Kungl. Maj.-ts proposition Nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag till kammarrätten
för budgetåret 1930/1931 m. m.; given Stockholms slott
den 31 januari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler frågan örn anslag
till kammarrätten för budgetåret 1930/1931 m. m. och anför därvid följande.

Under rubriken »Kammarrätten» äro i riksstaten för innevarande budgetår
uppförda dels ett ordinarie förslagsanslag till kammarrätten med

376.200 kronor, dels ett extra anslag till kammarrättens verksamhet med

123.200 kronor, dels ock ett extra förslagsanslag till rese- och traktamentsersättning
åt särskilda ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål
angående 1928 års allmänna fastighetstaxering med 12,000 kronor.

Under oförändrad rubrik, punkterna 5—7 i sjunde huvudtiteln av årets
statsverksproposition, har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 53 håfl. (Nr 68.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

förelagd, dels beräkna ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten till oförändrat
belopp, 376,200 kronor, dels för kammarrättens verksamhet beräkna
ett extra anslag av 152,700 kronor, dels ock för rese- och traktamentsersättning
åt särskilda ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål angående

1928 års allmänna fastighetstaxering beräkna ett extra förslagsanslag av
12,000 kronor.

Anledningen till att anslagen i statsverkspropositionen allenast beräknats
var, att kammarrätten, efter remiss den 20 december 1929, i utlåtande den
27 i samma månad angående vissa ifrågasatta ändringar i ämbetsverkets
arbetssätt, för vilka jag sedermera skall närmare redogöra, föreslagit en
anordning, vilken krävde ändring i taxeringsförordningen och i vilken fråga
jag då icke var beredd att fatta ståndpunkt.

I fråga örn användningen av det till kammarrätten anvisade ordinarie
anslaget gäller enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1929, att antalet
befattningar å kammarrättens ordinarie avlöningsstat jämte de för vederbörande
befattningar avsedda lönegrader skall från och med den 1 juli

1929 vara bestämt på följande sätt:

Befattning

Lönegrad

1 president ..................................................

......... A 3

18 kammarrättsråd......................................

................................... B 30

1 sekreterare..............................................

.......................................... B 24

1 aktuarie ...................................................

........................................ B 21

8 notarier ......................................................

........................................ B 21

1 kansliskrivare.........................................

...................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .............................

..................................... B 7

2 kanslibiträden .......................................

..................................... B 7

3 expeditionsvakter........................................

..................................... B 5

3 kontorsbiträden.........................................

....................................... B 4

1 skrivbiträde...........................................

.................................... B 2

samt att å överflyttningsstat skola från
upptagna följande befattningar, nämligen:

och med den 1 juli 1929 vara

Befattning

Lönegrad

1 byråchef....................................................

...................................... B 30

1 förste kanslisekreterare ...........................

........................................ B 26

1 andre kanslisekreterare .............................

....................................... B 21.

Kungl. Majit har vidare förenämnda dag fastställt följande ordinarie
stater för kammarrätten, att tillämpas från och med den 1 juli 1929:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 331,200

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................... » 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m....... » 13,000

Förslagsanslag kronor 347,700.

Kungl. Maurts proposition Nr 68. 3

B. Överf lyttningsstat.

Avlöningar och vikariatsersättningar, förslagsanslag ......... kronor 28,500.

Vad angår det för budgetåret 1929/1930 anvisade extra anslaget till
upprätthållande av kammarrättens verksamhet har Kungl. Majit, likaledes
den 12 april 1929, förklarat bland annat,
att med anlitande av detta anslag må hos kammarrätten tills vidare
under budgetåret 1929/1930 vara anställda
dels följande befattningshavare med placering i angivna lönegrader,

nämligen:

Befattning '' Lönegrad

8 assessorer.......................................................................................... B 27

1 extra föredragande............................................................................ B 24

3 extra kontorsbiträde!! ........................................................................ B 4

2 extra skrivbiträden .......................................................................... B 2;

dels ock 9 amanuenser;

samt att kammarrätten må av förevarande anslag, i mån av behov,
bestrida dels ersättning till vikarier för de från anslaget avlönade befattningshavare
m. m. med högst 4,000 kronor samt ökad renskrivningskostnad
i ämbetsverket med högst 3,000 kronor, dels ock arvode åt ordföranden å
den särskilda divisionen för handläggning av mål angående 1928 års
allmänna fastighetstaxering med 500 kronor för år räknat, ökad kostnad
för biträde av icke-ordinarie kanslipersonal i anledning av handläggningen
av berörda mål med 3,000 kronor och av samma anledning ökad kostnad
för vakthållning med 2,000 kronor.

I skrivelse den 19 september 1929 har kammarrätten gjort framställning
örn anslag till kammarrätten och dess verksamhet m. m. för budgetåret
1930/1931. Jag anhåller att i ett sammanhang få redogöra för denna
framställning.

Kammarrätten har till en början lämnat vissa på preliminära beräkningar
grundade uppgifter angående arbetsbalansen vid ingången av
september 1929 beträffande de viktigaste grupperna av de mål, kammarrätten
har att handlägga, nämligen dels beskattningsmål, dels fattigvårds-,
barnavårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål, dels ock de mål,
vilka intill den 1 juli 1929 hört till de s. k. revisionsrotlarna och huvudsakligen
bestå av anmärknings- och avlöningsmål. Till jämförelse hava
lämnats statistiska uppgifter för vissa föregående år rörande omförmälda
grupper av mål.

Kammarrättens
skrivelse
den 19
september
1929 m. m.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

1. Beskattningsår!.

Inkomna

Avgjorda

Balanserade

Balans irån år 1918 .......................................

_

~

6,275

i Ar 1919......................................................

9,404

4,368

11,311

1920.........................................................

10,756

6,635

15,432

1921 .........................................................

8,344

8,789

14,987

! 1922 .........................................................

11,095

8,587

17,495

1923 .........................................................

7,607

9,990

15,112

1924 ...................................................

6,407

8,087

13,432

1925 .........................................................

5,432

7,368

11,496

i 1926 ......................................................

5,646

6,994

10,148

1927 .........................................................

5,315

6,959

8,504

1928 ........................................................

5,225

6,051

7,678

1929 t. o. m. den 81/«.................................

4,843

3,318

9,203

2. Fattigvårds-, barnavårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål.

Inkomna

Avgjorda

Balansrrade

Balans irån år 1918 .......................................

_

_

619

År 1919.........................................................

632

648

603

1920 .........................................................

669

489

783

1921 ....................................................

824

595

1,0 2

1922 .......................................................

1,359

872

1,499

1923 .......................................................

1,559

1,407

1,651

1924 ......................................................

1,291

1,595

1,347

1925 ........................................................

1,645

1,245

1,747

1926 ......................................................

1,602

1,263

2,086

1927 ........................................................

1,316

1,503

1,899

1928 ........................................................

1,189

1,584

1,504

1929 t. o. m. den 31/8 .................................

843

943

1,404

3. Anmärknings- och avlöningsmåi m. m.

Inkomna

Avgjorda

Balanserade

Balans irån år 1921 .......................................

—

—

535

År 1922 .........................................................

480

830

185

1923 .........................................................

765

652

298

1924 ........................................................

1,256

1,109

445

1925 .........................................................

888

804

529

1926 ........................................................

747

546

730

1927 .........................................................

657

572

815

1928 .........................................................

564

478

901

1929 t. o. m. den 81/s .................................

296

264

933

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 68.

5

I anslutning härtill har kammarrätten yttrat följande.

Av de i den första av de uppgjorda tabellerna såsom den 1 september
1929 balanserade beskattningsmålen avsåge 2,708 besvär över fastighetstaxeringen
år 1928, därav de flesta eller 1,961 inkommit under år 1929.
Örn hänsyn icke toges till fastighetstaxeringsmålen, skulle balansen av
oavgjorda beskattningsmål vid årsskiftet 1928—1929 utgjort 6,931 mål
och den 1 september 1929 6,495 mål. Då antalet av de vid september månads
ingång år 1928 oavgjorda beskattningsmålen enligt då verkställd
preliminär beräkning uppgått till 7,807, funne man att, med bortseende
från fastighetstaxeringsmålen, även under senaste tid en icke obetydlig
nedgång av balansen utav beskattningsmål ägt rum.

I fråga örn gruppen fattigvårds-, barnavårds-, mantalsskrivnings- och
kyrkobokföringsmål kunde från och med år 1927 likaledes en alltjämt
fortgående minskning i balansen av oavgjorda mål konstateras.

Vad beträffade anmärknings- och avlöningsmålen jämte vissa andra
med dem närbesläktade mål, hade däremot, såsom framginge av den
i avseende å dessa mål gjorda sammanställningen, balansen allt sedan
år 1923 år från år vuxit. Ifrågavarande mål bade tidigare tilldelats två
särskilda rotlar, benämnda revisionsrotlar. Enligt kungörelsen den 26
april 1929 (nr 103), vilken trätt i kraft den 1 juli samma år, bade emellertid
den för kammarrätten gällande instruktionen undergått den förändringen,
att beteckningen »revisionsrotel» fallit bort och att det överlämnats
åt presidenten att avgöra, vilka och huru många, dock minst
två, rotlar dessa mål skulle tillfalla. Med tillämpning av den sålunda
ändrade föreskriften hade bestämts, att från och med början av innevarande
session de förut till revisionsrotlarna hörande målen tillsvidare
skulle fördelas å fyra rotlar. Det syntes vara att förvänta, att genom
denna åtgärd avarbetningen av balansen beträffande de ifrågavarande
målen skulle under det nu påbörjade arbetsåret påskyndas. Givet vöre
dock, att då på detta sätt mera tid komme att ägnas åt dessa mål, vilka
ofta vore invecklade och tidsödande, ett färre antal mål av de övriga
grupperna komme att hinna föredragas, varigenom nedgång i balansen
beträffande sistnämnda grupper mål i någon mån förhindrades.

I fråga örn behovet av ledamotspersonal bar kammarrätten anfört följande.

Sedan den 1 juli 1929 utgjordes kammarrättens ledamotspersonal av
18 kammarrättsråd, 2 adjungerade ledamöter å överflyttningsstat och 8
assessorer eller sammanlagt två ledamöter mera än under budgetåret
1928/1929. Av ledamöterna skulle enligt kungörelsen den 26 april 1929
(nr 104) med särskilda föreskrifter örn handläggning i kammarrätten av
mål angående fastighetstaxering och virkestaxering 4 kammarrättsråd
tjänstgöra å den avdelning av kammarrätten, som bildats för handläggning
av nämnda mål; och för föredragning å avdelningen toges 3 av
assessorerna i anspråk. Återstående 21 ledamöter vore för det nyss påbörjade
arbetsåret eller för tiden från och med den 14 september 1929
till och med den 13 september 1930 indelade till tjänstgöring sålunda, att
å divisionen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål m. m.
tjänstgjorde 6 ledamöter samt å var och en av tre andra divisioner 5
ledamöter.

Innan arbetet å avdelningen för fastighetstaxerings- och virkestaxeringsmål
kommit fullt i gång och fortgått någon tid, vore det omöjligt

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

att med någon grad av tillförlitlighet beräkna, huru länge den session
å avdelningen, som utsatts att taga sin början den 1 oktober 1929, kunde
behöva fortgå; men då, såsom förut framhållits, antalet av de till slutet
av augusti sagda år inkomna besvären över 1928 års fastighetstaxering
uppgått till 2,708, då enligt uppgifter från länsstyrelserna ytterligare 43
till dem ingivna besvär vore att förvänta, då avdelningen, som nämnt,
hade att handlägga jämväl virkestaxeringsmål, i avseende å vilkas antal,
såvitt anninge taxeringen år 1929 oell 1930, man nu icke kunde angiva
någon siffra, och då vid den förberedande behandling av fastighetstaxeringsmålen,
varmed de utsedda föredragandena sedan den 1 maj
1929 varit sysselsatta, det visat sig, att många av de inkomna målen vore
synnerligen invecklade och i åtskilliga fall avsåge, varje mål för sig, ett
flertal fastigheter samt att målen på grund härav komme att vid föredragningen
taga en avsevärd tid i anspråk, syntes man böra räkna med
den möjligheten, att den omförmälda sessionen å avdelningen icke hunne
avslutas föro utgången av budgetåret 1930/1931. Med hänsyn härtill och
då på grund av det stora antalet fastighetstaxeringsmål kammarrättens
redan förut betydande arbetsbalans blivit väsentligt ökad, syntes någon
minskning i nu utgående anslag, såvitt anginge kammarrättens ledamotspersonal,
icke kunna sättas i fråga.

Vad härefter angår extra anslaget till upprätthållande av kammarrättens
verksamhet, har kammarrätten uttalat sig på följande sätt.

