Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

tfr 91.

Kungl. Martts proposition till riksdagen angående försäljning
av den under lantförsvarets förvaltning stå■
ende egendomen Arendala i Hardeberga socken av

Malmöhus län; given Stockholms slott den 14 februari
1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Mahnberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Genom brev den 21 juni 1907 förordnade Kungl. Majit, att Södra skånska
infanteriregementet skulle förläggas till Lund, så snart kasernetablissemang
för regementet blivit därstädes uppfört, varjämte Kungl. Majit, med antagande
av ett utav stadsfullmäktige i Lund avgivet anbud i fråga om upplåtelse av
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 13 haft. (Nr 91.)

316 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

mark till kaserntomt, handexercisfält och skjutbana, bemyndigade arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att i enlighet därmed sluta avtal med
staden. Dylikt avtal slöts den 15 och den 22 november 1907.

Genom nyssnämnda brev bemyndigades vidare fortifikationsdepartementet
att för beredande av övningsfält för regementet för kronans räkning inköpa
egendomen Arendala i Hardeberga socken och Torna härad av Malmöhus
län. Enligt beslut den 16 oktober 1915 bemyndigade sedermera Kungl. Majit
fortifikationsdepartementet att för det avsedda övningsfältets utvidgning sluta
avtal med staden Lund örn inköp för kronans räkning av följande mellan
egendomen Arendala och de här nedan nämnda ängarna Räfthagen och
Kungsmarkerna belägna fastigheter, nämligen skatteaugmentsängen Maskängen
i Hardeberga socken, V» mantal Lilla Råby nr 10 eller Nilstorp nr 2
i Lunds socken samt ägolotterna nr 81 och 82 inom Lunds stad. Slutligen
föreskrev Kungl. Majit, i enlighet med av 1917 års riksdag lämnat medgivande
(skrivelse nr 108), genom brev den 4 maj 1917, att till lantförsvaret,
för att tilläggas Södra skånska infanteriregementets övningsfält, skulle överlämnas
dels, räknat från den 14 mars 1917, de till Flyinge kungsgård i
Södra Sandby socken hörande, under stuteriöverstyrelsens förvaltning dittills
stående ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna, jämväl benämnda Råby
ängar, däri inbegripet det söder örn järnvägen Lund—Revinge belägna området,
dels ock den 14 mars 1918 den under domänstyrelsens förvaltning
stående förra hospitalsegendomen Hardeberga nr 14, en äng, Koängen kallad,
i Hardeberga socken.

Jämlikt 1925 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets omorganisation
har Södra skånska infanteriregementet förlagts till Skånska dragonregementets
förutvarande etablissemang i Ystad.

Sedan särskilda utredningsmän tillkallats för att verkställa utredning och
avgiva förslag till disposition genom försäljning eller annorledes av sådana
lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser, delar av lägerplatser
eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunna anses erforderliga för försvarets
behov, hava dessa utredningsmän, vilka antagit benämningen lantförsvarets
marTckomniitteraete, i skrivelse den 6 februari 1929 framlagt förslag
i fråga om den framtida användningen av de tidigare till övningsfält för
Södra skånska infanteriregementet avsedda fastigheterna invid Lund.

I infordrat utlåtande över markkommitterades förslag har domänstyrelsen
med avseende å ovannämnda enligt Kungl. Majits beslut den 4 maj 1917
till lantförsvaret överlämnade fastigheter anfört, att då dessa fastigheter, enligt
vad av utredningen i ärendet framginge, icke vidare erfordrades för det
ändamål, för vilket de överlåtits till lantförsvaret, styrelsen holle före, att
fastigheterna borde överlämnas till styrelsens förvaltning och att det borde
ankomma på styrelsen att föranstalta örn förslag till deras framtida disposition
i den ordning, som beträffande andra under dess förvaltning ställda
kronoegendomar vore stadgad. I enlighet härmed har Kungl. Majit den 29

Kungl. Majus proposition nr 91,

november 1929 förordna!, att ifrågavarande till lantförsvaret överlåtna fastigheter
skulle från och med tidpunkt, varom fortifikationsdepartementet ägde
överenskomma med domänstyrelsen, ställas under domänstyrelsens vård och
förvaltning.

Beträffande de övriga i övningsfältet ingående fastigheterna hava lantförsvarets
markJcommitterade anfört i huvudsak följande.

Egendomen Arendala omfattade fastigheterna 1/2 mantal Arendala nr 1
och 2, (Beg.-nr l2 och l3 samt 22 och 23), Vs mantal*Fiskenstrid nr 1, (Beg.-nr l2 och l3), förr Hardeberga nr 8, ’ 8 mantal Knäholmen nr 1, (Beg.-nr
l2 och l3), förr Hardeberga nr 9, 1/8 mantal Jutaslott nr 1, (Beg.-nr l2 och
l3), förr Hardeberga nr 10, V3 mantal Yxnatorp nr 1, (Beg.-nr 12 och l3),
förr Hardeberga nr 6, samt ’/4 mantal Kroneborg nr 1, (Beg.-nr l2 och l3
samt l6 och l7), förr Arendala nr 3, samtliga belägna i Hardeberga socken.
Egendomen hade förvärvats av Kungl. Majit och kronan genom köpebrev
den 27 juni 1907 av grosshandlaren C. P. Larsson i Maimi) för en köpeskilling
av 289,900 kronor. Å köpet hade kronan erhållit lagfart vid Torna och
Bara häradsrätt den 2 september 1907. Enligt vederbörligt gravationsbevis
besvärades fastigheterna icke av andra inteckningar än den, som däruti fastställts
den 19 januari 1874, § 36, och förnyats den 4 september 1882, § 16,
för beståndet av en den 24 november 1873 dagtecknad avhandling, varigenom
S. J. Sjöstedt till Lunds stad överlåtit den ägaren av ifrågavarande fastigheter
tillkommande rätt till vatten från Böglebäck, i den mån sådant för
Lunds vattenlednings behov vore nödigt, samt förbundit sig underlåta eller
tåla vissa i avhandlingen uppgivna åtgärder. Vid ett den 14 augusti 1848
fastställt laga skifte hade dessa fastigheter, med undantag av J/g mantal
Kroneborg nr 1, utlagts i två invid varandra belägna lotter, litt. A och litt.
B, örn respektive 73.6619 hektar och 113.9665 hektar. Utgården Vs mantal
Kroneborg (Beg.-nr l6 och l7) hade vid samma laga skifte likaledes utlagts
under två bredvid varandra belägna lotter, litt. A och litt. B, örn respektive
14,6012 hektar och 18,192 5 hektar. Vid 1928 års fastighetstaxering hade
fastigheterna åsatts ett sammanlagt taxeringsvärde av 340,000 kronor, varav
å 7/8 mantal Kroneborg belöpte 33,000 kronor.

