Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag,
som driva lånerörelse; given Stockholms slott
den 9 januari 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911
örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930,

1 sami.

G haft. (Nr 7—8.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag''

till

Lag

angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag,
som driva lånerörelse.

Härigenom förordnas, dels att 1 § lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag,
som driva lånerörelse, skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse, dels
ock att 4 § samma lag skall utgå.

1 §•

I fråga örn aktiebolag, som hava till ändamål att idka belåning av fast egendom
eller tomträtt eller att driva pantlånerörelse, men i vilkas verksamhet
bankrörelse icke ingår, skola de angående aktiebolag enligt lag i allmänhet
gällande stadgan den lända till efterrättelse, såvitt de ej strida mot vad här
nedan förordnas.

Kungl. Majlis proposition nr 7.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför
Hrns Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 december 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, fråga
örn ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) örn vissa aktiebolag, som
driva lånerörelse, samt anför:

»Genom lagen den 28 juni 1895 (nr 65 s. 1) örn aktiebolag upphävdes den
tidigare för aktiebolag gällande skyldigheten att söka Kungl. Maj:ts stadfästelse
å bolagsordning och å ändring däri. För bankaktiebolag, som voro undantagna
från lagens tillämpningsområde, gällde emellertid alltjämt sådan
skyldighet enligt lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 1) angående bankaktiebolag.
Banklagen avsåg dock enligt uttryckligt stadgande icke aktiebolag,
som uteslutande hade till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse.
Dessa folio under den allmänna aktiebolagslagstiftningen och kunde
alltså enligt 1895 års lag bildas utan att stadfästelse å deras bolagsordningar
erfordrades. Detta förhållande blev emellertid rådande endast kort tid. Enligt
lag den 27 maj 1898 (nr 49 s. 1) innefattande särskilda bestämmelser örn
vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, skulle det nämligen åligga aktiebolag,
som hade till ändamål att driva lånerörelse men å vilket banklagen icke ägde
tillämpning, att hos Konungen söka stadfästelse å sin bolagsordning och å
ändring i densamma. I den proposition, som föregick antagandet av 1898 års
lag, uttalade chefen för finansdepartementet, att han funnit förhållandet att
aktiebolag, som idkade fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, icke skulle vara
skyldiga att söka stadfästelse å sina bolagsordningar eller företagna ändringar
däri betänkligt, i synnerhet vad beträffade det förra slaget bolag. Departementschefen
anförde härutinnan:

Även dessa fastighetskreditbolag dreve penninghandel örn än icke under vanliga
bankmässiga former. Till utlämnande av lån beredde de sig medel genom
att till allmänheten avyttra sina obligationer, för vilka skulle under vissa
i bolagsordningen angivna former såsom pant förvaras inteckningar av viss,
noga bestämd beskaffenhet. Det syntes icke gärna kunna förnekas, att allvarsam -

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 7.

ma vådor kunde uppstå för den allmänhet, som trädde i förbindelse med dessa
inrättningar, örn de på egen hand finge fastställa regler för denna ganska invecklade
lånerörelse eller ändra de bestämmelser, som i de av Kungl. Majit
fastställda bolagsordningar redan vore härutinnan meddelade. Dessa inrättningar
borde därför lika väl som de egentliga bankerna fortfarande underställa
sina bolagsordningar Kungl. Maj :ts prövning. Ävenledes syntes det ur
det allmännas synpunkt lämpligt, att pantlåneaktiebolags ordning underställdes
Kungl. Maj :ts prövning, helst det visat sig, att dylika inrättningar plägade
förskaffa sig rörelsekapital genom att inlåna medel från allmänheten på
depositionsräkning och sålunda dreve en rörelse, som stöde de egentliga bankernas
ganska nära. Skulle på grund av särskilda förhållanden vissa andra
aktiebolag för drivande av lånerörelse vara undantagna från tillämpning av
1886 års banklag, vore Kungl. Maj:ts prövning av bolagsordning och av ändring
däri än mera nödvändig i fråga örn sådana bolag. Det vore därför av behovet
påkallat, att det genom särskild lag förklarades, att Kungl. Maj :ts stadfästelse
erfordrades å bolagsordning för aktiebolag, som hade till ändamål att
driva lånerörelse, men varå lagen örn bankaktiebolag icke vore tillämplig.

