 har marinförvaltningen
gjort framställning rörande dispositionen av förefintlig behållning å de medel,
som anvisats för byggande av undervattensbåten Valen, samt därvid anfört,
bland annat, följande.

Enligt marinförvaltningens huvudbok hade behållningen å det för budgetåret
1923/1924 anvisade anslaget för anskaffning av undervattensbåtmateriel
den 30 juni 1929 utgjort 606,514 kronor 47'' öre, varav samma dag varit
disponerat men ej utbetalt ett sammanlagt belopp av 255,058 kronor 58 öre.

Enligt kungl, brev den 31 mars 1928 angående riksdagens skrivelse nr 71
i fråga örn vissa förbättrings- och moderniseringsarbeten å äldre undervattensbåtar
ägde marinförvaltningen att av behållningen å de medel, som ställts
till ämbetsverkets förfogande för nybyggnad av undervattensbåten Valen,
använda högst 300,000 kronor till förbättrings- och moderniseringsarbeten å
vissa äldre undervattensbåtar. Av sistnämnda medelstillgång å 300,000 kronor,
vilken måste likställas nied ett av 1928 års riksdag beviljat anslag, hade
den 30 juni 1929 varit utbetalt ett belopp av tillhopa 138,143 kronor 42 öre.
Återstående belopp, högst 161,856 kronor 58 öre, beräknades åtgå under
innevarande budgetår med undantag av omkring 5,000 kronor, som under

Kungl. Majus proposition nr 97. 3

budgetåret 1930/1931 erfordrades för inmontering ombord av under tillverkning
varande utskjutningsanordningar för fäbod. För rätt att disponera sistnämnda
belopp, 5000 kronor, jämväl efter utgången av innevarande budgetår
syntes något ytterligare medgivande icke erfordras.

Vad beträffade i gång varande arbeten för undervattensbåten Valen, beräknades
dessa bliva avslutade under innevarande budgetår och draga en
kostnad av omkring 85,000 kronor.

Efter avdrag av dessa återstående kostnader, alltså beräknade till respektive
161,856 kronor 58 öre oell 85,000 kronor eller tillhopa 246,856 kronor
58 öre, skulle å anslaget finnas en disponibel tillgång av 606,514:47 —
— 246,856:58 = 359,657 kronor 89 öre eller i uppåt avrundat tal 360,000
kronor.

I fråga om dispositionen av detta belopp finge marinförvaltningen anföra
följande.

Sedan undervattensbåten Valen planlagts och färdigställts, hade utvecklingen
av undervattensbåtmaterielen gått hastigt framåt i olika avseenden.
Av denna anledning och då Valen representerade en ny typ av undervattensbåtar
i svenska flottan, hade en del anskaffningar och arbeten för fartyget
ej igångsatts, i avvaktan på att bästa och modernaste materiel skulle
kunna erhållas, eller fördröjts genom att omarbetningar och experiment tarvats
för att uppnå fullgoda resultat. De anskaffningar och arbeten, som
ytterligare erfordrades, beräknades draga en kostnad av sammanlagt omkring

126,000 kronor. De kunde emellertid ej slutföras under innevarande budgetår,
varför en del av kostnaderna, omkring 90,000 kronor, skulle bestridas
under budgetåret 1930/1931. Marinförvaltningen hemställde därför, att Kungl.
Maj:t måtte medgiva, att för ifrågavarande anskaffningar och arbeten, beräknade
till en kostnad av 126,000 kronor, måtte under budgetåret 1930/1931
få användas ett belopp av 90,000 kronor.

II.

Under förutsättning av bifall till marinförvaltningens ovan under I gjorda
hemställan skulle av behållningen å förevarande anslag återstå att disponera
ett belopp av omkring 234,000 kronor. Denna tillgång syntes ämbetsverket
böra tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för viss materielanskaffning,
som vore av behovet synnerligen påkallad, nämligen anskaffning av
minor och kulspruta för undervattensbåten Valen samt dykvästar för äldre
undervattensbåtar.

Kostnaderna för de för Valen erforderliga minorna och kulsprutan beräknades
uppgå till cirka respektive 140,000 kronor och 20,000 kronor.