Skatteaugmentsängen Maskängen i Hardeberga socken, . utsocknefrälseliemmanet
yi2 mantal Lilla Håby nr 10 eller Nilstorp nr 2 i Lunds socken
samt de å en av kommissionslantmätaren Axel Nilsson år 1903 upprättad
karta över Lunds stads östra fäladsmark inom staden Lund upptagna ägoeller
arrendelotterna nr 81 och 82 hade kronan förvärvat enligt köpekontrakt
den 16 november 1915 och den 15 maj 1916. Enligt kontraktet skulle kronan
i köpeskilling erlägga för egendomarna Maskängen och Nilstorp nr 2 inklusive
åbyggnader m. m. 2,200 kronor för hektar samt för fäladslotterna nr 81
och 82 2,000 kronor för hektar. Vid erläggandet av köpeskillingarna för egendomarna
Maskängen och Nilstorp skulle kronan få avdraga ett belopp av
37,500 kronor, motsvarande det beräknade värdet av mark örn cirka 15 hektar,
som staden Lund i kontraktet den 15/22 november 1907 med Kungl. Majit
och kronan utfäst sig att kostnadsfritt tillhandahålla kronan till skjutbana,
och skulle staden därigenom anses hava fullgjort sitt åtagande beträffande
skjutbanan. Sedan genom av lantmiitare verkställda uppmätningar utrönts,
att egendomen Maskängen, även kallad Silfåkra nr 21 eller Bäften, innehölle
19.3540 hektar, ’/12 mantal Nilstorp nr 2 6.3580 hektar och fäladslotterna
nr 81 och 82 8.9280 hektar, hade köpeskillingslikvid verkställts.
Därvid hade köpeskillingen för egendomarna Maskängen och Nilstorp enligt

, Kungl. Majus proposition nr 91.

ovan angivna grunder uppgått till 56,566 kronor 40 öre samt stadens stämpelkostnad
för dess köp av egendomarna till 339 kronor. Efter avdrag av
värdet av mark till skjutbana, 37,500 kronor, hade kronan sålunda för dessa
egendomar till staden erlagt ett belopp av 19,405 kronor 40oöre. För fäladslotterna
nr 81 och 82 hade kronan erlagt 17,856 kronor. Å fången hade
kronan erhållit lagfart vid Torna och Bara häradsrätt den 30 april 1917 samt
vid rådhusrätten i Lund den 13 augusti 1917. Enligt utfärdade gravationsbevis
besvärades fastigheterna icke av några gravationer. Vid 1928 års fastighetstaxering
hade fastigheterna åsatts följande taxeringsvärden: Maskängen
34,800 kronor, Nilstorp nr 2 14,300 kronor samt lotterna nr 81 och 82 18,000
kronor.

Vissa förberedande åtgärder hade redan vidtagits för försäljning av en del
av ifrågavarande fastigheter. Sedan arrendatorn av Arendala gård, lantbrukaren
Nils Nilsson, anhållit att efter verkställd värdering få inköpa denna
egendom, hade Kungl. Majit enligt beslut den 25 november 1927 bemyndigat
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att dels verkställa värdering
av egendomen Arendala samt V12 mantal Lilla Råby nr 10 eller Nilstorp
nr 2 och skatteaugmentsängen Maskängen, dels ock efter verkställd utredning
i övrigt avgiva det förslag rörande egendomarnas försäljning eller disponerande
på annat sätt, vartill utredningen kunde giva anledning.

I enlighet med av fortifikationsdepartementet lämnat uppdrag hade värderingen
i fråga verkställts i mars månad år 1928 av domänintendenten Sven
Linders, riksdagsmannen Jöns Jönsson i Slätåker och fortifikationsdepartementets
domän tjänsteman, ryttmästaren B. Grill. Värderingsnämnden hade
emellertid under arbetets gång funnit åtskilliga skäl tala för att samtidigt
träffa avgörande beträffande den framtida dispositionen även av fäladslotterna
nr 81 och 82, varför jämväl dessa blivit föremål för värdering och medtagits
i nämndens förslag.

Värderingsnämndens utlåtande hade beträffande de olika fastigheterna innehållit
huvudsakligen följande.

Arendala egendom med undantag av utgården */« mantal Kroneborg nr 1.
Huvudgården vore belägen cirka 6 kilometer från Lunds stad. Marken bestode
dels av lermylla på lerbotten, dels av grusmylla på grusblandad alv
eller grus; en del av marken i nordvästra delen vore starkt stenbemängd.
Egendomens åbyggnader bestode av boningshus av tegel- och råstensmurar
jämte två flygelbyggnader av tegel, stall- och ladugårdsbyggnad jämte vinkelbyggnader,
huvudsakligen av tegel, loge av gjutmur, vagnslider m. m. samt
två nyare stathus av tegel, samtliga dessa byggnader försedda med tegeltak
och i gott skick. Härjämte funnes ett äldre stathus av brädbeklätt korsvirke.
Byggnadsbeståndet kunde betecknas såsom gott, dock ej fullt tillräckligt
framför allt beträffande logeutrymmet, vilket vore mycket knappt.
Sammanlagda brandförsäkringssumman vore 158,000 kronor. '' Med hänsyn
till byggnadsbeståndets och ägornas belägenhet hade det synts värderingsnämnden
lämpligast, att södra delen med därvarande åbyggnader försåldes
i .en lott och att den norra, obebyggda delen uppdelades och såldes till
mindre jordbruk. Det bästa sättet syntes vara, att uppdelningen skedde så,
att de å laga skifteskartan över fastigheten med röda siffror betecknade ägofigurerna
nr 1 — 10 samt nr 24—30 finge utgöra den södra delen och återstående
ägofigurerna nr 11—23 bildade den norra delen. Härvid komme 228
tunnland 29.5 kappland eller 113.0110 hektar att tilläggas gårdsbyggnaderna
och 151 tunnland 5.1 kappland eller
byggda jordbrukslotter. Med utgång härifrån hade hemskiftet av egendomen
saluvärderats på följande sätt:

Kungl. Majus proposition nr 91.

kronor 144,000: —
> 84,800: -

Summa kronor 228,800: —.

kronor 40,000: —
» 27,695:20

Summa kronor 67,695: 20.