Lagen den 19 november 1886 angående bankaktiebolag ersattes sedermera
av lagen den 18 september 1903 (nr 101 s. 30). Denna lag stadgade likaledes
skyldighet för bankaktiebolag att söka Konungens stadfästelse å bolagsordningen
och å ändring däri, varjämte i dess 88 § fanns bestämmelse, att
angående aktiebolag, som uteslutande hade till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse, vore särskilt stadgat. I sammanhang med tillkomsten
av 1903 års banklag vidtogs erforderlig jämkning i 1 § i 1898 års
lag.

Sedan i stället för 1895 års aktiebolagslag trätt den nu gällande lagen örn
aktiebolag av den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1), i vilken sistnämnda lags 139 §
uttryckligen utsäges, att örn bankaktiebolag och andra aktiebolag, som hade till
ändamål att driva lånerörelse, vore särskilt stadgat, upphävdes slutligen 1903
års banklag genom den likaledes ännu gällande lagen den 22 juni 1911 (nr 74)
örn bankrörelse. Denna lag innehåller, såvitt nu är i fråga, enahanda bestämmelser
som 1903 års lag; bestämmelsen att angående aktiebolag, som uteslutande
hade till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,
vore särskilt stadgat, har här fått sin plats i 1 § tredje stycket.

Samtidigt med den nya banklagstiftningens genomförande ersattes även 1898
års lag av den ännu gällande lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa
aktiebolag, som driva lånerörelse. I denna lags 1 § stadgas, att i fråga örn
aktiebolag, som uteslutande hava till ändamål att idka fastighetsbelåning eller
pantlånerörelse, skola de angående aktiebolag enligt lag i allmänhet gällande
stadganden lända till efterrättelse, såvitt de ej strida mot vad i ifrågavarande
lag förordnas. Dessutom innehåller lagen (2 och 3 §§), att å bolagsordning
för aktiebolag, som i lagen avses, skall sökas Konungens stadfästelse, att Konungen
prövar bolagsordningens överensstämmelse med lagen samt lag och författning
i övrigt, så ock huruvida därutöver med avseende å vidden och beskaffenheten
av bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras, att å
ändring i bolagsordning för sådant bolag skall ock sökas Konungens stadfästelse,
att, därest Konungen finner skäl att meddela den sökta stadfästelsen,

Kungl. Majlis proposition nr 7.

5

registrering skall ske efter ty i lagen om aktiebolag är stadgat, att ansökning
om bolagets registrering ej må av registreringsmyndigheten upptagas, där ej
Konungens beslut örn meddelad stadfästelse å bolagsordningen ingives, samt
att ej heller ändring i bolagsordningen må registreras nied mindre den styrkes
vara av Konungen stadfäst. Slutligen stadgas i 4 § av lagen, att i lagen avsedda
aktiebolag ej må driva inlåning från allmänheten på räkning, som av
bank allmänneligen begagnas.

Såsom framgår av ordalagen föreligger skyldighet för aktiebolag, som idkar
fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, att söka Konungens stadfästelse
å bolagsordning och ändringar däri allenast under förutsättning att bolaget
uteslutande idkar nyssnämnda slags verksamhet. För aktiebolag, som vid
sidan av sådan verksamhet bedriver annan rörelse, gälla alltså i förevarande
hänseende inga andra bestämmelser än de, som avse aktiebolag i allmänhet.
Detta till synes i och för sig mindre tillfredsställande förhållande har påpekats
i ett av patent- och registreringsverket den 29 september 1925 i visst ärende,
efter remiss, avgivet utlåtande. Efter att hava omförmält, att Kungl.
Majit genom skrivelse den 19 maj 1917 förklarat, att en ansökning om stadfästelse
å ny bolagsordning för ett aktiebolag, som hade till ändamål att idka
handel samt att belåna varor, värdepapper och andra effekter ävensom driva
annan därmed förenlig verksamhet, icke föranledde någon Kungl. Majits åtgärd
och att följaktligen ifrågavarande lag givits en tolkning, överensstämmande
med den av mig uttalade uppfattningen, anförde ämbetsverket vidare:

