Kungl. Majus proposition nr .7,9.
5
Nr 39.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående understöd
åt förre järnväg särk etar en Jonas Magnus Johansson
Lindroth; given Stockholms slott den 24
januari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Th. Lorell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Med skrivelse den 31 december 1929 har järnvägsstyrelsen överlämnat en
ansökning av förre järnvägsarbetaren Jonas Magnus Johansson
Lindroth i Arvidsjaur örn erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindroth, som är född den 17 juni
1865, varit anställd såsom arbetare i statens tjänst, dels från och med den
12 januari 1920 till och med den 18 mars 1922 vid statens vattenfallsverk,
dels ock — med kortare mellanrum — från och med den 28 augusti 1922
och intill den 1 november 1929 vid statens järnvägsbyggnader. Dessutom
har han under åren 1899—1918 på entreprenad utfört arbeten, företrädesvis
173 30
6
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 39.
inom husbyggnadsfacket, för statens järnvägars räkning å Gällivare station
och å linjerna närmast däromkring. Den sammanlagda tid, under vilken
Lindroth antingen såsom arbetare eller självständig företagare haft arbete
vid statliga företag, uppgår till omkring 28 år. Arbetsbetygen visa, att Lindroth
ådagalagt duglighet, arbetsamhet och pålitlighet. Enligt avgivna intyg
är han nu medellös och på grund av kronisk sjukdom olämplig till järnvägsarbete.
Järnvägsstyrelsen har i förenämnda skrivelse framhållit, att styrelsen, då
Lindroths anställningstid såsom arbetare i statens tjänst endast uppginge
till ej fullt 10 år, ansett sig förhindrad tilldela honom pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader.
Av liknande skäl kunde Lindroth ej heller ifrågakomma till erhållande av
gratifikation. Med hänsyn likväl till den långa tid, under vilken Lindroth
såsom arbetare eller egen företagare haft sysselsättning vid statens verk och
hans därunder förvärvade goda vitsord, ävensom då — med avseende å
arbetets art — hans ifrågavarande verksamhet såsom företagare kunde anses
icke hava i nämnvärd grad avvikit från hans fortsatta anställning såsom banoch
byggnadsarbetare (snickarförman), syntes det styrelsen billigt, att han
nu, då hans förvärvsmöjligheter till följd av sjuklighet och ålderdom finge
anses vara skäligen små, komme i åtnjutande av något årligt understöd.
Styrelsen ville i samband därmed erinra örn, att Kungl. Maj:t i en till 1929
års riksdag avlåten och av riksdagen bifallen proposition, nr 153, funnit sig
böra föreslå tilldelande av understöd åt förre järnvägsarbetaren Magnus
Fredrik Fröbom, vilken i likhet med Lindroth under viss del av den uppgivna
tjänstetiden endast såsom egen företagare utfört arbete åt staten.
I fråga örn storleken av det understöd, som borde kunna tillerkännas
Lindroth, syntes det styrelsen skäligt, att Lindroth i likhet med Fröbom
erhölle 624 kronor örn året. Understödet syntes böra utgå från och med
1930 års ingång och liksom understödet åt Fröbom utbetalas från allmänna
indragningsstaten.
På grund av det anförda hemställde järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen att tillerkänna Lindroth ett årligt understöd av 624
kronor, att från och med år 1930 under hans återstående livstid utgå från
allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har i utlåtande den 14 januari 1930, med framhållande av
att järnvägsstyrelsens förslag i fråga örn understöd åt Lindroth stöde i överensstämmelse
med vad 1929 års riksdag i anledning av propositionen nr 153
beslutat rörande understöd under liknande förhållanden åt förre järnvägsarbetaren
Fröbom, tillstyrkt vidtagande av åtgärd i enlighet med järnvägsstyrelsens
hemställan.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter och då förutsättningarna i
förevarande fall äro i allt väsentligt likartade med dem, som förelågo i det
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
av järnvägsstyrelsen och statskontoret åberopade, finner jag det billigt, att
Lindroth tillerkännes understöd. Mot det av järnvägsstyrelsen föreslagna
beloppet, 624 kronor för år, har jag intet att erinra. Understödet torde
böra anvisas å allmänna indragningsstaten.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre järnvägsarbetaren Jonas Magnus Johansson Lindroth
må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 624 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.