V, mantal Kroneborg nr 1. Fastigheten hade ursprungligen utgjort utmark
till Arendala, men vöre numera till stor del uppodlad, samt vore belägen
cirka 3 kilometer österut från huvudgården, under vilken den dock
brukades. Av arealen, 33.6 hektar, utgjordes 22.9 hektar av åker och det
övriga huvudsakligen av betesmark. Åkern bestode av grund svartmylla på
sand eller mycket mager grusmylla på grusbotten. Betesmarken vore kal
och stenig, i svackorna sur och kall. Fastigheten vore bebyggd med ett
ganska bra hus av gjutmurar under tegeltak. Detta vore inrett dels till
boningslägenliet örn två rum och kök, dels till stall och loge. Brandförsäkringsvärdet
vore 10,000 kronor. Byggnaderna vore visserligen icke tillräckliga
för hela arealen, men ansåges likväl motivera, att lotten såldes som
självständig brukningsdel. Fastigheten hade saluvärderats sålunda:

15 hektar ä 800 kr.............................	...................................... kronor 12,000: —
7.9 hektar ä 600 kr.........................	...................................... » 4,740: —
10.7 hektar ä 300 kr.........................	...................................... » 3,210: —
	Summa kronor 19,950: —.

Lotterna nr 81 och 82 i östra fäladen. Lotterna vore obebyggda, belägna
utmed allmänna vägen Lund—Södra Sandby på ett avstånd av cirka 3 kilometer
från stadens bebyggda delar. Marken vore odlad till åker och bestode
av blandad ler- och grusmylla på hård och torr botten. Lotterna
hade saluvärderats sålunda:

8.9280 hektar ä 1,400 kr......................................................... kronor 12,499: 20.

Skatteaugmentsängen Maskängen. Fastigheten vore belägen utmed allmän
väg och 4 kilometer från staden Lund. Marken bestode av blandad ler- och
grusmylla på huvudsakligen grusbotten. Åkern vore i sin helhet insådd
med flerårig gräsvall. Egendomen vore försedd med boningshus samt fyra
uthusbyggnader av dels tegel eller lerväggar, dels korsvirke under tak av
halm eller papp. Byggnaderna, som vore brandförsäkrade för 15,000 kronor,
hade betecknats såsom gamla och ganska svaga men å andra sidan för egendomen
tillräckliga, vilket dock ej gällde, om i sambruk varande fastigheten
Nilstorp nr 2 skulle fortfarande tillhöra. Saluvärderingen vore följande:
19.3540 hektar ä 1,700 kr....................................................... kronor 32,901:80.

Vn mantal Nilstorp nr 2. Fastigheten, som vore belägen på båda sidor
örn allmänna vägen Lund—Södra Sandby, gränsade till lägenheten Maskängen,
med vilken den läge i sambruk. Åbyggnader^ saknades. Marken bestode
huvudsakligen av grusmylla på grusbotten. Åkrarna vore helt igenlagda
till flerårig gräsvall. Enär åbyggnaderna å Maskängen vore otillräckliga
för hela den brukade arealen, vore det fördelaktigare att sälja fastigheterna
var för sig. Fastigheten hade saluvärderats sålunda:

6.3580 hektar ä 1,100 kr.......................................................... kronor 6,993:80.

Norra delen av Arendala:

40 hektar ä 1,000 kr............

34.6190 hektar ä 800 kr......

Södra delen av Arendala:

60 hektar ä 2,400 kr.............

53,ono hektar ä 1,600 kr. ...

Kungl. Majus proposition nr 91.

Yärderingsnämnden hade ansett sig böra förorda, att den ifrågasatta försäljningen
utnyttjades i ändamål att skapa åtskilliga nya brukningsdelar.
En styckning torde emellertid ej lämpligen böra ske i statens liand, utan
syntes med bättre resultat kunna överlåtas åt länets egnaliemsförening, vilken
samtidigt med försäljningen kunde förmedla egnahemslån, varigenom försäljningen
än ytterligare skulle underlättas. Enär endast södra huvuddelen av
Arendalakomplexet, där arrendator funnes, ansåges kunna försäljas med hembudsrätt,
hade beträffande övriga fastigheter allenast kunnat ifrågasättas
antingen försäljning på offentlig auktion eller under hand. Den utvägen
hade då synts enklast och mest sympatisk, att Malmöhus läns egnaliemsförening
u. p. a., därest densamma vore villig därtill, finge till egnaliemsbildning
övertaga övriga fastigheter till de uppskattade värdena.

Yärderingsnämnden hade alltså föreslagit:

att södra delen av Arendala hemskifte, omfattande ägofigurerna nr 1—10
samt 24—30 med en beräknad areal av 113.01 io hektar, försåldes till nuvarande
arrendatorn Nils Nilsson för en köpeskilling av 228,800 kronor; samt

att övriga saluvärderade fastigheter, nämligen norra delen av Arendala
liemskifte, omfattande ägofigurerna nr 11—23 med en beräknad areal av
74.6190 hektar, Arendala utskift® V8 mantal Kroneborg nr 1, lotterna nr 81
och 82 i östra fäladen, skatteaugmentsängen Maskängen samt 1 12 mantal
Nilstorp nr 2, hembjödes till Malmöhus läns egnaliemsförening u. p. a. för
en köpeskilling av 140,040 kronor (motsvarande värderingssumman).

Efter anmodan från fortifikationsdepartementet hade chefen för södra
arméfördelningen infordrat uppgifter från arrendatorn av Arendala gård samt
från Malmöhus läns egnahemsförening, huruvida de önskade inköpa de värderade
fastigheterna i enlighet med värderingsnämndens förslag.

I skrivelse den 30 juli 1928 hade arrendatorn Nils Nilsson anfört huvudsakligen
följande: Enligt olika arrendekontrakt innehade han huvuddelen av
Arendalakomplexet till den 14 mars 1932. Yärderingsnämnden syntes hava
utgått ifrån egendomen i dess befintliga skick med samtliga därå varande
anläggningar samt antagit, att egendomen omedelbart kunde tillträdas. Då
så icke vore förhållandet, syntes fixerandet av den slutliga köpeskillingen
för ett omedelbart tillträdande endast kunna ske efter förhandlingar mellan
parterna, och ville Nilsson därför giva en sammanfattande redogörelse för
de förhållanden, som uppstått under hans arrendetid. Yid den 20 april 1917
hållen tillträdessyn hade synemännen konstaterat brister till ett uppskattat
belopp av 4,686 kronor. Dessa brister vore numera samtliga botade och
byggnaderna i allra bästa skick, varför han hade en fordran å nämnda belopp.
Beträffande nybyggnader finge i första rummet nämnas, att Nilsson
enligt fastställda ritningar uppfört stathus för fyra familjer. Då emellertid
endast 29,000 kronor stått till förfogande och lägsta inkomna entreprenadanbud
uppgått till 34,600 kronor, hade han, som icke kunnat undvara byggnaden,
måst åtaga sig utförandet för förstnämnda summa. Då byggnadskostnaderna
ännu det året varit höga, hade kostnaderna i själva verket
uppgått till lägsta entreprenadanbudet, en mängd egna skjutsar oräknade.
Härigenom hade han måst bidraga till denna nybyggnad med lägst 5,600
kronor. Även örn han icke på grund av gjort åtagande hade laglig rätt att
fordra ersättning härför, syntes vid hembud någon hänsyn böra tagas härtill
vid köpesummans bestämmande. Vid gården hade han år 1922 nybyggt
dels ett mjölkrum, dels vagnsport och redskapshus. Byggnaderna vore oavvisligen
nödvändiga, emedan nödiga utrymmen härutinnan eljest ej förefunnes.
Kostnaderna hade uppgått till över 7,000 kronor, men med hänsyn
till åtnjuten nytta vore en ersättning av 5,000 kronor fullt rimlig. Vidare
hade han år 1925 bekostat en utvidgning av kostallet med fullständig in -