Otvivelaktigt syntes med hänsyn till lagens bokstav en dylik tolkning vara
riktig. Samma tolkning måste givetvis gälla i fråga örn ett aktiebolag, som
hade till ändamål att jämte fastighetsbelåning idka annan verksamhet. Vid
lagens tillkomst hade dock intet förekommit, som antydde, att _ lagstiftaren
avsett, att undantag skulle göras för dessa fall. Uttrycket ''aktiebolag, som
uteslutande hava till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse’,
vore hämtat från lagen örn bankrörelse. I det sammanhang, vari sagda uttryck
där förekomme, hade detsamma uppenbarligen avseende på sådant aktiebolag,
vars låneverksamhet uteslutande bestode i fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,
och som således icke idkade bankrörelse i lagens mening. Lösryckt _ur
detta sammanhang finge uttrycket en helt annan innebörd, nämligen av aktiebolag,
i vars ändamål icke någon som helst annan verksamhet än fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse inginge. Något bärande skäl, varför aktiebolag,
som jämte fastighetsbelåning eller pantlånerörelse idkade annan verksamhet,
skulle vara underkastade mindre kontroll i fråga örn sina bolagsordningar än
aktiebolag, som uteslutande dreve sådan låneverksamhet, syntes näppeligen
kunna påvisas. Den tolkning av ifrågavarande stadgande, varom förut nämnts,
syntes dessutom rent av vara ägnad att inbjuda till att kringgå lagen. Ett
aktiebolag, som bildats för att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,
skulle ju genom en så enkel åtgärd som att i bolagsordningen intaga bestämmelse,
att bolaget jämväl ämnade idka annan verksamhet, vilken bestämmelse
dessutom icke behövde följas, kunna undandraga sig skyldigheten att söka
Kungl. Majits stadfästelse å bolagsordningen. På grund av vad sålunda anförts,
hemställde patent- och registreringsverket örn ändring av ifrågavarande
lag i nu angiven syftning, varvid ämbetsverket ansåge sig böra fästa Kungl.
Maj :ts uppmärksamhet på frågan, huruvida en redaktionell ändring a,v 1 §,
tredje stycket, i lagen örn bankrörelse den 22 juni 1911 jämväl borde vidtagas.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Departe ments chefen.

Vad patent- och registreringsverket sålunda anfört synes mig väl grundat.
Det lärer knappast kunna anses tillfredsställande att i förevarande avseende
olika regler skola gälla för aktiebolag, som uteslutande driva uti ifrågavarande
lag avsedd verksamhet, och för aktiebolag, som därjämte idka annan rörelse.
Att behov över huvud föreligger av en särskild kontroll över sådana aktiebolag,
varom nu är fråga, torde vad angår fastighetskreditbolagen framgå av
det av mig förut återgivna yttrandet av chefen för finansdepartementet vid
1898 års lags tillkomst. I fråga åter örn aktiebolag, som idka pantlånerörelse,
äger väl vad i detta yttrande anförts icke längre i allo tillämpning, sedan enligt
1911 års lagstiftning sådana aktiebolag icke längre äga driva inlåning
från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen begagnas. Med hänsyn
till arten av deras verksamhet synes det emellertid ur det allmännas synpunkt
lämpligt, att även dessa bolags ordningar fortfarande underställas
Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av det anförda finner jag mig böra tillstyrka sådan ändring i 1 §
att ordet uteslutande utgår. Sker sa, erfordras emellertid en avgränsning
av lagens tillämpningsområde i förhållande till banklagen. Detta torde lämpligen
kunna ske på det sätt, att lagen angives skola avse omhandlade bolag,
såvitt i deras verksamhet icke tillika ingår bankrörelse. Med denna begränsning
i lagens tillämpningsområde lärer 4 § böra utgå.

I detta sammanhang anhåller jag att få till behandling upptaga ytterligare
ett spörsmål, som uppkommit angående ifrågavarande lags tillämpningsområde.

Genom resolution den 25 september 1908 fastställde Kungl. Maj:t ett av
stiftarna av aktiebolaget Stockholms tomträttskassa framlagt förslag till bolagsordning
för tomrättskassan. Enligt nämnda ordning skall bolagets ändamål
vara att mot säkerhet av inteckning i tomträtter utlåna penningar för att
befrämja uppförandet av bostäder på Stockholms stad tillhörig mark, varjämte
bolaget skall äga rätt att intill högst tjugu gånger inbetalda aktiekapitalets
belopp upplåna penningar mot tryckta räntebärande obligationer.

Den 22 juli 1916 fastställde Kungl. Majit viss ändring i bolagsordningen
för tomträttskassan.