I det för budgetåret 1929/1930 till upprätthållande av kammarrättens
verksamhet anvisade extra anslaget av 123,200 kronor inginge ett belopp
av 4,290 kronor, som avsetts till avlöning under högst sex månader åt en
assessor, örn och i den mån Kungl. Majit efter anmälan av kammarrätten
funné gott bestämma, att utöver de tre assessorer, som redan vore såsom
föredragande placerade å avdelningen för fastighetstaxerings- och vir
kestaxeringsmål, ytterligare en assessor finge som dylik föredragande
förordnas. Ehuru, såsom förut antytts, erfarenhet ännu icke vunnits beträffande
arbetet å berörda avdelning, syntes det kammarrätten påtagligt,
att om också, med hänsyn därtill att de redan förordnade föredragandena
under de senaste månaderna varit uteslutande sysselsatta med
de inkomna målens beredning, föredragningen borde kunna en tid framåt
utan svårighet fullgöras endast av dem, det i längden skulle visa sig, att
en så betydande och så ofta återkommande föredragningsskyldighet som
den, vilken komme att åligga envar av föredragandena, komme att bliva
allt för betungande. Det kunde i detta sammanhang framhållas att, enligt
vad de omförmälda föredragandena på förfrågan meddelat, dessa
under sitt dittillsvarande arbete medhunnit att till föredragning bereda
allenast omkring en sjättedel av de före utgången av augusti månad 1929
inkomna målen. Kammarrätten trodde sig därför hava fullt grundad
anledning hemställa, att för budgetåret 1930/1931 äskades medel till avlöning
under hela året åt en fjärde föredragande å omförmälda avdelning.
Det belopp, varmed för ändamålet höjning erfordrades i det omförmälda
extra anslaget, syntes böra beräknas till 4,290 kronor eller i
runt tal 4,300 kronor. Oaktat kammarrätten holle för visst, att förordnande
av en dylik fjärde föredragande för hela året skulle befinnas oundgängligt,
syntes det dock böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan kammarrätten
efter vunnen erfarenhet örn behovet därom gjort framställning,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68. 7

bestämma, i vilken man ifrågavarande medel finge för det avsedda ändamålet
av kammarrätten disponeras.

Å kammarrättens ordinarie stat funnes upptagna åtta notarier samt å
överflyttningsstat en med notarierna i tjänsteavseende likställd andre
kanslisekreterare, varjämte å extra stat vore anställda nio amanuenser.
Av dessa kanslitjänstemän vore tre notarier indelade på fastighetstaxeringsavdelningen.
Ät en av sistnämnda tre notarier hade uppdragits att,
på sätt i förenämnda kungörelse den 26 april 1929 (nr 104) funnes föreskrivet,
å avdelningen utföra vissa eljest sekreteraren och aktuarien ålig
gande göromål ävensom granska de icke lagfarna ledamöternas rese- och
arvodesräkningar. Idet biträde, denne notarie kunde lämna de å avdelningen
placerade kammarrättsråden och assessorerna, vore vid berörda
förhållanden uppenbarligen väsentligt mindre än det, sorn i vanliga fall
kunde presteras av en notarie. Från avdelningens sida hade också med
styrka framhållits, att då behovet av biträde utav kanslitjänstemän, särskilt
i fråga örn uppsättning av rubriker och lämnande av annan hjälp
vid beredningen av mål till föredragning, redan nu vore synnerligen
stort och, i händelse en fjärde föredragande å avdelningen förordnades,
bomme att ytterligare okas, anställande av ännu en kanslitjänsteman
på avdelningen vore oundgängligt. Då emellertid samtliga de återstående
notarierna jämte amanuenserna erfordrades för arbetet å kammarrättens
övriga divisioner, vore det med tillgängliga arbetskrafter omöjligt att
tillmötesgå avdelningens önskan örn ytterligare hjälp av kanslipersonal.
Kammarrätten, som vitsordade vad från avdelningens sida anförts angående
det ifrågavarande behovet, finge därför — under erinran tillika
att intill början av nu löpande budgetår hos kammarrätten varit anställda
så många notarier och amanuenser med halvtidstjänstgöring, att varje
ledamot haft att tillsammans med en annan ledamot påräkna biträde av
en notarie elier ock ensam biträtts av en amanuens — hemställa, att
antalet amanuenser måtte för budgetåret 1930/1931 ökas från nio till tio.
Till arvode åt den nye amanuensen syntes böra beräknas ett belopp av
2,298 kronor eller i runt tal 2,300 kronor.

Till den ökade kostnad för vakthållning, som föranleddes därav att
den lokal, dit fastighetstaxeringsavdeln ingens arbeten vore förlagda, vore
skild från kammarrättens övriga lokaler, hade i det för innevarande budgetår
utgående extra anslaget inräknats ett belopp av 2,000 kronor. Då
emellertid det förordnande för en extra expeditionsvakt, som för ändamålet
erfordrades, syntes böra avse hela året och avlöningen åt honom
utgå enligt femte lönegraden i den löneplan, som funnes bestämd för
icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller således för helt år
med 2,208 kronor, hemställde kammarrätten örn en höjning av anslaget i
denna del nied i runt tal 200 kronor.

Ehuru kammarrätten hade anledning befara, att den renskrivningshjälp,
som för närvarande stöde till kammarrättens förfogande, med hänsyn
särskilt till det skrivarbete, som fastighetstaxeringsmålens beredning
till föredragning samt deras handläggning bomme att medföra, skulle
visa sig otillräcklig, ansåge sig dock kammarrätten icke nu, innan tillräcklig
erfarenhet vunnits, böra göra någon framställning i detta avseende.

Härefter har kammarrätten anfört följande.

Enligt brev den 1 juni 1923 hade från och med den 1 juli samma år å

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

överflyttningsstat hos kammarrätten varit uppförd förste kanslisekreteraren
i finansdepartementet Erik Karl Fabian Baehrendtz med placering
i lönegraden B 26 och med skyldighet att hos kammarrätten fullgöra
tjänstgöring såsom adjungerad ledamot. Då det syntes innebära en orättvisa
mot Baehrendtz, att han, som således i många år haft samma tjänstgöring
som kammarrättens assessorer, avlönades lägre än dessa, vilka
tillhörde lönegraden B 27, tilläte sig kammarrätten hemställa, att Baehrendtz
måtte från och med den 1 juli 1930 tillerkännas en personlig lönefyllnad
av 480 kronor örn året att utgå från det extra anslag, som komme
att anvisas till upprätthållande av kammarrättens verksamhet. Vid
bifall till denna framställning skulle erfordras en höjning i nämnda anslag
av i runt tal 500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts och då i övrigt ingen ändring ifrågasatts
beträffande anslagen till kammarrätten och dess verksamhet, har
kammarrätten hemställt, att för budgetåret 1930/1931 såväl den ordinarie
avlöningsstaten som överflyttningsstaten för kammarrätten måtte fastställas
till oförändrade belopp eller 347,700 kronor respektive 28,500 kronor
ävensom att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för samma
budgetår

dels höja det nu å extra stat utgående anslaget till upprätthållande
av kammarrättens verksamhet från 123,200 kronor till 130,500 kronor,

dels ock till bestridande av rese- och traktamentsersättning åt särskilda
ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål angående
fastighetstaxering och virkestaxering å extra stat bevilja ett förslagsanslag
av 12,000 kronor.

En ledamot av kammarrätten, kammarrättsrådet Kuylenstierna, var
av skiljaktig mening i fråga örn beräkningen av anslaget å extra
stat för upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet samt anslaget till
bestridande av rese- och traktamentsersättning till särskilda ledamöter
i kammarrätten. Under erinran att kammarrätten från början beräknat,
att med en personal av 4 kammarrättsråd och 4 assessorer 3,600 fastighetstaxeringsmål
borde medhinnas på 44 föredragningsveckor med 15
mål per föredragningsdag och att enligt denna beräkningsgrund liela
arbetet med fastighetstaxeringen borde vara avslutat med utgången av
september 1930, har Kuylenstierna framhållit, att antalet sådana mål
kunde beräknas till minst omkring 2,750, d. v. s. 850 mindre än som tidigare
beräknats. Kuylenstierna har ansett, att man borde räkna med fastighetstaxeringsdivisionens
tillvaro allenast intill utgången av år 1939
och från denna utgångspunkt beräkna respektive anslag.

Kuylenstierna utvecklade sin ståndpunkt härutinnan på följande sätt:

Det vore sannolikt, att avarbetningen av ett mindre antal mål
skulle kräva proportionsvis längre tid än avarbetningen av ett
större antal. Härtill komme, att den på sin tid förutsatta förgranskningen
ej kommit till stånd, vilket kunde tänkas i någon mån verka härn -

9

Kungl. Marits proposition Nr 68.

mande på arbetstakten. Vidare hade endast 3 assessorer varit sysselsatta
på fastighetstaxeringsdivisionen och svårigheter syntes möta att
omedelbart till tjänstgöring å denna division indela ännu en assessor.
Förutses kunde ej heller i vad mån icke lagfarna ledamöters deltagande
i ärendenas avgörande kunde komma att verka fördröjande på handläggningen.
På bland annat dessa grunder syntes det böra räknas med
att nämnda divisions arbete bomme att sträcka sig in på nästkommande
budgetår och med hänsyn till den vid flera tillfällen betonade önskvärdheten
av att 1928 års fastighetstaxeringsmål måtte bringas till hastigt
avgörande syntes det önskvärt, att en assessor utöver det ordinarie antalet
beräknades för tiden, intill dess nämnda fastighetstaxeringsmål blivit
avgjorda.

De skäl, som framför allt föranlett, att för tiden närmast efter 1928 års
allmänna fastighetstaxering särskilda anordningar träffats för upprätthållandet
av en speciell division, vilken uteslutande sysselsattes med
sådana mål, för vilka kammarrätten enligt 126 § taxeringsförordningen
skulle hava särskild sammansättning, hänförde sig väsentligen dels därtill
att nämnda mål horde behandlas med förtur, och dels därtill att en
särskild metodisk föredragning med gruppföredragning av likartade mål
beträffande dem vore särskilt lämplig, ej minst med hänsyn till att därmed
syntes kunna vinnas en väsentlig arbetsbesparing. Vad anginge de
övriga målen, som skulle handläggas av en särskilt sammansatt division,
nämligen virkestaxeringsmålen, ägde nämnda skäl i huvudsak ej giltighet.
Någon anledning att behandla dessa mål med förtur syntes i regel
ej förefinnas; tvärtom syntes ofta goda skäl finnas att ställa dem i samband
med motsvarande mål rörande inkomstbeskattning, även örn sistnämnda
mål ej avgjordes i närvaro av utom verket stående ledamöter,
och gruppföredragning beträffande dem syntes endast kunna förekomma
i mycket begränsad utsträckning. Det syntes därför ej finnas anledning
beräkna, att föredragning av 1929 års skogsaccismål skulle äga rum i
omedelbar anslutning till 1928 års fastighetstaxeringsmål, utan borde
denna föredragning i stället inpassas i kammarrättens> vanliga arbete i
likhet med skogsaccismålen och fastighetstaxeringsmåien för de följande
åren. Den särskilda fastighetstaxeringsdivisionen, sådan denna vore inrättad,
vore, bland annat med hänsyn till lokalförhållanden och dylikt,
en ganska kostsam anordning, vilken ej borde bestå längre än som vore
alldeles nödvändigt,

Det syntes särskilt böra uppmärksammas, att även den tillfälliga utökningen
av kammarrättens personal ej borde bestå längre än detta
kunde anses särskilt påkallat på grund av önskvärdheten av att fastighetstaxeringsmåien
bleve skyndsamt handlagda. Kammarrättens arbetshalans
nedginge för närvarande så betydligt, att en minskning av behovet
utav arbetskrafter kunde förutses. Då det tillika måste påräknas,
att ett antal av kammarrättens assessorer, vilka för närvarande vore
sysselsatta såsom föredragande hos regeringsrätten, sedan arbetsbalansen
därstädes avarbetats, kom me att återvända till kammarrätten, kunde
förhållandena inom kammarrätten för de yngre tjänstemännen bliva så
ogynnsamma, att dessa sökte sig till annat håll. Då såvitt möjligt kontinuerliga
anställningsmöjligheter måste anses vara av synnerlig vikt för
ämbetsverkets rekrytering, vore detta ett ytterligare tungt vägande skäl
att ej bibehålla den särskilda fastighetstaxeringsdivisionen i sin nuvarande
form längre iin detta kunde anses oundgängligen påkallat.

10

Kungl. Maurts proposition Nr 68.

I fråga om den tid, som kunde beräknas komma att åtgå för fastighetstaxeringsavd
eiri in gens arbete yttrade kammarrättsrådet Norrman följande;

»I den av mig upprättade, i Kungl. Majlis proposition nr 210 till 1927
års riksdag åberopade promemorian bär jag — under antagande att
samtliga besvär över 1928 års allmänna fastighetstaxering bomme att
uppgå till 3,600 — beräknat, att i medeltal 15 mål skulle kunna föredragas
under en 4 timmar omfattande föredragningsdag samt att samtliga målen
skulle vara avgjorda efter 44 föredragningsveckor. Jag utgick därvid
ifrån att föredragningen skulle taga sin början den 1 september 1929 och
fortgå under 51js dagar eller 22 timmar per vecka (hs dag beräknades
åtgå till justering av beslut oell protokoll). Arbetet skulle då — med hänsyn
jämväl därtill att visst avbrott i föredragningen måste äga rum vid
jul och påsk samt under sommaren — vara avslutat nied utgången av
september månad 1930. Därest hela antalet besvärsmål skulle komma att
väsentligt understiga nämnda siffra 3,600, kunde detta enligt mitt förmenande
tänkas medföra, att antalet per föredragningsdag avgjorda mål
komme att understiga 15. Jag betonade vidare, att en så pass hög medeltalssiffra
som 15 per föredragningsdag avgjorda mål torde vara möjlig
att uppnå endast under förutsättning utöver vad nyss sagts, att arbetet
med målens avgörande omlades på visst, av mig närmare angivet
sätt. Målen borde nämligen avgöras å en och samma avdelning inom
kammarrätten samt föredragas av 4 å 5 assessorer. Målens beredande tili
föredragning borde — under de 4 avdelningen tillhörande kammarrättsrådens
överinseende — till sin huvudsakliga del utföras under omkring
31/s månader, innan avdelningen skulle sammanträda i session. Kammarrättsråden
skulle under omkring tre fjärdedelar av den tid, vilken
anslagits åt föredraganden för beredande av föredragningen, genomgå
eller förgranska de beredda målen. Efter skedd föredragning skulle målen
kontrolläsas av annat kammarrättsråd än det kammarrättsråd, som
verkställt för granskningen.

