Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda peiponen; given Stockholms slott
den 31 januari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna 1 :o—7 :o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande
av pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut
anställda personer samt anför därvid följande:

1 :o.

Uti skrivelse till Kungl. Majit den 10 juni 1929 bar chefen för Jönköpings-Kalmar
regemente gjort framställning örn beredande av pension åt
kokerskan vid regementet Augusta Jonsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 42—43 haft. (Nr 57—58.) 162 30

Äng.
pension
åt kokerskan
Augusta
Jonsson.

162 30

2

Kungl. Majlis proposition nr 57.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, som är född den 9
juni 1863, varit anställd såsom föreståndarinna vid förutvarande Smålands
husarregementes manskapsmäss under tiden 5 oktober 1905—31 augusti
1910 samt såsom kokerska dels vid förutvarande Kalmar regemente under
tiden 6 april 1914 — 31 december 1927, dels ock vid Jönköpings-Kalmar
regemente från sistnämnda dag; att hon vid regementet uppburit en avlöning,
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 930 kronor för år,
jämte fri bostad, kost, bränsle, lyse och tvätt; att hon lider av starkt
utvecklade blodåderbråck i båda benen och kronisk lungutvidgning samt
därjämte företett accentuerade hjärttoner; att hon under det senaste året
vid garnisonssjukhuset i Linköping undergått behandling för lymfkörtel(och
blod-)sjukdom; samt att hon under hela sin tjänstetid fullgjort sina
åligganden på ett synnerligen berömvärt sätt samt städse iakttagit ett
hedrande uppförande.

Chefen för östra brigaden har tillstyrkt den gjorda framställningen.

I avgivet utlåtande i ärendet den 2 juli 1929 har arméförvaltningens
intendents- och civila departement anfört, att, med hänsyn till Jonssons
långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och i betraktande av
att hon på grund av sjukdom snart måste lämna sin anställning vid regementet,
departementen ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att åt henne vid avgång ur kokerskebefattningen vid regementet
bereddes något årligt understöd av statsmedel för hennes återstående
levnad. Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, finge departementen
hänvisa till vad 1927 och 1929 års riksdagar beslutat i fråga
örn pension åt förra kokerskan vid Norrlands artilleriregemente Anna
Juliana Nilsson (riksdagens skrivelse den 25 maj 1927 nr 214 p. 48)
samt förra kokerskan vid intendenturkompaniet å Karlsborg Hilma Charlotta
Katarina Björling (riksdagens skrivelse den 28 maj 1929 nr 215
p. 31). Oaktat riksdagen, såsom framginge av dess förstnämnda skrivelse
(sid. 15), ansett det vara mindre lämpligt att vid bestämmandet av pensioner
åt arbetarpersonal såsom regel taga till utgångspunkt de i kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen
angivna grunder, hade likväl riksdagen beträffande ifrågavarande kokerskor
bestämt pensionsbeloppen i enlighet med sagda grunder. I anledning
härav och då Jonsson i pensionshänseende icke borde bliva sämre ställd
än ovannämnda kokerskor, ansåge departementen, att berörda pensioneringsgrunder
borde jämväl i här förevarande fall komma till användning.
Utmätt enligt dessa grunder skulle den Jonsson tillkommande pensionen
uppgå till 720 kronor (530 + 70 + 127 = 727, efter avrundning 720)
eller samma belopp, vartill pensionen bestämts för ovannämnda Björling,
vilken varit i statstjänst i omkring 20 år. Jonssons pension torde, i en -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

lighet med vad som i allmänhet plägat ske, böra tillkomma henne från
och med månaden näst efter den, varunder hon entledigades från sin anställning
vid regementet. På grund av vad sålunda anförts hemställde
departementen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Jonsson finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon
entledigades från sin ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Statskontoret, som den 16 juli 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till förevarande framställning
på det sätt arméförvaltningen tillstyrkt.

Genom brev den 3 augusti 1929 har Kungl. Majit medgivit, att till
Jonsson finge tillsvidare, räknat från och med månaden näst efter den,
varunder hon erhölle entledigande från sin ifrågavarande anställning, från
lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 60 kronor
vid varje månads utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt
henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån
pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit
nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för
sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom
överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt
belöpande dyrtidstillägg.