Kungl. Majda proposition nr 01.

redning för 16 kor samt i samband därmed nybyggt ett betmasselius, allt
för en av sakkunnig beräknad kostnad av 2,400 kronor. Under arrendeåren
hade lian slutligen bekostat det äldre kostallets, häststallets och svinstallets
fullständiga nyinredning och modernisering, allt för en kostnad av mer än

4.000 kronor. Efter avdrag för nyttan torde dessa förbättringar motsvara
ett framtida värde av lägst 3,000 kronor. Under åren 1921—1927 hade täckdikning
och vattenavledningsförbättring genomförts i en sådan omfattning
och till sådana kostnader för arrendatorn, att de icke rimligen kunde bäras
under arrendetiden utan borde räknas honom till godo vid köps avslutande.
Arméförvaltningen hade visserligen bidragit med rörkostnaden till ett belopp
av 17,108 kronor 63 öre, och hade han kontraktsenligt varit skyldig utföra
arbetet efter uppgjord plan. Men detta hans åtagande hade likvisst skett
under tvst förutsättning, att hail skulle komma att innehava arrendet på
längre tid och på med hänsyn härtill avpassade villkor. Ungefär 2/ä av
dikningarna hade utförts så sent som under år 1927, men även beträffande
det övriga arbetet hade ej tillräcklig tid förflutit för att han skulle hava
återfått kostnaderna, vilka särskilt år 1921, då cirka 30 hektar hade dränerats,
varit ytterst betungande. Inalles hade hans kostnader för efter .fastställda
planer utförda dikningar kommit att uppgå till 26,000 kronor. Även
örn han skulle kunna beräkna, att den högre avkastningen återbördat cirka

5.000 kronor av dessa kostnader, så återstode i vart fall ett belopp, som
överstege 20,000 kronor. Utöver dessa efter godkänd plan utförda dikningar
hade han under arrendeåren förbättrat och kompletterat den äldre dikningen.
Därav hade icke så litet kommit på utmarken Kroneborg, vilken del icke
tillhörde det honom nu erbjudna komplexet. Kostnaderna härför hade av
honom beräknats i runt tal till 1,400 kronor. Härutöver finge anföras, att
de stora clikningsarbetena självklart medfört åtskilliga kostnader beträffande
planering och jordförbättring samt i vissa fall ändrad skiftesindelning. Dessa
kostnader kunde anses vara lågt uppskattade med 2,700 kronor. Genom det
anförda hade han velat visa, att till det saluvärde, vartill egendomen nu
uppskattats i befintligt skick, hade han genom arbete och kostnader betydligt
bidragit. Däri torde jämväl, utan möjlighet för uppskattningsnämnden
att kunna särskilja, hava medräknats de byggnader, anläggningar och förbättringar,
som han kunde hava att fordra vid ett blivande avträde av egendomen,
utöver de kostnader, som han ytterligare nedlagt i tanke att under
längre tid få inneliava arrendet. Möjlig''en kunde de höga brandförsäkringsvärdena
i någon mån hava bidragit till köpeskillingens storlek. Skulle så
hava varit förhållandet, ville han fästa uppmärksamheten dels på att bland
byggnaderna inginge två ganska dyrbara flygelbyggnader till boningshuset,
vilka åtminstone icke för egendomen i förminskad omfattning hade så stort
värde som brandförsäkringen av dem eller 20,000 kronor, dels på att byggnadsbeståndet
över huvud vid gården med reducerad areal bleve åtskilligt
större och dyrbarare än vad man normalt hade att räkna med. Det härigenom
minskade värdet torde gott kunna beräknas till 20,000 ä 25,000
kronor. Slutligen torde ett realiserande av planen på försäljningen av Arendalakomplexet
bäst ske, genom att han omedelbart eller snarast möjligt avstode
från arrendet. Med stöd av det anförda föresloge Nilsson därför, att
lian finge förvärva det honom erbjudna området för en köpeskilling av

185.000 kronor under villkor, att lian dels förbunde sig att avstå från arrenderätten
före kontraktstidens slut, dels även avstode från hållande av avträdessvn
och därmed förenade ersättningskrav.

Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. hade den 18 oktober 1928 förklarat
sig godtaga det gjorda erbjudandet att inköpa de övriga värderade fastig -

Kungl. Majlis proposition nr 91.

^eterna till värderingssumman, 140,040 kronor, under villkor, att nödigt
jordförmedlingslån erhölles från statens jordförmedlingsfond.

Beträffande det till egnaliemsföreningen liembjudna området hade frågan
om den framtida dispositionen av detsamma kommit i ett helt annat läge.
I skrivelse till markkommitterade den 3 december 1928 hade kasernkommittén
nämligen meddelat, att jämlikt en den 1 december 1928 träffad preliminär
överenskommelse mellan kasernkommittén och representanter för Lunds
stad hade, bland annat, bestämts, att staden såsom gottgörelse för de förluster,
staden tillskyndats i anledning av regementets bortffyttning, skulle
av kronan utan ersättning med äganderätt erhålla dels ägolotterna nr 81
och 82 å stadens östra fäladsmark, dels och fastigheterna V12 mantal Lilla
Håby nr 10 eller Nilstorp nr 2 samt skatteaugmentsängen Maskängen i
Hardeberga socken. Sedan Malmöhus läns egnahemsförening underrättats
örn, att på grund av den sålunda av kasernkommittén träffade dispositionen
föreningen endast kunde få inköpa Arendalakomplexets hemskifte, hade
föreningens styrelse den 26 januari 1929 beslutat bordlägga ärendet förridare
utredning.