Det gäller nu ^tt undersöka, örn elier i vad mån nämnda beräkningar
hålla streck. Det måste därvid först konstateras, att många av de av
mig tänkta förutsättningarna icke föreligga i verkligheten. A ena sidan
har antalet mål, avseende 1928 års fastighetstaxering, som man hittills
Ilar att taga hänsyn till, stannat vid siffran 2,751 elier omkring sjt av
det beräknade antalet. Man måste dock ihågkomma, att siffran 2,751
kommer att ökas med en låt vara mindre siffra, motsvarande mål angående
1928 års fastighetstaxering, som handlagts av särskild prövningsnämnd
och icke av 1928 års fastighetsprövningsnämnder och som därför
inkomma till kammarrätten efter den stora massan besvärsmål. Hela
antalet mål, avseende 1928 års fastighetstaxering, må kunna uppskattas
till 2,800. Ender den tid, fastighetstaxeringsavdelningen arbetar med avgörandet
av dessa mål, hinna mål, avseende 1929 och måhända även 1930
års fastighetstaxering och virkestaxering, inkomma till kammarrätten.
Den ena gruppen av mål, avseende fastighetstaxering åren 1929 och 1930,
hade promemorian ingen anledning att räkna med, och den andra gruppen,
avseende virkestaxering samma år, kunde promemorian icke räkna
med, enär det vid tiden för dess uppsättande icke ens ifrågasatts, att
virkestaxeringsmålen skulle handläggas å fastighetstaxeringsavdelningen.
Antalet av dessa båda grupper tillhörande mål tilltror jag mig icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68. 11

att kunna angiva, men det torde säkerligen icke komma att understiga
flera hundra.

Även om antalet mål, som skola handläggas av fastighetstaxeringsavdelningen
blir något lägre än som beräknats — vilken omständighet
ju bör verka därhän, att arbetet i sin helhet blir avslutat tidigare än
med utgången av september månad 1930 — verka tyvärr å andra sidan
flera omständigheter i rakt motsatt riktning.

Till en början torde såsom en given följd därav, att hela antalet mål,
avseende 1928 års fastighetstaxering, må beräknas till 2,800 i stället för
3,600 bliva, att man måste räkna med ej oväsentligt lägre siffra än 15
per föredragningsdag avgjorda mål, enär antalet likartade mål torde
vara proportionsvis mindre, då hela antalet besvärsmål är 2,800, än örn
det varit 3,600.

Vidare har antalet föredragningstimmar per vecka blivit högst 18 i
stället för av mig beräknade 22. Därtill kommer, att föredragningen
täger sin början den 1 oktober 1929 i stället för den 1 september 1929,
såsom jag tänkt mig, att föredragandenas antal minskats från beräknade
4 å 5 till 3 å 4, samt att icke någon som helst förgranskning av målen
från kammarrättsrådens sida ägt rum eller är avsedd att äga rum. Denna
sistnämnda omständighet har till en början enligt mitt förmenande
verkat menligt vid föredragandenas beredande av målen. Beredandet
av målen hade jag, såsom förut anmärkts, tänkt mig skulle ske under
överinseende av kammarrättsråden. Detta arbete har nu, enligt vad som
upplysts, icke medhunnits i den utsträckning, jag beräknat, utan i avsevärd
mån fördröjts. Anledningen därtill torde delvis vara att söka däri,
att föredragandena vid sitt arbete saknat stöd hos och möjlighet att rådgöra
med kammarrättsråden. Men berörda omständighet måste vidare
befaras komma att verka i viss mån fördröjande även vid kammarrättsrådens
arbete med kontrolläsning av de föredragna målen. Då narnligen
kammarrättsråden icke fått det tillfälle till studium av målen och
övervägande av de principfrågor, som kunna förekomma i desamma, vilket
förgranskningen närmast varit avsedd att bereda dem, måste, såvitt
jag förstår, såväl själva kontrolläsningen som de enskilda målens
behandling i session komma att taga längre tid än som eljest behövt vara
fallet. Det sagda avser ingalunda att giva uttryck åt någon slags övertro
på värdet av en sådan förgranskning som den av mig i promemorian
ifrågasatta utan helt enkelt att betona, att förgranskningen skulle hava
varit ett, icke alltför oviktigt, led i hela den organisation, som uppbyggts
och som hade till syfte bland annat att påskynda fastighetstaxeringsmålens
avgörande.

Om jag nu försöker mig på att verkställa en sådan beräkning av den
tid, som erfordras för avgörande av samtliga mål, avseende 1928 års
fastighetstaxering, som verkställts i promemorian, men med användande
av det faktiska siffermaterial, som numera finnes tillgängligt, i stället
för det beräknade siffermaterial, som låg till grund för beräkningarna i
promemorian — eller således 2,800 mål och 18 timmars föredragningstid
per vecka — och med hänsyn tagen till det minskade antalet mål uppskattar
antalet mål, som komma att avgöras per föredragningsdag, till 13,
så kommer jag till det resultatet, att hela arbetet kommer att taga omkring
48 föredragningsveckor. När föredragningen tager sin början den
1 oktober 1929 och örn den fortgår 12 veckor under hösten 1929 samt under
1930 22 veckor före den 1 juli och 14 veckor efter den 14 augusti, så kunde

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

arbetet — örn övriga i promemorian angivna förutsättningar vore uppfyllda
— i bästa fall vara avslutat med utgången av november månad

1930. Nu förhåller det sig emellertid så, att flera av berörda förutsättningar,
såsom jag bär ovan påpekat, icke äro uppfyllda. Sålunda äro
icke målen beredda till föredragning i den utsträckning som avsetts,
föredragandenas antal Ilar minskats och kammarrättsrådens kontrolläsning
av målen samt målens behandling i session hava därigenom, att någon
förgranskning av målen icke föregått, blivit mera betungande och
tidsödande än som eljest behövt vara fallet. Vid här antydda förhållanden
torde man icke längre kunna räkna ens med en siffra av 13 per föredragningsdag
avgjorda mål. Det synes mig omöjligt att angiva, i vad
mån nämnda medeltalssiffra bör reduceras.

Då emellertid därtill kommer, att, innan målen avseende 1928 års fastighetstaxering
hinna avgöras, ett större eller mindre antal mål, avseende
1929 och 1930 års fastighets- och virkestaxeringar, är att förvänta, finner
jag det ofrånkomligt att, på sätt kammarrätten gjort, räkna därmed,
att den session å fastighetstaxeringsavdelningen, som tager sin början
den 1 oktober 1929, kan komma att fortgå till utgången av juni månad

1931. »

Beträffande frågan örn personligt lönetillägg åt förste kanslisekreteraren
Baehrendtz har .allmänna civilförvaltningens lönenämnd efter remiss
avgivit utlåtande och därvid anfört, att, enär Baehrendtz i sin egenskap
av ordinarie tjänsteman i 26:e lönegraden åtnjöte lön enligt samma löneklass,
till vilken han med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen
den 26 juni 1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skulle varit hänförd såsom assessor i kammarrätten,
skäl icke syntes föreligga att tillerkänna Baehrendtz den avkammarrätten
för honom begärda personliga lönefyllnaden.

Lönenämnden har emellertid erinrat, hurusom Högsta domstolen i en mot
Kungl. Majit och kronan anhängig^jord rättegång den 11 februari 1929
avkunnat en dom, av vilken framginge, att befattningshavare hos pensionsstyrelsen,
som under förordnande såsom tillfällig ledamot i nämnda
styrelse, omfattande mer än sju dagar i oavbruten följd, uteslutande hade
att bestrida göromål, som eljest ankomme på byråchef, vore berättigad att
för den tid, sådant förordnande varade, uppbära vikariatsersättning enligt
19 § 3 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente med
belopp motsvarande skillnaden mellan det i 16 § 1 mom. av samma reglemente
angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan,
byråchefsbefattningen och, å andra sidan, befattningshavarens egen
tjänst.

Med hänsyn till innehållet i berörda dom, vilken enligt lönenämndens
förmenande finge anses äga i viss mån prejudicerande betydelse, syntes
Baehrendtz, som under sin tjänstgöring som adjungerad ledamot i kammarrätten
hade att fullgöra enahanda arbetsuppgifter, som ålåge ämbetsverkets
assessorer, på grund av 19 § 3 mom. av förenämnda avlöningsregle -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

13

mente, jämfört med 33 § tredje stycket av sagda kungörelse den 26 juni
1925, vara berättigad att uppbära vikariatsersättning med 50 öre för dag
räknat. Det syntes emellertid lönenämnden ankomma på kammarrätten
att härutinnan fatta beslut.

I betraktande härav har lönenämnden ansett kammarrättens ifrågavarande
hemställan icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts särskilda åtgärd.

Jag tillåter mig härefter erinra, att Kungl. Maj:t efter av kammarrätten
i skrivelse den 24 oktober 1929 gjord framställning genom beslut
den 22 november 1929 medgivit, att å kammarrättens avdelning för handläggning
av mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering må tills
vidare anställas dels för en tid av sex månader, räknat från och med den
10 december 1929, ej mindre — med anlitande av det till uppehållande av
kammarrättens verksamhet å innevarande budgetårs riksstat anvisade
extra anslaget å 123,200 kronor — ytterligare en assessor såsom föredragande
än även en amanuens med heltidstjänstgöring, dels ock för tiden från
och med den 1 december 1929 till innevarande budgetårs åtgång en amanuens
med halvtidstjänstgöring. Enligt Kungl. Maj:ts beslut skola de för
avlönande av ifrågavarande amanuenser erforderliga medlen, högst 3,638
kronor 50 öre, utgå från sjunde huvudtitelns reservationsanslag till extra
utgifter.

Till stöd för förstärkning av arbetskrafterna å fastighetstaxeringsavdelningen
hade kammarrätten i nyssnämnda skrivelse anfört följande:

»Å nämnda avdelning, där session pågår sedan den 1 innevarande oktober,
fullgöres för närvarande målens föredragning av tre assessorer sålunda,
att de i tur och ordning föredraga, var och en två dagar i följd.
Då bemälda assessorer varit i tillfälle att redan innan sessionens början
till föredragning bereda ett icke obetydligt antal mål, torde det icke böra
möta svårighet för dem att ännu en tid framåt ensamma ombesörja föredragningen
å avdelningen. Sedan så småningom förrådet av de före sessionens
början inlästa målen blivit avverkat, lärer det däremot bliva
omöjligt att uppehålla föredragningen med allenast tre assessorer, enär
den tid, som förflyter mellan varje tvådagars-föredragning, är allt för
kort för att därunder skall kunna medhinnas beredning av så många mål,
som erfordras till nästa föredragningstur, detta så mycket mindre som
föredragandena under mellantiden hava att fullgöra dem åliggande skyldighet
att granska avdelningens protokoll och närvara vid justeringen av
desamma, att granska koncepten till beslutade utslag, att kontrasignera
från avdelningen utgående expeditioner med mera. Vid vilken tidpunkt
det kan bliva nödvändigt att fördela föredragningsskyldigheten på fyra
särskilda föredragande, kan ej nu med någon visshet beräknas, men det
torde vara uppenbart, att den nye föredraganden bör, innan föredragning
av honom påkallas, hava haft ej alltför kort beredelsetid. Det synes därför
angeläget, att så snart som möjligt, förslagsvis från och med den 1
december 1929, en fjärde föredragande å fastighetstaxeringsavdelningen
förordnas. Härtill torde även ett särskilt skäl vara att söka i följande

Kunni. Maj:ts
beslut den 22
november
1929.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

omständigheter. På grund av redan vunnen erfarenhet synes man hava
anledning befara, att det för vissa av de icke lagfarna ledamöterna å avdelningen
skall visa sig förenat med stora svårigheter, för att icke säga
omöjligt, att under flera veckor i följd deltaga i avdelningens arbete.
Till förebyggande av att avbrott i arbetet härav skall föranledas måste
man söka anordna detta så, att till behandling kunna växelvis företagas
mål rörande taxering av jordbruksfastigheter, skogsfastigheter och andra
fastigheter samt rörande virkestaxering, allt efter som det med hänsyn
till de icke lagfarna ledamöternas behov av någon tids frihet från deltagande
i arbetet visar sig erforderligt. För att kunna åstadkomma en
dylik anordning måste det emellertid sörjas för att mål av olika slag
kunna i lid beredas till föredragning. Jämväl ur denna synpunkt är
således förordnande inom den närmaste framtiden av en fjärde föredragande
å fastighetstaxeringsavdelningen behövligt.

