Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

1

Nr 85.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående pension åt vice
häradshövdingen C. A. W. Haraldson; given Stockholms slott
den 14 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Bissmark, anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 januari 1930 har Svea hovrätt
väckt förslag örn beredande av pension åt vice häradshövdingen vid hovrätten
Carl Axel Wilhelm Haraldson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Haraldson, som är född den 20 juli 1884, antogs till extra ordinarie
notarie i Göta hovrätt år 1912 och har sedermera, intill dess hans domareverksamhet
år 1925 upphörde, med endast mindre avbrott tjänstgjort vid

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 67 haft. (Nr 85.) 1

Svea hovrätt.

Statskontoret.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

olika häradsrätter samt i hovrätt och nedre justitierevisionen. Han har
innehaft förordnande såsom biträdande domare omkring 1 år 9 månader,
såsom domhavande omkring 4 år 4 månader och såsom adjungerad ledamot
i Svea hovrätt omkring 1 år. Den 16 februari 1923 förordnades Haraldson
till vice häradshövding.

Hovrätten har i sin skrivelse anfört:

Haraldson hade på grund av iråkad psykisk sjukdom alltsedan förra delen
av mars 1925 varit urståndsatt att tjänstgöra såsom domare eller i annan
befattning vid rättsväsendet och torde även för framtiden vara därtill
oförmögen, såsom framginge av ett utav professorn Alfred Petrén i ärendet
utfärdat intyg. Haraldsons förordnande såsom vice häradshövding medförde
ej någon rätt till pension. Tvärtom skulle han, efter att mer än två
år hava varit ur stånd att fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldigdighet,
kunna, jämlikt 18 § i stadgan den 12 juni 1925 med vissa föreskrifter
angående domsagornas förvaltning skiljas från förordnandet och därmed
gå helt förlustig den med förordnandet förenade avlöningen 4,500
kronor örn året. Det syntes emellertid hovrätten, som om det knappast
borde kunna ifrågakomma att på detta sätt entlediga en befattningshavare,
som, efter mångårigt utövande av maktpåliggande domarevärv, utan
eget förvållande drabbades av obotlig sjukdom och icke disponerade erforderliga
enskilda medel till sin försörjning. Enligt hovrättens mening
skulle med billighet överensstämma, att Haraldson, i samband med att
han entledigades från sitt förordnande såsom vice häradshövding, erhölle
pension till belopp, som stöde i skäligt förhållande till den av honom nu
uppburna avlöningen. Hovrätten föreställde sig, att ett pensionsbelopp av
omkring 2,500 kronor bär vid lag skulle kunna anses rimligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts har hovrätten hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd i syfte att en årlig pension av omkring
2,500 kronor måtte utgå till Haraldson från den dag, han bleve
entledigad från sitt förordnande såsom vice häradshövding.

Enligt professor Petréns utlåtande, dagtecknat den 19 januari 1930,
lider Haraldson, som av Petrén första gången undersökts i februari 1928,
av psykoneuros, som för all framtid gör honom oförmögen att fullgöra
domarförordnande eller eljest utöva statstjänst.

Statskontoret har, på grund av remiss, den 3 februari 1930 avgivit utlåtande
i ärendet, däri anförts bland annat:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge statskontoret billigt,
att någon pension bereddes Haraldson, när han inom kort på grund av
sjukom bleve entledigad från den befattning, som nu gåve honom levebröd.
I åtskilliga fall hade riksdagen under senare åren beviljat pension åt
icke-ordinarie befattningshavare, som till följd av sjukdom nödgats lämna
sin anställning och därigenom förlorat möjlighet till utkomst; exempelvis
beviljades av 1925 års riksdag pension åt förste amanuensen L. G.
Strömsten. I berörda fall vore vederbörande i åtnjutande av nyreglerad
avlöning i viss lönegrad; och vid sådant förhållande kunde pensionsbeloppet
avpassas i förhållande till vad som i sjukpension tillkomme en
ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrad. Haraldson däremot

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

innehade ett oreglerat arvode å 4,500 kronor med rätt att därå åtnjuta
dyrtidstillägg efter de förmånligare grunder, som gällde beträffande
oreglerad avlöning; och då någon direkt jämförelse med ordinarie befattningshavare
här svårligen kunde äga rum, syntes det vid avpassande
av pensionsbeloppet för Haraldson lämpligt att använda en annan metod.
Av hans arvode torde 2/s eller 3,000 kronor kunna anses motsvara
pensionsunderlag. Sjukpension för en ordinarie befattningshavare med
sådant pensionsunderlag skulle bliva (3/* • 3,000 =) 2,250 kronor. Om detta
belopp å ena sidan reducerades med 1/io (225 kronor), i anseende till att
inga pensionsavgifter erlagts, men å andra sidan ökades med förhöjning
I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer (267 kronor + 114 kronor), erhölles ett belopp
av 2,406 kronor, vilket lämpligen borde avrundas till 2,400 kronor.

Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Haraldson ägde från och med månaden näst efter
den, vari han entledigades från sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp av 2,400
kronor årligen.

I likhet med Svea hovrätt och statskontoret finner jag det överensstämma
med billighet, att Haraldson vid entledigande från vice häradshövdingförordnandet
kommer i åtnjutande av pension, oaktat han icke
varit ordinarie tjänsteman. Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
vilket torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, finner
jag lämpligt avvägt. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att vice häradshövdingen vid Svea hovrätt Carl
Axel Wilhelm Haraldson må från och med månaden
näst efter den, då han entledigas från sitt förordnande
såsom vice häradshövding, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp av 2,400 kronor årligen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Departementschefens -