Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
1
Nr 5.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 mars
1899 om handräckning åt utländsk domstol; given
Stockholms slott den 31 december 1929.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§
lagen den 6 mars 1899 örn handräckning åt utländsk domstol.
GUSTAF.
Georg Bissmark.
Bihang till riksdagens protokoll 1930
1 sami.
5 haft. (Nr 5—6.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 (nr 12 s. 1) om
handräckning åt utländsk domstol.
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 örn handräckning
åt utländsk domstol, 4 § i nedan angiven del, skola erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §•
Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos domstol
här i riket örn vidtagande av någon till rättegången hörande åtgärd, såsom
upptagande av ed, anställande av förhör med part, vittne eller sakkunnig,
granskning av skriftlig handling eller besiktning av annat föremål, och varder
framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad till den svenska
domstolen, skall den äskade handräckningen lämnas efter ty i denna lag sägs.
Vad sålunda stadgats åge dock ej tillämpning, där fråga är örn ansvar för
gärning, som har karaktär av politiskt brott eller som icke är i svensk lag
belagd med straff. Ej heller må i mål örn ansvar för brottslig gärning handräckning
meddelas för parts hörande på ed.
Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell myndighet.
4 S.
Möter-----—---— fullgöra.
Avser mål, däri handräckning äskats, ansvar för brottslig gärning, give
rätten eller domaren i god tid den utländska domstolen underrättelse, vilken''
dag ärendet skall förekomma. Sådan underrättelse skall ock eljest lämnas,
där den utländska domstolen därom framställt begäran.
Kungl. Maj :ts proposition nr 5.
3
Utdrag av protokollet över justitiedevartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 december 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:
»I de flesta av de fördrag, som Sverige ingått med främmande stater angående
ömsesidigt utlämnande av förbrytare, har vardera fördragsstaten, med
eller utan inskränkning, tillika förbundit sig att genom anställande av
vittnesförhör eller vidtagande av annan undersökningsåtgärd handräckningsvis
bidraga till utredning av brottmål, som äro under handläggning inför myndighet
inom den andra fördragsstaten.
I ett av de senaste av dessa fördrag, nämligen det år 1923 med Finland ingångna,
stadgas sålunda i artikel 14, att, om judiciell myndighet i den ena av
de fördragsslutande staterna vid handläggning av brottmål av icke politisk beskaffenhet
finner nödigt, att förhör anställes med vittnen, som uppehålla sig
inom den andra statens område, eller att annan undersökningsåtgärd där vidtages,
skall därom gjord framställning efterkommas i den utsträckning, lagstiftningen
i den stat, där vittnet skall förhöras eller åtgärden vidtagas, sådant
medgiver; dock att handräckning kan förvägras, örn undersökningen har
till föremål en handling, vilken i den stat, hos vilken framställningen blivit
gjord, icke är straffbar.
I svensk rätt finnas emellertid för närvarande icke några bestämmelser, som
reglera fullgörandet av förenämnda, Sverige fördragsenligt åliggande förpliktelser.
Visserligen föreskriver lagen den 6 mars 1899 örn handräckning
åt utländsk domstol, att på sådan domstols begäran svensk domstol
skall vara skyldig att anställa vittnesförhör eller vidtaga andra till rättegången
hörande åtgärder. Men från nämnda lags tillämplighetsområde har,
såsom framgår av dess 1 §, undantagits mål och ärenden, däri fråga är örn
ansvar för brottslig gärning eller örn efterforskning av brott. Enligt vad förarbetena
till nämnda lag giva vid handen ansågs emellertid därav ej böra
följa, att handräckning icke under några förhållanden skulle kunna enligt
svensk lag meddelas i brottmål. Tvärtom förmenades att, där internationella
4
Kungl. Maj :ts proposition nr 5.
avtal ej annat föranledde, det borde lämnas till domstolen att i varje särskilt
fall pröva, huruvida i dylika mål äskad åtgärd skulle vidtagas eller
icke. Erfarenheten har emellertid visat, att svenska domare med åberopande av
lagens begränsning ej sällan ställa sig avvisande till framställning örn hållande
av vittnesförhör i brottmål, något som obestridligen kan vålla svårigheter
i internationellt hänseende, särskilt i de fall då traktatmässig förpliktelse
att vidtaga den begärda åtgärden föreligger. Men även då någon skyldighet
av antydd beskaffenhet icke förefinnes, överensstämmer det med internationell
sedvänja, såsom i motiven till 1899 års lag erinras, att som regel de särskilda
staternas domstolar lika litet i brottmål som i andra mål undandraga
sig att meddela äskad handräckning. Vid sådant förhållande torde det vara
påkallat att stadga skyldighet för svenska domstolar att i allmänhet tillhandagå
med handräckning enligt nämnda lag jämväl uti mål angående ansvar
för brottslig gärning. De skiljaktigheter som, på sätt i omförmälda
motiv framhålles, möjligen förefinnas mellan svensk och utländsk uppfattning
rörande åtalade gärningars straffvärdhet, lära numera icke kunna anses innefatta
avgörande skäl mot en dylik utvidgning av 1899 års lags tillämplighetsområde.