I underdånig skrivelse den 19 september 1929 har kammarrätten, med
förmälan att av den hos ämbetsverket anställda kanslipersonalen tre notarier
vore indelade till tjänstgöring å fastighetstaxeringsavdelningen,
framhållit att — särskilt med hänsyn därtill att åt en av nämnda notarier
uppdragits att å avdelningen utföra vissa eljest sekreteraren och
aktuarien åliggande göromål samt att granska de icke lagfarna ledamöternas
rese- och arvodesräkningar — ytterligare en kanslitjänsteman
behövdes å avdelningen, men att då samtliga de återstående notarierna
och amanuenserna erfordrades för arbetet å kammarrättens övriga divisioner
det med tillgängliga arbetskrafter vore omöjligt att tillfredsställa
avdelningens nämnda behov. Kammarrätten har med åberopande härav
hemställt örn sådan höjning för budgetåret 1930/1931 av det till upprätthållande
av kammarrättens verksamhet utgående extra anslaget, att antalet
amanuenser med halvtidstjänstgöring kunde ökas från nio till tio.
Sedan numera arbetet å avdelningen kommit i full gång, har det visat
sig, att behovet av en dylik amanuens är så betydande, att åtgärd för
dess tillgodoseende snarast möjligt måste ifrågasättas. I viss mån kan
visserligen det biträde av kanslipersonal, som erfordras särskilt vid beredning
av mål till föredragning å avdelningen, påräknas av sådana där
tjänstgörande extra befattningshavare, vilka avlönas allenast med så
kallade flitpenningar, men oavsett detta biträde tarvas för varje föredragande
ständig hjälp av en kanslitjänsteman.

För tid, under vilken en fjärde assessor kommer att vara förordnad till
föredragande å fastighetstaxeringsavdelningen, måste sörjas för att åt
honom beredes tillgång till kanslibiträde i samma utsträckning, som dylikt
biträde funnits nödigt för de redan å avdelningen placerade assessorerna.
Under nämnda tid erfordras således förordnande av en amanuens
med deltidstjänstgöring.»

Kammar- I en annan skrivelse den 24 oktober 1929 har kammarrätten slutligen
velden 24 gjort framställning örn ytterligare förstärkning av kanslipersonalen åoktober
fastighetstaxeringsavdelningen under budgetåret 1930/1931 samt till stöd
.920. härför anfört följande.

Därest i enlighet med kammarrättens förslag i skrivelsen den 19 september
1929 medel anvisades till anställande under hela nästa budgetår
av en fjärde föredragande å fastighetstaxeringsavdelningen, kunde, enligt
vad den vunna erfarenheten tydligt gåve vid handen, behovet av

Kungl. Maurts proposition Nr 68.

15

kanslipersonal icke anses på långt när tillgodosett allenast genom personalens
ökning med en halvtidsamanuens. På den ifrågavarande avdelningen
vore det i alldeles särskild grad vid målens beredning till föredragning,
som biträde av kanslipersonal erfordrades. I viss mån kunde
dylikt biträde påräknas av sådana å avdelningen tjänstgörande extra befattningshavare,
vilka avlönades allenast med så kallade flitpenningar,
men oavsett detta biträde erfordrades, att varje föredragande för att
kunna medhinna förberedelserna till föredragning bade tillgång till hjälp
av en kanslitjänsteman med full tjänstgöring. Örn, såsom förut ifrågasatts,
kanslipersonalen å fastighetstaxeringsavdelningen ökades med en
amanuens med halvtidstjänstgöring, vore sörjt allenast för de redan nu
å avdelningen placerade assessorernas behov av kanslibiträde, men däremot
icke för den fjärde assessor, beträffande vilken kammarrätten, såsom
förut nämnts, gjort framställning.

Med anledning härav har kammarrätten — som i detta sammanhang
ansett sig med stöd av den erfarenhet, som dåmera förvärvats i avseende
å fastighetstaxeringsavdelningens arbete, böra ytterligare understryka
behovet av en fjärde assessor såsom föredragande å avdelningen under
hela budgetåret 1930/1931 — hemställt, att för nämnda budgetår måtte hos
riksdagen äskas, utöver vad i skrivelsen den 19 september 1929 begärts,
jämväl medel till avlöning åt en amanuens med heltidstjänstgöring, att
ställas till kammarrättens förfogande i den mån och för den tid av budgetåret,
Kungl. Majit efter anmälan av kammarrätten funne gott bestämma,
att en fjärde assessor finge till föredragande å nämnda avdelning
förordnas. Det belopp, varmed i händelse av bifall till denna hemställan
det tili uppehållande av kammarrättens verksamhet utgående extra anslaget
behövde ökas, syntes böra beräknas till 4,596 kronor eller i runt tal
4,600 kronor.

Med tanke på önskvärdheten att åstadkomma ett snabbare avarbetande
av målen på fastighetstaxeringsavdelningen har inom finansdepartementet
utarbetats en den 20 december 1929 dagtecknad promemoria med utkast
till kungörelse angående vissa ändringar i kungörelsen den 26 april 1929
(nr 104) med särskilda föreskrifter örn handläggning i kammarrätten av
mål angående fastighetstaxering och virkestaxering.

I berörda promemoria har till en början erinrats örn de nu gällande
bestämmelserna örn kammarrättens sammansättning vid handläggning av
mål angående fastighetstaxering och virkestaxering samt en redogörelse
lämnats för sättet angående arbetets bedrivande å avdelningen. Härom
innehåller promemorian följande:

»De nu gällande grundbestämmelserna örn kammarrättens sammansättning
vid handläggning av mål angående fastighetstaxering och virkestaxering
äro meddelade i 126 § taxeringsförordningen den 28 september
1928, vilka bestämmelser enligt 2 punkten i övergångsstadgandena till
samma förordning skola tillämpas jämväl beträffande mål och ärenden,
som avse taxering av fast egendom år 1928. Med stöd av 126 § 3 mom.

Promemoria
angående fastigketstaxeringsavdelningen.

16

Kungl. Majlis proposition Nr 68.

taxeringsförordningen har Kungl. Maj:t därefter den 26 april 1929 utfärdat
kungörelse (nr 104) med särskilda föreskrifter om handläggning i kammarrätten
av mål angående fastighetstaxering och virkestaxering, varjämte
kammarrätten den 26 september 1929 fastställt arbetsordning för
den avdelning inom kammarrätten, som har att handlägga, dylika mål.
Beträffande innehållet av de nämnda bestämmelserna hänvisas till författningstexten;
dock må här anmärkas, att Kungl. M.aj:t i nyssnämnda
kungörelse icke upptagit bestämmelser örn förgranskning utan i stället
lämnat föreskrifter om en efter föredragningen följande kontrolläsning
av ordinarie ledamöter.

Med tillämpning av nyssnämnda bestämmelser är avdelningens arbete
för närvarande ordnat på i huvudsak följande sätt.

Avdelningen sammanträder till session fyra timmar varje helgfri dag
utom lördag. Tjänstgöringen är för de fyra ordinarie ledamöterna så
ordnad, att ordföranden tjänstgör alla dagar utom fredag och envar av
de tre övriga i tur efter varandra under en treveckorsperiod alla fem
dagarna i de två första veckorna samt fredagen i den tredje veckan. Kontrolläsningsskyldigheten
är så fördelad, att envar ordinarie ledamot med
undantag av ordföranden kontrolläser alla de mål, vilka föredragas under
den andra veckan inom sådan tjänstgöringsperiod. Konceptprotokollet
över samtliga mål från en vecka justeras, efter fullbordad kontrolläsning,
å första sessionsdagen i den andra veckan efter föredragningsveckan.

Föredragandenas antal, som ursprungligen varit 3, är från och med den
10 december utökat med en till 4.

Vid föredragning överlämnar föredraganden till varje ledamot dels förteckning
över de mål, vilka anmälas till föredragning, dels ock förslag
till rubrik. Ett förslag till rubrik är underskrivet av föredraganden och
avsett att bifogas protokollet. Örn de anmärkningar, kontrolläsaren haft
att framställa, gör han anteckning å det till honom överlämnade förslaget
till rubrik, å vilket han jämväl gör anteckning örn kammarrättens beslut.
Efter justeringen av protokollskonceptet överlämnas detsamma till protokollföraren,
som dels å det av föredraganden avgivna, av denne underskrivna
exemplaret till rubrik inför de rättelser, örn vilka kammarrätten
beslutit, dels ock ombesörjer utskrift av originalprotokollet. Efter kollationering
av det utskrivna protokollet lämnas detta jämte de till detsamma
hörande akterna till föredraganden för granskning och sedermera
av denne till kontrolläsaren, varefter protokollet, men ej akterna, cirkulerar
mellan övriga närvarande ledamöter, sist den äldste, som underskriver
detsamma.

Därefter utlämnas protokollet till expediering, varvid så tillgår, att
det inneliggande konceptet tages såsom kopia av den utgående expeditionen.
Protokollsföraren gör å konceptet anteckning örn antalet expeditioner
oell om expeditionssättet, vilken anteckning granskas av föredraganden.
Denne har jämväl att efter vederbörlig granskning kontrasignera
den utgående expeditionen, som därefter underskrives av ordföranden.

En väsentlig del av första sessionsdagen i varje vecka åtgår för justering.
Under antagande emellertid att under måndagen i genomsnitt en
timme varit tillgänglig för föredragning, är sammanlagda föredragningstiden
under veckan för närvarande 17 timmar eller fördelad på 3 föredragande
5 2/n timmar. Utom föredragningen har föredragande därjämte,
som framgår av det föregående, att fullgöra en ej obetydlig expeditionsskyldighet.
»

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

Beträffande avdelningens arbetsresultat har i promemorian omförmälts,
att, såvitt ur tillgängliga handlingar kunnat inhämtas, å avdelningen till
och med den 9 december 1929, då avdelningen varit i verksamhet jämnt
tio veckor, föredragits sammanlagt 353 mål, av vilka emellertid minst.
13 mål avskrivits, åtminstone 14 varit deserta samt till annan myndighet
eller till prövningsnämnd överlämnats 3. Sammanlagda antalet å varje
sessionsdag, inberäkna! måndagen, slutligen avgjorda mål hade sålunda,
bortsett från de avskrivna och deserta målen, uppgått till cirka 6 Vs mål.

Intill den 10 december 1929 hade till avdelningen inkommit sammanlagt
2,825 mål, av vilka enligt ixppgift ett tiotal vore virkestaxeringsmål från
1929 års taxering och alla de övriga härrörde från 1928 års allmänna fastighetstaxering.
Örn man till fastiglietstaxeringsmålens antal, 2,815, lade
ett antal, synnerligen lågt räknat, av sammanlagt 100 mål (fastighets- och
virkestaxeringsmål) från respektive 1929 och 1930 års taxeringar, skulle
sammanlagda antalet mål, som avdelningen under innevarande session hade
att handlägga, uppgå till omkring 3,000. Därest avdelningens arbetsprodukt,
numerärt beräknad, icke skulle ökas utöver den under de första 10
veckorna uppnådda, och under förutsättning att de redan avgjorda och de
återstående målen i genomsnitt vore lika tidsödande, skulle för avarbetning
av dessa 3,000 mål åtgå omkring 86 föredragningsveckor, d. v. s., med
frånräknande av jul- och påskferier samt ledamöternas sommarledighet, i
det närmaste hela tiden till början av julferierna år 1931.

I promemorian har härefter framhållits, att det vore uppenbart, att med
hänsyn särskilt till den redan under förarbetena till nuvarande lagbestämmelser
betonade önskvärdheten av ett snabbt avgörande av hithörande
mål, en avarbetning av arbetsbalansen i dylik ordning icke vore tillfredsställande.
Till en början vore härvid att märka, hurusom såväl vederbörande
fastighetsägare som kommunerna hade ett starkt intresse av att
målen bragtes till ett snabbt avgörande. Härtill komme angelägenheten
av att de av tjänstgöring å avdelningen bundna kammarrättsråden och
assessorerna så snart ske kunde återvände till tjänstgöring i kammarrätten
i vanlig ordning. Detta vore av betydelse såväl av kostnadsskäl som framför
allt av det allmännas och vederbörande parters intresse, att balansen
av övriga till kammarrättens handläggning hörande mål skyndsamt avarbetades,
varigenom i sin tur tillika skulle vinnas, att regeringsrätten i dess
nuvarande förstärkta sammansättning finge ett behövligt tillskott av arbetsmaterial
samt att åtskilliga med den nya skattelagstiftningen sammanhängande
frågor så snart som möjligt bleve föremål för prövning i högsta
instans.

Att fastighetstaxeringsmålen hittills avarbetats i mindre hastig takt
än som på förhand beräknats syntes emellertid åtminstone delvis vara be
roende av ett flertal samverkande omständigheter, vilka man tidigare icke
tagit i beräkning. Sålunda syntes det förhållandet, att föredragandena varit
nödsakade att långt i förväg bereda ett stort antal mål hava medfört.

Bihang till riksdagens protokoll 19110. 1 saini. 33 höft. (Nr GS.)

f)

18

Kungl. Maj:ts proposition Kr 68.

att föredragande i större utsträckning än som eljest skulle varit fallet vid
föredragningen blivit bunden av promemorian och att på grund härav
föredragningen blivit mera tidsödande än den kunnat vara, därest kortare
tid förlupit mellan beredningen och föredragningen. Tillika syntes, åt
minstone till en början, den i och för sig värdefulla medverkan av de
särskilda ledamöterna vara ägnad att förlänga överläggningarna. Vidare
vore att framhålla, att ändringsprocenten i de till huvudsaklig prov
ning upptagna målen åtminstone i vad angår tiden till den 11 november
1929 varit anmärkningsvärt hög (47 å 48 procent).

