Kungl. Majlis proposition nr 77.
5
tfr 77.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för kaptenen 0. P. B. Dahlström och fanjunkaren
K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldighet;
given Stockholms slott den 7 februari 1930.
Kungl. Maj :t vill härmed, tinder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johahsson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:
Vid överlämning den 25 oktober 1926 till Västmanlands regementes huvudförråd
av den vid regementets nionde kompani förvarade intendenturmaterielen
befanns brist föreligga i fråga örn dylik materiel. Sedan bristen gjorts
till föremål för undersökning vid Livregementets grenadjärers krigsrätt — som
efter Västmanlands regementes indragning jämlikt krigsliovrättens beslut
hade att upptaga målet — förpliktade krigsrätten genom utslag den 10 maj
858 30
6
Kungl. Majus proposition nr 77.
1928 kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. B. Juhlin, den förre
i egenskap av kompanichef och den senare såsom kompaniadjutant vid kompaniet
i fråga, att, vilkendera bäst gälda gitte, till Kungl. Majit och kronan
utgiva ett belopji av 1,211 kronor 41 öre såsom ersättning för den bristande
materielen.
Krigsrättens utslag vann laga kraft.
Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 januari 1929, kar
kaptenen Dahlström, med förmälan att av det utdömda beloppet till arméförvaltningens
kassa inbetalts 600 kronor, anhållit att av nåd varda befriad
från skyldighet att till kronan utgiva det enligt omförmälda utslag sålunda
återstående beloppet eller 611 kronor 41 öre.
Vidare har fanjunkaren Juhlin uti en till Kungl. Majit ställd, den 23 februari
1929 dagtecknad skrift likaledes anhållit att av nåd erhålla befrielse
från att utgiva det resterande ersättningsbeloppet.
I den 26 februari 1929 över ansökningarna avgivet utlåtande har arméförvaltningens
intendentsdepartement anfört följande.
Av de vid krigsrätten förda protokollen och övriga handlingar i ärendet
framginge, att överlämnandet skett, utan att inventeringskommission, på sätt
stadgades i § 12. mom. 11 uti den av intendentsdepartementet utfärdade
intendenturförradsinstruktionen, blivit tillsatt för förrådets inventering, och
att vid överlämnandet någon uppskattning av de förkomna persedlarnas värde
ej förekommit; att vid ett sammanträde i november månad 1927 mellan
kompanichefen och de tre under tiden från och med 1918 till och med oktober
1926 å kompaniet tjänstgörande kompaniadjutanterna och uppbördsmännen
den meningen gjort sig gällande, att persedlarna, med hänsyn till
deras beskaffenhet och de förhållanden, varunder de förkommit, i regel bort
uppskattas till 10 % av nyanskaffningsvärdet; att reversal i enlighet härmed
upprättats, därvid värdet å samtliga persedlarna upptagits till 630 kronor
38 öre;, att denna värdesättning emellertid ej godkänts av regementschefen,
som låtit upprätta nya reversal, i vilka värdet bestämts till 1,227 kronor 95
öre; att i denna summa ingått ett belopp av 16 kronor 54 öre, utgörande
det av krigsrätten uppskattade värdet å persedlar, som efter överlämnandet
tillrättaskaffats, och vilket belopp av krigsrätten avdragits från den i reversalen
upptagna slutsumman; att den av regementsintendenten och förrådsförvaltaren
verkställda samt av regementschefen godkända värdesättningen
skett efter de grunder, som förut i liknande fall vid regementet tillämpats,
nämligen på sådant sätt, att de förkomna persedlarna hänförts till vissa
värdeklasser i samma proportion, vari cle kvarvarande persedlarnas klassificering
i olika värdeklasser skett; att sistnämnda reversal blivit av Dahlström
undertecknade, utan att dock likvid samtidigt erlagts; att Dahlström
inför krigsrätten förklarat sig icke hava något att erinra vare sig mot de i
reversalen upptagna persedlarnas antal, med undantag av ovannämnda tillrättakomna
persedlar, eller mot den av regementsintendenten verkställda
värdesättningen av persedlarna, med undantag av klädespersedlarna, vilkas
värde han ansett böra fastställas i enlighet med det av honom framställda
förslaget; att .Juhlin bestritt ersättningsskyldighet, enär persedlarna enligt
hans uppgift till största delen varit utlämnade till truppen och ej stått under
hans uppbördsmannaansvar; att vid krigsrätten någon utredning icke kunnat
7
Kungl. Majus proposition nr 77.
åvägabringas därom, huruvida bristen uppkommit under persedlarnas förvaring
i kompaniförrådet eller under det desamma varit utlämnade till truppen,
enär kompaniets förrådsböcker ej kunnat tillrättaskaffas; att krigsrätten,
på grund härav och då förhör angående den förkomna materielen jämlikt
§ 24 i gällande intendenturmaterielreglemente ej skett, funnit Dahlström
och Juhlin skyldiga att gemensamt utgiva ersättning för de förkomna persedlarna
i enlighet med den av regementschefen fastställda värdesättningen;
samt att Dahlström och Juhlin underlåtit att överklaga krigsrättens utslag.