I en den 21 april 1925 till Kungl. Majit ingiven skrift anhöll bolaget, att
Kungl. Majit måtte fastställa vissa av bolaget beslutade ytterligare ändringar
i bolagsordningen. Härvid framhöll bolaget till en början, att ärendet först
ingivits till patent- och registreringsverket för registrering, men att ämbetsverket
ansett, att eftersom Kungl. Majit fastställt bolagsordningen, Kungl.
Maj :ts fastställelse å ifrågavarande ändringar erfordrades, innan vederbörliga
registreringsåtgärder kunde vidtagas. I fortsättningen anförde bolaget
följande:

Till stöd för nödvändigheten att vinna Eders Kungl. Majits fastställelse
å ändringar i förevarande bolagsordning, innan sådana ändringar kunna av
registreringsmyndigheten registreras, hava även åberopats bestämmelserna i
lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse. Enligt
dessa bestämmelser skall å bolagsordning för aktiebolag, som uteslutande hava

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

7

till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, ävensom å ändring
av sådan bolagsordning, Eders Kungl. Maj :ts fastställelse meddelas, innan
registrering i förekommande fall får ske. Tomträttskassan får härtill
anföra, att enligt gällande lag tomträtt icke är fast egendom utan lös egendom,
vadan nyssberörda lagbestämmelser icke synas vara tillämpliga å tomträttskassan,
som har till ändamål att bedriva beläning av tomträtter. Da
tomträtten emellertid i gällande lagstiftning i flera viktiga avseenden ordnats
såvitt möjligt likformigt med äganderätt till fast egendom, såsom i fråga^ om
intecknings-, lagsöknings- m. fl. åtgärders vidtagande, synes det kunna ifrågasättas,
örn icke lämpligen genom ändring av nämnda lag borde meddelas föreskrift,
att Eders Kungl. Maj:ts fastställelse å bolagsordningar och ändringar
däri skall meddelas, innan registrering får ske, jämväl i fråga om aktiebolag,
sorn bedriva belåning av tomträtter. Därest sadan lagändring icke synes böra
ifrågakomma, får tomträttskassan i underdånighet anhålla, att Eders Kungl.
Maj :t måtte förklara hinder icke möta för patent- och registreringsverket att
vid kommande ändringar i kassans bolagsordning bevilja registrering av
dessa utan att Eders Kungl. Maj:ts fastställelse meddelats.’

Sedan Överståthållarämbetet i infordrat utlåtande tillstyrkt framställningen,
avgav patent- och registreringsverket den 29 september 1925, efter remiss, utlåtande
i ärendet. I detta utlåtande, vars innehåll jag förut berört, uttalade
sig ämbetsverket på närmare angivna skäl mot de i framställningen
avsedda ändringarna i bolagsordningen, varjämte ämbetsverket — under hänvisning
till det av mig förut återgivna yttrandet av chefen för finansdepartementet
vid tillkomsten av 1898 års lag samt med erinran att, då detta uttalande
gjordes, inteckning i tomträtt icke var i lag medgiven — ytterligare anförde
:

Då, såsom tomträttskassan framhållit, tomträtt enligt gällande lagstiftning
icke vöre fast egendom och lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som
driva lånerörelse, allenast hade avseende pa aktiebolag, som idkade fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse, syntes denna lag, bokstavligen tolkad, icke vara
tillämplig på aktiebolag av nu ifrågavarande slag, d. v. s. sådana, som hade
till ändamål att bedriva belåning av tomträtter.

Då emellertid vad departementschefen i sitt förutberörda auforande yttrat
i fråga örn aktiebolag med ändamål att idka fastighetsbelåning i alla delar
syntes vara tillämpligt jämväl å aktiebolag med ändamål att bedriva beläning
av tomträtter, och av samma anförande otvetydigt syntes framgå, att lagstiftaren
avsett, att alla aktiebolag, som hade till ändamål att driva lånerörelse,
men å vilka banklagstiftningen icke ägde tillämpning, _ skulle hos Kungl.
Maj :t söka stadfästelse å bolagsordningen och å ändring däri, tillstyrkte
patent- och registreringsverket, med hänvisning jämväl till vad tomträttskassan
i denna fråga anfört, bifall till ändring av lagen den 22 juni 1911 örn vissa
aktiebolag, sorn driva lånerörelse, i enlighet med vad tomträttskassan liragasatt.

Aktiebolaget Stockholms tomträttskassa återkallade sedermera den 2 oktober
1925 sin berörda framställning till Kungl. Maj :t, i följd varav densamma
icke föranledde någon vidare åtgärd.