Jag biträder myndigheternas förslag örn beredande av pension åt Jonsson.
Även i fråga örn pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad myndigheterna
därutinnan föreslagit. Enligt vad jag inhämtat, har Jonsson
ännu icke lämnat sin anställning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Jönköpings-Kalmar regemente Augusta
Jonsson må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 720 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement
överlämnad skrivelse den 4 juli 1929 har chefen för Jämtlands
fältjägarregemente gjort framställning örn beredande av pension åt kokerskan
vid regementet Märta Karolina Lundin, född Sjölander.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin, som är född den 22
september 1876, varit anställd såsom kokerska vid Jämtlands fältjägarregemente
sedan den 1 november 1912, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon sålunda tjänat kronan i över 17 år; att hon vid rege -

ring pension


åt kokerskan
Märta Karolina
Lundin,
född Sjölander.

4

Kungl. Majds proposition nr 57.

mentet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till 930 kronor för år, varjämte hon åtnjutit förmån av fri bostad, kost,
bränsle, lyse och tvätt; att hon från statens järnvägars änke- och pupillkassa
uppbär en årlig pension av 615 kronor efter sin avlidne man; att
hon enligt läkarintyg lider av kraftnedsättning efter upprepade gall sten aanfall
samt på grund av sin ålder är mindre arbetsför i det arbete, som
kräves i hennes befattning; att vederbörande regementschef såsom sin
asikt uttalat, att det i många avseenden påkostande och tunga arbetet
inom regementets kök torde i någon mån hava bidragit till Lundins ohälsa;
samt att hon efter bästa förmåga fullgjort sina åligganden och städse
iakttagit ett mycket gott uppförande.

Chefen för norra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltningens
civila departement uti skrivelse till Kungl. Majit den 10 september 1929
anfört, att enär Lundin endast vore omkring 53 år gammal, torde det kunna
ifragasättas, huruvida för närvarande över huvud taget någon pension borde
beredas henne på grund av hennes befattning såsom kokerska vid Jämtlands
fältjägarregemente. Med hänsyn till innehållet i handlingarna bilagt
läkarintyg och i betraktande av Lundins relativt långa och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst hade departementet emellertid icke velat motsätta
sig ett förslag örn beredande av sådan pension åt henne. Yad anginge
beloppet av den pension, som sålunda syntes böra tillkomma Lundin,
finge departementet hänvisa till vad 1927 och 1929 års riksdagar beslutat
i fråga örn pension åt förra kokerskan vid Norrlands artilleriregemente
Anna Juliana Nilsson (riksdagens skrivelse den 25 maj 1927 nr 214 p.
48) samt förra kokerskan vid intendenturkompaniet å Karlsborg Hilma
Charlotta Katarina Björling (riksdagens skrivelse den 28 maj 1929 nr 215
p. 31). Enär dessa kokerskors pensioner bestämts i enlighet med de i
kungörelsen den 15 januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen angivna
grunder, torde den kokerskan Lundin tillkommande pension böra
bestämmas enligt samma grunder. Utmätt enligt dessa grunder skulle
Lundins pension uppgå till 660 kronor (530 + 28 4- 111 = 669, efter avrundning
660). Emellertid åtnjöte Lundin pension efter sin avlidne man.
Då man vid bestämmandet av Lundins här ifrågasatta pension icke torde
kunna bortse från nämnda förhållande, syntes det departementet, som
borde ovannämnda av departementet föreslagna pensionsbelopp något reduceras.
I avsaknad av precedensfall ansåge sig likväl departementet
icke böra föreslå något lämpligt reduktionsbelopp. Den Lundin tillkommande
pensionen torde, i enlighet med vad som i allmänhet plägat ske,
böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigades

Kungl Maj:ts proposition nr 57.

5

från sin anställning vid regementet. På grund av vad sålunda anförts
hemställde departementet, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Lundin finge från och med månaden näst efter den, under
vilken hon entledigades från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
med belopp, som Kungl. Majit, med hänsyn till vad departementet ovan
framhållit, ansåge skäligt.