Från skyldigheten att i brottmål lämna handräckning av ifrågavarande slag
göres i de flesta fördragen undantag beträffande politiska förbrytelser. Lika
litet som enligt allmänt antagna grundsatser utlämning må ske för brott, som
äga politisk karaktär, lika litet har det tydligen synts lämpligt att genom handräckning
lämna medverkan till utredning av dylika brott. Denna begränsning i
förpliktelsen bör uppenbarligen komma till uttryck jämväl i lagstiftningen.
Att däri utmärka, vad som skall förstås med politiskt brott, synes ej tillrådligt;
så har ej heller skett i lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av förbrytare.
Bedömandet av detta spörsmål lärer, med ledning av doktrin och
praxis, få ske på grundval av förhållandena i varje särskilt fall. Anmärkas
må, att såsom politiskt brott torde böra behandlas gärning, vilken, utan att
helt och hållet vara av dylik natur, dock övervägande äger sådan karaktär.
Liksom beträffande politiska förbrytelser torde i mål rörande ansvar för
gärning, som enligt svensk lag är straffri, åtgärd av ifrågavarande slag icke
böra ifrågakomma; att handräckningsvis medverka till att en för dylik gärning
tilltalad ådrages straffpåföljd, skulle mången gång vara stötande. Också medgives
i vissa fördrag uttryckligen, att i fråga örn sådana handlingar undantag
må ske från den allmänna regeln örn handräcknings meddelande, och i samtliga
fördrag göres för övrigt förbehåll, att lagstiftningen i det land, där den begärda
åtgärden skall äga rum, icke lägger hinder i vägen därför.
I mål örn ansvar för brottslig gärning lärer handräckning icke böra meddelas
för parts hörande på ed.
Det synes icke finnas skäl att, på sätt som gäller beträffande utlämningslagen,
begränsa ifrågavarande lags räckvidd till att avse allenast brott fallande
under allmän strafflag eller under sjölagen. Ej heller föreligger i förevarande
fall anledning att såsom villkor för handräcknings meddelande fordra,
att straffet för gärningen i fråga kan nå upp till ett visst mått.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
5
Enligt fördraget med Finland, liksom enligt vissa förslag till fördrag, varom
underhandlingar pågå, skall handräckning lämnas, då framställning därom göres
av judiciell myndighet. Lagen bör förty utsträckas att gälla även framställning
av annan sådan myndighet än domstol, exempelvis undersökningsdomare.
1 1899 års lag (4 § andra stycket) stadgas, att den utländska domstolen skall,
då begäran därom göres, underrättas örn dagen för ärendets företagande. I mål
örn ansvar för brottslig gärning synes det önskvärt att dylik underrättelse
alltid meddelas. Den tilltalade, som får antagas av domstolen erhålla del av
sagda underrättelse, beredes därigenom möjlighet att, personligen eller genom
ombud, tillstädeskomma vid förrättningen.
I anslutning till nu anförda synpunkter har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6
mars 1899 (nr 12 s. 1) om handräckning åt utländsk domstol.»
Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag av den lydelse, den vid
detta protokoll fogade bilagan utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamål
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Förslag
till
Lag
angående iindrad lydelse ay 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 (nr 12
s. 1) om handräckning åt utländsk domstol.
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 örn handräckning
åt utländsk domstol, 4 § i nedan angiven del, skola erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §•
Har i mål eller ärende, vari ej är fråga örn ansvar för gärning, som icke är
i svensk lag belagd med straff eller som äger karaktär av politiskt brott, utländsk
domstol gjort framställning hos domstol här i riket örn vidtagande av
någon till rättegången hörande åtgärd, såsom upptagande av ed, anställande av
förhör med part, vittne eller sakkunnig, granskning av skriftlig handling eller
besiktning av annat föremål, och varder den framställning genom utrikesdepartementet
överlämnad till den svenska domstolen, skall den äskade handräckningen
lämnas, efter ty i denna lag sägs.
I mål örn ansvar för brottslig gärning må handräckning ej meddelas för
parts hörande på ed.
Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell myndighet.
4 §.
Möter---fullgöra.
Avser mål, däri handräckning äskats, ansvar för brottslig gärning, give
rätten eller domaren i god tid den utländska domstolen underrättelse, vilken
dag ärendet skall förekomma. Sådan underrättelse skall ock eljest lämnas,
där den utländska domstolen därom framställt begäran.
Kungl. Majlis proposition nr 5.
1
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 23 december
1929.
N ärvarande:
justitieråden Stenberg,
Appelberg,
Tiselius,
regeringsrådet Söderwall.
Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 13 december
1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det
i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 1 §§ lagen den 6 mars 1899 (nr 12
s. 1) örn handräckning åt utländsk domstol.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsrådet friherre Henric Nordenskjöld.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
8
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 5.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Mart Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 31 december 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 23 december
1929 avgivna yttrande över det den 13 december 1929 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899
(nr 12 s. 1) örn handräckning åt utländsk domstol.
Föredraganden hemställer, att förslaget, vilket av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte — efter det bestämmelserna i 1 § undergått en ut redaktionella
synpunkter önskvärd omläggning — genom proposition föreläggas 1930
års riksdag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.