I en den 30 oktober 1928 till Kungl. Maj :t ingiven skrift anhöll emellertid
bolaget örn medgivande till vissa av bolaget beslutade nya ändringar i bolagsordningen.
Ändringarna avsågo dels införande av bestämmelse örn att en ledamot
och en suppleant i bolagets styrelse skulle utses av Stockholms stads

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

fastighetsnämnd (härför erfordras jämlikt 57 § tredje stycket i lagen om aktiebolag
Kungl. Maj:ts medgivande), dels ock rätt för bolaget att upplåna penningar
icke blott såsom hittills mot tryckta räntebärande obligationer utan
även mot andra skuldförbindelser.

Överståthållarämbetet förklarade sig i avgivet utlåtande icke hava något att
erinra mot bifall till framställningen.

Patent- och registreringsverket erinrade i infordrat utlåtande den 20 november
1928 om sitt tidigare utlåtande den 29 september 1925 och tilläde, att ämbetsverket,
aå ändring i lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva
lånerörelse, icke skett och Kungl. Majit ej heller förklarat, att ämbetsverkets
tolkning av lagen vore oriktig, under senare år beviljat registrering för av
aktiebolaget Stockholms tomträttskassa beslutade ändringar i bolagsordningen,
utan att ändringarna varit av Kungl. Majit stadfästa. Vidare underströk patent-
och registreringsverket, att den första av de nu ifrågavarande ändringarna
i bolagsordningen enligt föreskrift i aktiebolagslagen icke kunde genomföras
utan Kungl. Majits medgivande, varjämte ämbetsverket ifrågasatte, örn icke
den andra beslutade ändringen borde kompletteras med vissa ytterligare ändringar
i bolagsordningen.

I ärendet avgav därefter justitiekanslersämbetet den 31 januari 1929 följande
utlåtande!

Justitiekanslersämbetet torde hava att yttra sig i ärendet med anledning av
att patent- och registreringsverket ifrågasatt, att förevarande ändringar i bolagsordningen
for aktiebolaget Stockholms tomträttskassa icke enligt lagen den
rf JU1i1 11 0m Yissa aktle''bolag, som driva lånerörelse, är föremål för Eders
Kungl. Majits prövning och stadfästelse. Härutinnan får justitiekanslersämbetet
anföra följande. Nämnda lag har avseende å aktiebolag, »som uteslutande
„ Ya-, ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse». Tomtrattskassan
idkar visserligen lånerörelse mot säkerhet av inteckning i viss rätt
taff. fastighet men torde knappast av sådan anledning anses idka fastighetsbeaning.
JLj heller lärer utlämnande av lån.mot sådan pantsäkerhet, som tomtrattskassan
mottager, vara pantlånerörelse i den mening, som i allmänhet gives
at detta uttryck (jfr före 1918 års lag äng. idkande av pantlånerörelse gällande
nådiga kungörelsen den 7 november 1884 (nr 66)), Tomträttskassan torde således
icke vara att hänföra till något av de i 1911 års lag, § 1, angivna lånemstitut
Ilen foll däremot under lagen den 27 maj 1898 innefattande särskilda
bestämmelser örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse (se nådig propositmn
1898 nr 94 sid. 4). Väl kan ifrågasättas örn man vid 1911 års lags
tillkomst verkligen haft för avsikt att till vanliga bolag överföra något slag av
de låneinstitut, å vilka lagen den 27 maj 1898 ägde tillämpning (se nådiga propositionen
1911 nr 48 sid. 212—13 samt nr 204 sid. 6 och följande). Man torde
emellertid hava att taga hänsyn till den inskränkning, som, enligt vad ovan
sagts, faktiskt ägt rum. Härav synes emellertid ej med nödvändighet följa,
att beslut örn ändring i tomträttskassans bolagsordning — frånsett underställningsanledning
i aktiebolagslagen — må registreras utan föregången nådig fastställelse.
Det synes nämligen justitiekanslersämbetet kunna göras gällande,
att, da kassan på grund av bestämmelserna i den äldre lagen fått sin bolagsordning
fa,stställd av Eders Kungl. Maj :t, ändring i densamma allt fortfarande är
beroende av Eders Kungl. Maj :ts godkännande.

För sin del anser sig justitiekanslersämbetet böra förorda, att Eders Kungl.
Maj :t ingår i prövning av de genom bolagets ansökan underställda besluten.’