Vad anginge behovet av dykvästar för äldre undervattensbåtar, finge marinförvaltningen
framhålla, ''att svenska flottan hitintills varit förskonad från
allvarligare undervattensbåtsolyckor, men att tillbud till sådana likväl icke
saknats. Erfarenheterna från utländska mariner, diir dylika olyckor inträffat,
gåve vid handen, att endast under särdeles gynnsamma omständigheter överlevande
å sjunken undervattensbåt kunde räddas genom åtgärder utifrån
båten. Man hade därför inom dessa mariner anskaffat dykvästar och även
för personalens utbildning i desammas användning anordnat särskilda tankar.
Det måste anses vara av synnerligt stor vikt, att den möjlighet till räddning,
som dykvästarna utgjorde, förefunnes å samtliga svenska undervattensbåtar.
Några medel för anskaffning av dylika västar stöde emellertid icke
till ämbetsverkets disposition annorledes iin i den obetydliga omfattning,
som till ämbetsverkets förfogande ställd del av anslaget till underhåll av
flottans fartyg och byggnader m. m. medgåve. Det syntes ämbetsverket
därför synnerligen önskvärt, att en del av undervattensbåten Valens nybygg -

4

Kungl. Majus proposition nr 07.

nådemedel linge användas till anskaffning av dykvästar för äldre undervattensbåtar,
i främsta rummet för undervattensbåtarna Hajen, Sälen, Valrossen,
Bävern, Blern oell Uttern. Marinförvaltningen föresloge således,
att den behållning å anslaget till Valen, som återstode, sedan övriga här
ovan anmälda behov tillgodose^, eller ett beräknat belopp av omkring

74,000 kronor måtte få användas för nu avsedda anskaffning.

För användande av ifrågavarande anslag till de sålunda under II anmälda
behoven syntes riksdagens medgivande böra inhämtas.

Riksräkenskapsverket, som den 25 november 1929 avgivit utlåtande i ärendet,
har anfört följande.

Marinförvaltningen uppgåve i siu förevarande framställning, att behållningen
å 1923/1924 års anslag till undervattensbåtmateriel uppginge till
606,514 kronor 47 öre. Ifrågavarande medel återfunnes emellertid icke såsom
tillgångar i budgetredovisningen för 1928/1929. I P. M. den 13 juni
1929 angående vissa fond- och diversemedelstitlar hos marinförvaltningen
hade föredraganden i ärendet hos riksräkenskapsverket bland annat erinrat,
att den hos marinförvaltningen redovisade diversemedelstiteln S147, Ny
undervattensbåt, såsom utgörande fonderade statsmedel härrörande från anslaget
1923/1924 IV 3 G 4, Undervattensbåtmateriel, bort överföras till sistnämnda
anslag, som ånyo skolat upptagas i budgetredovisningen. I skrivelse
den 15 juni 1929 hade riksräkenskapsverket överlämnat berörda P. M. till
marinförvaltningen för yttrande. Svar härå hade ännu icke inkommit till
ämbetsverket. Under hand hade emellertid inhämtats, att marinförvaltningen
hade för avsikt att verkställa ifrågavarande överföring, varigenom alltså anslaget
komme att redovisas i budgetredovisningen för budgetåret 1929/1930.

Av de jämlikt kungl, brev den 31 mars 1928 till förbättrings- och moderniseringsarbeten
å vissa äldre undervattensbåtar till marinförvaltningens disposition
ställda 300,000 kronor hade till och med den 30 juni 1929 utbetalts
138,143 kronor 42 öre. Av det återstående beloppet beräknades 156,856
kronor 58 öre åtgå under innevarande budgetår, medan 5,000 kronor skulle
under budgetåret 1930/1931 användas för inmontering ombord av under tillverkning
varande utskjutningsanordningar för fallod. För rätt att disponera
sistnämnda belopp hade marinförvaltningen ansett ytterligare medgivande
icke erfordras av den anledningen, att berörda anvisning å 300,000 kronor
vore att jämställa med ett av 1928 års riksdag för budgetåret 1928/1929 beviljat
anslag. Denna tolkning strede emellertid såväl mot riksdagens uttalande
i denna fråga som mot föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928
(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag, vari
bland annat stadgades, att dispositionsrätten till äldre reservationsanslagunder
vissa omständigheter kunde av Kungl. Majit förlängas att omfatta det
tredje budgetåret efter riksstatsåret, d. v. s. det budgetår, för vilket anslaget
blivit i riksstaten sist uppfört. Den behållning, som kunde återstå å ett
anslag vid utgången av tredje budgetåret efter riksstatsåret, skulle omföras
till inkomsttiteln för i anspråk tagna reservationer.

Under förutsättning att förevarande anslag ånyo upptoges i budgetredovisningen,
mötte emellertid intet hinder, att Kungl. Majit medgåve, att ifrågavarande
anslag finge för bestridande av utgifter intill 5,000 kronor tågås i
anspråk linder budgetåret 1930/1931.

Vidkommande härefter de under avdelning I i marinförvaltningens förevarande
framställning angivna utgiftsbehoven hade marinförvaltningen hemställt
örn förlängd dispositionsrätt till omhandlade anslag under budgetåret
1930/1931 för ett belopp av 90,000 kronor. Riksräkenskapsverket, som i

o

Kungl. Majus proposition nr !)7

princip intet hade att erinra mot denna del av marinförvaltningens framställning,
finge dock hänvisa till vad ämbetsverket här nedan anförde.