Statskontoret, som den 27 september 1929 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att då Lundin efter en tjänstetid av 17 år inom kort
nödgades på grund av sjukdom lämna sin befattning vid Jämtlands fältjägarregemente
och därefter vore för sitt uppehälle beroende av den pension
å 615 kronor för år, hon såsom änka efter befattningshavare vid statens
järnvägar åtnjöte från statens järnvägars änke- och pupillkassa, syntes det
statskontoret billigt, att någon pension av statsmedel bereddes henne. Då
arméförvaltningens civila departement ifrågasatt, att det pensionsbelopp,
som eljest skulle befinnas skäligt, borde i någon mån reduceras med
hänsyn till den änkepension, som Lundin innehade, tilläte sig statskontoret
framhålla, att en reducering av sådan anledning visserligen
förekommit med avseende å pension åt vid riksbanken anställd städerska,
som i egenskap av änka efter vid riksbanken anställd vaktmästare innehade
pension från bankostatens änke- och pupillkassa, såsom framginge
av bankoutskottets utlåtanden nr 19/1926 punkt 2 och nr 20/1 928, men
att vid riksdagens beslut örn tjänstepensioner åt kvinnliga befattningshavare
i allmänhet icke syntes hava vidtagits någon reducering av pensionsbeloppet
av dylik anledning, såsom exempelvis framginge av 1929
års riksdags beslut i anledning av propositionen nr 27 punkt 2 örn
pension åt amanuensen Rosa Christina Norström och propositionen nr
211 om pension åt kanslibiträdet Anna Scherdin. Yad beträffade nu
föreliggande fall, ansåge statskontoret någon nedsättning i det av nämnda
departement uträknade pensionsbeloppet 660 kronor icke i vidare mån
böra äga rum än att pensionen bestämdes till ett belopp av 600 kronor.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Lundin bör beredas pension
av statsmedel. I betraktande av Lundins jämförelsevis låga levnadsålder
och då hon ännu icke torde sakna utsikt till någon arbetsförtjänst, har jag
emellertid i detta fall icke funnit så ömmande förhållanden föreligga, att jag
ansett mig kunna biträda statskontorets förslag i fråga om pensionsbeloppets
storlek. Jag ber att få erinra örn att 1929 års riksdag i ett jämförbart
fall på förslag av Kungl. Majit (prop. nr 137 punkt 5) beviljade ett
pensionsbelopp av 480 kronor. Jag har av ovan angivna skäl funnit mig
böra föreslå, att pensionen för Lundin bestämmes till sistnämnda belopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

att kokerskan vid Jämtlands fältjägarregemente Märta
Karolina Lundin, född Sjölander, må från oell med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger
rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 480 kronor.

3:o.

An9; Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepar it

tvätterskan tement överlämnad skrivelse den 31 juli 1929 har militärbefälhavaren på
An™ Teresia Gotland gjort framställning örn beredande av pension åt tvätterskan vid
född Hagman. Gotlands truppers ångtvättinrättning Anna Teresia Karlsson, född Hagman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den
15 juli 1867, sedan den 10 mars 1915 varit anställd såsom tvätterska
vid Gotlands truppers ångtvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande
innehar men kommer att lämna den 1 juli 1930; att hon sålunda tjänat
kronan i omkring 15 år; att hennes avlöning, inberäknat dyrtidstillägg,
under senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,230 kronor för år;
att hon lider av åderbråck och bensår och att hennes arbetsförmåga på
grund därav är väsentligt nedsatt ävensom att hennes arbete av läkare
ansetts skäligen kunna antagas hava i väsentlig grad bidragit till uppkomsten
av hennes sjukdom; att hon utfört henne åliggande arbete till
full belåtenhet; samt att hon saknar anhöriga, som kunna bidraga till
hennes uppehälle.

Med överlämnade av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Majit den 9 augusti 1929 anfört,
att i betraktande av Karlssons av sjukdom nedsatta arbetsförmåga
samt hennes väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne departementet
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon
efter erhållet avsked från sin anställning komme i åtnjutande av årligt
understöd från statens sida för sin återstående levnad. Yad beträffade
storleken av dylikt understöd, holle departementet före, att, då ifrågavarande
tvätterskas anställningstid i statens tjänst den 1 juli 1930 komme
att uppgå till omkring 15 år och 3 månader, understödet till henne borde,
i likhet med vad riksdagen uti skrivelse den 1 juni 1928, nr 352, under
p. 21, tillerkänt förra tvätterskan vid Svea ingenjörkår, änkan Kristina
Matilda Andersson, född Lundqvist, vilkens anställningstid i statens tjänst
uppgått till omkring 15 år, bestämmas till 600 kronor för år. På grund
av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Karlsson finge från och med den 1 juli
1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 26 augusti 1929 instämt i vad
arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet anfört och hemställt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

7

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag
icke har något att erinra emot det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet,
får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvätterskan vid Gotlands truppers ångtvättinrättning
Anna Teresia Karlsson, född Hagman, må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,
dock tidigast från och med den 1 juli 1930, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 600 kronor.

4:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 25 februari
1929 har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning örn beredande
av pension åt arbeterskan vid fabrikens avdelning å Marieberg
Maria Kastman, född Kers.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kastman, som är född den 15
juni 1885, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg
sedan den 3 mars 1902, vilken anställning hon fortfarande innehar; att
hon sålunda tjänat kronan i omkring 28 år; att hennes avlöning vid
fabriken under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,730 kronor
för år, inklusive dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga på grund av
strama är och torde komma att förbliva väsentligt nedsatt; att hon under
sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
samt att hon är gift med instrumentmakaren Karl Edvard Kastman,
född den 10 december 1886, vilken år 1928 varit för inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerad till ett belopp av 3,310 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 21 mars 1929 anfört,
att departementet funne billigt, att arbeterskan Kastman på grund av sin
långvariga tjänstetid vid ammunitionsfabriken tillerkändes pension under sin
återstående livstid. I fråga örn storleken av den ifrågasatta pensionen
funne departementet sig med hänsyn till hennes mans inkomst böra föreslå
ett belopp av 500 kronor för år räknat. Departementet hemställde
således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja arbeterskan Kastman en årlig pension under hennes
återstående livstid av 500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, då hon avginge från sin tjänst vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 2 april 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att arbeterskan Kastman visserligen hade uppnått en levnadsålder
av allenast 43 år, men enligt fabriksläkarens intyg lede hon av
sjukdom (struma), och hennes arbetsförmåga vore och förbleve till följd

Äng.
pension
åt arbeterskan
Maria Kastman,
född
Kers.

8

Kungl. Majus proposition nr <57.

An(h

pension åt
förra arbetere
skan Emma
Josefina Rossander,

född Djerf.

därav väsentligen nedsatt. Vid sådant förhållande syntes hon icke länge
kunna bibehållas vid sin arbetsanställning. Då hon med goda vitsord
arbetat vid fabriken under 27 år, torde någon pension böra henne beredas.
Mot vad arméförvaltningens artilleridepartement i sådant hänseende
föreslagit ville statskontoret icke göra annan erinran än att den föreslagna
pensionen torde böra något jämkas enligt regeln, att pensionsbelopp
borde vara i fullt krontal jämnt delbart med tolv, samt alltså bestämmas
till 504 kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet sålunda förekommit anser jag billigt, att
något understöd av statsmedel beredes arbeterskan Kastman. I fråga örn
understödsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan
föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Maria Kastman,
född Kers, må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 504 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 22 juli
1929 har tjf. styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning örn
beredande av pension åt förra arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Marieberg Emma Josefina Kossander, född Djerf.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rossander, som är född den
10 juli 1864, varit anställd vid Stockholms tygstation under tiden 1
mars 1887 — 1 juni 1897 samt vid ammunitionsfabrikens avdelning å
Marieberg sedan den 23 november 1901 intill den 1 september 1929
och sålunda tjänat kronan i omkring 38 år; att hennes arbetsinkomst
under de senare åren utgjort i medeltal 2,000 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga på grund av hög ålder är väsentligt
nedsatt; samt att hon under sin anställningstid iakttagit ett synnerligen
hedrande uppförande samt erhållit de bästa vitsord för flit och arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den l augusti 1929 anfört,
att departementet ansåge billigt, att Rossander genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Pensionen
torde böra bestämmas till 900 kronor för år, vilket i allmänhet
varit maximibelopp för pension åt kvinnlig daglönare med en tjänstetid av
över 35 år, och hemställde departementet således, att Kungl. Majit måtte

Kungl. Majus proposition nr 51.

9

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Bossander en
årlig pension under hennes återstående livstid av 900 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, då hon entledigades från sin anställning
vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 10 augusti 1929 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid, under erinran örn Kungl. Maj:ts under punkt 6 i proposition
nr 46 till 1929 års riksdag framställda förslag om pension åt arbeterskan
vid ammunitionsfabriken K. A. Andersson (bankoutskottets utlåtande nr
24 p. 34), anfört, att statskontoret, som i likhet med arméförvaltningen
ansåge goda skäl tala för att Bossander erliölle ett årligt understöd av
statsmedel, tillstyrkte, att åt henne utverkades en årlig pension till belopp
av 876 kronor.

Genom brev den 30 augusti 1929 har Kungl. Maj:t medgivit, att till
Bossander finge tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den,
varunder hon entledigades från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt henne
blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension
kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu
medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna miderstödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.