Ett undanröjande i mera betydande omfattning av de med den nuvarande
ordningen förknippade olägenheterna syntes icke vara möjligt utan vidtagande
av väsentliga ändringar i 126 § taxeringsförordningen. Då avdelningen
emellertid endast kort tid varit i verksamhet, syntes tillräcklig erfarenhet
ännu icke hunnit vinnas örn lämpligheten ur olika synpunkter av
så vittgående åtgärder. Däremot kunde det möjligen förtjäna att redan nu
tagas under omprövning, huruvida icke sådan ändring borde vidtagas i
nyssnämnda lagrum, varigenom, till vinnande av besparing av arbetskraft,
förutom 2 kammarrättsråd och 2 särskilda ledamöter jämväl föredraganden
kunde inträda såsom ledamot i de av honom föredragna målen. Promemorian
avsåge emellertid att söka påvisa några sådana till arbetseffektens
höjning syftande åtgärder, som kunde vidtagas utan ändring i
taxeringsförordningen och utan ytterligare ökning i de till avdelningens
förfogande ställda arbetskrafterna.

Till en början har i detta hänseende framhållits, att det ville förefalla
uppenbart, att föredragandena, bland annat med hänsyn till det dem
åliggande avfattandet av promemorior och dem jämväl åvilande expeditionsskyldighet,
vore väsenligt mer betungade än ledamöter av kammarrätten
i allmänhet och att detta syntes komma att gälla även efter
det föredragandenas antal ökats till 4.

Vad ledamöternas å fastighetstaxeringsavdelningen (utom ordföranden)
tjänstgöring beträffade, syntes följande kunna anmärkas. Å första
sessionsdagen i första veckan av en treveckorsperiod återställde ledamoten
alla mål från den andra veckan av föregående period. Under återstoden
av den första veckan hade ledamoten, förutom granskning av
det efter justeringen utskrivna protokollet, ingen annan obligatorisk
tjänstgöring än deltagande i sessionerna, och, i ett eller annat fall, läsning
av akten i något av annan ledamot kontrolläst mål. Under den
andra veckan, för vilken han hade kontrolläsningsskyldighet beträffande
alla mål, syntes ledamoten ej heller vara nödsakad att i större omfattning
fullgöra annan tjänstgöring än att deltaga i sessionerna, varvid vore
att märka, att å måndagen i denna vecka justerades protokollet för den
vecka, då denne ledamot deltagit i session allenast å fredag, i följd varav
ledamoten, under det övriga ledamöter deltoge i justeringen av andra
mål, vore i tillfälle att ägna sig åt annat arbete. Den tredje veckan slut -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

ligen hade ledamoten att dels deltaga i justeringen av målen från första
veckan i perioden, dels tjänstgöra i session å fredag samt kunde ägna
veckan i övrigt åt kontrolläsning av de under andra veckan föredragna
målen. Då antalet under en vecka föredragna mål i genomsnitt hittills
uppgått till omkring 35, inberäknat avskrivna och. deserta, och målen i
regel icke vore av vidlyftig beskaffenhet samt i det övervägande flertalet
fall avsåge uppskattningsfrågor, syntes — med hänsyn jämväl till förefintligheten
av utförliga promemorior och till den merendels enkla avfattningen
av utslagen — denna kontrolläsningsskyldighet icke kunna anses
särskilt tidsödande eller betungande.

Sammanlagt hade alltså å fastighetstaxeringsavdelningen tjänstgörande
kammarrättsråd att, bortsett från deltagande i justeringen i tredje veckan,
som huvudsakligen motsvarades av partiell frihet från deltagande
i sessionen å måndagen i andra veckan, under en treveckorsperiod del
taga i session 11 dagar å 4 timmar = 44 timmar (eller 14 2U timmar per
vecka) samt att kontrolläsa målen från en vecka.

Å någon av övriga divisioner tjänstgörande kammarrättsråd hade ato
i regel fullgöra föredragning under 3 1h timmar i veckan samt att, föredragningstiden
inberäknad, tjänstgöra i session, enligt uppgift, 10 V* till
14 timmar. Då fastighetstaxeringsmål näppeligen kunde anses såsom i
genomsnitt svårare än övriga till kammarrättens handläggning hörande
mål och då förberedelsen till 10 x/2 timmars föredragning under tre veckor
av sistnämnda slag av mål rimligen måste taga mer tid i anspråk
än kontrolläsningen under samma antal veckor å fastighetstaxerings
avdelningen i nyss angivna omfattning, ville det förefalla, som örn ledamotstjänstgöringen
å fastighetstaxeringsavdelningen skulle vara något
mindre betungande än sådan tjänstgöring å annan avdelning. Möjligen
kunde dock till stöd för en motsatt uppfattning åberopas, att den ensartade
beskaffenheten av fastighetstaxeringsmålen verkade i särskild grad
tröttande. Å andra sidan åtnjöte emellertid ledamöterna å fastighetstaxeringsavdelningen
längre påskferier än sina kolleger i kammarrätten
i övrigt och vore i större omfattning än dessa under julferierna fria från
arbete.

I anslutning till vad sålunda anförts hade uppgjorts det promemorian
bifogade utkastet till ändringar i kungörelsen den 26 april 1929, vilket innehöll
följande.

Med bibehållande i huvudsak av gällande bestämmelser om sessionstidens
längd skulle föredragningen å avdelningen fastställas till minst
18 timmar per vecka, därav 2 timmar förutsattes förlagda till måndag.
Föredragningen skulle uppehållas under 4 timmar i veckan eller en sessionsdag
av de ordinarie ledamöterna utom ordföranden och under övriga
14 timmar av assessorer i kammarrätten till det antal, Kungl. Majit bestämde
(tillsvidare förslagsvis 4). Obligatorisk kontrolläsning skulle icke
liga rum i mål, som föredragits av ledamot, i följd varav ledamot icke syn -

20

Remiss den
20 december
1929.

Kammarrättens
utlåtande
den 27
december
1929.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

tes böra åläggas särskild skyldighet i avseende å promemorias avfattning.
Föredragande assessors skyldighet att ombesörja konceptexpeditions
uppsättande skulle överflyttas å protokollsföraren. Föredragande
skulle befrias från kontrasignationsskyldighet, i samband varmed kammarrätten
skulle bemyndigas att för tid, då lokalen för avdelningen vore
skild från kammarrättens övriga lokaler, förordna notarie att i sekreterarens
ställe kontrasignera från avdelningen utgående expeditioner.

Utkastet åsyftade alltså att, utan ökning av avdelningens arbetskrafter,
genom utjämning av de å avdelningen tjänstgörande kammarrättsrådens
och assessorernas arbetsbörda och genom de sistnämndas befriande
från rena expeditionsgöromål, giva assessorerna erforderlig tid att så
bereda målen, att föredragningen kunde i möjligaste mån koncentreras
och målens avgörande därigenom påskyndas.

Det har förutsatts, att vid genomförande av förslaget kammarrätten
i sin ordning skulle meddela de på kammarrätten ankommande föreskrifter,
som ansåges erforderliga för samma ändamål.

Genom remiss den 20 december 1929 anbefalldes kammarrätten att inkomma
med yttrande över nämnda promemoria med därvid fogade författningsutkast.

Remissen avsåg jämväl en annan nära sammanhängande fråga. Den tillfälliga,
men arbetskrävande uppgift, som åligger kammarrätten med avseende
å fastighetstaxeringen, har medfört en betydande reduktion av de
arbetskrafter, som stå till förfogande för ämbetsverkets övriga verksamhet.
En nödvändig följd härav är, att tillströmningen till regeringsrätten
av mål från kammarrätten är mindre än eljest skolat vara fallet. Detta
förhållande är att beklaga särskilt med hänsyn därtill, att regeringsrätten
för närvarande arbetar med en förstärkning av ledamöternas antal, som
är avsedd att efter utgången av år 1931 i mån av inträffade ledigheter
bringas att upphöra. Kammarrätten anbefalldes därför att jämväl
avgiva utlåtande, huruvida till möjliggörande av en snabbare avarbetning
av balansen av andra inål än dem, som avse fastighetseller
virkestaxering, kammarrättens arbete lämpligen kunde organiseras
— förutom å avdelningen för handläggning av anmärknings- och
avlöningsmål med mera och fastighetstaxeringsavdelningen — å fyra i
stället för tre avdelningar, samt därest så ansåges vara fallet, lämna uppgift
örn den förstärkning av tillfälliga arbetskrafter, som oundgängligen
erfordrades för ändamålet. I

I skrivelse den 27 december 1929 har kammarrätten avgivit utlåtande
i ärendet.

Innan kammarrätten härvid ingått på en närmare granskning av förslagets
detaljbestämmelser, har kammarrätten framhållit, att det icke
syntes vara befogat att på grundval av endast tio veckors arbetsresultat
draga slutsatser rörande den tid, inom vilken fastighetstaxeringsavdel -

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 68.

ningens arbete kunde vara slutfört. I den utredning, som föregått inrättandet
av ifrågavarande avdelning, beräknades visserligen, att det
skulle kunna å densamma avgöras i medeltal 15 mål per dag — en arbetsprodukt,
örn möjligheten av vars ernående kammarrätten dock för sin
del i skrivelse den 18 september 1928 tillåtit sig uttala tvivelsmål. Vid
nämnda beräkning hade givetvis inräknats även deserta och avskrivna
mål. Den omständigheten, att medeltalet per dag under de första tio veckorna
avgjorda mål betydligt understege nämnda tal, kunde knappast
tillmätas något bevisvärde vid bedömandet av frågan örn hur stort medeltalet
per dag under avdelningens hela arbetstid avgjorda mål komme att
bliva. Kammarrätten ansåge sig för närvarande icke kunna göra något
uttalande i berörda fråga. Kammarrätten ville dock framhålla, att det
vid en dylik beräkning icke vore berättigat att utgå därifrån, att de deserta
målen icke toge någon nämnvärd tid i anspråk. Taxer ingsf orörd -ningens bestämmelser rörande besvärsrätt vore nämligen sådana, att det
i regel vore nödvändigt att ingå i en saklig prövning av föreliggande
besvär för att det skulle vara möjligt fastslå, att desamma icke emot gällande
bestämmelser örn fatalietider finge prövas. Kammarrätten ansåge
sig ock böra bestrida det i promemorian förekommande uttalandet, att
föredragningen blivit mera tidsödande därigenom, att föredraganden varit
bunden av en upprättad promemoria. Det förhölle sig så. att en promemoria
vore ägnad att förkorta och koncentrera föredragningen, och
detta i desto högre grad ju mera utarbetad och genomtänkt, promemorian
vore.

Vad angår frågan örn fastställande av föredragningstiden till 18 timmar
per vecka, har kammarrätten meddelat, att fastighetstaxeringsav ■
delningens ordinarie ledamöter redan vid början av avdelningens arbete
haft under övervägande att så ordna arbetet under måndagarna, att två
timmars föredragning skulle föregå justeringen, men att svårigheter i
flera närmare angivna hänseenden mött mot en så omfattande föredragning
å måndagarna.

Kammarrätten har emellertid — samtidigt med att kammarrätten förklarat
sig beredd att så ordna arbetet, att å avdelningen i regel skulle
fullgöras minst två timmars föredragning under justeringsdagen — hemställt,
att icke någon uttrycklig bestämmelse i ämnet måtte meddelas.

I fråga örn föredragningens ordnande har kammarrätten anfört följande.
Förslaget innebure, att veckoföredragningen av mål angående
fastighetstaxering eller virkestaxering skulle fullgöras under 4 timmar
av ordinarie ledamot och under 14 timmar av assessorerna (tillsvidare förslagsvis
4). Enligt kammarrättens mening borde det icke under några örn
ständigheter åläggas de ordinarie ledamöterna att föredraga mål angående
fastighetstaxering eller virkestaxering. Dessa mål hade fördelats mellan
assessorerna i enlighet meri de grunder, som vid utredningen rörande
fastighetstaxeringsavdelningens tillkomst förutsatts skola därvid till -

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 6''8.

lämpas, så att mål från ett och samma län eller grupper av likartade mål
tilldelats samma föredragande. Assessorerna hade sedan ett halvt år tillbaka
sysslat med beredandet av de dem tilldelade målen. I stor utsträckning
vore delar av grupperna beredda. Givetvis skulle mindro grupper
kunna tilldelas de ordinarie ledamöterna, men sedan dessa mål blivit avgjorda,
bleve det nödvändigt, att grupper av mål finge uppdelas mellan en
assessor och en eller flera ordinarie ledamöter. Härigenom komme den
större enhetlighet vid målens behandling och avgörande i kammarrätten,
vilken varit ett av de främsta önskemålen vid tillskapandet av fastighetstaxeringsavdelningen,
att i hög grad äventyras. Vidare bleve det utan tvi
,vel i många fall förenat med betydande svårighet — för att icke säga
omöjligt — för den ordinarie ledamot, som finge en viss grupp av mål
eller del av grupp sig tilldelad, att få tid att — på sätt fallet varit med
assessorerna — helt intränga i de grundläggande principerna för taxeringen
inom den ena eller andra gruppen av mål, till exempel inom visst län. Härtill
komme att örn och i den mån så verkligen skedde, detta skulle innebära
ett dubbelarbete, i det att ledamoten finge inom en viss grupp av mål ut
föra samma arbete, som en assessor redan utfört. Örn föredragningen av
mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering delvis lades på ledamöterna,
så skulle detta enligt kammarrättens uppfattning — särskilt på
nuvarande stadium av avdelningens arbete — verka direkt sönderbrytande
på organisationen och bestämt strida mot den ledande tankegången för
organisationen. En dylik åtgärd måste vidare antagas komma att snarare
minska än öka arbetstakten. Slutligen måste den nu ifrågasatta åtgärden
befaras komma att ytterligare öka de svårigheter, som redan visat
sig uppkomma i avseende å de särskilda ledamöternas tjänstgöring. Under
antagande nämligen att för viss tidsperiod särskilda ledamöter med viss
sakkunskap inkallats samt att assessorerna inriktat sig på att föredraga
sådana mål, i vilkas avgörande dessa ledamöter ägde kompetens att deltaga,
men de ordinarie ledamöter, vilka skulle föredraga under samma tidsperiod,
icke hade några dylika mål att föredraga — och ett dylikt antagande
måste komma att ofta nog bliva verklighet — så skulle den åsyftade
svårigheten framträda fullt tydligt.