Vad beträffade marinförvaltningens framställningar under avdelning II att
för anskaffande av minor och kulspruta å undervattensbåten Valen samt anskaffning
av dykvästar för äldre undervattensbåtar av anslagets behållning
få disponera 234,000 kronor, finge riksräkenskapsverket erinra, att utgifterna för
sagda ändamål, som skulle underställas riksdagens prövning, med all sannolikhet
icke hunne verkställas under innevarande budgetår. Den i förenämnda
kungörelse den 14 juni 1928 föreskrivna utredningen angående utgifternas
fördelning de olika budgetåren emellan hade av marinförvaltningen icke förebragts,
varför riksräkenskapsverket icke vore i tillfälle bedöma, huruvida
ifrågavarande utgifter komme att till fullo gäldas under budgetåret 1930/1931.
Starka skäl talade emellertid för antagandet, att detta icke komme att bliva
fallet. Därest Kungl Hajd skulle finna, att medel jämväl efter sistnämnda
budgetårs slut borde stå till förfogande för marinförvaltningen för avsett
ändamål, torde fördenskull nytt anslag härför böra uppföras i riksstaten.
Följande alternativa tillvägagångssätt vore härvid möjliga.

Alternativ 1: Å fjärde huvudtiteln uppfördes för budgetåret 1930/1931 ett
nytt anslag till erforderligt belopp, under det att av 1923/1924 års anslag
såsom inkomst för inkomsttiteln i anspråk tagna reservationer beräknades
en summa lika stor som det nyanvisade anslaget. Genom detta förfaringssätt
vunnes, dels att ett mot erforderlig del av den å 1923/1924 års anslag
kvarstående reservationen svarande belopp ställdes till marinförvaltningens
förfogande, dels att statsregleringen icke förorsakades särskilda kostnader
för tillgodoseende av anslagsbehovet.

Alternativ 2: Å fjärde huvudtiteln uppfördes för budgetåret 1930/1931 ett
nytt anslag men utan anslagssumma. Den å 1923/1924 års anslag kvarstående
behållningen vid ingången av sagda budgetår borde, enär anslaget återuppförts
i riksstaten för ett senare budgetår, tillgodoföras det senare budgetårets
anslag.

Tillämpades sistnämnda förfaringssätt, vunnes förutom de under alternativ
1 omnämnda fördelarna jämväl, att slutsumman i riksstaten för fjärde
huvudtiteln icke bleve föremål för höjning. Riksräkenskapsverket tillstyrkte
för sin del alternativ 2.

Med stöd av vad ovan anförts hemställde riksräkenskapsverket, att Kungl.
Maj:t måtte hos 1930 års riksdag — under förutsättning att Kungl. Majit
funne marinförvaltningens framställningar att för berörda under avdelning II
angivna ändamål få disponera 234,000 kronor böra bifallas — föreslå uppförande
i riksstaten för budgetåret 1930/1931 utan angivet belopp av ett
anslag till undervattensbåtmateriel, dit den kvarstående reservationen å
1923/1924 års anslag för samma ändamål vid ingången av nästkommande
budgetår skulle överföras. Därest denna hemställan vunne Kungl. Majis
bifall, erfordrades intet särskilt Kungl. Majis medgivande att för bestridande
av återstående utgifter under budgetåret 1930/1931 få disponera någon del
av 1923/1924 års anslag.

Med anledning av vad riksräkenskapsverket sålunda anfört har marinförvaltningen
uti den 13 december 1929 i ärendet avgivet yttrande anfört,
Iliand annat, följande.

För sjöförsvarets vidkommande torde det åtminstone i allmänhet bliva
till ringa eller ingen nytta, att riksdagens medgivande utverkades till att få
använda behållningen å äldre reservationsanslag till ändamål, för vilket re -

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:t,s proposition nr ,97.

spek ti ve anslag icke varit avsett, därest icke lämnandet av dylikt medgivande
finge likställas med att för det nya ändamålet ett särskilt anslag beviljats.
Ty med hänsyn till arten och omfattningen av de särskilda medelsbehoven,
vilka medgivandet kunde avse, skulle det med säkerhet ofta inträffa, att
medlen icke kunde hinna att användas för det nya ändamålet inom den tid,
det äldre anslaget finge jämlikt kungörelsen den 14 juni 1928 tagas i anspråk.
För undanrödjande av varje tvivelsmål i detta avseende biträdde marinförvaltningen
det av riksräkenskapsverket i utlåtandet föreslagna med alternativ 2
betecknade tillvägagångssättet örn uppförandet i riksstaten för budgetåret
1930/1931 utan angivet belopp av ett anslag till undervattensbåtmateriel,
dit den kvarstående reservationen å 1923/1924 års anslag för samma ändamål
skulle vid ingången av nästkommande budgetår överföras.