Vid sin behandling av frågan örn den framtida dispositionen av de förut
till övningsfält för Södra skånska infanteriregementet avsedda fastigheterna
hade markkommitterade utgått ifrån att, såsom exempelvis chefen för södra
arméfördelningen i en den 8 augusti 1928 till arméförvaltningens fortifikationsdepartement
avlåten skrivelse uttalat, samtliga ifrågavarande fastigheter
numera vöre obehövliga för lantförsvarets räkning. För kommitterade hade
sålunda återstått att undersöka, huruvida fastigheterna möjligen borde reserveras
för något annat statsändamål, samt, därest så icke vore förhållandet,
på vad sätt de lämpligen borde försäljas.

Beträffande Arendala egendom hade kommitterade vid det besök, som
kommitterade avlagt på platsen, icke funnit någon anledning till erinran
mot den av värderingsnämnden verkställda indelningen och värderingen av
fastigheten. Den södra delen av egendomen med åbyggnaderna komme att
utgöra en värdefull och väl bebyggd jordbruksegendom, medan av den norra
lämpliga egnahemslotter borde kunna erhållas. De värden, som åsatts den
norra delen, syntes jämförelsevis låga, men med beaktande av att för en
exploatering erfordrades utläggande av vägar och dessas iordningställande,
hade kommitterade funnit en försiktig värdering av området i fråga befogad.

Egendomen Arendala vore för närvarande i sin helhet utarrenderad till
Nils Nilsson enligt tre särskilda arrendekontrakt, av vilka ett, gällande för
tiden den 14 mars 1925—den 14 mars 1932, avsåge 60.149 hektar av södra
delen med åbyggnaderna jämte utgården Kroneborg, ett, gällande för tiden
den 14 mars 1927—den 14 mars 1932, avsåge 71.5 hektar och ett, gällande tiden
den 14 mars 1928—den 14 mars 1932, avsåge 24.5 hektar. Arrendet uppginge
sammanlagt till 9,069 kronor. Enligt samtliga arrendekontrakt ålåge
det arrendatorn att efter laga syn vid avträdet avlämna fastigheterna i fullgott
skick. Enligt § 5 i det andra av kontrakten ålåge det arrendatorn att
under arrendetiden på sin bekostnad låta utföra dräneringsarbeten enligt en
i februari 1927 av täckdikningsförmannen uppgjord täckdikningsplan, varav
dock kostnaden för inköp av dräneringsrör med högst 7,434 kronor 52 öre
skulle ersättas av kronan. Härjämte vore jakträtten å hela egendomen enligt
särskilt kontrakt på ett år i sänder utarrenderad till Nilsson mot ett arrende
av 25 kronor. Någon laga syn å fastigheterna hade icke förrättats sedan
den 20 april 1917, då besiktning hållits å den del, som nu vore utarrenderad
enligt det första av arrendekontrakten. Därvid hade byggnaderna
påsynats brister till ett belopp av 4,506 kronor samt hävd och diken brister

Kungl. Majus proposition nr 91.

till ett belopp av 180 kronor. Anmärkas borde, att Nils Nilsson för tiden
till den 14 mars 1937 å arrende innehade den under domänstyrelsens förvaltning
stående kronoegendomen 1 mantal Hardeberga nr 5.

Beträffande den framtida dispositionen av fastigheten hade även markkommitterade
funnit det rimligt, att arrendatorn Nils Nilsson, som visserligen
icke i kontrakten tillerkänts optionsrätt, lämnades tillfälle att förvärva
den södra delen av Arendala gård. Däremot hade kommitterade icke ansett
sig kunna till antagande förorda det av Nilsson avgivna anbudet å 185,000
kronor. Med undantag av ersättning för arrendets avträdande i förväg samt
möjligen ersättning för viss nybyggnad hänförde sig nämligen de avdrag
från det uppskattade värdet, som Nilsson påyrkat, till tidigare arrendekontrakt
än de nu gällande och syntes vara preskriberade eller icke lagligen
grundade, låt vara att billighetsskäl med visst fog syntes kunna åberopas
för vissa av dem. Kommitterade, som emellertid ansett det av Nilsson
yrkade avdraget under alla omständigheter för stort, hade inlett underhandlingar
för att förmå honom att höja sitt anbud. Dessa förhandlingar hade
resulterat i att Nilsson i skrivelse den 24 januari 1929, dock under framhållande
att han funne sitt tidigare anbud väl motiverat, erbjudit sig inköpa
södra delen av Arendalakomplexet med en areal av lägst 113 hektar
mot en köpeskilling av högst 200,000 kronor under villkor, att tillträdet räknades
från den 14 mars 1930, då han samtidigt skulle frånträda arrenderätten
till hela Arendalakomplexet, dock så att han redan hösten 1929 efter
skördens bärgande avstode från utskiftet Kroneborg samt norra delen av
Arendala hemskifte, samt att han avstode från alla ersättningskrav för under
arrendetiden å fastigheten verkställda förbättringar och i sammanhang härmed
från avträdessyn vid fastighetens avlämnande. Vid anbudets avgivande
hade Nilsson dock förutsatt, att kronan beredde honom rimliga betalningsvillkor,
så att han exempelvis finge erlägga ''/jo av köpeskillingen vid tillträdet
samt därefter 1 10 årligen av kapitalet jämte skälig ränta varje därefter
följande 14 mars, tills summan guldits.

Kommitterade funne sig icke kunna obetingat förorda antagandet av detta
anbud samt ej heller kunna föreslå något bestämt belopp såsom skälig
köpeskilling. Det av Nilsson fortfarande begärda avdraget från värderingssumman
grundade sig nämligen å sådana förutsättningar för arrendeavtalens
ingående och övriga uppgörelser, vilka med någon grad av säkerhet kunde
bedömas endast av den myndighet, som träffat avtalen med Nilsson. Kommitterade
finge därför inskränka sig till att föreslå, att södra delen av
Arendala liemskifte hembjödes Nilsson till inköp mot en köpeskilling, som
bestämdes till värderingssumman, 228,800 kronor, minskad med skäligt belopp
för arrenderättens avstående samt för övriga fordringar på grund av
arrendet, enligt förslag av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock
att köpeskillingen för fastigheten efter dylikt avdrag i intet fall borde understiga
200,000 kronor. Beträffande utgården Kroneborg förelåge icke några
skäl att påfordra avträde före den 14 mars 1930. Att märka vore, att enligt
arrendekontrakten det ålåge arrendatorn att vid avträdet utan ersättning
lämna jorden på visst sätt besådd och höstbrukad. Någon anledning att
eftergiva detta syntes icke föreligga vare sig beträffande utgården Kroneborg
eller norra delen av Arendala hemskifte, liksom ej heller att eftergiva arrendatorns
övriga skyldigheter enligt arrendekontrakten för tiden till den 14
mars 1930. Avträdandet syntes därför böra ske beträffande norra delen av
Arendala först efter verkställt höstbruk enligt § 10 respektive § 8 i arrendekontrakten.