Kammarrätten har sålunda avstyrkt förslaget att ålägga de ordinarie
ledamöterna att föredraga mål angående fastighetstaxering
eller virkestaxering. Härefter har kammarrätten yttrat: Fråga uppkomma
då, örn det tilläventyrs skulle kunna åläggas de ordinarie ledamöterna
å meranämnda avdelning att föredraga andra mål. Förslaget
örn att ålägga dessa ledamöter föredragningsskyldighet motiverades därmed,
att de skulle hava lindrigare tjänstgöring än sina kolleger i
kammarrätten i övrigt. Häremot invände de kammarrättens ordinarie
ledamöter, vilka tjänstgjorde å fastighetstaxeringsavdelningen, att så
icke åtminstone hittills varit fallet. Kammarrätten holle det icke för
uteslutet, att den tid, som hittills visat sig erforderlig för det föreskrivna

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

kontrollarbetet, skulle under arbetets fortgång kunna i någon mån nedbringas.
Ostridigt vore att — på sätt påpekats i promemorian — ledamöterna
å fastigbetstaxeringsavdelningen komme att åtnjuta längre påskferier
än sina kolleger i kammarrätten i övrigt och bliva i större omfattning
än dessa under julferierna fria från arbete. Under sådana förhållanden
ville varken de ledamöter, vilka för närvarande tjänstgjorde å
fastighetstaxeringsavdelningen, eller kammarrätten motsätta sig, att de
ordinarie ledamöterna å avdelningen under vissa förutsättningar finge
sig ålagd viss skyldighet att föredraga andra mål än sådana angående
fastighetstaxering eller virkestaxering, dock huvudsakligen beskatt
ningsmål. Det syntes alltså kammarrätten icke föreligga något hinder
att så ordna arbetet, att de ordinarie ledamöterna å fastighetstaxeringsavdelningen
i en exempelvis varje lördag sammanträdande tremannadivision
på föredragning av andra ordinarie ledamöter än ordföranden avgjorde
andra till kammarrättens domsrätt hörande mål. Därigenom vunnes
den fördelen, att utom det att till fastighetstaxeringsavdelningens
domsrätt hörande mål komme att föredragas i fullt ut samma utsträck
ning, som i det remitterade förslaget avsetts, en ytterligare avarbetning
av övriga mål kunde äga rum.

Sistberörda syfte kunde vinnas jämväl på en annan, därtill betydligt
■effektivare väg. Kammarrätten funne sig oförhindrad att såsom eget förslag
upptaga vad redan i promemorian antytts, eller att den ändringen vidtoges,
att föredragandena å avdelningen erhölle rösträtt vid målens avgörande.
Målen skulle således kunna avgöras av två ordinarie ledamöter,
en föredragande assessor och två särskilda ledamöter. Ett genomförande
av en dylik anordning krävde emellertid ändring i 126 § taxeringsförordningen,
vadan densamma icke omedelbart kunde vidtagas. Efter en sådan
förändring komme det icke att för fastighetstaxeringsavdelningens
del erfordras mera än 3 kammarrättsråd, inklusive ordföranden. Det bleve
således tillfälle att låta ett kammarrättsråd avgå från avdelningen och
inom annan avdelning av kammarrätten föredraga andra mål än dem,
som behandlades å fastighetstaxeringsavdelningen. Givetvis skulle icke
någon förändring vidtagas i avseende å målens kontrolläsning av de ordinarie
ledamöterna.

Någon minskning av antalet assessorer å fastighetstaxeringsavdelningen
kunde uppenbarligen icke ifrågakomma, därest deras föredragningsskyldighet
lämnades orubbad.

Emellertid syntes icke någon föredragningsskyldighet böra åläggas de
ordinarie ledamöterna, förrän den nyss föreslagna förändringen av antalet
avdelningen tillhörande ordinarie ledamöter genomförts. Föredragningen
borde nämligen icke under några förhållanden utsträckas utöver
två timmar per vecka med föredragningen fördelad med en timme på var
och en av de båda ledamöterna utom ordföranden. Ett särskilt skäl härtill
förelåge i den omständigheten, att ju mera omfattande den föredrag -

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

ningsskyldighet bleve, som ålades de ordinarie ledamöterna, desto starkare
bleve behovet av förstärkning av kanslipersonalen å avdelningen.
Örn det pa sätt ifragasatts i det remitterade förslaget — ålades kammarrättsråden
att under tillhopa 4 timmar per vecka föredraga fastighetstaxerings-
eller virkestaxeringsmål, syntes det vara ofrånkomligt, att
dessa ledamöter gemensamt erhölle biträde av annan tjänsteman, motsvarande
det, som en assessor med 4 Vs timmars veckoföredragning erhölle,
eller således av en heltidsamanuens.

Begränsades åter föredragningsskyldigheten till att avse andra mål under
tillhopa två timmar per vecka, syntes följande anordning kunna vidtagas.
För det dåvarande erhölle en av assessorerna biträde av dels en
halvtidsamanuens och dels den notarie, som förordnats att fullgöra sekreterare-
och aktuariegöromålen å avdelningen. Därest denne erhölle
till åliggande att jämväl kontrasignera från avdelningen utgående expe
dittner, bleve hans tid så upptagen, att det biträde, han kunde komma
att lämna nämnda assessor, bleve av ytterst ringa värde. Han skulle
möjligen kunna medhinna att lämna de två ordinarie ledamöterna biträde
i avseende å uppsättning av rubriker i de mål, de skulle föredraga, samt
expediering och dylikt. Assessorn bleve däremot icke betjänt med enbart
den hjälp, han finge av den honom tilldelade halvtidsamanuensen.
Denne måste följaktligen — örn ovannämnde notarie ålades skyldigheten
att kontrasignera de utgående expeditionerna och örn två kammarrättsråd
hade att under vardera en timme per vecka föredraga andra mål än
fastighets- eller virkestaxeringsmål — böra förändras till heltidsamanuens.

Därest de ordinarie ledamöterna skulle föredraga andra mål än sådana,
som avsåge fastighetstaxering eller virkestaxering, borde de därvid givetvis
arbeta under samma former som sina kolleger i kammarrätten i
övrigt. De utgående expeditionerna i nu ifrågavarande mål syntes kunna
undertecknas av presidenten med kontrasignation av kammarrättens
sekreterare.

Yad härefter angår förslaget örn överflyttning av föredragande
assessors skyldighet att ombesörja konceptexpeditions uppsättande å
protokollsföraren, som det jämväl skulle åligga att med sitt namn bestyrka
expeditionens riktighet, samt örn uppdrag åt notarie att kontrasignera
från avdelningen utgående expeditioner, bär kammarrätten för
sin del icke haft något att erinra mot att kontrasignationsskyldigheten
överflyttades på angivet sätt från assessorerna till sagda notarie, i ali syn
nerhet örn assessorerna erhölle ledamots ställning, men ansett att, därest
så skedde, jämväl konceptexpeditions uppsättande borde ankomma på
notarien.

Därest den föreslagna minskningen av antalet ordinarie ledamöter å
fastighetstaxeringsavdelningen bomme att genomföras, erfordrades såsom
följd därav inom kort betydelsefulla ändringar i kungörelsen den 26
april 1929 (nr 104). Det syntes då knappast lämpligt att nu omedelbart

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

vidtaga de ändringar i kungörelsen, som betingades av kontrasignationsskyldighetens
överflyttning från assessorerna till en notarie.

Sistnämnda anordning droge emellertid med sig den konsekvensen, att
— på sätt redan förut angivits — nämnda notarie bleve så betungad med
arbete, att lian icke kunde i någon nämnvärd grad biträda den assessor
som han hittills biträtt i arbetet. Vidare syntes det kammarrätten anledning
föreligga att under sådana omständigheter erinra örn sin i skrivelse
den 18 september 1928 (se 1929 års statsverksproposition, sjunde hu
vudtiteln, sid. 25) gjorda hemställan örn att nämnda notarie måtte beredas
en mot hans ökade ansvar och arbetsbörda svarande ersättning av
1 krona för dag eller i jämnat tal 360 kronor för år.

Med stöd av det anförda har kammarrätten således avstyrkt genomförandet
av det remitterade förslaget i oförändrat skick. Skulle emeller
tid detsamma vinna Kungl. Majrts bifall, har kammarrätten hemställt,
att anslag måtte av riksdagen för budgetåret 1930/1931 utverkas till en
heltidsamanuens med 4,596 kronor samt att för första halvåret 1930 ett
belopp av 2,298 kronor måtte för samma ändamål ställas till kammarrättens
förfogande.

I första hand har kammarrätten emellertid, såvitt nu är i fråga, förordat,

att Kungl. Majit ville förelägga riksdagen förslag till sådan ändring i
126 § taxeringsförordningen, att föredragande assessor beredes ledamots
ställning;

att, sedan denna förändring genomförts och antalet av de till tjänstgöring
å fastighetstaxeringsavdelningen indelade kammarrättsråden mins
kats till — utom ordföranden —- 2, dessa båda åläggas att en timme var i
veckan föredraga sådana mål, som kunna bliva dem av presidenten tilldelade; att

anslag måtte av riksdagen utverkas för budgetåret 1930/1931 till
dels en heltidsamanuens i stället för en halvtidsamanuens med 2,298 kronor
och dels ersättning åt den notarie, som förordnats att fullgöra sekreterare-
och aktuariegöromålen å avdelningen, med 360 kronor; samt

att kammarrätten beviljas ett anslag till avlönande av en heltidsamanuens
i stället för en halvtidsamanuens under tiden från och med den dag
föredragningsskyldighet ålägges de ordinarie ledamöterna samt kontra
signationsskyldigheten överflyttas till den notarie, som förordnats att fullgöra
sekreterare- och aktuariegöromålen å fastighetstaxeringsavdelningen.

Då kammarrätten härefter övergått till frågan, huruvida till möjliggörande
av en snabbare avarbetning av balansen av andra till kammarrättens
handläggning hörande mål än dem, som det tillkomme fastighetstaxeringsavdelningen
att behandla, kammarrättens arbete lämpligen kunde
organiseras —• förutom å nyssnämnda avdelning och avdelningen för
handläggning av anmärknings- och avlöningsmål med mera — å fyra i

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

stället för tre avdelningar, har kammarrätten till en början meddelat,
att enligt approximativ beräkning, verkställd den 23 december 1929, av
kammarrätten under året avgjorts 4,819 beskattningsmål (andra än sådana,
som tillböra fastighetstaxeringsavdelningens avgörande), 1,369 fattigvårds-,
barnavårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål samt
537 anmärknings- och avlöningsmål eller således sammanlagt 6,725 mål,
ävensom att balansen av oavgjorda mål — frånsett de till fastighetstaxeringsavdelningen
börande — nyssnämnda dag utgjorde respektive 5,943.
1,395 och 856 eller tillhopa 8,194 mål. Då antalet balanserade mål vid
utgången av år 1927 uppgått till respektive 8,504, 1,899 och 815 eller tillsammans
11,218 mål och vid 1928 års slut — bortsett från då inkomna besvär,
tillhörande fastighetstaxeringsavdelningens avgörande — utgjort
respektive 6,931, 1,504 och 901 eller tillhopa 9,336 mål, framginge det, att
under år 1929 i likhet med de närmast föregående åren en icke obetydlig
nedgång av balansen ägt rum. Att så kunnat bliva fallet trots den
under senare delen av året till följd av fastighetstaxeringsavdelningens
inrättande inträdda minskningen av de arbetskrafter, som stått till kammarrättens
förfogande för handläggning av andra mål än de till nämnda
avdelning börande, förklarades delvis därav, att antalet av de under år

1929 till och med den 23 december till kammarrätten inkomna beskattningsmålen,
därest fastighets- och virkestaxeringsbesvären frånräknades,
understigit antalet av de under vart och ett av de närmast föregående åren
inkomna beskattningsmålen.