Intendentsdepartementet ville framhålla, att av en å departementet verkställd
jämförelse mellan förteckningen å den vid nionde kompaniet förkomna
intendenturmaterielen och den senast från förutvarande Västmanlands regemente
till departementet insända årsredogörelsen över intendenturmaterielen
framgått, att årsredogörelsen, där här ifrågavarande brist vore angiven såsom
enda utgående behållning, av vissa persedelslag upptoge ett färre antal persedlar
än det antal, som Dahlström och Juhlin ålagts att ersätta. Värdet av detta
överskott uppginge i enlighet med verkställd uträkning och med tillämpande
av samma grunder för prissättningen, som av krigsrätten använts i fråga örn
de förkomna persedlarna, till 108 kronor 81 öre. Då någon kvittning emellan
värdet å bristande och såsom överskott befintlig materiel förut ej skett vid
kompaniet, syntes det rättvist och billigt, att den summa, Dahlström och
Juhlin förpliktats utgiva, nedsattes med ovannämnda belopp.
Då emellertid ett efterskänkande av detta belopp icke torde kunna ske
utan riksdagens medverkan, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Dahlström och Juhlin befriades från
återbetalningsskyldighet av ovan omförmälta belopp, 108 kronor 81 öre, och
att kronans återstående fordran således nedsattes från 611 kronor 41 öre till
502 kronor 60 öre.
Beträffande frågan örn efterskänkande av jämväl sistnämnda belopp hade
intendentsdepartementet, ehuru departementet belijärtade de ömmande omständigheter,
som Dahlström anfört till stöd för sin ansökan örn befrielse
från återbetalningsskyldighet, likväl, med hänsyn till vikten av att arméns
dyrbara intendenturmateriel behörigen förvarades och vårdades samt då
prissättningen av de förkomna persedlarna skett i enlighet med den vid
regementet i detta avseende i allmänhet förut gällande praxis, funnit sig
förhindrat tillstyrka ansökningarna, såvitt de avsåge befrielse från betalningsskyldighet
av nämnda belopp.
Statskontoret, som härefter anmodats yttra sig i ärendet, har i utlåtande
den 18 september 1929 anfört följande.
I likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement och på de av
departementet anförda skäl tillstyrkte statskontoret, att ett belopp av 108
kronor 81 öre av det utdömda ersättningsbeloppet efterskänktes.
Yad beträffade återstoden, 502 kronor 60 öre, av detta belopp efter avdrag
av inlevererade 600 kronor, underkände visserligen statskontoret ingalunda
betydelsen av de till stöd för intendentsdepartementets avstyrkande
av efterskänkandet av detta belopp anförda skäl, men det syntes dock statskontoret
kunna starkt ifrågasättas, örn icke i allt fall omständigheterna i
övervägande grad talade'' för att kronan billigtvis borde avstå från denna sin
fordran. Då kompaniförrådet i oktober 1926 avlämnats till huvudförrådet,
hade detta skett enligt sökanden Dahlströms obestridda uppgift kort efter
avslutade regements- och repetitionsövningar, under vilkas senare del kompaniet
deltagit i fiilttjänstövningar, och under en brådska, som enligt vederbörande
bataljonschefs intyg försvårat kontrollen. En viss betydelse torde
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
även få tillmätas den av Dahlström påpekade omständigheten, att tinder de
senare åren på kompaniet tjänstgjort ett stort antal icke därstädes stamanställt
underbefäl, och att ett flertal av dessa visat sig olämpliga såsom förmän
för de värnpliktiga beträffande särskilt persedelvård. För Dahlströms
vidkommande syntes ock en ej obetydlig vikt få läggas därpå, att den senast
anställde kompaniadjutanten förut endast gjort trupptjänst och »icke handhaft
någon expedition eller förråd» samt enligt bataljonschefens omdöme
icke varit sin uppgift fullt vuxen. Dessa omständigheter och vad i ärendet
i övrigt förekommit syntes statskontoret tala för att frågan örn ansvarighet
för den uppkomna bristen icke borde bedömas allt för strängt. Härtill
komme, dels att Dahlström genom inleverering av 600 kronor eller ungefär
hälften av det utdömda beloppet dock finge anses hava visat god vilja att
efter förmåga fullgöra ersättningsskyldigheten, dels ock att han, såsom av
handlingarna framginge, levde under små och bekymmersamma ekonomiska
förhållanden. Beträffande Juhlin hade statskontoret under hand inhämtat,
att han icke hade någon inkomst utöver sin avlöning såsom sergeant å övergångsstat
och för övrigt hade mycket knappa ekonomiska villkor.
På grund av det anförda hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Dahlström och Juhlin måtte intill ett belopp
av 611 kronor 41 öre befrias från dem genom regementskrigsrättens vid Livregementets
grenadjärer utslag den 10 maj 1928 åliggande skyldighet att till
kronan utgiva ersättning för brist i av dem omhänderhaft kompaniförråd.
På de av statskontoret anförda skäl finner även jag mig böra tillstyrka,
att Dahlström och Juhlin befrias från skyldigheten att utgiva det belopp,
611 kronor 41 öre, vartill kronans fordran hos dem enligt omförmälda krigsrättsutslag
numera uppgår. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. B. Juhlin må intill
ett belopp av 611 kronor 41 öre befrias från dem jämlikt regementskrigsrättens
vid Livregementets grenadjärer utslag den 10 maj 1928 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva ersättning för brist i av dem omhänderhaft
kompaniförråd, samt
att nämnda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.