Mot det av Nilsson föreslagna sättet för köpeskillingens gäldande hade
kommitterade icke något att erinra under förutsättning, att intecknad skuld -

10 Kungl. Maj:ts gmoposition nr 91.

förbindelse för ogulden köpeskilling lämnades å resterande beloppet löpande
med fem procent ränta.

I fråga örn norra delen av Arendala hemskifte förelåge för det dåvarande icke
något anbud, men kommitterade hade anledning antaga, att Malmöhus läns
egnahemsförening u. p. a. skulle inkomma med anbud på denna del enligt
värderingen, 67,695 kronor 20 öre. Skulle emellertid egnahemsföreningen
icke vilja förvärva området, föreställde sig kommitterade, att området ändock
skulle kunna utan svårighet genom vederbörande myndighet försäljas till
lägst det vid värderingen åsätta priset, antingen i sia helhet i samband med
försäljningen av södra delen eller ock på lämpligt sätt indelat i lotter.
Skedde försäljningen utan samband med försäljningen av södra delen, borde
förbehåll göras örn vägförbindelse över området från södra delen av Arendala
egendom, så att förbindelse därifrån kunde erhållas med landsvägen mellan
Lund och Södra Sandby.

Yad anginge 1/? mantal Kroneborg nr 1, hade kommitterade vid de verkställda
undersökningarna kommit till den uppfattningen, att fastigheten
lämpligen borde försäljas såsom en särskild jordbrukslägenhet till lägst det
vid värderingen åsätta värdet, 19,950 kronor. Då någon styckning av fastigheten
ej erfordrades samt densamma vore någorlunda tillfredsställande bebyggd,
syntes ej skäl föreligga att under hand överlåta den till egnahemsföreningen,
utan syntes försäljningen lämpligen böra ske efter skriftliga
anbuds infordrande genom kungörelse i ortens tidningar. Anmärkas borde,
att till kommitterade inkommit ett anbud å fastigheten lydande å 20,000
kronor. Örn köparen så önskade, borde han få erlägga köpeskillingen på
sätt föreslagits i fråga örn södra delen av Arendala hemskifte.

Under åberopande av det anförda föresloge kommitterade, att Kungl.
Majit, efter inhämtande av riksdagens medgivande, beträffande den framtida
dispositionen av ifrågavarande fastigheter måtte besluta:

att Arendala egendoms hemskifte uppdelades i två lotter,

varav den södra delen, omfattande de med röda siffror å laga skifteskartan
betecknade ägofigurerna nr 1—10 och 24—30, i areal innehållande cirka 113
hektar, hembjödes egendomens nuvarande arrendator, Nils Nilsson, mot en
köpeskilling, som Kungl. Majit efter arméförvaltningens hörande bestämde,
dock lägst till 200,000 kronor, att erläggas med en tiondel vid tillträdet den
14 mars 1930 och en tiondel den 14 mars varje av nästföljande nio år, med
skyldighet för köparen att å ogulden köpeskilling betala fem procent ränta
samt under villkor i övrigt, att ägolotten försåldes i det skick den vid tillträdet
befunnes, att köparen å tillträdesdagen frånträdde arrenderätten till
samtliga av honom arrenderade, lantförsvaret tillhöriga fastigheter, dock att
norra delen av Arendala hemskifte utan rubbning av arrendatorns skyldigheter
i övrigt enligt för denna del för tiden till den 14 mars 1930 gällande
arrendekontrakt avträddes redan efter verkställt höstbruk hösten 1929, att
köparen avstode från alla ersättningskrav för under hans arrendetid å fastigheterna
verkställda förbättringar, att köparen vid köpets avslutande avlämnade
skuldförbindelse å ogulden köpeskilling löpande med fem procent
ränta, att köparen vidkändes på ägolotten belöpande kostnader för dennas
avstyckning, att köparen svarade för de å ägolotten för tiden efter tillträdesdagen
belöpande onera och utskylder, samt att köparen ensam vidkändes
alla med lagfart å fånget och andra med köpet förenade utgifter ävensom
kostnaderna för inteckning i egendomen till säkerhet för berörda skuldförbindelse; och

den norra delen, omfattande de med röda siffror å laga skifteskartan
betecknade ägofigurerna nr 11—23, i areal innehållande cirka 74.6 hektar,
hembjödes Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. till inköp enligt värde -

Kungl. Majus proposition nr 91.

ringssumman, 67,695 kronor 20 öre — nied förbehåll för ägaren av södra
delen att över området erhålla lämplig väg till fyra meters bredd till områdets
norra gräns — att tillträdas efter verkställt höstbruk år 1929 och
senast den 14 mars 1930, under villkor, bland andra, att köparen betalade
på området belöpande kostnader för dess avstyckning ävensom alla nied
lagfart å fånget och andra med köpet förenade utgifter;

att V8 mantal Kroneborg nr 1 (Reg.-nr l6 och l7) utbjödes till försäljning
till den högstbjudande genom skriftliga anbuds infordrande genom kungörelse
i ortens tidningar, dock lägst till värderingssumman, 19,950 kronor, att tillträdas
den 14 mars 1930 under villkor, bland andra, att köparen, som hade
att svara för de å fastigheten för tiden efter tillträdesdagen belöpande onera
och utskylder samt ensam vidkändes alla med lagfart å fånget och andra
med köpet förenade utgifter, skulle äga att erlägga köpeskillingen på sätt
här ovan föreslagits beträffande södra delen av Arendala gård.

Därest liembudet icke skulle antagas av Nils Nilsson, syntes arrendetidens
utgång den 14 mars 1932 böra avvaktas och södra delen av Arendala
gård på lämpligt sätt utbjudas till försäljning till den högstbjudande, att
tillträdas nämnda den 14 mars, samt de föreslagna försäljningarna av övriga
delar av egendomen framflyttas att äga rum med tillträde samma dag.

Skulle hembudet icke antagas av egnahemsföreningen, borde norra delen
av Arendala hemskifte i samband med den södra delen erbjudas Nils Nilsson
till inköp enligt det åsätta värdet eller eventuellt genom vederbörande myndighets
försorg uppdelas i lämpligt antal lotter, vilka efter värdering försåldes
till den högstbjudande, dock så att köpeskillingen icke komme att understiga
67,695 kronor 20 öre.

De inflytande köpeskillingarna syntes böra inlevereras till statskontoret
för att tillgodoföras lantförsvarets ''fond för byggnader och andra försvarsändamål
.