Med nuvarande organisation av kammarrätten — bortsett från fastighetstaxeringsavdelningen
— på en division med sex ledamöter för handlägg
ning av bland annat anmärknings- oell avlöningsmål samt tre divisioner
med fem ledamöter på varje samt dessutom en extra föredragande för turvis
föredragning på envar av sistnämnda tre divisioner syntes det kunna
beräknas, att arbetsprodukten under år 1930 skulle uppgå till cirka 5,700
mål. Därest det kunde antagas, att antalet under sistnämnda år inkommande
mål icke skulle överstiga antalet av de mål, som inkommit under
år 1929, eller 5,583, skulle således, örn hänsyn icke toges till de till fastighetstaxeringsavdelningen
hörande målen, balansen vid utgången av år

1930 bliva ungefär lika stor som vid 1929 års slut. Då det emellertid
syntes kunna förväntas, att antalet besvärsmål bomme att ökas de närmaste
åren efter de nya skatteförfattningaimas trädande i kraft, syntes
det vara att befara, att balansen under år 1930 skulle stiga. Med hänsyn
härtill kunde det icke vara annat än önskvärt, att åtgärder vidtoges till
möjliggörande av en större arbetsprodukt.

I och för sig mötte visserligen intet hinder att fördela de kammarrättens
ledamöter, som återstode för andra avdelningar än fastighetstaxeringsavdelningen
och avdelningen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål,
på fyra i stället för tre divisioner, men enbart härigenom vunnes icke
större arbetsresultat, enär antalet föredragningstimmar i allt fall vore

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68

■detsamma. Genom tillkomsten av en ny division skulle emellertid beredas
möjlighet till förordnande av ännu en extra föredragande med skyldighet
till föredragning 41h timmar i veckan. Frånsett den ökning i den genomsnittliga
arbetstiden å tjänsterummet, som en dylik anordning —
organiserandet av fyra allmänna divisioner med extra föredragning på
dem alla — skulle medföra för samtliga ledamöter såväl å dessa divisioner
som även å divisionen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål,
kunde dock denna anordning icke vidtagas, med mindre för
arbetet å de allmänna divisionerna bereddes tillgång till en ordinarie
ledamot mera än under nuvarande förhållanden funnes att tillgå. A division,
där extra föredragning ägde rum, ålåge det ledamöterna att jämsides
med egen föredragningsskyldighet kontrolläsa de mål, vilka föredroges
av annan än ledamot. Redan till följd härav erfordrades, att ledamöterna
å varje sådan division vore minst fyra, enär de i annat fall skulle i allt
för hög grad betungas av kontrollskyldigheten. Det nuvarande antalet
ledamöter, som icke indelats till tjänstgöring å avdelningen för anmärknings-
och avlöningsmål samt fastighetstaxeringsavdelningen, vore emellertid
endast femton eller således en mindre än vad för ändamålet oundgängligen
tarvades. Enligt bestämmelserna i avseende å extra föredragandes
tjänstgöring skulle denne i främsta rummet föredraga fattigvårdsmål
och därmed likställda mål. Då enligt kammarrättens instruktion i
handläggningen av dylika mål skulle deltaga minst två kammarrättsråd,
måste således åtminstone två av ledamöterna å envar av de divisioner,
där extra föredragning anordnades, vara ordinarie. Av de aderton kammarrättsråd,
kammarrätten nu bestode av, vore för närvarande åtta tagna
i anspråk för fastighetstaxeringsavdelningen och avdelningen för handläggning
av anmärknings- och avlöningsmål, och ett kammarrättsråd,
som under hela år 1929 varit på grund av sjukdom förhindrad att
tjänstgöra, hade av enahanda orsak begärt tjänstledighet under första
hälften av år 1930. För den händelse, såsom kammarrätten hade anledning
att antaga, två av de övriga nio kammarrättsråden för längre eller
kortare tid av nästa år foges i anspråk för offentligt uppdrag utom kammarrätten,
vore det återstående antalet ordinarie ledamöter otillräckligt för
fyra allmänna divisioner med extra föredragning på var och en av dem.
Tillgången till ytterligare en ordinarie ledamot för tjänstgöring å dessa
divisioner vore således en nödvändig förutsättning för organiserandet av
kammarrättens arbete på nämnda sätt.

Denna förutsättning skulle emellertid uppfyllas, därest i enlighet med
vad kammarrätten förordat sådan ändring i fastighetstaxeringsavdelningens
sammansättning genomfördes, att antalet av de till tjänstgöring
å avdelningen indelade kammarrättsråden minskades till tre och således
■ett av de nu därstädes placerade kammarrättsråden kunde förflyttas
till någon av kammarrättens övriga avdelningar. Nu nämnda omständig -

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

het syntes utgöra ett ytterligare skäl för beaktande av kammarrättens berörda
förslag.

För det kammarrättsråd, som skulle förflyttas från fastighetstaxerings -avdelningen till tjänstgöring å någon av kammarrättens övriga avdelningar,
erfordrades kanslibiträde av en halvtidsamanuens. Tillgång till sådan,
som icke redan vore fullt upptagen av tjänstgöring, funnes icke
i kammarrätten.

Kammarrätten — som beräknat att genom anordnande av kammarrättens
arbete i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits, däri inbegripet
förslaget örn skyldighet för de å fastighetstaxei ingsavdelningen tjänstgörande
kammarrättsråden med undantag av ordföranden att en timme
var i veckan föredraga andra mål, huvudsakligen taxeringsmål, än de
till nämnda avdelnings handläggning hörande, antalet avgjorda mål
skulle för år räknat ökas med omkring 650 -— har således i denna del hemställt
att, därest Kungl. Maj:t skulle föreskriva inrättandet av — förutom
avdelningen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål med
mera och fastighetstaxeringsavdelningen — fyra divisioner i kammarrätten,
till kammarrättens förfogande måtte ställas medel för avlönande av
dels en extra föredragande och dels en halvtidsamanuens. De för detta
ändamål erforderliga medlen torde böra beräknas till (7,212 + 2,298 =)
9,510 kronor för år räknat.

En ledamot av kammarrätten, kammarrättsrådet Asplund har för sin del
icke kunnat godkänna tanken att föredragande assessor å fastighetstaxeringsavdelningen
skulle kunna vara ledamot i de av honom föredragna
målen. Detta innebure enligt Asplunds mening ett avvikande från en
princip, som tidigare ansetts riktig.

Förenämnda promemoria avsåge ock att utan ändring av avdelningens
sammansättning införa åtgärder för arbetseffektens höjning, tydligen beträffande
de mål, för vilkas behandling avdelningen tillkommit. Pluralitetens
förslag örn föredragning å avdelningen av andra slags mål syntes
därför ligga på sidan av förevarande spörsmål.

Skulle kammarrättsråden å avdelningen fullgöra viss föredragning, borde
denna enligt Asplunds åsikt avse uteslutande fastighetstaxeringsmål
och eventuellt mål angående virkestaxering. Föredragning av andra
mål syntes föranleda splittring av intresset och kunde icke sägas
befordra den önskade koncentrationen i arbetet.

Kammarrättsrådet Ekenberg har i särskilt yttrande förordat åläggande
för fastighetstaxeringsavdelningens ledamöter att fullgöra föredragning
3 eller 3 */= timmar i veckan, varigenom alla eller åtminstone de flesta
av fastighetstaxeringsavdelningens assessorer skulle kunna överflyttas
till tjänstgöring å andra avdelningar inom kammarrätten. Betydelsen
härav för nedbringande av kammarrättens balans av andra mål än fastighetstaxerings-
och virkestaxeringsmål vore avsevärd. Den andra frågan

Kungl. Majlis proposition Nr 68.

29

i remissen — om kammarrättens arbete kunde organiseras å ytterligare
en avdelning och örn arbetskrafter, som erfordrades för detta ändamål —
skulle härigenom vara i huvudsak besvarad. Reformen syntes föranleda
inskränkning i fastighetstaxeringsavdelningens lokalutrymme och antagligen
även reducering av dess personal, varigenom stora kostnader kunde
besparas statsverket. Den tid, som stått till buds för remissens besvarande,
hade dock icke medgivit närmare undersökningar angående genomförbarheten
av en förändring av kammarrättens organisation i nu antydd
riktning.

Kammarrättsrådet Kuylenstierna har i särskilt yttrande anfört, att han
skulle kunnat i huvudsak biträda de i promemorian framlagda förslagen.
Då han emellertid ansett sig böra föredraga det av kammarrättens majoritet
framlagda förslaget, hade detta företrädesvis skett på den grund, att
detsamma utginge från den givna förutsättningen, att fyra assessorer skulle
vara sysselsatta för berörda mål, medan promemorian i denna punkt ej intoge
någon bestämd ståndpunkt. Dessa fyra assessorer väntades, enligt vad
som uppgivits, kunna åstadkomma en fullt effektiv föredragning och det
syntes med fog kunna antagas, att föredragningen av fyra assessorer
bleve mera effektiv än den skulle kunna bliva, örn allenast tre assessorer
vore därmed sysselsatta, under det att den återstående föredragningstiden
utfylldes av kammarrättsråd. Genom den av kammarrättens majoritet
föreslagna anordningen vunnes tillika en viss avarbetning av sådana mål,
som fullföljdes till regeringsrätten.

Kuylenstierna biträdde följaktligen det slut, vartill kammarrättens
majoritet kommit, men ville dock ifrågasätta, huruvida ej vad som sålunda
föreslagits borde komma till uttryck i kammarrättens instruktion.

Kammarrättsrådet Afzelius, med vilken kammarrättsrådet Smerling instämt,
har anfört, att han för sin del funne den av kammarrättens pluralitet
ifrågasatta minskningen av antalet kammarrättsråd å fastighetstaxeringsavdelningen
samt upptagandet av assessorer såsom ledamöter å samma
avdelning utgöra ett betydligt försvagande av den nyss genomförda organisationen
av högsta instansen för fastighetstaxering och taxering till
skogsaccis.

Utöver vad kammarrätten för sin del anfört, har kammarrättsrådet
Kuylenstierna, med vilken kammarrättsråden Henriks, von Sydow och
Hallberg instämt, framhållit, att när det i promemorian ifrågasatts
vad som skulle kunna åtgöras för att under den närmare framtiden tillföra
regeringsrätten så stort arbetsmaterial som möjligt, det syntes ligga nära
till hands att till behandling upptaga frågan örn skogsaccismålens handläggning.
De skäl, som med rätta åberopats för förtursrätt åt fastighetstaxeringsmålen,
syntes ej gillia skogsaccismålen. Det syntes ej finnas någon
anledning, varför inkomsttaxeringsmålen skulle bliva eftersatta för
senare inkomna skogsaccismål. I stället syntes, sedan skogsaccismålen
övertagits av de ordinarie beskattningsnämnderna, goda skäl tala för deras

30

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 68.

handläggning även hos kammarrätten, såvitt möjligt i anslutning till motsvarande
inkomstskattemål. Det hade tillförene antagits, att mål av berörda
art skulle bliva ganska fåtaliga, varför frågan örn ordningen för
deras avgörande ansetts vara av mindre betydelse. Emellertid hade nu
uppgivits, att antalet besvärsmål rörande taxering till skogsaccis kunde
väntas bliva mycket betydande. Därest detta visade sig bliva fallet, syntes
det kunna ifrågasättas att göra sådan ändring i instruktionen för
kammarrätten, att inneliggande sådana mål ej skulle behöva avgöras av
den nuvarande fastighetstaxeringsdivisionen, innan denna åtskildes. Härigenom
kunde de där tjänstgörande kammarrättsråden tidigare frigöras
för att deltaga även i sådana mål, som kunde fullföljas till regeringsrätten.

Departements■ Innan jag angiver min ståndpunkt till de nu uppkomna frågorna örn

chefen. ordnande av kammarrättens arbete under den närmaste framtiden, vilka äro
av beskaffenhet att inverka på bedömandet av anslagsbehovet under budgetåret
1930/1931, vill jag meddela, att enligt från kammarrätten under hand
inhämtade, delvis såsom preliminära betecknade uppgifter, sammanlagda
antalet under år 1929 till kammarrätten inkomna mål utgjort 8,266, därav
2,374 mål angående fastighets- eller virkestaxering, 4,149 andra beskattningsmål,
1,276 fattigvårds-, barnavårds- och mantalsskrivningsmål samt 467
anmärknings- och avlöningsmål. Antalet under året avgjorda mål uppgår
till 7,116 eller, fördelat på nyssnämnda grupper av mål, respektive 391,
4,819, 1,369 och 537. Härav framgår, att kammarrättens arbetsbalans visserligen
i sin helhet stegrats med omkring 1,150 mål, men att denna stegring
uteslutande är beroende på tillströmningen av fastighetstaxeringsmål, under
det att beträffande samtliga övriga grupper av mål balansen icke obetydligt
nedgått eller med något över 800 mål.

Av den vid årsskiftet befintliga balansen, tillhopa något över 11,200 mål,
tillhöra något över 2,700 fastighetstaxeringsavdelningen och alltså omkring
8,500 mål övriga delar av kammarrätten.

Jag erinrar vidare, att kammarrättens ledamotspersonal, tillhopa 18 kammarrättsråd,
2 tjänstemän å överflyttningsstat och 8, under halva budgetåret
1929/1930 9 assessorer, för närvarande är indelad till tjänstgöring å fem divisioner,
nämligen å fastighetstaxeringsavdelningen 4 kammarrättsråd såsom
ledamöter och 4 assessorer såsom föredragande, å avdelningen för handläggning
av anmärknings- och avlöningsmål 6 ledamöter samt å envar av de tre
övriga divisionerna 5 ledamöter. Å de tre sistnämnda divisionerna föredragas
mål, förutom av ledamöterna, jämväl av en för dessa divisioner
gemensam extra föredragande.