Med hänsyn till Bossanders 38-åriga, väl vitsordade anställning anser
jag i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement, att pensionen för
henne bör bestämmas till 900 kronor för år. Detta belopp har av 1928
års riksdag på förslag av Kungl. Majit (prop. nr 138 punkt 9) beviljats
förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Anna Bombén, vilken innehade
en anställningstid av 36 år.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Emma
Josefina Bossander, född Djerf, må från och med den 1
september 1929 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 22 juli
1929 har tjf. styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning örn
beredande av pension åt förra arbeterskan vid ammunition sfabrikens avdelning
å Marieberg Kerstin Andersson.

Äng.

;pension åt
förra arbeterskan
Kerstin
Andersson.

10

Kungl. Majlis proposition nr 57.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den
23 december 1861, under tiden 7 januari 1881—31 augusti 1929 varit
anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg och sålunda tjänat
kronan i mer än 48 år; att hennes arbetsinkomst under de senare åren
utgjort i medeltal 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att hennes
arbetsförmåga på grund av hög ålder är väsentligt nedsatt; samt att hon
under sin anställningstid iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande
samt erhållit de bästa vitsord för flit och arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 1 augusti 1929 anfört,
att departementet ansåge billigt, att Andersson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Med
hänsyn till Anderssons ovanligt långa tjänstetid (över 48 år) torde pensionen
böra bestämmas till 996 kronor för år. Departementet hemställde
således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Andersson en årlig pension under hennes återstående livstid
av 996 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då
hon entledigades från sin anställning vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 10 augusti 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningen ansåge, att
något årligt understöd borde beredas Andersson. Såvitt statskontoret hade
sig bekant, hade emellertid ett så högt pensionsbelopp som det av arméförvaltningen
ifrågasatta, eller 996 kronor, endast i ett fall beviljats en
arbeterska (1928: prop. nr 138 p. 9; riksdagens skr. nr 352 p. 32),
vilken dock under mera än 50 år varit anställd i statens tjänst. För
sin del ville statskontoret förorda, att en pension till belopp av 960 kronor
utverkades åt Andersson.

Genom brev den 30 augusti 1929 har Kungl. Majit medgivit, att till
Andersson finge tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den,
varunder hon entledigades från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 80 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt henne
blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension
kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu
medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.

Med hänsyn till Anderssons 48-åriga anställningstid synes mig det av
statskontoret förordade pensionsbeloppet vara väl avvägt.

Kungl. Majus proposition nr 57. 11

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Kerstin
Andersson må från och med den 1 september 1929 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 960 kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 4 april 1929
har styresmannen för ammunitions fabr ilten gjort framställning örn beredande
av pension åt förra arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning å
Marieberg Per Jons Anna Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den
2 september 1870, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å
Marieberg under tiden 1 oktober 1897—30 september 1929 och sålunda
tjänat kronan i 32 år; att hennes arbetsinkomst under de senare åren
utgjort omkring 1,920 kronor, inklusive dyrtidstillägg; att hon på grund
av sjuklighet är oförmögen till fortsatt arbete vid ammunitionsfabriken;
att hon under sin anställning visat god arbetsduglighet och iakttagit ett
hedrande uppförande; samt att hon är medellös och oförmögen att sig
själv försörja.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl, Maj:t den 30 juli 1929 anfört,
att departementet ansåge billigt, att Andersson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga örn
storleken av sådan pension finge departementet föreslå, att denna bestämdes
till 852 kronor om året, motsvarande vad som enligt tidigare tilllämpade
grunder beviljats kvinnlig daglönare med en tjänstetid av omkring
30 år. Departementet hemställde således, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson en årlig pension
under hennes återstående livstid av 852 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, då hon slutade sin anställning vid ammunitionsfabriken.

Statskontor et, som den 10 augusti 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot bifall till förevarande
framställning, på sätt arméförvaltningen hemställt

Genom brev den 30 augusti 1929 har Kungl. Majit medgivit, att till
Andersson finge tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den,
varunder hon entledigades från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt henne

Äng.

pension åt
förra arbeterskan
Per
Jons Anna
Andersson.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr <57.

blivit slutligt prövad, med skyldighet för henrie att, i den mån pension
kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu
medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Andersson bör beredas någon
pension av statsmedel. Emot det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet
har jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Per Jons
Anna Andersson må från och med den 1 oktober 1929
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o
— 7:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.