Beträffande det i marinförvaltningens förenämnda skrivelse av den 24
september 1929 omförmälda anslaget för anskaffning av undervattensbåtmateriel
får jag erinra örn att 1921 års riksdag dels medgav, att för anskaffning
av undervattensbåtmateriel finge tagas i anspråk 2,000,000 kronor av
vissa reserverade medel, dels ock för samma ändamål beviljade 2,500,000
kronor, vilket sistnämnda belopp sedermera såsom extra reservationsanslag
anvisades av 1923 års riksdag å riksstaten för budgetåret 1923/1924. De av
riksdagen sålunda till förfogande ställda medlen voro avsedda för byggande
av undervattensbåten Talen. Kostnaderna för nämnda undervattensbåt visade
sig emellertid avsevärt understiga den summa, som härför ursprungligen
beräknats, vadan en betydande behållning uppstått å de för ändamålet
anvisade medlen.

På förslag av Kungl. Majit medgav 1928 års riksdag (skrivelse nr 71), att
av nyssberörda behållning ett belopp av högst 300,000 kronor finge tagas
i anspråk till förbättrings- och moderniseringsarbeten å vissa äldre undervattensbåtar.
Sedan för sistnämnda ändamål utbetalats ett belopp av 138,143
kronor 42 öre, återstod, enligt vad av marinförvaltningens skrivelse inhämtas,
vid utgången av budgetåret 1928/1929 av det för anskaffande av undervattensbåtmateriel
anvisade anslaget en summa av 606,514 kronor 47 öre. Efter
avdrag av dels det för förbättrings- och moderniseringsarbeten å vissa äldre
undervattensbåtar ytterligare avsedda beloppet högst 161,856 kronor 58 öre,
dels ock de till 85,000 kronor uppskattade kostnaderna för i gång varande arbeten
å undervattensbåten Valen, skulle av berörda anslag återstå 606,514: 47 —
— 161,856: 58 — 85,000: — = 359,657 kronor 89 öre eller i runt tal 360,000 kronor.
Härav beräknas ett belopp av omkring 126,000 kronor bliva erforderligt
för vissa ytterligare anskaffningar och arbeten för Valen.

I fråga örn den härefter resterande delen av anslaget, omkring 234,000
kronor, har marinförvaltningen hemställt, att densamma måtte få användas
sålunda: för anskaffande av minor för undervattensbåten Valen omkring

140,000 kronor, för inköp av en kulspruta av modern konstruktion för nämnda
undervattensbåt omkring 20,000 kronor samt för anskaffning av dykvästar
för vissa äldre undervattensbåtar återstoden eller omkring 74,000 kronor.

Vad marinförvaltningen sålunda föreslagit giver mig icke anledning till
någon erinran. Jag tillstyrker alltså, att framställning i berörda syfte av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 7

latea till riksdagen. Beträffande förslagets närmare innebörd torde riksdagens
vederbörande utskott erhålla kännedom genom de handlingar, som
tillhandahållas utskottet.

Enligt de inledningsvis omförmälda bestämmelserna angående äldre reservationsanslag
kan behållningen å det för budgetåret 1923/1924 anvisade
anslaget till undervattensbåtmateriel disponeras till och med badgetåret
1930/1931, under sistnämnda budgetår dock endast efter särskilt medgivande
av Kungl. Majit. Då det är att förutse, att ifrågavarande behållning endast
delvis kan tagas i anspråk före utgången av sistnämnda budgetår och återstoden
av densamma alltså bör stå till förfogande för tiden därefter, synes,
för möjliggörande av en sådan fortsatt medelsdisposition, å riksstaten för
budgetåret 1930/1931 böra, på sätt riksräkenskapsverket förordat, uppföras
ett nytt reservationsanslag för anskaffning av undervattensbåtmateriel men
utan anslagssumma.

På grund av vad nu anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

dels medgiva, att av den vid utgången av budgetåret 1928/1929 kvarstående
behållningen å det i riksstaten för budgetåret 1923/1924 anvisade extra
reservationsanslaget till undervattensbåtmateriel må för anskaffande av minor
och kulspruta för undervattensbåten Talen samt dykvästar för äldre undervattensbåtar
användas ett belopp av högst 234,000 kronor,

dels ock i riksstaten för budgetåret 1930/1931 under fjärde huvudtiteln
uppföra ett extra reservationsanslag till undervattensbåtmateriel utan angivet
belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av. den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.