Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
13
Nr 58.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående befrielse
för förre löjtnanten i Norrbottens regementes
reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet;
given Stockholms slott den 31 januari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 31 januari 1930.
K ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:
Genom utslag den 19 juli 1916 förpliktade Norrbottens regementes
krigsrätt dåvarande löjtnanten i nämnda regementes reserv O. G. W. Lindh
att till kronan utgiva ett belopp av 1,185 kronor 77 öre såsom ersättning
för intendenturmateriel, som förkommit vid ett under Lindhs befäl
ställt kompani ur nyssnämnda regemente under kompaniets förläggning
till Långmyran den 12 augusti—den 14 oktober 1915.
Krigsrättens utslag vann laga kraft.
Silö 30
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
Uti en till Kungl. Majit ställd, den 11 september 1916 dagtecknad
skrift anhöll Lindh att av nåd bliva befriad från den honom ådömda
ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen åberopades de svåra
förhållanden, som varit rådande i avseende å persedelkontrollen under
kompaniets ifrågavarande förläggning, och anfördes härvid, bland annat,
att plutoncheferna utgjorts av tre sergeanter i reserven, att såsom kompaniadjutant
varit beordrad en furir i reserven, som saknat vana vid expeditionsgöromål
och dylikt, samt att det övriga befälet utgjorts av underbefäl
i reserven eller av obefordrade värnpliktiga.
I den 15 september 1916 över ansökningen avgivet yttrande, vari kommendanten
i Boden förklarade sig instämma, anförde chefen för Norrbottens
regemente, att enligt hans uppfattning förhållandena under mobiliseringstiden
varit så ogynnsamma, att en kompanichef med så svaga naturliga
förutsättningar för befälsföring som Lindh samt utrustad med så
fåtalig och kvalitativt delvis så undermålig underlydande personal näppeligen
syntes kunna göras ansvarig för den uppkomna persedelbristen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement avgav utlåtande i ärendet den
8 december 1916 och anförde därvid, att departementet, på grund av
bestämmelserna i § 13 mom. 1 i gällande intendenturmaterielreglemente
och med hänsyn till den stora vikten av, att i fråga örn handhavandet,
vården och redovisningen av arméns dyrbara intendenturmateriel intet
eftersattes, funne sig böra avstyrka bifall till den av Lindh gjorda ansökningen.
Enligt beslut den 24 juli 1917 fann Kungl. Majit ansökningen icke
kunna bifallas.
I en den 3 mars 1929 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrift har
Lindh — vilken numera beviljats avsked ur reserven — ånyo gjort ansökning
om att av nåd erhålla befrielse från omförmälda ersättningsskyldighet.
I utlåtande den 8 mars 1929 över denna ansökning har arméförvaltningens
intendentsdepartement — med anmälan att intendentsdepartementet
genom arméförvaltningens ombudsman vid upprepade tillfällen, ehuru utan
något resultat, sökt utbekomma kronans ifrågavarande fordran av Lindh —
anfört, att, då några nya skäl, som skulle kunna tala för bifall till Lindhs
nu gjorda ansökning, icke blivit an dragna, departementet ansåge sig förhindrat
att tillstyrka bifall till ansökningen.
Statskontoret, som den 30 april 1929 yttrat sig i ärendet, har därvid
anfört, att, med hänsyn till vad vederbörande regementschef uttalat i sitt
den 15 september 1916 avgivna utlåtande beträffande Lindhs tidigare
ansökning, i vilket uttalande kommendanten i Boden instämt, och då Lindh,
såvitt av handlingarna kunde utläsas, alltjämt befunne sig i svag ekono
-
Kungl. Majus proposition nr 58.
15
misk ställning, ämbetsverket ansåge sig icke böra motsätta sig, att framställning
gjordes bos riksdagen örn befrielse för Lindh från den honom
ådömda ersättningsskyldigheten för förkomna persedlar.
Under åberopande av vad statskontoret sålunda anfört och med erinran
tillika, att, enligt vad av handlingarna i ärendet framgår, de försök, som
vid flera tillfällen gjorts att indriva kronans ifrågavarande fordran, icke
givit något resultat, finner jag mig böra förorda, att kronan avstår från
densamma; och torde i sådant syfte framställning böra avlåtas till riksdagen.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W. Lindh
må befrias från honom jämlikt regementskrigsrättens utslag den 19 juli
1916 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 1,185
kronor 77 öre, samt
att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Departements
chefen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topelius.