Uti den 15 mars 1929 avgivet utlåtande i ärendet har arméförralin ingens
for tifikationsdepar ternellf, efter chefens för södra arméfördelningen hörande,
anfört, bland annat:

Då, enligt vad i ärendet blivit upplyst, Arendala egendom, såväl hemskifte’
som utgård, ej erfordrades för lantförsvaret och något behov därav
ej heller syntes förefinnas för annat statsändamål, vore fran lantförsvarets
sida visserligen ej annat att erinra mot, att i egendomen ingående fastigheter
försåldes, än att lantförsvarets arrendeinkomster därigenom komme att minskas
och byggnadsanslaget på grund därav komme att behöva höjas, men ville
departementet tillika framhålla, att departementet ej kunde tillstyrka, att
denna fråga upptoges till slutlig behandling, förrän en fullt utarbetad plan
för försäljningen förelåge, detta så mycket mer som någon brådska med försäljningen
ej kunde anses vara för handen, då dels egendomen vöre utarrenderad
till den 14 mars 1932, dels egendomens arrendator — enligt vad
departementet erfarit av arméförvaltningens domäntjänsteman, vilken vid flera
besiktningar å egendomen haft tillfälle att därom göra sina iakttagelser
väl skötte egendomen, dels den för egendomen nu utgående arrendeavgiften
måste anses vara för kronan förmånlig, dels ock det arbete, som egendomens
kvarblivande tillsvidare såsom tillhörande lantförsvaret i förvaltningsliänseende
förorsakade de militära myndigheterna, vore ringa.

För att en fullständig plan för försäljningen av ifrågavarande fastigheter
skulle anses föreligga, saknades enligt departementets åsikt till en början
ett fast anbud av arrendatorn Nilsson att köpa södra delen av Arendala
hemskifte på villkor, som från kronans sida kunde anses skäliga. För så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

dant ändamål syntes departementet underhandlingar hava bort upptagas med
Nilsson för att, örn möjligt, av honom erhålla ett sådant anbud, gällande
till viss tid, då ärendet, efter att hava förelagts riksdagen, hunnit slutbehandlas
av Kungl. Maj:t. Såsom utgångspunkt vid dessa förhandlingar hade
enligt departementets åsikt bort läggas de villkor, som kommitterade föreslagit
för försäljningen, dock så, att köpesumman bort fixeras till jämnt
200,000 kronor. J

Vidare hade, därest de med arrendatorn Nilsson förda förhandlingarna
medfört sådant resultat, att anbud, som nämnts, kunnat erhållas av honom
å södra delen av Arendala hemskifte och detta anbud befunnits skäligt, vid
kommitterades utredning bort vara fogade dylika anbud även å norra delen
av samma hemskifte från Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a., arrendatorn
Nilsson och andra lämpliga spekulanter, som eventuellt kunnat framträda,
i den mån sådana anbud kunnat erhållas. Vid infordrande av dessa
anbud syntes det departementet, att kommitterade bort lämna underrättelse
örn, att för köpet skulle gälla de villkor, som kommitterade i sin utredning
föreslagit, samt att köpeskillingen, örn så önskades, skulle få betalas under
loppet av tio år,. på sätt föreslagits i fråga örn södra Arendala. För sin del
ansåge fortifikationsdepartementet, att, örn frågan örn försäljning av norra
delen av Arendala hemskifte nu skulle företagas till slutligt avgörande av
statsmakterna, värderingssumman, 67,695 kronor 20 öre, skulle utgöra skälig
köpesumma.

Slutligen hade, örn så fördelaktiga anbud inkommit, att försäljning i båda
nu nämnda fall ansetts kunna komma till stånd, skriftliga köpeanbud även
å Arendala egendoms utgård, vilka anbud skulle vara bindande till tid, som
ovan nämnts beträffande övriga delar av Arendala egendom, bort infordras
och biläggas kommitterades utredning. Vid infordrande av dessa anbud,
något, som lämpligen syntes bort kunna ske genom annons i ortens tidningar,
hade underrättelse bort lämnas hugade spekulanter, att för försäljningen
skulle gälla de villkor, som markkommitterade föreslagit. Enligt
departementets åsikt skulle, därest försäljning av Arendala utgård nu skulle
beslutas av statsmakterna, värderingssumman, 19,950 kronor, kunna anses
som en skälig köpeskilling.

Sedan härefter domänstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet,
har styrelsen med skrivelse den 26 april 1929 överlämnat infordrade yttranden
av domänintendenten och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Domänintendenten har uttalat, att ett nytt förslag till fastigheternas disposition
borde uppgöras. För åvägabringandet av en verkligt god lösning av
frågan örn den nybildning av mindre jordbrukslägenheter, som 1928 års
värdering givit uppslag till, har domänintendenten ansett det vara fördelaktigt,
om framför allt fastigheterna Maskängen och Nilstorp nr 2 men även
ägolotterna nr 81 oell 82 — vilka, enligt vad markkommitterade upplyst, av
kasernkommittén avsåges att överlåtas å staden Lund — kunde disponeras
i sammanhang med norra delen av Arendala egendom.

Länsstyrelsen har även ansett, att en överarbetning av markkommitterades
förslag borde komma till stånd. Härvid borde tillses, att de skilda lotter,
som skulle disponeras till försäljning, erhölle gränserna noggrant bestämda.
Framför allt vore det betydelsefullt, att möjligheterna för avstyckning av
till försäljning ifrågasatta områden undersöktes. Lantmätare borde förordnas
att biträda vid överarbetningen av markkommitterades förslag, så att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

ämbetsmyndighet, som i sinom tid skulle utfärda köpehandlingarna å lotterna,
kunde göra detta utan tidsutdräkt och utan att svårigheter av lantmäteriteknisk
art trädde emellan. Framläggande av definitivt förslag skulle lämpligen
kunna överlämnas åt domänverkets organ, som torde äga den största
sakkunskapen på området.

Domänstyrelsen har för egen del anfört, att i markkommitterades skrivelse
berörda fastigheter, vilka direkt förvärvats för lantförsvarets räkning, ej
syntes vara av sådan beskaffenhet, att de borde förvärvas av domänfonden
för skogsväsendets eller annat dess ändamål. Styrelsen har förklarat sig
biträda länsstyrelsens uttalande örn lämpligheten av en överarbetning av
markkommitterades förslag och ett fullständigande av detsamma särskilt i
de av länsstyrelsen framhållna avseenden. Arbetet härmed har domänstyrelsen
ansett kunna överlämnas åt domänverkets organ, eventuellt med biträde
av vissa sakkunniga, dock att kostnaderna härför ej borde drabba
domänfonden såsom ovidkommande förvaltningen därav. Domänstyrelsen
har slutligen uttalat, att i fråga örn fastigheternas försäljning och vid uppgörande
av plan därför skulle enligt styrelsens mening kunna tillämpas de
grunder för försäljning av under styrelsens förvaltning stående kronojord,
som underställts 1929 års riksdag (prop. nr 138) och vore avsedda att träda
i kraft den 1 juli 1929.