Kungl. Majlis proposition nr 7.

9

Aktiebolaget Stockholms tomträttskassas sistberörda framställning, i den
del densamma avsåg dispens enligt 57 § aktiebolagslagen, har därefter den 22
februari 1929 av Kungl. Maj :t bifallits. I övrigt är ärendet fortfarande beroende
på Kungl. Maj :ts prövning.

Av den redogörelse jag nu lämnat torde framgå, att lagen den 22 juni 1911
örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, icke äger tillämpning å aktiebolag,
som idka belåning av tomträtt. Detta förhållande synes mig mindre tillfredsställande.
De skäl, som åberopats för att ett aktiebolag med ändamål
att idka fastighetsbelåning skall vara underkastat särskild kontroll beträffande
sin bolagsordning, göra sig gällande även då fråga är om ett aktiebolag,
som driver lånerörelse av nyssnämnd art. Förarbetena till 1911 års lag giva
heller ej anledning till antagande, att någon avsikt förelegat att — i förhållande
till vad förut gällde — inskränka kretsen av de aktiebolag, som skulle
falla under lagen. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att lagens tillämpningsområde
utsträckes att omfatta även aktiebolag, som idka belåning av
tomträtt.

De av mig nu ifrågasatta ändringarna lära föranleda jämkning i 1 § lagen
den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse, varom chefen för finansdepartementet
kommer att framställa förslag.

I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)
om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.

Patent- och registreringsverket samt bank- och fondinspektionen hava i avgivna
utlåtanden — frånsett en av förstnämnda ämbetsverk gjord formell erinran,
vilken iakttagits — lämnat förslaget utan anmärkning.»

Föredraganden uppläser härefter berörda inom justitiedepartementet upprättade
förslag av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer,
att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
H. Stefenson.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär bär
uteslutits.

Departe ments chefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 januari
1930.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regerirgsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20 december
1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag,
som driva lånerörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsassessorn
Gustaf Eklund.

Justitierådet Stenberg anförde:

När genom lagen den 27 maj 1898 meddelades föreskrift örn skyldighet för
vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, att söka Kungl. Maj:ts stadfästelse å
bolagsordningen, fick denna bestämmelse avseende å alla aktiebolag, som hade
till ändamål att driva sådan rörelse men å vilka den för bankaktiebolag gällande
lagstiftningen icke ägde tillämpning. Enär bankaktiebolagen redan voro
underkastade skyldighet i nämnda hänseende, kommo alltså samtliga aktiebolag
med ändamål att driva lånerörelse under sanktionstvång. Då sedermera 1898
års lag ersattes med lagen den 22 juni 1911, förelåg säkerligen, såsom föredragande
departementschefen till remissprotokollet anfört, icke någon avsikt
att inskränka kretsen av de aktiebolag, som skulle falla under ifrågavarande
lagstiftning. Den nya lagen erhöll emellertid sådan avfattning, att den ansetts
icke vara tillämplig å andra aktiebolag än sådana, som uteslutande hava till
ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse. Utom dessa aktiebolag
skulle enligt det föreliggande förslaget under lagen uttryckligen hänföras
vissa aktiebolag, vilkas utelämnande i förekomna fall befunnits
mindre tillfredsställande. Det kan emellertid ifrågasättas, örn ej skäl vore att
nu helt fylla den lucka, som uppkommit till följd av det sätt, varå 1911 års
lag formulerats, och sålunda giva lagen klar tillämplighet å samma bolag, för
vilka lagen av 1898 gällde. Härigenom skulle undvikas ny lagändring, därest

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

11

det framdeles skulle anses särskilt påkallat att få ytterligare någon speciell
art av aktiebolag med uppgift att driva lånerörelse underkastad skyldighet att
söka sanktion. Att det beträffande något slag av sådana bolag skulle förefinnas
anledning att icke stadga sanktionstvång, har ej blivit påvisat.

I övrigt finner jag förslaget ej föranleda någon erinran.

Justitieråden Appelberg och Tiselius samt regeringsrådet Söderwall lämnade
förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

12

Kungl. Majlis proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen å Stockholms slott den 9 januari

1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets
den 7 januari 1930 avgivna yttrande över det den 20 december 1929 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911
(nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse; därvid föredraganden
efter redogörelse för yttrandet hemställer, att förslaget, som av lagrådets
flesta ledamöter lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.