Såsom kammarrätten framhållit, torde med hänsyn till balansens omfattning
någon minskning av ledamotspersonalen för närvarande icke böra äga
rum. Fastmer hava omständigheter tillkommit, som nödvändiggöra åtgärder

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

för en hastigare avarbetning av balansen än som är möjlig med nuvarande
organisation. Jag syftar härvid närmast på det förhållandet att, å ena sidan,
arbetsprodukten å fastighetstaxeringsavdelningen, beräknad i antalet per
sessionsdag avgjorda mål, hittills väsentligt understigit den beräknade och,
å andra sidan, att, enligt vad jag inhämtat, till länsstyrelserna vid årsskiftet
inkommit till kammarrätten ställda besvär i fastighets- och virkestaxeringsmål,
härrörande från 1929 års taxering, till ett antal av över
600, av vilka vissa virkestaxeringsmål kunna förutses vara av vidlyftig
och tidsödande beskaffenhet. Härtill kommer, att, vad kammarrätten i övrigt
angår, jämväl besvärsmålen från 1929 års inkomsttaxering, vilkas antal
synes kunna uppskattas till inemot 4,300, torde komma att kräva väsentligt
längre tid än motsvarande antal mål från föregående års taxeringar, enär
1929 års taxering är den första, i avseende å vilken de nya skattelagarna
ägt tillämpning. Att för ernående av en ökad arbetsprodukt ytterligare
utöka kammarrättens ledamotsantal synes emellertid av flera skäl icke böra
ifrågakomma och har ej heller av kammarrätten föreslagits. I stället torde
man böra inrikta sig på att på bästa möjliga sätt utnyttja den nuvarande
ledamotspersonalens arbetskrafter. Beträffande de förslag, vilka i sådant
hänseende framställts i den till kammarrätten remitterade promemorian och
i ämbetsverkets däröver avgivna utlåtande, hänvisar jag till den av mig
härutinnan lämnade redogörelsen.

Vad beträffar fastighetstaxeringsavdelningen framgår av redogörelsen, att
arbetet å densamma för närvarande är ordnat på ett från arbetet å övriga
divisioner avvikande sätt. Under det att å alla övriga divisioner föredragningen
ombesörjes av ledamöterna själva — bortsett härvid från den å tre
divisioner delade föredragningen av en extra föredragande — tjänstgöra å
fastighetstaxeringsavdelningen icke mindre än 4 kammarrättsråd såsom ledamöter
utan föredragningsskyldighet och 4 assessorer såsom föredragande
utan ledamotsställning, varjämte i avgörandet av varje mål regelmässigt
deltaga två av de av Kungl. Majit utsedda sakkunniga särskilda ledamöterna.
Att avdelningen erhållit en så beskaffad sammansättning har berott förnämligast
därpå, att man trott sig på sådant sätt såväl vinna en snabbare
handläggning av fastighetstaxeringsmålen som ernå en större enhetlighet
och säkerhet i avgörandet dels därigenom att praktisk förfarenhet i värdesättning
av fastighet bleve bättre representerad än tidigare och dels därigenom
att av lagfarna ledamöter allenast ordinarie skulle äga deltaga i
avgörandet, vilket ansetts vara av särskild betydelse med hänsyn till att
kammarrätten i övervägande flertalet av hithörande mål är sista instans.

Förväntningen å snabbare behandling av fastighetstaxeringsmålen har
hittills ej uppfyllts. Även nied behörig hänsyn tagen till de fördröjande
omständigheter, som kunna hänföras till avdelningens egenskap av nyorganisation,
kvarstår såsom slutsats av erfarenheten från avdelningens hittills
nådda arbetsresultat, att ytterligare åtgärd för handläggningens påskyndande

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

synes erforderlig. Vid övervägande inom finansdepartementet av de för
ändamålet tänkbara utvägarna har närmast framstått anordningen av en
begränsad föredragningsplikt för kammarrättsråden. Inför det bestämda
motstånd, som detta alternativ mött från kammarrätten, har jag stannat
vid den i promemorian jämväl antydda och av kammarrätten vidare utförda
tanken att tillerkänna föredragande ställning såsom ledamot i de av honom
föredragna målen. Det vill synas som örn man skulle kunna uppgiva de
betänkligheter, som tidigare mött mot att låta lagfaren ledamot utanför de
ordinarie ledamöternas krets deltaga i avgörandet. Vid bedömandet av
denna fråga synes man böra beakta, hurusom i regel i fastighetstaxeringsmål,
där den till kammarrättens avgörande hänskjuta frågan är av rättslig
natur, talan får fullföljas mot kammarrättens utslag. Så är t. ex. fallet
beträffande fråga, huruvida egendom i beskattningsavseende är att hänföra
till fastighet, huruvida fastighet är underkastad skatteplikt (objektiv skatteplikt)
eller vem skattskyldighet för fastigheten åligger (subjektiv skattskyldighet).
Vidare kan en jämförelse ske med vissa andra under kammarrättens
domsrätt hörande mål av ofta invecklad och svår beskaffenhet såsom
fattigvårds- och vissa anmärkningsmål, i vilka talan regelmässigt icke må
fullföljas men i vilkas avgörande icke-ordinarie ledamöter likväl må deltaga.
Att särskild föredragande tillerkännes ledamots ställning i de av
honom föredragna målen, innebär för övrigt icke någon nyhet inom domstolsväsendet;
en sådan anordning förekommer med avseende å de s. k.
referentliskalerna i hovrätterna.

På de sålunda anförda skälen ansluter jag mig alltså till kammarrättens
förslag örn sådan ändring i 126 § 1 mom. taxeringsförordningen, att föredragandena
å avdelningen erhålla rösträtt vid avgörandet. Detta innebär,
att föreskriften i nämnda författningsrum, att i handläggningen skola deltaga
tre av kammarrättens ordinarie ledamöter, ändras därhän, att i handläggningen
skola deltaga tre ledamöter, av vilka minst två ordinarie. Särskilt
förslag örn sådan författningsändring torde jag senare i dag få anmäla.

Jag är icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan, huruvida det för
påskyndande av avarbetningen av kammarrättens arbetsbalans kan anses
erforderligt att, såsom flera kammarrättsledamöter tänkt sig, undantaga
virkestaxeringsmålen från fastighetstaxeringsavdelningens arbetsområde och
låta dessa mål föredragas i anslutning till motsvarande inkomstskattemål.
Skulle det emellertid visa sig, att avdelningens arbetsresultat i fortsättningen
icke kan i mera avsevärd mån uppbringas över det hittills uppnådda,
torde detta spörsmål böra upptagas till ingående prövning.

På sätt i promemorian föreslagits och kammarrätten lämnat utan anmärkning
torde föredragande böra befrias från honom åliggande expeditionsskyldighet
och denna överflyttas å annan tjänsteman. Beträffande de föreskrifter,
som härutinnan och i övrigt böra av Kungl. Maj:t meddelas under
förutsättning att de åsyftade ändringarna i avdelningens arbetssätt komma

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

till stånd, torde åtgärd böra vidtagas först sedan riksdagen fattat beslut i
ämnet. I sammanhang därmed synes också böra upptagas frågan, vilka
bestämmelser böra meddelas örn den föredragning av andra mål än fastighets-
eller virkestaxeringsmål, som, enligt vad kammarrätten förutsatt, skulle
fullgöras av andra ordinarie ledamöter å avdelningen än ordföranden.

Såsom följd av det ändrade arbetssättet å fastighetstaxeringsavdelningen
skulle ett av de å avdelningen tjänstgörande kammarrättsråden kunna förflyttas
till annan division, utan att man av sådan anledning skulle vedervåga
någon minskning av fastighetstaxeringsavdelningens arbetsresultat.
Av denna överflyttning skulle, såsom kammarrätten närmare utvecklat,
följa, att för andra avdelningar än fastighetstaxeringsavdelningen och avdelningen
för anmärknings- och avlöningsmål skulle återstå 16 ledamöter,
vilka lämpligen kunna fördelas till tjänstgöring å 4 divisioner. För att
emellertid en mera avsevärd ökning av arbetsresultatet skall kunna vinnas,
erfordras, på sätt kammarrätten framhållit, förordnande av ytterligare en
extra föredragande.

Vad jag sålunda föreslagit innebär beträffande ledamotspersonalen inga
andra ändringar än att den assessor, för vilken under innevarande budgetår
beräknats avlöning från anslaget till kammarrättens verksamhet under allenast
sex månader, skulle, i mån av behov, tjänstgöra under hela budgetåret
1930/1931 ävensom att för samma budgetår skulle förordnas ytterligare
en extra föredragande.

I fråga örn kanslipersonalen inom ämbetsverket må till en början erinras,
att ledamöternas behov av biträde av sådan personal i regel är tillgodosett
sålunda, att en notarie tjänstgör som biträde åt två ledamöter eller att en
ledamot biträdes av en amanuens med halvtidstjänstgöring. Å fastighetstaxeringsavdelningen
anses varje föredragande böra åtnjuta biträde av en
notarie eller lieltidsamanuens, varjämte en notarie anses bliva fullt sysselsatt
med de göromål, som inom kammarrätten i övrigt bestridas av sekreteraren
och aktuarien, ävensom med biträde åt de två ordinarie ledamöter
å avdelningen, vilka enligt kammarrättens förslag i viss mindre omfattning
skulle föredraga andra mål än fastighets- eller virkestaxeringsmål. Staten för
kammarrätten upptager 8 notarier, vartill kommer en i tjänsteavseende med
dem likställd, å överflyttningsstat i kammarrätten uppförd andre kanslisekreterare.
Å det extra anslaget till kammarrättens verksamhet är för innevarande
budgetår avlöning beräknad för 9 halvtidsamanuenser. Vid bifall
till vad jag förut föreslagit i fråga örn arbetets ordnande skulle, enligt nyss
angivna regler för beräkning av biträdeshjälp och under förutsättning att
den såsom sekreterare och aktuarie å fastighetstaxeringsavdelningen tjänstgörande
notarien uteslutande blir upptagen med honom i sådan egenskap
och såsom biträde åt ordinarie ledamöter åvilande göromål, erfordras, utöver
för innevarande budgetår beräknad kanslipersonal, ytterligare 2 heltidsamanuenser
och 1 halvtidsamanuens.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 53 höft. (Nr 68.)

3

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

Ehuru en sådan förstärkning av kanslipersonalen kan synas avsevärd, har
jag dock, med hänsyn till önskvärdheten av att arbetet icke må försenas
i följd av otillräcklig tillgång på biträde av kanslipersonal, likväl funnit
mig böra biträda vad kammarrätten härutinnan hemställt. I enlighet med
vad kammarrätten begärt torde det för vaktmästarbiträde å fastighetstaxeringsavdelningen
beräknade beloppet, nu 2,000 kronor, böra höjas med 200
kronor. Däremot finnér jag icke skäl biträda förslaget om särskilt arvode
till nyssnämnde å avdelningen såsom sekreterare tjänstgörande notarie. Med
hänsyn till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört kan jag ej
heller tillstyrka förslaget örn personlig lönefyllnad till den å överflyttningsstat
i kammarrätten uppförde förste kanslisekreteraren Baehrendtz. Såsom
lönenämnden framhållit, torde det ankomma på kammarrätten att besluta
angående den vikariatsersättning, vartill Baehrendtz må vara berättigad.

För kostnader för de icke lagfarna ledamöternas å fastighetstaxeringsavdelningen
rese- och traktamentsersättning har kammarrätten äskat samma
anslag som för innevarande budgetår eller 12,000 kronor. Då emellertid
jämväl kostnaden för arvoden åt de särskilda ledamöterna bestrides från
detta anslag och detsamma avser ersättning åt särskilda ledamöter vid handläggning
av alla mål angående fastighetstaxering och virkestaxering, bör
anslagets rubrik avfattas i överensstämmelse därmed.

Beträffande beräkningen av anslagen till kammarrätten må anföras följande.

Det ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten påverkas ej av mina förut
framförda förslag och torde förty böra upptagas till oförändrat belopp.

I enlighet med vad jag förut förordat skulle från det extra anslaget till
kammarrättens verksamhet bestridas, utöver vad nu bekostas från motsvarande
anslag å 123,200 kronor, dels avlöning till följande personal, nämligen
1 assessor under ett halvt år, 1 extra föredragande samt 2 heltids- och 1 halvtidsamanuens,
dels ock ökad kostnad för vakthållning å fastighetstaxeringsavdelningen
med 200 kronor. Anslaget skulle förty behöva upptagas med
ett belopp av i runt tal 146,400 kronor eller 23,200 kronor mera än för innevarande
budgetår. Av ifrågavarande anslag böra medel, motsvarande avlöningen
till en assessor och en heltidsamanuens, icke omedelbart ställas
till kammarrättens förfogande, utan anslaget i dessa delar av Kungl. Majit
disponeras efter särskild prövning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels upptaga ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten
med oförändrat belopp ............... kronor 376,200,

dels till upprätthållande av kammarrättens verksamhet
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av .............................................................. kronor 146,400,

dels ock till ersättningar åt särskilda ledamöter i
kammarrätten vid handläggning av mål angående fas -

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

tighetstaxering och virkestaxering anvisa ett extra förslagsanslag
av............................................... kronor 12,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Olga Gjörloff.