Arméförvaltningens fortifikationsdeparternent har i förnyat utlåtande den 19
juni 1929 förklarat sig icke hava något att erinra mot att en eventuell överarbetning
av markkommitterades förslag uppdroges åt domänverkets organ.

Beträffande möjligen uppkommande kostnader för den ifrågasatta överarbetningen
har departementet anfört, att dessa borde gäldas av medel, som
komme att inflyta genom markområdenas försäljning. Intill dess medel sålunda
influtit, syntes ifrågavarande kostnader böra förskottsvis bestridas av
till departementets förfogande stående medel.

Sedan Södra skånska infanteriregementet numera förlagts till Ystad, Departementsliar
försvarsväsendet icke något behov av de för beredande av övningsfält chefen,
åt nämnda regemente förvärvade eller till lantförsvaret överlåtna fastigheterna
vid Lund. Inledningsvis har jag erinrat, att Kungl. Majit redan
meddelat beslut örn överflyttning till domänstyrelsens förvaltning av de
fastigheter, som, i enlighet med riksdagens medgivande, jämlikt kungl,
brev den 4 maj 1917 överlåtits till lantförsvaret för att tilläggas ifrågavarande
övningsfält. Yad angår de övriga delarna av övningsfältet, Ilar,
såsom förut nämnts, mellan kasernkommittén och Lunds stad träffats en
preliminär överenskommelse, enligt vilken kronan skall, såsom gottgörelse
i anledning av regementets bortfiyttning, till staden överlåta fastigheterna
Maskängen och Nilstorp nr 2 samt ägolotterna nr 81 och 82. Detta
ärende avses att framdeles underställas Kungl. Majlis prövning. Däremot
synes redan nu böra upptagas frågan om den framtida dispositionen av
egendomen Arendala med utgården Kroneborg.

Kungl. Majus proposition nr 91.

Sistnämnda fastigheter hava av domänstyrelsen ansetts icke vara av
den beskaffenhet, att de borde förvärvas av domänfonden. Vid sådant
förhållande och då fastigheterna icke heller eljest synas kunna komma
till lämplig användning för något statligt ändamål, torde desamma böra
försäljas.

Huvuddelen av Arendala egendom har alltsedan den 14 mars 1917
innehafts på arrende av egendomens nuvarande arrendator, Nils Nilsson,
och har han, enligt vad fortifikationsdepartementet vitsordat, väl hävdat
densamma. Såsom av markkommitterade föreslagits, torde södra delen av
egendomens hemskifte, omfattande de å den av kommitterade åberopade
laga skifteskartan med röda siffror betecknade ägofigurerna nr 1—10 samt
24—30 och i areal innehållande omkring 113 hektar, böra hembjudas
Nilsson. Köpeskillingen synes böra bestämmas till 200,000 kronor.
Nilsson har i skrivelse till markkommitterade den 27 januari 1930 förklarat
sig vidhålla det av honom den 24 januari 1929 avgivna, i markkommitterades
skrivelse omförmälda anbudet att inköpa södra delen av
egendomens hemskifte, men nu uttalat önskemålet, att tillträdesdagen
måtte framflyttas till den 14 mars 1931 samt att arrenderätten till norra
delen av hemskiftet och utgården Kroneborg icke måtte upphöra förrän
sistnämnda 14 mars. Som någon anledning till erinran häremot icke
synes mig föreligga, och då jag i övrigt finner mig kunna i huvudsak
biträda vad markkommitterade härutinnan föreslagit, tillstyrker jag, att
södra delen av egendomens hemskifte försäljes till Nilsson mot en köpeskilling
av 200,000 kronor, att erläggas med en tiondel vid tillträdet
den 14 mars 1931 och en tiondel den 14 mars varje av nästföljande
nio år, med skyldighet för köparen att å ogulden köpeskilling betala fem
procent ränta samt under villkor i övrigt, att ägolotten försäljes i det
skick, vari den vid tillträdet befinnes, att köparen å tillträdesdagen frånträder
arrenderätten till övriga delar av egendomen, att köparen avstår
från alla ersättningskrav för arrenderätten ävensom för under hans arrendetid
å fastigheterna verkställda förbättringar, att köparen vid köpets
avslutande avlämnar skuldförbindelse å ogulden köpeskilling löpande med
fem procent ränta, att köparen svarar för de å ägolotten för tiden efter
tillträdesdagen belöpande utskylder och andra onera, att köparen ensam
vidkännes alla kostnader för avstyckning av ägolotten samt lagfarts- och
andra med köpet förenade utgifter ävensom kostnaderna för inteckning
i ägolotten till säkerhet för berörda skuldförbindelse.

Vad angår återstoden av egendomens hemskifte, omfattande de å laga
skifteskartan med röda siffror betecknade ägofigurerna nr 11—23 och i
areal innehållande omkring 74.6 hektar, samt utgården Kroneborg, som
angivits innehålla 33.6 hektar, förordar jag, i anslutning till den av domänstyrelsen
uttalade meningen, försäljning av berörda områden i enlighet
med de grander för försäljning av kronoegendomar m. m., vilka godkänts
av 1929 års riksdag och varom bestämmelser meddelats genom förord -

Kungl. Majus proposition nr 91.

ningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. samt kungörelsen samma dag (nr 179) med tilllämpningsföreskrifter
till förordningen. Det synes mig ändamålsenligt,
att bestyret härmed överlämnas åt domänverkets organ med biträde av
en representant för arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Den av markkommitterade gjorda erinran örn behovet av viss vägförbindelse
från södra delen av egendomen torde böra beaktas vid blivande
avstyckningsförrättning.

De inflytande köpeskillingarna böra, efter avdrag av försäljningskostnaderna,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att södra delen av Arendala egendoms hemskifte, omfattande de å laga
skifteskartan med röda siffror betecknade ägofigurerna nr 1 —10 och
24—30, må försäljas till egendomens arrendator, Nils Nilsson, mot en
köpeskilling av 200,000 kronor och på de övriga villkor, som av mig
ovan angivits;

att övriga delar av egendomen må försäljas enligt förut omförmälda
grunder för försäljning i vissa fäll av kronoegendom m. m.; samt

att inflytande köpeskillingsmedel må, sedan försäljningskostnaderna avdragits,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.